Tidskriften Nordiska Språk - Vaasan yliopisto

202 Publikationer från Vasa universitet. Forskningsrapporter
Under den första veckan anmälde 34 studenter att de tänkte gå kursen och totalt
26 studenter slutförde kursen med godkänt betyg. Att studenter slutar följa en
kurs är tyvärr vanligt. Vi träffades två gånger i veckan. Den ena gången hade vi
PBL-pass och den andra gången ägnades åt en gemensam summering av passet
där också teorin kom in. Jag gav också en teoretisk inledning för följande pass.
Min undervisningsassistent skötte de fem första PBL-passen och jag skötte övriga
kurstillfällen.
Så småningom började också översättningsövningarna och då upptogs en del av
den andra föreläsningen av genomgång av översättningarna och grammatik i
anslutning till dem. Jag upplevde som lärare att summeringarna av PBL-passen
blev ytligare eftersom vi skulle hinna med så mycket under en dubbellektion.
Studenterna blev dock frimodigare då det gällde att fråga, och från och till hade vi
givande diskussioner om olika grammatikers och vår egen syn på t.ex. avgränsningen
av olika fraser.
3.2 De problembaserade arbetspassen
3.2.1 Lärarledd inledning
De problembaserade passen började med en samling i föreläsningssalen där jag
kontrollerade att alla hade med sig uppgifterna för passet. Vid behov fick den som
glömt sitt papper ett nytt exemplar. Vi gick igenom uppgifterna och vid behov
gav jag definitioner, t.ex. begreppet ”topikalisera” var främmande och studenterna
hade inte hittat begreppet under läsningen. Därefter indelades gruppen i mindre
grupper om 2–5 personer, beroende på hur många studenter som var på plats. Jag
upplevde gruppstorleken som bra, alla studenter var tvungna att engagera sig i
gruppens arbete, något som är viktigt för inlärningen (se Lindblom-Ylänne,
Pihlajamäki & Kotkas 2003).
I början skedde indelningen enligt ”1–2–3”, varefter alla ettor utgjorde en grupp,
alla tvåor en annan osv. Det framkom dock ur rapporterna att studenterna hade
förberett sig i olika hög grad, och de duktigare studenterna tyckte att de svagare
utnyttjade deras läsning och kunskaper. Studenterna önskade att få arbeta med de
studenter som de kände. Efter viss övervägan bestämdes att studenterna får bilda
grupper själva, men att man måste se till att ingen blir utanför utan att alla som
vill har en grupp att arbeta med. Den sociala kontrollen verkade fungera eftersom
klagomålen på ”fripassagerare” minskade.
En central idé inom PBL är dock att deltagarna lär sig att ta ansvar och hänsyn.
Detta betonar Egidius flera gånger (bl.a. 1999b: 52–74). Den som är ordförande,
om man valt att arbeta så, ska se till att ingen dominerar utan att alla får