Tidskriften Nordiska Språk - Vaasan yliopisto

Publikationer från Vasa universitet. Forskningsrapporter 169
Enligt SAG (1999: 685) förekommer dock uppmaningar även i vissa skriftliga
texttyper (t.ex. anvisningar) även om förutsättningarna för uppmaningar ofta inte
är uppfyllda: läsaren är inte alltid definierad för skribenten som inte heller kan
veta på förhand i vilken situation texten kommer att läsas. I min undersökning är
målgrupperna för texterna klart avgränsade eftersom inga utomstående har
tillgång till intranät. Det är också sannolikt att texterna läses på arbetsplatsen och
det ligger i alla deltagares intresse, sändarnas och mottagarnas, att direktiven
efterföljs.
Bruket av imperativ
Till en början räknade jag hur vanligt bruket av imperativ och tilltal med du är i
materialet för att kontrollera om det eventuellt var just det som gjorde att Ftexterna
i mitt tycke verkar mer handlingsorienterade än S-texterna. Om man
dock jämför tabellerna 1 och 2, ser man att imperativet är nästan lika vanligt (67)
i S- och (62) F-texterna men att bruket av imperativ i olika sammanhang (i länkar,
i löptext eller inom parentes) varierar.
Enligt tabellerna 1 och 2 är fördelningen av imperativförekomsterna i S-texterna
jämnare än i F-texterna. Imperativen förekommer i S-texterna som länkangivelser,
i huvudsatser i löpande text samt inom parentes. Tabell 2 visar
däremot att bruket av imperativ i F-texterna är mycket entydigt. Det gäller enbart
huvudsatser i löptext.
I S-texterna ingår imperativet ofta i själva länken: Klicka här för att läsa mer. Det
kan förekomma även före länken: Se XX eller med preposition Se i XX. Texter
från olika avdelningar har olika kodare och även olika delar av de enskilda
texterna kan ha olika kodare och enbart detta kan vara orsaken till skillnaderna i
sätten att länkmarkera S-texterna. Jag kommer att granska detta noggrannare med
hjälp av kompletterande intervjuer.
F-texterna saknar explicita imperativ i länkar. Avsaknaden kan ha två orsaker som
delvis överlappar varandra. Det hierarkiska systemet i intranät är annorlunda i
Finland. F-texterna har nästan enbart rubresser, dvs. förteckningar med länkar
över sidans innehåll. Rubresserna är rubriker som kan bestå av enskilda ord eller
hela satser. Om en länk görs i löpande F-text, är den formulerad så att den ingår i
texten. Vid hänvisningar till t.ex. pdf-filer förekommer enbart det deiktiska här
som länk utan imperativ.