Tidskriften Nordiska Språk - Vaasan yliopisto

Publikationer från Vasa universitet. Forskningsrapporter 105
Förutom sax för saxofon och saxofonist, bleck(et) för bleckblåsinstrument, trump
för trumpet, kapellis för kapellmästare, trumpis för trumpetare samt repa för
repetera är kortformer av korrekta facktermer sällsynta i mitt material. Det finns
en del allmänspråkliga ord som har speciella betydelser när musiker använder
dem som fackslangtermer. Exempel som gäller musikaliska aktiviteter är slå
’dirigera’, nötter ’noter’ och knacka ’trumma’ verb, medan exempel för
instrument bland annat är sump ’kontrabas’, kagge ’trumma’ substantiv och
dragskåp eller skåp ’dragspel’. Exempel på benämningar för musiker är rörpulare
’träblåsare’ och hornboskap ’hornister’, ’blåsorkester’. Det finns få fackslangtermer
som är ombildningar av samma slag som i det allmänna slangspråket,
bara trumpis ’trumpetare’ och kapellis ’kapellmästare; den som leder bandet
musikaliskt’ samt möjligen också kvarpa ’klarinett’. I materialet finns det gott om
humoristiska benämningar på musikaliska aktiviteter, instrument och musiker,
och ofta bidrar bildliga uttryck till dessa. Exempel är lira utanför ’spela utantill’,
’spela utan noter’ och käka mässingssoppa ’spela hornmusik’, trynorgel
’munspel’, hängbjörk ’kontrabas’ och knäorgel ’dragspel’ samt storspelman
’militärmusikdirektör’, kalvskinnsplågare ’trumslagare’ och tangentkliare
’pianist’.
För att bilda fackslangtermer inom musikens område utnyttjas alltså i första hand
allmänspråkliga ord och humoristiska nybildningar i form av ensamma ord, gärna
sammansatta substantiv, och verbfraser. Däremot är kortformer av facktermer och
ombildningar efter det allmänna slangspråkets mönster mer sällsynta. Detta kan
jämföras med Kotsinas bedömning att ord som kan kallas yrkesslang ”kan vara
förkortningar och förvrängningar av yrkestermer eller humoristiska benämningar
på redskap och arbetsmoment” (Kotsinas 2003: 21, min kursivering). Ytterligare
en jämförelsemöjlighet erbjuder Brünner (1998: 645) som behandlar jargonguttryck
i yrkeslivet för arbetsmoment eller objekt för arbetet.
Exempelvis Kotsinas (2003: 39–40) påpekar att det ofta antas att slangordförrådet
förändras snabbt, och även fackslangtermer bedöms vara mer eller mindre
långlivade (Strömman 1995: 313). Ett antal av fackslangtermerna i mitt material
visar dock på en viss stabilitet i musikerslangen – under förutsättning att
uppgifterna om första belägg är korrekta (jfr Nilsson 2001 [www] om etablering
av facktermer för olika musikinstrument). En sammanställning av fackslangtermer
med uppgifter om första belägg ges i tabell 2.