Vägen till fred - SSU

68
I SSU fördjupade Jytte Guteland sina kunskaper och fick möjligheten att se upp
till äldre SSU:are som länge kämpat för Palestinafrågan. Tretton år senare åkte
hon tillbaka till Västbanken, nu som SSU:s ordförande. Det blev den verkliga
ögonöppnaren.
– När jag kom tillbaka våren 2008 blev upplevelsen mer brutal: det här pågår
just nu, och det bara fortsätter. Det är en sak att tro på något för att man har kunskapen,
men det är en annan sak att själv hugga i och arbeta för det. Det kände
jag att jag måste göra.
Jytte Guteland berättar hur hon på nära håll fick bevittna hur ockupationen
skär sönder palestiniernas liv.
– Mina starkaste intryck var hur nya vägspärrar, motorvägar och bosättningar
spred sig. Det som i Sverige skulle vara 20 år långa projekt genomfördes här på
två år. Utträngningen av palestinier sker extremt fort. Jag fick bevittna hur människors
hem skövlades och hur släktningar, som bott bara ett kvarter från varandra,
skars av genom muren. Minnet av Betlehems flyktingläger med sin enorma
fattigdom följde mig länge, berättar hon.
Vid nästa besök, i maj 2011, blev konsekvenserna av den 72 mil långa muren,
som till 80 procent är byggd på palestinskt territorium, än mer uppenbara för
Guteland.
– Vi besökte ett samhälle utanför Betlehem där människor inte kom åt sin
mark på grund av att muren hade byggts tvärs över ägorna. De kunde inte längre
bruka sin egen jord. Om jorden inte brukas på tre år kan Israel konfiskera marken.
Allt är väldigt cyniskt uträknat, säger Jytte Guteland med eftertryck.
– I takt med att bosättningarna växer gör man livet så svårt som möjligt för
palestinierna, så att de ska flytta. Israels regering för en politik där man ockuperar
deras bostäder, låter polisen göra räder mitt i natten och trakasserar palestinierna