Tidskriften Nordiska Språk - Vaasan yliopisto

150 Publikationer från Vasa universitet. Forskningsrapporter
Turtagning
Frågor och svar intar en central ställning i alla rättegångsprotokoll. I jämförelse
med stadsskrivarna i de engelska domböcker som Culpeper och Kytö (2000a:
181–183) undersökt har stadsskrivarna i Ekenäs sällan nedtecknat de ordagranna
frågor som ställts till vittnena. I stället har Ekenäs stads dombok karaktären av ett
referat. Denna referatkaraktär har lett till att en viktig aktör med tanke på en
rättssalsdiskurs, borgmästaren och rådet, inte fått den roll som hade varit idealisk.
Detta skulle bland annat ha möjliggjort granskningen av hur olika vittnen (t.ex.
män och kvinnor från olika samhällsklasser) svarat och reagerat på de ställda
frågorna till exempel i fråga om olika pragmatiska partiklar av typen engelskans
well och sort of (jfr Culpeper & Kytö 1999). Det faktum att känslan av korsförhör
ofta uteblir försvårar behandlingen av de använda frågestrategierna. I mitt
material är det typiskt för skrivaren att allmänt beskriva vad som frågats i stil med
det formelbundna tillfrågades NN som i exempel (5). Det så kallade
materialproblemet upprepas: här kommer man varken åt de ordalag som använts
eller den person som i första hand ställt frågan.
Exempel (5)
Tillfrågades Berendt Haneman, om han inthet wiste der aff att hoppman
haffuer giort köp på hästen, sade han Neÿ, der till swarade Bonden, Jw, i
wore hooss migh och wille bÿta samma häst aff migh, och iagh sade Neÿ,
(Hultman 1924: 73, fet stil av mig.)
Exempel (5) sammanfattar hur skrivaren nedtecknat det väsentligaste innehållet i
borgaren Bernt Hannemanns och bonden Anders vittnesmål. Att Bernt
Hannemann förnekat att han känt till hästköpet har återgetts med ett enkelt nej.
Han kan lika väl ha besvarat anklagelsen i andra ordalag, men skrivaren har
föredragit ett kortare och sålunda effektivare uttryck i stället. Detta förfarande har
lett till att man endast har tillgång till talakten, nekandet. Huvudsaken är ändå
frågan om den förhördes skuld eller oskuld, något som skrivaren tydligt återgett. I
bondens replik möter man en mångordigare återgivning: denne inleder med jo, ett
jakande svar på en negativ fråga (det är med andra ord inte fråga om
diskurspartikeln ju), och avslutar med negationen nej. Bondens vittnesmål är
intressant såtillvida som han citerar sina egna ord.
Avslutning
Domböcker är filologiskt, lingvistiskt och historiskt givande primärmaterial. I
detta bidrag har jag dryftat några språkliga frågor med hjälp av empiriska
exempel hämtade ur Ekenäs stads dombok för 1600-talet. Genom att presentera