Spelar det någon roll? - Thim

2.2 Dramapedagogik
Rasmusson (2000) menar att dramapedagogiken som ämne har kämpat för att få existera
som ett eget ämne. Kampen har stått mellan de som velat behålla de gamla ”teater i
skolan” -tankarna och de som velat förnya sig. Rasmusson syftar på den förändring som
skett inom dramapedagogiken mellan åren 1960-1995 (s. 21). Detta blir intressant när
man tänker på att Wiechel (1983) menar att vi i Sverige sedan 1990-talet använt
pedagogiskt drama för att simulera en social kunskapsbildning samt för att stimulera vår
kreativitet. Den skapande fantasin är till nytta inom alla kunskapsområden då den berör
och påverkar den sociala kompetensen. Han menar också att det är kopplingen mellan
dramateori, dramapraxis och samhällsideologi som är det viktigaste i dramapedagogiken.
I grunden finns det tre typer av litteratur inom ämnet dramapedagogik.
De som ger praktiskt program med svag eller ingen anknytning till dramapedagogik.
De som har en samhällsideologisk teoribas men svag eller obefintlig knytning
till dramapedagogiken
De som har en dramateoretisk grund men saknar kopplingar till samhällsideologiska
teorier.
Wiechel ser detta som ett problem. Den första typen är den som är mest problematisk då
utövarna kommer att uppleva övningarna oklara i sitt syfte och innehåll. Den andra
typen visar på ett socialt engagemang men svårigheterna att koppla dessa övningar till
teorier är ett stort problem. Medan den tredje typen som avstår från kopplingar till
samhällsideologiska tankar också är ett problem då bristen på verklighetsanknytning
kan göra den mindre användbar (s. 6 ff).
Rasmusson (2000) menar att dramapedagogiken har en naturlig koppling till både
teater, konst och pedagogik. Att det är en naturlig koppling innebär inte att det bara är
där den hör hemma (s. 11).
”Det pedagogiska dramat har intresse av att förse deltagarna med
friska upplevelser. Till att börja med kan det gälla att stärka vår
iakttagelse och låta våra sinnen väckas med nya retningar. Sedan
många år tillbaka har dramapedagoger i norden arbetat med något
som kallas ’upplevelse pedagogik’” (Wiechel, 1983, s. 95).
Wiechel (1983) menar också att skapande aktiviteter inte bara hör hemma i de estetiska
ämnena. Han menar att drama försöker frigöra vår kreativitet och låter oss få kontakt
med fantasi och sinnesupplevelser Han menar också att människan vill växa mellan de
olika rollplanen samt försöka bevara barnets öppenhet samtidigt som hon försöker lösa
vardagliga problem (s. 132 f).
Drama ger en unik möjlighet att förnya inlärningen, inte bara i ämneskunskaper
utan också nya sätt att förbättra vår förmåga till samliv. Genom dramatiska lekar och
modeller speglar eleverna sina erfarenheter och får möjlighet att frigöra nya perspektiv
på ett gammalt problem eller fenomen. Dramaarbetet ger alla inblandade en möjlighet
att studera de rollkonflikter som kan uppstå. Själva arbetet utgår från frågorna: Vilka
konsekvenser får olika sätt att handla? Vad leder dessa handlingar till? I pedagogiskt
drama använder man sig av sekvenser av övningar som bygger på varandra. Man kan t
6