Tidskriften Nordiska Språk - Vaasan yliopisto

108 Publikationer från Vasa universitet. Forskningsrapporter
(takten) innebär. I någon mån kan fackslangtermerna också dölja information för
utomstående, även om detta knappast är det primära syftet (jfr Strömman 1995:
345, Brünner 1998: 645, Södergård 2004: 26).
Enligt Strömman (1995: 345–346) har slangen i yrkeslivet inte som primärt syfte
att öka sammanhållningen på en arbetsplats, även om språkbruket kan bidra till att
skapa en känsla av gemenskap mellan människor som är verksamma på samma
arbetsplats. Kotsinas (2003: 25) understryker däremot betydelsen av slang och
slangliknande yrkesspråk som ”blir det kitt som binder ihop oss med den grupp vi
tillhör eller gärna vill tillhöra” (jfr också Bergman 1964: 71). Även Andersson
(1994: 96, 101) betonar språkets betydelse när en anställd vill visa att han eller
hon har en etablerad ställning inom trafikföretaget SL och att han eller hon
behärskar det speciella språkbruket inom företaget.
Beträffande just musikers språkanvändning konstaterar pianisten Charlie Norman
att ”det är en gammal tradition att varje skrå ska ha lite ling[v]istiskt frimureri för
sig” (Norman 1980: 243). I detta sammanhang är det intressant med ÅL:s svar på
frågan hur han och andra yngre musiker i början av sin yrkesbana lärde sig ord
och uttryck: ”Det kom väl automatiskt genom umgänget med likasinnade” (ÅL
2005-08-11). De lexikala enheterna i musikerslangen bör kunna ha en sammanbindande
funktion bland yrkesmännen, även om knappast alla musiker inom
militärmusikkårer och civila orkestrar kände eller känner till samtliga lexikala
enheter. Vissa lexikala enheter i bilaga 1 har belagts i flera källor, t.ex. kagge
’trumma’, ’batteri’ med fyra beläggställen. Andra återfinns i en enda källa, t.ex.
dragskåp ’dragspel’ (ÅL) och ståstånka ’kontrabas’ (SvSl). Inte heller är det så
att alla musiker definierade eller definierar varje lexikal enhet exakt likadant,
något som illustreras med t.ex. bårlärka i avsnitt 2.3.2 ovan.
Generellt sett har slang i arbetslivet inte bara en ”seriös” sida, att underlätta en
effektiv kommunikation om fackområdet mellan fackmän, utan också en mer
skämtsam sida (SvSl s. II, jfr Strömman 1995: 313 med anförd litteratur).
Musikerslangen som den framträder i mitt material innehåller inte bara
fackslangtermer utan även lexikala enheter av mer skämtsam karaktär. Detta visas
mest tydligt i fråga om benämningar på olika musikaliska verk, t.ex. Pelle och
Melle för Pelléas och Mélisande. Men den skämtsamma sidan framträder också
när det gäller lexikala enheter med expanderat betydelseinnehåll, inklusive bildspråk
av olika slag. Några få exempel är verbfraserna käka mässingssoppa, gnida
fårtarm och plåga skinn alternativt plåga kalvskinn samt substantiven storspelman
och hängbjörk.