Tidskriften Nordiska Språk - Vaasan yliopisto

Publikationer från Vasa universitet. Forskningsrapporter 179
I artikeln står det att en forskare i England äntligen har kunnat lösa ett av de
urgamla mysterierna; dvs. varför man inte kan kittla sig själv. Med hjälp av en
grupp försökspersoner har man lyckats bevisa att det finns en filtermekanism i
människohjärnan som gör att det går att skilja mellan viktiga och mindre viktiga
impulser. När man kittlar sig själv blockerar lillhjärnan aktiviteterna i de delarna
av hjärnan som behandlar känselförnimmelser och känslor av välbefinnade.
Avslutningsvis sägs det i artikeln att det ur naturens synvinkel inte är relevant att
vi märker det kittlande som orsakas av oss själva.
Tack vare Internet kunde jag få fram kontaktuppgifterna till forskaren i England
och bad henne skicka den artikel som nyheten baserade sig på. I artikeln ”Why
can’t you tickle yourself” läste jag om de neurologiska tester som genomförts.
Det visade sig att syftet med testerna i första hand var att undersöka hur å ena
sidan friska människor och å andra sidan personer med schizofreni uppfattar det
som de orsakar själva och det som orsakas av någon annan.
Såsom jag uppfattar det kan man nog kittla både sig själv och andra, alltså
genomföra handlingen kittla men vad som är resultatet eller konsekvensen av
denna handling, dvs. om händelsen att man kittlas förekommer eller inte är en
annan fråga. För mig är den öppna frågan efter att ha läst om undersökningen: hur
är det med de människor som inte känner att det kittlar även om någon annan
kittlar dem? Har de möjligtvis någon speciell förmåga att blockera eller kan de på
något annat sätt låta bli att fästa avseende vid stimuli av detta slag?
Att man kan skilja mellan de två olika företeelserna å ena sidan en handling och
å andra sidan en händelse är en förutsättning för att man skall kunna beskriva
dem på ett ändamålsenligt sätt.
Att beskriva en handling och en händelse
Det är möjligt att återge en handling och en händelse både med hjälp av det
naturliga språket och med hjälp av icke-verbala representationsformer. Eftersom
den dynamiska aspekten, att någonting görs eller att någonting händer, är svår att
fånga i en bild, kan en bild sällan ensam representera ett dynamiskt fenomen.
Ett vardagligt exempel på detta är de många gånger oklara bruksanvisningar som
följer med t.ex. olika elektroniska apparater eller monteringsanvisningar som t.ex.
visar hur en möbel skall sättas ihop.
När man håller på att sätta ihop en möbel kan man lära sig genom försök och
misstag, även om det är högst irriterande och tar tid. Oklara eller direkt felaktiga