Tidskriften Nordiska Språk - Vaasan yliopisto

248 Publikationer från Vasa universitet. Forskningsrapporter
dem mänskliga uttryck. Min uppfattning är att de svenska översättningarna ligger
närmast originaltexterna åtminstone i dessa avseenden. Till stilnormen hör också
att tilltalssystemet är olika i alla språkområden, där det svenska ”du” kontrasterar
mot det tyska ”Sie” med åtföljande titulering i tredje person.
I avhandlingen, särskilt i dess inledande kapitel (t.ex. i 3.3.1), tas aspekter upp
som syftar på hur texterna tas emot av läsare, både barn, ungdom och vuxna, av
kritiker och av forskare: de senare förenas oftast i samma person. Att serierna har
nått en internationell popularitet (dock minst i USA) visas i antalet översättningar
till olika språk och i försäljningssiffrorna. Majoriteten av läsarna är barn och
tonåringar men det finns också vuxna läsare.
Men kritik har inte uteblivit (avsnitt 2.4 och 8.3). Den har gällt både innehåll och
språk. Man har sagt att serierna har brutala och omoraliska inslag som är menliga
för barnens utveckling. Också språket har utsatts för hård granskning (2.7) och
man har beskrivit det som torftigt och fyllt av klichéer från t.ex. reklamspråk med
enkelt och fattigt ordförråd som enligt kritikerna hämmar barnens språkliga
utveckling. I olika undersökningar av översatta serier, särskilt till finska, har man
framhållit att översättarna i pratbubblorna inte har lyckats formulera ett talnära,
naturligt språk utan en blandform som mer tar hänsyn till skriftspråket. Det har
dock inträffat förskjutningar i synen på seriespråket och man har kunnat peka på
texter där språket är både rikt och varierat. Detta har förmodligen också att göra
med den allmänt ökande acceptansen av talspråkliga drag. Man har också lyft
fram översättare som håller en hög kvalitet. En sådan är Erika Fuchs, Micky
Maus’ första chefredaktör (4.4.1), som uppfann namnen på viktiga Disneyfigurer
och hade som ambition att skapa ett lärorikt språk med inslag av främmande ord,
nybildningar och litterära anspelningar. Detta har kallats ”Fuchsspråk” och
företräder en hög stilistisk nivå. Också de svenska översättningarna har fått fina
lovord med uttryck som ”briljant översatt”, ”hög lingvistisk klass” med avsiktligt
inlagda svåra ord. Ett långt kvalitetsresonemang för M. Kivekäs (4.4.3), där de
finska översättningarna får höga betyg för sin ordrikedom, sina allitterationer och
ordlekar på en nivå som betecknas som ”god finska”. Principiellt intressant att
notera är att man i Finland har gjort ett ”gagsförståelsetest” (s. 126), där man
alltså har testat perceptionen hos läsare i olika ålder. PT för i bokens ”Slutord” (s.
374) ett intressant resonemang, där hon konstaterar att ordlekarna i den svenska
och den finska versionen är svåra för barn och unga läsare och mer lämpade för
vuxna. Sina egna värderingar har PT fört fram tidigare i boken, främst då det har
handlat om utslätade effekter i de finska texterna, vilket bl.a. har lett till en
haltande kontakt mellan bild och text. I sitt slutord konstaterar hon generellt om
Disneytexterna att det finns åtskilliga förtjänster i både de engelska original-