Tidskriften Nordiska Språk - Vaasan yliopisto

Publikationer från Vasa universitet. Forskningsrapporter 171
typer av direktiva huvudsatser är i allmänhet mer eller mindre lexikaliserade och
erinrar om interjektioner. Förkortningen obs har t.o.m. en interjektionsliknande
form. Även tänk, titta och se kan användas stereotypt och anses fungera som
interjektioner. Till denna stereotypa användning av vissa verb kan räknas
merparten av imperativförekomsterna i S-texterna: se (19), klicka (8) och läs (8),
medan dessa imperativförekomster är få i F-texterna: läs (4), klicka (2) och se (1).
Utgående från dessa analyser kan det påstås att de använda verben i F- och Stexterna
skiljer sig från varandra i betydelse och att imperativet i löpande text är
en mer frekvent företeelse i F-texterna än S-texterna. Även skillnaden i bruket av
s.k. talaktsverb i S- och F-texterna är uppenbar: S-texterna har enbart påpeka (1),
medan F-texterna har be (4), fråga (1), påminn (1), tala om (1) och uppmana (1).
Att F-texterna verkar mer handlingsorienterade kan bero på många talaktsverb
som har kunden som objekt. Objektet för textförfattarens direktiv är naturligtvis
den anställda i företaget men samtidigt riktar sig handlingen till kunden. Till
exempel Om de (dvs. namnteckningarna) avviker från varandra be kunden ännu
skriva sitt namn på baksidan av checken.
I fråga om muntliga uppmaningar gör SAG (1999: 716) två indelningar på grund
av deras karaktär i a) specifika och generella samt b) befallningar, vädjanden,
erbjudanden och råd. En specifik uppmaning riktar sig till en bestämd lyssnare
(eller flera bestämda lyssnare) i en bestämd situation, medan en generell
uppmaning förekommer i både tal och skrift och genom sin generella karaktär
lämpar sig bättre än andra slags uppmaningar för skriften. Om man byter ut
lyssnare till läsare eller mottagare i ovanstående typindelning, är de skriftliga
uppmaningarna till sin karaktär mer specifika än generella. De aktualiseras på
grund av yttre omständigheter: När t.ex. en kund kräver en sådan service som
tjänstemannen inte kan ge utan att kontrollera instruktionerna i intranät. Läsaren
eller mottagaren är inte generell utan mottagaren är en bestämd anställd i
företaget.
Den andra indelningen baserar sig på särskiljande omständigheter i situationen:
rätt att vägra, lyssnarens intresse och rätt att utföra handlingen utan uppmaning.
Lyssnaren har t.ex. vid befallning inte rätt att vägra och därmed är de två andra
dragen irrelevanta för klassificeringen. I mitt material ligger det i hela
organisationens intresse att uppmaningarna efterföljs. Indirekt ligger det även i
varje mottagares intresse att lyda t.ex. med tanke på möjligheten att avancera om
han eller hon sköter sitt jobb väl. Instruktiva texter läses vid behov: Om en
enskild uppmaning består av t.ex. verben läs eller klicka, behöver den anställda
trots allt inte läsa eller klicka vidare om han eller hon redan behärskar situationen.
Mottagaren är bara tvungen att alltid följa vissa rutter vid sökning av information
på nätet. Om uppmaningen däremot lyder ge kunden den nya broschyren, agerar