Tidskriften Nordiska Språk - Vaasan yliopisto

4 Avslutning
Publikationer från Vasa universitet. Forskningsrapporter 109
Förhoppningsvis har undersökningen visat att musikerslang, liksom slang inom
andra yrkeskategorier än musikernas, är ett intressant område för språkvetenskaplig
forskning. Avslutningsvis vill jag därför peka på några delområden
som vore väl värda att utforska.
Den här studien gäller musikerslangens uttryckssida (se avsnitt 1.4 ovan), och det
vore intressant att fortsätta med en undersökning av begreppssystem i materialet. I
ett antal fall anger olika källor olika betydelse(r) till en och samma fackslangterm.
Detta gäller bland annat instrumentbenämningarna lur, horn och snork i avsnitt
2.2.1 ovan. En studie av begreppssystem bland fackslangtermer kan även relateras
till begreppssystem som avspeglar sig i de motsvarande facktermerna, i just det
här fallet facktermer för mässingsblåsinstrument alternativt bleckblåsinstrument
(jfr Nilsson 2001 [www]). I materialet finns också exempel på flera fackslangtermer
som används för ett och samma begrepp liksom på en och samma
fackslangterm som används för flera begrepp. Exempel är dragsnork och
slirsnork för ’trombon’, ’dragbasun’ respektive låda för ’gitarr’, ’piano’ och
’instrumentfodral’. Det finns dock svårigheter med sådana studier av begreppssystem.
Fackterminologier inom olika områden är (mer eller mindre) systematiskt
uppbyggda (jfr Pilke 2000: 31–32), medan uppkomsten av fackslangstermer får
antas vara mer slumpartad (Strömman 1995: 346).
Man kan också ställa frågan hur mycket de lexikala enheterna i materialet faktiskt
används i dag, dvs. i början av tjugohundratalet. Som framgår av avsnitt 1.4 ovan
härrör de lexikala enheterna hämtade från ÅL från slutet av 1930-talet och framåt,
medan de från SvSl uppges vara belagda någon gång från 1930-talet till slutet av
1960-talet. Flertalet lexikala enheter i materialet återfinns i en av dessa källor
eller i båda, medan de lexikala enheter som är belagda i två utnyttjade arbeten
med senare publiceringsår, nämligen NSvSl och ToS, är väsentligt färre (se dock
avsnitt 1.2 ovan om begränsningar hos NSvSl och ToS). Det är fråga om verben
lira och repa i båda källorna samt substantiven kapellborst och kapellis, som
återfinns i ToS. De få lexikala enheterna i NSvSl och ToS talar för att vissa av de
lexikala enheterna i materialet inte används aktivt av yrkesmusiker i dag. Å andra
sidan är just repa och lira belagda i ett antal källor och kapellborst(e) är belagt
hos ÅL, SvSl samt ToS, medan kapellis är unikt för ToS (se bilaga 1 nedan).
Intervjuer med ett större antal informanter, som tillhör olika åldersgrupper, skulle
kunna bidra till att skapa större klarhet i fråga om bruket av de lexikala enheterna
i det undersökta materialet.
Undersökningen är begränsad till slang bland musiker inom militära musikkårer
och civila orkestrar från 1930-talet och framåt (se avsnitt 1.3 ovan). Men det vore