Tidskriften Nordiska Språk - Vaasan yliopisto

228 Publikationer från Vasa universitet. Forskningsrapporter
Rekommendationerna ger anledning till diskussion där man lämpligen tar upp
teman som man hittar i det aktuella undervisnigsmaterialet och studenternas egna
skriftliga produkter.
Det är av stor betydelse att man i akademiska sammanhang lär sig att lita på
varandra. Veijola (2003: 13–22) skriver om akademiskt förtroende i sin artikel i
arbetet Eettisesti kestävä sosiaalitutkimus. Det är mycket av det som hon tar upp
som kan tillämpas i vardagligt akademiskt liv. Ett konkret och enkelt exempel är
att läsa och kommentera varandras halvfärdiga arbeten. När man läser mot
varandra, blir man också van vid detta, vilket med tiden har mycket positiva
konsekvenser. Man lär sig att tåla kritik och man skall också kunna lita på att
kritiken kommer i välmenande syfte. Detta är något som också studenterna kan
göra sinsemellan. Man kan få hjälp och nya idéer förslagsvis i de diskussioner
som förts inom sjukvård kring begreppet ”bemötande” (se Croona 2003). Alla
lyckas inte lika bra med alla, men med åren hittar man oftast ett välfungerande
sätt.
Det finns inte mycket färdigt undervisningsmaterial i etik inom humaniora. När
man vill utarbeta material för undervisningen, kan man få hjälp av publicerad
litteratur där olika typer av etiska frågor dryftas. Litteratur över forskningsetik,
t.ex. Tutkijan eettiset valinnat (2002), ger nya infallsvinklar och synpunkter, när
man exempelvis vill bekanta sig med yrkesetik, värderingar inom vetenskap,
grundläggande etiska krav i forskning, oredlighet i vetenskaplig forskning och
många fler. Yrkesetiska frågor diskuteras ytterligare i arbetena av Lötjönen
(1999) och Myyry (1999). Användning av Internet och e-post har trots fördelarna
vållat problem i vetenskapliga sammanhang. ”Forskarna bör noggrant sätta sig in
i de forskningsetiska aspekter som ansluter sig till bruksrättigheter, äkthet,
vetenskaplig kvalitet och kopierbarhet”, skriver Borg (2001: 3) i sin ledare i
tidskriften Tietoarkisto år 2001. I och med detta påpekande tar han upp ett stort
problem som väntar på sin – om inte totala så åtminstone partiella – lösning i den
närmaste framtiden. Det är med hjälp av etikundervisning som man gör studenter
och forskare medvetna om och uppmärksamma på etiska problem, vilket i sin tur
bidrar till att många etiska problem kan lösas och till och med undvikas i
framtiden. Att man med hjälp av undervisning kan utveckla studenternas och
lärarnas förmåga att igenkänna och lösa etiska problem har också bevisats av
Myyry (2003).
Det stoff som de etiska rekommendationerna tillämpas på skall inte vara något
långsökt utan helt enkelt bestå av det som för övrigt används på kurser och
föreläsningar. Det är således lärare i det aktuella ämnet som i bästa fall både
undervisar och handleder i etiska frågor. Med tiden får man nya student- och