Spelar det någon roll? - Thim

Enligt Linderoth (2002) bidrar komplicerade spel till att individen ökar sin
tankeförmåga. Han menar också att äventyrsspelen är den spelform som är bäst lämpade
för utbildningssyfte. Linderoth (2004) menar att spel har en inneboende pedagogisk
potential. Individen kopplar ihop företeelser som sker i leken med verkligheten och kan
därigenom dra nytta av upplevelsen i leken även i sitt verkliga liv. Individen lär sig
genom att tolka och begripa egna eller andras upplevelser enligt Wiechel (1983).
Vygotskij (1999) hävdar att leken är ett värdefullt verktyg till fostran. Det verkar som
om dessa forskares tankar stämmer väl överens med resultatet i min undersökning. Jag
tror att individen lär sig att samarbeta, tänka kreativt och lösa problem relativt fort
genom att spela äventyrsrollspel precis som respondenterna hävdar. Däremot tror jag att
allmänbildningen är en indirekt följd av att rollpersonen tycker det är kul att spela
rollspel. Individen vill spela sin roll så bra som möjligt och för att lyckas med detta så
måste han skaffa sig kunskap om hur t ex en riddare uppför sig. Denna kunskap är oftast
inte särskilt djup utan mer en övergripande idé om hur och varför. Ibland är kunskapen
inte ens verklighetsrelaterad utan mer kopplad till olika fiktiva verk. Detta stämmer väl
överens med den uppfattning som respondenterna har förmedlat och det som Ungdomsstyrelsen
(1997) hävdar att rollspelskulturen leder till att ungdomar införskaffar kunskap
om mytologi, naturvetenskap, fantasylitteratur, för att kunna bli bra rollspelare.
Den piagetanska konstruktivismen lägger stor vikt vid självinlärning genom
problemlösning, vilket liknar de tillvägagångssätt som en rollspelare tar sig an en ny
roll. Dewey (1995) hävdar att barnen lär sig främst genom sina sociala aktiviteter. Detta
skulle betyda att genom att spela rollspel med andra individer så får individen social
träning samt lär sig omvärldens ”spelregler” indirekt.
Wiechel (1981) tar upp rollteorier, förståelsen om rollspelets tre olika synvinklar,
målsättning, inre villkor och yttre villkor, vilka styr rollutveckling. Av de tre synvinklarna
är jag här mest intresserad av de inre villkoren, individens egna medvetna
eller omedvetna krav eller förväntningar på sin roll. Jag tror att de flesta som spelat
äventyrsrollspel någon gång har ställt sig frågan om de som spelare kan stå för vad
deras rollperson gör eller har gjort. Visserligen kan man som rollperson vara känslokall
utan att den egna individen är det. Detta borde då leda till en unik insikt, individen får
en möjlighet att inse sina begränsningar och stärker på samma gång sin moral och etik.
Respondenterna menar att rollspelet är en tillgång då de har lärt sig att sätta sig in i nya
situationer och utökat sin empati förmåga. Allt detta tror jag beror delvis på den insikt
som rollspelet kan ge individen.
5.3 Inlärning, rollspel och pedagogik
”Man ska kunna läsa och skriva.” (Intervju med Jan).
Respondenterna är alla överens om att det egentligen inte behövs några förkunskaper för
att kunna deltaga i äventyrsrollspel förutom att individen kan tala språket spelledaren
talar, visserligen så kan vissa kunskaper i engelska vara nyttig men det är inget krav.
36