Tidskriften Nordiska Språk - Vaasan yliopisto

Publikationer från Vasa universitet. Forskningsrapporter 103
typen as-, i exempelvis asbra, vilket helt enkelt beror på att materialet inte
innehåller några adjektiv (se Kotsinas 2003: 223–238 om ordbildning med suffix
och prefix i svensk slang). Frånvaron av adjektiv och de många substantiven i
materialet förenar det med ordförrådet inom olika fackspråk och fackterminologier
generellt, där substantiv dominerar medan andra ordklasser är mer
ovanliga (se Pilke 2000: 64–65, 286–288 med anförd litteratur).
Frågan är nu vilka typer av ord och fraser som är vanliga i materialet. Liksom i
slangspråk generellt förekommer det en del ordlekar och ljudvitsar (SvSl s. II,
Kotsinas 2003: 240–242). I första hand gäller detta slangbenämningar på
musikaliska verk, t.ex. Lohengrin > Lundgren och Rigoletto > Rigelotto. Men
också andra lexikala enheter ger prov på musikerslangens mer skämtsamma sida.
Exempel är uttrycken spela med nötter och spela utanför för ’spela med noter’
respektive ’spela utan noter’, ’spela utantill’ samt benämningarna kapellborst
alternativt kapellborste och kapellkrök för ’kapellmästare’, ’ledare för orkester’.
Liksom i slangspråk generellt är bildliga uttryck av olika slag mycket vanliga (jfr
SvSl s. II), och i mitt material är sådana uttryck den klart vanligaste kategorin.
Det är främst fråga om metaforer, vilka jag här helt enkelt definierar som ”vanliga
ord som ges en bildlig betydelse” (SvSl s. II). Metaforer bygger på likhet, t.ex.
skåp i betydelsen ’dragspel’. Det är metaforerna som dominerar i materialet, men
bland de bildliga uttrycken finns också metonymier som bygger på närhet, t.ex.
elfenben i verbfrasen klia elfenben ’spela piano’ och fårtarm i gnida fårtarm
’spela stråkinstrument’ (jfr Lindfors Viklund 2001: 122–123 om metaforer och
metonymier).
Ett antal av metaforerna utgörs av enkla substantiv och enkla verb (alternativt
verbfraser med underförstådda objekt). Några exempel är krok (’saxofon’), låda
(’piano’; ’gitarr’; ’instrumentfodral’) och kagge (’trumma’ [substantiv])
respektive baxa instrument (’förbereda för repetition eller spelning’), knacka
trumma (’spela trumma’) och slå takten (’dirigera’). Många av metaforerna är
sammansatta substantiv och verbfraser, och i de senare ingår en verbpartikel eller
ett direkt objekt. Exempel på sammansatta substantiv är bland annat ståfela,
ståstånka, ståltrådskommod och hängbjörk för ’kontrabas’ samt skinnplågare,
kalvskinnsplågare, kalvskinnssmekare, kaggpulare och trumpulare för
’trumslagare’, ’batterist’. Några verbfraser är sitta in (’spela tillfälligt med
orkester’), käka mässingssoppa (’spela hornmusik’) och plåga skinn eller plåga
kalvskinn (’slå trumma’). Avledningarna -plågare och -pulare utnyttjas gärna i
sammansättningar. Till benämningarna för ’trumslagare’, ’batterist’ ovan kan
läggas mässingsplågare för ’trumpetare’, ’hornister’ samt rörpulare för
’träblåsare’.