Tidskriften Nordiska Språk - Vaasan yliopisto

22 Publikationer från Vasa universitet. Forskningsrapporter
Hellström, Joh. S. sjökapt. Stadsbäcksg. 18. Ojakatu.
Hellström, Karl, merimies. Pieni Uusik. 60.
Henell, Jakob, gårdsägare,
Västerlångg. 16. Länsi pitkäk.
talonomist.
Herkman, Johanna,
talonomist.
gårdsegare. Köpmansg. 31.
Kauppurink.
I exemplen ovan syns de fyra språkalternativ på vilka personer angett sina
yrkesuppgifter: endast på svenska respektive på finska, först på svenska och sedan
på finska eller tvärtom. Som också framgår av exemplen, kan även
adressuppgifterna och stavningen variera. (I denna studie har jag emellertid
endast koncentrerat mig på yrkesuppgifterna och inte beaktat adressuppgifterna.)
Listan har sammanlagt 726 namn utan medräkning av de enstaka firmanamn som
förekommer på listan. När kalendern publicerades, hade Uleåborg drygt 10 000
invånare (Oulun kaupungin historia IV 1976: 711), varav svenskspråkiga var
klart under 10 % (Hansson 1982: 94). I följande uppställning anges fördelningen
mellan de olika språken i kalendern:
Yrkesuppgifter Andel
svenskspråkiga 39,8 %
tvåspråkiga (först på svenska, sedan på finska) 21,2 %
finskspråkiga 29,8 %
tvåspråkiga (först på finska, sedan på svenska) 9,2 %
I slutet av 1800-talet levde man i Uleåborg, på samma sätt som i övriga Finland, i
ett ståndssamhälle. Stadens borgare var det inflytelserikaste ståndet. Handelsmän
hörde till borgarna, men de var inte likställda med varandra. Överst i hierarkin var
ägarna till gamla handelshus, kommerseråd och deras söner. Det fanns inte så
många handelshus kvar i slutet av 1800-talet, eftersom de hade blivit skuldsatta
och hade gått i konkurs efter Krimkriget. Sedan i hierarkin följde konsuler, vilka
hade gift sig bra eller ärvt en förmögenhet. Tredje klassen bildades av köpmän
som flyttat från den finskspråkiga landsbygden till staden. Mellan de två första
klasserna fanns inga stora skillnader och det sägs att umgänget mellan dessa var
livligt, medan den tredje klassen var isolerad från de två första. Efter dessa i
hierarkin kom småborgare. Till dem hörde småbutiksägare och många
hantverkarmästare. (Leinonen 1987: 134, 136.)
Vid sidan av borgarna fanns tjänstemän, såsom läkare och lärare. De var dock
klart under borgarna i hierarkin och fick endast av nåd vara med i borgarhem om
de var av borgerlig härkomst eller hade gift sig med en medlem av en borgarsläkt.
(Leinonen 1987: 136.)