Tidskriften Nordiska Språk - Vaasan yliopisto
Tidskriften Nordiska Språk - Vaasan yliopisto
Tidskriften Nordiska Språk - Vaasan yliopisto
Create successful ePaper yourself
Turn your PDF publications into a flip-book with our unique Google optimized e-Paper software.
Publikationer från Vasa universitet. Forskningsrapporter 239<br />
Kapitel 6 omfattar den egentliga, empiriska textanalysen. I textlingvistiska<br />
arbeten är det ofta svårt att redogöra explicit för analyserna utan att göra analysen<br />
enformig. Detta har Breivega undvikit genom att börja analysen med att<br />
exemplifiera analysförfarandet noggrant med en text för att sedan fortsätta med de<br />
övriga texterna mindre i detalj. Analyserna verkar vara pålitliga och det är lätt att<br />
följa författarens resonemang. Rent strukturellt blir det emellertid ett problem att<br />
de olika ämnesområdena får olika behandling i analysen: dispositionen i kapitel 6<br />
blir heterogen. Ett exempel på heterogeniteten i rapporteringen är att bottom-upförfarandet<br />
presenteras utförligt först i samband med historiska texter. Tabeller av<br />
den typ som finns på sidan 236 (figurerna 5254) kunde ha åskådliggjort även<br />
analysen av medicinska texter. Ett annat exempel på heterogenitet: mot slutet av<br />
kapitel 6, i mitten av analysen av de lingvistiska artiklarna, presenterar författaren<br />
en intressant jämförelse av enonsiativa spår i de medicinska texterna och i en<br />
lingvistisk text. Jämförelsen är intressant, men dess placering är inte den bästa<br />
möjliga. Med tanke på att Breivegas analys är så utförlig och visar intressanta<br />
resultat tycks jämförelsen av analysresultaten i avsnitt 6.4 få alltför lite<br />
uppmärksamhet, trots att författaren återkommer till sina resultat i kapitel 7.<br />
I kapitel 7 presenterar Breivega en sammanfattning av avhandlingen, både när det<br />
gäller teori och empiri. Här återkommer författaren till indelningen av materialet i<br />
naturvetenskap och humaniora och tar upp sammanhangshypotesen till närmare<br />
granskning. Breivegas resultat som helhet är intressanta. Hon har kunnat visa att<br />
argumenterande strukturer förekommer i både humanistiska och naturvetenskapliga<br />
artiklar och att det finns skillnader i den retoriska struktureringen<br />
av superstrukturerna: humaniora präglas av sammanhang och en överordnad<br />
argumentstruktur och naturvetenskap av en retorisk strukturell tudelning där<br />
forskaren försöker dra upp en så stor skillnad som möjligt mellan materialet och<br />
dess tolkning. Till slut konstaterar Breivega att det inte verkar vara fackområdets<br />
vetenskapsteoretiska uppbyggnad som i första hand bestämmer hur man skriver.<br />
Snarare tycks skrivtraditionerna vara autonoma och textnormerna skall läras<br />
samtidigt som man lär sig ämnesområdet. Breivegas slutsats att humanistiska och<br />
naturvetenskapliga artiklar representerar två olika genrer (s. 281) är en något<br />
vågad slutsats med tanke på att genrebegreppet inte behandlats utförligt i<br />
avhandlingen. Vanligen är genre ett kontextuellt begrepp som definieras av utomtextuella<br />
faktorer. Nu baserar Breivega emellertid sin slutsats på inomtextuella<br />
kriterier. I slutet av kapitel 7 tar Breivega upp förslag till fortsatt forskning. Trots<br />
att kapitel 7 tar upp de viktigaste resultaten av analysen får man ett intryck av att<br />
här kunde forskaren ha resonerat utförligare. Nu tar de inledande avsnitten en stor<br />
del av avhandlingen, medan det mest intressanta, de egna resultaten och<br />
diskussionen om dem, förblir kort i förhållande till allt annat.