Tidskriften Nordiska Språk - Vaasan yliopisto

Publikationer från Vasa universitet. Forskningsrapporter 125
Vi anlände mellan fem och tio minuter innan föreläsningen skulle börja, och
hälften av lärarna fanns på plats redan vid den tiden. De som redan fanns på plats
befann sig framför publiken och sysslade med att få ordning sitt
undervisningsmaterial. Det kunde handla om att ordna papper och transparanger,
att kontrollera ljudkvaliteten på en bandinspelning som skulle spelas upp under
föreläsningen eller att få en dataprojektor att fungera tillsammans med en
datorstödperson. De fyra övriga lärarna kom in i rummet några få minuter innan
lektionen skulle börja. När de kom in hälsade de kort på studenterna (med en nick
och/eller ett hej). I två fall hade läraren ytterkläder på sig, eftersom föreläsningssalen
fanns i en separat byggnad. Eftersom inga klädhängare fanns valde de att
lägga kappan över en bänk längst bak i klassen.
Många av föreläsarna växlade några ord med någon eller några av studenterna
innan de började föreläsa inför hela gruppen. L1 varnade dem som satt längst
framme för ett ljudband som skulle spelas upp med hög volym för att höras över
hela salen bandspelaren hade bara en högtalare längst framme i rummet. L2
kommenterade vår mikrofon och sade till studenterna på första raden att de måste
vara riktigt tysta, för annars skulle allt de säger komma med på vår inspelning. L4
bad en student som hon uppenbarligen kände om att få låna en klocka. Studenten
hade ingen klocka, men hänvisade till en annan student som erbjöd läraren en
mobiltelefon med inbyggd klocka.
Det hände också att någon av studenterna frågade vad vi gör där med vår kamera
och mikrofon. Vid ett tillfälle ställdes frågan till läraren, vid ett annat tillfälle
direkt till oss, och i ett tredje fall bad läraren att vi skulle presentera oss och
berätta vad vi gör. I många fall kom läraren fram och växlade några ord med oss
innan hon började undervisa. Ofta var de angelägna om att vi skulle få ett bra
material, så de berättade vad de hade tänkt börja med, varnade för att
bandspelarens ljud kommer att gå rakt in i vår mikrofon, frågade om de måste stå
stilla och dylikt. Vi höll konsekvent fast vid att de skulle göra precis som de
skulle ha gjort om vi inte hade varit där. Det kan naturligtvis inte undvikas att
speciellt kamerans närvaro i någon mån påverkar lärarens beteende, men vi gav
inga som helst anvisningar till lärarna och gav inte heller närmare information om
vad vi var ute efter.
Innan föreläsningen börjar pågår ett ganska ivrigt pratande mellan studenterna.
Eftersom de flesta av studenterna är finskspråkiga talas det i allmänhet mera
finska än svenska. När läraren ska börja tala signalerar hon på olika sätt att det nu
gäller att sluta prata och börja lyssna. Hon kan knäppa på OH-projektorn, vilket
leder till att åtminstone de som har blicken vänd framåt tystnar. Hon kan också
börja tala med hög (eller mycket hög) röststyrka. I den största föreläsningssalen