Tidskriften Nordiska Språk - Vaasan yliopisto
Tidskriften Nordiska Språk - Vaasan yliopisto
Tidskriften Nordiska Språk - Vaasan yliopisto
Create successful ePaper yourself
Turn your PDF publications into a flip-book with our unique Google optimized e-Paper software.
Publikationer från Vasa universitet. Forskningsrapporter 187<br />
förleden reiðu, dvs. vera búinn að + infinitiv, har utvecklingen i svenska och<br />
isländska däremot gått i sär. Dels förekommer inte former utan förleden redo,<br />
dvs. vara bogen att + infinitiv, i svenska, åtminstone inte i standardspråket. Dels<br />
har formen vera búinn að + infinitiv ändrat betydelse i isländska. I stället för att<br />
uttrycka att något nu kan äga rum uttrycker konstruktionen att något nu har ägt<br />
rum. Formen har alltså utvecklats till en perfekt i isländska. De första beläggen på<br />
denna nya betydelse eller funktion för formen har den isländska språkvetaren<br />
Mörður Árnason funnit i texter från slutet av 1500-talet.<br />
Tre perfektkonstruktioner i isländska<br />
Vera búinn að + infinitiv används då man på svenska skulle använda ha +<br />
supinum, t.ex. ha läst boken. Men i isländska finns också två andra perfektkonstruktioner<br />
som kan uttrycka att något har skett eller ägt rum. Dessa<br />
konstruktioner är hafa + supinum, som motsvarar ha + supinum i svenska, och<br />
vera + perfekt particip, dvs. former av typen vera kominn och vera farinn, som<br />
har försvunnit ur standardsvenskan men fortfarande förekommer bl.a. i talat språk<br />
i Sydsverige.<br />
Hur ska man då t.ex. som utlänning kunna veta vilken av de tre isländska<br />
perfektkonstruktionerna man ska använda i olika sammanhang? Vad man kunde<br />
önska sig är klara och enkla regler för hur och när man ska använda respektive<br />
konstruktion. I grammatikböckerna ges också en del sådana regler. Man får bl.a.<br />
veta att vera-konstruktionen används med vissa rörelse- och förändringsverb som<br />
fara och koma, dvs. på ett liknande sätt som motsvarande konstruktion i tyska<br />
(t.ex. er ist gekommen). Vad beträffar búinn- och hafa-konstruktionerna får man<br />
veta att búinn används för att uttrycka enskilda händelser i det nära förflutna, som<br />
att man har läst en speciell bok nyligen. Hafa används i sin tur för att uttrycka<br />
mer generella händelser längre bort i det förflutna, som när man vill säga att man<br />
har läst många böcker under en längre period. Detta låter kanske klart och tydligt,<br />
i synnerhet när man belyser språkbruket med konstruerade, enkla exempel som<br />
jag har gjort här. Men när man ska använda konstruktionerna i verkliga<br />
situationer blir det betydligt mer komplicerat. Det är t.ex. rätt svårt att bestämma<br />
vad som ligger i det nära förflutna eller längre bakåt i tiden.<br />
Tid som upplevelse och kommunikation<br />
Fysikprofessorn Bodil Jönsson, som har skrivit boken Tio tankar om tid, talar om<br />
’klocktid’ och ’upplevd tid’. Klocktiden kan man mäta med stor noggrannhet med<br />
atomklockor. Den upplevda tiden är däremot ett ganska vagt fenomen. Vi vet alla
Change language