Tidskriften Nordiska Språk - Vaasan yliopisto

186 Publikationer från Vasa universitet. Forskningsrapporter
automatiskt börjar reflektera kring tempusaspekt-konstruktioner är när man själv
ska lära sig ett språk med ett annorlunda system. De flesta svenskspråkiga har fått
lära sig att använda den s.k. ing-formen på engelska i många fall då man på
svenska har en vanlig presensform. Medan jag på svenska försvarar min
avhandling idag, skulle man på engelska hellre säga I am defending my thesis
today. De som kan eller har lärt sig tyska har kanske också reflekterat över att
man ibland använder perfekt på tyska då man skulle ha preteritum på svenska.
Man säger alltså Ich habe das Buch gestern gelesen medan man på svenska
normalt säger jag läste boken igår.
Varför finns det sådana här skillnader mellan språk? Det är en svår fråga att
besvara. Till och med närbesläktade språk kan utvecklas åt olika håll. Ibland kan
man finna yttre orsaker till skillnaderna. Något av språken kan t.ex. vara starkt
påverkat av ett annat språk eller strikt kontrollerat av språkliga myndigheter som
ser till att språksystemet förändras så lite som möjligt. Men samtidigt verkar
också språken själva ha en inre potential att utvecklas åt ett antal olika håll.
vera búinn að och vara bogen att
Formen vera búinn að + infinitiv fanns redan i fornisländskan, men hade då
nästan motsatt betydelse än konstruktionen vera búinn að + infinitiv har idag. I
stället för att uttrycka att något har hänt eller skett i det förflutna uttryckte formen
att något kan ske i framtiden, som i Þar til er Kári var búinn vestr at sigla ’tills
Kári var redo att, dvs. kunde, segla västerut’ (Brennu-Njáls saga s. 223). Samma
form med liknande betydelse fanns också i fornsvenskan, men då kombinerades
boin vanligtvis med ordet redo, som i jak är redo boin at forlata honom syndena
(Källtext: Den heliga Birgitta, bir4335).
Slår man upp i den senaste upplagan av Svensk ordbok visar det sig att formen
vara redobogen att göra något finns bevarad i dagens svenska. Satser som I
synnerhet var han redobogen att hjälpa den fattige... (http://www.receptsamling.nu/eva/ramlosa/ramlosa10.htm,
30.7.2002) har en arkaisk eller ålderdomlig
klang i nusvenska. I dagens isländska är uttryck som Að vera reiðubúinn
að ráða sig till allra almennra starfa ’Att vara beredd att ta emot alla allmänna
jobb’ (http://www.vinnumalastofnun.is/Handbok/10_kafli.htm, 1.8.2002) däremot
helt vanliga. Just detta uttryck finns t.ex. på en webbsida som arbetskraftsmyndigheterna
på Island upprätthåller.
Tillsammans med förleder som t.ex. reiðu ’redo’ kan búinn að-konstruktionen
alltså fortfarande i dagens isländska ha en framåtpekande betydelse. På denna
punkt finns det likheter mellan svenska och isländska. Vad beträffar fall utan