PM Historik

Fördjupad översiktsplan över
Landskrona stad
Tematiska PM
Historik
2012-01-30

Uppdragsbeskrivning
En bred kunskapsbas behövs för att formulera ett förslag till en fördjupad översiktsplan. Det
är av största intresse att det finns ett helhetsperspektiv och en samsyn. För att kunna påbörja
sådana diskussioner behöver man dock tydliggöra planeringsförutsättningarna inom olika
sektorsintressen.
Arbetet med att insamla kunskapsunderlag från olika sektorer sker genom ett antal tematiska
PM. Dessa redogör kortfattat för nuläget samt pekar på väsentliga framtidsfrågor som har
betydelse för hur den fördjupade översiktsplanen formuleras.
Detta tematiska PM belyser Landskronas historiska utveckling. Ansvarig för detta tematiska
PM har varit Lena Hector, stadsantikvarie fritids- och kulturförvaltningen.
2

Geografisk avgränsning
3

Inledning
Landskrona är en stad rik på kulturmiljöer som väl speglar stadens utveckling. Den medeltida
stadsplanen från stadens grundande är fortfarande läsbar i stadsrummet liksom den brutala
omvandlingen till Sveriges militära fäste i väster under 1700-talet. Landskronas utveckling
under 1800-och 1900-talen visas i offentliga byggnader, parker och välbevarade
bostadsområden, men också genom hamnen och järnvägens betydelse för industrin.
Landskrona är än idag mycket av en industristad. Stadens gestaltning har genom åren formats
av tydliga direktiv från kungamakt, stat eller på en lokal nivå; viljestarka stadsarkitekter som
haft mandat att forma staden efter tidens arkitekturideal eller som i det senare fallet även haft
ett tydligt socialt engagemang. Landskronas årsringar är allt mer svårlästa ju längre fram i
tiden man kommer. Detta kanske ligger i sakens natur, det är svårare att analysera sin samtid.
Men man kan även se detta som ytterligare en årsring. Makten att forma staden ligger idag på
fler händer.
Före Landskrona
Det förhistoriska landskapet kring Landskrona har en lång historia som går tillbaka till äldre
stenåldern. Vid utgrävningarna i Tågerup blottlades en av Skandinaviens större
stenåldersbosättningar. På ett näs vid sammanflödet av Braån och Saxån, bodde människor
under cirka 1500 år och levde som jägare, samlare och fiskare. I Glumslöv och på Rönneberga
backar ligger bronsåldershögarna som pärlband på höjdryggarna. Däremot är
järnåldersbygderna framförallt lokaliserade till områden söder och norr om
Landskronaområdet vilket under järnåldern har beskrivits som ett mellanrum. På 1300-talet
omtalas både ett Norra och Södra Säby där den norra anses vara identisk med dagens Säby
och den södra legat i direkt anslutning till Landskrona. Södra Säby fiskeläge på platsen där
staden grundas. Södra Säby omnämns första gången 1330. Det rika sillfisket är troligen
anledningen till bybildningen som skett redan på 1200-talet.
Stadens grundande – Den medeltida staden
Landskrona är en av de senare medeltida städerna som anlades först på 1400-talet. Den 20
mars 1413 fick Landskrona sina första stadsprivilegier. Erik av Pommern, som var kung över
Sverige, Danmark och Norge, ville bilda en handelsstad som inte styrdes av Hansan. Saxåns
submarina fåra med sin naturliga djuphamn visade sig vara en lämplig plats för Landskronas
grundande. Staden passade in i hans tankar om att kontrollera Öresund och så småningom
införa en Öresundstull. Redan 1428 brände hansestäderna Landskrona och därefter fick
Hansan grepp om staden.
Den medeltida stadsplanen i Landskrona är ovanligt regelbunden. Ofta har de äldre medeltida
städerna en oregelbundenhet med slingrande gator, anpassad efter topografin. Detta kan ses
som om städerna var oplanerade, organiskt framväxta, men det fanns ett tydligt syfte med
detta. Oregelbundenheten skapade många kvartershörn i städerna vilket gjorde att husen
exponerades, stadsplaneringen kan sägas vara gjord ur de gåendes perspektiv. En av
förklaringarna till Landskronas regelbundna plan kan vara att staden är just anlagd. Hela den
4

medeltida staden var omgiven av en vallgrav och vall med portar i de fyra väderstrecken. In-
och utfarter till staden kontrollerades genom stadsportarna. Mot havet fanns istället för
vallgrav en stadsmur med en eller två portar. Strandlinjen gick ungefär vid nuvarande
Drottninggatan.
Bild från ”Den lyckade staden”
Vid Västerport låg ett karmelitkloster grundat av Erik av Pommern. Både port och kloster revs
när citadellet började anläggas 1549.
Bebyggelsen i det medeltida Landskrona utgjordes av en låg bebyggelse i korsvirke. Viktiga
byggnader som rådhus, kloster och kyrka var murade i tegel och stack upp över takåsarna. Att
så få hus uppfördes i tegel berodde förmodligen på att det var brist på bränsle till att bränna
tegel till husen. Johannes Baptistae kyrka, som låg i nuvarande stadsparken, var en kyrka med
monumentala proportioner, i storleksordning med Lunds domkyrka. I den medeltida staden
får man också tänka in kålgårdar och lust- och örtagårdar. Utanför den inhägnade staden låg
stadsjordarna som var stadens mark som användes för bete och odling. Landskrona Citadell
uppförs under den danske kungen Christian III. En bred vallgrav anläggs runt slottet och
staden. Genom freden i Roskilde år 1658 blir Skåne och Landskrona svenskt. Landskrona blir
därmed en del av det svenska gränsförsvaret. Runt slottet anläggs en bastionbefästning och
olika befästningsverk runt staden medför att en tredjedel av den medeltida stadsplanen
förstörs.
Säbyholm, eller som det ursprungligen hette, Säby Ladugård, var under den danska tiden
kungsladugård under Landskrona slott. Från 1658 arrenderade svenska kronan ut gården. År
1709 blev de dåvarande byggnaderna brända och i grund förstörda av danskarna, och platsen
låg öde till generalmajor W Bennet år 1718 började bygga corps- de- logiet.
Delar av det medeltida gatunätet finns bevarat i staden liksom rådhustorg och kyrkplats.
Citadellet är den enda kvarvarande medeltida bebyggelsen.
5

1700-tals staden - Den Nya staden i havet
År 1747 beslutar Sveriges riksdag att göra Landskrona till rikets starkaste fäste i väster,
därmed fattar man också beslut om ett av de mest omfattande försvarsprojekt som klubbats
igenom i svensk historia. Överste von Liewen utarbetade ett planförslag tillsammans med de
båda fortifikationsofficerarna Strussenfelt och von Arbin. Den nya planen grundar sig på ett
äldre förslag av Erik Dahlberg, men med en hel del förändringar. Det gamla citadellet skulle
införlivas i en befästningsgördel runt staden och på grundet Gråen skulle ett citadell uppföras
för att skydda hamnen och staden. Den nya staden skulle byggas i havet på utfylld mark för
att komma närmare djuphavsrännan i söder. Planförslaget bygger på holländskt mönster med
rutnätsplan och kanalsystem. Ur försvarssynpunkt var det viktigt med fria sikt- och
skyttelinjer och därför lades gatorna ut radialt från Gråen, vilket medförde att kvarter och
tomter fick en rombisk form. Redan 1755 ritades dock stadsplanen om och det radiella
gatunätet fick ett mer rätvinkligt utseende. Överintendent Carl Hårleman anlitades för
kasernbygget i Landskrona liksom för byggandet av den nya kyrkan. Hårleman var en av
Sveriges främsta arkitekter och tillsammans med Tessin den yngre introducerade han rokokon
i Sverige liksom det brutna rokokotaket, det sk mansardtaket.
I den nya staden planerades för ett torg i väster och ett i öster med intilliggande kyrkor.
Däremellan tänkte man sig ett rådhus vid en halvcirkelformad öppen plats. Innanför
befästningsanläggningarna i norr planerades för sex kaserner. I 1700-talets stadsplan fanns en
tydlig hierarki mellan stadens gator. De förnämsta gatorna var kanal- och paradgatorna som
6

Drottninggatan och Kungsgatan. Vid dessa gator fick endast grundmurade ståtliga stenhus
uppföras. Det fanns förelagda ritningar i den Hårlemanska andan som ofta användes då det
gav subventioner i form av fri sten och kalk. Gamla Kassan vid Parkgatan är ett fint exempel
på de ståtliga stenhusen. Fasaderna är rikt dekorerade med rustiscerade sockelvåningar och
markerade mitt- eller sidopartier. Putsen är avfärgad i bleka kulörer. Taken har mansardtak
klädda med tegel eller plåt. På övriga gator skulle något enklare artikulerade stenhus uppföras
och mot gränderna planerades för enklare korsvirkeshus. I Fiskargränden finns exempel på
den enklare bebyggelsen.
För att ge plats åt den nya staden och befästningsanläggningarna revs stora delar av den
medeltida staden däribland Johannes Baptistae kyrka som låg i vägen för befästningsarbetena
och som börjar raseras 1753. Sofia Albertina kyrka invigs 1788 men det ska dröja ända fram
till 1816 innan de båda tornen är på plats. Samma år som Sofia Albertina invigs, 1788,
avstannar också arbetena med den nya staden. Stadskassan är mager och Danmark ses inte
längre som den stora fienden vilket gör att Landskrona som strategisk försvarsstad inte längre
är lika självklar. Endast den östra tredjedelen av den Nya staden förverkligades med utlagda
kvarter, varav endast ett fåtal blev bebyggda.
Arbetet med den nya staden i havet har trots sin begränsade utbyggnadsperiod avsatt många
läsbara spår i staden. Rutnätsplanen med slutna kvarter och öppna platser, huvudgator och
gränder, ståtliga stenhus och enklare korsvirkeshus finns det relativt många exempel på. Den
enda kasern som uppfördes, idag Landskrona museum, ligger i den nya stadens norra del.
Befästningsgördeln är fortfarande till vissa delar läsbar tack vare senare tiders stadsplanering.
Mellanrummet
Befästningsarbetena av Landskrona avstannade redan 1788 men först 1805 togs ett formellt
beslut att arbetena med den nya staden skulle upphöra. De avbrutna utfyllnadsarbetena
lämnade Landskrona i ett ganska eländigt skick där brist på tjänligt vatten var ett stort
problem, gatubelysning saknas och hamnen behövde muddras. Landskrona, liksom många
andra svenska städer, präglades av stagnation under första hälften av 1800-talet. Vid 1800
hade Landskrona 3800 invånare. När utbyggandet av den Nya staden helt avstannat 1805 tas
en ny stadsplan fram där området innanför vallgraven avsätts för publika trädgårdar och
parker. Med den nya stadsplanen blir Landskrona nu en civil stad. De främsta inkomstkällorna
är jordbruk, handel och sjöfart. Vid denna tid finns bland annat garverier, tobaksfabriker och
ett sockerbruk i staden. Vid 1850 finns endast sockerbruket kvar. Det kommer att dröja innan
de planerade parkerna anläggs och få av de tomterna som läggs ut i stadsplanen bebyggs. På
grund av det rådande ekonomiska läget byggs mycket lite i Landskrona under första hälften
av 1800-talet. Det fåtal hus som ändå byggs uppförs i enkel odekorerad puts varav de flesta
byggs om under senare delen av 1800-talet.
7

Industristaden - civil stad
Under andra halvan av 1800-talet upplever Landskrona en blomstringsperiod. Industrin får nu
ett rejält uppsving och tar över stadsbyggandet efter militären. Hamnen har muddrats och
byggts om. År 1865 knyts Landskrona till järnvägsnätet vilket underlättar för industrin och
söder om spåret anläggs en ny hamn på utfylld mark, här placeras också industrier. Stadens
folkmängd ökade relativt måttfullt mellan 1810 och 1850 från cirka 3 800 till cirka 4 100 för
att sedan kraftigt stiga till cirka 14400 invånare vid sekelskiftet 1900.
Vid sekelskiftet fanns det i staden ett sjuttiotal fabriker, och Landskrona räknades då som
landets nionde industristad. Sockerraffinaderi, textilindustri, slakteri, ångkvarn, kemiska
industrier (främst Konstgödningsfabriken 1882), mekaniska verkstäder och gjuteri var
industrier i staden. I staden fanns dessutom av en betydande sjöfart.
Spannmålshandlare CF Nees verksamhet har gett avtryck i staden i form av Neeska magasinet
från 1857, intill magasinet lät han uppföra sin bostad. På det gamla befästningsområdet,
nuvarande Teaterparken, fanns hans privata trädgård. Skånska sockerfabriksaktiebolaget hade
sitt fabrikskomplex med raffinaderi och vitbetssockerfabrik i hamnen där även sockerkungen
Tranchell lät bygga sitt privata palats. Efter en eldsvåda flyttades vitbetssockerfabriken ut till
Säbyholm. Under andra hälften av 1800-talet expanderar tegeltillverkningen. Den lokala
byggnadsstadgan föreskriver att endast bränt tegel får användas, en hel del tegel exporteras
även till Köpenhamn. I kvarter Neptun växer också Sveriges första konfektionsindustri upp.
På hörntomten Brocksgatan- Ödmanssonsgatan bygger Schlasbergs upp sin första fabrik år
1906. Fabriken är idag riven.
8

Under denna tid stensätts gator, gasrör dras fram och ett nytt vattenverk förbättrar
vattenkvaliteten. I och med att stadens befolkning växer ställs krav på att större delar av
stadens mark planläggs. I centrala staden försöker man att binda ihop den medeltida
bebyggelse som inte förstördes av befästningsarbetena med den nya staden. Fortfarande är
stadskärnan och värnarna skilda åt av vallgravar. På 1860-talet tar stadsingenjör Brolan fram
nya stadsplaner för stadens östra värn. Med ny byggnadsordning som föreskriver våningshöjd
på minst två våningar, grundmurade hus i bränt tegel och med takmaterial som är obrännbart,
fortsätter stenstaden att växa fram. Den täta kvartersstaden som utmärker stenstaden finns
representerad i kvarter Baner, Sten Sture och Palander.
Stadens förste stadsarkitekt Fredrik Sundbärg tillträder 1901 och redan samma år tar han fram
en ny stadsplan som en reaktion på de monotona rutnätsplanerna. Planen innebär bland annat
att Östergatans betydelse som infartsgata går förlorad. Den nya Ödmanssonsgatan får funktion
som huvudgata och mot denna förläggs husens huvudfasader. Sundbärg förespråkar en
organisk stadsplan och ritar själv de större byggnaderna som skall vara stadsbildens accenter
och fondmotiv. Vattengravarna från befästningsstaden fylls igen och här uppförs en rad
offentliga byggnader som saluhallen, teatern, brandstationen, Post- och telegrafhuset,
Tuppaskolan och Dammhagsskolan. Likt det sena 1800-talets stadsplaneideal samlas nu
stadens offentliga byggnader som en gördel runt stadskärnan.
Parkerna och de offentliga byggnaderna markerar ett identitetsskifte i staden från militär
anläggning där den administrativa förvaltningen hölls innanför murarna på slottet, till att bli
en civil och offentlig stad med allmänna byggnader för stadens invånare.
9

Industrialismen medför en enorm befolkningsökning i städerna och bostadsbristen är stor.
Boendemiljön för arbetarfamiljerna var i många fall undermålig med trångboddhet och
ohälsa. Enligt tradition var det industrierna själva som skulle ordna bostadsfrågan för sina
anställda, något som inte uppfylldes. Längs stadens infartsgator bygger arbetarna enkla
gatuhus. Även kring vagnmansgårdarna förtätas bebyggelsen och Kvarntorgsområdet uppstår.
Då området ej är planlagt växer det fram organiskt med oregelbundna kvarter och ett
slingrande vägnät. De små gatuhus som uppfördes på 1850-80 talen var av traditionellt
utseende. Man använde sig av traditioner från tidigare generationers byggande.
Byggnadsritningar var mycket sällsynta för den mindre bebyggelsen.
10

Medan arbetarna bor i hyreskaserner inne i staden flyttar fabriksägarna ut till stadens utkanter.
Längs Strandvägen och vid S:t Olovs sjö byggs patriciervillor efter beställning från
Landskronas societet. Vid sekelskiftet har det industriella uppsvinget och handelns
framgångar gett städerna ökade resurser.
I Landskrona tillsätts en bostadskommitté 1915. Stadens andra stadsarkitekt, Frans Ekelund,
leder kommittéarbetet. För att komma till rätta med bostadsbristen föreslår utredningen
egnahemsrörelsen som modell. Staden upplät mark, byggde bostäder och gav fördelaktiga lån
för att underlätta för mindre bemedlade familjer. Ekelund upprättade även ett antal
typritningar som bifogades utredningen. Här föreslås större villor, radhus och parhus för nya
kvarter utanför stadsplanen, något som var en förutsättning för att lånen kunde nyttjas. Frans
Ekelund upprättar själv stadsplanen för det område som idag går under namnet Egna hem.
Området byggs ut successivt och planen är mycket genomarbetad med varierande husstorlekar
och kvarter. I trädgårdarna ska finnas möjlighet att odla nyttoväxter för egen försörjning.
Utredningen föreslår också hyreshus för de växande arbetarskarorna på Öresundsvarvet. På
ängarna runt kvarter Gripen och på Exercisfältet stod baracker för bostadslösa. I kvarter
Gripen får Ekelund möjlighet att bebygga ett helt tomt kvarter. Ekelunds idéer präglas tydligt
av arts and craftsrörelsen med lokalt och regionalt förankrad utformning och materialval,
omsorg om husens individualitet samt ett socialt engagemang. I hans arkitektur finns även en
hantverksmässig prägel som kommer till uttryck i mönstermurningar i tegelfasaderna och
artikulerade putsfasader.
11

Ekelund kommer att rita ett stort antal bostadshus i Landskrona under sin verksamma tid som
stadsarkitekt. Hans gärning som stadsarkitekt har lämnat spår i var och vartannat kvarter i
staden.
Kolonirörelsen i Landskrona
Stora delar av stadens obebyggda markområden i stadens utkanter uppläts för
koloniträdgårdar och kolonirörelsen får i Landskrona ett av sina första och starkaste fästen.
Koloniområdena har en viktig social funktion. Syftet med kolonilotterna var att förbättra
arbetarklassens livsvillkor genom att erbjuda möjlighet till rekreation och husbehovsodling.
Särskilt värdefullt blev möjligheten att odla potatis och grönsaker under världskrigstiden.
Citadellets koloniområde är förmodligen Sveriges äldsta. När de gamla befästningsvallarna
spelat ut sin roll ur försvarssynpunkt anlades de första koloniträdgårdarna på citadellets vallar.
Vallarna styckades upp i mindre vallotter, till en början fick anställda vid garnisonen
arrendera lotterna. Området präglas av småskaliga stugor varav många är från förra
sekelskiftet med fantasifull snickarglädje. Kolonirörelsen är en del av den starka
arbetarrörelse som växte fram i staden i samband med industrins etablering.
12

Borstahusen
Borstahusen kom att etableras redan i slutet av 1700-talet. I Kalkugnslyckan, i Bortshusens
norra del, anlades en kalkugn som skulle förse den nya stadens alla byggnader med kalkbruk.
Detta kom att bli startpunkten för Borstahusens fiskeläge. Boende i Borstahusen försörjde sig
inte bara på fisket utan även på det närbelägna sockerbruket i Säbyholm och på kalkbruket.
Sockerbetor från Ven lastades av i hamnen i Borstahusen och transporterades vidare på en
smalspårig järnväg till Säbyholm. Pumphuset försåg sockerfabriken med vatten. I
Borstahusen kan man urskilja tre olika tillväxtperioder som också avspeglar sig i områdets
bebyggelsekaraktärer.
Modernismens stad
Sol, ljus och luft var ledord för funktionalismen, den riktning inom arkitektur och
stadsbyggande som slog igenom runt 1930. Funktionalismen var en reaktion mot den slutna
stenstaden och dess trångboddhet som man menade var ett hot mot folkhälsan. Samtidigt
lanserar den socialdemokratiske statsministern Per Albin Hansson Folkhemstanken som bland
annat innebar att samhället skulle präglas av jämlikhet och att alla medborgare skulle ha
tillgång till en god bostad. År 1933 tillsattes den bostadssociala utredningen med syfte att
skapa goda och sunda bostäder för alla medborgare. Funktionella och ändamålsenliga
bostäder eftersträvas och fristående lamellhus blir allt vanligare och områden delas upp efter
funktion. Lamellhusen längs Vallgatan visar på de nya idealen, liksom bebyggelsen i
ädelstenskvarteren. Egna Hemsbebyggelsen i Hyllingelyckan tillkommer på 1940-talet.
Industrin i Landskrona är fortfarande betydande där Landsverk har ett uppsving på grund av
krigsmaterialproduktionen. Metallindustrin expanderar då Paul Bergsöe och Järnkonst
tillkommer.
13

Sandvången
Efter andra världskriget rationaliseras jordbruket ytterligare. Befolkningsökningen i städerna
fortsätter. För att råda bot på trångboddheten planerar man nu för helt nya stadsdelar s.k.
grannskapsenheter. Dessa var tänkta att fungera som fristående, självförsörjande satelliter
med boendeservice som skolor, barnstugor, butikscentrum och gemensam tvätt- och
värmeanläggning. Grannskapsenheterna var trafikseparerade, ofta med en ringväg runt
bebyggelsen, som i sin tur var grupperad kring ett grönområde med de olika
gemensamhetsanläggningarna. Man tänkte sig vidare att staden skulle växa genom att
grannskapsenhet lades till grannskapsenhet.
Sandvången utgör ett skolexempel på denna nya typ av stadsdel. Landskronahems
Sandvången var 1950-talets stora byggprojekt för att avhjälpa den stora bostadsbristen i
Landskrona Under en tioårsperiod byggdes 813 lägenheter. Området skulle ansluta till
befintlig villabebyggelse i söder och öster. Bebyggelsen i området utgörs av punkthus i 7
våningar, lamellhus och radhus med egen trädgård. Området fick gemensam värme och
tvättanläggning, mindre butikscentra och skola. 1951 flyttade de första hyresgästerna in. För
många innebar det att man äntligen fick varmvatten och badrum. Hela bygget var klart 1959.
Utefter den nyanlagda Ringvägen planerades ett område för lättare industri där Schlasbergs
konfektionsindustrier flyttade in i början av 50-talet.
Samtidigt som nya bostadsområden växer fram i stadens utkanter omvandlas och saneras
delar av stadskärnan. I statliga utredningar pekade man på att stadskärnorna hade
stadsplanetekniska brister. Blandningen av bostäder och verksamheter ansågs som ett problem
liksom de bristande möjligheterna att lösa framkomligheten för den växande bilismen.
Stadsplaneringen kom till stor del att handla om bilens framkomlighet, och till de åtgärder
som vidtogs hörde trafikseparering och bilfria bostadsområden. Efter avrivningar i kvarter
Gröna Lund öppnar Domus 1965 på Järnvägsgatan med parkering på varuhusets tak.
14

Bilismens framväxt var en av de viktigaste faktorerna för en förändrad stadsbild efter 1960.
Bilen höll på att bli var mans egendom och Landskrona var landets största bilimporthamn.
Under 1960-talet byggs motorvägen mellan Malmö och Helsingborg med anslutning in till
Landskrona. De gamla järnvägsvallarna byggs om till infartsgata. 1960 har staden nära 30 000
invånare.
Perioden från mitten av 1960-talet och tio år framåt har kommit att kallas rekordåren.
Industrierna, handeln och god service lockar folk, dels från omgivande landsbygd och
småorter, dels som arbetskraftinvandring. Bostadsbristen var stor i början av 1960-talet och
med hjälp av statliga lån skulle man bygga bort problemet. Storskaligheten i byggandet
krävde en industrialiserad byggproduktion. I Landskrona byggdes sex tusen lägenheter under
perioden 1965-1975. Kopparängen, Pilängen och Silverängen är exempel på rekordårens
bebyggelse i Landskrona. Radhusområden och områden med gruppbyggda friliggande
småhus är också en del av miljonprogrammets bostäder.
I Fröjdenborg ritar Aina Berggren gulteglade sjuvåningshus vid tvätteprammen. Aina
Berggren är också arkitekten bakom Köpenhamnsterminalen liksom många förtätningar i
känsliga bebyggelseområden som Kvarntorget och Borstahusen.
Inte bara rekordårens bebyggelse avsätter spår i stadens utkanter. Ralph Erskine ritar
Esperanza som uppförs 1969-1970. Området omfattar 130 bostäder radhus och atriumhus.
Bebyggelsen är grupperad kring ett system av gågator och grönytor som plats för lek och
gemenskap. Radhusen mot Helsingborgsvägen skyddar mot buller. I söder ansluter området
15

till Samuelssons och Jaeneckes Nyvång. Öresundsparken och Kryddgränderna är andra
exempel på det sena 1960-talets bostadsområden.
I Landskrona görs stora satsningar på idrottsrörelsen. Skånes första ishall invigs 1963, 1965
invigs idrottshallen ritad av Arne Jacobsen. Karlsund fortsätter att utvecklas till ett område för
fritid och rekreation. Även inom kultursektorn finns Konsthallen, Skånska teatern,
Landskrona museum.
Under 1970-talet upplever Landskrona en industriell nedgång. Textilindustrin lägger ned och
varvet går allt sämre. För första gången står nyproducerade lägenheter tomma. År 1981 lägger
Öresundsvarvet slutligen ned och 2500 varvsarbetare mister jobbet. I mitten av 1980-talet är
6,5 % av lägenheterna i Landskrona tomma. Omdaning av verksamhetsområden till attraktiva
bostadsområden sker även i Landskrona i början av 2000-talet. Nyhamn byggs men resultatet
är inte övertygande, kanske för att staden själv tycks ambivalent inför satsningen. Övergången
från den industriella epoken till den postindustriella är inte självklar.
Bebyggelsen i Landskrona håller i många delar hög kvalitet. Många gånger har det varit en
stad med gott självförtroende där man vågat satsa på modern arkitektur, detta syns inte minst i
Sundbärgs och Ekelunds bebyggelse i staden. Objekt som Samuelssons konsthall och
Jacobsens idrottshall sticker också ut. Trots den allmänna nedgång som ofta beskrivs av
staden med varvskris, bostadssegregation och arbetslöshet har man fortfarande möjliggjort för
ganska kaxiga byggnader som Wingårds Citadellbad och ”Japanhuset”. Landskronas
värdefulla bebyggelsemiljöer är utan tvekan en av stadens viktigaste tillgångar. För en
levande stadskärnan krävs ett gott självförtroende där man vågar ställa krav på fastighetsägare
att vårda karaktärerna, våga värna staden!
16

Säkerställandeläge i Landskrona - Bevarandeplaner och
skyddad bebyggelse i Landskrona
Bevarandeplaner från 1977 och 1986
En del av 1700-talsbebyggelsen säkerställd i detaljplan
Stora delar av Landskrona utgör riksintresse för kulturmiljövården – säkerställ
riksintressets värden
Byggnadsminnen
Tranchellska huset
Gamla Kassan
Adolf Fredriks kasern (Landskrona museum), tyghuset och Kasernplan
Citadellet och Järnvägsstationen är statliga byggnadsminnen
Stora delar av stadskärnan utgör fornlämning - den medeltida staden
Behov
Urvalet i Bevaringsplanerna behöver till stora delar omvärderas. Den yngre
bebyggelsen är underrepresenterad.
Identifiera skyddsvärd bebyggelse efter 1970
Strategi för att säkerställa skyddsvärd bebyggelse i detaljplaner. Burlövmodellen?
Gårdsbebyggelse
Industristaden Landskrona - inventering.
Inte bara bebyggelse utan även strukturer som exempelvis infrastrukturens utveckling.
Arbetarrörelsen har en lång och stark tradition i staden. Oklart om kunskapsläget för
arbetarrörelsens fysiska spår i staden. Folkets park, Folkets hus, Nykterhetsrörelsen,
Verdandi.
Miljömålet God bebyggd miljö. Skyddad bebyggelse i staden. Kartunderlag.
17

Litteratur:
Ahlberg, Nils. 1998. Stadens mönster- de historiska kartorna berättar
Ahlberger, Christer. 2001. Den svenska staden - vinnare och förlorare
Anglert, Brorsson, Larsson och Reisnert. 2010. Den lyckade staden Landskrona
Blennow, Anna-Maria. Stadsarkitekternas epok 1870-1950.
Blomgren, Christer. 2011.En stad i ständig förändring.
Eriksson, Eva. 1990. Den moderna stadens födelse.
Jönsson, Åke. 1997. Historien om en stad I-III.
Stadsantikvariska avdelningen, Malmö museer. 1998. Underlag för byggnadsminnesförklaring. Gamla
Kasern, tyghuset och Kasernplan.
Bevaringsplan för Landskrona del I och II. 1977 och 1986.
Länsstyrelsens kulturmiljöprogram.
http://www.lansstyrelsen.se/SKANE/SV/SAMHALLSPLANERING-OCH-
KULTURMILJO/LANDSKAPSVARD/KULTURMILJOPROGRAM/Pages/kulturmiljoprogram.aspx
Landskronas museums databas; http://www.landskronaminnesbanken.se/foto.htm
18