Spelar det någon roll? - Thim

2.7 Lek och spel i relation till pedagogiken
”Lekens syfte är omedelbar, den finns i nuet medan spelets syfte
oftast finns i framtiden, att vinna eller se utgången av det sociala
dramat. Spel som spelas för nöjes skull har mer inslag av lek”
(Linderoth, 2004, s. 25).
Leken är enligt Vygotskij (1999) universell, inte bara människor leker. Han menar då att
leken uppfyller ett viktigt biologiskt syfte annars skulle den inte existera. Studeras leken
så inser man att den är en naturlig skola för alla varelser. Alla lekar är unika och inget
händer exakt likadant varje gång. Individen i leken regleras av de andra deltagarna och
deras agerande. Vygotskij anser att leken är den bästa formen av social träning (s. 61).
Linderoth, Lantz-Andersson och Lindström (2002) konstaterar att pojkar och
flickor föredrar olika typer av spel rent generellt. Pojkar föredrar att spela spel som har
strikta regler och där man kan visa sin överlägsenhet i skicklighet, medan kvinnor
föredrar att spela spel som har ett djupare innehåll och mer problemlösning. Att göra
spel som enbart riktar sig till flickor, för att lösa dessa skillnader skulle enligt Linderoth,
Lantz-Andersson och Lindström bara öka skillnaderna och de stereotypa mönstren
skulle bli mer synliga (s. 229). Leken är en fundamental aktivitet för barns lärande och
att genom leken lär sig barnen tränga in i vuxenvärlden. Linderoth (2002) menar att
leken är nödvändig för att barn(et) skall utvecklas. Han menar också att de argument
som finns runt begreppet spel och lek och dess pedagogiska användning är grovt
förenklade. Han menar att man ska börja med att undersöka hur spel och lekar kan
utnyttjas i pedagogiskt syfte, men att man hela tiden ska ställa sig frågan om de
pedagogiska effekterna är värda det merarbete som krävs i förhållande till traditionella
metoder. Han anser också att man måste skilja på spelanvändningen i skolan och den
som sker i hemmet. I skolan finns det krav på en viss nivå av fakta medan det i leken
inte finns några sådana krav. Dock menar Linderoth att det kan vara problematiskt att
använda leken i undervisningssyfte eftersom den då utvecklas till något annat. (s. 2 ff).
Linderoth (2004) menar att leken har flera positiva effekter på individen och är
grundläggande för den kognitiva utvecklingen. Med detta i åtanke blir leken i
pedagogiska miljöer något som är värt att sträva efter. Han framhåller också lekens
lusthöjande effekter. Inlärning förbättras också genom att informationen ”smygs” in i
eleven genom lekar och spel (s. 2 f).
”Det kan knappast betvivlas att man lär sig saker när man spelar
spel och leker. Lärande är på intet sätt en process som skolan eller
andra utbildningsinstitutioner har monopol på”
(Linderoth, 2002, s. 3).
Enligt Linderoth (2002) finns det stor potential för de spel/lekar som har hög rolighets
faktor. Han menar att de teorier, om att desto mer realistisk en värld är desto bättre lär
sig eleverna. Dessa teorier bör man ställa sig kritisk till. I t ex i ett datorspel, där
vimplarna, hur de vajar i vinden, på tornen på ett slott, ökar den visuella realismen men
inte ökar kunskapen om medeltiden.
16