UI Brief No 13 – ”Syrisk djihadism”

Syrisk djihadism
Aron Lund
Frilansskribent
NO 13
14 Sep 2012
Published by Swedish Institute
of International Affairs. www.ui.se

Index
Ordförklaringar .............................................................................................................. 4
Inledning ........................................................................................................................ 5
Ett sunnitiskt uppror ....................................................................................................... 7
Regimens religiösa struktur ....................................................................................... 9
Oppositionens religiösa struktur .............................................................................. 10
Assad som islamisternas “perfekta fiende” .............................................................. 11
Fria syriska armén (FSA) ......................................................................................... 13
FSA och den sunnitiska islamismen ........................................................................ 15
Ett exempel: Tawhiddivisionen ............................................................................... 16
Utländsk finansiering ........................................................................................... 18
Utländska krigare ................................................................................................. 22
Syriska djihadistgrupper .............................................................................................. 24
Jabhat el-Nosra..................................................................................................... 26
Ahrar el-Sham-brigaderna ................................................................................... 31
Fath el-islam......................................................................................................... 34
Suqour el-Sham-divisionen .................................................................................. 36
Ansarbrigaden ...................................................................................................... 38
Ummadivisionen .................................................................................................. 39
Syriens revolutionärers front (SRF) ..................................................................... 40
el-Mouminoun yusharikoun ................................................................................. 42
Fajr el-islam ......................................................................................................... 43
Abdullah Azzam-brigaderna ................................................................................ 43
Suleimans stridskompani ..................................................................................... 44
Ansar el-Islam Gathering ..................................................................................... 45
Om författaren .............................................................................................................. 49
3

Ordförklaringar
Islamism
Profeten, fred över honom, har sagt:
“Om folket i el-Sham fördärvas, är ingenting hos er gott.”
En politiserad tolkning av religionen islam, som strävar efter att upprätta en religiös stat med
sharialag. När det gäller Syrien syftar “islamism” vanligen på sunnimuslimsk islamism. Det
finns en mängd olika islamistiska tankeströmningar, men ofta brukar man beskriva den
sunniislamistiska rörelsen i arabvärlden som polariserad mellan salafism (se nedan) och
Muslimska brödraskapets “ikhwan”-islamism, vilken ses som mer pragmatisk, reformistisk
och politiskt sinnad.
Salafism
Med salafism avses, i en modern mening, en ultraortodox form av sunnitisk islamism.
Salafismen inspireras av teologer i Saudiarabien och andra Gulfstater, och kallas ibland
nedsättande för “wahhabism”. Salafister brukar betona rituella och doktrinära detaljer inom
tron, och lägger vanligen större vikt vid personlig fromhet än samhällsengagemang. De är
ofta intoleranta mot andra trosläror, inklusive mot ickesunnitiska muslimska minoriteter och
sufiska grupper, och de brukar ta avstånd från nationalism och andra ickereligiösa ideologier.
Den så kallade salafidjihadistiska rörelsen förordar en världsomspännande väpnad kamp
(djihad) mot västvärlden och mot de flesta samtida muslimska härskare. al-Qaida är en känd
salafidjihadistisk grupp, men det finns många andra.
4

Inledning
Hur viktiga är extrema religiösa fraktioner inom det syriska upproret? Under den gångna
sommaren har västliga medier publicerat en lång rad artiklar som varnar för djihadistiska
gruppers växande inflytande i Syrien, 1 men frågan är knappast ny. Ända sedan de första
dagarnas folkliga protester i mars 2011 har Bashar el-Assads sekulära baathpartiregering
försökt lägga skulden på våldsamma islamistgrupper, stödda av utländska regeringar. Syriska
oppositionsledare har å andra sidan anklagat regimen för att själv iscensätta “djihadistiska”
angrepp. Syftet skulle vara att dels utmåla Assad som en garant för stabilitet, dels skärpa de
religiösa spänningarna i Syrien.
Sanningen är att djihadistgrupper faktiskt finns i Syrien och spelar en roll i upproret. Den är
än så länge begränsad, men deras inflytande växer snabbt. Syriens ursprungligen fredliga
revolution har sedan hösten 2011 kommit att överskuggas av en militär konflikt mellan
regimen och olika rebellmiliser. Kring årsskiftet hade den väpnade rörelsen börjat präglas av
en påträngande sunniislamisk retorik; konfessionella spänningar växte över hela landet, och
små men aggressiva djihadistgrupper hade dykt upp i rebelleden. Dessa grupper har nu börjat
samlas i större rörelser, samtidigt som också ickeideologiska rebeller i allt högre grad brukar
islamistisk retorik.
Denna “islamisering” av den syriska konflikten drivs framförallt av två faktorer. Först och
främst har konflikten mellan religiösa grupper ställt sunnimuslimer mot anhängare till Bashar
el-Assads sekulära, alawitiskdominerade regim. Polariseringen gynnar djihadisterna, genom
att skapa en efterfrågan på deras form av våldsam, chauvinistisk sunniislam. Den andra
faktorn är det utländska stöd som väller in från både stater i regionen och ickestatliga aktörer,
vilket i oproportionerligt hög grad stärker islamistiska grupper.
1 Till exempel: Ghaith Abdul-Ahad, "Al-Qaida turns tide for rebels in battle for eastern Syria", The Guardian, 30 juli, 2012,
www.guardian.co.uk/world/2012/jul/30/al-qaida-rebels-battle-syria; Rod Nordland, "Al Qaeda Taking Deadly New Role in
Syria’s Conflict", The New York Times, 24 juli, 2012, www.nytimes.com/2012/07/25/world/middleeast/al-qaeda-insinuating-itsway-into-syrias-conflict.html?pagewanted=all;
Neil MacFarquhar & Hwaida Saad, "As Syrian War Drags On, Jihadists Take
Bigger Role", The New York Times, 29 juli, 2012, www.nytimes.com/2012/07/30/world/middleeast/as-syrian-war-drags-onjihad-gains-foothold.html?pagewanted=all;
Rania Abouzeid, "TIME Exclusive: Meet the Islamist Militants Fighting Alongside
Syria’s Rebels", Time Magazine, 26 juli, 2012, world.time.com/2012/07/26/time-exclusive-meet-the-islamist-militants-fightingalongside-syrias-rebels/;
Adrien Jaulmes, "En Syrie, des djihadistes en embuscade", Le Figaro, 31 juli, 2012,
www.lefigaro.fr/international/2012/07/30/01003-20120730ARTFIG00439-en-syrie-des-djihadistes-en-embuscade.php.
5

Denna rapport kommer att undersöka djihadisternas roll inom det större syriska upproret,
diskutera de viktigaste drivkrafterna bakom islamismens inflytande, och kortfattat lista några
av de extremistgrupper som idag slåss mot den syriska regeringen.
Aron Lund,
Uppsala, Sverige,
27 augusti, 2012
6

Ett sunnitiskt uppror
Det syriska inbördeskriget är en religiös konflikt – bland annat. Det är också en konflikt
strukturerad efter socioekonomiska linjer och mellan stad och landsbygd; ett klassiskt
bondebefolkningens jacqueri mot en utsugande centralregering, men internt splittrat av
religiösa klyftor som skär tvärs genom andra identitets- och lojalitetsmönster. Där finns även
den politiska dimensionen: att Bashar el-Assads anhängare kämpar för att rädda den rådande
maktstrukturen undan krav på demokratisering och ekonomisk omfördelning. Sist men inte
minst har konflikten förvandlats till ett krig genom ombud, där flera regionala och
internationella stater kämpar om inflytande, vilket ytterligare komplicerar frågan.
Alla dessa dimensioner av den syriska konflikten påverkar varandra. Den religiösa konflikten
inom Syrien återspeglas exempelvis i den regionala maktkampen. Syriens uppslutning bakom
Iran, Irak och den Hezbollahstödda regeringen i Libanon är delvis en opportunistisk allians,
delvis ett arv från kalla kriget – men det är också en allians mellan områdets ickesunnitiska
regeringar. Oppositionens viktigaste regionala stödjemakter, regeringarna i Turkiet, Qatar och
Saudiarabien, förknippas allihop med sunnitisk islamism. Varken det syriska inbördeskriget
eller den regionala kampen kan reduceras till enbart dessa religiösa element – men de blir
heller inte begripliga om man inte räknar med hur de konfessionella lojaliteterna både formar
åsikter och fördomar i maktens topp, och samtidigt hjälper till att mobilisera gräsrotskrafter
underifrån.
Regimen är noga med att bevara sin sekulära självbild. Den vägrar att öppet erkänna att det
skulle finnas någon religiös dimension i konflikten, trots att den samtidigt hämningslöst
exploaterar den syriska gatans religiösa lojalitetsmönster. Vissa oppositionsmedier är lika
ovilliga att diskutera den religiösa vinkeln, och många aktivister ser själva på sin aktivism
som en renodlad kamp för frihet mot tyranni. De är antingen omedvetna om den religiösa
snedfördelningen, eller tvärtom väl medvetna om den, men angelägna om att bevara sitt
moraliska övertag och undvika att oroa anhängare i Väst.
Syriens traditionella och exilbaserade opposition (exempelvis Syriska nationalrådet) spelar
fortfarande en viktig roll för att forma bilden av upproret utanför Syrien. Denna del av
7

oppositionen förblir mer eller mindre multireligiös och delvis sekulär. 2 Dess inflytande
minskar samtidigt snabbt, och bland de väpnade upprorsmännen är situationen helt
annorlunda. Som Fabrice Balanche har visat rasar den verkligt allvarliga militära konflikten
enbart i sunnitisk-arabiska områden. Områden som befolkas av religiösa minoriteter (som
alawiter, druser och kristna) har för det mesta förblivit passivt eller aktivt regimvänliga. 3
Många syrier, från alla politiska läger, tenderar att förkasta religionsfokuserade analyser av
konflikten; kallar dem rasistiska eller orientalistiska. Men sifforna talar sitt tydliga språk.
Oppositionens statistik över döda i de olika provinserna är exempelvis svår att lita på när det
gäller exakta antal, men den är mycket användbar för att dokumentera allmänna trender – och
den illustrerar klart och tydligt konfliktens religiösa dimension.
Från och med mars 2011 till augusti 2012 har Centret för dokumentation av övergrepp i
Syrien (VDC) 4 exempelvis registrerat 1832 dödsfall i Deraaprovinsen. Den bebos av kring
850,000 personer, främst sunnimuslimska araber med en liten kristen minoritet. Men under
samma period registrerade VDC bara 17 döda i grannprovinsen Sweida, som har omkring
300,000 invånare – främst drusiska araber. Homsprovinsens närmare 1,5 miljoner invånare är
främst sunnimuslimer, men den sunnitiska landsbygden är samtidigt strösslad med alawitiska
och kristna byar. Regeringens tillslag mot oroliga sunniområden och de återkommande
vedergällningsattackerna mellan civila byar och kvarter hade tillsammans, enligt VDC:s
siffror, efterlämnat 5798 döda i Homs i början av augusti 2012. Det är det högsta dödstalet i
någon syrisk provins, och det står i skarp motsats till grannområdet Tartous, en
alawitiskdominerad provins med ungefär 700,000 invånare: där låg den totala dödssiffran på
bara 38. Det går helt enkelt inte att förneka den religiösa faktorn i Syriens inbördeskrig. 5
2 För mer om dessa delar av oppositionen, se Aron Lund, “Divided they stand. An overview of Syria’s political opposition
factions”, Foundation for European Progressive Studies & Palmecentret, maj 2012, http://www.fepseurope.eu/en/news/122_divided-they-stand-an-overview-of-syrias-political.
3 Fabrice Balanche, ”Géographie de la révolte syrienne”, Outre-Terre, nr. 29, 3/2011.
4 http://www.vdc-sy.org/. Alla siffror från VDC som citeras i denna rapport gäller för 7 augusti, 2012. VDC är kopplat till Lokala
samordningskommittéerna (LCC), en regimkritisk aktivistgrupp som har anslutit sig till Syriska nationalrådet ("Cooperation
Statement between (VDC) and (LCC)", Lokala samordningskommittéerna, 4 juli, 2011, www.lccsyria.org/1282).
5 Den enda provins som verkligen avviker från mönstret när det gäller religiös demografi och dödsstatistik är Raqqaprovinsen i
norra Syrien. Dess mer än 800,000 invånare är främst sunnimuslimska araber, men antalet dödsfall registrerade av VDC var den
7 augusti 2012 enbart 73. Man kan spekulera i olika förklaringar till detta, inklusive områdets starka stamstrukturer, den låga
befolkningstätheten på landsbygden, välorganiserade regimvänliga grupper i vissa industriområden som gynnats av regeringen,
och så vidare. Fallet Raqqa förtjänar uppenbarligen vidare studier.
8

Regimens religiösa struktur
Syriens religiösa spänningar har en komplex bakgrund som inbegriper både ett arv av social
ojämlikhet mellan (och inom) religiösa samfund, teologiska konflikter, lojalitetsband till
religiösa grupper utanför landets gränser, och politisk manipulation. 6
SYRIENS ETNORELIGIÖSA
DEMOGRAFI (uppskattning):
Sunnitiska araber: 65%
Alawiter: 12%
Sunnitiska kurder: 9%
Kristna: 9%
Druser: 3%
Övriga: 2%
Den syriska regeringen har sedan sent 1960-tal dominerats av en liten grupp alawitiska,
arabiska militärfamiljer från Latakia- och Tartousprovinserna. De har vid sin sida haft
stamfränder och politiska eller personliga allierade, med något mer heterogen religiös och
regional bakgrund. I centrum av detta i huvudsak alawitiska nätverk finns presidentfamiljen
Assad, flankerad av sin andra gren på spinnsidan, Makhlouf. Därutöver stöds regimen aktivt
eller passivt av större grupper alawiter, kristna, druser, sekulära sunnimuslimer och andra,
som vill bevara åtminstone någon aspekt av dagens styre.
I motsats till vad som ofta påstås, har det alltid funnits ett icke obetydligt sunnitiskt-arabiskt
stöd för Assadfamiljen. Utan sådant stöd skulle den inte ha kunnat regera Syrien effektivt.
Under den sena Bashar el-Assad-eran har detta regimvänliga sunniblock inkluderat stora delar
av den urbana medelklassen, förmögna affärskretsar, medlemmar i Baathpartiet,
militärfamiljer, favoriserade stammar på landsbygden och andra som gynnats av regimen.
Sedan slutet av 2011 håller emellertid denna “mjuka” sida av regimen på att vittra bort. Den
växande strömmen av deserteringar från stat och armé utgörs till nästan 100 procent av
sunnimuslimer, och måste betraktas som ett tecken på att regimen håller på att falla sönder i
6 Se Nikolaos van Dam, The Struggle for Power in Syria. Politics and Society under Asad and the Ba’th Party, I. B. Tauris &
Co., 4:e rev. uppl., 2011; Hanna Batatu, Syria’s Peasantry, the Descendants of Its Lesser Rural Notables, and Their Politics,
Princeton University Press, 1999; Raymond A. Hinnebusch, Syria: Revolution from Above, Routledge, 2002.
9

sina religiösa beståndsdelar. Det hotar att lämna Assad kvar med bara den alawitisk-militära
kärnan av sin regim, vilket vore tillräckligt för att fortsätta slåss, men inte för att återupprätta
en fungerande nationell regering. 7
Oppositionens religiösa struktur
Oppositionen är i många avseenden regimens spegelbild, det vill säga huvudsakligen
sunnitisk. Den obeväpnade oppositionen, både inom och utanför Syrien, har fortfarande ett
antal välkända aktivister med bakgrund i de religiösa minoriteterna. Många av dem är tidigare
ledargestalter inom den sekulära, förrevolutionära dissidentrörelsen, inklusive alawiter som
Abdelaziz el-Khayyer och Aref Dalila, eller kristna som Georges Sabra och Michel Kilo.
Denna “politiska” opposition har emellertid förlorat inflytande under den militära
konfrontationen.
Inom de väpnade grupperna, oavsett deras ideologiska inriktning, är i princip samtliga
medlemmar sunnimuslimska araber. De kommer huvudsakligen från jordbruksregioner och
provinsstäder som tagit ekonomisk skada av Bashar el-Assads reformprogram. Större städer
och medelklassområden har tvärtom förblivit lugna, även om upproret numera har starkt fäste
i de “fattigdomsbälten” av ruckelartade förorter som omger Aleppo och Damaskus, efter flera
decennier av invandring från försämrade levnadsbetingelser på landsbygden.
Rebellrörelsen består av några tiotusental krigare. De är internt delade mellan hundratals
självorganiserade miliser, vanligen kallade “brigader” (katiba, pl. kataeb), oavsett hur stora
eller små de egentligen är. Många av dessa brigader är löst samlade under ett gemensamt
politiskt paraply, som Fria syriska armén (FSA), men de flesta är lokalt organiserade och
enbart aktiva i sina hemområden. De är vanligen “samlade runt byn eller storfamiljen, och
saknar större ideologiskt innehåll”. Rebellkrigarna tenderar att vara “konservativa, utövande
muslimer”, men de organiserade och ideologiskt medvetna islamisterna utgör en liten
7 Den överväldigande majoriteten avhoppare från den syriska regimen under upproret – inklusive mer än 20 brigadgeneraler och
generalmajorer, hundratals kaptener, majorer, överstelöjtnanter och överstar, förre premiärministern Riad Hedjab, brigadgeneral
Manaf Tlass och andra medlemmar av den inflytelserika Tlassfamiljen, Irakambassadören Nawwaf el-Fares,
Cypernambassadören Lamia el-Hariri, förre Sverigeambassadören Mohammed Bassam Emadi, och andra, har varit
sunnimuslimska araber. Alawitiska och kristna avhopp förekommer, främst på lägre nivåer, men de har förblivit så sällsynta att
oppositionen ofta försöker framhäva dem i särskilda videoinspelningar (Mer bakgrundsinformation om fenomenet med
sunnitiska avhopp från regimen finns i Aron Lund, "Friends no more – Implications of the Tlass and Fares defections from the
Syrian regime", Palmecentret, 13 juli, 2012, www.palmecenter.se/en/Our-thoughts/News-Articles-Front-Page/120713-Difficultsituation-in-Syria-Analysis-of-the-two-last-defections/).
10

minoritet. 8 Trots det är de flesta av krigarna mycket medvetna om sin identitet som
sunnimuslimer, och med tiden har upprorsrörelsen antagit en sunni-sekteristisk profil.
De FSA-lierade Farouqbrigaderna 9 i Homs började till exempel som en rörelse av militära
avhoppare. Gruppen uttryckte sig då främst i ickereligiösa militära och nationalistiska termer,
men sedan hösten 2011 har istället symboler som traditionellt associeras med militant
islamism börjat ta över i Farouqbrigadernas propaganda. Gruppen har exempelvis bytt till en
svart vapensköld över korsade svärd, och flera ledare har odlat hakskägg av salafistiskt slag.
Farouqbrigaderna skapades inte som en ideologisk organisation, men har gradvis börjat låta
och se ut som en islamistgrupp.
Islamistsymbolernas växande roll har möjligen mer att göra med deras användbarhet i
sunnitisk identitetspolitik, än med själva ideologin. Religionen är inte upprorets drivande
kraft, men den är rebellrörelsens viktigaste gemensamma nämnare. För Syriens revolutionärer
fungerar islam både som ett färdigt ideologiskt raster att betrakta händelserna genom, som en
konfessionell identitetsmarkör, och som ett effektivt mobiliseringsverktyg i sunnimuslimska
miljöer – och, naturligtvis, som en källa till andlig tröst i krigstid. Den amerikanske
journalisten Nir Rosen, som har rest mycket bland syriska rebeller, påpekar att många
upprorsmän “inte var religiösa före upproret, men nu ber de och låter sig inspireras av islam,
vilket ger dem en troslära och en diskurs.” 10
Assad som islamisternas “perfekta fiende”
Assadregimens religiösa struktur, och dess allianser med shiitiska krafter i Iran, Irak och
Libanon, har alltid provocerat sunnitiska islamister. Sedan 1960-talet har syriska skriftlärde
som Muhibbeddin el-Khatib (1886-1969), Muslimska brödraskapets Said Hawwa (1935-
1989) och den samtide salafistideologen Mohammed Surour Zeinelabidin (1938-) bidragit till
att utveckla en aggressivt antishiitisk strömning inom modern sunniislamism, särskilt inom
salafismen. Schejk Surours religiösa polemik utövade exempelvis “ett avgörande inflytande”
8 Adrian Jaulmes, "Une insurrection syrienne plus conservatrice qu'extrémiste", Le Figaro, 31 juli, 2012,
www.lefigaro.fr/international/2012/07/30/01003-20120730ARTFIG00409-syrie-une-insurrection-musulmane-conservatrice.php.
9 Farouqbrigaderna på Facebook, http://www.facebook.com/Al.Farouq.Battalions.
10 "Q&A: Nir Rosen on Syria's armed opposition", Aljazeera English, 13 februari, 2012,
www.aljazeera.com/indepth/features/2012/02/201221315020166516.html.
11

på den antishiitiska ideologi som praktiserades av abu Moussaab el-zarqawi och irakiska al-
Qaida. 11
Islamismen i Syrien är en bred och nyanserad rörelse, som inkluderar både anhängare och
fiender till regimen. 12 Icke desto mindre tenderar de religiösa spänningar som döljer sig
bakom Syriens sekulära politik att stärka radikala och sekteristiska krafter i kristid. Upproret
mot Hafez el-Assad 1979-1982 började också med en våg av brett baserade,
medborgarprotester mot tyranniet och den vacklande ekonomin, men gled därefter snabbt
över i en våldsam, religiöst influerad konflikt. Det därpå följande blodbadet, med kulmen i
Hamamassakern 1982, efterlämnade ett arv av religiös fientlighet som fortsätter att påverka
Syrien än idag. 13 Assadregimen har visserligen tidvis upprätthållit kontakter med
djihadistgrupper i Libanon, Palestina och Irak, men skräcken för ett religiöst motiverat uppror
inom den sunnimuslimska majoriteten har alltid hängt över den.
Redan före 2011 års arabiska revolutioner kallade författaren Nibras Kazimi Syriens regering
för djihadiströrelsens “perfekta fiende”. 14 Den nuvarande konflikten ger djihadisterna
utmärkta möjligheter att strida, organisera sig och rekrytera anhängare. Centralregeringen
försvagas och får allt svårare att kontrollera den syriska periferin, samtidigt som pengar,
vapen och frivilliga forsar in från islamistvänliga, Assadfientliga krafter i utlandet. De
religiösa sprickorna inom landet gör det möjligt för islamistiska grupper att framställa sig som
majoritetsbefolkningens försvarare, och ger de allra mest radikala salafidjihadisterna en chans
att övertrumfa alla rivaler i “sunnitiskhet”, uttryckt genom religiös hängivenhet och
sekteristisk demagogi. Motståndarsidan är inte bara en sekulär förtryckarstat, utan också
identifierad med “kättare”, nämligen alawiterna – eller “noseirierna”, den äldre och
nedsättande term som som djihadister föredrar att använda. De flesta sunnitiska teologer är
ense om att alawiterna inte kan erkännas som muslimer, och striktare salafistiska tolkningar,
som förlitar sig på fatwor av den medeltide skriftlärde ibn Taimia, kräver att de ska fördrivas
eller till och med utrotas. Sist men inte minst spelar el-Sham (ett ord som kan betyda både
11
Guido Stenberg, ”Jihadi Salafism and the Shi’is”, i Roel Meijer (red.), Global Salafism. Islam’s New Religious Movement,
Columbia University Press, 2009, s. 121.
12
Se exempelvis Thomas Pierret, ”Sunni Clergy Politics in the Cities of Ba‘thi Syria”, i Fred Lawson (red.), Demystifying Syria,
Saqi, 2009; Line Khatib, ”Syria’s Islamic Movement and the Current Uprising: Political Acquiescence, Quietism, and Dissent”,
Jadaliyya, 21 februari, 2012, www.jadaliyya.com/pages/index/4415/ syrias-islamic-movement-and-the-current-uprising_p.
13
Aron Lund, ”The Ghosts of Hama. The Bitter Legacy of Syria’s Failed 1979-1982 Revolution”, Swedish International Liberal
Centre (SILC), 2011.
14
Nibras Kazimi, Syria Through Jihadist Eyes: A Perfect Enemy, Hoover Institution Press, 2010.
12

Damaskus och Levanten eller Storsyrien) en viktig roll i islamisk eskatologi, som slagfält
under de sista dagarnas strider. 15
Som den syriske oppositionsjournalisten Malik al-Abdeh uttrycker det, är “den salafistiska
världsåskådningen är den enda världsåskådning som kommer att verka begriplig om du är en
religiös sunnimuslim i Syrien idag. För salafisterna handlar allt bara om en enda sak: ibn
Taimia, ibn Taimia, ibn Taimia. Och vad sa han? Han sa att noseirierna är farligare än judar
och kristna, du får inte lita på dem. Under det gångna året och ett halvt har det här börjat
uppfattas som en sanning av många i Syrien. Dessutom är djihad en grundläggande del av
deras trossatser; för en salafist är det din förmåga att utkämpa ett djihad som gör dig till
muslim. Så den här djihad-fokuserade ideologin, som dessutom är antinoseiritisk och
antishiitisk, blir väldigt attraktiv för en ung sunnitisk man som har radikaliserats och vill ut
och slåss.” 16
Fria syriska armén (FSA)
Även om vi saknar exakta siffror, går det att konstatera att de flesta syriska rebeller ser sig
själva som en del av Fria syriska armén (FSA, el-djeish el-souri el-hurr). Det är emellertid
ingen monolitisk organisation. Förutom att fungera som ett slags allmän etikett på den
beväpnade oppositionen, används namnet FSA också av flera delvis överlappande nätverk,
vilka vart och ett samlar ett antal brigader på fältet.
Utanför Syrien används namnet främst med hänvisning till en organisation med högkvarter i
Turkiet, allierad med Syriska nationalrådet, som mottar materiellt stöd från Turkiet, Qatar,
Saudiarabien, USA och andra länder. Denna ursprungliga FSA-fraktion bildades av militära
avhoppare under sommaren 2011. Den leds av överste Riad el-Asaad, som menar sig vara
FSA:s överbefälhavare. Han fick tidigt stöd av några av upprorets största brigader, 17 och är
fortfarande i fokus för de internationella mediernas uppmärksamhet. Men även om denna
FSA-exilledning upprätthåller direkta kontakter med några FSA-grupper inne i Syrien
(somliga av dem rätt betydande) och har mottagit muntliga trohetsförklaringar av flera andra,
15
För en djihadistisk essä om el-Shams och Syriens betydelse, se Husain Bin Mahmud, ”Damascus- the Base of Jihad on earth”,
Dar Al Murabiteen Publications, 2011.
16
Malik al-Abdeh, telefonintervju, 31 juli, 2012.
17
Joseph Holliday, ”Syria’s Armed Opposition”, Middle East Security Report 3, Institute for the Study of War, mars 2012.
13

har överste Asaads inflytande aldrig nått långt bortom de flyktingläger i Turkiet där han har
sin bas.
Det finns också ett antal FSA-militärråd (majalis askaria) inne i landet, för närvarande nio till
antalet. Dessa råd representerar vanligen den enskilt starkaste koalitionen av upprorsgrupper i
sitt hemområde, men det varierar starkt från provins till provins. Enligt en källa som stödjer
militärråden samlar de sammantaget kring 50-60 procent av det totala antalet rebellkrigare
som identifierar sig som “FSA” (men det utesluter en betydande minoritet rebeller, vilka inte
använder FSA-etiketten alls). 18 Befälsstrukturen inom råden varierar också. En
militärrådsbefälhavare kanske kan utfärda order till befälhavarna i de lokala
medlemsbrigaderna, men en annan kan vara begränsad till att föreslå samarbetsområden och
representera dem utåt.
Enligt överste Asaads Turkietbaserade FSA-ledning är militärråden helt enkelt hans regionala
underbefäl. Rådsbefälhavarna själva verkar ha en annan uppfattning om relationen, och ger i
bästa fall nominellt erkännande åt överste Asaad. “Om du frågar någon av de nio
militärrådsbefälhavarna kommer de att säga att de inte har någon överbefälhavare”, förklarar
Brian Sayers, ansvarig för regeringsrelationer på Syrian Support Group, en amerikansk
organisation som finansierar och tränar FSA:s militärråd. 19
I mars 2012 utropade fem militärråd skapandet av en ny “intern” FSA-ledning, och utnämnde
överste Qasem Saadeddine, befälhavare för militärrådet i Homs, till sin högste ledare. Många
såg detta som ett försök att tränga överste Asaads ineffektiva exilledning åt sidan. Flera
månader senare verkar den gemensamma interna ledningen dock inte fungera väl, om den nu
fungerar överhuvudtaget. Överste Saadeddine fortsätter att uppträda i medierna under sin nya
titel, men hans inflytande tycks inte sträcka sig bortom militärrådet i Homs.
Förutom dessa delvis överlappande, delvis rivaliserande paraplynätverk finns också flera
andra syriska upprorsgrupper som kallar sig FSA, men som varken får stöd eller tar order från
någon av ledningsfraktionerna. De flesta syrier använder urskillningslöst FSA-etiketten för att
18 Möte med Brian Sayers, ansvarig för regeringsrelationer på Syrian Support Group, Stockholm, 27 augusti, 2012.
19 Ibid.
14

hänvisa till vilken väpnad rebellgrupp som helst. Många upprorsrörelser har i enlighet med
detta tänkande antagit FSA:s namn och symboler, utan att därför nödvändigtvis ingå i något
organiserat samarbete med vare sig överste Asaad eller det lokala militärrådet. De kan vara
helt oberoende, eller på väg att alliera sig med någon fraktion som de anser representerar det
“verkliga” FSA, eller de kan samarbeta med någon helt annan grupp. Ständiga splittringar,
sammanslagningar och överlappande medlemsrullor bidrar till att ytterligare komplicera
försöken att hålla reda på relationerna mellan olika ledarskapsorgan och de många påstådda
FSA-enheterna inne i Syrien.
FSA och den sunnitiska islamismen
De flesta väpnade rebeller i Syrien är organiserade inom sitt eget lokalsamhälle, vilket nästan
alltid är sunnitiskt och arabiskt. De beskriver vanligen sig själva, och identifierar sig säkert
som, syriska nationalister som kämpar för att störta en auktoritär regering, men den
överväldigande majoriteten utmålar samtidigt sin kamp i otvetydigt sunnimuslimska termer,
utan att se någon motsättning däremellan. Överste Asaads FSA-ledning i Turkiet har noga
undvikit islamistisk retorik och gjort verbala utfall mot djihadistgrupper, men i princip alla
kända FSA-ledare är sunnimuslimska araber. När det Turkietbaserade FSA i november 2011
utropade ett “tillfälligt militärråd” vars tio medlemmar skulle ledas av överste Asaad var alla
medlemmar sunniter. 20 De olika ledningsorganen och de lokala brigaderna inne i landet har
samma religiösa sammansättning, och så när som på sällsynta undantag är FSA ett helt och
hållet sunnitiskt-arabiskt fenomen.
De flesta FSA-brigader använder sig av religiös retorik. De är vanligen döpta efter
hjältefigurer eller viktiga händelser i det sunnitiska islams historia, exempelvis Khaled ibn el-
Walid-brigaden i Homs eller abu Obeida ibn el-Djerrah-brigaden i Rif Dimashq-provinsen.
Samtidigt verkar de flesta FSA-fraktioner, oavsett sin sunnitisk-islamiska diskurs, i princip
sakna en solid ideologisk grund. De fungerar mer som ett slags lokala hemvärn, och om de är
konservativa och religiösa så skiljer de sig inte därmed från majoritetsbefolkningen i sina
hemområden.
20 FSA, ”el-djeish el-hurr, yushakkil madjlisan askarian muaqqitan” (”Fria armén bildar tillfälligt militärråd”), el-Mundassa elsouria,
14 november, 2011, http://the-syrian.com/archives/53251; Noura Benkoriche, ”La tentation de la lutte armée contre le
pouvoir baasiste en Syrie. Passé (1976-1982) et présent (2011)”, Le Débat, nr. 168, 1/2012.
15

Några FSA-allierade enheter förefaller dock vara mer ideologiskt islamistiska, och ett litet
antal små enheter som själva beskriver sig som medlemmar i FSA tycks vara ideologiskt
salafidjihadistiska eller under visst djihadistiskt inflytande. Dit hör enligt uppgift
Nourbrigaden (främst aktiv i och kring Saraqeb i Idlebprovinsen), den stambaserade,
islamistiska Dhoul-Nourein-brigaden (Homs), Islamdivisionen (Damaskus; se nedan under
“Ansar el-islam-samlingen”) och el-Bara bin Malek-brigaden (Homs), som
uppmärksammades i medierna när den utropade sig själv till FSA:s första “martyrbrigad”,
med allahu akbar-rop under svarta, djihadistiskinspirerade islamiska flaggor. 21
Ett exempel: Tawhiddivisionen
I juli 2012 förenades ett antal främst FSA-allierade rebellgrupper på landsbygden runt Aleppo
för att bilda Tawhiddivisionen (liwa el-tawhid). Den tillhör nu de största väpnade enheterna i
Syrien, och hävdar sig kontrollera mer än 8,000 krigare. Den leds av Abdelaziz el-Salama, en
tidigare honungshandlare från Anadan (nordväst om Aleppo), medan hans “operationschef”
Abdelqader el-Saleh sköter de militära frågorna. Tawhiddivisionen har inte formellt förkastat
överste Riad el-Asaads centrala FSA-ledning i Turkiet eller överste Abdeldjabbar el-Ogeidis
militärråd i Aleppo, men i praktiken agerar den oberoende av dem bägge. I en Aljazeera-
intervju var Saleh milt nedlåtande mot exilledningen, och förklarade sin syn på begreppet
“FSA” genom att säga att “FSA är en etikett, så vi är FSA och alla som bär ett vapen kallas
numera FSA”. 22
Vid sitt grundande räknade Tawhiddivisionen upp ett antal politiska mål, som att störta
regimen, skydda civila, och så vidare. Det förekom inga krav på en islamisk stat och inga
tecken på en genomtänkt islamistisk ideologi. 23 Samtidigt innehöll videoinspelningen av
händelsen islamiska fanor, hyllningar av “vår herre Mohammed” och månaden ramadan, “vår
religion”, och så vidare. Listan av brigader som skulle ingå i Tawhiddivisionen inbegrep
21 "homs el-samed el-djeish el-hurr i'lan tashkil katibat el-bara bin malek 2012 2 16" ("Ståndaktiga Homs, Fria armén utropar
bildandet av el-Bara bin Malek-brigaden, 2012 2 16"), YouTube-video upplagd av armyfreehoms, 16 februari, 2012,
www.youtube.com/watch?v=ZXnLvusZk1w.
22 "liqa el-youm: abdelqader el-saleh ... khafaya ma'arakat halab" ("Dagens möte: Abdelqader el-Saleh ... Slagets om Aleppo
hemligheter"), Aljazeera, 11 augusti, 2012, www.aljazeera.net/programs/pages/0daec7cc-3046-4454-b01d-519edf3c3ff6.
23 "i'lan 'an tashkil liwa el-tawhid fi muhafazat halab" ("Meddelande om bildandet av Tawhiddivisionen i Aleppoprovinsen"),
YouTube-video upplagd av syriahro, 21 juli, 2012, www.youtube.com/watch?v=0A2mNa1zCpI. Se även gruppens officiella
Facebooksida: http://www.facebook.com/leuaaltawheed.
16

många tydligt islamiska namn, som Nour el-islam (“Islams ljus”) och det salafismakande ibn
Taimia-brigaden. Tawhiddivisionens vapensköld använder ett syrisknationalistiskt bildspråk
som är typiskt för FSA-enheter, men innehåller också den islamiska trosbekännelsen, “det
finns ingen Gud utom Gud och Mohammed är hans profet”. Ordet tawhid betyder
bokstavligen “förening”, som i sammanslagningen av rebellbrigader, men det syftar även på
Guds enhet. Även om monoteismkonceptet förstås tillhör den muslimska mittfåran, så är det
särskilt vanligt att använda ordet tawhid som del i ett organisationsnamn inom den salafistiska
rörelsen; namnet bär därför starka islamistiska konnotationer.
Tawhiddivisionen har slagits jämsides med islamister från icke-FSA-fraktioner, som Djabhat
el-nosra, Ahrar el-Sham och Fadjr el-islam. Enligt vissa källor finansieras den av
exilislamister, inklusive Muslimska brödraskapet. 24 Men olikt dessa grupper är
Tawhiddivisionen inte en i första hand religiös rörelse och den kämpar inte för att upprätta en
religiös stat. Vissa medlemmar och ledare tycks vara övertygade islamister, men andra är det
inte. Abdelqader el-Saleh talar å ena sidan om djihadistgruppen Djabhat el-nosra som “våra
bröder” och säger att han vill samarbeta med alla som slåss mot regimen, men å andra sidan
låter han mycket osalafistisk när han insisterar på lika rättigheter för kristna och andra
religiösa minoriteter. 25
Allt sammantaget går det inte att förneka att Tawhiddivisionen är en väsentligen sunnitisk
grupp, med starkt religiös framtoning och en politisk diskurs som är skräddarsydd för
konservativa muslimer. Den skyltar öppet med sin religiösa identitet, och kan därför inte
annat än alienera ickesunnitiska och sekulära syrier. Även om det inte är en ideologisk grupp i
första hand, så är den ideologi som gruppen ändå har islamistisk. Och när Tawhiddivisionens
befälhavare nu konsoliderar sin kontroll över byarna runt Aleppo, har deras sätt att
återetablera ordningen mycket riktigt visat sig vara en blandning av hårdför revolutionär
rättvisa och sharialag. 26
24 "Muslim Brotherhood undermining Syrian rebel unity", el-Akhbar/AFP, 20 augusti, 2012, english.alakhbar.com/content/muslim-brotherhood-undermining-syrian-rebel-unity.
25 "liqa el-youm: abdelqader el-saleh ... khafaya ma'arakat halab" ("Dagens möte: Abdelqader el-Saleh ... Slagets om Aleppo
hemligheter"), Aljazeera, 11 augusti, 2012, www.aljazeera.net/programs/pages/0daec7cc-3046-4454-b01d-519edf3c3ff6.
26 Charles Levinson, "Kidnapping, Spats on Docket of Syria Rebel Boss", The Wall Street Journal, 18 augusti, 2012,
online.wsj.com/article/SB10000872396390444233104577593432792462056.html; "Muslim Brotherhood undermining Syrian
rebel unity", el-Akhbar/AFP, 20 augusti, 2012, english.al-akhbar.com/content/muslim-brotherhood-undermining-syrian-rebelunity;
Hugh Naylor, "Syrian rebels seek strict form of Sharia", The National, 23 augusti, 2012,
www.thenational.ae/news/world/middle-east/syrian-rebels-seek-strict-form-of-sharia#full.
17

Tawhiddivisionen är inget undantagsfall inom den syriska rebellrörelsen. Dess politiska
uttalanden är tämligen representativa för retoriken bland fraktioner i FSA:s mittfåra; en
blandning av världsliga mål med en osystematisk sunniislamistisk diskurs. Det är inte
ovanligt att hitta FSA-enheter som använder mer religiös retorik, men grupper som
framställer sig som mindre sunni-sekteristiska och religiösa än Tawhiddivisionen är däremot
en sällsynthet.
Utländsk finansiering
En anledning till att den allt mer envetet religiösa tonen inom Syriens väpnade opposition, är
att islamistiska grupper tenderar att ha bättre tillgång till finansiellt stöd. Förutom USA är alla
de viktigaste sponsorerna av den syriska revolutionen sunniislamistiska stater: Turkiet, Qatar
och Saudiarabien. De flesta ickestatliga bidragskällor lutar också åt islamismen: islamiska
hjälporganisationer, syriska affärsfamiljer i Persiska viken, och stöd inom familjer/klaner som
drabbats av våldet. Resultatet är att islamistiska grupper ofta verkar lyckas bättre med att
attrahera frivilliga och allierade än de lokala ickeislamistiska rivalerna, eftersom de kan köpa
in bättre utrustning och i vissa fall till och med erbjuda en fast månadslön. 27
Pengarna spelar roll, inte bara för de väpnade gruppernas effektivitet på slagfältet. De formar
även allianser och ideologi. “Du kommer att märka att i de flesta fall bildas koalitioner mellan
väpnade grupper bara när en utomstående ekonomisk sponsor har ställt krav på ‘enighet’
mellan de olika fraktionerna”, säger den syriske journalisten Malik al-Abdeh. “Då
sammankallas en konferens och enighet utropas och pengar betalas ut. De här koalitionerna
faller sedan snabbt sönder och vittrar bort när den utomstående finansiären själv ändrar
strategi, eller när fraktionerna blir oense om hur pengarna ska fördelas eller om vem som drar
mest politisk nytta av alliansen.” 28
I mars 2012 slöts en serie avtal, stödda av USA, Qatar, Turkiet och Saudiarabien. De
utmynnade i ett arrangemang enligt vilket flera miljoner US-dollar per månad ska överföras
från Gulfstaterna till FSA:s Turkietbaserade ledning, via ett sambandskontor knutet till
27 Hazem el-Amin, "'el-islamioun el-akhtar tanziman wa-tamwilan wa-ghumoudan wal-aqall 'addadan wa-nufoudhan'"
("Islamisterna är bäst organiserade och finansierade och mest oklara, och minst till antalet och inflytandet"), el-Hayat, 14
augusti, 2012, alhayat.com/Details/426355.
28 Malik al-Abdeh, epost till författaren, 21 augusti, 2012.
18

Syriska nationalrådet. 29 Denna mekanism hade flera syften: den knyter den politiska
ledningen inom Syriska nationalrådet till FSA-ledningen, den hjälper till att finansiera
upproret, och den centraliserar rebellrörelsens finanser, så att den kaotiska och ekonomiskt
utsvultna interna oppositionen tvingas sluta upp runt Syriska nationalrådet och FSA. Enligt en
oppositionsvänlig syrisk finansman som talade med tidningen The Guardian “svär de lokala
brigadbefälhavarna på fältet trohet till vem som helst som stödjer dem, men de utlandsboende
[syrier] som sänder pengar till dem är totalt splittrade [...] Du kan bara förena de här
grupperna om du har en enad finansieringskälla.” 30
Medan man å ena sidan försöker bygga upp alliansen mellan Syriska nationalrådet och FSA
som centrum för den syriska oppositionen, har dessa stater å andra sidan också försökt hindra
framväxten av rivaliserande, ickestatliga islamiska bidragsnätverk. I maj 2012 beordrades ett
antal saudiska religionslärde att sluta samla in pengar privat och istället hänvisa sina
anhängare till officiellt sanktionerade hjälporgan. 31 En salafistiskledd hjälpgrupp känd som
Ulemakommittén för stöd till Syrien tvingades avbryta sin verksamhet. 32 Sådana ingrepp är
inte utan konsekvenser för de regimer som genomför dem, vilka redan fruktar islamistisk
opposition på hemmaplan. ”Hur ska vårt folk i Syrien nu känna sig, när de var så nöjda med
Ulemakommittén för stöd till Syrien igår”, twittrade den inflytelserike salafistpredikanten
Mohammed el-Arifi, “medan de idag oroas av förbudet mot den, och av att dess medlemmar i
alla områden tvingas försäkra skriftligen att de inte ska samla in mer pengar!” 33
Högt uppsatta medlemmar av det saudiska religiösa etablissemanget har sedan dess beslutat
att det inte är tillåtet för saudier att finansiera eller kämpa i Syriens djihad på eget initiativ.
Enligt Ali bin Abbas el-Hakami och Abdullah bin Mohammed el-Mutlaq från den
regimstödda Seniora ulemakommissionen, är ”FSA ansvariga för strid och djihad i Syrien och
bör få stöd”, men enbart genom officiella kanaler som organiserats av den saudiska
29 Intervju med Abdulbaset Sieda, då medlem av Syriska nationalrådets exekutivbyrå, Uppsala, mars 2012.
30 Julian Borger, "Syria crisis: west loses faith in SNC to unite opposition groups", The Guardian, 14 augusti, 2012,
www.guardian.co.uk/world/2012/aug/13/syria-opposition-groups-national-council.
31 ”al-saudia tamna'u wal-kuwait tad'am djam' al-tabarru'at al-'ashwaia li-souria” (”Saudiarabien förbjuder och Kuwait stödjer
spontana insamlingar till Syrien”), el-Djarida, 29 maj, 2012, aljarida.com/2012/05/29/2012495286/
32 ”ladjnat al-ulema li-nosrat souria tu'lan iqaf hamlat al-tabarru'at” (”Ulemakommittén för stöd till Syrien meddelar ett stopp för
insamlingskampanjen”), 28 maj, 2012, el-Muslim, almoslim.net/node/165719.
33 Mohammed el-Arifi på Twitter, kl. 19.25, 28 maj, 2012, https://twitter.com/MohamadAlarefe/status/207160681399726081
19

egeringen. 34 Andra stater har utfärdat liknande dekret genom moskéerna, för att hejda
strömmen av frivilliga och pengar till syriska extremistgrupper. 35
Trots detta fortsätter privata donationer att rinna in i Syrien, och upprorsmännen förblir starkt
beroende av informella överföringsmetoder. Exempelvis verkar ett finansieringsnätverk som
organiserats på uppdrag av den syriske salafistteologen Mohammed Surour Zeinelabidin, och
finansieras huvudsakligen av donatorer från Persiska viken, ge aktivt stöd till både
humanitära och paramilitära islamistgrupper, främst i södra Syrien. 36 Islamiska organisationer
och utlandsbosatta syriska finansiärer är även fortsättningsvis de mest uppskattade
sponsorerna, också bland ickeideologiska rebellbefälhavare, eftersom de erbjuder ett
minimum av byråkratiskt krångel och korruption, och har bevisat att de klarar av att föra in
pengarna i Syrien.
Samtidigt verkar finansieringsmekanismen via Syriska nationalrådet och FSA, som delvis
syftade till att hjälpa moderata fraktioner att köpa sig förbi extremistgrupperna, inte fungera
särskilt väl. SNC-ordföranden Abdulbaset Sieda klagar över en generell resursbrist: “De
satsade miljarder i Irak och Afghanistan, men vi har bara fått ungefär 15 miljoner dollar från
Qatar och Saudiarabien under de gångna sex månaderna.” Enligt honom är den politiska
oppositionens mittfåra alltför underfinansierad för att effektivt kunna stödja den revolutionära
rörelsen inne i Syrien, och på det viset vinna dess förtroende och lojalitet. ”Om Syriska
nationalrådet och FSA inte får det stöd vi behöver för att stoppa regeringsattackerna på
syriska byar, tja det finns andra, som redan sänder vapen och extremister till Syrien”, säger
Sieda. ”Folk håller på att förlora hoppet nu, de är redo att sluta ett avtal med Djävulen.” 37
Oavsett hur mycket pengar som spenderats finns det också praktiska hinder för att finansiera
syriska oppositionsgrupper. Statliga finansiärer saknar väletablerade stödmekanismer på
marken, och att de oppositionsgrupper som ber om deras hjälp är oorganiserade, slutna och
ibland korrupta skapar moraliska, politiska och ekonomiska dilemman. Mycket pengar tycks
34 Naim Tamim al-Hakim, ”udwan fi hayat kibar el-ulema: el-daawa lil-khuroudj ilal-djihad fi souria khuroudj an ta'at wali elamr”
(”Två medlemmar i Seniora ulemakommissionen: uppmaningar att resa till djihad i Syrien är olydnad mot härskaren”), el-
Sharq, 7 juni, 2012, www.alsharq.net.sa/2012/06/07/329647.
35 ”Tunisian spokesman calls on preachers to stop pushing jihad in Syria among the youth”, The Washington Post, 8 juni, 2012,
www.washingtonpost.com/world/africa/tunisian-spokesman-calls-on-preachers-to-stop-pushing-jihad-in-syria-among-theyouth/2012/06/08/gJQAiXsuNV_story.html.
36 Jag är tacksam mot Malik al-Abdeh för hans information om Surourirörelsen.
37 Intervju med Abdulbaset Sieda, SNC-ordförande, Uppsala, 13 augusti, 2012.
20

gå förlorade på vägen, spenderas på kringkostnader, eller aldrig bli distribuerade
överhuvudtaget. Säkerhetsproblem, byråkrati och bristfällig samordning mellan donatorerna
hindrar också insatsen. 38
I praktiken har de flesta statliga donatorer tydligen fortsatt att ge direkt stöd till grupper på
fältet, och kringgår därigenom den planerade, centraliserade mekanism som skapats kring
Syriska nationalrådet och FSA. För att minimera risken att vapen och pengar ska falla i
händerna på extremistgrupper, har olika underrättelsetjänster (inklusive CIA) börjat övervaka
rebellgrupper för att försöka identifiera lämpliga mottagare, 39 men detta är sannolikt en både
tidsödande och mycket osäker process. 40
Under sommaren 2012 mottog en privat organisation kallad Syrian Support Group (SSG) en
licens från USA:s finansdepartement för att ge direkt stöd till FSA. 41 SSG kontrolleras
formellt av en grupp syrier i utlandet och gruppen förnekar att den mottar något statligt stöd,
men den verkar i praktiken agera på den amerikanska regeringens vägnar, för att på så vis
göra det möjligt för Washington att dölja sin finansiering av det syriska upproret. Intressant
nog har SSG valt att kringgå Syriska nationalrådet och överste Asaads fraktion av FSA helt
och hållet. Istället förhandlar man direkt med de regionala FSA-militärråden. Förberedelserna
är nu på plats, och SSG:s finansiering av militärråden beräknas komma igång under tidig höst
2012, men den har ännu inte haft någon märkbar påverkan på upproret. 42
I en intervju med Time Magazine noterade en medlem av de djihadistiska Ahrar el-Sham-
brigaderna hur ineffektivt FSA:s statliga stöd är jämfört med deras egna privatfinansierade
religiösa bidrag, och slog fast att FSA-medlemmarna ”får mer stöd än vi får, men vårt stöd
når oss, deras kommer aldrig fram. [...] Deras stöd stannar i Turkiet, det når inte in till
38 Greg Miller, "Syrian activists say pledges of U.S. communications aid are largely unfulfilled", The Washington Post, 21
augusti, 2012, www.washingtonpost.com/world/national-security/syrian-activists-say-pledges-of-us-communications-aid-arelargely-unfulfilled/2012/08/20/14dff95a-eaf8-11e1-9ddc-340d5efb1e9c_story.html.
39 Eric Schmitt, "C.I.A. Said to Aid in Steering Arms to Syrian Opposition", The New York Times, 21 juni, 2012,
www.nytimes.com/2012/06/21/world/middleeast/cia-said-to-aid-in-steering-arms-to-syrian-rebels.html?pagewanted=all.
40 Minst en inflytelserik djihadistisk teolog har fastslagit att det är religiöst acceptabelt för djihadister i Syrien att använda
ickeislamisk terminologi och samarbeta med FSA, om de därmed kan få tillgång till ekonomiskt stöd från västländerna och
Persiska viken som egentligen avsågs för ickedjihadistiska rebellgrupper (abul-Mondher el-Chinguetti, ”ma hukm isti'mal lafzat
el-hurriya wal-ta'amul ma'a el-djeish el-hurr” [”Vilket är beslutet om att använda begreppet Frihet och samarbeta med Fria
armén?”], Minbar el-tawhid wal-djihad, fråga nr. 6372, 6 juni, 2012,
www.tawhed.ws/FAQ/display_question?qid=6372&pageqa=1&i=).
41 Mark Hosenball, "Obama authorizes secret support for Syrian rebels", Reuters, 1 augusti, 2012,
www.reuters.com/article/2012/08/02/us-usa-syria-obama-order-idUSBRE8701OK20120802.
42 Möte med Brian Sayers, ansvarig för regeringsrelationer på Syrian Support Group, Stockholm, 27 augusti, 2012.
21

evolutionärerna här. Om våra anhängare sänder oss 100 syriska pund, så får vi 100 syriska
pund.” 43
Utländska krigare
Den syriska konflikten drar till sig utländska frivilliga i allt högre antal. Inte alla utländska
krigare är djihadister, men islamister är oproportionerligt överrepresenterade, och många
kommer att radikaliseras ytterligare av krig och socialisation inom djihadistiska
organisationer.
Flödet av utländska krigare övervakas noga av olika underrättelseorgan, eftersom det antas
starkt öka risken för regional och internationell “blowback”. Som Thomas Hegghammer har
påpekat spelar utländska krigare roll, “eftersom de kan påverka de konflikter de ansluter sig
till, som de gjorde i Irak efter 2003, genom att understödja religiöst våld och urskillningslösa
taktiker. Vad som möjligen är ännu viktigare är att mobiliseringen av utländska krigare
stärker transnationella terroristgrupper som al-Qaida, eftersom frivilliganslutning till krig är
den huvudsakliga tröskeln för individuell inblandning i mer extrema former av militant
verksamhet [...] I själva verket inledde en majoritet av al-Qaidas medlemmar sina militanta
karriärer som krigsfrivilliga, och de flesta transnationella djihadistgrupper som existerar idag
är biprodukter från tidigare mobiliseringar av utländska krigare.” 44
Enligt en uppskattning slåss idag mellan 800 och 2,000 utlänningar i Syrien. Det antas vara
mindre än 10 procent av rebellernas totala manskap, men den utländska kontingenten hyser
sannolikt ett stort antal ideologiska djihadister, och för med sig pengar och militära kunskaper
som ytterligare förstärker rebellrörelsens mest extrema delar. 45
De viktigaste gränsövergångarna för utländska krigare som vill in i Syrien är i norra Libanon,
där lokala aktivister utnyttjar gamla smugglingsleder för att föra över vapen, förnödenheter
och frivilliga till de syriska rebellerna, 46 och södra Turkiet, där staden Antakya har trätt fram
43
Rania Abouzeid, "Going Rogue: Bandits and Criminal Gangs Threaten Syria’s Rebellion", Time Magazine, 30 juli, 2012,
world.time.com/2012/07/30/going-rogue-bandits-and-criminal-gangs-threaten-syrias-rebellion.
44
Thomas Hegghammer, "The Rise of Muslim Foreign Fighters: Islam and the Globalization of Jihad." International Security
35, nr. 3 (vintern 2010/11), s. 53.
45
Aaron Y. Zelin, "Assad's Self-Fulfilling Prophecy", Pravda Slovakia, 14 augusti, 2012, kan läsas på
www.washingtoninstitute.org/policy-analysis/view/assads-self-fulfilling-prophecy.
46
Radwan Mortada, ”Wadi Khaled: The Free Syrian Army Base in Lebanon”, el-Akhbar, del I: 6 februari, 2012, english.alakhbar.com/content/wadi-khaled-free-syrian-army-base-lebanon-i;
del II, 8 februari, 2012, http://english.al-
22

som ett huvudsakligt logistiskt nav. 47 Den enskilt största gruppen frivilliga tycks vara
libaneser, som stöds av starka islamistnätverk i Tripoliregionen. I söder försöker den
jordanska regeringen begränsa strömmen av frivilligkrigare, 48 men jordanska salafister skryter
icke desto mindre om att mer än hundra av dem just nu slåss för Djabhat el-nosra i Syrien. 49
Medierapporter har visat att tiotals libyer, tunisier, kuwaitier och saudier också anslutit sig till
kampen, medan enskilda individer eller små grupper har siktats från länder som Algeriet,
Marocko, Förenade arabemiraten, och till och med Tjetjenien och Pakistan. 50
Det är framförallt två grupper som har identifierats med fenomenet utländska krigare: Djabhat
el-nosra och Ahrar el-Sham-brigaderna. Bägge tillhör de mest extrema salafistiska grupperna
inom den syriska rebellrörelsen, och i synnerhet Djabhat el-nosra är nära knuten till den
internationella djihadistmiljön. Som svar på en fråga från en journalist vid tidningen el-Hayat
om vilka som använder sig av utländska krigare, pekade en FSA-befälhavare på landsbygden
i Hamaprovinsen ut just dessa två grupper, men tillade att de utgör mindre än 20 procent av
manskapet i Djabhat el-nosra och mindre än 5 procent i Ahrar el-Sham. 51
Det är fortfarande sällsynt att salafister baserade i västländerna ansluter sig till upproret, men
det händer. En fransk medborgare av libanesisk och algerisk börd, som hade deltagit i
djihadistiska träningsläger i Afghanistan i slutet av 1990-talet, dog i början av augusti 2012 i
strid i Quseir (sydvästra Homsprovinsen), enligt uppgift som medlem av en icke närmare
akhbar.com/content/wadi-khaled-free-syrian-army-base-lebanon-ii; del III, 8 februari, 2012, http://english.alakhbar.com/content/wadi-khaled-free-syrian-army-base-lebanon-iii.
47 Intervju med den syriske oppositionsjournalisten Malik al-Abdeh, telefon, 31 juli, 2012.
48 Mohammed el-Nadjar, ”el-urdun yuhakim sitta sa'ou lil-djihad fi souria” (”Jordanien ställer sex personer inför rätta som reste
till djihad i Syrien”), Aljazeera, 6 juni, 2012, www.aljazeera.net/news/pages/a8d5ee74-585e-457a-9dce-0d85c6d6763a;
"wakil el-djihadiyin yatahaddath 'an tanzim 'ahl el-sham'" ("Djihadisternas företrädare talar om Ahl el-Sham-organisationen "),
el-Quds el-Arabi, 24 juli, 2012, http://www.alquds.co.uk/index.asp?fname=today\24z496.htm&arc=data\2012\07\07-
24\24z496.htm; Taylor Luck, "Infiltrators arrested on border with Syria — security source ", The Jordan Times, 17 april, 2012,
jordantimes.com/infiltrators-arrested-on-border-with-syria----security-source.
49 "abu sayyaf: 100 min el-tayyar el-salafi yuqatiloun fi souria" ("Abu Sayyaf: 100 från den salafistiska rörelsen slåss i Syrien"),
Kull el-Urdun, 24 augusti, 2012, www.allofjo.net/index.php?page=article&id=34394.
50 Rashed el-Sheraki, ”asharat al-kuwaitiyin yuqatiloun ila djanib el-djeish el-souri el-hurr” (”Tiotals kuwaitier slåss sida vid sida
med Fria syriska armén”), el-Qabas, 10 juni, 2012, www.alqabas.com.kw/node/82125; Nicholas Blanford, ”Exclusive: Veteran
Lebanese fighter trains new generation of jihadis – for Syria”, The Christian Science Monitor, 30 maj, 2012,
www.csmonitor.com/World/Middle-East/2012/0530/Exclusive-Veteran-Lebanese-fighter-trains-new-generation-of-jihadis-for-
Syria; ”Tunisian spokesman calls on preachers to stop pushing jihad in Syria among the youth”, The Washington Post, 8 juni,
2012, www.washingtonpost.com/world/africa/tunisian-spokesman-calls-on-preachers-to-stop-pushing-jihad-in-syria-among-theyouth/2012/06/08/gJQAiXsuNV_story.html;
Borzou Daragahi, ”Libya ‘cannot stop’ fighters joining Syria rebels”, The Financial
Times, 9 februari, 2012, www.ft.com/intl/cms/s/0/0976ef5e-5248-11e1-a155-00144feabdc0.html#axzz1xO461s8V; Ulrike Putz,
”Foreign Fighters Join Syrian Rebels: Jihadists Declare Holy War Against Assad Regime”, Der Spiegel, 30 mars, 2012,
www.spiegel.de/international/world/foreign-jihadists-declare-war-on-syria-s-assad-a-824875.html.
51 Hazem el-Amin, "'el-islamioun el-akhtar tanziman wa-tamwilan wa-ghumoudan wal-aqall 'addadan wa-nufoudhan'"
("Islamisterna är bäst organiserade och finansierade och mest oklara, och minst till antalet och inflytandet"), el-Hayat, 14
augusti, 2012, alhayat.com/Details/426355.
23

identifierad FSA-brigad. 52 Ett annat exempel är en brittisk konvertit till islam som just nu
slåss med Ahrar el-Sham-brigaderna i Aleppo. 53 Den brittiske fotografen James Cantlie, som
hölls fången av djihadister nära den turkiska gränsen, rapporterade också att det fanns flera
britter bland hans fångvaktare. 54 Ett mer prominent fall är den syriske salafidjihadistiske
teologen abu Basir el-tartousi (som stödjer FSA snarare än Djabhat el-nosra). Han är normalt
baserad i London, men reste nyligen till konfliktområdet för att ge sitt stöd till revolutionen. 55
Syriska djihadistgrupper
Det finns ingen officiell al-Qaidagren i Syrien. Försöken att skapa en sådan grupp, som skulle
kallas al-Qaida fi Bilad el-Sham (“al-Qaida i Levanten”) avbröts på grund av statlig
repression i mitten och slutet av 2000-talet. 56 Ett litet antal mindre djihadistgrupper har varit
aktiva i Syrien under 2000-talet, vanligen med anknytning till den irakiska motståndsrörelsen
och/eller den palestinska flyktingmiljön i Libanon. Till dessa grupper hör Osbat el-ansar
(“Anhängarnas förbund”), en palestinsk grupp som är koncentrerad i Ein el-hilwe-
flyktinglägret i södra Libanon; Fath el-islam, som kommer att diskuteras mer detaljerat
nedan; och Djund el-Sham (“Levantens soldater”), en numera upplöst djihadistgrupp som vid
flera tillfällen råkade i skärmytslingar med syriska myndigheter under mitten av 2000-talet.
Enskilda syrier har också varit aktiva i djihadistorganisationer utanför Levanten. Mest känd är
abu Moussaab el-souri, en egensinnig gerillateoretiker och, under vissa perioder, al-
Qaidamedlem. 57
52
Diskussionstråd med biografisk information på nätforumet Ansar el-mudjahedin, http://asansar.org/vb/printthread.php?t=67042.
53
Richard Spencer, "British convert to Islam vows to fight to the death on Syrian rebel front line", The Daily Telegraph, 16
augusti, 2012, www.telegraph.co.uk/news/worldnews/middleeast/syria/9481246/British-convert-to-Islam-vows-to-fight-to-thedeath-on-Syrian-rebel-front-line.html.
54
James Longman, "Syria conflict: British fighters seek jihad", BBC, 16 augusti, 2012, www.bbc.co.uk/news/world-middle-east-
19283578.
55
"el-sheikh abi basir el-tartousi nafar ilal-djihad fi bilad el-sham" ("Schejk abu Basir el-tartousi ansluter sig till djihad i
Levanten"), YouTube-video upplagd av AlTwhed1, 11 maj, 2012, www.youtube.com/watch?v=MgihhPIECag.
56
Camille el-Tawil, "el-wadjh el-akher lil-'qaeda' (6/4) ... 'el-qaida fi ard el-kenana' mashrou' fashala qabla an yabda", el-Hayat,
28 september 2010, daralhayat.com/portalarticlendah/185506
57
Brynjar Lia, Architect of Global Jihad: The Life of Al Qaeda Strategist Abu Mus'ab Al-Suri, Columbia University Press, 2008.
Det tros allmänt att abu Moussaab (vars verkliga namn är Mustafa sitt-Maryam Nassar), som fångades av CIA i Pakistan 2005
och därefter lämnades över till syriska myndigheter, har frisläppts av Assadregimen i slutet av 2011 eller början av 2012. Det är
för närvarande okänt var han befinner sig. Se Aaron Y. Zelin, "Confirmed by online jihadis: Abu mus’ab al-Suri has been
released from prison", Jihadology, 2 februari, 2012, http://www.jihadology.net/2012/02/02/confirmed-by-online-jihadis-abumu%E1%B9%A3ab-al-suri-has-been-released-from-prison.
24

Sedan upproret utbröt i mars 2011, och framförallt under 2012, har flera nya grupper bildats.
Idag utgörs den radikala religiösa flanken av den syriska rebellrörelsen av ett myller av små
och vanligen lokala nätverk, vara vissa inte ens har ett namn, jämte vagt definierade religiösa
fraktioner inom de större ickedjihadistiska rörelserna, och ett litet antal disciplinerade och
doktrinära salafidjihadistiska grupper. Det är ofta svårt att skilja dem åt. Det finns grupper
som bara har vissa drag av modern salafidjihadistisk ideologi. Många upprorsgrupper talar
exempelvis om djihad och använder sig av symboler med anknytning till den internationella
salafidjihadistiska rörelsen, som den svartvita flagga som populariserades av al-Qaida i Irak, 58
men de är inte alltid motiverade av salafidjihadismen som ideologi. Det finns även
organisationer som visserligen är uppriktigt islamistiska, men ändå inte kan betraktas som en
del av den salafidjihadistiska rörelsen, exempelvis de som är influerade av Muslimska
brödraskapet. På fältet, inom enskilda byar eller klaner, kan olika politiska fraktioner ibland
samarbeta i perfekt harmoni, och dela baser, vapenarsenaler och till och med medlemmar,
oavsett sina teoretiska och doktrinära skillnader. Gemensamma operationer som omfattar
både djihadistiska och ickedjihadistiska grupper är vanliga, 59 och många familjer har
medlemmar i olika fraktioner. Exempelvis har ledaren för den FSA-kopplade
Tawhiddivisionen i Aleppo, Abdelaziz el-Salama, en kusin som är befälhavare inom Djabhat
el-nosra. 60
Den följande listan över organisationer får inte uppfattas som representativ för rebellrörelsen i
allmänhet, eller för den delen som en uttömmande lista över syriska djihadistgrupper. Den
fokuserar på de mest välkända och väldefinierade salafidjihadistiska grupperna, och
inkluderar även ett antal intressanta gränsfall som inte riktigt passar mallen; den listar
däremot inte exempelvis grupper knutna till Muslimska brödraskapet.
58 Ofta oriktigt kallad ”al-Qaidas flagga”: En svart fana med den islamiska trosbekännelsen ”det finns ingen Gud utom Gud”, och
dess andra del ”Mohammed är hans profet” placerad i en något kantstött cirkel därunder. Designen är inspirerad av ett sigill som
ska ha använts av profeten Mohammed själv. Flaggan representerar inte formellt sett någon enskild grupp, men den är mycket
starkt knuten till den salafidjihadistiska rörelsen. En illustration finns på
http://upload.wikimedia.org/wikipedia/commons/8/82/No_god_but_God.jpg.
59 Den här videon påstås till exempel visa en gemensam operation utförd av Ahrar el-Sham-brigaderna, Suqour el-Shamdivisionen
och “andra” som tillhör någon okänd enhet inom FSA: "kataeb ahrar el-sham || amalia mushtarika ma'a suqour elsham
wa-akhirin" ("Ahrar el-Sham-brigaderna || Gemensam operation med Ahrar el-Sham och andra"), YouTube-video upplagd
av abo sofyan, 14 augusti, 2012, www.youtube.com/watch?v=cdDBpjy2REA.
60 Richard Spencer, "Dispatch: the Syrian ghost town that shows the future of Aleppo", The Daily Telegraph, 22 augusti, 2012,
www.telegraph.co.uk/news/worldnews/middleeast/syria/9492916/Dispatch-the-Syrian-ghost-town-that-shows-the-future-of-
Aleppo.html.
25

Jabhat el-Nosra
Djabhat el-nosra li-ahl el-Sham min mudjahedi el-Sham fi sahat el-djihad (”Fronten för stöd
till Levantens folk från Levantens mudjahedin på djihads slagfält”) är inte Syriens största
djihadistgrupp, men utan tvekan den mest kända, och den som mest sannolikt kommer att få
officiellt godkännande som gren inom al-Qaida. Den har redan vunnit stöd från flera
internationellt eller regionalt prominenta djihadistiska tänkare (inklusive abul-Mondher el-
Chinguetti från den inflytelserika Minbar el-tawhid wal-djihad-hemsidan, 61 jordaniern abu
Mohammed el-tahawi 62 och Libanons abul-Zahra el-zubeidi 63 ). Större delen av den globala
salafidjihadistiska miljön betraktar numera tveklöst Djabhat el-nosra som “sin” grupp i
Syrien.
Djabhat el-nosra meddelade offentligt sin existens för första gången i ett videomeddelande
utskickat i januari 2012. 64 Gruppen har därefter byggt upp sitt rykte genom en lång rad av
spektakulära självmords- och bilbomber i Syriens storstäder, presenterade i omsorgsfullt
tillrättalagda videomeddelanden. 65 Den har också utfört en mängd lönnmord på
regimanhängare (framförallt officerare, men även civila, exempelvis journalister), genomfört
gisslantagningar och avrättningar, och attackerat regeringsstyrkorna med fjärrutlösta
vägminor. 66
61 abul-Mondher el-Chinguetti, ”ma hukm isti'mal lafzat el-hurriya wal-ta'amul ma'a el-djeish el-hurr” [”Vilket är beslutet om att
använda begreppet Frihet och samarbeta med Fria armén?”], Minbar el-tawhid wal-djihad, fråga nr. 6372, 6 juni, 2012,
www.tawhed.ws/FAQ/display_question?qid=6372&pageqa=1&i=.
62 abu Mohammed el-tahawi, ”el-nosra bil-intisar li-djabhat el-nosra” (”Stöd för Djabhat el-nosras seger”), Shumoukh el-islam,
14 mars, 2012, http://www.shamikh1.info/vb/showthread.php?t=154359, och även tillgänglig på
http://jihadology.net/2012/03/14/al-masadat-media-foundation-presents-a-new-statement-from-shaykh-abumu%E1%B8%A5ammad-al-%E1%B9%ADa%E1%B8%A5awi-victory-with-triumph-for-jabhat-al-nu%E1%B9%A3rah.
63 abul-Zahra el-zubeidi, ”el-fawaid el-sharia fil-i’lan an djabhat el-nosra el-djihadiya” (”Sharia-fördelarna med utropandet av
djihadistiska Djabhat el-nosra”), Shumoukh el-islam, 14 maj, http://www.shamikh1.info/vb/showthread.php?t=161736, även
tillgänglig på http://jihadology.net/2012/05/15/al-masadat-media-foundation-presents-a-new-article-from-shaykh-abu-al-zahraal-zubaydi-shariah-benefits-in-the-announcement-of-jabhat-al-nu%E1%B9%A3rah.
För mer om abul-Zahra el-zubeidi, vars
verkliga namn är Osama el-Shihabi, se avsnittet om Fath el-islam.
64 Aaron Y. Zelin, "al-Manārah al-Bayḍā’ Foundation for Media Production presents: 'Declaration of the Victory Front (Jabhah
al-Nuṣrah): For the People of Syria from the Mujāhidīn of Syria in the Fields of Jihād'", Jihadology, 24 januari, 2012,
jihadology.net/2012/01/24/al-manarah-al-bayḍa-foundation-for-media-production-presents-for-the-people-of-syria-from-themujahidin-of-syria-in-the-fields-of-jihad-jabhah-al-nuṣrah-the-front-of-victory.
65 Tidiga exempel på detta var attackerna i Damaskus den 6 januari och Aleppo den 10 februari (se Aaron Y. Zelin, "al-Manārah
al-Bayḍā’ Foundation for Media Production presents a new video message from Jabhat al-Nuṣrah: 'Battle of Revenge for the
Free of ash-Shām [Syria]'", Jihadology, 27 februari, 2012, jihadology.net/2012/02/27/al-manarah-al-bay%e1%b8%8dafoundation-for-media-production-presents-a-new-video-message-from-jabhat-al-nu%e1%b9%a3rah-battle-of-revenge-for-thefree-of-ash-sham-syria)
och en dubbelsjälvmordsbombning i Damaskus den 17 mars (se Aaron Y. Zelin, "al-Manārah al-Bayḍā’
Foundation for Media Production presents a new video message from Jabhat al-Nuṣrah: 'Fulfillment of the Vow #1'",
Jihadology, 22 maj, 2012, jihadology.net/2012/05/22/al-manarah-al-bayḍa-foundation-for-media-production-presents-a-newvideo-message-from-jabhat-al-nuṣrah-fulfillment-of-the-vow-1).
66 En fullständig samling av Djabhat el-nosras kommunikéer finns på Aaron Y. Zelins utmärkta blogg Jihadology:
http://jihadology.net/category/jabhah-al-nu%E1%B9%A3rah.
26

Organisationen är hemlighetsfull och elitistisk, inkluderar många utländska krigare, och har
en begränsad synlig närvaro på gatan. 67 Att döma av dess offentliggjorda operationer deltar
Djabhat el-nosra sällan i direkta strider med säkerhetsstyrkorna. Medierapporter under
sommaren 2012 antyder emellertid att detta kan vara på väg att förändras. Små grupper av
Djabhat el-nosra-medlemmar rapporteras nu ofta delta i strider jämsides FSA-brigader och
andra djihadister, särskilt i provinserna Idleb, Deir el-Zor och Aleppo. I Aleppo hävdade en
lokal Djabhat el-nosra-ledare vid mitten av augusti att han hade kring 300 beväpnade män
under sitt befäl. 68 Djabhat el-nosras egna videor och uttalanden visar att Deir el-Zor-grenen
har utmärkt sig för att gå i direkt närkamp med regeringsstyrkorna, i bakhåll med
eldhandvapen eller stormningar av isolerade arméutposter.
Med ledning av de få uppgifter som finns, tycks Djabhat el-nosra vara starkast i Damaskus-
och Deir el-Zor-regionerna, med betydande aktivitet även på landsbygden runt Aleppo och
Idleb, och i viss mån lantliga delar av Deraa, Hama, och så vidare. En genomgång av
skriftliga kommunikéer från Djabhat el-nosra visar att en stor majoritet av dem rörde
operationer på landsbygden runt Damaskus, men det är svårt att säga om detta
överensstämmer med fördelningen av Djabhat el-nosras väpnade grupper.
Djabhat el-nosra har varit angelägna om att tillbakavisa och förebygga anklagelser om
“Irakliknande” extremism, i sin utåtriktade propaganda. Gruppen har inte urskillningslöst
angripit civila eller genomfört storskaliga religiösa massakrer, även om den mördar civila
anhängare till regimen. Den är konsekvent hotfull och aggressiv mot alawiter, men ett
uttalande i mars om bombningen av en underrättelsebyggnad i ett Damaskuskvarter med
kristen befolkningsmajoritet innehöll ett klargörande: “vi meddelar nasaréerna (de kristna) att
de inte var målet”. 69 Gruppen har också producerat videoklipp som ska visa att den hellre
avbryter en attack än sätter muslimska förbipasserande i fara. Den försöker även demonstrera
67 Hazem el-Amin, "'el-islamioun el-akhtar tanziman wa-tamwilan wa-ghumoudan wal-aqall 'addadan wa-nufoudhan'"
("Islamisterna är bäst organiserade och finansierade och mest oklara, och minst till antalet och inflytandet"), el-Hayat, 14
augusti, 2012, alhayat.com/Details/426355.
68 Justin Vela & Liz Sly, "In Syria, group suspected of al-Qaeda links gaining prominence in war to topple Assad", The
Washington Post, 20 augusti, 2012, www.washingtonpost.com/world/middle_east/in-syria-group-suspected-of-al-qaeda-linksgaining-prominence-in-war-to-topple-assad/2012/08/19/c7cffd66-ea22-11e1-9ddc-340d5efb1e9c_story.html.
69 Aaron Y. Zelin, "al-Manārah al-Bayḍā’ Foundation for Media Production presents a new statement from Jabhat al-Nuṣrah:
’Operation Against the Directorate of Air Security and the Department of Criminal Security in Damascus'", Jihadology, 21 mars,
2012, http://jihadology.net/2012/03/21/al-manarah-al-bay%e1%b8%8da-foundation-for-media-production-presents-a-newstatement-from-jabhat-al-nu%e1%b9%a3rah-operation-against-the-directorate-of-air-security-and-the-department-of-criminal.
27

en välvillig sida, genom att visa filmer av krigare som delar ut mat och förnödenheter till
civilbefolkningen i “befriade” byar. 70
Den mest trovärdiga teorin om Djabhat el-nosras bakgrund är att gruppen bildades av syriska
och andra levantinska djihadister som kämpat inom ramen för al-Qaidas “Islamiska staten i
Irak” (ISI, dawlat el-iraq el-islamia), eller som varit aktiva inom ISI-stödnätverk i
grannländerna. Källor inom USA:s regering och underrättelsetjänst har flera gånger
uppmärksammat kopplingar mellan Djabhat el-nosra och ISI. 71 Stöd för teorin om en al-
Qaidakoppling kan sökas även i det faktum att den internationella djihadistmiljön omedelbart
slöt gruppen till sina hjärtan. Vissa av de stora djihadistiska nätforumen publicerade till och
med förhandsreklam för Djabhat el-nosras första video, som om den var rekommenderad av
källor de har förtroende för. Djabhat el-nosra tycks dessutom ha en betydande närvaro i de
områden i östra Syrien som traditionellt har tjänat som ingångar in i Irak (Mayadin, Deir el-
Zor, Al-Bu Kamal), och de fåtaliga intervjuerna med Djabhat el-nosra-medlemmar avslöjar
ofta någon slags koppling till den irakiska motståndsrörelsen. 72
Varken al-Qaida eller Djabhat el-nosra har emellertid själva erkänt några sådana kopplingar.
Även om al-Qaidas emir Ayman el-Zawahiri har hyllat den syriska revolutionen, 73 har han
avstått från att ge sitt stöd till någon enskild organisation. I själva verket har ingen al-
Qaidatalesman ens nämnt Djabhat el-nosra, ett halvt år efter gruppens första framträdande,
vilket antyder någon form av avsiktlig inga-kommentarer-linje. Djabhat el-nosras krigare på
70 Aaron Y. Zelin, "al-Manārah al-Bayḍā’ Foundation for Media Production presents a new video message from Jabhat al-
Nuṣrah: 'Fulfillment of the Vow #1'", Jihadology, 22 maj, 2012, jihadology.net/2012/05/22/al-manarah-al-bayḍa-foundation-formedia-production-presents-a-new-video-message-from-jabhat-al-nuṣrah-fulfillment-of-the-vow-1;
Aaron Y. Zelin, ”al-Manarah
al-Baydah foundation for media production presents a new video message from Jabhat al-Nusra: ’Fulfillment of the Vow #2”,
Jihadology, 19 augusti, 2012, http://www.jihadology.net/2012/08/19/al-manarah-al-bay%E1%B8%8Da-foundation-for-mediaproduction-presents-a-new-video-message-from-jabhat-al-nu%E1%B9%A3rah-fulfillment-of-the-vow-2%E2%80%B3.
71 Jonathan S. Landay, "U.S. officials: Al Qaida behind Syria bombings”, McClatchy, 10 februari, 2012,
www.mcclatchydc.com/2012/02/10/138593/us-officials-al-qaida-behind-syria.html; Zeina Karam, "Islamists seek influence in
Syria uprising", The Guardian, 22 mars, 2012, http://www.guardian.co.uk/world/feedarticle/10156718.
72 Rania Abouzeid, ”TIME Exclusive: Meet the Islamist Militants Fighting Alongside Syria’s Rebels”, Time Magazine, 26 juli,
2012, http://world.time.com/2012/07/26/time-exclusive-meet-the-islamist-militants-fighting-alongside-syriasrebels/#ixzz23RjwPIbS;
Ghaith Abdul-Ahad, "Al-Qaida turns tide for rebels in battle for eastern Syria", The Guardian, 30 juli,
2012, www.guardian.co.uk/world/2012/jul/30/al-qaida-rebels-battle-syria.
73 Aaron Y. Zelin, “As-Saḥāb Media presents a new video message from al-Qā’idah’s Dr. Ayman al-Ẓawāhirī: ‘Onward Oh
Lions of Syria’”, Jihadology, 11 februari, 2012, http://jihadology.net/2012/02/11/as-sa%E1%B8%A5ab-media-presents-a-newvideo-message-from-al-qaidahs-dr-ayman-al-%E1%BA%93awahiri-onward-oh-lions-of-syria.
28

fältet erkänner inte att de skulle ha några band till al-Qaida, att döma av det begränsade
intervjumaterial som finns tillgängligt. 74
Enligt en syrisk oppositionskälla som personligen har talat med medlemmar och ledare på
mellannivå inom Djabhat el-nosra i Idlebprovinsen, är organisationen “startad av syrier som
varit runt i världen och krigat, med en väldigt stark koppling till al-Qaida. Grundarna har varit
i Irak, Somalia, Afghanistan, och så vidare, och krigat i dessa områden, så de har mycket
erfarenhet och de kontakter som behövs för att skaffa både pengar och vapen.” Samma källa
tillägger att Djabhat el-nosra tar emot många ickesyriska frivilliga, och att även om
utlänningarna sällan deltar i strider utför de majoriteten av alla självmordsbombningar och
tränar lokala medlemmar. Han hävdar dock också att vissa medlemmar av Djabhat el-nosra är
bekanta för att ha samarbetat med Assadregimen under Irakkriget, och säger att han tror att
gruppen är “indirekt” manipulerad av regimen. 75
Många syriska dissidenter, inklusive ledare för Syriska nationalrådet och FSA, har uttryckt
liknande misstankar. 76 Efter att länge ha vägrat erkänna att det finns djihadister i Syrien
överhuvudtaget, har de istället skyllt Djabhat el-nosras aktiviteter på regeringen, även om det
saknats starka bevis för detta. Ett litet antal djihadistiska teologer har också hållit avstånd till
gruppen. Det mest välkända exemplet är abu Basir el-tartousi, en viktig salafidjihadistisk
tänkare från Syrien, som har varit tämligen fientlig till Djabhat el-nosra och istället beskriver
FSA som “heroiska mudjahedin”. 77
En del av den djihadistiska kritiken mot Djabhat el-nosra fokuserar på dess slutna och
hemlighetsfulla stil. Djabhat el-nosras ledare (som uppträder under ett nom de guerre, “el-
74 Rania Abouzeid, ”TIME Exclusive: Meet the Islamist Militants Fighting Alongside Syria’s Rebels”, Time Magazine, 26 juli,
2012, http://world.time.com/2012/07/26/time-exclusive-meet-the-islamist-militants-fighting-alongside-syriasrebels/#ixzz23RjwPIbS;
Justin Vela & Liz Sly, "In Syria, group suspected of al-Qaeda links gaining prominence in war to topple
Assad", The Washington Post, 20 augusti, 2012, www.washingtonpost.com/world/middle_east/in-syria-group-suspected-of-alqaeda-links-gaining-prominence-in-war-to-topple-assad/2012/08/19/c7cffd66-ea22-11e1-9ddc-340d5efb1e9c_story.html.
75 Intervju med en syrisk aktivist som föredrar att förbli anonym.
76 Mohammed Al Shafey & Paula Astatih, ”FSA and Islamists express doubts about Al-Nusra Front”, el-Sharq el-awsat, 22 mars
2012, www.asharq-e.com/news.asp?section=1&id=28956.
77 Abu Basir al-Tartousi, ”al-muarada al-islamiya lil-nizam al-souri”, Facebook, 27 februari, 2012,
https://www.facebook.com/moaradaislamiya/posts/332542243454471; Aaron Y. Zelin, "New article from Shaykh Abū Basīr al-
Ṭarṭ ūsī: 'Question and Answer About the Mujāhidīn of the Free Syrian Army'”, Jihadology, 15 februari, 2012,
jihadology.net/2012/02/15/new-article-from-shaykh-abu-basir-al-ṭ arṭ usi-question-and-answer-about-the-mujahidin-of-the-freesyrian-army.
För mer om abu Basir el-tartousi (vars verkliga namn är Abdelmoneim Mustafa Halima) och konflikterna blan
djihadistiska ideologer om det syriska upproret, se Aron Lund, ”Holier Than Thou: Rival Clerics in the Syrian Jihad”, Jamestown
Terrorism Monitor, vol. 10, nr. 14, 16 juli, 2012,
http://www.jamestown.org/programs/gta/single/?tx_ttnews[tt_news]=39615&cHash=ae5805038349487757e5e256bcc7566d.
29

fateh abu Mohammed el-joulani”, vilket antyder att han är från de israeliskockuperade
Golan/Joulan-höjderna), ger sig bara till känna genom förvrängda röstinspelningar, och
gruppen vägrar kommentera sin bakgrund. Även om detta kan hänföras till ett högst begripligt
behov av anonymitet, har bristen på identifierbara medlemmar oroat vissa djihadister och
eldat på ryktena om att Djabhat el-nosra skulle ha skapats av regimen.
En påstådd Djabhat el-nosra-operation i synnerhet omges också av frågetecken. Den 10 maj
skadade två explosioner i Qazzazkvarteret i södra Damaskus en grupp byggnader som
huserade Militära underrättelsedirektoratets avdelning 251, mer känd som Avdelning
Palestina. En av dessa byggnader har i decennier tjänat som Syriens mest ökända förhörs- och
tortyrcentrum, 78 och Assadregimens oförmåga att skydda en så viktig säkerhetscentral
utgjorde ett hårt slag mot regeringens prestige. Men bombningen dödade också flera
förbipasserande, och fördömdes omedelbart som en terroristattack av regeringar och politiker
i hela världen.
Syriska nationalrådet anklagade genast regimen för att ha iscensatt attacken “för att bevisa
sina påståenden om att ‘väpnade terroristgäng’ existerar i landet”, 79 och även FSA hävdade att
Assad hade orkestrerat bombningen själv. 80 Statsmedierna var i sin tur lika snabba att avgöra
att djihadister låg bakom dådet, och publicerade vad som påstods vara en Djabhat el-nosra-
kommuniké där gruppen tog på sig ansvaret. Den visade sig snart vara en förfalskning.
Djabhat el-nosras officiella medieavdelning, el-Manara el-beida, tog officiellt avstånd från
dokumentet i ett uttalande den 13 maj. Men det nya och äkta Djabhat el-nosra-uttalandet
varken bekräftade eller förnekade att gruppen skulle ha legat bakom Qazzazattacken, utan
förklarade bara att “ingen kommentar och ingen information har utfärdats av Djabhat el-nosra
om explosionerna i torsdags”. 81 Oppositionsgrupper fortsatte därför att insistera på att
78 För information om Avdelning Palestina och andra tortyrcentraler i Syrien, se "Torture Archipelago", Human Rights Watch, 3
juli, 2012, http://www.hrw.org/fr/node/108415/section/7.
79 "SNC Condemns Damascus Explosions and Holds the Regime Responsible", Syriska nationalrådet, 11 maj, 2012,
www.syriancouncil.org/en/news/item/669-damascus-explosions-implicate-regime.html.
80 "bayan el-'aqid khaled el-habboush qaid el-majlis el-'askari dimashq wa-rifi-ha hawla tafdjirat dimashq 2012 05 10"
("Uttalande från överste Khaled el-Habboush, ledare för militärrådet över Damskus och den omgivande landsbygden, om
explosionerna i Damaskus 2012 05 10"), YouTube-video upplagd av sameralsaka123, 10 maj, 2012,
www.youtube.com/watch?v=mdUWEGTkZcY.
81 Aaron Y. Zelin, "New statement from Jabhat al-Nuṣrah: “Alert Regarding Statement Attributed to Fake Palestinian Branch of
Jabhat al-Nuṣrah” [sic], Jihadology, 14 maj, 2012, "jihadology.net/2012/05/14/new-statement-from-jabhat-al-nuṣrah-alertregarding-the-statement-attributed-to-the-fake-palestinian-branch-of-jabhat-al-nuṣrah.
30

attackerna hade iscensatts som ett led i en regimkonspiration. 82 Flera månader senare, i
augusti 2012, har Djabhat el-nosra fortfarande inte velat kommentera attacken, trots den
fortsatta kontroversen och trots att regimen har förnyat sina anklagelser mot gruppen. 83
Mysteriet tätnade ytterligare när en dittills okänd djihadistvänlig grupp kallad
Levantdivisionens centrum för media och studier plötsligt publicerade en proffsigt designad
femtonsidig studie av attacken via sitt nyregistrerade Twitterkonto 84 och på flera djihadistiska
forum, i juni 2012. Studien, som var undertecknad “Abderrahman Mohammed el-Nimr”,
fastslog att attacken hade haft stort politiskt värde och att Djabhat el-nosra var de “mest
sannolika” gärningsmännen. 85 Därefter upphörde all aktivitet från centrumet, lika hastigt som
den börjat.
Ahrar el-Sham-brigaderna
Ahrar el-Sham-brigaderna (kataeb ahrar el-Sham: ”Levantens frias brigader”) är ett nätverk
av djihadistgrupper som finns spritt över flera syriska provinser, med sitt starkaste fäste i
landets nordvästra delar. Den är troligen Syriens till antalet största djihadistorganisation, och
räknas bland de viktigaste rebellfraktionerna i landet. Gruppen grundades mot slutet av 2011,
även om vissa medlemsbrigader tydligen började organisera sig själva redan i början av året,
innan den syriska revolutionen bröt ut. 86 Mycket lite är känt om gruppens ledning, men dess
“militärt ansvarige” framträder omaskerad i intervjuer under namnet abul-Hassan. Han sägs
befinna sig i Idlebprovinsen. 87
82 Martin Chulov, "Syrian security forces set off Damascus bombs blamed on al-Qaida – defectors", The Guardian, 18 maj, 2012,
www.guardian.co.uk/world/2012/may/18/syrian-military-defectors-damascus-blasts?CMP=twt_gu.
83 M. Ismael & H. Sabbagh, "Syrian TV Shows Documentary on Bombings Planned and Carried out by Al Qaeda-Affiliated
Jabhet al-Nasra in Damascus", SANA, 10 juni, 2012, www.sana.sy/print.html?sid=424423&newlang=eng; "Terrorists of
Damascus Bombing were from Jordan & Al Qaeda", Press TV, YouTube-video upplagd av ardalanhamrah, 10 juni, 2012,
www.youtube.com/watch?v=GEcktgwpuN0.
84 Levantdivisionens centrum för media och studier på Twitter, https://twitter.com/lewaalsham.
85 Aaron Y. Zelin, "Luwā’ ash-Shām Center for Media, Research, and Documentation presents: “A Penalty of the Unjust: The
Destruction of the Palestinian Branch and Patrols: Examining the Operation and Its Implications”, Jihadology, 18 juni, 2012,
jihadology.net/2012/06/18/luwa-ash-sham-center-for-media-research-and-documentation-presents-a-penalty-of-the-unjust-thedestruction-of-the-palestinian-branch-and-patrols-examining-the-operation-and-its-implications.
86 Rania Abouzeid, "TIME Exclusive: Meet the Islamist Militants Fighting Alongside Syria’s Rebels", Time Magazine, 26 juli,
2012, world.time.com/2012/07/26/time-exclusive-meet-the-islamist-militants-fighting-alongside-syrias-rebels.
87 "kataeb ahrar el-sham mudakhelat el-masoul el-askari alal-djazira" ("Ahrar el-Sham-brigaderna, intervju med den militärt
ansvarige på Aljazeera"), YouTube-video upplagd av Ahrar Alsham, 29 augusti, 2012,
http://www.youtube.com/watch?v=GKbdwLhvIK4.
31

Organisationen är noga med att beskriva sig själv som “oberoende” och tydliggör att den “inte
är en förlängning av någon organisation, något parti eller någon grupp”. Den är uttalat
islamistisk, använder djihadistisk retorik och förklarar att den strävar efter att upprätta “ett
rättrådigt och rättvist islamiskt styre”. 88 Ahrar el-Shams propaganda använder emellertid även
en del nationalistiskt symbolspråk, och påminner inte helt och hållet om den närmast
formelartade salafidjihadistiska diskursen. Ahrar el-Sham-brigaderna verkar inte besitta
samma slags starka band till det internationella salafidjihadistiska samfundet som Djabhat el-
nosra, även om de också tar emot ickesyriska frivilliga. (De flesta utlänningar som slåss i
Idleb- och Aleppoprovinserna sägs vara medlemmar i Ahrar el-Sham. 89 )
Ahrar el-Sham har laddat upp videofilmer av sina attacker till Internet sedan åtminstone
början 2012, men det tog flera månader innan världsmedierna uppmärksammade gruppen.
Under tidig sommar 2012 började spridda referenser till Ahrar el-Sham-brigaderna dyka upp i
reportage från Idleb- och Aleppoprovinserna. Från och med sommaren 2012 har Ahrar el-
Sham också trappat upp sitt mediearbete betydligt. Sedan juli driver gruppen en egen
hemsida, 90 en Facebooksida 91 och ett Twitterkonto. 92 De skiljer sig på så vis från det mer
hemlighetsfulla Djabhat el-nosra, som enbart kommunicerar genom djihadistiska nätforum.
Medlemsbrigaderna verkar agera självständigt på fältet, men kommunikationsinsatserna är
centraliserade genom gruppens ledning, med en gemensam grafisk profil och stil. Ahrar el-
Sham släpper ständigt nya videoklipp som dokumenterar attacker eller hyllar stupade
“martyrer”. Man har också sänt ut bildmaterial från sociala aktiviteter i “befriade” områden.
Exempelvis visar ett videoklipp hur unga barn studerar islam under en schejk från el-Tawhid
wal-iman-brigaden, som är en Ahrar el-Sham-fraktion i Maarrat el-Nouman-området i
Idlebprovinsen. 93 I augusti 2012 skapade Ahrar el-Shams Shahbabrigad rubriker runt hela
världen, genom att sprida en videofilm som visade den brutala utomrättsliga avrättningen av
fyra tillfångatagna regimanhängare i Aleppo, vilket ledde till internationell kritik mot den
88 Ahrar el-Sham-brigaderna på Facebook, http://www.facebook.com/K.AhrarAlsham/info
89 Erika Solomon, "Insight: Syria rebels see future fight with foreign radicals", Reuters, 8 augusti, 2012,
www.reuters.com/article/2012/08/08/us-syria-crisis-insight-idUSBRE8770BK20120808.
90 Ahrar el-Sham-brigadernas officiella hemsida, http://www.ahraralsham.com.
91 Ahrar el-Sham-brigaderna på Facebook, http://www.facebook.com/K.AhrarAlsham.
92 Ahrar el-Sham-brigaderna på Twitter, https://twitter.com/ahraralsham.
93 "kataeb ahrar el-sham || el-dawrat el-sharia el-khassa bil-atfal" ("Ahrar el-Sham-brigaderna || Särskilda sharia-klasser för
barn"), YouTube-video upplagd av Ahrar Alsham, 6 augusti, 2012, www.youtube.com/watch?v=P0i4k5D2yr4
32

syriska upprorsrörelsen (även om få medier klargjorde vilken grupp som låg bakom det
hela). 94
Förutom gerillastrider och bakhåll utnyttjar Ahrar el-Shams medlemsenheter även fjärrutlösta
bomber mot patrullerande arméenheter, och trakasserar regeringsstyrkorna med prickskyttar
och granatkastare. De har använt självmordsbombare för att attackera vägspärrar och baser. I
slutet av augusti genomförde gruppen en stor räd mot en militär flygplats nära Taftanaz i
Idlebprovinsen, där man bland annat använde lastbilsmonterade tyngre vapen. Operationen
sammanförde sex av Ahrar el-Shams medlemsbrigader med en grupp från Ummadivisionen
och ytterligare en fristående enhet, vilket indikerar en växande förmåga att samordna stora
grupper krigare. 95 Ahrar el-Sham har däremot inte varit inblandad i den typ av högprofilerade
bombdåd inne i städerna som blivit Djabhat el-nosras signum.
Enligt sin hemsida utgörs Ahrar el-Sham-brigaderna av närmare femtio olika
djihadistgrupper, som exempelvis Qawafel el-shuhada (Idleb), Ansar el-haqq (Idleb) och
Salaheddine-brigaden (Hama). De finns i de flesta av Syriens sunnibefolkade provinser, men
är särskilt starkt koncentrerade i Idlebprovinsen (som hyser hälften av de listade
medlemsbrigaderna), med Hama på avlägsen andraplats. Pressrapporter visar att gruppen har
stadigt fotfäste i de sunnitiska landsbygdsområden som sträcker sig från norra Ghabslätten,
väster om Hama, mot Idleb och turkiska gränsen, öster om Alawiterbergen. Däremot –
fortfarande med ledning av informationen på gruppens egen hemsida – är Ahrar el-Sham
påtagligt svaga i vissa sunnitiskdominerade provinser som annars är kända för sin intensiva
rebellaktivitet: Homs (bara två brigader, i Houlaområdet och Tel-Kalakh), Deraa (en brigad,
ingen platsangivelse) och Deir el-Zor (ingen brigad alls). 96
94 Uttalande och video på "kataeb ahrar el-sham || katibat el-shahba || halab", 31 juli, 2012,
https://www.facebook.com/K.AhrarAlsham/posts/266959640071132. De mördade fångarna var enligt uppgift från Berrifamiljen.
Medlemmar av denna familj har i decennier exploaterat sina goda kontakter med den syriska underrättelseapparaten, och
familjen är beryktad för sin roll i Aleppos kriminella undre värld. Under upproret har vissa medlemmar av Berriklanen – som är
sunnimuslimsk – spelat en avgörande roll i organiseringen av de statsstödda civila gäng (”shabbiha”, i oppositionens vokabulär)
som används för att slå ner regimkritiska protester i Aleppo.
95 "kataeb ahrar el-sham mudakhelat el-masoul el-askari alal-djazira" ("Ahrar el-Sham-brigaderna, intervju med den militärt
ansvarige på Aljazeera"), YouTube-video upplagd av Ahrar Alsham, 29 augusti, 2012,
http://www.youtube.com/watch?v=GKbdwLhvIK4.
96 Ahrar el-Sham-brigaderna på Facebook, http://www.facebook.com/K.AhrarAlsham/info. Denna information är uppenbarligen
numera föråldrad, men det förblir den mest omfattande listan över Ahrar el-Shams medlemsbrigader som finns tillgänglig.
33

Fath el-islam
Gruppen Fath el-islams (”Islams erövring”) bakgrund är föremål för ett antal inbördes
oförenliga konspirationsteorier. Organisationen grundades ursprungligen i november 2006,
som en djihadistisk utbrytare från Fath el-intifada (“Fatah/Upproret”). Fath el-intifada är en
rätt marginell palestinsk fraktion som står utanför PLO. Den bröt sig själv ur Yasser Arafats
Fatah-rörelse 1983, och har sedan dess tjänat som ett lojalt verktyg åt den syriska regeringen.
I maj 2007 utbröt våldsamma strider mellan libanesiska armén och hundratals medlemmar i
det nygrundade Fath el-islam, från flera olika länder, som hade förskansat sig i Nahr el-bared-
flyktinglägret nära Tripoli. Striderna fortgick i flera månader, lade delar av Nahr el-bared i
ruiner och decimerade Fath el-islam. Gruppen behöll därefter en närvaro på lägre nivå i
Libanon och Syrien, men fokuserade i allmänhet på att försöka återuppbygga nätverket, delvis
genom kontakter med irakiska al-Qaida. 97
Fath el-islams grundare och ursprunglige ledare hette Shaker el-Absi. Han var en palestinier
som tidigare varit inblandad i djihadistiska attacker mot amerikanska intressen i Jordanien,
och som nyligen – av okända skäl – hade frisläppts från syriskt fängelse. Under Nahr el-
bared-konflikten 2007 försvann Absi. Han dök så småningom återigen upp i Syrien, där Fath
el-islam låg bakom en sällsynt bombattack i Damaskus i september 2008. I december samma
år meddelade Fath el-islam att Absi var försvunnen och förmodades vara död, efter en eldstrid
med syriska säkerhetsstyrkor i södra Damaskus. En palestinier, Abderrahman Aoud (“abu
Mohammed”) utsågs till gruppens nya emir. 98 Efter Aouds död i libanesiska Shtoura i augusti
2010, i ett bakhåll gillrat av Militära underrättelsetjänsten, har det varit något av ett
mysterium vem som leder Fath el-islam. Flera rapporter har hävdat att emiratet övergick till
abul-Zahra el-zubeidi, en palestinsk salafidjihadistisk ideolog som är baserad i Ein el-hilwe-
flyktinglägret. Men abul-Zahra, vars verkliga namn är Osama el-Shehabi, förnekar att han ens
skulle vara medlem i gruppen, 99 och i maj 2012 publicerade han ett uttalande som uppmanade
97 Radwan Murtada, ”al-bahth an amir li-bilad al-sham [2/3] | al-imara min fath al-islam ila kataeb abdallah azzam” (”Sökandet
efter en emir för Levanten [2/3] | Emiratet från Fath el-islam till Abdullah Azzam-brigaderna”), el-Akhbar, 24 januari, 2012,
www.al-akhbar.com/node/33434.
98 ”Fatah al-Islam leader believed dead”, Aljazeera English, 11 december, 2008,
www.aljazeera.com/news/middleeast/2008/12/20081210174029633363.html.
99 Radwan Murtada, ”el-bahth an amir li-bilad el-sham [2/3] | el-imara min fath el-islam ila kataeb abdallah azzam” (”Sökandet
efter en emir för Levanten [2/3] | Emiratet från Fath el-islam till Abdullah Azzam-brigaderna”), el-Akhbar, 24 januari, 2012,
www.al-akhbar.com/node/33434; ”liqa qanat el-djedid el-lubnaniya bil-sheikh osama el-shihabi” (”Libanesiska New TV möter
schejk Osama el-Shihabi”), YouTube-video upplagd av dd1z, 10 augusti, 2011, www.youtube.com/watch?v=ybfBiyrpLPc
34

alla djihadister att ansluta sig till Djabhat el-nosra. 100 I juli 2012 släppte Fath el-islam en
röstinspelning från sin emir på nätet, där han använde täcknamnet ”abu Hussam el-shami”.
Inspelningen gav inga ytterligare ledtrådar om hans identitet eller nationalitet. 101
Shaker el-Absis något ljusskygga bakgrund, gruppens ursprung i Fath el-intifada, och dess
roll i att provocera fram Nahr el-bared-krisen vid en tidpunkt när Syrien försökte destabilisera
Libanons regering, fick många av Assadregimens kritiker att dra slutsatsen att Fath el-islam
hade skapats av Assads underrättelseapparat. Många prosyriska röster menade å andra sidan
att gruppen snarare finansierades och manipulerades av Assadfientliga sunnitiska extremister
i Libanon och på Arabiska halvön. Vissa försökte nyansera bilden, och argumenterade för att
vissa framträdande Fath el-islam-medlemmar kan ha varit under syriskt inflytande, samtidigt
som den bredare medlemskåren verkar ha bestått av genuina djihadister – och syriskt stöd för
Fath el-islams utmaning mot den libanesiska regeringen innebar inte nödvändigtvis att
gruppen stod under syrisk kontroll. “Att hävda att Fath el-islam enbart är ett syriskt verktyg är
inte bara en förenkling utan även kontraproduktivt”, skrev Magnus Ranstorp och Bilal Y.
Saab 2007. Även om de medgav att det fanns tecken på en syrisk anknytning, påpekade de att
“Fath el-islams kopplingar till al-Qaida är verifierbara och omisskännliga” och att “dess
ledare har kontakter med al-Qaida-funktionärer i Irak och övriga världen sedan lång tid
tillbaka”. 102 Idag åtnjuter Fath el-islam utan tvekan ett visst förtroende inom den globala
salafidjihadistiska miljön. Organisationens uttalanden postas på de stora djihadistiska
nätforumen, och moderatorerna gör ofta reklam för dem. 103 Icke desto mindre förblir många
Assadkritiska dissidenter övertygade om att gruppen står under den syriska
underrättelseapparatens inflytande.
Inledningsvis fanns det få bevis för att Fath el-islam deltog i den syriska revolutionen, även
om gruppen gav entusiastiskt verbalt stöd till den. Men framemot våren och den tidiga
100
abul-Zahra el-zubeidi, ”el-fawaid el-sharia fil-i’lan an djabhat el-nosra el-djihadiya” (”Sharia-fördelarna med utropandet av
djihadistiska Djabhat el-nosra”), Shumoukh el-islam, 14 maj, http://www.shamikh1.info/vb/showthread.php?t=161736, även
tillgänglig på http://jihadology.net/2012/05/15/al-masadat-media-foundation-presents-a-new-article-from-shaykh-abu-al-zahraal-zubaydi-shariah-benefits-in-the-announcement-of-jabhat-al-nu%E1%B9%A3rah
101
"hamm kalima li-emir tanzim fath el-islam kataeb el-khilafa fi bilad el-sham" (Viktigt, tal av emiren för Fath el-islamorganisationen,
Kalifatbrigaderna i Levanten"), YouTube-video upplagd av kald1981304, 31 juli, 2012,
http://www.youtube.com/watch?v=avlGXnjcGOE.
102
Magnus Ranstorp & Bilal Y. Saab, “Securing Lebanon from the Threat of Salafist Jihadism”, Studies in Conflict & Terrorism,
2007, 30:10, s. 842-843.
103
Gruppen har nyligen förklarat att den enbart kommer att göra uttalanden via Shumoukh el-islam-forumet
(www.shamikh1.info), där den har ett officiellt konto.
35

sommaren 2012, började Fath el-islams väpnade gren Kalifatbrigaderna (Kataeb el-khilafa) ta
på sig ansvaret för attacker inne i Syrien, och vissa framträdande medlemmar rapporterades
ha stupat i strid.
I april 2012 rapporterades den libanesiske djihadisten Abdelghani Ali Djouhar (alias abu
Hadjer) ha dött i Quseir, nära libanesiska gränsen. Han var chef för ett Fath el-islam-nätverk i
norra Libanon och en av gruppens viktigaste ledare efter Nahr el-bared-debaclet; medierna
kallade honom Libanons mest efterspanade terrorist. Vissa oppositionsaktivister sådde
emellertid tvivel om historien, och hävdade att kroppen hade planterats på platsen av syrisk
underrättelsetjänst, medan andra källor fann abu Hadjers död svår att bekräfta. 104
Den 26 juli meddelade flera djihadistgrupper och mediaorganisationer att Nidal Khaled
Ashour el-Asha hade avlidit. Denne unge Gazafödde djihadist hade tjänat som befälhavare
(masoul askari) för Kalifatbrigaderna, under täcknamnet ”abu Omar el-shami”. Enligt ett
uttalande från Fath el-islam hade han dödats medan han ”utförde sina djihadplikter” i
Aleppo. 105 I Gaza hade Nidal el-Asha varit känd som “abu Hureira el-maqdisi”, och han var
där efterspanad av Hamasmyndigheterna för sin inblandning i attacker mot kristna i området.
Suqour el-Sham-divisionen
Suqour el-Sham-divisionen (liwa suqour el-sham, ”Levantfalkarnas division”) tillhör de
största upprorsgrupperna i norra Syrien. Gruppen grundades i september 2011 i Sardja, en by
i det bergiga Djebel el-zawia-området i Idleb. Den har därefter spritt sig genom
Idlebprovinsen och vidare in i nordvästra Hamaprovinsen. Detta är ett strategiskt område nära
turkiska gränsen, genomkorsat av både den nordliga anknytningen till Syriens kustområden
och motorvägen mellan Damaskus och Aleppo.
Suqour el-Sham bildades av Ahmed Eissa el-Sheikh, eller “abu Eissa”, som fortfarande leder
gruppen från Sardja. Hans familj har en historia av regimkritisk verksamhet. abu Eissas far
104 Radwan Mortada, ”abdelghani djouhar qatilan fi souria” ("Abdelghani Djouhar död i Syrien"), el-Akhbar, 23 april, 2012, alakhbar.com/node/62764;
Radwan Mortada, "Lebanon-Syria Border: A Weapons Market Boom", el-Akhbar, 5 maj, 2012,
english.al-akhbar.com/node/7007; Aryn Baker, "In Syria, Lebanon’s Most Wanted Sunni Terrorist Blows Himself Up", Time
Magazine, 23 april, 2012, world.time.com/2012/04/23/in-syria-lebanons-most-wanted-sunni-terrorist-blows-himself-up/;
personliga kontakter med syriska oppositionsanhängare.
105 Tråd på Sinam el-islam-forumet, www.snam-s.net/vb/showthread.php?t=14712. Forummoderatorerna avslöjade senare, i ett
eget kondoleansbrev, att Nidal el-Asha suttit i Sinam el-islams redaktionskommitté.
36

“försvann” under Hafez el-Assads styre, efter att ha deltagit i upproret på 1980-talet. Under
den nuvarande revolutionen har abu Eissa förlorat flera familjemedlemmar, inklusive sin son
Eissa. Två av hans bröder hörde till det då framväxande Suqour el-Sham-nätverkets första
“martyrer”: Dawoud, som dödades i juni 2011, och Abbas, som föll i augusti samma år. 106
Enligt Suqour el-Sham själva har man kring 6000 krigare, organiserade i flera brigader.
Gruppens officiella hemsida listar dessa brigader som följer, med befälhavarnas namn inom
parentes:
Dawoud-brigaden (Hassane Abboud)
Mohammed el-Khalf-brigaden (Mohammed el-Khalf)
Dhi-Qar-brigaden(Abdelaziz abu Wissam)
Mohammed el-Abdallah-brigaden (Nidal el-hadj Ali)
Khansa-brigaden (Ali abu Shima)
el-Mohadjerin wal-ansar-brigaden (Asaad abu Moussaab)
abul-Fadl el-Abbas-brigaden (Zakaria abu Yehia)
Ansar el-haqq-brigaden (Rashed abu Abdo) 107
Suqour el-Sham hävdar att man är “en del av FSA som arbetar inne i Syrien”, men abu Eissa
förnekar legitimiteten hos överste Riad el-Asaads Turkietbaserade FSA-ledning. Han
accepterar trots vissa reservationer Syriska nationalrådet som en företrädare för revolutionen
utomlands, men hans organisation står inte under vare sig FSA:s eller Syriska nationalrådets
befäl. 108 abu Eissa har varit försiktigt kritisk mot Muslimska brödraskapet, 109 men sägs också
ha tagit emot stöd från medlemmar i Brödraskapet. 110 På Suqour el-Shams hemsida finns en
reklamlänk för Islamiska Levantkommissionen. Det är en islamisk hjälporganisation som
106 En del information om Ahmed Eissa el-Sheikhs familjehistoria kommer från en oppositionskälla med tillgång till vissa av
familjens personliga vänner; se även ”Shuhada Suqour el-Sham” (”The Martyrs of Suqour el-Sham”), Suqour el-Shamdivisionens
hemsida, http://www.shamfalcons.net/ar/page/our-martyrs.php.
107 Suqour el-Sham-divisionens hemsida, http://www.shamfalcons.net/ar/page/staff.php. Listan är sannolikt inte väl uppdaterad.
Annan information indikerar att Suqour el-Sham nu har betydligt fler lokala undergrupperingar, men det är naturligtvis möjligt
att de opererar underställda de större brigadernas befälhavare.
108 Intervju med abu Eissa på Suqour el-Sham-divisionens hemsida, www.shamfalcons.net/ar/page/interview-abuissa.php,
tillgänglig i något opålitlig engelsk översättning på www.shamfalcons.net/en/page/interview-abuissa.php.
109 "YouTube bayan qaid squour el-sham fi ta'ariat shabbihat el-ikhwan" ("YouTube-uttalande av ledaren för Suqour el-Sham
avslöjar Brödraskapets shabbiha"), YouTube-video upplagd av suriyedirenisi, 19 augusti, 2012,
www.youtube.com/watch?v=NnIcpHh8Lrl.
110 Intervju med en syrisk oppositionsaktivist, med goda kontakter i Idlebprovinsen, som föredrar att förbli anonym.
37

ildats av anhängare till den Deraa-födde salafistschejken Mohammed Surour Zeinelabidin,
och det är rimligt att anta att den utgör ännu en finansieringskälla för Suqour el-Sham. 111
Ideologiskt sett är gruppen klart och tydligt islamistisk. Den har använt sig av
självmordsbombare och formulerar sin propaganda i religiösa termer. 112 Ledaren abu Eissa
gör ingen hemlighet av att han arbetar för ett etablera en islamisk stat. 113 Samtidigt passar
Suqour el-Sham-divisionen inte väl in i den transnationella salafidjihadistiska rörelsen. Dess
offentliga uttalanden lägger tonvikten vid världsliga mål som att skydda demonstranter och
störta regimen, och gör flitigt bruk av nationalistiskt symbolspråk på ett sätt som vore
främmande för ideologiska salafidjihadistiska grupper. Även om han inte försöker inbilla
någon att hans rörelse är sekulär, har abu Eissa också slagit an en försonande ton gentemot
minoriteterna, och sagt att han “välkomnar en allians med varje rörelse eller religiös grupp,
inklusive alawiterna, så att vi kan uppnå vårt mål vilket är att störta den här regimen”. 114
Suqour el-Sham-divisionen beskrivs förmodligen bäst som en inhemskt framväxt militant
islamiströrelse, inte som en del av den globala salafidjihadismen. Eller som en syrisk källa
formulerar saken: “Suqour el-Sham är nog inte salafister, men de klär sig i deras kläder.” 115
Ansarbrigaden
Ansarbrigaden (katibat el-ansar) är en oberoende salafidjihadistisk organisation som kämpar i
staden Homs. Ideologiskt sett blandar den sofistikerad djihadistretorik med en del
nationalistiska symboler. Ansarbrigadens ställning kan ha stärkts av det faktum att bägge de
ledande djihadistgrupperna i Syrien (Ahrar el-Sham och Djabhat el-nosra) tycks vara svagt
representerade i Homs, trots att området är ett av konfliktens viktigaste slagfält.
111 Islamiska Levantkommissionens hemsida, www.islamicsham.org. Jag skulle vilja tacka den mycket välinformerade syriske
oppositionsjournalisten Malik al-Abdeh för information om Islamiska Levantkommissionen, och för flera andra värdefulla
kommentarer om de islamistiska rörelserna i Syrien.
112 Exempelvis: "liwa suqour el-sham katibat dawoud 'amaliya istishhadia nou’ia fi idleb" ("Suqour el-Sham-divisionen,
Dawoudbrigaden, kvalitativ martyroperation i Idleb"), Youtube-video upplagd av strangeeng, 17 maj, 2012,
www.youtube.com/watch?v=gCin7eRon48.
113 "Syria's rebels. Who will come out on top?", The Economist, 11 augusti, 2012, http://www.economist.com/node/21560296.
114 Intervju med abu Eissa på Suqour el-Sham-divisionens hemsida, www.shamfalcons.net/ar/page/interview-abuissa.php,
tillgänglig i något opålitlig engelsk översättning på www.shamfalcons.net/en/page/interview-abuissa.php.
115 Intervju med en syrisk oppositionsaktivist, med goda kontakter i Idlebprovinsen, som föredrar att förbli anonym.
38

Vid mitten av maj 2012 publicerade Ansarbrigaden en videofilm som meddelade att dess
“ledare på fältet” abu Ali el-ansari – enligt vissa uppgifter en tidigare medlem i Fath el-islam i
Libanon 116 – hade stupat. 117
Ummadivisionen
Ummadivisionen (liwa el-umma, där “umma” står för den panislamiska nationen) har skapat
sig ett namn delvis på grund av att man till hög grad förlitar sig på utländska krigare. Gruppen
är främst aktiv i Idlebprovinsen, nära turkiska gränsen, men den har underavdelningar i Homs
och andra områden, och har också slagits i Aleppo. Man säger sig nu organisera kring 6,000
män, men den siffran förefaller överdriven.
Ummadivisionen säger att dess medlemskår består till 90 procent av syrier. Dessa grupper är
tydligen framförallt lokala brigader, som har hoppat av från FSA för att istället få tillgång till
Ummadivisionens resurser. Däremot utgör ickesyriska frivilliga organisationens kärna. De
flesta av dem, som ledaren el-Mehdi el-Harati, är libyer som kämpade i 2011 års krig mot
Gaddafi, medan ett litet antal kommer från andra arabiska stater. De flesta av libyerna hörde
tidigare till en islamistisk milis som mottog sponsring och träning från Qatar i kampen mot
Gaddafi. 118 Harati, som är irländsk medborgare, tycks också ha tagit emot pengar från
amerikansk underrättelsetjänst. 119
Ummadivisionen är en islamistisk grupp. Den hävdar att dess första princip är “tro och
hängivenhet till islams regler”, att den utkämpar “ett djihad på Guds stig” och att den är
beredd att “samarbeta med vem som helst för upprättandet av ett rättfärdigt islamiskt styre
som väljs av nationen [umma]”. 120 På sin Facebooksida har gruppen lagt upp bitar av ett tal av
den djihadistiske ideologen Abdullah Azzam (se nedan). 121 Samtidigt har el-Mehdi el-Harati
och andra befälhavare inom Ummadivisionen gång på gång försökt distansera sig från
116
Radwan Mortada, "Bilad al-Sham: Jihad’s Newest Hot Spot", el-Akhbar, August 6, 2012, english.al-akhbar.com/node/10806
117
"shabakat ansar el-sham 0 katibat el-ansar homs el-shahid abu ali el-ansari" ("Ansar el-Sham-nätverket: Ansarbrigaden,
Homs, martyren abu Ali el-ansari"), YouTube-video upplagd av kald1981304, 14 maj, 2012,
https://www.youtube.com/watch?v=dfj-o7phSAQ.
118
Mary Fitzgerald, "The Syrian Rebels' Libyan Weapon", Foreign Policy, 9 augusti, 2012,
www.foreignpolicy.com/articles/2012/08/09/the_syrian_rebels_libyan_weapon.
119
"Tinker raiders, soldier, spy", Sunday World, 7 november, 2011, www.sundayworld.com/columnists/index.php?aid=9335.
120
Ummadivisionen på Facebook, www.facebook.com/Lewa.Alamah/.
121
Ummadivisionen på Facebook,
http://www.facebook.com/photo.php?fbid=248889078547384&set=pb.234578226645136.0.1345485975.
39

djihadismen. De beskriver sig hellre som en moderat religiös rörelse som främst är intresserad
av att försvara syriska civila och kämpa för en rättfärdig sak.
Ummadivisionen vägrar erkänna att den mottagit något statligt stöd, men medierapporter
antyder att den är mycket välfinansierad. Med tanke på den roll som spelades av gruppens
ledning i Libyen, verkar det sannolikt att den stöttas av Qatar, eller möjligen av en bredare
koalition av regionala och internationella makter. Den har band till militant islamism, och den
höga andelen utländska frivilligkrigare är iögonenfallande, men Ummadivisionen bör alltså
inte tanklöst blandas samman med den internationella djihadiströrelsen.
Syriens revolutionärers front (SRF)
I början av juni 2012 utropades Syriens revolutionärers front (SRF, djabhat thuwwar
souria) 122 efter förhandlingar mellan flera olika dissidentfraktioner. 123 Precis som så många
andra syriska koalitioner, hävdade SRF att den skulle förena oppositionen och fylla det
politiska tomrummet i Syrien. Den hävdade att den fungerade som paraplyorganisation för
mer än 100 väpnade grupper med sammantaget 12,000 man, vilket syftade på underfraktioner
till dess medlemsorganisationer. Enligt ett tidigare uttalande ingick Ahrar el-Sham-
brigaderna, Militärrådet i Deir el-Zor, och Mustafa- och Farouq-divisionerna i
Damaskusområdet bland grundarna, 124 men dessa uppgifter tycks otillförlitliga; militärrådet
tycks i själva verket inte ha anslutit sig. Andra upprorsfraktioner har också knutits till SRF,
som exempelvis Ahfad el-ummawiyin-brigaderna på landsbygden utanför Damaskus.
SRF är inte en del av FSA, och inte heller av Syriska nationalrådet. När gruppen skapades
fick den stöd av Ahmed Ramadan, en tung ledare inom Syriska nationalrådet (han är knuten
till en fraktion av syriska Muslimska brödraskapet, som spelar en viktig roll inom rådet), men
exekutivbyråns talesman Georges Sabra (från Syriska demokratiska folkpartiet, rivaler till
122 SRF:s hemsida, http://www.srfront.org.
123 Paula Astatih, "i'lan 'an tashkil 'el-itilaf el-askari li-djabhat thuwwar souria' fi istanbul li-tawhid el-fasail el-musallaha"
(”Meddelande om bildandet av ’Syriens revolutionärers fronts militära koalition’ i Istanbul, för att förena de väpnade
fraktionerna”), el-Sharq el-awsat, 5 juni, 2012, www.aawsat.com/details.asp?section=4&article=680454&issueno=12243.
124 "tasis 'djabhat thuwwar souria" bi-sifati-ha el-wadjiha el-siyasia lil-thawra" ("’Syriens revolutionärers front’ grundas som
politisk företrädare för revolutionen"), Arab Peninsula News Agency, 27 maj, 2012,
www.aljazeeraalarabianews.com/Portals/Content/?Name=%CA%C3%D3%ED%D3%20%CC%C8%E5%C9%20%CB%E6%C7
%D1%20%D3%E6%D1%ED%C7%20%C8%D5%DD%CA%E5%C7%20%C7%E1%E6%C7%CC%E5%C9%20%C7%E1%D
3%ED%C7%D3%ED%C9%20%E1%E1%CB%E6%D1%C9%20&info=YVdROU16a3dNQ1p6YjNWeVkyVTlVM1ZpVUdGb
lpTWjBlWEJsUFRFbWVHMXNhV1E5TlRJMk55WT0rdQ==.plx.
40

Brödraskapet) dementerade strax därefter officiellt Ramadans kommentarer på Syriska
nationalrådets vägnar. 125
SRF verkar ha bildats som en opportunistisk allians mellan den så kallade “Aleppofraktionen”
inom den syriska grenen av Muslimska brödraskapet, och olika salafistiska, djihadistiska och
stamanknutna grupper. 126 Den strävar efter att “samla alla väpnade djihadfraktioner i
hemlandet” 127 för att “upprätta ett rättfärdigt islamiskt styre”. 128 Gruppen har skapat sin egen
shariakommission för att uttolka religiösa spörsmål, 129 och medlemskap i SRF är reserverat
för muslimer “kända för sin hängivenhet för islam”. 130 Sharialag kommer att bli
“lagstiftningens källa i staten”, men gruppen förklarar också att den kommer att “respektera
religiös och etnisk pluralism”. 131 Även om organisationen uppenbarligen är islamistisk, är
SRF-propagandan generöst överströdd med nationalistiska symboler, och det finns inga
tecken på en solid ideologisk grund i salafismen.
SRF:s relevans för en här rapporten är framför allt den roll som spelats av Ahrar el-Sham-
brigaderna, som den viktigaste medlemsfraktionen i alliansen. Men förhållandet mellan SRF
och Ahrar el-Sham har varit instabilt. Ahrar el-Sham meddelade först att de skulle gå in i SRF
den 4 juni, 132 men hoppade därefter av, bara för att återigen ansluta sig den 18 juli. 133 Under
125
"i'lan insha heikalia djedida lil-mu'areda el-souria .. wal-madjlis el-watani yatanassal" ("En ny struktur för den syriska
oppositionen ... och Nationalrådet tar avstånd"), el-Quds el-arabi, 4 juni, 2012,
www.alquds.co.uk/index.asp?fname=today\04z496.htm&arc=data\2012\06\06-04\04z496.htm; "tasrih sahafi hawla alaqat eldjabha
bil-madjlis el-watani el-souri" ("Presskommentar om förhållandet mellan Fronten och Syriska nationalrådet"), SRF, 5
juni, 2012, www.srfront.org/?p=124.
126
Den så kallade ”Aleppofraktionen” är knuten till den förre ledaren för Muslimska brödraskapet, Ali Sadreddin el-Bayanouni
och exekutivbyråmedlemmen i Syriska nationalrådet Ahmed Ramadan, med flera. Denna fraktion dominerade det syriska
Brödraskapet fram till 2010, när den trängdes åt sidan av ”Hamafraktionen”, som anförs av de nuvarande ledarna Riad el-Shaqfa
och Farouq Teifour. För mer om detta, se Aron Lund, “Divided they stand. An overview of Syria’s political opposition factions”,
Foundation for European Progressive Studies & Olof Palme International Center, maj 2012, http://www.fepseurope.eu/en/news/122_divided-they-stand-an-overview-of-syrias-political.
Jag vill tacka den syriske oppositionsjournalisten
Malik al-Abdeh för mycket av den här informationen.
127
"man nahnu" ("Who are we?"), SRF, www.srfront.org/?page_id=56.
128
SRF:s program, http://www.srfront.org/?page_id=58.
129
"Utropandet av Syriens revolutionärers front", YouTube-video upplagd av MrGuerrillaXL, 4 juni, 2012,
http://www.youtube.com/watch?v=HuST6w2MEGA.
130
SRF:s program, interna regler och medlemskapsvillkor, publicerade på Ahrar el-Sham-brigadernas Facebooksida, 19 juli,
2012,
http://www.facebook.com/photo.php?fbid=203286686465244&set=a.197942143666365.39841.197411547052758&type=1.
131
"i'lan insha heikalia djedida lil-mu'areda el-souria .. wal-madjlis el-watani yatanassal" ("En ny struktur för den syriska
oppositionen ... och Nationalrådet tar avstånd"), el-Quds el-arabi, 4 juni, 2012,
www.alquds.co.uk/index.asp?fname=today\04z496.htm&arc=data\2012\06\06-04\04z496.htm.
132
"jabhat thuwwar souriya || indimam kataeb ahrar el-sham" ("Syriska revolutionärers front || Ahrar el-Sham-brigadernas
anslutning"), SRF, 4 juni, 2012, www.srfront.org/?p=130.
133
Uttalande på Ahrar el-Sham-brigadernas Facebooksida,
http://www.facebook.com/photo.php?fbid=203116579815588&set=a.197942143666365.39841.197411547052758&type=1.
41

en tid fortsatte Ahrar el-Sham-brigaderna att lägga SRF:s namn till sina uttalanden, men det
upphörde snart. Djihadisterna verkar inte längre ta alliansen på allvar.
SRF förblir aktiva på en lägre nivå i medierna och online. Pressen citerar då och då den
militäre talespersonen sergeant Muheiman el-Ramid, en arméavhoppare och medlem av den
arabiska Tai-stammen, från den nordöstliga Hassakehprovinsen. 134 I praktiken verkar SRF
dock ha reducerats till att återutge Ahrar el-Sham-kommunikéer med sitt eget namn tillagt,
som ett sätt att försöka få dela äran för djihadisternas operationer. Som allians på marken
verkar den mer eller mindre politiskt irrelevant.
el-Mouminoun yusharikoun
Salafistgruppen el-Mouminoun yusharikoun (”De troende deltar”) vann viss ryktbarhet tidigt
under upproret, när dess ledare Louai Rushdi el-Zoubi framställdes av tv-kanalen al-Arabiya
som den syriska salafismens talesperson. 135 Zoubi är en djihadveteran från Syriens
Deraaprovins. Han kämpade i Afghanistan och Bosnien, och bodde under delar av 1990-talet
i Sudan, under den tid när Osama bin Laden levde i landet. Även om gruppen ursprungligen
var opolitisk och sysslade med religiös mission, ska hans anhängare ha anslutit sig till den
väpnade kampen mot slutet av 2011.
I april 2012 anklagade FSA:s Ridjal-Allah-division i el-Rastan (Homsprovinsen) Louai el-
Zoubi för att ha beordrat mordet på dess befälhavare, kapten Amdjad el-Hamid. 136 I ett
videofilmat uttalande förnekade Zoubi all inblandning och anklagade Syriens militära
underrättelsetjänst för at ha legat bakom mordet, i syfte att splittra oppositionen. 137 Utöver
detta har el-Mouminoun yusharikoun inte gjort mycket väsen av sig på slagfältet.
134 "inshiqaq el-raqib el-batal muheiman el-ramid el-tai 2011-6-29" (”Den heroiske sergeant Muheiman el-Ramid el-Tai hoppar
av 2011-6-29”), YouTube-video upplagd av freedom4566, 29 juni, 2011, www.youtube.com/watch?v=alqDQyfAuIU.
135 ”amin ‘amm harakat el-mouminoun yusharikoun el-salafiya fi souria el-sheikh louai el-zoubi 10 20 el-arabiya”
(”Generalsekreteraren för den salafistiska el-Mouminoun yusharikoun-rörelsen i Syrien, schejk Louai el-Zoubi, på al-Arabiya
20/10”), YouTube-video upplagd av ShameeForever, 21 oktober, 2011, www.youtube.com/watch?v=k17X-fatZhc.
136 "bayan li-liwa rijal-allah li-ightiyal amdjad el-hamid" ("Uttalande från Ridjal-Allah-divisionen om mordet på Amdjad el-
Hamid"), YouTube-video upplagd av aberfreedom, 5 april, 2012, http://www.youtube.com/watch?v=_5vs6pVqIzA.
137 "bayan el-sheikh louai el-zoubi bi-khusous el-rastan wal-shahid amdjad el-hamid 2012 4 9" ("Uttalande från schejk Louai el-
Zoubi apropå el-Rastan och martyren Amdjad el-Hamid 2012 4 9"), YouTube-video upplagd av a7laagraam22, 10 april, 2012,
www.youtube.com/watch?v=EiStZYHBmwQ.
42

Fajr el-islam
Harakat fadjr el-islam (“Rörelsen islams gryning”) är en liten islamistisk upprorsgrupp som är
aktiv i Aleppo. Den kan också vara närvarande i liten skala i Idlebprovinsen. 138 I Aleppo
nämns Fadjr el-islam i medie- och aktivistrapporter som en av flera organisationer som slåss
mot regeringsstyrkorna, 139 och Ahrar el-Sham-brigaderna har givit den erkännande för att den
kämpat jämsides deras egen grupp, Shahbabrigaden. 140 Annars är mycket lite känt om
gruppen, inklusive dess exakta ideologiska tendens. Den verkar inte göra pressuttalanden eller
på annat vis söka medieuppmärksamhet.
Abdullah Azzam-brigaderna
Abdullah Azzam-brigaderna (kataeb abdullah azzam) är namngivna efter en inflytelserik
palestinsk djihadistisk tänkare, som spelade en viktig roll för att samla den arabisk-
islamistiska frivilligstyrkan i det sovjetiskockuperade Afghanistan på 1980-talet. Fram till att
han mördades i Pakistan 1989, utövade Azzam ett stort inflytande på modern djihadistisk
ideologi, och tillsammans med sin så småningom berömde medarbetare Osama bin Laden
lade han grunden för al-Qaida.
Abdullah Azzam-brigaderna är en integrerad del av den globala salafidjihadistiska miljön. De
är inte formellt en del av al-Qaida, men de verkar stå ideologiskt mycket nära varandra.
Däremot är det svårt att klart definiera organisationen. Sedan mitten av 2000-talet har namnet
“Abdullah Azzam-brigaderna” använts för att ta ansvar för flera olika attacker runtom i
världen, inklusive i Egypten, Saudiarabien och Pakistan. Det är oklart vilka av dessa
operationer som varit besläktade med varandra, eller om samma namn har använts av mer än
ett nätverk.
I Libanon är Abdullah Azzam-brigaderna mest kända för att de med ojämna mellanrum har
skjutit raketer över den libanesiska gränsen in i Israel, i trots mot Hezbollah, som strävar efter
att monopolisera “motståndet” i södra Libanon. Gruppen har varit aktiv i det palestinska
flyktinglägret Ein el-hilwe i södra Libanon, i nära samverkan med andra djihadistgrupper,
138 Information från en syrisk aktivist som nyligen har besökt Idlebprovinsen, men som föredrar att förbli anonym.
139 "Syria revolt attracts motley foreign jihadi corps", NowLebanon/AFP, 18 augusti, 2012,
www.nowlebanon.com/NewsArchiveDetails.aspx?ID=428915.
140 Ahrar el-Sham-brigaderna på Facebook, uttalande från Shahbabrigaden, 26 juli, 2012,
http://www.facebook.com/photo.php?fbid=205684372892142&set=a.197942143666365.39841.197411547052758&type=1.
43

som Fath el-islam och Osbat el-ansar. För vissa av sina Libanonrelaterade aktiviteter har den
använt namnet “Ziad el-Djerrah-bataljonen” (efter en libanesisk World Trade Center-kapare),
och det har sagts att syriska operationer på samma vis skulle hänföras till “abu Anas el-shami-
bataljonen” (men inga sådana operationer har ännu rapporterats). 141
Abdullah Azzam-brigaderna leds för närvarande av Madjed bin Mohammed el-Madjed, en
saudisk medborgare efterspanad i sitt hemland för terrorbrott. Han utsågs till posten i juli
2012, som efterträdare till ännu en saudier, Saleh el-Qar’awi. 142 Även om gruppen har gjort
uttalanden till stöd för den syriska revolutionen, har Abdullah Azzam-brigaderna ännu inte
lyckats visa att de bedriver någon väpnad aktivitet på fältet. De senaste uttalandena från
gruppen har snarare fokuserat på att kritisera Hezbollah, Iran och shiamuslimer i allmänhet. 143
Suleimans stridskompani
Suleimans stridskompani (firqat suleiman el-muqatila) grundades 2011 av abu Suleiman el-
hamawi, som – vilket namnet antyder – är från Hama. Gruppen är oberoende och inte en del
av FSA. Den blandar salafistisk och nationalistisk retorik.
abu Suleimans bakgrund är föremål för viss diskussion. Enligt somliga källor kommer han
från en islamistisk familj, och gruppen är namngiven efter hans far, som stupade i
Hamaupproret 1982. abu Suleiman själv har nämnt att han arresterats av både
Statssäkerhetstjänsten och Militära underrättelsedirektoratet under Bashareran, och berättar
att han blev svårt torterad i fängelset, där han svor att han skulle bekämpa regimen. 144 Enligt
andra källor är han en tidigare narkotikasmugglare som fann Gud först efter sin arrestering.
141 Fidaa Itani, "Abdullah Azzam: The Voice of Al-Qaeda in Syria", el-Akhbar, 28 december, 2011, english.alakhbar.com/content/abdullah-azzam-voice-al-qaeda-syria;
Radwan Mortada, "Searching for Al-Qaeda in Lebanon (II): An Emir
for Greater Syria", el-Akhbar, 5 mars, 2012, english.al-akhbar.com/node/4800.
142 Naser el-Heqbani, "'kataeb abdullah 'azzam' tatakhalla an za'im-ha el-sa'oudi el-matloub ba'd isabati-hi bi-'aaha mustadima'"
("The Abdullah Azzam Brigades drop their wanted Saudi leader after he is afflicted with a 'permanent disability'"), el-Hayat, 1
juli, 2012, alhayat.com/Details/415138
143 Aaron Y. Zelin, ”New video message from the ‘Abdullah ‘Azzām Brigades’ Amīr Mājid bin Muḥammad al-Mājid: ’Message
to Lebanon’s Shī’ah’”, Jihadology, 18 augusti, 2012, jihadology.net/2012/08/18/new-audio-message-from-the-abdullah-azzambrigades-amir-majid-bin-muḥammad-al-majid-message-to-lebanons-shiah.
Denna fientlighet mot Hezbllah, på både politiska och
religiösa grunder, framgick också nyligen i ett tal av den libanesiske djihadistschejken Siradjeddin el-Zureiqat, för Abdullah
Azzam-brigadernas räkning. Zureiqat angrep Hezbollah, Iran och Syrien, och anklagade dem för att arbeta för att skydda Israel,
medan sunnitiska motståndsmän oförskyllt anklagas för ”terrorism”. Han fastslog att ”elimineringen av alawitstyret i Syrien blir
ett första steg mot befrielsen av Palestina och Aqsamoskén” (Aaron Y. Zelin, "New video message from the ‘Abdullah ‘Azzām
Brigades’ Sirāj ad-Dīn Zurayqāt", Jihadology, 8 augusti, 2012, jihadology.net/2012/08/08/new-video-message-from-theabdullah-azzam-brigades-siraj-ad-din-zurayqat).
144 "kalimat el-sheikh abu suleiman qaid firqat suleiman el-muqatila" ("Tal av schejk abu Suleiman, ledare för Suleimans
stridskompani"), YouTube-video uppladdad av ccemeer, 12 juni, 2012, www.youtube.com/watch?v=JDRRzEEqkT4.
44

Vissa menar att abu Suleiman är en simpel krigsherre, vars islamistiska poserande syftar till
att legitimera hans rörelse och attrahera utländskt ekonomiskt stöd. Han tycks ha haft en
konfliktfylld relation med vissa andra upprorsgrupper i Idlebprovinsen.
Suleimans stridskompani är främst aktivt i Djebel el-zawia-regionen på Idlebs landsbygd, och
på landsbygden i Hama; starka fästen för Syriens islamistiska motståndsrörelser. abu
Suleiman kontrollerar tusentals krigare, som har organiserat baser och forslar förnödenheter
över andra sidan den turkiska gränsen. Suleimans stridskompani tycks väl försörjt och
finansierat, och rapporteras dra till sig krigare i hög takt. 145
Ansar el-Islam Gathering
I augusti 2012 gick sju olika FSA-rebellgrupper i Damaskusområdet samman under namnet
Tajammou’ ansar el-islam fi qalb el-Sham (“Samlingen av islams anhängare i hjärtat av el-
Sham”, alltså Levanten eller Damaskus), och bildade därmed den största upprorskoalitionen i
hela Damaskusregionen. De inblandade grupperna var: Islamdivisionen, Sahababrigaderna,
Furqandivisionen, Ahfad el-rasoul-divisionen, Der’ el-Sham-brigaderna, el-Habib Mustafa-
divisionen och Hamza bin Abdelmuttalib-brigaden. 146 De flesta av medlemsgrupperna tycks
stå under starkt islamistiskt inflytande.
Den mest välkända av dessa grupper, och även den mest ideologiskt extrema av dem, är
Islamdivisionen (liwa el-islam). Den är aktiv i el-Ghouta, tidigare en berömd jordbruksregion
runt Damaskus, numera delvis överbyggd med förstäder och låginkomstförorter. Den ansluter
sig ideologiskt sett till salafismen, har organiserat en shariakommission, 147 och beskriver sig
själv som en oberoende fraktion för “militärt djihad”. 148 Den har varit inblandad i
gerillatillslag och bombattacker mot olika regeringsbyggnader. I juli 2012 tog Sayyed el-
shuhada-brigaden inom Islamdivisionen på sig ansvaret för en mystisk explosion på
Nationella säkerhetskontoret i Damaskus, som dödade minst fyra högt uppsatta ledare inom
145 Nir Rosen, "Islamism and the Syrian uprising", Foreign Policy, 8 mars, 2012,
mideast.foreignpolicy.com/posts/2012/03/08/islamism_and_the_syrian_uprising; Telephone interview with Syrian opposition
journalist Malik al-Abdeh, July 31, 2012.
146 "tadjammou' ansar el-islam bayan" ("Ansar el-islam-samlingen, uttalande”), YouTube-video uppladdad av Martyrs12, 17
augusti, 2012, www.youtube.com/watch?v=oPaNqfzG-8o; Ansar el-islam-samlingen på Facebook,
www.facebook.com/Ansar.islam.muster. Jag skulle vilja tacka Elin Hagerlid för värdefull information om den här gruppen och
dess medlemsorganisationer, och om syriska upprorsgrupper i allmänhet.
147 Islamdivisionen (shariakommissionen) på Facebook, www.facebook.com/is.br.gr.Sharia.
148 Islamdivisionen på Facebook, http://www.facebook.com/IslamicBrigade/info.
45

egimen, bland dem Bashar el-Assads svåger Assef Shawkat och försvarsminister Daoud
Radjiha. 149 (Ytterligare en uppmärksammad Ansar el-islam-operation var utsmugglingen av
Syriens premiärminister Riad Hedjab till Jordanien, där han meddelade att han hoppar av från
regimen.) 150
Ansar el-islam-samlingen framställs vanligen som en del av FSA. 151 När alliansen utropades
nämndes inget om FSA, men de flesta medlemsfraktioner svor trohet mot FSA när de
ursprungligen bildades, och de har beskrivits som FSA-grupper genom hela upproret. Flera av
dem, inklusive Sahababrigaderna, el-Habib Mustafa-divisionen och Der’ el-Sham-brigaderna,
identifierar sig fortfarande klart och tydligt som FSA-enheter efter Ansar el-islam-samlingens
bildande. Islamdivisionen refererade till sig själv som en del av FSA så sent som i juli
2012. 152
FAROUQ BRIGADES
149 Uttalande nr. 1 från Islamdivisionen – generalkommandot, http://www.lewaa-aleslam.com/statements/statement1.pdf.
150 "tadjammou' ansar el-islam taqrir rai' 'ala el-'arabia" ("Ansar el-islam-samlingne, en underbar rapport på al-Arabiya"),
YouTube-video uppladdad av Martyrs12, 21 augusti, 2012, www.youtube.com/watch?v=kYeXgo_yYz8.
151 Ibid.
152 Uttalande nr. 1 från Islamdivisionen – generalkommandot, http://www.lewaa-aleslam.com/statements/statement1.pdf.
46

ISLAM DIVISION
SUQOUR EL-SHAM DIVISION
AHRAR EL-SHAM BRIGADES
47

JABHAT EL-NOSRA
48

Om författaren
Aron Lund är frilansskribent med särskilt fokus på arabvärlden. Han har tidigare
skrivit artiklar för UI om Libyen och 2010 publicerades hans bok om den syriska
oppositionen.
49

NO 13, 14 Sep 2012
UI briefs are reviewed by senior staff at the Institute.
They solely reflect the view of the author(s).
U