Vägledning om avfall och återvunna ämnen - ECHA - Europa

Vägledning om avfall och återvunna ämnen Version 2 – maj 2010
Diskussionen rörande och vägledning om kriterier ( 8 ) för när avfall upphör att vara avfall för olika
avfallsflöden ligger utanför detta dokument.
Som en följd av såväl framtida kommittéförfarandebeslut (
tt uppmuntra återvinning och
teranvändning.
9 ) som beslut om när avfall upphör att
vara avfall som fattas av myndigheter i medlemsstaterna från fall till fall i enlighet med artikel 6.4 i
ramdirektivet för avfall ( 10 ), kan vissa material som för närvarande betraktas som avfall i
framtiden komma att betraktas som att ha upphört att vara avfall. Det innebär förutom att dessa
material inte längre omfattas av avfallslagstiftningen dessutom att de potentiellt omfattas av
Reach-kraven, såvida de inte täcks av ett undantag. Förtydliganden om kriterier för när avfall
upphör att vara avfall är en fråga för avfallslagstiftningen och detta dokument ger ingen
vägledning om när denna gäller eller om när tidigare kasserade produkter upphör att vara avfall.
Avsikten med den här vägledningen om avfall och återvunna ämnen är att utförligt beskriva
skyldigheterna för de verksamhetsutövare som utför återvinningen ( 11 ) med hänsyn till
uppfyllande av kraven i Reach-förordningen och därmed bidra till de övergripande målen i
Europeiska kommissionens policy om hållbarhet och a
å
Syftet med denna vägledning är att förtydliga statusen för material som har återvunnits, som
upphört att vara avfall och som omfattas av Reach-skyldigheterna för ämnen, blandningar eller
varor. Vägledningen förklarar på vilka grunder en verksamhetsutövare
av återvinning kan utnyttja
undantaget enligt artikel 2.7 d i Reach-förordningen:
”2.7. Följande skall undantas från avdelningarna II, V och VI:
[…]
(d) Ämnen som sådana eller ingående i blandningar eller i varor,
vilka har registrerats i
enlighet
med avdelning II och vilka återvinns i gemenskapen, om
ocessen är detsamma som det ämne som
ts i
enlighet med avdelning II är tillgänglig för det företag som genomför återvinningen.” ( (12 i) det ämne som är resultatet av återvinningspr
har registrerats i enlighet med avdelning II, och
ii) den information som enligt artikel 31 eller 32 krävs om det ämne som har registrera
)
Det är viktigt att påpeka att denna vägledning inte anger detaljnivån som krävs för de olika
typerna av återvinningsflöden. Tillägg 1 till vägledningen belyser emellertid de allmänna
skyldigheter en verksamhetsutövare av återvinning måste uppfylla för att kunna utnyttja
undantaget enligt artikel 2.7 d i Reach-förordningen med hjälp av olika utvalda exempel.
( 8 ) Information om kriterierna för när avfall upphör att vara avfall vilka utarbetades i samband med genomförandet av
direktiv 2008/98/EG (”ramdirektivet för avfall”) finns på:
http://susproc.jrc.ec.europa.eu/activities/waste/documents/Endofwastecriteriafinal.pdf
( 9 )http://europa.eu/scadplus/glossary/comitology_en.htm.
( 10 ) För avfall som upphör att vara avfall anger artikel 6 i det reviderade ramdirektivet för avfall 98/2008/EG följande:
Om inga kriterier (för när avfall upphör att vara avfall) har fastställts på gemenskapsnivå i enlighet med förfarandet i
punkterna 1 och 2, får medlemsstaterna med beaktande av tillämplig rättspraxis från fall till fall besluta om ett visst
avfall har upphört att vara avfall. De ska anmäla sådana beslut till kommissionen i enlighet med Europaparlamentets
och rådets direktiv 98/34/EG av den 22 juni 1998 om ett informationsförfarande beträffande tekniska standarder och
föreskrifter och beträffande föreskrifter för informationssamhällets tjänster (1), om det krävs enligt det direktivet.
( 11 ) Det bör noteras att termerna ”återvinningsutövare”, ”verksamhetsutövare av återvinning” och ”tillverkare av ett
återvunnet ämne” används i dokumentet för att beskriva samma aktör.
( 12 ) Artikel 2.7 d gör endast undantag för återvunna ämnen under vissa förhållanden. Lagstiftaren avsåg således inte
ett allmänt undantag för återvunna ämnen genom införande i bilaga V.
2