Spelar det någon roll? - Thim

scenarier ibland under rollspelssessionerna men de har aldrig i gruppen löst ett internt
problem med våld. Jag tror inte att denna våldskritik är befogad. Då man inte kan bevisa
att vare sig videovåld eller datorspelsvåld, vilket många ungdomar tar del av minst lika
ofta som de spelar rollspel, har någon inverkan på beteenden. Därför tror jag inte att det
påverkar våldsbenägenheten hos de flesta. Inte heller tror jag att det leder till ett
brutalare samhälle. Snarare tvärtom, eftersom individen får en chans att uppleva hur det
känns att bruka våld och bli utsatta för våldsdåd i äventyrsrollspelen utan att ta någon
skada. Får individen en möjlighet att analysera det som hände i rollspelen torde detta
kunna leda till färre våldsdåd. Detta stämmer väl överens med Balfours (2000) tankar
om användningen av psykologiska rollspel på vårdanstalter.
Respondenterna är all eniga om att konflikter har uppstått ibland när de spelat
rollspel. Detta leder enligt respondenterna till en diskussion. Här har respondenterna lite
olika uppfattningar. En menar att man diskuterar och sedan tar ett gemensamt beslut och
drar ett streck över meningsskiljaktigheterna. Några andra av respondenterna menar att
om en person inte kommer överens med övriga gruppen, lämnar den personen gruppen
som inte kan komma överens med resten av gruppen av fri vilja. En av respondenterna
menar dock att man bör skilja på regelproblem och personliga problem. Om det är ett
regeltolkningsproblem så löser gruppen det. Om det däremot är ett personligt problem
mellan två av spelarna så är det upp till de två personerna att lösa problemet själva.
Respondenterna har i alla fall ingen erfarenhet av våld i samband med äventyrsrollspel
utan snarare tvärtom då de väljer att lösa eventuella problem med hjälp av diskussion.
Min åsikt är att detta är en sund inställning. Om det är ett problem som gruppen har
skapat är det gruppen som löser det. Om det är ett problem mellan två individer ska inte
gruppen lägga sig i, eftersom det leder till att en av individerna kommer att känna sig
förfördelad och orättvist behandlad av gruppen.
Linderoth (2004) menar att rollspel är inlärning på gott eller ont samt att man inte
kan bortse från de positiva effekterna. Detta håller jag med Linderoth om. Om man inte
lär sig något så kan det inte vara tal om negativ inlärning, därför kan det inte ha några
pedagogiska eller psykologiska effekter heller. Om det däremot är inlärning så kan det
var både positiv och negativ inlärning. Men inlärning är det ändå. Även här är jag enig
med Linderoth. Inlärning kan inte alltid ha enbart positiva effekter. Däremot är det
viktigt att de positiva effekterna överstiger de negativa.
40