Tidskriften Nordiska Språk - Vaasan yliopisto

Publikationer från Vasa universitet. Forskningsrapporter 197
Ur ovan nämnda litteratur framgår att grunden till problembaserad inlärning lades
redan under antiken i t.ex. Sokrates dialoger, trots att den inte kallades ”PBL”.
Den moderna PBL-metoden och case-metoden har utarbetats inom juridiken i
USA och sedermera också inom medicinestudier. Till Europa kom PBL på 1970talet
(Lindblom-Ylänne & Iivanainen 2003: 356–358). Lindblom-Ylänne och
Iivanainen ger exempel på att det går att använda case- och PBL-metoden inom
olika ämnen, bl.a. programmering, psykologi, historia och farmaci, förutom den
redan nämnda juridiken och medicinen. I Sverige har PBL använts främst inom
läkarutbildning och annan vårdutbildning, samt vid lantbruksuniversitetet
(Egidius 1999a: 55).
Problembaserad inlärning, eller problembaserad undervisning, är ett sätt att lära
sig och lära ut nya saker genom att studenterna själva formulerar sina
inlärningsmål för att lösa det problem de fått. Såväl Henry Egidius (1999b: 8)
som Lindblom-Ylänne och Iivanainen menar att problembaserad inlärning sker i
sju steg, ”the seven jump”. I synnerhet Egidius menar att man måste sträva efter
att arbeta disciplinerat i små grupper där deltagarna utser en ordförande och
sekreterare och där läraren fungerar som tutor. Arbetet bokförs genom
anteckningar på en tavla eller ett blädderblock. Man ritar upp en tabell med
kolumnerna ”Fakta i texten”, ”Problem”, ”Hypoteser och samband” samt ”Frågor
att besvara”. I kolumnerna skriver sekreteraren med ordförandes och deltagarnas
godkännande det man uppfattat som fakta respektive problem och de hypoteser
och frågor man arbetar vidare med (bl.a. Egidius 1999b: 10). Denna syn på
problembaserat arbete, med stark styrning att använda de sju stegen och styrt
grupparbete, kallar jag ”renodlad PBL”.
2.2 Lärarrollen och gruppdynamik
Lärarens roll inom PBL är stor trots att studenterna arbetar självständigt. Istället
för att läraren föreläser är det studenterna som läser och löser uppgifter. Men
läraren måste också själv vara övertygad om att metoden fungerar och förklara
den för studenterna, eftersom det är ett nytt sätt att arbeta för de flesta. Ansvaret
för inlärningen ligger hos studenterna. Läraren fungerar som ett slags tutor, hon
stöder och hjälper men ger inte ”rätt svar”, vilket av många studenter kan
upplevas som något frustrerande. Under min kurs märkte jag tydligt denna
frustration.
Grupparbete är inte lätt alla gånger. Det uppstår lätt spänningar inom grupperna
och också detta måste läraren vara lyhörd för (Lindblom-Ylänne & Iivanainen
2003: 371). En grupp som arbetar bra når också bra resultat, medan en grupp som
inte arbetar bra får inlärningsproblem (se närmare i Lindblom-Ylänne,