Tidskriften Nordiska Språk - Vaasan yliopisto

100 Publikationer från Vasa universitet. Forskningsrapporter
aktiviteterna i avsnitt 2.1 ovan är det alltså material och aktivitetsuttryckande verb
som ligger till grund för fackslangtermerna för de aktuella musikerna.
2.3.7 Musiker som spelar andra instrument
Pianister benämns som tangentkliare. Denna sammansättning ingår inte i SvSl
men däremot frasen klia elfenben (se avsnitt 2.1 ovan).
2.4 Musikaliska verk
En konsert eller en föreställning av en opera eller operett kan vara ett trevligt
avbrott i vardagen för personerna i publiken. Men för musikerna i orkestern är det
fråga om vardag (jfr Beck 1998: 678). Det är en vardag med stora krav på
individerna och kollektivet, men också en vardag med upprepning och monotoni:
det är inte lika roligt att spela den hundrade föreställningen av en och samma
operett som den första (jfr Edström 1996: 11). I detta sammanhang kan man se
yrkesmusikers intresse för att skapa och använda slangbenämningar på
musikstycken, t.ex. Gnället i kapellet för Cryin’ in the Chapel och Jag ser änder
där för I surrender, Dear (SvSl s. I). ÅL konstaterar också att slanguttryck eller
öknamn lätt bildas när verkets namn erbjuder detta och ”[d]et kan vara ett sätt att
motverka ’tristessen’ inför utsikten att ’genomlida’ [spela] kvällens föreställning”
(ÅL 2005-08-11).
Operorna Rigoletto och Don Juan (Don Giovanni) av Verdi respektive Mozart
kallas Rigelotto och Dyngjohan, dvs. sammansättningar av substantiv och
egennamn: rigel + Otto och dyng + Johan. Claude Debussys opera Pelléas och
Mélisande uppträder som Pelle och Melle, medan Richard Wagners Lohengrin är
känd som Lundgren. Operetterna Läderlappen och Paganini av Johann Strauß
d.y. respektive Franz Lehár är kända som Luderläppen alternativt Lädernuppen
och Pagadudu, medan Offenbachs operett Orfeus i underjorden och Lehárs Den
glada änkan kallas Orfeus i underkjolen respektive Den glada ankan. Riccardo
Drigos operett Harlekins miljoner kallas för Hallickens miljoner. Tjajkovskijs
balett Svansjön har den mindre poetiska benämningen Ankdammen och för
Hammerstein och Kerns musikal Teaterbåten används Teaterbråten. Sången
Mattinata, komponerad av Leoncavallo, kallas Mitt i natta, och Carl Neumanns
Pepitamarsch (för övrigt byggd på den spanska folkdansen La Madrilena), som i
Sverige är känd som Värmlands regementes marsch, kallas Värmlandspolkan.
Samtliga dessa avser alltså väl etablerade verk, men traditionen med
slangbenämningar på musikaliska verk lever alltjämt. Ett exempel är en
skämtteckning med detta replikskifte mellan två musiker (Hjalmarsson 2004):