Tidskriften Nordiska Språk - Vaasan yliopisto

98 Publikationer från Vasa universitet. Forskningsrapporter
2.3.3 Musiker som spelar bleckblåsinstrument
Lurblåsare används om trumpetare, trombonister och hornister men inte om
tubaister, även om de senare också spelar ett mässings- alternativt bleckblåsinstrument.
Trumpetare och hornister har den gemensamma beteckningen
mässingsplågare (även SvSl). Hornisterna i en musikkår eller orkester kan även
betecknas som hornboskap. Denna benämning kan också användas för en blåsorkester
generellt (endast SvSl). Enligt SvSl kan blåsare generellt kallas tutare
och trumpetare kallas trumpisar.
Föga oväntat anger SAOB andra betydelser för lurblåsare och hornboskap än
ÅL: ’person som blåser l. har till uppgift att blåsa i lur’ (L 1210) respektive
’hornbärande boskap; nästan bl. om nötboskap’ (H 1226, hornboskap även i NEO
1). SvSl anger alltså en mer allmän betydelse hos hornboskap än ÅL:
’blåsorkester’ kontra ’hornister’. NEO uppger att verbet tuta är belagt i svenskan
sedan 1596 och kommer av det lågtyska tuten, ’blåsa i horn’, till tut i betydelsen
’lur’, vilket eventuellt är ljudhärmande (NEO 3). Nomen agentis-avledningen
tutare passar in i det här mönstret, medan ellipsen trumpis ger exempel på den så
vanliga -is-ändelsen i svenskt slangspråk (Kotsinas 2003: 223–227).
Som framgår av avsnitt 2.2.1 ovan kan lur användas i betydelsen ’saxofonist’,
men detta till trots kan lurblåsare inte användas om saxofonister. Dessa kallas i
stället saxar eller saxlirare (både även SvSl). Som visas i avsnitt 2.2.1 kan sax
användas också om saxofonister, och det första belägget i SAOB är från 1934 (S
1277).
Benämningen brass(et) är belagd hos SvSl, ÅL och NEO, men källorna anger inte
identisk denotation för brass(et) (se även Nilsson 2001 [www] om brass). Enligt
SvSl kan instrumentbenämningen lurarna i avsnitt 2.2.1 ovan inte bara användas
om blåsinstrument utan även om de aktuella musikerna: blåsarna, brasset. SvSl
meddelar vidare att brasset, som är bildat utifrån engelskans brass ’mässing’, dels
kan användas om blåsarna i en orkester som kollektiv, dels kan användas specifikt
om trumpetsektionen. ÅL specificerar däremot brasset till trumpet- och
trombonsektionen. Till skillnad från SvSl ger NEO en enda betydelse till brass:
’uppsättning (personer som spelar) mässingsblåsinstrument’. Uppslagsordet
används särskilt i jazz-, pop- eller dansorkestrar och betecknas som vardagligt.
Enligt ÅL kan brass(et) dock även användas i symfoniorkestrar och blåsorkestrar.
NEO uppger att brass har använts i svenskan sedan 1934 och ytterst går tillbaka
på det fornengelska bræs, ’metall’ (NEO 1).