Window Eyes svensk handbok i PDF-format - Icap

8. Introduktion av kortkommandon i Window-Eyes
Detta kapitel förklarar hur du använder kortkommandon i Window-Eyes.
I Avsnitt 4.1 förklarades att markören och muspekaren är de två platser där programmet du använder
och Window-Eyes möts. Tekniskt sätt möts de på hundratals områden, men från datoranvändarens
sida är användandet av dessa två markörer det vanligaste sättet att få Window-Eyes att samarbete
med värdprogrammet, programmet du jobbar med för ögonblicket. Senare kapitel förklarar de två typer
av fönster som Window-Eyes använder, som också är mötesplats för Window-Eyes och
värdprogrammet, samt alla uttalslistorna. Men i detta kapitel och i det nästa skall vi fokusera på
informationen som ges från markören, muspekaren och en tredje markör, som tills vidare har fått
mycket liten uppmärksamhet, Window-Eyes' WE-MARKÖR.
8.1. Grundläggande
Kortkommandon är tangenter, eller skall vi säga tangenttryck, som har två uppgifter, utan att
värdprogrammet vet att en tangent är tryckt. Den första uppgiften är att samla in textbaserad och
grafisk information från skärmen. Den andra uppgiften är att ge Window-Eyes direktkommandon i
stället för att gå via kontrollpanelens många menyer för att ge en kommando till programmet.
Snabbtangenter förklaras inte i samma turordning som de visas i dialogrutan "Definition av
Kortkommandon" för att ordningen i menyvalet Kortkommandon är valt av hänsyn till användning.
Ordningen här i manualen är satt efter tema. De flesta snabbtangenter blir noggrant genomgångna i
de kapitlen där de naturlig hör hemma så detta blir bara en förklaring och översikt. Tillägg A har en
fullständig lista över alla kortkommandon och deras förklaring som de förekommer i listrutorna i
Window-Eyes.
Du kan ge alla kortkommandon i Window-Eyes din egen tangentkombination, om du vill.
Tangentkombinationerna som är inställd från leverantören, är definierade av bakgrunden av att de
skall vara lätta att minnas samt att de skall leda till minst möjliga konflikt med operativsystemets och
värdprogrammens kortkommandon. Detta leder till att en utökad användning av det numeriska
tangentbordet blir nödvändig.
Även om det finns en standardinställning, kan du faktiskt på ett enkelt sätt välja mellan flera andra. Till
exempel om du använder dig av Vocal-Eyes och gillar denna inställning, eller använder en bärbar pc
som inte har det numeriska tangentbordet, kan du byta till bärbar uppsättning. Tillägg A beskriver de
olika uppsättningarna i detalj.
8.2. Så här fungerar det
Det första vi ofta gör, är att hitta var på skärmen markörer befinner sig. Window-Eyes vet alltid var
dessa är, och du kan med ett enkelt tangenttryck få information om detta. Standard
tangentkombination för att få information om markörens placering är Ctrl-Num-+. Motsvarande
tangentkombination för muspekaren är Ctrl-Ins-Num-+.
Window-Eyes ger markörernas position i form av X- och Y-koordinater. För muspekarens del, blir
avstånden mätt i pixlar från vänster kant av gällande musgränsområde, och Y blir mätt i pixlar från
överst av samma område. När det gäller själva markören, är X avstånden mätt i pixlar från vänster
kant av programfönstret, och Y är avstånden mätt i pixlar från överst av samma fönster. När
muspekaren är i översta vänster hörn av skärmen, är koordinaterna X0 och Y0 så länge musgränsen
är satt till hela skärmen. Så när du trycker Ctrl-Ins-Num-+, och Window-Eyes säger "X 52 Y 164 Mus
Hela Skärmen", vet du att muspekaren är mycket nära vänster kant av skärmen och omräknat en
tredjedel ned från toppen förutsatt att skärmen har en upplösning på 800 gånger 600 pixlar. Om
musen inte är på skärmen när du trycker Ctrl-Ins-Num-+, ger Window-Eyes en ljudsignal.
Var uppmärksam på att fönster kan vara placerat på många olika platser på skärmen och ha många
olika storlekar. Detta gör nog att du behöver lite tid för att bli van att tolka denna information om
koordinaterna.
8.3. Läsa tecken, ord, stycken, rader och avsnitt
Några av de mest grundläggande snabbtangenter i Window-Eyes, är de som tar utgångspunkt i
markören för att ge information.
När du skriver i ett dokument, kan det hända du får lämna datorn för att göra något annat. När du
slutar att skriva står markören på slutet av raden du skrev på. När du kommer tillbaka är det inte
säkert du minns vad du skrev sist. Med olika Ctrl-num-kombinationer kan du få läst upp olika delar av
texten utan att "förstöra" själva skrivprogrammet.