Tidskriften Nordiska Språk - Vaasan yliopisto

2 Publikationer från Vasa universitet. Forskningsrapporter
språkligt kontinuum i det avseende att de feminina beteckningarna inte så ofta
används i finskan och svenskan men att de hör till det normala språkbruket i
tyskan. Att dessa beteckningar har olika status i olika språk kan antas ha
konsekvenser för beteckningarnas semantiska struktur. På samma sätt skiljer sig
olika typer av feminina beteckningar från varandra även på den semantiska och
begreppsliga nivån.
I analysen av materialet tillämpar jag först och främst kvalitativa forskningsmetoder.
Det huvudsakliga syftet är att beskriva företeelsen suffixavledda
feminina yrkes- och personbeteckningar. För det första letar jag efter definitioner
av och omskrivningar för beteckningarna; t.ex. lärarinna omskrivs med kvinnlig
lärare i Svensk ordbok (1992) som jag i fortsättningen skall beteckna med
förkortningen SO. Den andra huvudsakliga källan är Svenska Akademiens ordbok
(1898) som hänvisas till med förkortningen SAOB. Omskrivningarna har en
central roll i analysen av de semantiska strukturerna. På grund av olika
omskrivningstyper delas materialet in i olika semantiska grupper som sedan
jämförs med varandra både inom och mellan språken. Således fungerar omskrivningar
som metod men de har ett nära förhållande till materialet, eftersom de
är också hämtade från ordböcker. För det andra letar jag efter betydelsemässiga
skillnader mellan den feminina och maskulina formen. Detta betyder att även
maskulina ord skall analyseras.
1 Suffixavledda feminina yrkes- och personbeteckningar
Suffixavledda feminina yrkes- och personbeteckningar är beteckningar som oftast
är avledda från en maskulin beteckning med hjälp av ett feminint suffix (t.ex.
lärare – lärarinna). Med dessa beteckningar är det fråga om könsspecifikation,
vilket betyder att könet på den person som syftas på framgår av beteckningen på
grund av formella kriterier (Vira 1994: 15). I modern svenska har suffixavledda
feminina yrkes- och personbeteckningar officiellt fallit ur bruk och ersatts med en
maskulin beteckning som har blivit könsneutral (Himanen 1987: 22, Grünbaum
1996: 113). I svenskan finns sju olika suffix med vilka avledda feminina yrkes-
och personbeteckningar kan bildas: -(ar)inna, -(er)ska, -ös, -(a)tris, -issa, -ess(a)
och -a.
Tidigare undersökningar angående suffixavledda feminina yrkes- och personbeteckningar
har oftast intagit en pragmatisk synvinkel, t.ex. Himanen (1987) och
Vira (1994) har studerat hur de används i tidningsspråket. Särskilt har man fäst
uppmärksamhet vid förhållandet mellan språk och samhälle och hur sexism
avspeglas i språket. Min analys koncentrerar sig på beteckningarnas semantiska
struktur och hur den avspeglar sexismen (se även Harjuniemi 2004). Enligt min