Tidskriften Nordiska Språk - Vaasan yliopisto

208 Publikationer från Vasa universitet. Forskningsrapporter
slutsats var att metoden verkade bra och värd att fortsätta med, trots att det finns
studenter som inte trivs med metoden.
Jag bad också en av mina kolleger på institutionen att komma med på ett pass och
göra en kollegial utvärdering. Hon har också undervisat i grammatik och deltog i
det sista passet, som handlade om tempus. Hon skriver att hon tyckte att
uppgifterna var ”relativt svåra, motiverande och inspirerade till analytiskt
tänkande”. Hon fick också läsa några rapporter och tyckte att de visar att
studenterna tänker analytiskt och reflekterar och att de hänvisar till flera olika
verk inom den grammatiska litteraturen: ”Studenterna tycks således bli medvetna
om hur komplext grammatiken är som fenomen.” Den kollegiala utvärderingen
konstaterade att metoden var fungerande och inspirerande inom grammatikundervisningen
på ämnesstudienivå men konstaterar också att arbetsbördan ökar
för läraren. Jag lägger stort värde vid att min kollega tog sig tid för att utvärdera
mitt arbete.
4 Diskussion
Nedan kommer jag att diskutera min kurs i jämförelse med Tomas Riads
erfarenheter så som han rapporterar dem i sin slutrapport och så som de
presenteras i den sammanfattande kursutvärderingen som sammanställdes av
Josefine Bloch.
Tomas Riad har arbetat mycket med att sammanställa grammatiska problem, och
problemlösningshäftet som finns tillgängligt på internet var ett resultat av ett
längre projekt. Han jobbar med studenter med svenska som modersmål, och en av
de centrala idéerna är att studenterna ska lösa uppgifterna genom sin egen
språkkänsla (Riad 1999c). Mina studenter läser svenska som ett främmande språk
och behöver därför en starkare förankring i litteraturen för att klara av att lösa
uppgifterna. Jag ser uppgifterna som ett sätt att utveckla språkkänslan och lära sig
finesser, men för att lösa problemen behöver finsktalande studenter en god
teoretisk grund. Våra utgångspunkter är alltså olika.
Våra kurser vid Helsingfors universitet går för närvarande över hela terminen, så
det finns gott om tid för inlärning och arbete. Kursen jag jämför med pågick
under några veckor och studenterna jobbade intensivt. I Josefin Blochs
sammanställning av kursutvärderingarna för kursen i Stockholm konstateras att
takten var för hård. Läraren märkte att det grammatiska tänkandet inte utvecklas
förrän mot slutet av kursen. Mina studenter hade på så sätt mera tid, men å andra
sidan läser studenterna i Helsingfors många kurser parallellt, och de andra
kurserna kräver också tid. Jag bedömer dock att studenternas grammatiska