Tidskriften Nordiska Språk - Vaasan yliopisto

3.1 Omskrivningar
Publikationer från Vasa universitet. Forskningsrapporter 5
En omskrivning eller parafras är en syntaktisk enhet som består av fler än ett
lexem och samtidigt en semantisk enhet som består av mer än en semantisk
komponent. Den är en produkt av upplösning av en enhet (ord) till dess
komponenter som lexikaliseras av självständiga språkliga element. En omskrivning
kan betraktas som expansion av ett lexem, som en formellt mer
komplex ekvivalent av det (t.ex. lärarinna = kvinnlig lärare). Lexemet i sin tur är
en kondensation av parafrasen som emellertid innefattar samma semantiska
komponenter (kvinnlig lärare = lärarinna). Den kognitiva grunden för omskrivningar
är således expansion och kondensation. En parafrasrelation är ett
förhållande mellan två lingvistiska enheter som har samma eller liknande
betydelser. De omskrivningar som används som undersökningsmaterial hör till en
parafrastyp som kallas för definition. Mellan de två enheterna kan ett kopulaverb
användas: lärarinna är en kvinnlig lärare; kvinnlig lärare kallas för lärarinna;
lärarinna betyder en kvinnlig lärare; lärarinna är en viss typ av lärare;
lärarinna: en kvinnlig lärare (exemplen är mina egna men de har formulerats med
Agricolas exempel som modell). Definitioner kännetecknas av en hög grad av
ekvivalens mellan lexemen och omskrivningen av dem; dvs. att de överensstämmer
i komponenternas kvalitet, kvantitet och struktur. (Agricola 1979:
1317.)
I själva verket är omskrivningar eller parafraser inte en främmande idé inom
semantiken. De används ofta av många forskare för att klargöra det semantiska
innehållet av ett visst ord eller av en viss sats. Till exempel Jackendoff analyserar
satsen Harry defrosted the roast genom att hänvisa till parafrasen Harry made the
roast change from a frozen state to an unfrozen one. Han påpekar att det framgår
av parafrasen att begreppet ’defrost’ består av delar som anger det begreppsliga
innehållet ’att få något att förändras från en egenskap till en annan’. (Jackendoff
1993: 198.) I beskrivningen av exempelvis tysk grammatik och ordbildning
utnyttjas parafraser som analysmedel i viss mån. I Duden utgår man från att ett
avlett ord kan lösas upp till konstituenter (Bestandsteile), med hjälp av vilka
formens betydelse kan omskrivas (Duden 1984: 387). Ordbildningskonstruktioner
parafraseras till en semantiskt mer eller mindre ekvivalent ordförbindelse eller
sats, vilket tjänar till att klargöra och förklara semantiska förhållanden mellan
konstituenterna och ordbildningskonstruktionen (Fleischer & Barz 1995: 11, 42
ff.). I den svenska grammatiken är omskrivningar mest bekanta när det gäller
genitiver. S-genitivuttryck kan omskrivas med prepositionsfraser i svenskan.
Olika semantiska typer av genitiver omskrivs med olika prepositioner. Till
exempel objektiv genitiv omskrivs med prepositionen av (husets städning –
städning av huset) och lokal genitiv med spatiala prepositioner (restaurangens