Tidskriften Nordiska Språk - Vaasan yliopisto

10 Publikationer från Vasa universitet. Forskningsrapporter
maskulina former. Typ 1 kännetecknas av att det inte finns några stora
betydelsemässiga skillnader mellan den feminina och maskulina formen. Det är
bara den fakultativa semantiska komponenten ’kvinnlig’ som skiljer lärarinna
från lärare; allt som krävs är att avlägsna komponenten ’kvinnlig’ i parafrasen
kvinnlig lärare. Således är formerna helt utbytbara mot varandra. Lärare syftar på
både män och kvinnor och betraktas av språkbrukare inte som maskulin utan
neutral beteckning. Speciellt den här typen av suffixavledda feminina yrkes- och
personbeteckningar har officiellt avskaffats i svenska (Himanen 1987: 22,
Språkriktighetsboken 2005: 84). Alla suffixavledda feminina yrkes- och
personbeteckningar som hör till typ 1 representerar fall där verksamhetens
funktion är oavhängig av könet. Enligt min teori beror alla dessa drag på
organisationen av människans begreppssystem. På den begreppsliga nivån är
könet bara en sekundär egenskap, vilket syns i begreppets schematiska struktur.
Detta i sin tur avspeglas på den språkliga och semantiska nivån i omskrivningens
form och förhållandet mellan dess komponenter. På den pragmatiska nivån
avspeglas allt detta genom att beteckningar av typ 1 inte längre hör till det
normala, neutrala språkbruket eftersom de anses vara både sexistiska och
ålderdomliga.
Typ 1 har vidare delats in i tre betydelsemässiga underkategorier i enlighet med
Himanens och Söderberghs semantiska indelning av suffixavledda feminina
yrkes- och personbeteckningar (se Himanen 1987: 14, Söderbergh 1971: 100 f.):
yrkes-, verksamhets- och egenskapsbeteckningar. Schemata som de kan
associeras med är YRKE, VERKSAMHET och EGENSKAP (jfr ovan).
Yrkesbeteckningar är ett intressant forskningsobjekt, eftersom förändringar i
samhällets yrkesstrukturer kommer tydligt och dessutom relativt snabbt fram i
dem. Kanske det mest kända exemplet på förändringar i arbetslivet är inträdet av
kvinnor i yrken som traditionellt har betraktats som manliga. Detta har påverkat
språket märkvärt när det gäller yrkesbeteckningar. (Oksaar 1976: 22.) Den andra
betydelsemässiga kategorin består av olika beteckningar för verksamhet (t.ex.
läsarinna, skildrerska). Då är det fråga om tillfälliga handlingar som oftast är
situationsbundna. Den tredje betydelsemässiga kategorin består av
egenskapsbeteckningar (t.ex. dvärginna, miljonärska). De uttrycker långvarig och
regelmässig verksamhet som emellerid saknar den sociala aspekten (som däremot
karakteriserar yrkesbeteckningar). (Oksaar 1976: 43.) En del av dem är
verbalbaserade (t.ex. drömmerska, skvallrerska). De här beteckningarna syftar på
verksamhet i betydelsen ’verksamhet som anses vara karakteristisk för en viss
person’ (se Himanen 1987: 14).