Tidskriften Nordiska Språk - Vaasan yliopisto

128 Publikationer från Vasa universitet. Forskningsrapporter
studenterna är rätt långt hunna och att de känner läraren sedan tidigare. L8
presenterar sig inte, och hon inleder sin föreläsning med att kommentera
tentamensresultat från den tidigare kursen. Hon säger själv att hon gör det ”innan
lektionen börjar”, vilket gav oss en del huvudbry då vi skulle avgöra när den
första minuten börjar. Vi valde dock att behandla denna föreläsning enligt samma
kriterier som de andra (dvs. undervisningen börjar då läraren börjar tala till hela
publiken). På sätt och vis kan L8:s inledning alternativt ses som en motsvarighet
till de samtal med några få studenter som vissa andra lärare för innan lektionen
börjar. I detta fall råkar emellertid gruppen utvalda samtalspartners (dvs. de som
nyligen avlagt tentamen för den föregående kursen) nästan sammanfalla med hela
gruppen, varvid samtalet blir mera monologiskt och i praktiken riktat till alla.
Dessa omständigheter förklarar antagligen också att detta är den enda inspelning
där det förekommer en regelrätt dialog mellan läraren och en student inför hela
publiken redan inom den första minuten (se vidare under avsnitt 5.4).
5 Språk och kroppsspråk
I det följande studeras vissa företeelser i den språkliga utformningen av föreläsarens
yttranden såväl som aspekter av den icke-verbala kommunikationen
under den första minuten. Vi tar fasta på den basala yttrandelängden och
yttrandenas strukturella komplexitet (i äldre forskning har man talat om
”meningslängd”), övergångar och sambandssignaler mellan yttranden (eller i
”texten” i traditionell mening) samt olika typer av redigeringar inom yttranden,
såsom t.ex. självkorrigeringar. Vidare kommenteras kroppsposition, blickar och
gester.
5.1 Yttrandelängd och komplexitet
I dialog, och i synnerhet i spontana samtal, växlar talar- och lyssnarrollerna
ständigt enligt principer som beskrivits inom samtalsforskningen. Samtalsdeltagarna
talar i turer, vilka egentligen är dialogiska enheter, angränsande sig till
den punkt där en annan tar turen. Turerna byggs upp av språkliga enheter av olika
komplexitet (se Sacks m.fl. 1974). Kommunikationen under en föreläsning är
självfallet mycket mer reglerad än i ett vardagligt samtal. På en föreläsning är det
vanligt att föreläsaren ”äger turen” medan en direkt dialog med åhörarna kan
utebli eller styras av föreläsaren i ett slags ordförandeposition (jfr Ekman 1995:
31).
Samtidigt representerar föreläsningsspråket dock en form av muntlighet, vilket
ställer vissa gemensamma krav på de språkliga enheter som används i samtal och
i klassrummet. Ett av de gemensamma dragen gäller formen och utsträckningen