Religion som tillgång i utvecklingssamarbetet - Svenska missionsrådet

svenska
missionsrådet
rEligion som
tillgång
i utvEcklings-
samarbEtEt
3
En dialogskrift

Omslag: På centret Om El Nour i Kairo, som ger
stöd till barn och ungdomar med funktionshinder,
finns bland annat ett snickeri. Den koptiske prästen
Abuna Sherobym är föreståndare för centret
och har själv tidigare varit snickare.

Eligion som
tillgång å
i utvEcklingssamarbEtEt
En dialogskrift

Innehåll
Förord 7
Kunskap om religion avgörande för biståndets effektivitet 9
Religionens återkomst 11
Religionen tillbaka på agendan i biståndsdebatten 12
När religion främjar utveckling 15
När religion motverkar utveckling 18
Spänningsfält 21
En helhetssyn på människan 24
Är troende bättre på att möta troende? 27
Sammanfattning, slutsatser och några ord om vägen framåt 31
Förslag till fortsatt läsning 33
Noter 33

Förord
gud har många namn. Runt om i världen bekänner sig människor till
en tro. En tro som påverkar dem i deras världsbild, i deras uppfattningar
och i deras handlingar. För en sekulariserad person kan religiös tro verka
irrationell, svårbegriplig och svårhanterlig. Men verkligheten är ofta mer
komplex. Världen är religiös och det är dags att ta religionen på allvar.
I flera länder har frågan om religionens roll i samhällsutvecklingen
kommit att få allt större uppmärksamhet. Detta har skett utifrån en insikt
om religionens betydelse för människor. För att bedriva utvecklingssamarbete
är det väsentligt att förstå vilken roll, både positiv och negativ,
religion och tro kan spela för människor. Därför har bland andra
Världsbanken, UNFPA och UNICEF liksom till exempel regeringar i Storbritannien
och Norge lyft detta ämnesområde.
I Sverige har frågan haft ett begränsat utrymme. Med denna skrift vill
Svenska missionsrådet ge ett bidrag till samtalet om religion och utveckling,
ett samtal som med nödvändighet måste hitta sina former också i
Sverige. Arbetet med texten har initierats inom ramen för en samrådsgrupp
mellan PMU, Svenska kyrkan och Diakonia. Det grundläggande
syftet är att kunskapsnivån ska öka. Sverige är ett land där religionen
har hänvisats till den privata sfären, något som gör oss udda i ett internationellt
perspektiv. Vi har hög kompetens på många områden som är
väsentliga för utvecklingssamarbetet, men när det kommer till religion
finns en stor brist.
Att öka kunskapen om religion handlar om att ha respekt för andra
människor och vad som är av värde för dem. Genom att ha respekt för
och vara nyfiken på andra människors sätt att tolka världen kan vi själva
öka vår förståelse för dem vi vill relatera till i internationellt samarbete.
Därför behöver svenska diplomater utbildas i frågor relaterade till religion
och tro. Därför behöver biståndsarbetare få praktiska redskap för
att kunna analysera religionens roll i utvecklingssamarbete. Därför behöver
vi samtala om hur en större kunskap om religionens roll i utvecklingssamarbetet
skulle kunna bidra till att öka utvecklingssamarbetets
effektivitet.
Eva Christina Nilsson
Generalsekreterare, Svenska missionsrådet
7

Kunskap om religion avgörande
för biståndets effektivitet
Efter tsunamin 2004 låg många indonesiska kustsamhällen i
ruiner. Massiva humanitära insatser gjordes för de drabbade och
så småningom började ett återuppbyggnadsarbete ta form. I
några byar i Acheprovinsen bidrog Oxfam till återuppbyggnad
av moskéer, trots att detta inte ingick i den vanliga modellen för
katastrofarbete. På andra platser följde man den normala agendan
och fokuserade på materiella behov som bostäder, vatten
och sanitet. Det visade sig att de samhällen som fått moskén rekonstruerad,
snabbare återhämtade sig och snabbare fick igång
funktioner i samhällslivet. Rekonstruktionen av den religiösa
samlingsplatsen fick positiva effekter på återuppbyggnaden av
samhället i stort. 1
Referat från Duncan Greens blogg, Oxfam
detta exempel från Indonesien lyfter fram betydelsen av religion
inom utvecklingsprocesser. När utvecklingssamarbete inkluderar
kunskap om religion och religiösa handlingar och strukturer, ökar
förutsättningarna för effektivitet i insatserna. Sverige, i sällskap med
andra nordeuropeiska länder, tillhör de mest sekulariserade i världen
och kunskap och medvetenhet om vilken roll religion kan spela
i människors vardagsliv är generellt svag. 2 Det finns goda grunder
för att påstå att detta också är sant inom utvecklingssamarbetet
och att det får negativa konsekvenser för effektiviteten inom svenskt
utvecklingsbistånd.
Exemplet ovan aktualiserar hur kunskap om religion och respekt
för människors behov av religion leder till ett förbättrat resultat
för de människor som är målgruppen för utvecklingssamarbete.
Utvecklingssamarbete som inte respekterar religionens roll i människors
liv distanserar målgruppen och riskerar att ställa människor vid
sidan av utveckling.
Sedan början av 1990-talet har frågor om utveckling och religion
aktualiserats, inte minst genom flera initiativ inom FN-systemet.
9

I många enskilda länder har man också noterat att religionen varit
en icke fråga, eller ”blind fläck”, inom utvecklingssamarbetet och initiativ
har tagits för att råda bot på detta. Detta nyvaknade intresse
har dock just börjat skönjas i Sverige och hittills har få initiativ tagits
för att lyfta kunskapsnivån eller initiera forskning. Det finns risk att
effektiviteten i svenskt utvecklingssamarbete skadas om denna bristande
kunskap består.
Katherine Marshall, tidigare anställd på Världsbanken och ansvarig
för frågor om religion och utveckling, beskriver hur hon åker genom ett
torrt landskap i Mauretanien tillsammans med landets jordbruksminister.
De för ett samtal om kamelens betydelse, en fråga som intresserar
ministern. Marshall frågar om inga andra djur har betydelse för utvecklingen
på landsbygden, till exempel åsnor. Ministern hävdar med emfas
att det inte finns några åsnor i Mauretanien. När de anländer till sitt
mål, en by med jordbrukare i Senegaldalen, visar det sig att många åsnor
vandrar omkring där och många åsnor utför arbete. Men i ministerns
föreställningsvärld är de inte viktiga. Enligt hans uppfattning existerar
åsnorna inte ens och kan därför inte heller bidra till utveckling. 3
Marshalls berättelse illustrerar hur viktiga aspekter av utveckling
helt kan falla bort om intresse, kunskap eller vokabulär saknas för
att beskriva en komplex verklighet. Religion har varit en blind fläck
inom utvecklingssamarbete trots att den har funnits som en realitet
i människors vardag, precis som åsnorna i Mauretanien. De officiella
aktörerna, som Världsbanken, regionala utvecklingsbanker och
nationella utvecklingsaktörer har sällan haft en policy för hur man
ska se på religionens roll i utveckling. De har inte heller identifierat
det särskilda och unika bidrag som religiösa ledare eller strukturer
har för utveckling. Marshall berättar att det i historieskrivningen av
Världsbankens första femtio år endast finns en referens till religion. 4
Men de senaste 10–15 åren har religion återigen seglat upp som en
fråga på utvecklingsagendan.
10

Religionens återkomst
generellt har religion blivit en alltmer betydelsefull ingrediens
i de stora geopolitiska händelserna sedan början av 90-talet. Efter
Sovjetunionens fall har nya nationalstater skapats, tidigare ideologiskt
färgade konflikter har fått etniska eller religiösa ingredienser
och de ideologiska spänningsfälten har i en del fall förskjutits från
en politisk höger-vänsterskala till en mängd andra skalor där religion
är en av faktorerna. Exempel på detta är globalisering-antiglobalisering,
fattig-rik, nord-syd, väst-öst, traditionella värden-liberala värden etc. 5
Sedan länge har religionen också bevisat sin betydelse i utvecklingssamarbetet
genom sina tjänster för fattiga människor i världen.
En mycket stor del av till exempel sjukvård och utbildning i fattiga
länder utförs av så kallade trosbaserade organisationer. Inte minst under
senare år har det även förekommit ett antal större initiativ där ledare
och förgrundsgestalter från olika religioner mötts för att diskutera
globala problem som fattigdom eller klimatkris utifrån en helhetssyn,
som troende och bärare av en etisk tradition. Religion är en
inspiration för många rörelser som uthålligt arbetar för till exempel
fattigdomsbekämpning, skuldavskrivningar och milleniemålens genomförande.
Religiösa aktörer är, på gott och ont, omöjliga att ignorera
utifrån de stora officiella aktörernas perspektiv.
Diskussionen om religionens betydelse har också börjat vakna i
Sverige. Detta har bland annat skett som en reaktion på den påstådda
polariseringen mellan västerlandet och den muslimska världen
och som en reaktion på spänningen mellan växande muslimska befolkningar
i Västeuropa och en mer uttalad islamofobi och xenofobi.
Naturligtvis är händelserna den 11 september 2001 och det följande
”kriget mot terrorismen” en aspekt av detta.
Till sist har diskussionen också vuxit inom trosbaserade organisationer
utifrån behovet av att formulera sin identitet i ett föränderligt
biståndslandskap med minskade statliga biståndsbudgetar, ändrade
maktförhållanden i världen och en förskjutning av kristendomens
geografiska tyngdpunkt. De kyrkor som växer snabbast i världen
idag finns i utvecklingsländer och detta har ändrat maktbalansen
inom kristenheten. I detta samtal har trosbaserade organisationer ofta
lyft fram sitt eget mervärde som religiösa aktörer i en religiös värld.
11

Religionen tillbaka på agendan
i biståndsdebatten
Världsbankens ändrade policyer
Som nämnts har Världsbanken under de första femtio åren av sin
verksamhet inte haft någon uttalad eller medveten policy i sitt förhållande
till religion eller religiösa företrädare. Det finns därför
inte mycket skrivet om hur man har samarbetat med religiösa aktörer
eller tänkt angående religionens roll i utvecklingssamarbetet.
Världsbanken har fokuserat på samarbete med stater och på frågor
av teknisk eller materiell karaktär vilket är ett utslag av den ickefråga
som religionen har utgjort inom utvecklingssamarbetet. Under
1990- och 2000-talen har tonen hos Världsbanken förändrats i en
riktning mot starkare fokus på fattigdomsbekämpning och delaktighet
hos målgrupperna. Religiösa ledare har spelat en stor roll i det
civila samhällets kritik mot Världsbanken, vilket möjligen legat bakom
denna kursändring. Katherine Marshall skriver om Jubel-2000,
en kampanj för skuldavskrivning med tydlig koppling till de trosbaserade
organisationernas arbete:
”The result was a transformation of thinking and practice on international
debt and progress towards debt restructuring that was barely thinkable
only two years before. Relationships with religious organizations will
never be quite the same.” 6
Ett viktigt steg i ändrade relationer mellan Världsbanken och religiösa
ledare var ett möte initierat av George C Carey, dåvarande
ärkebiskop i Canterbury, och Världsbankens dåvarande chef
JD Wolfensohn i februari 1998. Representanter från nio världsreligioner
deltog. Detta resulterade i bildandet av World Faiths
Development Dialogue (WFDD) vars primära funktion har varit
att öka kunskapen om religionens betydelse för utveckling och överbrygga
gapet mellan religion och utvecklingsteori. Organisationen
har också bidragit till att involvera religiösa aktörer i till exempel
Poverty Reduction Strategy Papers (PRSP) och Världsbankens
landstrategier. 7
12

FN involverar religiösa ledare
”Today, there is an urgent need to rebuild bridges and to enter
into a sustained and constructive intercultural dialogue, one
that stresses common values and shared aspirations. Religious
leaders can play an important role in such an exchange. They
can stress the core beliefs and ideals found in all the great faith
traditions: compassion, solidarity, respect for life and kindness
towards others.” 8
Ban Ki-moon, FN:s generalsekreterare
FN:s befolkningsfond, UNFPA, har samarbetat med trosbaserade
organisationer i mer än trettio år, men arbetet intensifierades under
början av 2000-talet. Inom UNFPA:s arbetsområde ligger sexuell
och reproduktiv hälsa, hiv och aids och jämställdhetsfrågor. Dessa
är några av de mest laddade frågorna sett ur ett religiöst perspektiv.
Intressant är att UNFPA i sin metodologi inkluderar genusfrågor,
kulturell förståelse och ett rättighetsbaserat tillvägagångssätt och i
begreppet kultur placerar förståelse för religionens roll.
Den internationella befolknings- och utvecklingskonferensen i
Kairo 1994 blev en arena för mötet mellan FN-systemet och religiösa
aktörer och sedan dess samarbetar UNFPA med religiösa ledare
för att ändra attityder och beteenden. FN-systemet har identifierat
religiösa strukturer som några av de viktigaste kanalerna för att uppnå
förändring och har även sett vikten av att inkludera religiösa ledare
i utformandet av budskapet så att inte FN-initiativ framstår som
främmande eller hotfulla.
I efterdyningarna av terrorattackerna i Madrid togs 2005 initiativet
till The United Nations Alliance of Civilisations, UNAOC. 9
Namnet är en parafras på Samuel P. Huntingtons ”Clash of
Civilisations”. Initiativet togs av primärministrarna i Turkiet och
Spanien med stöd av FN:s dåvarande generalsekreterare Kofi Annan.
Syftet har framför allt varit att överbrygga motsättningarna mellan
den kristna delen av världen och den muslimska och att motverka
extremism.
FN-systemet har med andra ord identifierat religiösa ledare som
viktiga aktörer i frågor om försoning och relationsbyggande.
13

Initiativ i Europa
Både i Storbritannien, Nederländerna och Norge har det under
2000-talet vuxit fram mötesplatser mellan statliga biståndsaktörer
och trosbaserade organisationer. Det har också initierats ett antal
forskningsprojekt för att klargöra religionens roll i utvecklingssamarbetet.
Detta har lett till ett ökat intresse för frågan men också
en fördjupning av frågeställningarna. Det finns ett stort material att
tillgå för både forskare och praktiker, allt från det mycket stora forskningsmaterial
som tagits fram genom University of Birmingham, finansierat
av DFID, Department for International Development,
Storbritannien, till ”Religion and Development: Practitioners’
Guide” som holländska KCRD, Knowledge Centre Religion and
Development, producerat och den rapport om religion och utveckling
som Oslosenteret for fred og menneskerettigheter framställt på
norska utrikesdepartementets uppdrag. 10 Mycket av det arbete som
har gjorts i dessa länder är direkt användbart i en svensk kontext och
har också väckt intresse i Sverige i samband med några konferenser
och seminarier de senaste åren.
14

När religion främjar utveckling
en stor majoritet av världens befolkning beskriver sig som religiös
och religiösa ledare är en av de grupper som har mest förtroende
bland människor i världen. 11 Utan att ägna utrymme till att definiera
vad religion är, så kan man konstatera att trossystem erbjuder berättelser
som placerar människan i ett sammanhang och ger möjlighet
till en helhetssyn på hennes roll och riktning i existensen. Religion
är meningsskapande och ger bland annat ett språk för det som ligger
bortom det rationella. Religiöst motiverade handlingar som att
ge gåvor, besöka templet, moskén, kyrkan eller synagogan, delta i
gudstjänster, hålla andakt, be eller meditera är en naturlig del av de
flesta människors liv och dagliga rutin. Den sekularisering eller förskjutning
av det religiösa från det offentliga och kollektiva till det
privata som Europa har upplevt de senaste århundradena är, globalt
sett, en isolerad företeelse utan motsvarighet i de flesta andra delar av
världen.
De religiösa nätverken är de mest vittförgrenade sociala strukturer
vi känner. I stort sett i varje stad, samhälle eller by finns en eller
flera religiösa samlingsplatser och en majoritet av jordens befolkning
deltar regelbundet i samlingar på sådana platser. De religiösa strukturerna
är också bland de mest genomgripande för spridning av idéer,
information och utbildning, men också för bevarande av traditioner
och värderingar. På platser där inga andra aktörer finns inom det civila
samhället finns oftast ändå religiöst baserade strukturer som organiserar
människor för utbildning, etisk reflektion, socialt engagemang
och så vidare.
Sociala tjänster
Även när det gäller att utföra sociala tjänster finns religiösa aktörer
bland de största utförarna. Med siffror som varierar mellan 40 och
70 procent är det till exempel klart att trosbaserade organisationer
står för en stor andel av all sjukvård och utbildning i Afrika söder om
Sahara. 12 Alla de stora religionerna har ett patos för utsatta och fattiga
människor och har också strukturer för att förmedla hjälp och
stöd. Särskilt inom de grundläggande tjänsterna som skola och sjukvård
har religiösa aktörer en stark ställning.
15

Politik och påverkansarbete
Religionen beskrivs allt oftare som politiserad. Detta tar sig flera uttryck.
Det första som människor brukar identifiera är islamiseringen
av politiken i Mellanöstern och Nordafrika, men detta är inte det
enda exemplet. Även i västvärlden och främst i USA har politiken
präglats av en religiöst färgad diskussion. Kriget mot terrorismen, efter
händelserna 11 september 2001, har ofta klätts i religiösa termer,
som ”korståg” eller ”det rättfärdiga kriget”.
I händelserna före, efter och i samband med murens fall 1989–
90 spelade religiösa grupper en stor roll i demokratiseringen av
Östeuropa, men de har också spelat en central roll i demokratiprocesser
i till exempel södra Afrika och Latinamerika.
Det finns flera exempel på hur sociala rörelser allierat sig med kyrkorna.
13 Till exempel inom den så kallade antiglobaliseringsrörelsen
har kyrkorna agerat och erbjudit en plattform för engagemang. I internationella
rättvisefrågor som nedrustning eller finansiering av klimatanpassning
för fattiga länder har kyrkor och andra trosbaserade
organisationer spelat en stor roll och i den miljörörelse som påverkat
världen sedan 60-talet har ofta andliga värden och religiösa ledare
haft en avgörande betydelse.
Det är stor skillnad på det religiösa inslaget i å ena sidan islamistiska
rörelser i Mellanöstern och kriget mot terrorismen och å andra
sidan religion som en andlig inspiration för miljörörelser eller sociala
rörelser. Likafullt kan man konstatera att religion spelar en stor roll i
alla dessa sammanhang.
Ett långsiktigt perspektiv
En av de speciella egenskaperna i religiöst färgat engagemang är
långsiktigheten och uthålligheten. I den svenska debatten kritiseras
ofta näringslivet för att ha ett kvartalslångt perspektiv medan politiker
beskylls för att tänka i perioder som sträcker sig fram till nästa
val. Olika religioner erbjuder olika sätt att se på tid men delar det
långsiktiga perspektivet. När agerande inspireras av tron på en högre
makt blir till och med en mänsklig livstid kort. De stabila religiösa
institutionerna står som garanter för en kontinuitet i utvecklingssamarbete
som andra organisationer ofta saknar.
16

Hopp och inspiration
En av religionens grundläggande funktioner är att ge hopp. I till exempel
kristendom och islam är löftet om ett himmelrike viktigt och
de flesta andra trosföreställningar pekar på möjligheten till ett evigt
liv. Detta hopp beskylls ibland för att vara passiviserande och ta bort
fokus från livets utmaningar och den historiska kontexten. Men lika
ofta kan människors inre bilder av det goda eller fullkomliga tjäna
som en inspiration för handling och förändring. Fattiga eller på andra
sätt marginaliserade människor upplever ofta sin situation som
hopplös och då kan religionen vara den kraft som behövs för att hålla
hoppet vid liv. Denna aspekt av religion, som svårligen låter sig utvärderas
eller mätas, är möjligen ett av de största värdena för utveckling
och samtidigt det kanske minst utforskade eller dokumenterade.
17

När religion motverkar utveckling
»
Håll religionen borta från konflikten. Det här handlar om
makt och politik och måste lösas med politiska medel. I
samma stund som vi börjar åberopa Gud som auktoritet och de
heliga skrifterna som grund för våra beslut så upphör dialogen.
Håll religionen borta från konflikten!” 14
Bernhard Sabella, företrädare för kristna palestinier på Västbanken
problemen med religion är uppenbara. Citatet ovan från Israel/
Palestina aktualiserar hur religion kan cementera en konflikt och
tjänstgöra som argument som utestänger dialog. Men kunskap om
religion är viktig, inte minst i situationer där religionen har en negativ
effekt. Om biståndsgivare ser religion som en ickefråga kan bistånd
i värsta fall förvärra situationen och därmed minska biståndets
effektivitet.
Ofta uppfattas religion som ett värderingssystem baserat på tron
på en högre makt som därmed ställer sig över andra värderingar eller
bevekelsegrunder. Det är inte möjligt att här utveckla alla negativa
sidor av religion och inte heller att föra diskussionen om religion
är orsaken till konflikter eller ett redskap att använda i konflikter
som egentligen baseras på andra socioekonomiska förhållanden.
Men det finns anledning att lyfta fram och reflektera över några aspekter.
Det är klart att religion spelar en roll i uppkomsten av och
problemformuleringen i många konflikter, till exempel genom att bidra
till att definiera olika etniska grupper. Den blir därmed en gränsmarkör
och en motivation för konflikt. Religion bygger värderingssystem
som ska reglera etiska förhållningssätt för livets alla områden.
Dessa föreställningar eller trossatser har sina rötter i samhällen som
formades för tusentals år sedan och kan därmed bidra till att bevara
urgamla strukturer. Religion används för att legitimera åsikter som
sträcker sig långt bortom den enskilda människans eller gruppens
mandat.
Religion och genusfrågor har ett särskilt komplicerat förhållande.
På många sätt och alltför ofta stärker traditionellt religionsutövande
patriarkala strukturer. Både män och kvinnor utövar religion, men
de religiösa maktstrukturerna befäster ibland en ojämlikhet mellan
18

könen. Ofta är män religiösa ledare och kvinnor religiösa utövare.
Det finns många exempel, inte minst i den kristna historien, där
religionen införlivats i den världsliga maktutövningen och blivit en
del av en förtryckande maktstruktur. Teologi har formulerats för att
stödja en ordning mellan styrande och undersåtar, män och kvinnor,
ursprungsbefolkning och kolonialherrar, svarta och vita och så
vidare. Liknande processer finns också i de andra världsreligionerna.
När religion och maktutövning kombineras leder detta ofta till
förtryck och diskriminering av dem som inte delar maktens trosföreställning.
Dels ger religionen mandat till maktutövning och legitimerar
förtryck, dels exkluderas andra trosutövare från makten.
På grund av den tröghet som finns i religioner eftersom de ofta
hänvisar till gamla källor, till nedskrivna uppenbarelser eller ord
från religionsstiftare, så utgör de inte sällan ett naturligt motstånd
mot förändringsprocesser i samhället. Både kristendomen och islam
har formulerat teologier och senare politiska ideologier för att stå
emot den utveckling som sedan upplysningen präglat västerlandet
och senare även övriga delar av världen. Ordet fundamentalism dyker
upp i början av 1900-talet, i den amerikanska debatten om skolornas
undervisning om bibelns skapelseberättelse och utvecklingsläran.
Denna diskussion pågår fortfarande, hundra år senare, och är
ett exempel på hur religion har mobiliserats för att motverka en accelererande
förändring av värderingar och åsikter i samhället.
Religion kan innebära en flykt från verkligheten, eller i varje fall
bidra till att människor tar bort fokus från rådande omständigheter
med hänvisning till att den materiella världen är underordnad
den andliga. Idag växer kristendomen mest i fattiga länder och islam
fördjupas och radikaliseras i utvecklingsländer. Vissa av de växande
kyrkorna har ett svagt budskap när det gäller socio-ekonomiska
förändringar. Framförallt bortser flera av dem från strukturella problem
och placerar de flesta utvecklingsrelaterade frågor, till exempel
rätten till arbete, hälsa eller trygghet, inom relationen mellan individ
och Gud. 15
Samtidigt måste man konstatera att religionens sämsta sidor är
nära länkade till några av dess mest positiva sidor sett från ett utvecklingsperspektiv.
Religion har genom historien varit en av de
mest dynamiska krafterna för att omstrukturera samhällen och ut-
19

mana etablerade strukturer. Styrkan i övertygelsen som förmår människor
att dra ut i krig är också den starkaste kraften för positiv mobilisering
av sociala rörelser. Fokus på det andliga eller transcendenta
kan vända människors energi bort från den socioekonomiska situationen
samtidigt som det hopp och den inspiration som religion erbjuder
hjälper människor att fortsätta leva trots marginalisering och
dåliga framtidsutsikter.
20

Spänningsfält
Individens eller kollektivets rättigheter
I situationer där religion är en källa till konflikt eller uppfattas som
kontraproduktiv för utveckling handlar det ofta om en konflikt mellan
individuella och kollektiva rättigheter. Debatten har förts på olika
plan om huruvida mänskliga rättigheter, som de uttrycks i FN:s
olika deklarationer, är västerländskt präglade eller om de är universella.
Ett starkt fokus på individuella rättigheter krockar ibland med
ett religiöst eller traditionellt betraktelsesätt där individen primärt
får sin identitet som en del av ett kollektiv och där de kollektiva rättigheterna
därför överordnas individens. De flesta aktörer inom utvecklingssamarbetet
ser FN:s deklaration om de mänskliga rättigheterna
som ett fundament för sin verksamhet samtidigt som vissa religiösa
företrädare har ifrågasatt deras universalitet.
Genus, SRHR, HBTQ
Det finns ett antal frågor där relationen mellan religion och den internationella
utvecklingsagendan ofta blir komplicerad. I flera fall
handlar detta just om spänningen mellan kollektiva och individuella
rättigheter. Exempel på dessa spänningsfält är genusfrågor, sexuell
och reproduktiv hälsa (SRHR) samt frågor som rör rättigheter för
homosexuella, bisexuella, trans- och queerpersoner (HBTQ). Detta
är områden där religion ofta bär med sig starka värderingar. Just
därför är förändringar av attityder och värderingar inom dessa fält
omöjliga att uppnå utan att ta hänsyn till den religiösa arenan. Det
finns många exempel på att det inom dessa mycket komplicerade
områden varit som mest betydelsefullt att involvera religiösa aktörer
och bygga kompetens runt religiösa frågor. Ett exempel är UNFPA:s
arbete där FN-organets egna rapporter visar på betydelsen av samarbete
med religiösa aktörer för ett framgångsrikt arbete med till exempel
familjeplanering eller synen på reproduktiv hälsa. 16
I insatser inom dessa områden väcks en rad etiska och principiella
frågor om vilka kompromisser man kan göra för att uppnå vissa mål
och vilka principer som kan ruckas på för att uppnå ett samarbete med
människor vars grundvärderingar man inte delar. I ett samarbete mellan
organisationer där man inte delar grundsyn men ändå kan se vis-
21

sa samarbetsvinster, är frågan om arbetet bidrar till att legitimera en
struktur som i sig uppfattas som förtryckande eller om synergierna har
ett sådant värde att man väljer att ändå arbeta tillsammans. Svaret på
denna fråga kan bara nås genom att organisationerna för samtal liksom
genom en noggrann analys av det specifika sammanhanget.
Ett aktuellt exempel är det samarbete som svenska kyrkor har med
systerkyrkor i flera afrikanska länder där de gemensamt arbetat för
utveckling under många år, men där synen på homosexuellas rättigheter
nu har skapat konflikter mellan kyrkorna. I många fall har de
dock valt att fortsätta samarbetet men med en fördjupad dialog om
just dessa frågor. 17
Religion och konflikt
Religionens negativa roll i väpnade konflikter har beskrivits utifrån
många situationer. Det är också uppenbart att kompetens och kunskap
runt religion är avgörande för utvecklingsinsatsers effektivitet i
samband med konflikter. På samma sätt som det finns många exempel
på religionens roll i uppkomsten av konflikter så finns det många
exempel på religionens betydelse i försonings- och återuppbyggnadsarbete
efter konflikter. I den sydafrikanska sannings- och försoningskommissionen
var det religiösa inslaget starkt och språkbruket var
ofta hämtat från den kristna sfären. I flera latinamerikanska länder,
till exempel Peru, El Salvador och Mexiko, har den katolska kyrkan
spelat roll som medlare mellan grupper i konflikt.
Religion och miljö
I de flesta religioner finns det berättelser och teologi som beskriver
människans förhållande till skapelsen. Det finns exempel på hur
kristen teologi har legitimerat ett överutnyttjande av naturresurser.
Samtidigt finns genom historien uttryck för alternativa synsätt och i
synnerhet under 1900-talets andra del har en medveten teologi med
fokus på förvaltarskap och ekologi vuxit fram. Det finns också exempel
från andra religioner på hur miljöarbete hämtat inspiration från
olika andliga traditioner och hur religiösa ledare varit avgörande för
att skapa engagemang. Miljö- och klimatfrågor är ytterligare ett arbetsområde
där kunskap om religion kan effektivisera och fördjupa
utvecklingsinsatser.
22

Atallah Fitzgibbon från brittiska Muslim Charities Fund beskriver hur
fiskare i Tanzania systematiskt bidrog till förstörelse av korallrev genom
dynamitfiske. Verksamheten var lönsam och kortsiktigt effektiv för fattiga
fiskare och flera projekt hade misslyckats med att få stopp på verksamheten.
Det var först efter ett fördjupat samarbete med lokala imamer,
som kunde klä situationen i religiösa termer och förklara att dynamitfiske
var ”haram” – det vill säga synd – som förstörelsen stoppades och man
kunde erbjuda alternativa och hållbara fiskemetoder. 18
23

En helhetssyn på människan
troende människor hävdar ofta att man har en helhetssyn på människan
som inte reducerar henne till antingen en ekonomisk aktör
eller en andlig varelse, utan ser henne som en integrerad helhet. Man
beskriver också utveckling som en process som samtidigt berör människans
andlighet och hennes yttre omständigheter. Trosbaserade
organisationer har här tillgång till ett språkbruk som beskriver människans
komplexitet på ett sätt som ibland saknas eller osynliggörs
inom sekulärt utvecklingssamarbete. Den strikta uppdelningen mellan
andligt och materiellt tvingar dock trosbaserade rörelser att göra
en uppdelning av sitt arbete, när till exempel statliga finansiärer inte
kan bekosta det som skulle kunna uppfattas som religiös verksamhet.
En konsekvens av denna krock mellan olika sätt att beskriva världen
är den dynamik som uppstår mellan samarbetsorganisationer i
nord – där pengarna finns – och i syd. Det finns flera exempel på
hur samarbetsorganisationen i syd snabbt anpassar sig till språkbruket
i nord. En av slutsatserna i det stora brittiska forskningsprojektet
Religion & Development är att det är mycket liten skillnad mellan
sekulära och trosbaserade biståndsorganisationer i utvecklingsländer
som Pakistan eller Tanzania där studier genomförts, och att detta
kan tillskrivas en anpassning till förväntningarna hos samarbetsorganisationen
i nord. 19 På så sätt riskerar utvecklingssamarbetet i syd
att fjärmas från människors vardag genom att organisationer anpassar
sig till den dualism som råder i nord. Religionen hamnar utanför
agendan, trots att organisationen är trosbaserad och i sin praxis
önskar väva samman andligt och materiellt. På motsvarande sätt kan
religiösa ledare alieneras från utvecklingssamarbete som man uppfattar
som sekulärt. Om organisationer som finaniserar utvecklingssamarbete
hade större kompetens inom religion och större tolerans
för ett ”religiöst språk” skulle en helhetsyn kunna upprätthållas vilket
bättre skulle kunna inkludera människor som beskriver sig som
religiösa.
Allt utvecklingssamarbete är värdebaserat. Det är en illusion att
tro att det skulle kunna finnas utvecklingsinsatser som inte bygger
på en värdegrund. Det svenska statliga biståndet bär också med sig
åsikter och värderingar som ibland är så internaliserade att de upp-
24

fattas som universella och inte möjliga att ifrågasätta. Det uttrycks
till exempel ofta en mycket stark tro på demokratiska eller ”svenska”
värderingar utan att dessa värderingar är definierade eller ens diskuterade.
20 En startpunkt för att möta människor med en religiös övertygelse
är att skärskåda den egna värdegrunden och lära känna dess
ursprung.
Helhetssyn och dubbel agenda
Det finns ett kluvet förhållande mellan de trosbaserade organisationerna
och statligt utvecklingssamarbete i de flesta länder i nord.
Å ena sidan finns det en lång traditon av samarbete som går tillbaka
till de första missionsinsatserna, ibland under kolonial flagg.
Utvecklingssamarbetet som vuxit fram sedan andra världskriget
har ofta initierats av och varit baserat på tidigare missionsinsatser.
Å andra sidan finns det en skepsis gentemot trosbaserade organisationer
och en rädsla från statliga bidragsgivare för en dubbel agenda
där dessa organisationer befaras blanda det humanitära uppdraget
eller utvecklingssamarbetet med evangelisation och proselytism.
Konsekvensen blir att arbetet delas i statligt finansierat och eget finansierat
arbete. Från ett perspektiv där religionen är en integrerad
del av människans självförståelse upplevs denna uppdelning som
onaturlig. Trots att differentieringen i finansiering behövs, blir en
alltför ängslig hållning från finansiärer, i kombination med religionsblindhet
och okunskap om trosbaserade organisationers arbete,
en hämsko för utvecklingssamarbetets effektivitet.
Det är i detta sammanhang också viktigt att se religion inte bara
som ett instrument för en utvecklingsagenda utan som ett värde i
sig, just som religion och andlighet. Rätten och möjligheten att utvecklas
som hel människa, både andligt och materiellt, utifrån sin
egen förståelse av dessa värden, är själva den kritiska skärningspunkten
mellan en traditionell utvecklingsagenda och en helhetssyn
på människa och utveckling. Här krävs en öppenhet och en nyorientering
hos biståndsaktörer formade av traditionell västerländsk
utvecklingsteori.
Det är också nödvändigt med analys och reflektion för att komma
åt konflikten mellan ett helhetsperspektiv och ett betraktelsesätt
som skiljer ut religionen från övriga delar av människans liv. Det se-
25

nare gör det möjligt att se religion som ett särintresse eller en valbar
aspekt av livet, i det förra är religionen oskiljbar från den mänskliga
existensen. Om inte aktörer inom utvecklingssamarbetet äger metoder
och ord för att möta denna helhetssyn på människan och utvecklingen,
utan att nödvändigtvis omfatta den själv, kommer resultatet
av arbetet att bli lidande.
Det finns många exempel på att verksamhet som kan beskrivas
som traditionellt religiös är konstruktiv för utveckling. Byggandet av
sociala strukturer och civilt samhälle är i sig en positiv kraft för utveckling
liksom till exempel utbildning och läskunnighet är aspekter
av utveckling som ofta är direkt länkade till religiös fostran.
26

Är troende bättre på att möta troende?
En svensk biståndsorganisation samarbetar med en kongolesisk
människorättsgrupp. Organisationerna har en gemensam kristen
bas och delar synsätt till exempel när det gäller demokrati,
kvinnlig rösträtt och respekt för mänskliga fri- och rättigheter.
Men vid en viss tidpunkt kommer samtalet in på homosexuellas
rättigheter. Plötsligt förordar representanterna för den kongolesiska
partnerorganisationen fängelsestraff för homosexuella
handlingar. Hur ska man gå vidare? Ska samarbetet brytas, ska
uttalandet förbises eller ska man ta upp en diskussion? Maktförhållandet
aktualiseras i relationen mellan organisationerna. Det
framstår också tydligt att de svenska representanterna betraktar
kongoleserna som ”ännu inte helt klara med sin syn på homosexuellas
rättigheter”, och därmed underförstått som inte tillräckligt
medvetna om mänskliga rättigheter. Kongoleserna å andra sidan
ifrågasätter svenskarnas autenticitet som kristna.
(Exemplet är fingerat men bygger på en verklig situation.)
i debatten framhåller ofta västerländska trosbaserade organisationer
att man har ett mervärde i sitt tillträde till den religiösa arenan och
de religiösa strukturerna i utvecklingsländer. Ibland finns det föreställningar
om att religiösa människor skulle vara på samma våglängd
och dela grundläggande värden. Men det finns ingen självklar
koppling mellan att dela tro och värderingar. Det är viktigt att inte
generalisera om åsikter inom religiösa grupper. Det kan, när det gäller
vissa sakfrågor, mycket väl finnas lika stora ideologiska och värderingsmässiga
skillnader inom gruppen troende eller inom samma
religion eller till och med inom samma kyrka eller samfund, som i
vilken slumpmässigt vald grupp människor som helst.
Samtidigt finns det goda skäl att anta att människor som har en
religiös övertygelse är bättre skickade att tala med andra religiösa, även
om de inte delar tro och värderingar, än människor utan religiös tro.
Eftersom värderingar, teologisk tolkning och traditioner varierar
inom grupper med samma konfession är det långt ifrån självklart att
kyrkor eller andra religiösa strukturer i utvecklingsländer kan vara
enkelriktade kommunikationskanaler för vare sig sekulära eller tros-
27

aserade utvecklingsorganisationer i nord. Det som uppfattas som
ett självklart betraktelsesätt bland majoriteten trosbaserade organisationer
i nord är inte självklart accepterat bland trossyskon i syd.
Det finns också risk att samarbetsorganisationer i nord omedvetet
tar på sig ett paternalistiskt synsätt när de närmar sig mer konservativa
samarbetspartners i syd med förhoppningen att dessa skall ändra
sig under resans gång och anta mer anpassade värderingar. Detta aktualiserar
återigen hur bristen på kunskap om religion och avsaknaden
av helhetssyn riskerar att placera organisationerna i ett minfält av
ekonomiska maktrelationer, paternalism och osunda förväntningar.
Under 2011 besökte biskop Joshua HK Banda från pingströrelsen i Zambia
Sverige. Han är också ordförande i Zambias nationella hiv och aidsråd.
Han reste i Sverige på inbjudan av RFSU. I samtal mellan honom
och representanter från svenska organisationer stod det klart att han väl
kände till den hållning som de flesta svenska organisationer, trosbaserade
eller inte, har till exempel när det gäller homosexuellas rättigheter och
synen på preventivmedel. Han var inte beredd att omfatta dessa synsätt
men var ändå villig att samarbeta mot ett gemensamt mål: en minskad
spridning av hiv, förutsatt att västliga samarbetsorganisationer var öppna
för dialog och respekterade hans och hans kyrkas ställningstagande.
Biskop Bandas förhållningssätt aktualiserade flera avgörande frågor.
Hur ska en västerländsk organisation som är övertygad om vissa
principer kunna samarbeta med en partnerorganisation i syd som är
lika övertygad om motsatta principer? Hur kan konstruktivt samarbete
uppnås när värderingssystem krockar? Det är en utmaning
för samarbetsorganisationer i nord att möta människor med respekt
och se möjligheter till dialog och konstruktivt samarbete utan att
man delar alla värderingar och utan att man känner att man behöver
svika sina egna värderingar eller sopa meningsskiljaktigheter under
mattan. Det är i vissa fall möjligt att uppnå goda resultat utan
att man värderingsmässigt startar på samma plats. Utan en fördjupad
kunskap om religionens roll i skapandet av värderingar kommer
organisationer i nord att antingen stöta bort människor genom sin
agenda eller tappa inflytande genom att man sviker sina egna vär-
28

deringar. Brist på kunskap och respekt kan alltså leda till att människor
utestängs från utvecklingssamarbete eller blir misstänksamma
mot samarbetsorganisationer i nord som man tycker driver på
en värderingsförändring. Samtidigt är det angeläget att organisationer
i nord är mycket tydliga med sin egen värdegrund och de egna
åsikterna.
En fördjupad kunskap om religionens roll i utvecklingssamarbetet
är ett avgörande verktyg för att kunna göra de nödvändiga bedömningarna
om när ett samarbete ska fortsätta eller avbrytas då värdegrund
och åsikter skiljer samarbetsorganisationer.
I UNFPA:s rapport från 2008 “Culture Matters” kan man läsa:
“Religion is an important part of culture and vice versa, and harmful cultural
practices rooted or assumed to be rooted in religious values and/
or interpretations may be some of the most difficult to change. However,
when attitudes and beliefs are respected and evidence is presented, most
religious leaders are open to the idea that specific areas of development
will improve the health and well-being of their constituents, as well as
the exercise of their right to health and other interrelated rights.” 21
Över tid och genom kommunikation sker en förändring av attityder
hos människor. Men, vilket konstaterats tidigare, inom biståndsarbete
är det välkänt att organisationer i syd ofta anpassar sitt språkbruk
snabbare än sina verkliga värderingar. 22 Trots detta är alla de
stora världsreligionerna dynamiska miljöer med en pågående teologisk
reflektion i mötet med förändringar. Idag finns det till exempel
feministteologiska traditioner inom samtliga världsreligioner.
Religion i nord influeras också av teologi och kulturella uttryck från
syd. Det finns alltså en dynamik inom religiösa gemenskaper, men
att förutsätta att man kan styra denna dynamik från organisationer
i nord, eller att den egna åsikten i längden är överlägsen, är inte en
konstruktiv attityd. Tvärtom riskerar man att omöjliggöra dialog
och att motverka utveckling. Trots att religiösa ledare ibland är ett
hinder för förändring av attityder kan de vara den största tillgången i
förändringsprocesser, under förutsättning att man närmar sig frågan
på ett sätt som är acceptabelt från ett religiöst perspektiv. Detta bely-
29

ser ytterligare hur viktigt det är med kunskap om religion för ett effektivit
utvecklingssamarbete.
Lizette van der Wel, då ansvarig för frågor om religion och utveckling
på den holländska trosbaserade biståndsorganisationen ICCO,
Interchurch Organization for Development Cooperation, tog vid en
konferens 2011 i Stockholm upp ett exempel som involverar pingstförsamlingar
i Zambia:
I samarbete med ICCO bedrev församlingar ett arbete riktat mot män
och deras roll som fäder och familjeförsörjare. Språkbruket i materialet
var anpassat till målgruppen och byggde på mycket traditionella kristna
värderingar om mannen som familjens överhuvud och ansvarig inför Gud.
Trots ordval och värderingar som hade känts främmande i en europeisk
kontext, både sekulär och icke-sekulär, fick projektet mycket goda resultat.
Fler män tog större ansvar för sina familjer, spridningen av hiv minskade i
gruppen och männen fungerade bättre i rollen som fäder. 23
Exemplet visar hur goda resultat för utveckling uppnåddes, samtidigt
som värderingarna inte stämde mellan samarbetsorganisationerna.
Men budskapet skrämde inte bort målgruppen utan mötte dem utifrån
deras värderingar. Utan lyhördhet för religion hade detta inte varit
möjligt. Samtidigt är det möjligt att argumentera för att en utbildning
som denna cementerade patriarkala strukturer och därmed motverkade
utveckling ur den holländska organisationens perspektiv.
Slutsatsen blir att trosbaserade organisationer i nord har relationer
med religiösa nätverk i utvecklingsländer som är unika, men att relationen
och kommunikationen mellan troende är komplicerad och kräver
eftertanke och fördjupad kunskap för att göra utvecklingssamarbetet
effektivt och ta hänsyn till olika målgruppers syn på utveckling.
30

Sammanfattning, slutsatser och några ord
om vägen framåt
religion utgör i många fall en blind fläck eller ickefråga inom biståndsvärlden,
även om frågan har aktualiserats den senaste tiden.
Konsekvenserna av denna blinda fläck blir att faktorer som är avgörande
för utveckling negligeras och att kunskapen om religion, om
religionens roll och om hur man ska interagera med religiösa människor
och grupper, saknas. Samtidigt har vi konstaterat att religion
är en viktig faktor för utveckling. Alltså måste detta glapp hanteras
och överbryggas.
Religion behöver lyftas fram som en aspekt när biståndsaktörer gör
analyser av länder, regioner och politiska processer. I flera europeiska
länder som Storbritannien, Nederländerna, Schweiz och Norge har
man genomfört större satsningar och tvärvetenskapliga forskningsprojekt
inom området. Detta behöver presenteras i Sverige och kan
förhoppningsvis inspirera till liknande insatser i den svenska kontexten.
Behovet av fördjupad kunskap om religionens roll för utvecklingssamarbete
gäller både för trosbaserade och sekulära organisationer,
ickestatliga organisationer och myndigheter. Det är angeläget
att diskussionen inte begränsas till de trosbaserade organisationerna.
En förutsättning för att kunskapsnivån om religion ska kunna höjas
är att människor i såväl trosbaserade som sekulära utvecklingsorganisationer
kan inta ett professionellt förhållningssätt till religion.
Om vi jämför med kunskapen och professionaliteten när det gäller
genusfrågor blir skillnaden uppenbar. Idag är det få inom utvecklingssamarbetet
som inte tar genusfrågor på allvar. Men tidigare i
historien finns många exempel på att dessa frågor inte kunde hanteras
utan att människor var tvungna att bli alltför privata eller utgå
från sina egna omständigheter på ett laddat sätt. På ett liknande sätt
är det med religion idag. Många människor beskriver hur de har
svårt att tala om religion utan att ta in privata erfarenheter som gör
ämnet spänningsfyllt. Religion och tro är personligt och ofta laddat,
men oavsett bakgrund måste människor kunna anta ett professionellt
perspektiv till religionen som fenomen och funktion. Detta gäller
både troende och icke troende.
Ett avgörande steg för att kunna möta människor som uttrycker
31

en tro är att skärskåda sin egen värdegrund. Inom det civila samhällets
organisationer behövs fördjupad bearbetning av värderingar.
För att förenkla detta krävs det metodutveckling för att integrera
religion i det kontinuerliga arbetet inom utvecklingssamarbetet.
Ett exempel är den ”Religion and Development: Practitioners’ guide”
som har tagits fram av KCRD i Nederländerna som en hjälp för
utvecklingssamarbetet.
Insikten att människor som delar religiös bekännelse inte nödvändigtvis
delar värderingar är en kännbar upplevelse för många trosbaserade
organisationer. Hur man ska kunna arbeta tillsammans med
religiösa människor i andra kulturer är en bestående utmaning som
kräver att man noga analyserar värdet av samarbete trots olika syn
på till exempel individuella och kollektiva rättigheter. Återigen kräver
detta att aktörer i länder i nord undersöker sin egen värdegrund
och kan kombinera tydlighet med ödmjuk öppenhet. Arvet från en
kolonial historia gör detta än mer angeläget.
En fördjupad kunskap om religionens roll i mäniskors vardagsliv
och identitetsbygge måste leda till en större öppenhet för en helhetssyn
på människan som andlig och materiell varelse. Den uppdelning
mellan andligt och sekulärt som präglar tankesättet hos de flesta västerlänningar
behöver prövas mot den helhetssyn som präglar många
människor som lever i utvecklingsländer. Detta är inte ett hot mot
utveckling utan en förutsättning för människors delaktighet.
32

Förslag till fortsatt läsning
Jøssang, Asle F. och Øyhus, Arne Olav (red.) Religionens rolle i bistand og utvikling,
Portal forlag, Kristiansand, 2012.
Ter Haar, Gerrie (red.), Religion and Development: Ways of Transforming the
World, Hurst & Co, London, 2011.
Religion and development: Practitioners’ Guide, Knowledge Centre religion
& Development. Se < http://www.religion-and-development.nl/praktijkboek
> (2012-12-13.)
Inblikk i forholdet mellom religion og utvikling. En rapport for prosjektet religion
og utvikling 2011-2012, Oslosenteret for fred og menneskerettigheter
och norska utrikesdepartementet, Oslo, 2012. Se < http://www.oslocenter.
no/wp-content/uploads/2012/09/Endelig-Rapport-om-Religion-Utvikling.
pdf > (2012-12-13.)
Noter
1 < http://www.oxfamblogs.org/fp2p/?s=tsunami+mosque&x=0&y=0 >
(2012-12-13.)
2 < http://www.worldvaluessurvey.org/wvs/articles/folder_published/article_base_54
> (2012-12-13.)
3 Marshall, Katherine, “Development and Religion: A Different Lens on Development
Debates” i Peabody Journal of Education, vol. 76, no. 3/4 (2001),
s. 339-375.
4 Lewis, John P., Webb, Richard Charles & Kapur, Devesh (red.), The World
Bank: Its First Half Century, Brookings Institution, Washington, D.C., 1997
5 Dessa förändringar beskrivs i texter som: “The Postmodern Condition”
(Lyotard, 1979), “The End of History” (Fukuyama, 1989), ”The Clash of Civilizations”
(Huntington, 1996), ”The End of Modernity” (Sim, 2010) och
”Monsoon” (Kaplan, 2010).
6 Marshall, Katherine, “Development and Religion: A Different Lens on Development
Debates”, s. 7, i Peabody Journal of Education, vol. 76, no. 3/4 (2001),
s. 339–375.
7 PRSPs är rapporter som tagits fram av regeringar i utvecklingsländer genom
en deltagandeprocess där både nationella intressenter, till exempel representanter
från civilsamhället, och internationella aktörer som Världsbanen
och Internationella Valutafonden deltagit. < www.imf.org/external/np/
exr/facts/prsp.htm > (2012-12-13.)
8 < http://www.unfpa.org/webdav/site/global/shared/documents/publications/2008/Culture_Matter_II.pdf
> (s. 12). (2012-12-13.)
9 < www.unaoc.org > (2012-12-13.)
33

10 Religions and Development Research Programme: < www.dfid.gov.uk/r4d >;
Knowledge Center Religion and Development: < www.religion-and-development.nl
>; Oslosenteret for fred og menneskerettigheter: < www.oslocenter.no/projects/religion-and-development
> (2012-12-13.)
11 Deepa Narayan: Voices of the poor. Can anyone hear us?, s. 104, Washington
DC, Oxford University, World Bank, 2000.
12 < www.unfpa.org/webdav/site/global/shared/documents/publications/2008/Culture_Matter_II.pdf
> (s. 16). (2012-12-13.)
13 Marshall, Katherine, “Development and Religion: A Different Lens on Development
Debates” i Peabody Journal of Education, vol. 76, no. 3/4 (2001),
s. 339–375.
14 Noterat av Petter Jakobsson, Diakonia, april 2007.
15 Micklethwait, John. & Wooldridge, Adrian, God is Back: How the Global
Revival of Faith is Changing the World, Penguin Press, New York, 2009.
16 < www.unfpa.org/culture/fbo.html > (2012-12-13.)
17 Samtal med Svenska kyrkans policychef Gunilla Hallonsten, 2012-10-04.
18 < http://news.bbc.co.uk/go/em/fr/-/1/hi/world/africa/4271519.stm >
(2012-12-13.)
19 < http://www.religionsanddevelopment.org/files/resourcesmodule/@
random454f80f60b3f4/1315399993_working_paper_67___complete_for_
web.pdf > (s. 102). (2012-12-13.)
20 Se protokoll för regeringssammanträde angående inrättande av Råd för
näringsliv och utveckling 2009-06-11.
21 < http://www.unfpa.org/webdav/site/global/shared/documents/publications/2008/Culture_Matter_II.pdf
> (s. 12). (2012-12-13.)
22 < http://www.religionsanddevelopment.org/files/resourcesmodule/@
random454f80f60b3f4/1315399993_working_paper_67___complete_for_
web.pdf > (s. 104). (2012-12-13.)
23 Konferens om religion och utveckling. Svenska missionsrådet. Stockholm
2010.
34

Denna bok är producerad
med ekonomiskt stöd från Sida.
Sida ansvarar inte för innehållet
eller formen.
Författare: Petter Jakobsson
Redaktörer: Robert Odén,
Viktoria Isaksson
Layout: Cathrin Emdén
Tryck: Printone, 2013
ISBN: 91-85141-22-4
5

eligiös tro är en självklar del av livet
för en majoritet av världens befolkning.
Religionen påverkar människors sätt att
tänka, handla och förstå tillvaron liksom
den genomsyrar kulturer och samhällsstrukturer.
Ibland är religionens
roll för människor och samhällen en tillgång,
ibland ett problem. Att förstå religionens
roll och funktion blir därmed en
nödvändighet för den som har ambitionen
att påverka samhällsutvecklingen.
Inte minst gäller detta för aktörer inom
internationellt utvecklingssamarbete
där religiösa rörelser och organisationer
har en mycket central roll.
Internationellt uppmärksammas religionens
roll i utvecklingssamarbetet
alltmer. I Sverige har dock frågan levt
ett liv i skymundan även om vi också
här kan ana ett gryende intresse. Med
denna skrift vill Svenska missionsrådet
bidra till ett samtal om religion som en
möjlighet och ett problem i utvecklingssamarbete
liksom lyfta behovet av att
bygga kompetens kring ämnesområdet.
svenska
missionsrådet
Svenska missionsrådet,
Box 14038, 167 14 Bromma
www.missioncouncil.se