Tidskriften Nordiska Språk - Vaasan yliopisto

Publikationer från Vasa universitet. Forskningsrapporter 209
tänkande blev effektivt redan efter några veckor och prestationerna mot slutet av
kursen bedömer jag som utmärkta för de flesta studenter. Det är helt klart att
inlärning kräver tid.
Förutom den täta arbetstakten var min kurs annorlunda också på så sätt att Tomas
Riads studenter fick utdelat ett övningshäfte i början av kursen som de kunde
arbeta med medan mina studenter fick ut uppgifterna efter hand. Mina studenter
arbetade schemalagt i grupper och lämnade in rapporter för alla uppgifter. Jag
som lärare hade bestämt ramarna för arbetet. De svenska studenterna
uppmuntrades däremot att arbeta i grupper på egen hand och så diskuterade man i
seminarieform med hela gruppen. Grupparbetet var inte styrt vilket fick lite
negativ kritik. Jag utgick därför i min kursplanering från ett rätt styrt grupparbete,
en form som sedan luckrades upp så att studenterna fick välja sina gruppmedlemmar
själva.
Det fanns också erfarenheter som var lika. Bland annat konstaterar rapporten från
Stockholm att studenterna i början får en liten chock över det nya arbetssättet och
att det tar några veckor innan tillståndet normaliseras. Samma fenomen märktes
på min kurs, det tog några veckor innan rutinerna för grupparbetet etablerades och
rapportskrivandet blev en normal del av arbetet i stället för en sak att ta stress för.
Det är klart att studenterna upplever osäkerhet då de inte vet vad som förväntas av
dem. Studenterna arbetade hårt och motiverat både under min kurs och under
kursen vid Stockholms universitet.
Studenterna kritiserade formuleringen av uppgifterna, problemen, både i
Stockholm och i Helsingfors. Det är inte lätt att formulera uppgifter och ge
instruktioner utan att göra det för lätt för studenterna. Meningen är ju att de under
arbetet ska fatta sina egna, rätta, beslut som för dem mot lösningen. Eftersom jag
var närvarande under grupparbetet kunde jag styra studenterna mot rätt håll och
bekräfta slutsatserna, precis som tutorn enligt Egidius (1999a, 1999b) ska göra.
Det tror jag att är avgörande om man arbetar med studenter som inte har svenska
som modersmål. Jag upplevde det som tryggt att använda problemställningar som
andra gjort och prövat, jag såg inga problem med det. De oklarheter som
eventuellt rådde hittade jag svar på i lärarhandledningen som jag fick. Materialet
är fritt tillgängligt, vilket är bra eftersom det är möjligt att arbeta med uppgifter
som utgår från en problembaserad metod utan att själv konstruera uppgifterna.
Arbetsmängden för lärarna ökar eftersom varje träff resulterar i något som läraren
ska läsa och bedöma. Också Tomas Riad hade upplevt arbetsmängden som
betungande. Hans idé för att minska arbetsmängden är kollegial bedömning
studenter emellan, det kunde vara värt att prova på. Trots att vi var två lärare på
den kurs som denna artikel behandlar arbetade vi inte samtidigt på kursen.