Vägen till fred - SSU

FOTO: JESPER OLSSON
Isabel Lundin, tidigare internationell sekreterare
för SSU, jobbade under tre månader som
ekumenisk följe slagare i Betlehem.
50
Men lika uppenbart som det är att Palestina vill stå
på egna ben, lika tydligt är det att den israeliska
ockupationen är ett hinder för palestiniernas försök
att skapa en normal vardag. Alla kontroller. Muren.
Den militära närvaron. Bosättningarna.
På vägen mellan Jerusalem och Betlehem åker
man på en motorväg som går längs med en lång
sträcka av muren. Vägen ligger på israeliskt territorium
men marken på båda sidor om den tillhör
palestinierna. På ena sidan av muren har de sina
bostäder, på den andra sidan sin jordbruksmark.
Några av dem tillåts passera för att bruka jorden,
men säkerhetskontrollerna är tidsödande och alla
släpps inte igenom. Palestinierna uppfattar det –
sannolikt korrekt – som ett försök att nöta ut dem.
Till slut kan de inte längre bruka sina åkrar och då
kommer israeliska bosättare dit för att ta över.
Checkpointsen mellan Jerusalem och det område
som kontrolleras av palestinierna påminner mer om
slussen till ett fängelse än om en gräns mellan två
territorier. På återvägen blir det svårare. Man får köa
i en trång korridor, som närmast liknar en fålla för
boskap. Sedan släpps man igenom till en öppen yta
där den verkliga kontrollen börjar. Israelisk militär
kräver pass eller annan giltig id-handling och alla
förbipasserande måste gå igenom en metalldetektor.