Page 1 I f' 'i1 '^ .»l.vi: * ..";"" ""':.;." :.'":._

I 

f' 'i1 

'^ 

..";""■ "" ' "■ ""■'■:.;. .; ■-. - ■ ,:■■.'"■:. ■_".' ' ' ;■"■: "/■'■..>. 

>: v ■*- ■.: '■.■■: :"■ .-.. ' 

■" '■ *■■ " - ■ ■ 1 ' - .. , ... 

"■ ■. ■. *■ '■■"■.;'.'.;■ ■'■"■■■" ■;■■'■ ■ ■,:'-■'■■> 

''■■:■,■*■'■ .■-■■:."'■"'.: ""■'/■;. ■ ':..."■..*: 

.■'■'■'*'■;"' .*" : '■.'■■*'■'».''■"':.'"'■■.-- ■■, "■ ■ 

[■'■'; ;\'V.-; '■'' . :'' >" .'- ■''■!""■■ ■■■'*..■■:'"■■ 'v *' 

..'";-' 

■'.■Av '■■'""" :'"'■.' -;i-- ■■■'"' 

k'.-V -; 

■"v'>A'*-"''■■' 'V.. ".■'■"...:■-'■'. v.. '■'"■■.'■■"■■■ 'v' 

''."' »..':'.'.* .*■.:■ ''".'■""'■".■;■.";.'■""! :" 

"' "' 

> '"" ■ "■ ■"' '■ :- ■"" .■'■i-"'v '".*■ ■' ■*:-^-'.-* ; '■.;"■■ ' ;" '■■"'■*."■'■-* . ■*'"'.'■? ■ .*'.."" 

I'/« ■ * ..■!»'", */■ '■ ■*".."* :..-.j' ' 

"■-/.■:':'"'.■ .i"»' .,: t'.''""' . ;i >. ■"" '■'.'. ' 

■.".""**■' 

" 

\..,.'.;... ■ >-■;*;;■" "■.-,'» '.:; '';■'"■■ '. >;*■■ ■,'■■/ ■"..'■. ':'■' '.'■' ■>■ ■ .,■.' i.*»*'i'". 

'»".■''.■ "'">*'■'■♥"*' .■■.'.'. ""/ .^■"""!, .■''.'_ ♥""..'.."' -*;V.. .'"■ ' '"; ■'■'■■/',''. """',■'" 

f" V - "-■ v; "', " '■ .'''/-.'■'.' t , "" 

:.,■'.'/ '..;■_ :" '. , " ■.i'"!.'"'» ..'" " ■'"■■ * , " : - ■ 

-,'.' ' :*';>r'-'.-' ' ,'. ■■ ■■' ' *'"■■"■ ■*.'■'' *

ftäfiPt-. 

'^WStfi';??** 

/a 

' 

r~- . 5

ny 

£.11 

3k

ME.TTE.KNICH. HAHBE^BERÖ. 

CAS TJLHRjEAGH.

\ 

Europeiska Staternas 

HISTORIA, 

efter freden i Wien år lftog; 

AF 

JFR. BUCHHOLZ, 

«w~©^ 

Femte Delen; 

jfrån Freden iParis, år 1814, till 

Wienska Congressens slut är IÖIS. 

"**->».© ■«»**" 

A^-w öooaöooobcx^ciocicÄx»-«i-^. (%~*-~-öcoccoooocociocoooo 1»"^^ 

STOCKHOL M, 1019, 

hos Zacharias iie.&ggst r ö m.

1 

njr*, -JB»~6CX»OOC«»«>©OOJ«3KX?OOOOCte»00000000000000-

4 

fcvarvid detisynnerhet ankom på att med 

säker öch skarp blick skärskåda ett i sig 

sjelf afskyvärdt föremål, för att kunna afsöndra 

hvad som låg till grund derför ifrån 

det som endast måste anses för ett 

resultat deraf, frambragdt genom en rsattir- 

»ödvändig följd af saaimauhängande orsaker 

och verkningar. En sak var åtminstone 

lätt &tt inse, den nämligen, att aldrig 

en Fransk revolution skulle halva varit till, 

om dtu icke liaftfin grundiFranska regeringfltns 

svaphet. Men hvaiifrån kom denna 

sv&gbel? Utan attiminsta mon förnäryna 

några personer^ kan man antaga, att 

den var följden af ett igrund falskt begrepp 

om souverainetet,ochhnfvudsakligen 

utvecklade sig från de Franska Konungar- 

Hes beständiga sträfvande efter oinskränkt 

magt; ty denna har det egna, att hon, lik 

en Juftbild, försvinnerisamma ögonblick, 

som man tänker bemägtiga sig henne, emedan 

menniskan, när hon skulle villja vara 

absolut fri, måste träda ur all samhällsgemenskap. 

Aldra minst passar ärftligheten 

till en oinskränkt regering; bägge tvärtom 

upphäfva hvarannan, emedan den förras 

moraliska natur icke gerna kan hafva något 

gemensamt med den sednares rattstridiga 

an cpråk. Sanningar af denna beskaffenhet 

kunna icke komma i betraktande, 

utan att föra till ideen om étt regeringssy* 

stein, hvilketi visst afseende öiäste vara

akt motsatt det, son» iförflutna århundra* 

de var det herrskande. Såsom nämligen, 

under denna tidrymd, all regeringsorganism 

hade hvilat på den tanken, att lagstiftningen 

måsteimöjligaste måtto centraliseras, 

så framt en sotiverainetet skulle existera, 

på samma fatt fattade man nu den tanken, 

att icke längre förbinda den lagstiftande 

magten med regentens person, utan genom 

nationernas deltagande deri frambringa en 

närmare och mera oupplöslig förening 

mellan folken och dynastierna, samt grunda 

regeringames rnagt på harmonien med 

de regerade. På detta sätt blef ideen om 

en folkrepresentation den ledande principen 

för de politiska systememas fullkomnande; 

och hvad man med tillförlitlighet 

kan påstå, är att hvar och en ärftlighet, 

som icke skyddas af en folkrepresenration, 

under tidernas skiften nödvändigt upplöses 

i sig sjelf derigenom, att den förmäler sig 

med en despotism, som helt och hållet är 

fremmande för dess väsende. 

Svårligen kunde man finna en bättre 

synpunkt för den Franska revolutionens 

bedömande, än denna; ty hela dess välgörande 

egenskap berodde endast derpå, att 

éen gaf medel vid handen, hvarigenom en 

ny revolution blef omöjlig. Men tillika 

ankom det på att bättre fastställa jem- 

"vigten i Europa än hittills varit möjligt, 

Alla Europas stater hade blifvit ska- 

5

4 

kade ap den Franska revolutionen} flera 

till och med ända till fullkomlig upplösning. 

Den lätthet, hvarmed de Franska 

vapnen hade vändt sig åt alla håll, måste 

vara grundad i något, fom skulle kunna 

utforskas och förklaras. Aldra minst iatnde 

man fördölja för sig den mägtiga hjelp 

Franska beslutsamheten lånade af Tysklands 

författning. Men på hv-ad sätt nu gifva det 

Tyska mångväldet en sådan vändning, att 

det icke längre förbief ett lika stort hinder 

for Tysklands sjelfFörsvar som for Europas 

lugn? Denna fråga, den svåraste a£ 

alla, som någonsin blirVit eller icke blifvit 

upplösta, skulle utarbetas på Congres» 

seniWisn, och vi skola vid slutet af denna 

del firna, med hvilken framgång den 

Europeiska jemvigten fastställdes iTyskland. 

Dst väsendtliga ämnet för denna berättelse 

är således bereddt genom de försök, 

som blifvit gjorda på nästan alla 

puncter af Europa, att sätta en gräns för 

den Franska revolutionen, samt förekomma 

dylika för framtiden. Om genom dessa 

försök icke allt fullbordas, hvad afsig» 

ten innebär, så ligger grunden dertill,dels 

uti de ideers otillräcklighet, hvarmed man 

omfattat sitt ämne, delside yttre omstän» 

digheternas tvingande magt. Nationerna 

hafva, efter Napoleons fall, åter blifvit leu>

äet den Europfi«lta verldeniclce mer concctitrerar 

sig iParis, ärihvarje stat den 

jnedelpunct återställd, hvarifrån de« han 

sjeJfstandigt utbilda sina förhållanden. Men 

bildningens arbete uppfattas och utföres olika 

på olika puncter; och innan det någonstädes 

kan fulländas, afbrytes det genom 

den mannens återuppträdande, utan hvilkens 

våldsamma aflägsnande det alldele» 

icke kunde företagas. Berättelsen blir derföre,af 

en inre nödvändijjhet,ethnographisk, 

och om den börjarmed Kyrkostaten, så sker 

det derföre,att denna,iegenskap af den 

gudomliga lagens tolk, leir.nar oss en mått» 

stock, hvarefter man säkrast kan bedöma 

den politiska theoriens förhållande tillden 

politiska praktikeniEuropa. 

\ 

«m-w iJ*' 6®Q*tL %»

I 

6 

Kyrkostaten. 

** å resan till Rom gaf den HeL Faciren 

flere Ärchebiskopar och Biskopar bevis 

a£ sin monarchiska ovsllja öfver deA 

benägenhet, de bevisat för Napoleons kyrkoreformer 

och hans idee om en Gallicansk 

kyrka. Hans intågiKyrkostatens hufvudh- 

,*tad skilde sig fog;a frän ett triumphtåg. 

På Rönts gator voro Österrikiska, Neapolitanska 

och Påfliga troppar uppställda. 

Carl den Fjerde, «om ännu alltid uppehöll 

sigiRom, gick, med sin gemål, Ir.fanten 

Don Francisco och FredsfurstenIPåfven till 

niötes ända till Gimtiniana. Här spisade 

man vid trenne firä-ktjga bord, af hvilka 

det ena var inrättadt förHans Helighet, det 

andra för Cardinalerna, det tredje för stttten. 

Sedan Påfven härefter hade tilldelat 

det församlade folket sin apostoliska välsignelse, 

fortsattes resan ända till Po^nte 

Molls, från hvars nya torn den Påfliga 

ilaggan vajade. Canonskolt från Engelsborgen 

helsade den Hel. Fadren, nar han 

steg in i statsvagnen, som Konungen af 

Spanien hade skänkt honom. Med streck 

af purpur blef denna statsvagn dragen af 

72 svartklädda ynglingar,före hvilka faderoch 

moderlösa barn uppträddeihvita chordragter 

med palmbladisina händer. Öfver 

allt genljudade vivatrop. Vid den så 

kallade Folkportea väntade den Romerska

senaten på öfverstepresten, som ga£ densanima 

fiin välsignelse. Glädjerop beledrågade 

honom till Vuticanen och Quirinal-pa- 

Jatset. Har ernottog honom .Prinsessan af 

Hetrurién. Ett äntrn starkare bevis af ödin 

ukhet gaf Konungen af Sardinien, som, 

nar Påfven kom till St. Peterskyrkan, kastade 

sig för hans fötter, att kyssa dem, 

och med möda förhindrades derifrån ai 

sjel.va Påfven. 

Sålunda var Pius den Sjund© åtbigifven 

åt Kyrkostaten. Undertiden hade fienna 

stat, dels genom Fransosernas längra 

vistande derstädes, dels genodbf alit, som 

förutsatt,iväsendtligaste måtto blifvit förändrad. 

Ic:e bn myckel havle den Helige 

Fadren att beklaga sig öfvsrNapoleon som. 

öfv«r den Franska revolutionen. Denna 

hade icke kunnat förklarasig emot Feudalsy»temet, 

utan att skaka den Katholska kyrkanidess 

grundvalar;, bägge hade störtat 

på samma g^ng, emedan de stodo iett sa 

innerligt sammanhang, att den ena icke 

kunde existera utan det andia. Så länge 

nu Frankrike regerades efter -republicanska 

principer, var så litet att tänka på en försoning 

med Påfven, att Franska republiken, 

såsom den verkligen gjorde, måste yrka 

på den. Påfliga värdighetens anskaffande,, 

Hade den sjelf kunnat bibehålla sig» så hade 

PåfvedÖmet aldrig mer blilvit äterstäidt. 

Först när Napoleon tog regerings tömmarnei 

7

\ 

8 

sina händer och söktekomma Fransoserna 

till att glömma den ärftliga monarchien 

lör den han sjelf införde, var det möjligt 

att tänka på en återupprättelse af den Påf- 

Jiga värdigheten. Denna inträffade ock 

snart derefterj men i det med Pius den 

Sjunde afslutade concordatet visade sig gexiast, 

att mellan en Fransk statschef och 

Påfven icke mer någon harmoni© kunde 

befästas. Hvad Napoleon icke hade i sin 

xnagt, var återställandet af Feodalväsendet. 

Just derföre kunde han nu icke återgifva 

åt Påfven, hvad denne genom revolutionen 

hade förlorat i sitt anseende. Utrustade 

med god? och egendomar samt egna under* 

såter, hade kyrkans tjenare åtnjutit en frihet,ihvilken 

de föga hlifvit besvärade af 

statslefoadens händelser. Nu, då detta utstyrs 

galt förloradtoch måste ersättas genom 

contant sold, koratno kyrkans tjenare 

på samma fot med statans embetsmän; och 

eji naturlig följd deraf var, att de för statschefen 

kände en större tillgifvenhet än för 

tten allmänna kyrkans föreståndare. Om 

tletfca, vid concorcbtets afslutande tydligen 

utvecklat sig för PäFvens egen föreställning 

eller ej, lemnas derhän; men verkningarne 

af en sådan inrättning måste snart blifva 

tydliga for honom, åå y ett år efter cou< 

cordatets afskitandepied Frankrike, samma 

grundsatser äfveu. blefvo använda på den 

Italienska reg^ripgea, Kyrkans embetsraän

istatschefens tjenst hade upphört att vara 

Påfvens vej.-ktygs.och, så länge ett concordat 

gafs, var af hela hferarchien blott ett 

eländigt ske,n qvar, som icke blott saknade 

alle värde, utafl till och med måste 

blifva farligt för det Påfliga anseendet från 

det ögonblick, då äfven andra stater, för 

sin egen fördel skull, följde det exempel 

Frankrike gifvit. Grunden till fiendskapen 

< 

mellan Påfven och Franska Kejsaren lades 

således genom concordatet. Denna fiendskap, 

som till sitt ursprung var ensidig, 

förökadesicke litet, då den HeJ. Fadren, 

år 1804, såg sig nödsakad att, med åsidosättande 

af den Påiliga värdigheten, gå till 

Frankrike, för att smörja en monarch, som 

den allmänna känslan förklarade för usurpator. 

Strai efter Påfvens återkomst 

till Rom inträffade, som bekant är, utbrottet 

af denna tvedrägt,ibörjan visserligen 

med någon skonsamhet å Påfvens sida, men 

efter hand med en allt mer stigande för» 

bittring, emedan Napoleon var långt ifrån 

att tillerkänna Påfven, hvilken han betraktade 

som gitt creatur, den vigt som denne 

fordrade. Så stodo sakerna, då Napoleon, 

gynnad af fredeniTilsit, fattade det beslut 

att genom Bourbonernas utträngande 

från Spanska thronen, men ännu mer genom 

en fullkomlig förändring af samhällstillståndet 

på den Pyrenei^ka halfön, gilva 

stöire eftextryck åt sina operationer eîot 

9

10 

Engtand. Då nu lätt kunde förutses, att 

Pafven, som, betraktade Spanienframföralla 

andra Europei?ka stater, som sitt domän, 

aldrig skulle gå in härpå, så var Napoleons 

fulla föresats att nyttja samma magt 

emot honom, som han hittills hade användt 

mot Österrike ochPreussen. Genom Drottningens 

af Hetrurien aflägsnande, mot slutet 

af år 1807, blefvo vägarne banade, och 

sedan nu Napoleon af Pms disn Sjunde fordrat, 

att han å ena sidan skulle införa den 

civila lagbokeniKyrkostaten, ,å andra sidan 

tillsluta sina hamnar förEngelsmännen 

och förklara dem krig, hade på baggedera 

knappt ett vägrande svar hannit inkomma, 

förrän Kyrkostaten besattes och Påfven hölls 

fängslig isitt eget domän. Detta fortfor, 

till dess Pius den Sjunde, icke långt efter 

krigets utbrott mot Österrike år 1809, för* 

klarade Franska Kejsaren iband, och härföre 

måste låta behaga sig, att först blifva 

förd till Grenoble och sedan till Savona, 

der han förblef under sträng uppsigt antfa 

till år 1812. Imellertid blef Kyrkostaten 

slagen till Franska riket, förvaltad efter 

Franska lagar och öfverhufvud behandlad 

på det sätt, att den mest afgjorda kosmokratie 

intog den hittills rådande theokratiens 

plats; ifrån Savona såg den Hel. Fadren 

alla lemmugar tillintetgöras af feodelsystemet 

och en mängd andliga ordnar 

npphäfr.ast De underhandlingar, Napoleon 

■"I

11 

började med honom, att försona honom 

medidéen afen Gallicansk kyrka, gåfvo intet 

resultat, emedan Fius var allt för afundsjuk 

om sin souverainetet,för att villja tillmätta 

det aldraininsta. Under det Rysska 

fälttåget blef Påfven förd frän Savona till 

Fontainebleau. Har lefde han, tilldess han 

år 1814» V'i.4 de Förenade magternas annalkande, 

blef mer aflägsnad än lösgifven 

eller försattifrihet; och ercfringen af Paris 

var det egentligen, som återgaf honom 

åt Kyrkostaten, hvarifrån han dessförnian 

ostridigt hade varit för alltid skild, 

emedan det, som aflägsnade honom från 

Napoleon, var af en sådan beskaffenhet, 

att det icke tillät någon försoning; vi mena 

har ideen af en Gallicansk kyrka, såsom 

densamma bildat sig genom förlusten af 

det utstyre, som Franska presterskapet eg- 

12 

tidhvarf, kan jclce undgå att trotsa menskliga 

snillets framsteg och göra vidskepelsen 

gällande på sanningens bekostnad. Så villigt 

ku Ems den Sjunde än må hafva blifvit understöddaf 

den stora mängden bland sina 

imdersater, ja till och med af dem, somenclast 

genom sitt stånd bilda en autoritet; 

felades honom likväl icke, äfven inom 

sjelfva Kyrkostaten motståndare, som 

man skulle kunnat kalla fruktansvärda.Icke 

alla utan undantag både varit emot theokratiens 

förvandling till kosmokratie;och 

till äfventyrs kan man med säkerhet säga, att 

just de ljusaste hufvuden voro de, som mest 

understödt den samma. Dessa hade, gynnade 

af Fransoserna, samlat sig till ett förbund, 

som fördenamn af Carbonari ochi 

sjelfva verket var en Frimurare-Orden — 

en Orden, som, då denlägger sedligheten till 

grund, höjer sig öfver kyrkolagenoch följaktligen 

äfven öfverkyrkans intolerans, kan 

ihvarje annan stat vara högst oskadlig;i 

en Kyrkostat deremot är han det icke, emedan 

denna derigenom skiljer sig från hvarje 

annan stat, att den endast yrkar på tron, icke 

på sedligheten. Pius den Sjunde, som. 

ganska väl insåg detta, betraktade dessa så 

kallade Carbonari som idel dåliga medborgare, 

hvilka det vore mothans pligtsomregent 

att tåla 5 och vill man ioke vara orättvis mot 

den Helige Fadren, så måste man bekänna, 

att han såsom sådan tänkte ganska xigtigt

13 

Det var således en at hans förstahandlingar 

att förklara Frimurareorden krig. Han kallade 

den samma en smitta, som hotade thronen, 

men framför allt den heliga läran;och 

som denna smitta hade gripit omkring sig 

ide Påfliga senaterna, der den eljest varit 

nästan okänd5 så vore det hans Helighets 

allvarsamma uppsåt att förekomma dess följder,ikraft 

hvaraf alla Carbonaris sällskaperoch 

sammankomster skulle upphöraeller 

vara underkastade de svåraste andliga och 

verldsliga straff. Isjelfva verket var■följden 

af denna stränga lag, att inom hela Kyrkostatens 

område alla Frimurareloger blefyo 

tillstängda, ochatt de medlemmar, som icke 

ville underkasta sig den PåfligaRegeringen* 

flyktadetillKonungariket Neapel, der dehoppades 

finna skyddunder KonungJoachim. Ett 

så hårdt öde träffade FrimurarnsiKyrkostaten, 

der de,såsomett bemligtsällskap, med. 

siniöfrigt erkändaoskyldighet, voro mycketfarligagenom 

sina, kyrkans intressenmotverkandegrundsatser, 

genomsinlikgilltighet, 

icke för Religion, men för trosbekännelse 

och eultus. 

Dock, Pius denSjunde bleficke stående 

härvid. Päsamma tid,sommansåtillsägandes 

medeld och svärdutrotade en Orden,anstötlig 

genom sin toleranceikyrkans angelägenheter, 

iniördelian å uyo en annan orden, som 

åtminstone så vida bildade enmotsats mot 

Frimiuarne, som. Inan, med åsidosättande af

14 

all sedlighet hadei århundraden till föreir.ål 

för sin tillvarelse och sin verksamket. 

att upprätthålla den katholska lärans renhet 

och följaktligen en fullkomlig intole-» 

rånsikyrkosaker. Detta var den Jesuiterorden, 

som, år 1773 upplöst af Clemens den 

Fjortonde, hade funnit en tillflyktsortiRyss* 

land och sedermera år 1803 med Påfvens 

bifall blifvit tillbakakallad af Ferdinand den 

Fjerde, Konung af Neapel och Sicilien. Den 

Påfliga bullan om Jesuiterordens återställande 

var af den 7 Augusti 1814, Q.chiden 

talade Pius den Sjunde, ,så godt som den 

djsrfvaste bland hans företrädare, en theokratisk 

universalmonarchs stora språk: "Omsorgen 

för alla kyrkor, som genom Guds 

villja blifvit honom anförtrodde,gjorde en 

användning nödvändig af alla hjlpemedel, 

att på ett verksamt sätt afhjelpa den Christ» 

na verldens andliga behof, så vidt tidernas 

och ländernas olika skick det tillät, utan 

åtskilnad på folk och nationer.Då nu dagligen, 

med nästan allmän enstämrwighet hos 

hela Christenheten, böneskrifter till honom 

inlupo, för Jesuiterordens återmförande, 

icke allenast från Archebi skopar och Biskopar, 

utan äfven från andra utmärkta 

juao, hade han så mycket minre velat vägra 

sitt bifall till en sådan begäran, som 

helgedomens grundstenar genom de nya 

hvälfningarne blifvit skingrade, och de regulära 

ordnarnes stiäaga tukt, denna verk*

15 

liga gloria, detta egentliga stöd för den katholskatron,hadebörjatatt 

vackla. Ifrån denna 

stund skulle derföre de bevilljanden och 

fullmagter, som med afseende på Jesuitérorden 

blifvit utfärdade för Rysska K^jâre» 

dömet och Konungariket bägge Sicilurna, 

utsträckas, icke blott till Kyrkostaten, utan 

äfVen till andra stster och länder. Piesten 

Thaddaeus.Borzowsky, närvarande General 

for Jesuiterorden,äfvensom alla andra afhonom 

rättmätigt valda, tilldel&des deriorefull» 

magt, altiaila länder och stater inviga alla 

dem, éom åstundade att blifva upptagnei 

Jesuitersållskapets regulära orden;och hela 

orden erhöll tillåtelse, att efter den af 

Paul den Tredje bekräftade Ignatius Loyola'» 

orden egna sig åt den katholska ungdomens 

wppfostran,art tagabikt, förkunnaGuds 

ordoch förvaltadeheliga Sacramenten. Slutligen 

afskaffadedenHeligeFadren detta breve, 

hvarigenomClemensden Fjortonde hadeupphäft 

orden, och uppfordrade alla domare, 

hvilken magt de än måtte bekläda, att endast 

rätta sig efter hans närvarande bulla, 

förknnnandes dem, som icke desto minre 

skulle handla deremot, den allsmägtige Gudens 

samt de heliga Apostlarnes Pauli och 

Petri vrede". 

Redan före kungörandet af denna öfverraskande 

bulla, hadeiRom den Hel. Ignatius 

af Lojolas fest, som man sedan ordens 

upphäfvande endastitysthet bibehå!»

16 

Ht, blifvit firad med en pomp, som allt för 

tydligt förrådde, hvad som ännu hviladei 

bakgrunden: Sex dagar derefter ( 6 Avg. )begaf 

sig Påfven till JesuiterKyrkan,läste der 

framför den hsliga Ignatii altare en messa, 

afhördesjelf, för att gifva «itt förehafvande 

en ännu, högre invigning, den andra 

messan, och förfogade sig derefter till den 

adliga congregationens tillgriinsande oratorium, 

der han nedsatte sig på en för honom 

inrättad thron och genom en Ceremoniernastare 

kungjorde bullan om upplifvandet a£ 

Jesuiterorden. AllaCardinaler voro vid denna 

högtidlighet närvarande, ochistället för 

den frän Ryssland väntade General Borzowsky 

stod, på Stats Secreteriatets förordnande,Patern 

Panzianiispetsen för deiRom 

närvarande Jesuiter. Efter bullans uppläsande 

fingo Jesuiterna företräde till fotkyssning. 

Cardinalerne aflägsnade sig sedan,så närsom 

påCardinalenCämmerling Packa, somstadna» 

de qvar, för att låta en Påfiig handskrifvelse 

föreläsas, som stadgade återbarandet 

af de ännuföriiandvarande capitaler afJesuiterordens 

förmögenhetochiförvägutfästade 

ersättning för de bortbytta eller föryttrade 

egendomarna. 

Så slutades denna märkvärdiga högtidlighet. 

Jesuiterordens upplifvande bedömdes 

mycket olika.Isjelfva Rom fattades ic« 

ke

s 

17 

Ks hegåb&etse ofver ett steg, som, när det 

hade tiii föremål återinförandet af en 

högst illa Beryktad orden, visserligen var 

mycket vågadt. Utom Rom var förvåningen 

deröfver nä«rtan allmän; och dm 

var ostridigt så mycket större, ju mindre 

nian begrep,huru det egentligen tillhör ca 

Påfves i närvarande tid besynnerliga sl

18 

Om »le sersluTua förhållanden,- hvari 

F rvcn strax efter s-in återkomst icke allenastråkade 

med Korumgen af Neapel utan äfv^n 

we>\ andra Europeiska souverainer,skola 

-i tala, nar viivår berättelse framskridit 

så långt, att vi kunne tagaibetiaktanhela 

den Italienska balföns politiska belägenhet, 

men framföralltiden afdelning, som 

vi tänka egna åt Wienska Congressen. 

t 

i 

"w».©oaoijjoooo

Port ug al. 

19 

Pr 

å Konungariket Portugal hade Franska 

revolutionen endast verkat förstörande,icke 

smittande; tkiida från sin dynastie, skilda 

tillika fVån det rika Brasilien, föredrogo 

Portugisarne Fransosernaa och Spaniorernas 

närvaro isitt land endast med så 

mycket störreotålighet; och, sedan datorn 

soramarn år 1808 en gäng kommit till ett 

uppror, förblefvo de sig Hkaisitt hat till 

Fransmännen,äfven sedan capHulationen i 

Cintra var tindertec?inad, son\ bandlysta 

den iiendtliga hären från derns grärjsor» 

Utan deras bistånd skulle Spanien mindre 

ihaetigt hafva blifvit befriadt från det ok, 

som tryckte det allt sedan;upptrrdetiBayonne. 

Af Fältmarskalk Bere^ford uppfostrade 

att fördlaga krigsböidan, var det 

de, som eker slaget vid Talavera de la 

J\eyha, vid hvarje tillfälle utstod© de sva» 

raste faror: och så vkit slaget vid Albuera 

vanns af de Förenade, kom segern isynnerhet 

pä Portugisames riiknine. Aldrig 

låto de sedermera rågot å ?jn sida fattas^ 

och äfven efter Konung Josephs fördrifvande 

från Spanien, gafvo deiFrankrike 

förvånande prof af tapperhet och tiligifvenhet. 

Efter fredeniParis återvände de till 

sitt fädernesland, som under fälttågen 3810 

och 1811 endast lidit allt för mycket» 'i

20 

behof af hvila, fann Portugal 

förr än alla andra riken. Men sår giftas 

snaraie än dö läkas. IfrånRio Janeiro förkunnade 

Prinsen Regenten, att han icke 

Iciinde fastställa någon tid fcf sin återkomst. 

Om. han härtill fpranleddfs genom Brasiliens 

förhållande till det ännu- beständigti 

uppror varande Spanska America,eller genom 

sina egna serskildta förhållanden till 

det Storbriitanniska hofvet, är osäkert, 

Tviften med det sednare hade i synnerhet 

uppkommit genom Brittiska regeringens 

fordraniafseemle på slafhandeln, som skulle 

på en gång upphöra för»hela den Eurojpeiska 

veilden, seöan den blifvit öfverflodig 

för Stqrbrittannien. FörPortugal fortfqr 

således detta regentskap, som Prinsen 

Bf-genten insatt före sin affesa til! Brasilien, 

och det behöfs ingen skildring att åda* 

galäggaf med hurHi många förivister detta 

var förbundet. Istort taget, hade Portagals 

förhållande till Brasilien blifvit alldelesi 

omvändt förhållande fornndradt; ty 

såsom detta vidlyftiga Konungarike en gäng 

varit ett accessorium till Portugal, så hade 

for närvarande Portugal blifvit förvandladt 

till ett accessorium för Brasilien.' Hos 

Portugisarhe utveckladesigienlednirrg här« 

af ett hat mot Britterna, hvilka de ansågo 

for npphofsmän till sina lidande^ ett 

hat, som snart icke lemnade Marskalk Beresioid 

annat val, än att begifva sig till

v 

21 

Brasilien. HvilVen rik erfarenhet Portugifcarne 

ock liaft tillfälle att inhemta på de 

sista sju åren, hade de likväl icke upphöjt 

sig till någon politisk idee, och oföränderligaisitt 

theokratiskt monarchiska tänkesätt, 

kände de ingen annan önskan ?n den 

att åter förenas m^d sin gamla dyuastie, 

härutinnan väsendtligt skilde från sina grannari 

öster. 

3>-e®fr-«& 

% 

\

i 

22 

Spanien. 

vJaktadt a!i fiendskap emot Fransoset> 

hade likväl de mer upplysta Spanioxerpe 

genom de sista sex åiens händelser 

blifvit övertygade, att deras regering måste 

innehålla väsendtliga brister, emedan sä 

mång;a olyckor kunnat af dess svaghet uppkomma 

för Spanien. 

Denna tanke hadeisynnerhet sysselsatt 

regentskapet. För att rju rödja ur vägen 

hindren >$ÖT en bättre organisation af 

regeringen, hadö det varit betänkt på medel 

tiii försvagande af den andliga magien} 

och då ioquisitionen kunde betraktas såsom 

en grundläggning for densamma, hade det 

i synnerhet planerat för dess störtande, 

Men så varsamt det ock dervid gått till 

väga, hade det likväl mött motsägelse af 

den Pafliga rsuntien, äEvensom aF de for» 

nämsta Ärchebukoparna och Biskoparna 

idet södra Spanien: och derigenorn gick 

deras foretag om intet. 

Efter dess återkomst till Madrid mer 

än någonsin betänkt på Spaniens räddande, 

upphöjde det sig till ideen om en författning, 

hvarigeaom nationens esprit skulle 

erhålla en sådan Tigtniag, att dess oafhangighet 

och sjelfständighet aldrig mer kunde 

kommai fara. Denna tanka syntes så mycket 

mer verkställbar, som Ferdinand å&n

23 

Sjunde icke hade den minsta fortjenst om 

Spaniens befriande och endast kom tillbaks 

för att n;uta frugten de.råfj men detta förslag 

syntes ock så mycket mer ai nöden, 

som Spanien genom ett sexårigt krig var 

skakadt i sina grundvalar, och med ut ...g- 

--ten på en fot mli^ söndring från sina Amé* 

ricanska provincer, gick en ännu stOrre 

skaknitig till mötes, Ty värr är ingenting 

sa svart som att förbättra en statsförfattning1; 

denna svårighet hrirrör i synnerhet 

deraf, att de, från hvilka hon utgår,iallmänhet 

icke hafva ,nog dy^d och fosterlandskärlek, 

att endast tänka på det almanna 

bästa och icke blott pä sig sjelfvaj 

ty deraf kommer, att, med en tillräcklig 

öfvertyg^lseom nödvändigheten af en mot» 

kraftiotalens styrelse, lag«?ifrarne lik\äl, 

så snart det kommer till verk^täl'ighel' n, 

alltid bl>tt aro betänkta på suboidination 

a någondera sidan, då de likväl boide 

lä kraft och mutkraft så jemte h arandra, 

att bagge, i sina olika verkningskretsar, 

måtte kunna rara sig rmd samma frihet 

och tillfredsställelse. öch. denna klippa, 

på hvilken alla försök till bittre lagstiftningarinyare 

tider hafva lidit skeppsbrott, 

skulle äfveniSpanien uppenbara sig. 

För att lösa problemet om en bettre 

regeringsform syntes de Spanska lagstiftarne 

ingenting'nödvändigare och mera helsosamt 

än inskränkning a£ hvad de föreställdesig

24 

som blott verkställande ir>3£t. De ville 

väl" hafva en Konung?, ett 'ojlniäteriafii och 

en magtens fördelning till alla granar a£ 

iorvaltnin'gen;*men livad de icke ville, var 

förvaltningens deltagandeil.agarnes bildande. 

Utgående från den grundprincipen,.' att 

souveiainetelen väsendiligen bvilar bos 

nationen, fastställde de framförallt den satsen, 

att nationen ålåge som ovillkorlig pHgt 

att bibehålla och beskydda de vipa och rätlirsäti:*a 

lagarne for den borgerliga friheten, 

egendomsrätten och andra lagliLmätiga rättigheter 

för deindividoer,hvaraf bonbeslår. 

Till Spanska gebietet räknades alla inorra 

och södra Araerjca belägna, »u i-npjpror 

varande provincer, ?amt den

i 

25 

lviKTucUtad.en, äiven om de af Konungen 

i-eke blifvit sammankallade. Att öppna deras 

sessioner, var väl Konungen* sak; likväl 

lingo de aldrig hålla sina rådplägningariKonu-ngens 

närvaro; och ommimftrarjie 

hade att göra dem rtågra förslagereller 

medelålanden, så skulle äfven dessa, sedan 

de, på ett af Cortes föreskrifvet »ätt, bivistat 

öfverläg£ningarn,e, "aflägsna sig, så snart 

pian skred till omröstnings På visst sätt 

följde af sig ejelf Cortet' oafhangighet af 

hvar;e annan dom-aremagt' än sin egeni 

eiiminala mål', vidare deras okränkbarhet 

af bvarje civil domstol under påstående 

sessioner och en månad 'derefter. . Men på, 

det ds»r» Kongl. magien icka måtte kunna 

förskaffa-sig något ioflytande på Cortes, 

föroirmades, »tt ingen deputerad skulle, 

hvarken under tiden för sammsnkomfterna, 

icke heller ännu efter ett års förlopp, 

bvarken för sin egen räkning emottaga, el» 

ler för någon annan begära någon belöning 

eller nåd, af Konungen. t)en magt, som 

var Cörtes iörbebåilen,bestod di?ri: i) att 

föreslå och antaga lagßr, att förklsra ocb, 

om så skulle nödigt prö/fvas, afskaffa demt 

2) att emottaga Konungens ed, Prinsens af 

Åsturien samt re«antskapets 5 

5) att afgöta 

alla tvistigheteri afseendSe på thronfoljden; 

4) attiförekommande fall förord^jnä ett 

regentskap; 5) att erkänna Prinsen af Asturien 

sam sådan, d. a. som throuföljarej 6) 

/

26 

att tillförordna en förmyndare for den min» 

derarigé. Konungen, om liäädeisen så for» 

dra/lé; 7) att före ratificatiouen godkänna 

alla gf Konungen afslutade fördrag, som 

hafva till föremålen offensiv alliance, eller 

subsidier, elifr handeln; 8) att bevil -ja 

eller vägra fremmande troppars emottaganåe 

inom riket, 9) att besluta 0111, införandet,eller 

afskafFandet af alla platser vid de 

lagliga domstolarne och vid offentliga embeten; 

10) att för hvart år, efter Konungens 

förslag, så väli-freds-, som krigstider, 

bestämma den landt- och sptna,gt, som 

bör underhållas} 11) att utfärda förordningar 

för krigshären, flotlaa och nationalmanskapet 

ialla grenar, hväraf de beslå; 

22) att bestämma utgifterna för den pubSica 

förvaltningen, 15) att för hvart år fastställa 

utskylderna och pålagorna 5 14)' ,om 

så fordras, lemoa sin borgen för nationens 

credit; 15) besöi>ja om beskattningens;fördelning 

på provincerna, 16) att undersöka 

och' godkänna räkriingarne öfvér statAcas-; 

sans förvaltning; 1,7) att fastställa tiillafgifter 

och .larifer, 18) stt förordna om nödi- 

ga förbättringariafseende på, ■ 

domänernas 

förvaltning, bibehållande och föryttrande; 

19) att bestämma myntväsendet äfvensom 

tnält ocli vigt: 20) att befordra och uaderstödja 

hvarie sia^- af förvärf^llit och af^kaf* 

fa alla hinder derför; g'i) att uppgöra en 

allmän pian $ge åca aiimäsiia undervihnm-'

27 

gen öfver hela riket, samt 22) stadfästa upp* 

fostringeplanen för Prinsen af Asttiriem 25) 

ött godkänna de allmänna anordningarne 

för rikets police- och helnotillstånd: 24) 

att skydda den politiska tryckfriheten: 25) 

att göra statssecreterarne* och andra offents-iga 

embetsmäns ansvarighet gällande} 26) 

att ändiligen i alla de händelser och sfhandlingar, 

som etter innehållet af denna 

författning skulle göra det nödigt,gifva el* 

ler vägra sitt bifall. 

Min blef icke en gång stående härvid; 

ty man forordâde: att endast Cortes finge 

Vitofva d^n lagstiftande magten; att hvar 

pch en medlem deribland skulle va a berättigad 

att föreslå en lag- att, om, tfter 

förutgånên öfverfäggning, lagen med flere 

röster blifvit antagen, den ger»,om en deputation 

skulle föreläggas Kosûog.en* att denne 

vål hade rättighet aU giiVa eller vägra 

sva bekräftelse, men att hanisednare fail*t 

inom 30 dagar må^te återsända lagförslaget 

med en utveckling af de grunder, 

hvarföre bekräftelse biifvit vagrad; atr, om 

under denna tid stadfästelse hvarken l)lifvit 

gifven eller vägrar), lagen då betraktades 

som stadfävStad och ofverginge till veiksamhéVj 

att, om en grundad vägran lemnades, 

Cortes väl icke kun^de företaga samma lag 

till öfvervägands det året, men väl det 

fcl;ande; au, om densamma åter andra 

gången blefve antagen af Cortes, det

28 

väl stqde Körningen fritt att andra gången 

förkasta honom; men att, om samma lag 

tredje året blefve för tredje gången antagen 

af Cortes,den samma ickelängre kunde 

afslås. liagarnes kungörande ffculle ske 

med samma formaliteter, gom iFrankrika 

voro ö.fliga. Dessutom förordnades, att Gor» 

tas skulle hafva rättighet att efter slutade 

sessioner utnämna ett beständigt Utskott,l)e- 

----ståendö af 7 ledamöter, att vaka öiverstatsförfattningenoch 

Corte^' rättigheter, och,onj 

så fordrades, sanjimankalla Cortes till utumordentliga 

sammankomster. 

Ju starkare den magt, som Cirtes sr» 

tillegnade, framträddeidagen, s^ mycket 

mer trädde Konungens tillbakaislui^gan;* 

Huru hade de^ väl ock^å kunnat föibålla 

sig annorlunda? Angående Konungens fjreträdesrättigheter 

stadgades som folier: Hans 

person skulle vara helig och oanta.»telig, 

och han sjelf icke vara skyldig till något 

ansvarj men hans oinskränkta välde sträckte 

sig till allt, som syftade på att bibehålla 

den allmänna ordningenidet inre, och 

statens säkerhet för yttre fiender, så vidt 

författningar och lagar médgåfvo. Utom 

Konungens företrädesrätt att bekräfta och 

Isungöra lagarna,.tillerkände man honom 

äfven följande rättigheter till verkställande 

tnagt^n: 1) att utfärda beslut, förordningar 

och embetsbefäl, som hade för ändamål 

lagarnas verkställande5 2 ) alt sörjaför 

s

\ 

29 

t-it rättvisan ofver Kela riket utofvacles ut*n 

dröjsmål Och tiii sila dess delar} 5) 

att förklara kri^ och rJuta fred, men att likval 

iäröfver aflemna berättelse till Cortes 

£emorn urkundernas meddelande, 4) att e^" 

ter Statsrådets förslag utnämna bisittare 

vid alla civil- och criminaldorastolar 5 5 ) 

au, likaledes efter Statsrådets förslag, bosatta 

alla biskopsdömen, andliga vardigbeoch 

pastorater: 6) att tillförordnarivila och 

mrjhära embetsmän^ 7) att-utdela äreställen 

och värdigheter afallasla^;; 8 ) att föra 

högsta commando öfve-r härar och. flottor, 

pao.it utnämna generaler: 9) att förordna 

om den beväpnade magten och efter 

godtycke fördela herme 5 30) att leda alla 

diplomatiska afhandlingar och hand

30 

vaHiujngen, efter öfvefsta rtomstoiens horan 

åe, om de höra till enskilda tvistefrågor \ 

16 ) att efter behag tilloch afsätta Siats- 

Secretersre och Ministrar. 

Deremot blef Konimgers ihagt på föl- jatäde sätt inskränkt : först och främst sktille 

h&n icke under någon förevändning få 

foindra Cortes1 sammankomster» icke heller 

upphäfva och upplösa de samma, icke hel» 

1-r på något sätt lägga binderivägen för 

deras öfverläggziingarj,för det andra icke 

lecnna Konungariket utan med samtycke al 

Gories, s 4 framt han icke ville, att detta 

sc«sg sluille betraktas som en afsägelse af 

regeringen och kronan 5 för det tredje,hvar* 

ken öfverlåta sin Könsliga niagt eiler någon 

af sina rättigheter,till någon, utan bifall 

af Cörtés, hvilket äfven iden händelse 

vore af nöden, a*;t afträdeisen skedde till 

den omedelbara thr.onföljareni för det fjeråe, 

icke pantsätta, afträda 'eller bortbyta 

åen ring;a ite del af det Spanska gebietet 5 

för det femte icke förr afsluta med någon 

fremmaode magt ofFensivt förbund, eller 

något serskildt handelsfördrag, förrän Cortes 

dertill lemnat samtycke 5 för det sjette, 

äfvenså litet ingåinågon subsidietractat,eiler, 

för det sjunde, föryttra eller pantsatta 

nationalgods 5 för det åttonde, icke utskrif» 

va några directa eller indirekta pålagor eller 

ut^kylder, så framt dessa icke af Cortes 

blifvit bevilljacje jlör det nionde,icke bort-

31 

gifva några uteslutande privilegier; för 

det tionde, icke stora någon enskild, 

eller någon Corporation,i besittningen af 

sin egendom, eller om detta skulle vara 

af nöden för stat ns bästa, gifva ersättning} 

för det elfte, icke berof.a någon enskild 

dess frihet, icke heller straffa honom på egen 

hand, och om statens säkerhet skulle 

fordra någon persons häktande, att inom 

48 timmar ställe honom för rätta för det 

tolfte, söVa Cortes' bifall till sin förmålning; 

och anse uraktlåtenheten af denna ansökning 

för en thronafsägelse. Körningens 

ed vid dess uppstigande på thronen fastställdes 

på fogande sätt: Jag, genom Guds nåd 

och Spanska monarchiens consiitution,Konting 

af Spanien, svär vid Gud och Evangelium, 

att jag vill försvara och upprätthålla 

den Romerska, Katholska, Apostoliska religionen, 

utan att tillåta någpn annan fri utöfninginom 

riket; att jag vill upprätthålla 

och låta upprätthålla den politiska constitutionen 

och monarchiens lagar, och vid 

allt, hvad jag gör, icke hafva någon annan 

afsigt än dess bäîa, och, att jag icke vill 

afträda, föryttra eller stycka någon del af 

Konungariket och aldrig fordra levereringaripengar, 

frugter och andra ämnen,om de 

ickeafCortesblifvit beslutade; att jag icke vill 

bemägtiga mig någons egendom ooh framför 

allt akta hvar och ens politiska frihet} 

och om jaghandlar emotdenna ed, antingen

32 

helt och hållet, eller till någon dess del, 

så skall mig lydnad icke vederfaras, ochhval 

som strider dereaiot ogilltigt och af 

intet värde. Dertill förläne mig Gud sitt bistånd, 

efter", göre mig ansvarig derför, om 

jag handlar deremot! 

Ianseende tilldenKonglrga familjer» och 

och tbronfö!j

33 

gifter ioch for dess embete skulle af Cor« 

tes bevilljas. Men, oberäknadt dessa Ministrar, 

skulle Konungen dessutom hafva 

ett Statsråd, bestående af 4° medlemmar, 

och deraf skulle fyra, men icke flere, vara 

af andeliga ståndet; fyra och icke flere namnkunnige 

Gränder af Spanien, men alla do 

öfrigapeisonerafutmärkta kunskaper, dyg~ 

der och förtjenster,och åtminstone tolf der* 

ibland härstamma från de Americanska starterna. 

Cortes skulle upprätta ett Förslag a£ 

120 medlemmar, och Konungen utvälja de 

/j.o Statsråden, samt gifva dessa anvisningar 

på befattningar och embeten, som af 

Cortes skulle stadfästas. Samma Cortes skulle 

anvisa Statsråden deras inkomster,och ingen 

af dem kunna afsättas, utan att orsaken, 

tiil dess aflägsnande af högsta domstolen, 

blifvit godkänd. De öfriga afdelningarne a£ 

Constitutipns-urkunden angingo rättvisans 

handhafvande, provincernas och orternas 

förvaltning, beskattningen, nationalbeväringen, 

den allmänna undervisningen, ochden 

sista afdelningen förordnade: att vid hvarje 

sammankomst af Cortes deras förstasessioner 

skulle användas att undersökamöjliga 

förbrytelser mot statsförfattningen, att 

skafFa hjelp deremot och kalla de skyldiga 

till ansvar 5 hvarvid dessutom b var och en 

Spanior erhöll rättighet att for Cortes eller 

Konungen tillkännagifva sådana förbrytelser. 

Buchh. V. Del, 3-

34 

Så förhölldet sig med den nya författning, 

genom hvilken nian tänkte fastställa 

dynastiens förhållande till nationen. Upprunnen 

ur minnen från Konungariket Ärragoniens 

gamla författning, hade den erhållit 

sin utstofTering isynnerhet genom lån 

från den Brittiska statsförfattningen. Dess 

npphofsmän voro ett politiskt parti, som 

kallade sig de Liberala. Hvad nu angår dess 

felaktighet, så bestod den hufvudsakligert 

den", att den helt och hållet tillintetgjorde 

den Kongliga magten, som den ville hafva 

anseende af att återupprätta ty deniia måste 

anses sem förstörd,så snart den samma, 

aflägsnad inan allt väsendtligt deltagande i 

lagens stiftelse, förnedras tili ett blott verktyg 

för fremmaride Villj^j så nyttig, ja, så 

nödvändig nationens snedverkan roa varai 

lagstiftningaväsendet, blir den likväl förderf» 

lig från det ögonblick,då hon förmätersig 

att uteslutande och allena villja besörjadetta 

värf. Hade Spanske lagstiftarne blott rådfrågat 

Frankrikes historia, skulle de deraf 

blifvit afskräckte, att tillägga Cortes en 

rnagt, hvaraf,istället för den ärftliga monarchie, 

som de ville dana, inom kort den 

mest förvirrade af republiker skulle hafva 

uppkommit, emedan man för Konungen af 

Spanien hade afskurit alla utvägar till räddande 

af dess myndighet, hvilka den första 

Franska constitutionen hade lemnat öppna 

för Konungen af Frankrike.

1 

35 

Äf samma orsak är det intet tvifvel 

ttnderkastadt, att Ferdinand den Sjunde^ geiiom 

antagande af det fördrag» man honom 

förelade, skulle hafva ådragit sig sjelf Ludvig 

den Sextondes Öde och Spanien ändlö» 

olycka; Dem, som förmåddehonom till förkastande 

af denna förbundsact, skulle man 

berömma*istället att, som ganska ofta skett 

af Spaniorer och icke-Spaniorer, tadla demj 

och förtjenar Hertigen af Infantado att 

bland dem aldraförst nämnas; på detta sätt 

har han gjort Spanien en oändlig välgerningi 

Öm än denne Hertig (hvilket Si 

tuycket sannolikt) icke insåg alla felaktigheter 

i^ den nya författningen, Och alla dermed 

oiipplösiigen förknippade ölägenheter^ 

så kunde det för honörn göra tillfyllest atti 

första artikeln af constitutions-urkundetistod 

förordnadt: "det alla Spaniorer, utan åiskiU 

had, sktillöjiraönaf sin förmögenhet^bidraga 

till den allmänna beviJlnirigeh 5 eil 

lag, som måste vara de Spanska Gränderna 

till den grad förhatlig, att den gamU möjiarchien 

med alla sina fej måste synas detri 

vida bättre^ Men hvilka än ferdinand den 

Sjundes rådgih r are varit och hvilka bevekelsegrunder 

de hetdst må hafva leinnat gehör5 

déo nya författningens förkastande blei 

besiutadtiValencia, der Konungen, efter siti 

återkomst till Spanien, uppehöll sig undsr 

feslai April månad.

36 

Dennya författningens värde skulle löke 

läöge förblifva tvifvelaktigt. Så snart 

regentskapet och Cortes insågo, attKonun» 

gen fördröjde sitt intågi'huvudstaden-* fat* 

tade de misstänka, att han hade ondtisinnet 

till dem. Då de nu icke kunde draga 

sig tillbaka, emedan constitutions-nrkunden 

redan var antagen och besvuren, så använde 

de all möjiig list att påskynda Konungens 

afresa frän Valencia, att han icke skulle 

få tid pä sig att bilda ett parti, som han 

kunde ställa opp emot deras. Till den ändangjorde 

de honomide bevekligaste skrifvelser 

uppmärksam på de med hans ankomst 

till huitvudötaden förbundna fördelar. Den 

af hela nationen med enthusiasm upptagna 

och besvurna författningen, sade de, skulle 

utgöra det fastaste band mellan monarchen 

och folket. För öfrigt berodde allt af 

Ferdinands snara ankomst till Madrid5 ty 

härpå hvilade Spaniens lugn och dess lycka. 

Med hvar dag tilltog otåligheten, och 

iiiasinnade begagnade mellantiden att väcka 

iruktan,upptända misstroende, upprörasinnena 

ooh störa det allmänna lugnet. Sjelfva 

America väntade, fullt aflängtan, det lyckliga 

ögonblicket af Konungens återkomst, tyder 

tog upproret så mycket fruktansvärdare 

öfver hand, julängre Hans Maj;t dröjde att 

fatta regeringenstömmar. Europas belägenhetinärvarandekrisis, 

då Paris var eröfradt; 

den tvingande nödvändigheten, att Konun-

37 

gen ledde nationens politiska förhållanden 

ochiföreningmed de öfriga magterna satte 

dem åter på fast fot 5 

det allmännas väl. 

Konungens värdighet, opinionen hos dei 

Paris församlade souverainer; allt detta vore 

för Cortes en bevekelsegrund till förnyande 

af den vördsammaste begäran, det måtta 

Hans Majtt behaga påskynda dagen för 

sin ankomst." För att vinna denunga Konungens 

välvillja, hade Cortes förut ( den 14 

April)beslutat: att den 2/j. Mars,såsom den 

dag, på hvilken Ferdinand den Sjunde åter 

beträdt Spanska jorden, »kulle förevigas 

genom en minnesvård, som borde uppresas 

på högrastranden af Fluviaj och/ickelångt 

derefter hadesamma Cortesbeslutat, 

att på Constitutions-platsen en statue skulleuppresas 

åt Konungen med denna inskrift: 

"Den 2 Maj 1808 svor nationen att stortå 

Tyrannen från Frankrike af thronen; 

iApril 1814 såg hon denna ed uppfylld, 

och sin rättmätige Konung, Ferdinand den 

Sjunde, åter på thronen." Isådant smicker, 

isådana motsägelser invecklade sig enfolksenat, 

som ansett det för möjligt att utan 

skadlig påföljd göra ett Rikes organiska lagar 

till motsatsen af dem, hvilka alla tiders 

erfarenhet prisar som de enda rigtiga. 

Utan att låta förleda sig af detta smicker, 

emotstod Ferdincnd den Sjunde sjeltvä 

ärchebiskopens af Tolado uppmaningar, 

som bad honom på det enträgnaste: att all-

38 

drig glömma, det han endast hade natioe 

r,

39 

mätt och steg, som han tänkte taga err.ot 

regentskapetoch Cortes.Idenna proclamation 

framställde man bägges förfarande såsom 

olagligt. Framför allt gjorde dem Konungen 

den förebråelsen, att de sökte beröfva 

honom herravåldet öfver landet,idet de 

nämligen förvandlat det sanarua till ett nationens 

herravälde eller till en folksouverainetet. 

Men detta hade de icke gjortinågon 

annanafsigt, änförattmed såmycket större 

beqvämlighet sjelfva kunnatiilegna sig det 

samma,Ikraft af denna orättmatiga inkräktning 

hade de gifvjt Spaniorerna de godtyckligaste 

lagar och alaggt dem den förbindelsen 

att antagaen ny författning, som blifvit 

beslutad, bekräftad och förkunnadutan 

folkets och Juntornas fullmagt, jatill och 

med utan bifall af de öfver rätta antalet 

närvarande deputerade af Spanien och bä«ge 

Indierna. Men detta första ingrepp i 

thronens rättigheter, begånget genom ett 

fruktansvärdt missbruk af nationens namn, 

vore endast ett förespeltill alla påföljande; 

och, oaktadt flere deputerades, samt några 

gånger äfven pluralitatens samtycke, hade 

enskilda medlemmars hotelser och våldsamheter 

verkar, att det, som enda9t varit ett 

verk af partiet, olifvit utropadt som nationalvilljans 

samfällda önskan. För att stamma 

sinnena till antagande af så farliga nyheter 

hade man bemödat sig att göra den 

Kongliga magten förhatlig,idet nian til-

40 

laggt alla thronens rättigheter namn af despotism 

och kallat alla Konungar tyranner. 

Han, Konungen,afskydde despotismen, som 

hvarken kunde förlika? med upplysningen 

ej heller med Europeiska Folkens bildning. 

Också hade aldrig Konungarne af Spanien 

varit despoter 3 och hvarken lagarne eller 

statsförfattningenidetta Rike hade någonsin 

lemnatrum för despotismen, ehuruman, 

ty värr, här såsom allestädes, någon gång 

sett exempel på magteas missbruk " ett missbruk 

som ingen lagstiftning kunde förhindra, 

emedan det vidlåder allt men&k» 

Jigt. För att, så långt menniskans klokhet 

förmår, afhjeJpa detta missbruk, ville 

han underhandla med Spaniens och de bägge^ 

Indiernas deputerade iJagligen församlade 

Cortes, så snart han, efter fulländadt 

återställande af ordningen och nationens 

visa plägseder, kunde församla dem. 

Friheten, den individuella och Kcngliga säkerheten 

skulle gsnom lagar försäkras. Na 

redan stode det en hvar fritt att genom trycket 

meddela fina tankar och åsigter, så 

framt man blott icke öfverskred de gränsor, 

sunda förnuftet föreskiifver.1 enlighet 

dermisd förklaradehan: "att hans Koragliga 

föresats vore att hvarken antaganågon constitution 

eller något beslut af de nu försam* 

lade Coites, ej heller att besvärja sådana, 

som angrepo hans herraväldes rättigheten 

och friheterj och att, tillJess allt vore å-

41 

terstäldt på den gamla foten förenyheternas 

införande, vore hans villja, att domstolarne 

och förvaltningens embetsmän skulle 

fortsätta sina förrättningar ända till den 

tidpunct, då, eftei inhemtadt yttrande afCortes, 

som han skulle sammankalla, Konungarikets 

regering blefve fastställd på ett var* 

aktivt sätt". 

Ostridigt blefvo uppbofsmännen till 

dennya författningen bevekelsegrunder tillskrifna, 

som de icke haft 5 ostridigt satte 

man på deras villjas räkning, hvad som endast 

kunde tillskrifvas en bristfällig insigt 

isakens natur. Men, huru härmed må förhålla 

sig, har man likväl så föga orsak att 

beklaga upphäfvandet af en författning, som 

innehöllså påtagliga brister, att man tilloch 

med må lyckönskaSpanioren dertill.IMadrid 

var Don Eguia verkställare af Konungens 

villjaj såsom guvernör för hufvudslatlen 

omgaf han församlingsorten för Cortes 

xned sina troppar och skingrade de deputerade. 

Strax derefter, om nattenmellan den 

10 och 11 Maj,blefvo de mest betydande 

män iförsamlingen fängslade och fördai 

häkte. Till dem hördemedlemmarne af det 

fördna regentskapet, Agar och Ciscar, de 

tre&ne Ministrame för den inre förvaltnin* 

gen,lagskipmngen och krigsväsendet, Alvarez, 

Guerra, Garcia Xereros y Odonojo och 

Don Augustin Argueltes med tillnamnet el 

Diviji, Generalen Aguirra, Grefve Noblejas,

42 

domherren Oliveros och andra. Denna rnqt» 

revolution åvägabragtes utan all blodsutgjutelse; 

och då jfoijcet icke tog den ringaste 

del den, förorsakadeden icke en gång den 

minsta orolighet. Ministrar, Generaler och 

folkrepresentanter blefvo beröfv^desina embeten 

och värdigheter, vitan att man frågade, 

hvsd de åsyftat, eller ihvadmåtto de 

förbrutit sig. Mörkt och otydligt kände man 

väl, att K-onungen hade räuj men dermed 

var det ock förbi. Så litet lefde en politisk 

tankaiSpanjorernas hufvuden. 

Fyra dagar efter dessa uppträden höll 

Ferdinand den Sjunde sitt intågiMadrid, 

såsom rättmätig Konung emottagen med en 

glädjeyra, som eljest endast fäderneslandets 

jhjeltar och välgörare pläga förorsaka.Folkmängdenihufvudstaden 

drog Konungens 

vagn hela vägen från Aranjuez till Madrid. 

Genom stadens gator gick Ferdinand till 

fots, för att f| mycket mer vinna folkets 

kärlek. Såsom Konung omgaf han sig med 

sådana personer, ?on> haft nresta förijjenl^ten 

om hans återkomst eller varit honom 

följakfigaifångenskapen. Hertigen af Infantado 

erhöll den vigtiâ posten att vara 

president för Rådet af Castilien, hvilken 

post, förbunden meå nästan oinskränkt 

magt, utesluter all ansvarighet, som sjfc*iVa 

Konungen icke en gäng jefgeT, Till Minister 

för utrikes angelägenheterna utnämndes 

Don Pedro de Cevalio^, tiji Krigsmini- 

t

43 

ster Don Eguia, till Minister för lagslupsijngen 

och nåden Don Macarmas, till Ge* 

peralCapkaine af Nya,-Castilien IVlarquiser* 

af Villariero. En Konglig befallning förklarade 

alls utnämningar till statsråd, som 

härrörde antingeri från de åtskilliga regent* 

gfeaperna'eller Cortes, för ogiSltiga, Mer 

än strängt kunde det edict kallas, som befallde 

undersökning om alla etribetsmäns 

Vippförande under den Franska occupalionei*s 

men alldeles emot monarchiens ändat 

var, att de af regentskapet redan landsförviste 

aphängarnfi af Konung Josepb, bland 

hvilka, utom denna Konungs ministrar, 

mänga aktningsvärda män befunno sig af 

alla stånd, icke allanast förblefvo landsflyktige 

förklarade, utan #U äfên en K-onglig 

befallning tilIoch med förökadederas antal,i"det 

att ett Kongligt påbud utgafs; 

''det skulle alla, som under Konung Joseph, 

tjeot den Franska saken, inom militärn 

da ned till captenen,icivila vägen ända 

ped till krigsconnnissarien, förhela sin lifstid 

vara bannlysta med hustrur och barn, n 

J3erjemte fortforo arresteringarne, och då 

den nya fConangens passioner underblåstes af 

fala smickrase, felades det till ocfj me

44 

f&aiFandet af de meå den gamla forfattningen 

förbundna missbruk. Men hans närmaste 

steg åsyftade endast undanrödjandet 

af sila de hinder, som satte sig emot en, 

oinskränkt rnagt efter Spanska begrepp. 

Må nu hvern som heldst hafva inledt dessa 

steg, så bief det alltid förvånande, att 

Ferdinand följde Påfvens exempel med en 

ängslighet, som hade han varit dess vasall. 

Såsom Hans Helighet rasat emot Frimureriet, 

på samma sätt rasade ock Hans Katliolska 

Majestät möt denna orden. Men 

det stadnade icke härvid. Inquisitionen, 

hvars afskaflFande utgjorde alla Europeiska 

magters, men isynnerhet Englands önskan, 

blef, såsom ett för Spanska monarchien 

nödvändigt institut, formligen åter införd, 

då Ferdinand försäkrade: det hanisina 

samtal med sitt folks insigtsfnllaste män 

öfvertygat sig, att den på intet sätt gjorde 

något intrångisjälens frihet eller hindrade 

vetenskapers och konsters fria utveckling. 

En raonarch, somi så hög grad 

liunde misskänna religionens väsende, bords 

icke hafva något betänkande att åter införa 

Jesuiterordenisina stater; också var 

Ferdinand af alla Europas Konungar åkn 

förste, som beslöt sig till denna ordens återvipplifvande. 

Sålunda förvandlades Spanien 

a nyo till ett domän under Påfrenj 

ooh om under den Franska occupationen 

det första tviflet uppkommitiSpanien, hu-

45 

mvida det vore möjligt att med ått hit* 

tills rådande Kyrkosysltmet förbinda ett 

politiskt, som svarade mot det nittonde 

århundradets anda och vetenskapernas förändrade 

tiliståndj så skedde år 1814 a^£ 

kvhå som kunde bidraga till att qväfva en 

så förmäten tankai dess första födsel, då 

Ferdinand i hela sitt förfarande utgick 

frän den grundsats, att man under intet 

annat villkor kunde vara och blifva Konung 

af Spanien än att man gjorde den katholska 

kyrkans trosbekännelse till grandläggning 

för den Kongliga magten. Efter 

denna grundsats hade munkarne det mest 

afgjorda företräde framför philosopherna, 

och alla det menskliga snillets framsteg i 

kännedomen om det sanna voro ingenting 

annat än gycklerier af äregiriga dårar, 

som endast stiftade oreda och förvirring. 

Icke alla Spaniorer voro härutinnan 

af samma tanka med Konungen; och man 

kunde påstå, att just den sundaste delen af 

nationen beständigt längtat efter ett politiskt 

system,isig sjelft tillräckligen fulländadt, 

för att icke behöfva nägot sådant 

stod som den katholska kyrkan är. Till 

och med militära personer hörde till denna 

klass, och Here anförare för de så kallade 

Gueriilas blefvo genom regeringens 

förfarande hänförda till en sådan ovillja, 

det de beslöto att bilda en opposition. 

Men af denna beskaffenhet voro Generaler*

46 

ne Mina och Porlier, kallad Marquesitöi 

Bägge begagnade det afstånd, hvari dö 

lefde från hufvitdstaden, tiii ett försvar föl* 

dessa repiiblicanska idéer, som utgått frari 

»egentskapet och Cortes; likväl varade deras 

motstånd icke länge,ianseende till 

fullkomlig brist på understöd frän nationens 

sida. Mina, som misslyckadesisitt 

försök att sätta sigibesittning af fästningen 

Pamplona, undkom ännuigod tid till Frankrike. 

Porlie^ som bemödat sig att bringa 

invanarne af Asturien till resning* och 

som försvarade sig ända in på sommarn ar 

1815, hade den olyckan att blifea fången 

och att efter en kort process tillsätta sitt lif 

på schavotten. Mångahanda omständigheter 

gjorde, alt. glädjen öfver Konungens återkomst, 

sedan denna knappt var förbi, genast 

»agtade si^; men ingen'ting så mycket som 

den nödvändighet,hvari regeringen sig befann, 

att tiil fyllande af sina behofver genom 

tvungna lån besvära en egendom, soiii 

ett sexårigt krig blott alltför mycket medtagit. 

Härutaf uppkomrno oroligheter i 

Catalonien, som antogo en farlig charakter* 

då man uppkastade den frågan, med hvilken 

rätt Ferdinand den Sjunde och icke 

Carl den Fjerde regerade. En fråga, hvilken, 

efter allt hvad som skett sedan år JBOB, 

icke så lätt kunde besvaras. Ännu större 

oviilja hyste invanarneiCadix, hvilkas e* 

gennytta, genom ettiumgänge med Em

47 

gelsmännen underhållet frihetssinne, gjorde 

så mycket motstånd, att det fordrades 

biträde af militärisk magt, att skaffa de* 

de Kongliga lagarna åtlydnad. 

Konungens af Spanien belägenhet var 

således, äfven sedan det hufvudsakliga hindret 

för den, Kongliga magtens utöfning 

var ur vägen röjdt, ingenting mindre än 

fördelaktig* Den varisjelfva verket så 

mycket mer oroande, som Carl den Fjerde, 

hans gemål, den fordna Drottningen af 

Etrurien, samt Infanten Don Francisco gjorde 

anspråk, som iKonungarikets närvarande 

iinanciella tillstånd icke voro lätte att 

tillfredsställa. Alla dessa Fumliga personer 

(till hvilka den så kallade Fredsfursten 

äfvén måste räknas) villeiRom lefva enligt 

sitt stånd} men behöriga medels anskaffande 

öfverlemnadeß ät Ferdinand den 

Sjunde, och omsorgen derför var så myo 

ket mer tryckande, som, efter långvariga 

krig och stora förödelser,undersåtarnes betalningsförmåga 

stod i otnvändt förhällande 

till regeringens behof. Till och med 

de skulder, som Carl den Fjerde, öfvergifven 

af Napoleon, dels hade gjortiMarseille, 

delsiRom, skulle betalas. Fader 

och son slöto ändtligen ett fördrag, hvarigenom 

den förre afsade sig alla anspråk 

på Konungarikets regering, och den sedna* 

re förband sig att årligen till honom betala 

tolf millioner rcaiör; en summa, som*

48 

*å måttlig den ock £ sig sjelf kunde vzvåp 

likväl måste falla Spanien till icke ringa 

besvär, då den helt och hållet var förlorad 

för omsättningen inom riket. Ostridigt 

var det en följd af denna linance-förlägenhet, 

att Spanska regeringen ännu beständigt 

betraktade en betydlig delaf den Italienska 

halfän som hörande till Spanska 

Konungariket. Understödd af Påfven, understödd 

tillika af de Franska Bourbonerca, 

fordrade hon en skadeersättning för 

Drottningen af Etrurien. Men denItalienska 

halföns hela belägenhet var på denna tid 

alldeles icke gynnande för hennes önskningarj 

och sä längs Öfverltalien och Toscana 

voro i Österrikes händer, Savoyen och Ptemont 

iKonungens af Sardinien, Kyrkostaten 

iPåfvens, och Neapel ändtligen i 

Konung; Joachims, var för Spanien icke ens 

den minsta utsigt för handen att pä Italienska 

halfön utöfva den ringaste del af sitt 

fordna välde. 

Om landvinningar uti Italien voro ett 

föremål för Spanska dynastiens serskilda 

intresse, så var åter-eröfringen af det Spanska 

Nord' och SydAmerica det för nationens. 

Moderlandets återförening med dessa 

kolonier måste så mycket mer utgöra 

alla Spaniorers önskan, som den så mägtigt 

kunde bidraga att hela de sår, kriget 

slagit. Imellertid var utsigten dertill blott 

svag} först och främst emedan det fattades.

49 

Spanien idess närvarande läge kraft till 

stora ansträngningar; för det andra, emedan, 

upproret gjort alltför starka framsteg, och 

det ännu hade kurmat dämpas; för det tredie 

ändtligen, emedan det är vida lättare att 

Stifta kolonier än att återföra dem, som 

afFallit, till lydnad. .Väl uppgaf man icke 

i'Spanien helt orh hållet alit hopp om åt-j.-ordning'; 

men sannolikheten för en god 

frategliig var så mycket xr.inre, ju större 

afständet var, och ju strängare nianiföljd 

dera! måste gripa sig an. Lyckades icke 

drnna åter-eröfring, så var Spanien, hvars 

inre lif och väserde sedan' tre århundraden 

antagit sin egen daning, genom föreningen 

me.iAmerica, på ett vida djupare och 

grundligare sätt bragtirevolutionairt tillstånd 

an genom alla de idéer, som utgingo 

från Napoleon. Ty, vilje Spanien,i 

sin afsöndring från America, ännu ega be» 

stånd som en sjelfständig Europeisk magt, 

så måste det afstå från hela sin närvarande 

lagstiftning, men framför allt,från sitt 

förhållande till Romerska hqfvef, för att 

på den frigifna förvärfs- och näringsflitens 

väg åter finna, hvad Mexicos och Perus 

guld- och silfvergrufvor hittills hade tillskjutit. 

Idetta afseend® voro Ferdinand 

den Sjundes mått och steg tillafventyrs sä 

mycket mer tadelvärda, ju minreidem 

något afseends var gjordt på den händelse, 

Buchhoh V. Del. 4

50 

att America kunde gå förlora^tj men tegeringen 

var sjeif så osäker på sin sak, att 

hon höljdeallt hvad som föregick på det 

vestliga halfkloteti ett ogenomträngligt 

mörker, och lemnade Spaniorerna ingen vidare 

del deraf än det aflägsna hopp, att 

åtminstone en del af kolonierna skulle 

blifva räddad. Ännu försvarade sig RegeringeniMexico 

och Perumot insurgenternas 

anfall; men motståndskraften förminskades 

allt mer, och det Spanska Americas 

skatter strömmade öfver till de Förenade 

Staterna, emedan man icke kunde umbä* 

ra deras bistånd. 

*w*i»o«e(S)o©ea"w«*

Frankrike. 

51 

J. Franska riket voro händelserna pa visst 

sätt motsatsen af dem, som nyss blifvit 

beskrifna. Frankrike, en stat, der dönallmänna 

opinionen bildar en oemotståndlig 

magt, hade genom revolutionen så befastat 

sigidenna charakter, att förden Franska 

Kejsaren ingenting blifvit öfrigt,utomatt 

blända genom glansen af sina bedrifter, och. 

på detta sätt intaga densamma försig. Hans 

välde, som liknade ett åskväder, var förbi^ 

ochhufvudstadens eröfringhadeåterfört den. 

gamla herrskarestammen. Hos Ludvig den, 

Adertonde fanns ingenting, som kunnat gö» 

ra honom till despot. Ålder, erfarenhet 

och kroppsligt lidande gåfvo honomdenstörsta 

benägenhet att sluta sig till den stora 

mängdens önskan och regera på det sätt, 

att han skulle förvärfva,omicke allas ( hviiket 

är sällsynt) åtminstone de billigt tankandes 

bifall. Ingenting låg honom minre 

om hjertat än återinförandet af denna 

oinskränkthetimägt, som kanskeihvad 

omständigheter som beldst ar blott en dröm» 

menihans belägenhöt hade blifvit helt 

och hållet omöjlig. Så vida det sätt och 

den väg, hvarpå lagen bildas, är afgörand® 

i frågan om ett folks frihet, var han beredd 

att tillåtanationens medverkan hos dess 

representanter5 härutinnan på det väsendt* 

Kgaste skild Jfrin sina anhängare, hvilka, 

«*.»*on

52 

såsom iftiga förtaktare af Konungamagten, 

icke nno;. skilde densamma från despotismen, 

och Just derigenomalltför mycket voro böjda 

att betrakta samhället (förstår sig med undanta» 

af dem sjelfva ) som en hjord, hvil- 

&en' icke hade någon annan bestämmelse,än 

att tjena den, som stodi speten för densamma. 

En senat och en lagstiftande församling, 

den förra under benämning af Pairemas 

kammare, den sednare under namn 

af, de Deputerades kammare, hade således 

ingenting afskräckande för Ludvig den A» 

dertonde. Derjemte trodde han imeliertid 

sig derigenom böra rädda den Kongliga 

mngteo, att han vore sjelf dennya författningens.upphofsman, 

och att han förbehöll 

sig rättigheten att föreslålagarna3 bägge delarna, 

såsom det synes, med lika rättighet 5 

ty, så länge' den organiska lagstiftningen 

icke vai* upphöjd till en formlig vetenskap, 

är det otänkbart, att en annan an Fursten 

sjelf skall fastställa regeringsformen, och 

äfvenså motsägande är det, att den, somi 

egenskapaf Furste bör ståispetsen för samhället, 

skall vara ett verktyg för fremmanniande 

villja. 

Då de,'hvilka Konungen gifvit uppdraget, 

att förelägga honom ettförslagtill constitution, 

hade (letta arbete fullbordat, ble£ 

det underkastadt pröfning af en commission, 

som bestod af de mest insigtsfulla och 

erfarna män bland Konungens bekantskap.

53 

Dessa voro Representanterne Lainé, Felix 

Faulcon, Chabot Latour,Dubois Savary,Duhatnel, 

Duhesme de Gillevotsin, Faye de 

Baure, Clauzel de 'Coussergues och Blancart 

de Bailieux, samt Senatorerne B&rthélemy, 

Serrutier,'Barbé-Marbois, Fontanes, Gerin- 

Garnier, Pastpret, Semonvillé*, Boissy dinglas 

och Vimar. Deras första sammanträde 

inträffade den 20 Maj 5 och de förenade 

sig efter hand om följande lagar, som in-, 

uefattades i en' constitutionsurkund eller. 

så kallad Charta. 

"Alla Fransmän är* jämlika inför lagen, 

deras titel och rang måga vara hvilka 

som heldst. De bidraga utan åtskilnad, 

imon af sin förmögenhet,till statens utskylder, 

och kunna alla, utan åtskilnad, erhålla 

tillträdetill civila och militära embeten. 

Deras individuella frihet garanteras5 ingen, 

kan förföljasoch häktas, utomideTall, äom 

af laên föreskrifvas, och då endastilag;lig 

form. Det står hv&v och* en fritt att 

bekänna sig till hvad religion som heldst, 

ehuru den Romersk Katholska är statens. 

Presternaiden Romersk Katholska religigionen, 

äfvensomide öfriga, erhålla sina 

löner från Kongliga skattkammaren. Fransmännen 

ega den rättigheten, att offentligen 

kungöra och lata trycka sina tankar, endast 

de rätta sig efter de lagar, som skola qväfva 

missbruken af denna frihet. All egendom 

äro oautastelig, den ickeen gång undan-

54 

tagen, som kommer under namn af natiouai 

egendom 5 Lagen göringen skilnad derpi, 

Staten kan först efter förutgången skadeersättning 

begära uppoffring af någon egendom. 

Alla undersökningar om åtskilliga 

tänkesätt och beslut, som egt rum före den 

närvarande regeringens återställande^, äro 

förbjudoa;och samma förgätenhet af detför- 

Xiutna anbefalles domstolarne och medborgarneiallmänhet. 

Conscriptionenär afskafiadj 

och recruteringssättet för landt* och 

sjömagten skall af lagen bestämmas." 

"Konungens person är oantastelig och 

lielig; endast på hans ministrar hvilar ansvarigheten. 

Den utöfvande magten till- 

Jkommer Konungen ensam. Han är ststens 

ofverhufvud, har öfverbefälet öfver lasndtoch 

sjömagten, förklarar krig, slutar freds-, 

alliance- och handelstractater, tillsätter alla 

offentliga embeten och utfärdar de till statens 

säkerhet och lagames verkställandenödiga 

förbhniusar och, stadgar. Den lagstifta 

« o■.-."■.jp 

tände magten utofvas gemensamt af Konungen, 

pairemas kammare samt de deputerades 

från departemecterna, men Konung-en 

föreslår lagen. Efter Konungens godtfinnande 

inlemnas lagförslaget i pairemas 

eller de deputerades kammare. Hvarje lag 

granskas fritt och antages genom bägge husens 

pluralitöt. Kamrarne äro sjelfva berättigade 

att hos Konungen anhålla om etfc 

lagförslagihvilkst mål som heldst, sams 

X.

55 

att för honom utveckla,hvad demidetta af-. 

seende synes bast passande för ändamål«t. 

En sådan begäran kan kvav och en af debägge 

kamrarne inlemna till Konungen; förslagetmåste 

blott granskasiHemliga Utskottet. 

Från ctet föreslående h\iset kan en sådan begäran 

först efter 10 dagar komma till det 

andra huset. Först sedan förslaget blifvit 

af andra huset antaget, kan det föreläggas 

Konungen 5 men förkastas det af Konungen, 

så kan ået icke under påstående sessioner 

mer kommaifråga. Konungen allena sanctionerar 

lagarna och kungör dem. Civillistan 

fastställes för Konungens hela lifstid 

af den lagstiftande corps, som första gängen 

sammanträder, sedan han uppstigit på 

thronen." 

Pairemas kammare utgör en väsendtlig 

del af den lagstiftande magten. Den sammankallas 

af Konungenpå samma gång som 

Öe deputerades kammare, och åca enas session 

begynnes och slutas på samma gång 

som den andras. Hvarje sammankomst a£ 

pairemas kammare på någon annan tid än 

de deputerades kammare håller sina sessioner, 

eller som icke blifvit af Konungen befalld, 

är lagstridig och att anse som afnoll 

och intet värde. Pairemas af Frankrike utnämnande 

tillkommer Konungen. Deras antal, 

är obestämdt. Konungen kan förändra 

värdigheterna, utnämna på lifstid, görapairvärdigheten 

ärftlig, allt #fter sitt godtfin-

56 

naicte. På sitt 25 år kunna-paiierne inträdaikammaren., 

men erhålla först på det 

trettionde rösträltighet. Ipairemas Isamjiia1epresiderar 

den tjenstgörande cancellern, 

och undar dess frånvaro en af Konungen 

utnämnd pair. Medlemnaarne af den Kongliga 

familjen, och Prinsarne af blodet äro 

födda pairer^ de intaga sin plats nast efter 

presidenten, men erhålla förströsträttigbet, 

efter fyllda 25 år. Prinsarne kunna ej intaga 

sin platsipairemas kammare, förrän 

Konungen gifvit sin befallning dertill, ocî 

vid en sessions öppnande genom ett aerskildt 

budskap inbjudit dem;i annat 

fall är allt, hvad som tilldrager sigi 

cleras närvaro, att anses som ogjordt, Alla' 

pairkammarens öfverläggningar hållas hemliga. 

Pairemas kammare undersöker alla 

högmåläbrott och ingreppistatens säkerhet,som 

lagen närmare skall bestämma. Ingen 

pair kanutankammarens samtycke häktas 

ochibrottmål endast af densamma dömas. 

De deputerades kammare består af dö 

genom valcollegierna utnämnda deputerade.» 

Valcollegiernas organisation bestämme? näraxiare 

af lagen. Hvarje departement utnämner 

hädanefter lika många deputerade som 

hittills De deputeradeväljas på 5 år, så att 

huset för hvarje år förnyas med en femtedel. 

Ingen deputerad får tillträdeikammaren, 

utan att han uppnått 40 åra ålder och 

>

57 

betalar iooo francs i directa utskylder. 

Men skulleiarågot departement icke iinnas 

femtio personer, som uppnått den föreskrifna 

åldern eller betala den bestämda 

afgitten af iooo francs, så kan man fylla 

antalet me

58 

kammare. Ingen beskattning

59 

förbrytelser och sattet för deraslagliga behandling." 

"All rättvisa utgår frän Konungen och 

skipas af domare, som han utnämner och 

tillsätter. De af Konungen tillförordnade 

domare kunna icke sättas från embetet. 

De närvarande domstolarne och tribunalerna 

bibehållas, och för att göra någon ändring 

hämtinnan, är en ny lag af nöden, 

Äfven den närvarande inrättningen af handelsdomstolar 

bibehållcs. Icke minre fredsdomstolarne. 

Likväl tunna fredsdomare, 

ehuru af Konungen tillsatte, blifva förlustige 

sina embeten. Det är icke tillåtet 

att undandraganågon dess naturliga domare, 

och i följe deraf kunna inga utomordent-» 

liga commissionerînrättas. Likväl äro e] 

Prevotal-domstolarne härunder inbegripna, 

ihändelse deras återmförande skulle anses 

vara af omständigheterna påkalladt. Ransakningarneibrottmål 

anställas offentligen, 

så vida denna offentlighet /icke är farlig 

för den allmänna ordningen och sederna; 

ihvilken händelse domstolen kungör sitt 

undantag genom ettilaga form uppsatt 

beslut. De edsvurnas domstol bibehälles, 

och de förändringar, en längre erfarenhet 

häri skulle finna nödiga, kunna endast 

genom en lag införas. Att straffas med egendomens 

confiscation kan ej mer ega rum, 

och är för everldeliga tider afskaffadt. Kon. 

ungen har rättighet att ändra och för-

60 

mildra straffen. Den civila lagboken och 

deiöfrigt gällande lagar, som icke ståi 

någon motsägelse med närvarande urkund, 

bibehållas så länge, tilldess laglikmätiga 

förändringar deri blifvit gjorda." 

Man fann ännu för godt atticonstitutionsurkunden 

upptaga följande af staten 

garanterade lagar: i ) den tjenstgörande 

militären, de afskedadé officerarna och soldaterna 

skulle bibehålla sina titlai*, värdigheter 

och pensioner; 2) den allmännaskulden 

garanteras och alla statens förbindelser 

iiil dess creditörer anses okränkbara; 3) 

den gamla adeln skulla återtaga sina förra 

titlar, den nya få behålla sina, Konungen 

efter behag kunna adla, men då han gaf 

de nyadiade rang och titel, icke kunnai 

någon mon befeia dem från samhällets allmänna 

bördor och skyldigheter; 4)hederslegionen 

skulle bibehållas, men Konungen 

bestämma de inre anordningarne och decorationen; 

5) kolonierna skulle styras genom 

egna lagar och förordningar; 6)Konungen 

och hans efterträdare skulle på sin 

Isröningsdao; svärja att troget följa närvarande 

constitutions-urkund. 

Fem dagar efter Parisiska fredstractatens 

afslulande öppnade Konungen parlamentets 

sessioneride deputerades kammare 

med denna constitutionsurkundihanden. 

Vid sitt inträde iförsamlingssalen 

helsad af de närvarande, satte han sig ned

61 

på sin thron, med Hertigarne af Artgonléme 

och Orleans på sin högra sida, samt på den 

venstra Hertigen af Berry och Prinsen af 

Condé. Canceilein af Frankrike hade intagit 

sin länstol, och på de bänkar, som 

voro placerade å ömse sidor nedanför 

thronen, suto tyähne andeliga och sex 

verldsliga pairer, ministrame statssecreterarne, 

statsministrarna,och marskalkarne 

af Frankrike med deputationer af storoffi» 

cerarne af hederslegionen, generallieutenanterna 

och generalmajorerna. Midt emot 

thronen hadeien halfcirkel pairerna 

och de deputerade intagit sina saten. 

Det herrskade en djop tystnad, då Konungen 

tog ordet och, efter en utveckling a£ 

de genom Parisiska- fredsfördraget vunna 

fördelar, anmärkte: att han, född att tillbringa 

sitt lif som den trognaste undersåte 

af den bästa Konung (han mente Ludvig 

den Sextonde), nu såsom efterträdare af 

denna Konungs son, hvara plats han intagit, 

och genomträngd af de känslor, denna 

broders testamente honosn ingifvit, gjort 

utkast till en constitutions-urkund, som 

var bestämd att bygga statens välfärd på 

fasta grundvalar. Han uppfordrade derpå 

sin canceller att föreläsa urkunden." Denne 

meddelade densamma efter en inl&dning, 

ihvilken han satte den nya författningens 

charakterien sådan fördelning af magter», 

att nationens och regentens intresse ömse-

62 

sidigt voro tryggade och ledda till det 

allmänna bästa. Till Constitutions-urkunden 

slöto sig ännu några Kongliga förordningar, 

hvilka kunde betraktas som supplement 

dertill, och dels angingo utländningarnes 

politiska rättigheter, dels senatejas 

apointementer, dels insättandet af en 

stor-referendarius för pairemas kammare, 

dels ändtligen skadestånd för medlemmarne 

af de deputerades kammare. " Canceliern 

uppläste derefter listan på de personer, 

som Konungen kallat att intaga sina 

rumipairemas kammare, och så snart 

pairerna och de deputerade aflaggt för Konungen 

sin ed, begaf sig Ludvig den Adertonde 

tillbaka till sitt palats. 

Men knappt var Constitutionsurkunden 

bekant, förrän den blef ett föremål för de 

Äiångfalldigaste anmärkningar. Den var ostridigt 

hvarken fullständig eller isina stadgar 

otadeligj men jemfördmed hvad Frankrike 

förerevolutionenidetta afseende kun« 

de uppvisa, förtjenteden det ovillkorligaste 

beröm,-i synnerhet hvad nationens deltagandeilagstiftningen 

angick. Istället att 

erkänna detta, fann man ett nöje i att 

endast tala om dess brister och fel. För 

royalisterna var den för liberal, för republicanerna 

var den det åter icke tillräckligt. 

Dessa tadlade, att samme Konung,som förbehållit 

sig lagames föreslående, dermed 

äfven ville förbinda deras sanction; ds

63 

kallade detta den återvaknada despotismen 

iny drägt. Iafseende pä pairkammaren 

ville de hafva antalet af dess ledamöter 

bestämdt, på det thronens inflytelse skulle 

hafva minre utrymme. Iafseende på de 

deputerades kammare ogillade man å ena 

sidan dess medlemmars besoldande, å den 

andra deras allt för ringa antal, hvarigénom 

de foga voro vuxna ministrarnas inflytelse. 

Ett serskildt föremål förkritiken 

var den gamla adelns förblandning med 

den nya, hvarvid man framställde den frågan, 

hvad då adelnisig sjelf var? Aldra 

msst fann man sig förolämpad af det sätt, 

hvarpå oonstitulionen blifvit kungjord; ty 

derefter måste man betrakta den såsom en 

ringa gåfva af Konungen, då man deremot 

mer var böjd att anse Konungen som ett 

verktyg för, än upphof till lagen. Ju 

mer man under Napoleons herravälde måst 

låta sig behaga hvad han täcktes föreskrifva, 

desto friare ville man nu blifva, sedan 

detta en gång var slut. Royalisterne deremot 

fördömde all tillvarelse af en constitution, 

föga betänkande, att då samhället 

behöfver en regering, men denna måste 

handla efter bestämda föreskrifter, för att 

kunna uppfylla sin bestämmelse, en constitution 

är ingen ting vidare än en sammansättning 

af sådana. "Ti behöfva ingen sådan, 

sade de. Med åberopande af upplysningens 

framsteg har man genom orden

64 \ 

frihet och jemlikhet gjort Frankrikei 

högsta grad olyckligt. Blotta namnet: af 

consiitution är förhatligt och löjligt på en 

gång. Man inympar ej plantor frän den 

ena nationen på den andra, och regeringssätten 

äro blott ett resultat af ett lands 

häfdade sedvanor, en product af tiden, icke 

af fria skapelser. Måtte vi dock hålla 

till godo att förblifva Fransmän, utan att 

någonsin fika efter, huru vi måtte förvandlas 

till Engelsmän! Vi äro alltför lättsinnige, 

att på allvar befatta oss med de all-* 

manna angelägenheterna; alltför böjda till 

ett fogligt språk, alltför svagt hänförde af 

det allmänna bästa, för att bilda rådslåenda 

och öfverläggande församlingar. Dereniot 

skall det aldrig fattas oss ära. Hon 

utgör grundläggningen för vår raonarchie 

och tjenar ossistället för den enhälliga 

samfundsanda, somievighet skall förbfifva 

freonmande för oss, emedan den först 

kan uppkomma genom en statsförfattning, 

som strider mot var nationalcharakter. Äfven 

vårt laga på fasta landet af Europa förlikes 

ej gerna med inskränkandeförfattningar. 

Under det viibåda kamrarne öfverlägga 

om uppsättandet af en arrnée, kunna 

fienderna redan vara iParis} och om Kon^ 

ungen skall föranstalta om den beväpnade 

rnagten, hvad kan då hindra honom att leda 

de bägge kamrarna efter sin villja och 

ihändelse af motstånd upphäfva hela för-

65 

fattningen?" Republicanerne ville icke vän- 

"ta något, Royalisterne al11 af Konungens 

insikt och nåd; och blott alltförinskränkt 

var antalet af de billiga, som höllo medelvägen 

mellan bägge och ansågo constitulionen 

för hyad den verkeliên var. Genom 

den tnest beslutsamma despotism bada 

det lyckats Kejsar Napoleon, att qväfva 

partiandan och göra allt beroende af sin 

egen villja. Ludvig den Adertonde, som 

hvarken hade villja eller kraft till en sådan 

despotism, återställde genom sitt milda, 

faderliga tänkesätt, tankfu'heten, " och 

återkallade på detta sätt till lifvet partier, 

som näppligen räknat på, att de än en 

gång skulle mäta sig med hvarandra. Kanhända 

förlitade sig denne monarch alltför 

mycket på verkningarne af rättvisans grundsatser, 

för att icke till slut se ?ig bedragen. 

Det kom derhan,- att de flesta medlemmarne 

af hans hus icke voro öfverens 

med honom ianseende till den plan, som 

han'utstakat för sitt förhållande. Gre&en 

af Artois och dess bägge sörjer, Hertigarne 

af Angouléme och Berry, hänförde vid 

åtankan på d«t gamla konungaväldet, ville 

icke hafva något att skaffa med en författ- 

King, som inskränkte det egenmägtiga godtycket, 

och förenade sig derföre till ett 

ryggvärn för royalistiska partiet. Så lades 

grunden till en tvedr gt, hvars verk- 

Buckh. V. Del. 5- _

66 

ningar icke kunde uteblifva, om åe också 

ej genast visade sigihela sin fruktansvärda 

skepnad. 

Personliga kränkningar förökade det 

onda. Vid sitt första uppträdande iFrankrike 

hade Grefven af Artois lofvat, att 

hvar och en skulle förblifva ibesittning af 

sitt embete och alla de företräden, som 

han under förra regeringen förvärfvat sig. 

Att hålla ordidenna punct, var ej någon 

lätt sak, redan af den orsak, att med Bourbonerna 

en mägta hop emigranter återkommit 

från England, hvilka, såsom den gamla 

herrskarestamme»s följeslagareiolyckan, 

nu väntade belöningen för så många uppoffringar 

och försakelser. Skulle deras förhoppningar 

uppfyllas, så kunde det endast 

ske på deras bekostnad, som beklädt de 

första posternaicivila och militära vägen. 

Ordhåliighet var likväl något, som Konungen 

visst icke ville förneka; men emigranterne 

förstodo den konsten att å riyo uppfylla 

honom med afsky mot dem, som man 

kallade hans broders mördare. Genom deras 

uteslutande från senaten, statsrådet och 

s. v. blefvo platser lediga, som åt dem 

kunde bortgifvas. Man sparade väl icke 

användandet af en viss skonsamhet, som 

»kulle göra dessa personliga kränkningar 

drägligare; aldraminst var man betänkt på 

att hushålla, med pensioner. Men de afsatte 

tackade föga Konungen och hans råd-

67 

gifvarej ätt ihän, vid iitöfningéh af siri 

hämnd, icke handlade med sttirré beslutsamhet} 

och då det å étiä sidan te] fattades 

dem ursäkter^ gjorde de å den ändra regeringen 

förebråelser, att ej h&fva hållit ord* 

Snart funno de tillfälle ätt draga hela nationen 

på sin sida. På det mest tittryck» 

liga sätt hade afskaflanrlet af de förenade 

rättigheterna (droitsréuhis) blifvit iitlofvadti 

Men som stateris behoF gjorde fortfarandeta£ 

denna tryckande* medborgarnes frihet alltför 

mycket inskränkande pålaga till en nödvändighet, 

och man icke tilltrodde sig att 

i dess ställe införa en annan af samma be* 

lopp; så nyttjade de kränkta ett förhastade 

ord till en anklagelse^ som* efter att med 

hvarje dag allt mer hafva utbildat sig, slutligen 

innefattadesi den förebråelsen: "atfc 

Bourbonerna Under sin landsflykt ingen 

ting lärt och ingen ting glömt}" ett qvickÉ 

infall, som tillhörde eh af deras fordna 

anhängare, Grefveh de Montguillardj och 

hvilket man under närvarande omständigheter 

återkallade, för att under éri för 

alla lika begriplig formel förkunna siri för^ 

dönielsei dom öfver den återkomna dynastien* 

Det visade sig således straxiförsta 

månaderna efter Parisiska fredens afslittari« 

de, att meilan Bourbonerna och deras art-* 

nängare å ena sidan samt de genom- ravd° 

lutionen bildade Fransmännen å åeti an-

68 

dra ett svalg rar befastadt, som svårligen o^h 

först med tiden kunde utplånas. Men j\\ 

mer det led på tiden, desto djerfvare uppträdde 

partierna. Förmedlande snillen furmos 

ej, ty det fattas Fransmännen,som vanligen 

lefva för det närvarande ögonblicket, 

den bildning, hvarförutan man ej äristånd 

att fatta och upplösa skenbara motsägelser. 

Ingenting var derföre naturligare, än att 

de som gjorde allmänna angelägenheterna 

till sitt ämne, alltid föllo på ytterligheter. 

Till dem hörde Carnot på ett utmärkt sätt. 

Denne för detta Conventsdeputerade, som 

efter mångahanda Öden under de påföljande 

regeringarne, vid sista hvalfningen 

trodde sig hafva förvarfvat en ny förtjenst 

om Frankrike genom försvaret af Antwerpen, 

hade den djerf heten att, uti ett till 

Konungen stäldt Betänkande, påstå, det 

samteliga emigranterne (hvarunder han således 

stillatigande äfven inbegrep sjelfva 

Konungen), om någon gång fråga skulle 

uppstå om Ludvig den Sextondes aflifvande, 

just voro de, hvilka man borde anse 

som rätta upphofvet derti11, men att domarne 

deremot voro att betrakta som läkare, 

hvilka^ uppgifvit hoppet om en utan 

räddning förlorad sjuk. För atträttfärdiga 

sitt påstående, gick Carnot så långt, att 

försvara denna afrättningsact med språk ur 

bibeln och citationer ur femtidens mest 

berömda författare, samt jnildra revolutio- 

i

69 

nens fasor genom jemförelse med ännu 

större, hvilkas minne historien förvarar. 

Icke nöjd härmed, beklagade hanisamma 

betänkande venstra Rhenstrandens, men ännu 

mer Belgiens forlust, såsom, en nästan 

outplånlig skamfläck: härigenomisynnerhet 

smickrande Franska militärens fåfänga, 

som under den nya Regeringen ansåg sig 

lieU och hållet tifvergifven. Denna skrift 

skulle visst hafva blifvit utan all skadlig 

verkan, om hon blott kommit i händerna 

pa. dem, för hvilka hon ursprungligen var 

bestämd men oaktadt jC.ud«sg deia Adertonde, 

med klok beräkning af de verkningar 

den som allmänhetens egendom skulle 

åstadkoinma, hade bedt författaren att 

icke låta trycka densamma; kom den likväl 

ut, och, antingen Carnot sjelf eller någon 

af hans anhängare dragit försorg härom, 

var dess utgifvande en ipartiernas 

hvirfvel inkastad eldbrand, som upptände 

alla passioner. 

Hos ett döspotisktregeradt folk är aktning 

förlagen den svagaste af alla känslor, 

och just derfore är hos ett sådant folk. ingenting 

mera sällsyntän tron på regeringens 

allvarsamma villja. Ehuru constitutionen 

helgat den grundsats, att nationalegendomarnas 

försäljning var orubbelig, felades 

likväl icke personer, som inbillade 

sig, att regeringenidenna punct endast 

gifVit efter för ögonblicket* tvång. 

/

70 

Detta voro sådane, som icke kännande ni^ 

gon annan rättvisa än det gamla samhällse 

tillståndet;;,i Konungen af Frankrike encfost 

sågo chefen för en egen klass, kallad 

Adeln, och framför allt fordrade a£ honom 

att gynna och rikta denna klass. Hopl^ls 

hade adelsmännen, från det södraoch vedträ 

Frankrike, strax efter Bourbonernas åter- 

Jtomst, strömmat till Paris, för att göra sina 

föråldrade anspråk gällande, for att åter 

eröfra sina förloradeprivilegier. Ställda tillfreds 

med höfiiga ord, hvilfca de ansågo som 

fullmagter, begåfvo de sig tillbaka till landsorten, 

och började att processa med dem 

som kommitibesittning af deras egendomar. 

Käraf uppkom en ka,mp pä lif och, 

död,ihvilken adelsmän och närvarande, 

egendomsherrar å, ömse sidor uppoffrades. 

En herr de Rochambeau hade den olyckan 

att mörda en arrendator, som förvaltade ett 

af hans familjgods såsom, nationaldonaän,, 

Händelsen gjorde uppseende, och Franspiännens 

jernlikhet inför lagen medförde 

jnördarens afrättande. Icke dess minre 

fann herr de Rochambeau verksamma försvarareidem, 

som närmast omgåfvo Konungen, 

ja till och med bland hans ministrar, 

som framför allt ansågo den omstän^ 

digheten förtjena uppmärksamhet, att herr 

de Rochambeau var den sistaisin ätt; ett 

tydligt bevis, att constitutionen, såsom ett 

flotta förståndets verk, alldeles icke va?

71 

Jefvande i deras sinne, som slmlle hafva 

hand om dess verkställighet. Is/elfva Paris 

utkom en skrift: "om återställandet af 

emigranternas egendomar"} och denna skrift, 

som hade till författare en advocat vid 

namn Qard, var den andra eldbranden, 

$om kastades bland partierna. Hade Carnot 

uppretat alla Royalister och fiender till revolutionen, 

så uppretade advokaten Dard 

alla Republicaner och revolutionens försvarare; 

den sednare skriften var onekligen 

så mycket förderfligare, som den försvagade 

tron på regeringens styrka, gjorde 

egendomsrättighetenvacklande, och på samma 

gäng nedsatte priset på egendomarna. 

Val sökte Regeringen att motverka den genom 

författarens, förläggarens och boktryckarens 

arresterande; men så allvarsamt 

detta steg än var, kunde likväl mängden 

icke öfvertyga sig,att hvad som stridde mot 

det enskildtaintresset hos Konungensförnämsta 

vänner, framgent kuride behålla segernj 

ochidenna förutsättning äfren styrkta derigenom, 

att ministrame gifvit sina vänner 

bland de fordna emigranterna den trösten; 

"man kunde gerna låta dem hushålla bäst 

de kunde; efter hand skulle man dock slutligen 

uppnå, hvad man för ögonblicket icke 

kunde vinna." Misstroendet idenna 

punct var så allmänt, att arrendatorerne 

af nationaldomänerna höllo inne med sina 

utbetalningar under den förevändningen:

72 

v. 

de visste af säker hand, att de för andra 

gängen skulle komma att betala ti'U den 

och den Grefven, den och den Marquisen. 

Ialla dessa hänseenden bekräftades, tillika 

med den outsägliga olycksaligheten af en 

beständig söndring mellan regeringen och 

nationen, sanningen af den allmänna sats: 

att af alla revolutioner en restauration alltid 

är den farligaste och den sämsta. Den 

&om för 25 år sedan varit man, hade nu 

folifvit gubbe, och den som sedermera uppvext 

irevolutionen, hade antagit tänkesätt 

och seder, hvilka alldeles icke passade för 

en herrskarestam, som blott blifvit lindrigt 

vidrörd, ej bildad af en hel menniskoålders 

hväilningar. 

Att försona nationen med dynastien och 

dem imelJan upprätta en fullkomlig harmottie, 

borde bägge karnrarne, som utgjorde 

folkrepresentationen, hafva gjort allt hvad 

de kunnat. Men pairernag kammare, hvars 

rådplägningar saknade offentlighet, var för 

nationen så godt som alldeles icke till, 

och ehuru de deputerades "kammare icke 

mer, såsom under Napoleon, var utestängd 

frän offentligheten-, hade den likväl, 

genom sin organisation, sh litet gemensamt 

K»ed nationen, att denna icke kundeupphöra 

att anse den som ettblott verktyg fördespotismen. 

En folkrépresentation, som icke 

upprätthålles af en fri och allmän yttrande 

rätt, måste alltid,mer ochminre,, anses som 

#

73 

ett gycVleri. Men nu var en sådan yttrande 

ratt just det, «om Ludvig den Adertontondes 

ministrar aldramest fruktade. Att bernägtiga 

sig flygskrifterna, var en af deras 

förnämsta angelägenheter: ochi rådplägningarnaöfver 

tryckfriheten visade sig, huru 

bäjd förvaltningen var att taga med ena 

handen tillbaka, hvad den gifvit med den 

andra. Man insåg val, att tryckfriheten väsendtligen 

hörde till en sådan författning, 

som den af Ludvig den Adêrtonde gifna; 

men istallet att tillåta denna frihet att inskränka 

sig ,«')elf, förekom man henne med 

enpå förhanduppgjordinskränkning. Enda.^t, 

böcker af 50 ark slculle vara befriade från 

censuren, alla skrifter deremot under detta 

arktal vara densamma underkastade. Ett 

sådant prutninggsystemisjelfva liberalitetens 

namn var odrägligt. Såsom den mest 

afgjorda fiende till detta förslag uppträdde 

representanten Raynouardiett eldigt tal,i 

hvilket han afvägde grunderna för och emot 

tryckfriheten samt sökte förmå kammaren 

att afslå ministrames proposition. Publikens 

deltagandei detta ämne var så lifligt, att 

då den 5 Augueti öfverlaggningarne om 

tryckfriheten skulle fortsättas, ledamöterna 

iförsamlingen sågo sig utträngda från Kina 

bänkar, och Presidenten fann sig nödsakad, 

att upphäfva sessionen. Ändå förlorade 

tryckfriheten processen, och det af mi- 

»istrarne föreslagna censuredictet blef med

74 

den ringa förändring antaget, att, istallet 

för 30 ark, böcker af 20 ark redan skulle 

vara frikallade från censuren. Representanternas 

eftergifvenhet idenna punct kunde 

betraktas såsom en måttstock på deras kännedom 

om det dubbla forhållande, hvari de 

på ena sidan stöda till förvaltningen och 

a den andra till sina committenter. Då fråga 

blef om bevillningen, mötteministrames 

förslagom, betalandet af Konungens och de 

Kungliga prinsames skulder utomlands — 

tillsammans en summa af 60 millioner^-icke 

det minsta motstånd. Med 101 röster mot 

75 

som hvarken hade någon anledning eller 

kände någon kallel.se all föra den ifält, 

eller på n?got annat sätt bruka den? Hvad 

somibörjan hade utseende af nedslagenhet, 

förvandlade,sig snart till misspöie och 

ovillja. Uppträden föreföllo,som ej lemnade 

något annat val öfrigt än att förlägga 

denna ljfvakt tijl de östliga provincerna. 

Idess ställe insatte nian, efter de gamla 

Franska Konungamesplägsed,ett Schweizer» 

garde, namer ännågonsin ettätnne förbittra 

anmärkningar, emedan det tycktes förutsätta 

Konungens misstroende till en FranskIifvakt. 

Ehuru man om Marskalkarneiallmänhet 

kunde förutsätta, att de voro Kontingen 

tillgifna, egde likväl icke samma för* 

litsättning rumianseende till de många 

Qeneraler, öfverstar, captener,hvilka på en 

gång sågo sig hämmade på en bana, som 

Fört deras like på thronen. Retade af sin 

äregirighet, men ännu mer plågade af denna 

oro, som var en naturlig följd af stora ansträngningar 

och ett lefnadssätt,rikt på äfventyr,längtade 

de att få Napoleon tillbaka; 

qch då efter deras sätt attbetrakta|ifvets omskiften, 

all rått berodde af magten, var det 

ock just de, som minst funno sig öfvertygade 

af den gamla dynastiens legitimitet. 

De voro det ock, som alldeles icke kunde 

finna sig deri, att Ludvig den Adertonde rak. 

nade börjanaf sin regering från den aflidU 

$se Dauphins dödsdag år 17955 ty d^ visste

76 

sig aldrig hvarkenhafva stridt under hansc 

medelbara ledning ellerunder hans öfverinseencle, 

och hela deras lefnad förvandladesantingen 

t?Il ett brott eller till en dröm,om 

Ludvig den Adertonde skulle nuinära 20 

år verkligen varit Konung af Frankrike. 

Ännu svårare att bringaiordning blefvo 

alla militären rörande angelägenheter, 

genom 'de mänga- krigsfång-arne» återl omst, 

som frånEngland, Ryssland,'Spanien, Preussen 

och andra stater blifvit frfgiEna; idel 

menniskor, hvilitai högstagrad hjelpbehofvande, 

återkommo med förhoppningar,som 

öfverstego Regeringens krafter att uppfylla. 

Sålunda bildade sig efter hand en här afmissnöjda,omhvilken 

man kunde förutse, att 

tlen med glädje skulle öfverlenma sig till 

hvar och en som kunde sysselsätta demi 

enlighet med deras talenter; och om man vill 

vara billig, måste man tillstå, att alla dessa 

rnenniakor voro så mycket värre deran, 

som under de sista krigen ett så afgjordt 

hat inrotat sig mot Franska namnet, att utomlands 

icke heller någon tillflykt stod dem 

öppen. Örnarnes afskafFandeiden Franska 

armeen, och den förändring, hederslegionens 

decoratiom undergick, bidrogo säkert 

icke heller litet till att föröka missnöjet. 

Det förra, föranledtaf Kejsarevärdighetensupphörande,kränkteFranskasoldatens 

liationalstolthet; den sednare förstördehans 

Idol, då dsuistället förNapoleons bild insat-

77 

te Henric den Fierdes, till hvilken Frän» 

ska soldaten likvar icke stodiså omedelbart 

förhallande som till Napoleon. Hvad 

som ostridigt ännu mer kränkte dem, var att 

Ludvig den Adertonde,iegenskap af ordens 

sormästare, upphäftje det stora Rådet, skattmästare-embetet 

och cohorterna vid har 

derslegionen, samt slog till statsinkomsterna 

hvad som vari behåll af dess utstyre. 

Man trodde sig äfven hafva gjort 

den anmärkningen, att Ludvig den Adertonde 

var lika frikostigiatt utdela hederslegionens 

ordenstecken, som han, vid utdelandet 

af Ludvigskors,hvilkahan sjelf återställt, 

gick med mycken sparsamhet till väga; och 

man kundeicke finaa någotskäl till ett sådant 

förfarande,om det icke lågiKonungens 

missgunst till hederslegionen och ett bemödande, 

att genom dess allmanlighet förringa 

dess värde. Under det de bästa följder, Constitutionen 

kunnat medföra,gingo genompartistriden 

förlorade, och Bourbonerna, trots 

denna legitimitet, hade att strida med allade 

olägenheter, förhvilka vanligen blott en ny 

äypastie är blottställd, kunde de svårligen 

undgå att äfven blifva anstötlige genom sina 

bemödanden, att åter upprätta den Romersk 

Katholskakyrkan. Under Napoleons 

Regering hade man utgått frän den grundsats, 

att alla olika arter af Gudstjenst hade 

samma värde. Härmed stodkyrkans tolerancei 

omedelbar förbindelse, och denna

78 

var så mycket mer tryggad, som Franska ré~ 

geringen förvaltadekyrkans angelägenheter 

ien rent kosmokratisk anda. Nu hade väl 

eonstitutionen helgat nämnda grundsats; 

men som Ludvig den Adertonde hade ert 

tro,hvilken han kallade sina fäders* hyste 

han ock företrädesvis för den Romersk Ka* 

tholska gudstjensten en störretillgifvénhetj 

som alltid måste göra sig gällandeialla de 

fall, då det ankom på att ända till sista 

lemningarne utplåna hvarje spår till hugkomst 

af Napoleon. En af de märkvärdigaste 

anledningar gafden 15 Augusti till etfc 

sådant förfarande. På denna daghade Ludvig 

cUn Trettondeisjuttonde århundradet 

satt Franska riket under Jungfru Marias beskydd; 

och hennes himmelsfärd hade sedermera 

med mycken högtidlighet biifvit firad 

på denna dag, ända till Revolutionens 

utbrott. Napoleon, en foraktaré af kyrkans 

vidskepligheter, men tiliika äfven omtänktj 

att efter hand rotfasta sigiFransmännens 

inbildning, hade fått det infallet, 

att med firandet af sin födelsedag ersätta 

högtidligheterna på Mariae himmelsfärdsdag. 

Oaktadt han nu var föddi 

Ajaccio deri 5 Februari 1788 * förlade 

han likväl, genom förändringibåde dag 

och årj sin födelsedag på den 15 Augusti 

1769, dels att dess firande skulle uttränga 

Mariae himmelsfärd, dels på det hail 

lör Fransmännen minre skulle hafva anse-

79 

«nde af Italienare, ty det var. först 1769, 

som Coisica blef slaget till Frankrike. Under 

tolf års tid hade Fransmännen uppfyllt 

hans önskningar, och hade hans regering 

blifvit af längre varaktighet, så hade haa 

på det fullkomligasteuppnått sin afsigt. Nu 

blef således fråga om den gamla festens återgtällande. 

Man kunde icke förklara 

sig öfver ett ämne af så ömtålig beskaffenhet. 

Det blef således inge?iting annatöfrigt, 

än att gifva hela angelägenheten en 

hemlighetsfull vändning. Detta gick till 

på det sätt, attLudvig föregaf ett löfte,som 

han förbundit sig att verkställa den 15 Augusti. 

På denna dagblef således en högtidligprocession 

föranstaltadtillVårfrukyrkan, 

och på det de» så mycket mer skulle fallai 

ögonen, gaf Konungen sin bror och hans söner 

befallning attbivista den till fots. Sålunda 

inträdde Jungfru Maria återisina gamla 

rättigheterj men de, som gissade tillhofvets 

hemligaafsigter — och dessa voro blott alltför 

många — kunde ej annat än göra sig lustiga 

öfver det Kongliga löftetoch de små passioner, 

som dermed stodoigemenskap. Utan att 

imellertid låta sig deraf störas, firade hofyet 

icke långt derefter (25 Augusti) St.Ludvigsdagen 

genom stor taffel, hvarvid, utom Marskalkarn* 

af Frankrike, Lord Wellington äfven 

var närvarande. 

Allt detta blef icke utan vasendtliga följder, 

Knappt hade Katholska presterskapet

80 

blifvit varse, hvilket ryggvärndetiBourbonernahade 

att påräkna för sina gamla grundsatser, 

förrändetuppreste sitt hufvud. KyrkoherdeniSt.Hoch 

nekade roidt under regeringens 

Ö£ou en skådespelerska allärlig begraf* 

ning, ochidepartementerna gåfvo presterna 

ett sådant exempel ingenting,efteriyttringarne 

af samma herrsklystna anda. Denståt, 

Warm^d Ludvig den Sextondes och hansgen*als 

öfverlefvor,efter 22 år, nu just på samma 

olyckliga Konungs dödsdag, flyttades 

från St. Magdalena till St. Dejiys kyrkan, 

var ostridigt en upprättelse, som Kongliga 

familjen ansåg sig sjelf skyldig; men så väl 

valet af dag, som de serskilcU ceremonier, 

hvarmed denna omflyttning verkställdes, 

förkunnade tänkesätt, &om icke låto, revolutionen 

vederfaras nägon rättvisa, och försatte 

derföre allaiförskräckelse, somiegenskap 

åf omedelbara deltagareirevolutionens 

händelser,måste anse sig ett föremal 

för beständiga kränkningar och förföljelser. 

Dessa drogo knapptibetänkande, att helt 

tydligt förklara,det Bourbonernas återställande 

var ca olycka för Frankrike; och 

redan gafs det ett stort parti, som på alla 

möjliga vägar söjtte åstadkomma en ny re* 

volution till sin räddning; personer, som, 

då deipartistriden vunnit hela sin bildning, 

noggranaatkäide medienatt med sådan framgång 

umlandölja sitt farliga spel, att öfvei-. 

raskningen och segern kunde ske på en gäng. 

/ 

/

81 

/ 

Under tiden var Ludvig Åen Adertonda 

betänkt på att återställa det Franska kolo* 

»ialsystemet. Tabago, St.Lucie,ön"St.Mauritius 

och Isle de Francé hade väliPariserfreden 

gitt förlorade till England; men. 

hvad som ännu var ofrittiOst- och Vestindien,lemnade 

en ttief än tillräcklig grund* 

läggning för Franska matmen, omDomingo 

kunde bringasiförening dermed. Härpå 

voro derföre Ludvigs önskningarisyn-« 

nerhet rigtade. För att underhandla som 

St. Domingos återfående, skickades en viss 

Lavaysse till Västindien. Men han-fanu 

Negrerna på St. Domingo ingenting minre 

än böjda att underkasta sig ett fremmande 

herravälde; hvarken Ghristoph eller Pc« 

thior/, som fl&re ar delat si*; imellan herraväldet 

öfver denna ö,så vidt den tillhört: 

Frankrike, inläto siginågon underhandling, 

och Lavaysse återvände till Frankrike med 

oförrättadtärende. Detta Konungarikemåste 

åtnöja sig med hvad England återlemnat 

det -sammaiOst- och Vestindien. Till 

guvernör öfver Martinique utnämndes vice 

Amiralen Grefve Vaugirauld, till guvernör 

öfver Guadeloupe ContreAmiralen Linois. 

För att upphjelpa marinen, utmärkte 

Ludvig den Adertonde samteliga Vice Amiralerna 

genom ordens decorationer, som 

Napoleon dittills undanhållit, för att på en 

annan väg frambringa samma resultat. I- 

Muekh. V. Del. 

6, 

\

I 

/ 

82 

I 

I 

\ 

Tnellerti'! förblef Franska folket kanslolost 

för de fördelar, som tillföllo det samnia ge» 

nomkoloniernas återfående; varesig,emedan 

det förutsåg deras förlustiförsta nya krig 

med England; eller emedan alla dess böjelser 

mer än någonsin voro införlifvade med 

kriget på fasta landet; ellerändtligen, emedan 

England ialla sina underhandlingar 

yrkade på Negerhandelns Fullkomliga afskaiFande, 

utan hvars fortfarande kolonierna 

icke mer kunde återställasi sitt förra 

skick. Vi lemna nuFrankrike med det gäsningsamne, 

det bärisitt sköte, för att öfvergå 

till Storbrittannien. 

"w*."Ooo®oo©o ""*"»» 

\

Storbrittannien. 

83 

vJafs det någonsin en epoch, då detta rike 

var på höjden af en lysande magt, så var 

det år 1814* Med ära hade det slutat sin 

strid,,i hvilken det väl aldrig varit helt 

och hålletlemnadt allena,men likväl mer än 

en gång lnpit fara ött blifva det; På «iua, 

öar befriadt från krigets uppträden* hade det 

icke erfarit någon, af de olyckor, som tid 

eftjer annan hemsökt alla andra Europeiska 

länder. På detta sätt ensamthade det 

ock varit möjligt'for detsamma att, oaktadt 

en tjuguårig ansträngnings bibehålla sin författning 

orubbad. Det kunde till och med 

pasta, att det genom revolutions-kriget blifvit 

rikare och mägtigarej ty dess område 

hade derigenom icke litet förökat »ig* ej 

n>inrei den Europeiska än Asiatiska och 

Americanska verlden. Ianseende till dess 

sjnticipations-system hade statsskulden visserligen 

icke litet tillvukit, efter inågraä 

uppgift till 777,480,000, efter andras till 

906,959,589 pund sterling. Men så länge regeringen 

förstod att upprätthålla sin credit, 

var detta blott en den rörliganationalegendomens 

tillökning,som icke innebar någon, 

fara för det allmänna. Den Brittiska nationens 

tillstånd var blottisä måtto våldsamt^ 

som penningvärdet på alla ämnen till för* 

brukning stigit till en öiverdrifven höjd* 

■öchmetallen nästan helt och hållet iörsvun>

84 

nit ur allmänna rörelsen. Det var kommet 

så långt, att curaen på guld och siifver 

bestämdes efter statsbankens fördel, som, 

då den gjorde totalsumman af de ifrån densamma 

utgångna noter tilljnåttstock för det 

allmännas behof, svårligen egde i«sin magt, 

att pifva varaktighet åt sakernas närvarande 

tillstånd. De årliga rentorna stego till 

40 millioner £und sterling; och, då regeringen 

år 1815 till bestridande af sina behofver 

icke behöfdeminre än 112 millioner 

pund sterling} räknade- man, att den bragt 

det derhän, att nödsasbemägtiga sig; haiften 

af nationens inkomster. Imellertid. bidrog 

mängden af pappersmynt på ett utan 

exempel utmärkt sätt till förvärfsflitens 

förökande; ty, då ingen ville behålla dessa 

papperspenningar längre än högsta hehofvefc 

fordrade, och, sedannaan utgifvit det, åter 

befann sigisamma nödvändighet, att 

skaffa sig mer af samma slag, ökades productionen 

till och med genom den allmänna 

ovilljän för detigång satta bytesmedlet,ikraft 

af det oemotståndliga inflytande, 

som hela samfundet utöfvar pä hvarje enskild 

medlem deraf. 

Följden deraf var en dyster allvarsamhet, 

sådan den träffas hos folkslag, som, 

dömda till ett strängt arbete, lefva ibeständigt 

fortsatta ansträngningar och endast 

kunna egna en ganskaobetydlig del af 

«in tid åt nöjet. Brittiska folkets storhet

85 

var satt utom allt tvifvel, men så mycket 

minre dess lycka,- så att det synes, som hade 

natureniafseende på hela folkslag inga 

andra lagar än dem hon följer hos enskilda 

personer. 

Om Storbrittannien med skälkunde anse 

sig som den förnämsta återställaren af 

Franska Konungathronen, stärktes det icke 

litet idenna stolta tanka genom Ludvig 

den Adertonde, som icke drogibetänkande 

att offentligen bekänna, "det han näst 

Gudisynnerhet hade Prinsen T\egentenaf 

England att tacka för »in tmou." Den Franska 

Konungens amickrare ginoo ännu längre. 

Då England för kort tid sedan af de 

flesta bland Frankrikes skriftställare blifvit 

kallad en mågt, som åt egennyttan uppoffrade 

sina heligaste rättigheter, påstodo deremot 

dess smickrarei "att England vore moralens 

nämnare, dygdens paliadium,rättens 

försvarare: till Frankrikes lycka hade det 

i25 år icke upphört att med ett hårdnackadt 

krig förföljadetsamma,till Franska nationens 

lycka hade det åter försatt hennei 

samma tillstand, hvari hon befunnit sig år 

1789, och förlustenafendel bland, dess kolonier 

vore ingenting vidare ån en billig skadeersättningför 

sä många välgärningar." _- 

Den näring man härigenom gaf det Brittiska 

nationalhögmodet förminskades väl genom 

den bekännelse, Lord Castlereagfi efter 

sin återkomst från Frankrik* högtidligen

" 

86 

förkunnade, "att tlet, en månad före den 

kaPastropli, som lemnade Parisi de alliera» 

des händer, föga fattade^, att ju alla Europas 

niagter, icke en gång England undantaget, 

måst sluta ett nytt fördragmed Napoleon." 

Imellertidärframgången alltid det, 

sona afgör folkens öde,vida mer än när frågan 

är om enskilda personer; och då det nu 

en gång lyckats att störta Napoleon, blef 

iwan ocksåiEngland stående vid denna 

händelse, utan att göra afseende på dem, 

som deraf kunde uppkomma. Befriade 

från alla de olyckor, som continentalsystenietmedf 

Jrt äfven, förStorbrittannien,drömde 

dess invånare om en långvarig fred, under 

hvi!ken deras nationalskuld borde förgnin/sltas, 

inkomstafgiften försvinna,handeln, 

mer än någonsin uppblomstra; såsom en 

underpant för denna fred snsågq de enigheten 

mellan de höga monarcher, som befriat 

verlden från den Gorsiska tyrqnnei\, 

hvarvid dr-n. tanka i synnerhet låg till 

grund, att England räddat Europa, och det 

stora företagetemot,Napoleon hade lyckats, 

endast derföre att det svarade mot rättvisans 

eviga lagar, som, likt Vestas eld, blifvit 

bevaradeiEnglands författning.. 

Sådan var den allmänna sinnesstämningen 

hos Englands patrioter, då ryktet utbredde 

sig om Kejsarens af Kyssland och 

Konungens af Preussen förestående ankomst 

Vill de Brittiska öarne. Ett nytt ämne för 

t

87 

nationalstohheten! Med så mycket störreotålighet 

afvaktade man Parisiska fredens afslutande, 

och London uppfylldes med menniskor 

till den grad, att denna stads omätliga 

befolkning, såsom man berättade, ökades 

med 200,000 menniskor. Ungefär på samma 

tid, som Lord Castlereagh af ministeri» 

alpartieti parlamentet emottogs med det 

mest högljudda bifallsrop ( d. 5 Juni ), anlcommo 

Alexander den Första och Fredrik 

Wilhelm den Tredje med sina talrika sviteriBoulogne, 

på hvars höjd Hertigen af 

Clarence, en broder till Prinsen Regenten, 

kryssade med en präktigt utrustad escadre. 

Den 6 Juni om förmiddagen gingo de bägge 

monarcherna om bord på det för dem bestämda 

amiralskeppet Inpregnafre, och omkring 

klockan 6 om aftonen landade dei 

Dover, ©mottagne af artillerisalvor ochglädjerop 

från en otalig folkmängd, som gått 

dem till mötes, ochiRegentens namn af 

de till deras uppvaktning utsedda Kammarherrarne, 

Lorderna Yarmouth ochBentincfc 

samt Grefven Roslyn, 

Största andeleni det glädjeberucade emottagandet 

tillföllFältmarskalkenBliicher, 

Furste afWahlstatt, som.förherrligad g;enom 

Brittiska Generalers berättelser, verkligen 

beundransvärd genom den ungdomsifver, 

hvarmed han, en gubbe af sjuttiofyra års 

ålder, hade ledt fälttåget, af Engelsmännen 

Mef emottagen med en hjertlighet, som ha-

X 

88 

'< 

se han hört tili rler^s egen nations hjeltar. 

Vid sin ankomst till Dover, blef han genast 

under oupphörliga vivatrop burentill skepps.» 

hotelet, der han tillika med monarcherna 

skulle tillbringa natten. Man och fruar skafcade 

hans hand, omfamnade ochkysstehonom, 

båda honom äfven om en rirn§a af hans 

öiVerrock, att bevara som en relique, och 

belägrade honom, så att han under glädjetårar 

utbrast i de orden:"Ja^ dukar under 

förså mycken hedersbevisning." Fruntimmerna 

.begärde af honom en hårlock» och 

då han 

I visade dem in halfnakna hjessa, med 

den anmärkningen, "att, om han ock ville 

gifva hvar och en af dem blott ett enda 

hårstrå, skulle han snart blifva alldeleskal," 

ätnöde many sig att kyssa hans mustacher 

och skänkte honom ringar samt andra småsaker 

till åminnelse. 

Hala natten från den 6 till den 7 Juni 

var glädjeniDover ännuifull rörelse. Det 

glada tumultet förnyadesföljandedagen meå 

förökadstyrka. De bägge monarchernas afresä 

var utsatt till klockan 9; den väg de 

hade att re&a till London, utgjorde 72 Engelska, 

ungefär 11 Svenskamil. Som denna 

långa sträcka var uppfylld med menniskor, 

hvilka genom sin oroliga nyUkenh&t 

lätteligen kunde falla till besvärj sä föredrogo 

monarcherne att göra denna resa så 

okända som möjligt} Kejsareniden vagn, 

som tillhörde hans ambasadeur vid Storbrit-

s 

89 

tsnniska hofvet, och Kormngen af Preusseni 

tnpostvagn.ICanterbury,midt emot ka?- eclralkyrkan, 

var fördehöga resande en ftufcost 

tillagad; bryggan vid Rochesjer över 

Midvay hade man på allt mö;ligt salt '"«sirat, 

lirtieskeppen vid Chatani voro aftaklade, 

och på hela vägen fenstren prydda 

jneå Rysska, Preussiska,Franska och Engöi- 

Bka flagg6r. 

På detta sätt närmade sig morarvcherna 

rikets hufvudstad. IPrinsen Beigeritens 

egf-n vagn, xurjer en betäckning 

af lifvaktfens soldater tillryggalade 

Fursten af Wahlstatt ?in och då 

han kommit fram till St. James park, 

stod dragonregementet af gardet till hä£i 

' nppstäldt i parade för honom , under 

det folket uppfyllde luften med sina 

hurrarop. Då nu prtstillonerna, pfi rlerhtn 

erhållen befallning, kördemed Fältmarskalken 

rakt fram till Prinsen Regeniens pallats, 

hade vagnen knappt kommit inom högra 

sidoporten tillslottsgärden, förrän fotgängare 

och de som voro till hast med sådan 

häftighet störtade efter, att.skildtvakten 

iordets egentliga bemärkelse trampades under 

fötterna.Öfverstarne Blomfield och Congreve, 

Princen Regentens adjutanter, gingo 

med hlottadt hufvud Fältmarskalken ti)tmötes, 

hje;j)tehonom ur vagnen och fördehonom 

till Prinsen Regentens rum,som, för 

att tillfredsställa folkets otålighet, gick ut 

*

90 

ined honomtill den öppnacolonnaden fram» 

för palatset, der nu så rr.årga somrummet: 

tillät inträngde till fots och äfvep till häst. 

Här var det, som Prinsen Regenten ined 

egen hand, i alla åskådarnes närvaro, fastade 

sitt med ädelstenar rikt infattade por* 

trait,iett blått band,' på den gamla Fältmarskalkens 

bröst, som föll ned på ena 

ltnäetoch vid uppstigandet kysste hans 

hand- På detta satt hedrades Fursten af 

Wahlstätt, likasom hade han varit de al* 

lierade monarchernas representant. 

Under tiden hade Kejsaren af Ryssland 

och Konungen af Preussen ankommit till 

de för dem bestämda palatserna; den förra 

till Pulteneys hotel, de;r Arfhertjginnan af 

Oldenburg, s6m T(BSt förut,emottog honom; 

den seduare till Hertigens af.Clarence Hotel. 

Bägg;e aflade strax efter sin ankomst hos 

Prinsen Regenten ett besök, hvarvid alla 

ceremonier undvelcos. Följande dagen begaf 

sig Kejsarenien af Prinsen Hegentens 

vagnar, beledsagad af en hedersvakt, till St, 

James- palatset, der haniflertigens af Cumberland 

statsrum emottog hyllningar af 

huFvudstadens förnämsta personer; här infann 

sig äfven Prinsen Regenten, beledsagad 

af Hertigen af York, sin broder, för 

att pvara på Kejsarens besök. Samma uppmärksamhet 

visades Konungen af Preussen, 

som gtadnatiHertigens ai Clarence palats,

91 

pmgifven tneå Piinsarne af pilt bus. Föl? 

jande dagen * pisade bagge monarcherne hos 

Prinsen Regenten i Carleton-House vid. 

en tafFel, der utom dem och de narvayande 

niedlemmarne' af Storbrittanniska hu- 

&c-t, Kronprinsarne af Bajern .och "VViirtem* 

iierg, Arfprinsen af Oranien, Prins Carl &f 

Mechlenburg och Furst Radzivil deltogd. 

Ifrån detta ögonblick uppbjöd man all 

$in förmåga att görade allierade monarcherpaä 

vistandeiStorbritannien angenämt, eller 

lentna dem varafctiga hupkemser för 

framtiden. Den 9de inträfFade Konungens 

af Preussen upptagandeiden blåa ',8triini-' 

ptjbandsorden. På denna dag infunno «ig 

de bägge monarcherna emot kl. 5 efier 

middagen iCarleton-House; Körningen aE 

Preussenigardets Uniform, Kejsaren qf Ryssland, 

som redan var r?tid*re af denna orden, 

iBrittisk uniform med ordens decoration. 

Prinsen Regenten emottog dem under 

portalen till palatset, och strax derefter 

hölls ett capittrl. VapenKonungen frrde 

ordens riddare ochofficerareicapitelsalen, 

samt tf)g sin platsien stol vid thronens 

fot. len dylik stol satte sig Kejsaren af 

Ryssland till höger om Prinsen Regentenj 

stolen till venster stod öppen for. Konungen 

af Preussen. Nu uppläste Biskopen af 

3alisbury, såsom ordens canceller,ett ordensstatut, 

ikraft hvaraf Konungen af Preuspen 

valdes och förklarades för ordens Rid-.

92 

clare; och, sedan nu dennemonarch afHertigarne 

af York och Kent biifvit infördi 

capitlet, och genom Prinsen Regenten erhållit 

sin invigning ochomfamningen, intog 

l?an sin plats på den för honom bestämda 

stolen. Da upplystes ett nytt ordensstatut, 

IivarigenomKejsaren af Österrike äfvenledés 

Valdes och. förklarades -som ordens Riddare, 

men tillika frikallades från formaliteterna 

för installationen. Genom ett tredje statut 

kungjordes äfven^jrefvens af Liverpool och 

Vicomten Ca«tlereaghs val till medlemmari 

orden: och, så snart dessa med vanliga 

högtidligheter erjiållit sin invigning, uppläste 

Canceiiern ett fjeriie statut,ikraft 

hvaraf,från den stunden,med undantag likväl 

af de Kongliga Prinsarne, inga medlemmar 

vidare skulle iorden upptagas, tilldels antalet 

af denna klassens medlemmar, Hkmäti^t 

ordens statuter, smält tillhopa till 25, 

och äfveh då. vendast ledigblifna rum besätta?. 

Efter capitlets slut väntade ett nytt 

skadespel de högamonarclierna. Lord Mairen 

blef nämligen tillika med alla officianter 

och medlemmar af Londons magistrat 

igammal drägt presenterad for Prinsen Regenten, 

att till hans Kongl. Höghet ©fverlemna 

en lyckonskningsadresse för fredens 

lyckliga återställande: ett af de märkvärdigaste 

uppträden, dels för den frimodighet, 

som yttrade sig hos Mairen och hans följ^slogare, 

dels för den ställning Prinsen i\e- 

/ 

/

93 

genten antog emot demi med ett ord, för 

den kalla vordna

94 

étora bryggan, bort från London, blefvö 

med canoners dån emottagnaiWolwich* 

sågo här, till sin förvåning, 50,000 cationer 

uppstaplade, och vände sedan landvägen 

om till London. Dagen derpå reste 

de till Oxford, der man var förbereddpå deras 

besök* En sceneaf alldeles eget slag väntade 

dem här. Ty följande dagen (15 Juni)gjorde 

dem senaten,professorerna och lärarne 

vid detta gamla universitet,sin uppvaktningiJorntida 

drägt, och utbådo sig 

den äran,att få tilldela dem doctorsvardigheten,iegenskap 

af hedersledamöter. Tillbudet 

blef antaget, och ceremonien gick 

för si

95 

Här väntade en 6tor fest de souveraiha, 

föranstaltad af handelsmanna-corpsen i 

Londonidet så kallade Merchant raylorshall. 

Den gafs den 17 Juni. Prinsen Regenten 

deltog ej deri;ihans ställe infann 

sig Hertigen af York. Till höger om hön* 

om satt' Konungen af Preussen* till venster 

Kejsaren af Ryssland; bägge prydda 

med egna och Engelska ordnar. Bredvid 

Kejsaren satt Hertiginnan af Oldenhurg, 

och sedan kon* en läng råd af Prinsar, 

ministrar, 'sändebud», generaler. Köpmänneniden 

första handelsstat iverlden förtjente 

väl den äran att få emottaga monarcher 

såsom gäster. Omkring; kl. 8 börjades 

middagsmåltiden 5 omkring kl. 11 var 

denredan slutad; skålar, föreslagna till Rysska 

Kejsarens, Konungensaf Preussen, Kejsarens 

afÖsterrike och deallierade generalernas 

ära, besvarades med skålar, för bvilka 

Lord Wellington ochBrittiska armeen, staden 

London, Hertigen af York och Lord 

Castlereagh voro föremålet. 

Staden London hade föranstaltaten annan 

fest, som gafs den ißdeiGuildhaJl. Redan 

bittida om morgonen voro dertill löpande 

gator beströdda med sand, försedda med 

skrank och soldater. Det var den första 

paradeprocession till Guildhall sedan Georg 

den Tredjes kröning. Den börjades efter 

ti. 4* Förut red en afdelning af det blåa 

dragongardet. Sedankom HertigensafYork

96 

vagn,i fogars sällskap Konungens af i*reus* 

sen bäj»ge söner foro. Efter denna korii r 

bespind med åtta i«abellfargade hästar,Prinsen 

Regentens vagn, der, utom honom sjelf, 

Konungen af Preus-enRig befann:med tolf å£ 

stacUbetjeningen, de Kongliga häroldernai 

siua vapenkappor, de Kungliga frivilliga af 

lifvafrt&n och en afdelning lätta dragoner 

af Prinsens regemente. Vid Templebar höl- 

-1) Lord Mairen, Sheriferne och stadens depurer^4ei 

sin ofantliga vaga, föratt emotta;a 

taget och sluta sig till det samma. Da 

mottogo PrjnseH Fief;snten med den vid det» 

ta tillfälle brukliga heUning; Na satte sig 

processionen på följandesättirörelse. Först 

en afdelning af dragoner med trumpeter 

och puker, sedan'Lord JYTäirens statsvagn, 

och ide.n samma hans caplanj sedan åldermannens 

vagnar, allesammans tomma, 

sedan Mairens och stadens marskalkar till 

fots, två \ och två; derefter åldermännen, 

tjuiiii till antalet, till häst, parvi.3s sedaa 

Lord Mairen p.i en skön passgångare med 

blottadt huivud, och stadens svärdisiii 

handj derefter Prinsen Regentens statsvagn 

och slutligen de öfriga vagnarne. Sjelfva 

Guildhald var med mycken prakt inrättadt. 

Framför hufvudingången hade man uppbyggt 

en ny ingång, som, öfverdragsn med 

grönt kläde, var tillika belaggd med mattor 

och upplyst ar ljuskronor. Iandra ingången 

(den verkliga^) stodoien balfcirkel

97 

Uppställda utländska rexter, qrter och träd, 

om hvarannan upplyste af lampor rtchlampetter.Isjelfva 

salen voro väggarnebehängda 

med karmosinkläde. Omkring salen gick 

ett 8 fot breclt galleri, der fruntimuicrna 

infunnit sig som åskådare. Vid öfversta 

ändan af salen, den för hofvet bestämda 

platsen, var, öiver den upphöjda estraden, 

en prakti» thronhimmel anbragt, af Karmosin 

sammet, rikt utsirad med gyldene fransar 

och qvastar. På upphöjningen stodo 

trecne throner, öfver hvilka Prinsen Regentens 

penna, med den devisen på Tyska 

språket: Jag tjen ar, samt de Preussiska 

och Rysska örnarna voro uppsatta. 

Dessa throner voro bestämda för de tren- 

»e herrskarne. Bordet äfvensom skynkarne 

till höger och venster voro på det rikaste 

försedda med guld-och silfver-käiil, 

och mellan afsatserna hade man uppställt 

sina fanor, med Prinsen Regentens, defremmande 

monarchernas och andra furstars vapen. 

På den motsatta ändan af salen hängde 

en stor'sammansatt spegel, som återgaf 

och mångfalldigade det hela. Trenne andra 

taiTlar voro inrättade förgästerna, åldermannen, 

stadensembetsman, magistraten och 

andra. Öfver gallerierna för damerna hade 

man uppfört andra, på hvilka musikaliska 

chörer sig befunno. Utifrån kunde intet 

ljus intränga. Alla stora ljuskronor glänsta 

Biidtisalen. Ljuskronorna på de åtskilliga 

Buchholz V. Del. 7.

98 

gallerierna och en tredubbel rad af brotiga 

lampor upplyste salen, från hvars tak stadens 

fana med flera skränsfanor sväfvade» Kingsbenchssalen 

var inrättad till samlingsort. 

Så snart derf)re Kejsaren af Ryssland 

och hans syster, Hertiginnan af Oldenburg, 

iPrinsen.Regentens sexspänniga vagn kommit 

efter, gick man till bords. Englands 

gamla bruk biefvp härvid icke uraktlåtne. 

Hela bordssällskapet gickiprocession efter 

en ofantlig oxstek, som på en bår bars omkring 

bordet och sedan sattes ner der,på, 

under det orohestern cpeladenationalsången: 

Oxsteken iÅHt>Éngland m. m. Först efter 

slutad sång satte sig sällskapet till bords: 

till höger om Prinsen R^genten Kejsaren 

af Ryssland, till yenster om honom Konungen 

af Preussen. Så snart Prinsen. Regenten 

satt sig, ställde sig Lord-Mairen bakom 

hans stol. Rysska Kejsaren och Konungen 

af Preussen uppassades af Lorder. De utsöktaste 

rätter kunde ensamt passa för, ett 

bord, der allt var beräknadt på att visa 

Englandidess hela storhet. Måltiden varadeifyra 

timmar. Vid sitt afsked utnämnde 

Prinsen Regenten Lord-Mairen till Baronet. 

Ännu andra fester gåfvos de högamouarcherna; 

men deras beskrifning kulle 

trötta. Deras vistandeiLondon dröjde till 

den 22 Juni.** Före deras afresa frän England 

bivistade de en -kavalleriemönstringi

% 

99 

Hy^part, ochiPortsmoutti en mönstring 

af öo krigsskepp, hvaribland voro 15 lihie* 

Skepp och 15 fregatter, Prinsen Regenten» 

som gått förut till Portsmoitlh, emottog* 

der af Hertigen af Clarence (Amiralen.' Föjf 

flottan), af 89'attmaler och sjocaptener samt 

10,000 man af flottan. Den 25 steg han ombord 

,med kejsaren af Ryssland och Konungen 

af Preussen samt deras talrika suite 

till en lustresa ut på redden. De nrirvatande 

iinieskeppens långbåtar, 15 till antalet» 

hvar och en anförd af skeppets capten, öppnade 

tåget, och på dessa följdeamiralitetsslupen, 

der amiralitetets Lorder sigbefunno* 

Den KongUga vimpeln utmärkte den slup* 

som förde Prinsen Regenten sahit monarchcrna, 

och på ömse sidor ont densamma 

såg man tvänne andra skipar, som, bestämda 

för monarchernas suite,voro pryddamed gula 

och hvita flaggor, utmärkta gecorn Rysslailds 

och Preussens örnar» Sådan kommö 

ett antal slupar af sjöväsendets åtskilliga afdelningat, 

hvar och en tned utmärkningsteo 

ken af den serskilda afdelning, hvartill den 

hörde, och föx* öfrigt uppfyllda med En* 

peiska generaler, inarineoffieerare och andra 

.publica embetsmän; slutligen en oräk* 

nelig mängd granna privatslupar eller bå-» 

tar, som på eget bevåg" slöto sig till tå* 

get» De trenne slupar, som förde den Engelska, 

Rysska och Preussiska flaggan, rod« 

des af Konungens folk. Vattnet var jemfc 

r

100 

som en spegel; icke den minsta fläkt krusade 

dess yta. Så fortsattes resan till den på 

yttersta ändan af reddeni en linie för 

ankar liggande flottan, till hvilken på höger 

och venster smärre fartyg slötosigi 

en månformig halfcirkel. Monarcherna foro 

hela linien utföre, under det hvarje skepp 

lossade 4 2 skott. På återvägen, uppför 

fronten, höllo sluparne vid linieskeppet, på 

hviiket monarcherne gjort sin resa från Dover. 

Här emottogos de af Hertigen af Clarence. 

Knappt hade de på en grön trappa 

uppstigit på däck, förränfrån tusende båtar 

ett allmänt rop skållade: Kejsar Alexander! 

Förattefterkomma denna önskan,visade sig 

Kejsaren oppe vid trappan till däcket. Samma 

uppträde förnyadesiafseendepå Konungenaf 

Preussen, Prinsen rVegenteu, Hertiginnan 

af Oldenburg, Prinsen Regentens bröder, 

Furst Bliichér von Wahl»tätt ochKo» 

sakhetmannen Platow. Sedan dessa och an* 

dra presentationer voro förbi, gåfvo alla 

fartyg på en gång en salva af 20 skott. Undertiden 

togode fremmande skeppet tilldess 

åtskilliga beståndsdelariögnasigte,hvarrned 

en stor del af dagen upptogs. Först efter 

klockan 6 lemnade de Amiralskeppet, och 

fördes, på samma sätt sova. de kommit, tillbakailand, 

der de klockan 8 om aftonen 

infunno sig till middag hos Prinsen Regenten. 

Följande morgon inställde sig alla 

de resande hos Kejsar Alexander, och gir.-

101 

go derifrån att bese alla stora-anstalter till 

fartygens uppbyggande, reparering och utrustande. 

Sedan begaf man sig ännu en. 

gångiredan bes&rifna ordning om bord 

på flottan, som låg för ankar £ en sträcka 

af 8Engelska mil. Denna gången hade alla 

fartyg hissat segel, och styrde,under salutations 

skottens afiossande,reddenutfcreiöppna 

sjön; främst Prinsen Regenten med Konungen 

af Preussen, alla ' amiralitets, guvernements 

och aitillerie jagter efteråt, sedan 

alla linieskeppen och fregatterna samt 

mer än tvåhundra privata slupar och jagter, 

alla med största prakt utrustade. Omkring 

klockan 5, då hela flottan var fulla 

två och en half (geogr.) mil utom reddeni 

öppna sjön, gafs tecken att lägga bi. Endast 

den jagt, hvarpå Prinsen Regenten sig 

befann, förblefunder segel och for till amiralitets 

skeppet, hvarpåKejsarenaf Ryssland 

frän första början befunnit sig, tillika med 

Hertiginnan af Oldenburg. Förfriskning 

intogs. Efter «n half timmas förlopp vände 

fartygen åter tillbaka dit de förra dagen 

legat for ankars under beständigt skjutande 

seglade de förbi hvarandra, sä att detta var 

den enda rörelse, hvaraf de höga gästerna 

kunde göra sig något begrepp om evolutionerna 

till sjöss. Anblicken af det hela, 

den beständigt vrexrande taflan, landskapet 

på ön Whigt, de på mångfalldigt sätt gifna 

och besvarade signalerna utgjorde dagens 

/

102 

jiöje. Omkring klockan 8 hade Inpregna-. 

ble uppnatt sin ankarplatsilinien, och nii 

stego de högaherrskarne återisin slup och 

for© tillbaka till lands, Här träffade man. 

Lord Wellington, som just nu var kommen 

tillbaks från Frankrike. 

De bägge monarcherna dröjdeännu den 

följande dagen med sin suiteiPortsmoufh, 

för att bivistä en mönstring af ungefär sjutusen 

man. Från mönstrjngsplatsen foro da 

till Goodwod, der Hertigen af Richmond 

uppvaktade dem med en frukost. Middag 

och nattkvarter to»o de på Grefve Egremontfi 

lancltgård, Pethvrorth. Härifrån begåfvo 

de si* till Brighton, Prinsen Regenten, 

som ledsagat dem hit, skilde sig hån 

dem, sedan han åt Konungen af Preussen 

skänkt den till skepp taklaae slupen Bodney, 

På fregatten la Magicienne seglade Kejsaren 

afRyssland till Holländska hamnen Helvoet* 

sluys. Konungen af Preussen gick ombord på 

fregatten Jason till Calais, Den förra reste efter 

kusten tillbaka till Petersburg; denne tog 

»in väg öfver Paris och Neuchatel,der han 

uppehöllsig flere dagar, för att gifva denna 

lilla stat, som genom de sista händelserna 

åter tillfallit honom, en ny författning. 

Så förhölldet sig med donna .resa till 

London. Ännu lefde Georg den Tredje. 

Kort före de bägge monarchernas ankomst 

(4 Juni) hadehan inträdtisitt^de år; : men

103 

,bans sedan mer än öo år tillbaka rubbade 

sinnen tilläto honom icke, hvarken att emottaga 

eller besvara besök}idetta tillstand 

tillärVenryrs den största märkvärdigheteniStorbrittann-ien, 

som under en sådan 

Konungs regering,ikraft af sin författning 

och den deraf följande tingens magt, 

hade uppstigit till en storhet, som lemnade 

ganska fögautrymme för personlig med» 

eller motverkan. Imellertid hade monarchernas 

besökiStorbriltannien på denna 

öns invånare en alldeles egen veikan. Här, 

hvarestue tryckandepålagorna görade största 

kraftansträngningar nödvändiga för dem, 

som icke ega någon stor förmögenhet:här, 

hvarest ingenting är så dyrbart som tiden, 

råkade flera familjeriden yttersta förlägenhet, 

emedan de gifvit efter forsin nyfikenhet 

och uppoffrat flere dagars nyttig sysselsättning, 

för att se utländska monarcber eiler 

generaler, Efteråt blefvo deremottilldegamla 

påjagorna nyafillaggda, emedan de,genom 

de fremmandes vistelse förorsakade omkostnaderna 

endast kunde bestridas genom nationens 

bidrag dertili; och Hertigen a£ 

Yoric ensamt bevilljades af parlamentet fyra 

tusen pund sterling för en måltid, som 

han gifvit Konungen af Preussen. 

Efter den till Hertig utnämnda Lord 

Wellingtons ankomst till London täflade 

parlamentet, regeringen och alla klasser af 

nationen att giTva honom den gärd han för- 

H.

\ 

104 

tjent af tacksamhet ocli beundran. Den 

20 Juni infördiofferhuset såsom Hertig, 

blef han af dess talare emottageömed ett 

Jyckönsknings-och lofsägelsetal. Några dagrar 

derefter visade han sigiunderhuset, 

för att betyga detsamma, sin tacksamhet 

för det ädelmod, hvarined hans förtjenster 

om fäderneslandet hlifvit belönade-, ty underhuset 

hade,ist*allet för det af Cancellérn 

förskattkammaren bevilljade utstyret 

till Hertigliga titeln af 500,000 pund 

sterliner, bevilijat honom icke rninre än 

400,000 pund, till inköp af en passande 

landtegendom. Ett märkvärdigt ödehvilar 

derutinnan öfver den Brittiska nationen, 

att hon genom beskaffenheten och summan 

af sin nationalskuld tvungen till krig, genom 

allt, hvad kriget medför, endast kan förölia 

denna summa. Lord Wellington, så rik- 

}i2,en utstyrd, begaf sig, efter sin regerings 

önskan, som ambasadeur till Paris} en post, 

ihvilken han förblef till Februari månad 

följande aret, då han aflöste Lord Castle» 

reagh på congre*seniWien. 

Detta lyckliga läge, hvari Strorbrittan- 

»ien blifvit försatt, dels genom fredeniParis, 

d?ls genom hyllningar af hela den Eli- 

Jrppeiska verlden, begagnades af ministeren 

på ett förträffligt satt. Holland, som för 

sin återställeise hade att tacka den JBritti* 

ska regeringens bemödanden, om icke alldeles 

uteslutande, åtminstone till största de- 

/

105 

len, måste köpa denmed aftradamiet af den 

oskattbara Gada Hoppsudden samt kolonierna 

Demerary,Essequebo ochBerbice} tv endast 

Surinam samtöarne St.Eustacheocb Curaâo 

blefvo detsamma återställda. Tillika 

bragte Lord Clancarty, Brittisk ambasadeuri 

Haag, en fcandelstractat å banef om hvilken 

man på forhand kunde antaga,att den, sasorja 

ock verkligen hände, skulle utfalla till s-törsta 

fördel för England och å nyo sätta 

Hollandislupens förhållande till krigsskeppet. 

Territorialegendom skulle göra Holland 

skadeslöst} ty ännu var det Storbtittanniens 

tanke, att det frän Frankrike skilda 

Belgien skulle förenas med Holland. 

A Konungens af Nederländerna sida skedde 

hvad ske måste, för att mildra det por 

litiska förhållande, hvari Holland stod till 

England} Hans favoritidée i fatta af^-eenrie 

var att återställa äe förhållanden,ihvilka 

Holland genom Wilhelm af Oranicn kommit 

till England. Åtminstone kunde en 

förmälning mellan Arfprinsen och Primen 

Regentens af England enda dotter anses fördelaktig 

för det Oraniska huset. Men ett 

sådant förslag kantrade för den unga Prinsessans 

egensinne, som icke, efter hvad man 

föregaf, kunde förmå sig att lemna England 

äfven på en kortare tid, för att tillbringa 

deniHolland. Ostridigt verkade 

ännu andra skäl, att göraPrinsessan af Wallis 

en förbindelse obehaglig, som eljest

\ 

106 

Jiade sa mycket för sig. Hracl öfver detta 

ämne blifvit kunnigt, förtjenar icke här 

något mm, såsom otillrackligen bestyrkt. 

Under det Storbrittanniens förhållanden 

till Tyska staterna öfverlemnades at 

Wienska Congressens öfverläggningar att 

bestämmas afslöt prrttiska regeringen den 

15 Juli ett freds- och vänskapsförbundmed 

Spanien, till följe hvaraf det Spanska sändebudetiLondon, 

Hertigen af Montelano,~ 

öfverlemnade Prinseo Regenten GyldeneskinsOrdens 

insignier. Huruvida afträdandet 

af Spaniens andel iSt Domingo innefattade» 

i denna tractat eller ej, skall framtiden 

viitvisa. För öfrigt hade Storbrittanniens 

förhållanden till Spanieniväsendtligaste 

måtto förändrat sig sedan Ferdinand 

den Sjundes återkomst. All den eftergif. 

venhet, hvartill regentskapetiCa']i'x sett 

sig tvungen under kriget, var nu till ända, 

emedan den måste vara det, om Spanien 

ville med någon värdighet behålla sitt oberoende. 

Stolthet och amndsjeka vor® å 

Spaniorernas sida lika verksamme att slita 

de band,hvarigenom de ändia till år 1814 

Varit förenademed Britterna; den förra,att 

icke hela förtjensten af den Pyreneiska half* 

önsbefrielse »kulle aftrsdastill England;den 

sednareiafseende på deAmericanska kolonierna,hvilkasupprorsjirig,såsom 

man allmänt 

förutsatte,understöddesaf England» handelspolitik, 

ehuru detta visst icke har mycken

107 

sannolikhet för sig, emedan EnglandiCadix 

beherrekade^hela den Spanska handeln. 

IFred med hela Europeiska verlden, 

tänkte nu den Brittiska regeringen på bilaggandet 

af den tvist, hvari den för tvänne 

år sedan blifvit invecklad med de, Arnericanska 

Fristaterna. Likväl skulle denna 

förlikning icke utvecklas blott genom underhandling. 

Arskräcltt genom de första 

olyckliga försöken,hade de förenade staternas 

regering ifrån början af år 1813 bemödat 

sig att erhålla fred; men sjelfva Kejsarens 

af Ryssland bemedling hade ej kon* 

nat utverka något vidare- än att England 

bevilljat en fredscongress iGent. Här underhandlade, 

efter freden iParie, a Engelska, 

sidan Lnu en gäng 

låta Fristaterna kanna Englands magt och 

herriigher, gjorde de Brittiska underhardlarne 

de mestritsväfvarde påståenden. Dessa 

bestodo deri, att Ameiicanska medborgarne 

blefvo uteslutna från allt deltagan,deiiiskerierna 

längst den till England höxanåe 

kusten af Norra America; att Eng«

108 

land skulls sättas iuteslutande besittning 

af sjöarne Eric och Ontario^ att ändtligen 

OJiio floden'skulle utgöragränden förNord- 

Ämericanska Fristuterna, och att Indianerne 

elltfr de så kapade vil(|arne skulle vara 

skyddadeibesittningen af sitt gebiet och 

sin jagti norr och vester om denna flod. 

En på dessa villkor antagen fred skulle ej 

blott gifvit England en betydlig tillvext 

af biländeriNorra America, utan afven 

en förmur mot hvarje nytt anfall från de 

FörenadeStaternas sida, samtihvarje hänseende 

inskränkt -de sednares verkningskrets. 

Just derföre drogo dessa ihetänliar.de 

att antaga den; men hvad de dervid 

icke bordt försumma, och svårligen skulle 

hafva underlåtit, om de dels blifvit förr, 

dels bättre underrättade om händelsernas 

g'sng efter eröfringen af Paris — var förli 

redandet af nödiga försvarsmedelmot ett, 

ideras eget land dem förestående anfall; 

ty redan före freden iParis trallade England 

a&staher till ett sådant, dels. från Gibraltar, 

dels från de Fianska kusterna, der 

dess troppar voro församlade. 

Hämnd lågiden Brittiska regeringens 

planer. Förolämpad genom den krigsförklaring, 

hvarmed Americansjka regeringen 

förekommit henne år 1812, kände hoa sig 

förbittrad,vid den tanfcan, att dessa samma 

fristater, sedan äe för ungefär 50 år sedan 

bildat sig, frän att vara Brittiska kolonier, 

till ett sjelfständigt samhälle, redan, vå-

gade att trotsa det fordna moderlandets 

anspråk på enväldet till sjöss. Af de ministeriella 

bladen, dessa Brittiska regeringens 

organer, påstodo några: att man icke finge 

sluta någon fred med America, förrän ciet 

uppoffrat en betydlig del af sina besittningar, 

och erkänt det Engelska öfverväidet 

till sjöss, hvari magten skyddade rättigheterna. 

Andra gingo ännu längre, då de yrkade 

Americanska sjömagtensförstöring,att 

göra denna stat, äfveniframtiden, oskadlig 

för England; ja, ett bland dem gjorde 

Cato den Äldres utlåtande om Karthago gällande, 

och föreslog en fullkomlig upplösning 

af de Förenade Staterna. Bättre bedömde 

minisléren svårigheterna af ett sådant, 

företag. Imellertid blef den dervid: 

att Storbrittanniens förhållanden tillNord- 

America icke borde blifva nåôt föremål 

för Wienska Congressens underhandlingar, 

och de Europeiska magiernas eftergifven» 

heti denna punct bevisade tillräckligt, till 

hvilken grad Störbrittannien upphöjt sitt 

anseende, och ur hvilken synpunct man betraktade 

öfverväldet till sjöss. En Americanare, 

som denna eftergifvenhet bragtei 

harnesk, föreslog väl, att Europa, för att 

kemma till fullkomlig frihet, icke borde 

blifva stående på halfva vägen, utan nyttja 

Englands linieskepp att dränka Frankrikes 

stora arméer; men för ett så gigantiskt 

förslag kunde ej stort afseende vara au på-

110 

räkna hos nationer, som genom sina omse* 

sidiga Fiontkligheter voro alltför mycket 

sysselsatte, för attv blifva varse de» skada, 

öfVervältlet till sjöss gar den allmänna friheten. 

Isjelfva Sorbrittannien höjde sig 

ingen röst till Americanernas fördelj här 

visade sig äfVen, att likhet iursprung, 

språk och seder görhvarje fiendtlighet ännu 

oförsonligarej och dessutom voro de sår 

djupt smärtande, som de Americanska kaparnes 

förderfliga verksamhet hade slagit 

den Brittiska handeln. Ett krig på så o* 

fantligt afstånd måste vara förenadtmed oerhörda 

kostnader; meji dessa skyr man aidraminst, 

der kriget är ett medel att upprätthålla 

regeringens credit» 

Redannärmade si» Brittiska landstigningsflottan 

de Americanska Fristaternas stränder* 

Landtarmeen,nngefit 26,000 man stark, nnderstöddasaf 

an sjamagt, hvars ändamål var 

den strängaste hKcqnnde, samt uppbringning 

af alla krigs- och handelsfartyg. \Ålla puneter, 

som kunde atômmas, blefvo tid efter 

annan oroade. Den första landstigningen 

skedde vid Richmont CourtouseiVirginienj 

den andra hotade New-York} en tredje företogs 

igranskapet af Boston. Den för 

New-London stationerade esquadren gjorde 

ett anfall på de der befintliga American* 

ska fartygen, förstörde deraf sjutton, tillintetgjorde 

en rik bomnlhmanufactur, byars 

varde skattades till en half million, och sia-

111 

pade ett antal med sig af ortens förnämsta 

invånare, för att bevaras som gisslan, tilldess 

de på fiärjning utsända båtarne återkommit. 

Detta var första börjantill fiendtligheterna; 

dettaförstaprof vet Engelsmännen 

visade pa sitt tänkesätt för Americanernn. 

Hiifvudslaget skalle träffa sjelfva residencet, 

och det verkställdes på ett sätt, som visar oss 

dessa Engelsmän, som iEuropa villja gifva 

sig anseende af mänsklighetens och rättvisans 

beskyddare, alldeles under samma kan« 

netecken som barbarer och vildar. 

Mellan Maryland och Virginien, nästan 

imidten af de Förenade Staternas område, 

ligger grefskapet Columbia, så kalladt efter 

första upptäckaren af denna verldsdfj. 

Det tillhör ingen af de stater, som förenajde 

utgöra den Americanska Fristaten; det utgör 

fastmer det allmännas egendomochärbV 

stämdt till säte för hela samhällets regering. 

Hufvudstadenidetta grefskap är Washington, 

som efter denna revolution, hvarigenom 

staterna tillkämpade sig sitt oberoende 

af England, uppbyggdesien stor, 

men ännu icke fullkomligt utförd plan. Den 

kallas Förbundsstaden,emedan den lagstiftande 

corpsen här håller sina sessioneriett hus, 

som, belägetmidtistaden, bär namn af Capitolium. 

Belägen vid den segelbara floden 

Potomak, aréWashington dessutom en 

öppen ort, som angripen med öfverlägsen 

/ 

\

112 

styrka, icke kan göra något motstånd. Ett 

sådant anfall aftalades nu mellan vice Äori* 

ralen Sir A. CoGhrane och General-Majoren 

Ross, bagge, lika mycket förbittrade vid 

den föresti*/ningen, att Washington var sä* 

tet för en regerTng, som gjort sig oberoende 

af Storbrittannien. På högra stranden 

af Patuxent blefvo de mot Washington bestämda 

troppaine sattailand; de bestodo 

af landttroppsr, som voro förstärkta med 

en bataillon sjösoldateroch ett detachement 

matroser. Den 21 Augusti marcherade dessa 

troppar längs floden till Nottingharn, 

under det dö beväpnade båtarne af flottan, 

under Amiralen Cockburnes befäl ryckts 

framisamma rigtniog, och drefvo iden af 

17 canonbåtar bestående Americanska flotiileii 

undan. Dagen derpå framträngdelandttropparne 

ända fram till IVUlborough. Under 

tiden trängde Cöokburne så inpl den 

fiendtliga flottan, att dessbefälhafvare ej hade 

annat öfrigt än att spränga deniluften; 

af alladeAmericanska canonbåtarneföll blott 

en endaiEngelsmännens händer, som eljest 

hade den lyckan att uppfånga 17 med 

effecter af aiia slag belastade,transportfartyg. 

Då, genom detta slag, å Americanska 

sjömagtens sida,ingenting vidare var att befara, 

och landttropparnes flanquer följaktligen 

voro fullkomligen skyddade, så beslötGeneral 

Major JVoss,iöfv«rensßtämmel-

5 

\ 

113 

sé ineå Amiral Cockburn ätt utan vidare 

öröjsmål gå losi. jpå Washjngton. Fördetta 

ändamål sättes ännu fler© matroser och 

sjösoldateriland; och hela det* församlad© 

styrkan ryckte 6en 25dje pa 6 Engelska 

mil nära staden, och iillbragte pa detta "afstånd 

natten under bar kinirnel;ty itngéfät 

én Engelsk mil längfé ffcåth hade Amerieatierne 

upp-tälit sig vid byn P?la(lei)sbarg. 

Kasta morgon kom det tillett anfall pa deyas 

stälinitig. vUr stånd att ktimia försva- 

-s*a den samma, drögo sig Aineriânferne, efter 

ett kort motvärn, efteriemnapde -itt artilleri, 

tillbaka på Washiriaton, och gåfvo 

flerioenom åt Tresidenten Madison och hela 

regerings-personalen tecken till flykt* 

Änttu örli aftonen samma dag ryckte Brit» 

terne inihufvudstad.en. Och tiv tog ödeläggelsen 

genast sin börjansamt bedrags a£ 

de Brittiska BefälhafVarne med så mycket 

mer ifver, ju minre iiågot ögonblick 

var att foHora. Iaska lades Capitoliutn* 

senatens och representanternas församliiagsställe^ 

arsenalen, bvarfven, skattkamrnareémbetett 

krigsembetet, presidentens palat?^ 

repslagerierna och defi stora brygganöfver^ 

Potomak. Så forfljt den 25 AögustL a£ 

de 200 canoner, som funnitsistaden, ktinåeibrist 

på hästar inga tagas medj men. 

man förstörde dem, så godt detihast läc 

sig göra,äfVensom de förråder af amrmimti. 

on och musköter,som AmeriCanerne letnnafe 

Buchholz V. Del. §, 

\

114 

I 

efter sig. Af fruktan-, att Americanerne titti* 

åe förena en större massa af troppar, förlorade 

de Brittiska anförarneintet ögonblick 

att gå tillbaka till Malborongh,- hvarifråa 

de den 29de ankommo till Benediet och föl* 

jande dagen åter gingo om bord. 

Under det hufvudstaden på samma gång 

eröfrades och förstördes,var sjömagtenunder 

Amiral Cochrane ingenting minre än. 

overksam. Hon utgjorde tvänne divisioner} 

den ena under Capten Parker, mot Baltixnorej 

den andra, under capten Gördon, 

oppför Potomak på skansen Washington. 

Parker fullbordadesitt förehafvandeendast.till 

en del, och blef vid utförandet dödligt sårad- 

Capten Gordon lyckades det att spränga 

skansen Washingtoniluften, och icka 

nöjd med framgång, begagnade han 

förskräckelsen hos Americanerpe, att tvinga 

staden Alexandria till en capitulation, 

enligt hviiken alla fartyg jemte deras laddningar, 

samt stora förråder af tobak, mjöl 

o. s. v. fölloiEngelsmannens händer, samt 

med alla byggnader blefvo ett rof för lågorna. 

Med mera ståndaktighet.försvaradesig 

Georg Town. En expedition, som utlupit 

från Halifax, satte sina troppariland vid 

Hoden Penobscot, intog efter ett kort motstånd 

alla Americanska förskansningar, som 

ligga vid mynningen af denna flod, och 

tvang Americanerne att spränga fregatten 

&damsiluften. 

1

115 

tmöllertiå hacle Gehera!«Major Ross vi

116 

Tysk mil från Baltimore,hadeintagit. Mect 

skyndsamhet ryckande fram till anfal!, hade 

han den lyckan, att drifva sin motståndare 

ur denna ställning. Men här hads 

den gynnande framgången ett slut. Ty då 

de Brittiska tropparne den 3 3de ryckte allt 

längre fram, gjorde de ganska snart denupptäckten, 

att de voro alIför svaga, att kunna 

kommaibesittning af Baltimore. Denna 

stsd är nämligen rundt omkring omîf» 

ven med kullar, och på dessa hade invåxiame 

anlaggt pallisaderade förskansningar, 

som, då Brjtterne ryckte närmare, voro besatta 

med 15, till 20,000 man och innehöll© 

ett talrikt artilleri. Det skulle hafva 

varit dumdristighet att anfalla denna 

ställning. Imellertid hade Brooké trängt 

fram så långt, att sjelfva återtåget var förenadt 

med mycken fara; och derföre. kunde 

han väl komma på den tanken a*t försöka 

ett nattligt anfall* Men äfven detta 

uppgaf han, då han af Amiral Cochra- 

»e erhållit den underättelsen,att all medverkan 

af sjömagten mot staden och 

lagret framför densamma var omöjlig}.och 

utan att på minsta sätt förföljas,drog han 

sig tillbaka till Nordpoint. Då underrättelsen 

om General Ross' dödkom till England, 

beklagade man så allmänt denna behjertade 

mans frånfälle, att parlamentet voterade 

enminnesvårdför honomiSt. Pauls kyrkan. 

Aequinoctialstormar hämmade alla vidare 

företagfrån Engelsmännens sida. Den

X 

117 

förskräckelse, som de ntbredtiFörenade 

Staterna, varså stor, att vissa deribland, som 

aldrig varit för kriget mot Storbrittannien, 

tiii och med -yrkade på en söndring från 

de öfriga. Äfven här bekräftades således 

den sanning, att republikernas anfallskraft 

är vida större, än deras förmåga att försvara 

sig, emedan efter de första olyckliga försöken 

genast en modlöshetinfinner sig,gom 

har sin yttersta orsakiömsesidiga förebråelser. 

Det enda, som under dessa motgångar 

kunde hålla Presidenten-vid niagt, var, 

utom ett rigtigt bedömande af det in» 

tresse, som Brittiska regeringen hade att icke 

gifva någon lång varaktighetåt dettakrig, 

de fördelar, som Americän«ka tropparna 

vunnitiCanada. Här hade General Browe, 

pa underrättelsen om de Brittiska förslärk- 

mngstropparnes föreståendeankomst, fattat 

det beslutet att förederas landstigning taga 

skansarne vid Niagaras utloppibesittning} 

och detta beslut hade föranWt en blodig, 

men segerrik fäktning,ihvilken Brittiska 

Generalen Riall tillika med en af General 

Drumiuonds adjutanter, tjugu officerare ooK* 

mer än 200 soldater gjordes till fångar. 

Ai alla fäktningar hade denna varit den blodigaste. 

'Arméerna behöfde å ömse sidor 

återhemtning och hvila. Denna varade till 

den 10 September, då Americanske Generalen 

Izard så bestämdt afslog Brittiska be» 

fäihafvaren Sir Georg Prevo?ts anfall på 

Plattsburg, att Engelsmännen förlorade5,000

118 

inan, och att hela deras flottapå Champiaifl 

$jön förstördes, Hvilka olyckor derföre; 

Americanerne än hade .lidit, var likväl något 

for handen, som de äfven å sin sicU 

licjn-de läggaivågskålen; och fortfor kriget, 

så kunde man vara förvissad, att den bri^t 

på all skonsamhöt, frva.rmed Engelsmännen 

foro fram, skulle åter upptända samrn^ 

krigiska anda, somiförra tider beredt de» 

Förenade Staternas oavhängighet. Af aJls 

Tegeringens medlemmar var Presidenten 

Madison den första, som åter infann sjg 

IWashington, och c^å lagstiftande corpsen, 

$trax d.erefter sammanträdde, gåfvQ leainjngarne 

af Capitolium och tle öfiiga publica, 

byggnaderna ett rikt ämne till hänförande 

som icke kunde blifva utaq verkan,. 

Idenna sakernas ställning blef mo§ 

slutet af året helt^hastigt frecl avslutadiGent 

mellan Storbittannien ach de Förenade Staterna. 

f\edaniNovember månad hade d§ 

sednares deputerade f^tt deu fulla öfvertygelsen, 

att Brittiskaregeringenönskadefred. 

Nya instructioner,som skeppet Fingal sedermera 

öfverfört, underlättade, som man, 

säger, fredsunderhandlingarna. På en tid^ 

4a, efter den alia^ännaste- förutsättningen % 

Nordamericanska kriget fått en ny liflighet, 

inträffade (20 Qec.) en ny sammankomst 

iGsnt mellan de Brittiska och Nordaoieri.» 

«a^ska Fiilltnägtiga, i anledning af ds, 

förstnämndes Jnbjudning dertills och se^ 

&m mm Mti utförligare äa hiuiiis skett,

( 

119 

underhandlat med hvarannan, förenade man 

sig äfven så hastigt som öförmodadtöfvei? 

de serskilda fredsarticlarne, hvilka redan 

om Julafton undertecknades af de bägge nationernas 

fullmägtige. Tractaten gick med 

tystnad förbi Englands uteslutande sjörättigheter, 

äfvensom de derafuppkomna tvister. 

Lika litet blef der fråga om någon " ersättning 

för borttagna skepp. Tvisterna 

©m de bägge magternas landtområde pch 

gränsor hänskötos till commissarier, som 

a ömse sidor skulle utnämnas. Tilldegs 

nämnde frågor hunnit afgöras,skulleEngland 

förblifvai besittning af de öar, som 

bajen Passamaqvaddy innehåller, men föröfrigt 

återgifvåndet af alla gjorda eröfringar 

blifva en omedelbar följd af freden, Indianerne 

skulle,såsom Englands bundsförvandter, 

åter inträdaialla sinarättigheter,pri» 

vilegier och besittningar, som tillhört dem 

från år 1812, men Negerharrdeln afskafFas, 

Pé Förenade Staternas politiska frihet och 

handelsverksamhet lade man icke det mingta 

hinderivägen, och fråga blef icke 

ens v-äckt om avlutandet af någonhandelstractatj 

till denna grad utmärkte England 

de Americanska Fristaterna framfor deEv* 

xopeiska magierna, 

Prinsen Regenten rotilicerade denna 

tractat, så snart den hunnit ankomma till 

London (28 Dcc). En snaliseglare öfverförde 

desi till de Förenade Staternas rege- 

*

120 

ying. Likväl hade Enkelmannen, lnnaij 

underrättelsen om den afslutade freden hunr» 

jiit komma öfver till America, skridit til| 

Bya företag. Hufvudföremålet for de sam* 

jjtna var Nya Orleans, hufvvidstadeniLou» 

asiana, hvars förträffliga läge vid östrastrån* 

clen af MissisippiIqfvar ett hastigt uppblomstrande 

genom handel qch näringar, Emot 

clenna punct anförde Amiral Cochrane en, 

10,000 man stark landnings-expedition, som, 

clen 15 Dsc. gick för ankar vid ön Gande» 

?a(ia, och de följande dagarna, trots det motstånd 

en Amerjcansk flotille gjorde, be^ 

trädde fasta landet. EnBrittisk förtrab,anförd 

af Qeneral-Major Keane,visade sig deiî 

23(ljeisamma manadi af New 

Orleans, och trängde AmericansUa förpdsterna, 

tillbaka. Följande dagen emottog 

Sir Edvard Packenhaoi,en General, som mer 

iän ca gäng, utmärkt sig på den Pyrenei,^ 

ska halfön, öfverhefälet,och följden deraf 

var, att Americanernas alla förtroppardrojô 

sig tilllxaka till 6,Engelska, mil nära New 

Orleans, pär stod Ameiicanske Generalen, 

jackson med 12^00.0. manien väl vald ställ* 

ning bakom et bröstvärnaf 1000 steg, med 

Xiögra flygeln stödd mot Missisippi, deij 

venstra mot en tät skog, uppfylld mej 

skarpskyttar. Att komma åt honomidenna 

ställning, var ej lätt. Ändå ville Ge? 

lieral Fackenham göra ett försök. Haa 

ställde sigI srjötsea fpr den till anfajl bs»

121 

Stämda divisionen och trängde in på Ameyicanerna, 

Imellertid hade fäktningenknappt 

tagit sin början, förrän ban, jemte generalerna 

Gibbs och Keane genom Americanernas 

Jculregn sträcktes tillmarken; han sjelf död, 

cie bägge andra sårade. Dessa anförares 

fall och det nederlag, som 1,200 skarpskyttar 

från Kentucki på ena sidan och de Ajnericanska 

flodbatterierna anställde pa den 

andra, hade ett återtågifölje med sig, som, 

anordnadt af General Lambert, efter hand. 

gick ända till Cuba, der expeditionen ännu 

iFebruari månad sig befann. Utom 18 svåra 

canoner, som vid inskeppningen måste lem- 

»as efter, förlorade Engelsmännenidenna 

träfFning, efter Americanska berättelser, 

4,000 man, under det Americanerne, som, 

knappast är troligt, och endast skulle kunna 

förklaras af de öfvervägande fördelaraa 

iställningen, icke tillsatte mer eller mjinre 

än 10 man. Detta var det sista vigtiga 

uppträdetidetta krig, så framt man icke 

vill räkna dertill, att Americanska fregatten 

Presidenten, som tillfogat Brittiska 

handeln stor skada, blef den 15 Januari tagen 

af en Brittisk escadre. 

Den hastighet, livarmed Storbrittannien 

slöt denna fred, men ännu mer det 

skenbara ädelmod, som det bevisade Americanska 

Fristaterna, förde, den tid, då 

detta skedde, många på den tanken, att 

Brittiska regeringens afsigt ej kunde va- 

\

122 

ja någon annan än #en, att på Wienska 

Congressen, som redan vari full £ång, spela 

en eftertryckligare roll. 

Denna förmodan var imellertid så mycket 

löinre grundad, som Storbrittanniens infly» 

tände på underhandlingarna vid denna Congre3s 

alldeles icke saknade någotisin vid» 

strackthet, så väli afseende på de Tyska 

somEuropeiska angelägenheterna, Pugtigare 

var ostridigt deras förutsättning;, sosn 

ant©go, att Brittiska regeringen förutsågett 

nytt krig på fasta landet af Europa. Åt» 

minstone ratfcvisades denna förutsättning 

geAom händelserna, de första månaderne at 

Het följande året} och isjelfva Storbrittannien 

var sakernas ställning af en sådan beskaffenhet, 

att ett nytt krigicke kundeuteblifva. 

Brittiska nationalskuldens ofantliga 

tillvext fordrade nämligen ansträngningar, 

som, utan tilihjelp af ett nytt krig, skulle 

varit alldeles frugtlösa. Redan frän fle» 

ye år tillbaka hade Brittiska folket låtit 

en utomordentlig krigstaxa af 2Q millioner 

behaga sig. Att blifva befriade derifrån var 

ett foremål föralla deras önskningar, som 

af sin dagliga förtjenst måste bidraga till 

statens utskylder,utanatt åtnjuta de fördelär, 

$om kriget förskaffar dem, hvilka derså 

fpeculera. Då nu Continentalkriget syntes 

»lutadt genom Parisiska fördraget,såblefvo,i 

anseende på krigstaxanafmängden blandBritt§*'öa 

på»tå§nde« gjorda, hvilka regeringen

\ 

123 

så mycket minre kunde afslå, som afskafFandet 

nämnda taxa vid mer än ett tillfälle varit 

Utlafvadt,så snart kriget voresjutadt. Imeller- 

%\å hade nationalskulden genom kriget fatt 

en så betydlig tillr^xt, att regeringen mer 

£n någonsin behöfde en utomordentlig bevillning 

af ga millioner pund sterling; och 

dä freds-och krigstillståndafregeringarne bedömashelt 

annorlundaän af de regerade, och 

iajelfva verket med afseende på England äro 

något helt annat äni afseende på hvarje 

$tat af fasta landetj var det väl ej att undra, 

om Brittiska ministären, under fbrutgättning 

af ett snart möjligt krig, ännu 

Jängre ville förbehållasig fördelenaf enkrigstaxa 

på 20 millioner, 

Ostridigt stod en ny lag, aagående in-» 

förseln af spannmål, som »mot slutet af år 

}Bi4ocn i'börjanaf det följande sysselsatte 

hela Brittiska nationen,iden närma^tefört)indelse 

med regeringens krigs- och iinance-» 

system, Qaiständigheter,som ursprungligen, 

endast varit gynnande för handeln "dch ma* 

liufac turerna-, hade, tid efter annan, äfv©n 

\ippdrifvit sädespriset, och härigenom hade 

landtbrukaTens utskyldei* afvensom den reqta, 

arrendatorerne l^ttala till egendomsherrarna, 

stigit till en betydlig höjd. Nu påstodoalla, 

som voro inveckladeilandtmanna; näringar, "att priset på säd, för att kunpa. 

ersätta landtmannen des* förskotter, niåste 

hålla sig mellan 95 och 100 shillings för 

quariern (nära ca $v, tunna), och att det 

s

124 

följaktligen var nödvändigt att utestänga all 

införsel, från det ögonblick då priset 

hotade att falla derunder". De lade ännu 

dertii!, "att, om lagstiftningen ej helgad® 

denna grundsats, det skulle för en airendator 

blifva alldeles omöjjigt att betala egendonvsherren 

dess rentor och staten sina ut» 

skylder.;" och för att gifva ännn mer efter» 

tryck åt sin fordran, gjorde de efter band gäl* 

lande, först: "den minre tillgången på säd 

såsom en följd af det icke tillräckligt upp* 

muntrade åkerbruket; för det " andra, omöj* 

Jigheten att undvika ett högre pris än det 

föreslagna; för det tredje, Brittiska folkets 

fortfarande och tillvexande beroende af utländningen." 

Det var således med Sfor» 

brittannien kommet så långt, att man, i 

den allmänna åyrlielen på all ting, förorsakad 

genom omättliga pålagor, icke längre 

kunde lemna productionen af. de första lifsförnödenheternaiberoende 

af torgpriset, 

sådant som detta bestämmes genom köpares 

och säljares concurrens, utan, till säTjarnes 

fordel, masta fastställa ettmaximum 

af detta. pris. Ministrame måste hafva varit 

öfvertygade om den oundvikliga nödvändigheten 

af detta mått och steg, eme~ 

dan de voro kornbillens första upphofs,liiän, 

hvilken de genom en parlamentsledamot( 

vid namn Robinson, först låto föredraga. 

Ingen tigg var.imellertiH nar 

gärs s.a att iitia den åal af .nationei),. toa 

"

125 

icke hade någon andelilantbrukets afkastliing, 

härigenom råkadeistark gäsmng. 

Alla fatYricanter, utanundantag, påstodo,att 

ett pris, som på- det sättet hlifvit fYststäldt, 

till en betydlig mon skulle ökaarbetslönen 

och följaktligen beröfval dem alla de fördelar, 

som de hittills haft af sin rörelse, dels 

på inhemska, dels på fremmande torg. Denna 

©rolighet föröktes ej litet, då discussionerna 

öfver kornbilUniparlamentet togo 

en sådan vändning, att inan tydligen kun. 

de «e, huru mycket regeringen var angelägen 

att genomdriva en sådan lag. Böneskrifter 

inkomrao,den ena efter den andra, 

genom hvilka man sökte att afvända en sä 

förderflig anstalt, och tillika förnyades supplikerna 

om en parlaments reform, emedan 

man väl insåg, att utom en sådan idet 

hittills varande fiancesystemet ingen ändring 

var att förvänta. Men hvarken det ena eller 

andra togs ibetraktande, och den dagryckte 

allt närmare, då röstningen skulle gå 

försig öfver kornbillen. Den 7de Mars precist 

på den timman, då parlamentet plägar 

samla sig, skockade sig flere Folkhopar 

tillsammans, som med hvart ögonblick tillvexte. 

Hvad folket härmed åsyftade, var 

utom allt tvifvel; ty utan att uppehållasig 

vid tomma declamationer öfver kornbillen, 

»kymfade det uttryckligen parlamentsledamöter,som 

aldramest talat för der» nya lagen. 

Under sådana omständigheter blefvo

126 

ingangarne till parlarmenfsluisét starkt besåfc* 

ta ttied constabler, och dis portaf, som ge» 

nomWestminsterhallöppjna tillträdettilldetta 

hus, tillstängda och bevakade. På detta 

sätt tryggade inan väl sessionen; men tillika 

\ r ar ock för parlamentsledamöterna éndasÉ 

den betäcktå ingången Öppen, som ligger 

midt emot Wesiminster-abbotstiftet. Fram* 

för denria ställde sig; nu dén del af folket* 

som nödgats lemna hallame samt de öfriga 

ingångarne; och så snart medlemmarne af 

Öfver- och Underhuset ankommö,blefvo dej 

allt efter som de talat för eller mot kornbillen, 

emottagna med skymiliga eller hedrande 

tillmålen. Härvid lät tnan det éri 

tid bortåt FörblifVa}likval saknades ickeheller 

exempel på våldsamma uppträden. Matt 

höll an vagnarne, tvang parlamentsledamöterna 

att stiga nr och lät dem bland dert 

oroliga folkhopen, under hånskratt ochhvisslingar,fortsätta 

sin väg till fots. Detta dretf 

"man snart ännu längre* Herr Fitzgerald* 

canceller för Irländska skattkammaren och 

en af Prinsen Regentens älsklingar^ milstö 

gifva sitt namn tillkänna och förklara sig* 

huru han tänkte rösta. Ett ännu sämre öde 

hade Herr Cocker, amiralitets secreterare. 

Pöbeln kastade sig på hans vagn, och då 

han icke ville nämna sitt namn, misshandlade 

man honom, och lat honom till och 

Sned veta* att han icke skulle komma lef* 

vande till huset, om han ej yppade siife 

r

127 

namn. Honom räddade likvälen stricj, som 

uppkom bland pöbeln; och sedan han kommit 

iniparlamentet, föranledde.hans och 

de öfriga misshandlades klagomål talaren 

att fordra militärisk hjelp. D-å denna mot 

klockan 10 om , aftonen Var ankommen, 

skingrades val pöbeln, men endast för att 

begå andra lUsväfningar. Den strömmade 

nämligen tillhopa omkring deras hus, som 

hos den samma voro misstänkte,att varautmärkta 

gynnare af kornbillen. Till dem hörde 

framför andra herr Robinson, som måsC 

föreslå kornlrillen, men utom honörn Lorderna 

Darnley, Eldons och Ellenboroughé 

Här anställdes alla upptänkliga våldsambeter,idet 

man sönderslog fenster och dörrar 

samt allt husgerad, som kundeöfverkommas. 

Äfven detta oväsende måste militären. 

göra slut på. ■Imellertid fortsattes rådplägningarne 

i parlamentet öfver kornbillen* 

Ingenting bidrog så mycket att hålla ciem 

ioafbruten gäng som Lord Castlereaghs 

närvaro, hvilken, dåen Ledamot af oppositions-partiet 

förklarade ingångames militäriska 

bevakning stridande mot constitutioneji, 

först gjorde parlamentet uppmärksamt derpå, 

att dessa soldater stodo under befäl 

af en civil autoritet, och sedan uppmanade 

till rådplägningames fortsättande, vore 

det ock blott för att ådagalägga, det pärla* 

mentet icke kunde sVrämas af pöbeln. 

Huset förvandlade sig slutligen till en co* 

taiiitf och Herr Robinsons förslag* al£ 

'. 

\ 

I

128 

bestämma mar&egangen på hvete till 8ö 

shillings för quartern, bevilljades med

y 

t 

129 

Vapnen hvilat några år, «3å en successions». 

tvist å nyo satte demirörelse. Naboben. 

af Onde hade träffat den öfverenslsommelsen, 

att hans andra son,med uteslutande aÉ 

den förstfödde, skulle efterträda honom £ 

Jregeringet), och blifva arfvinge af hans till 

17 millioner pund sterlxn^ beräknadeskatter. 

Ostindiska Compagniet var förordnadi: 

till executor testatnenti. Då nu efter Nabohsns 

död ett krig uppstod mellan hans 

bäege söner^ uppbröt Lord Moira, äå va-* 

rande Generalguvernör af Ostindien,ispet* 

«en för en Isrigsrrsagt från Calcutta tiH'Oude, 

att, enligt faderns testamente, antaga 

«ig den yngre sonens försvar emot den al« 

åre. Det a* obekant,huru tvisteia slutades^ 

tnen att den gamle Nabobens skattblef an* 

vänd att betalaarfskifts-nmgalderna, förstår 

éf sig sjelf. Af detta krig uppstod ett nyte 

Jmot Piajahn af Napaul, hrars biläggands 

hör till en sednare tidpunct. På samma 

tid lyckades det Engelsmannen attlägga unåer 

sig Konungariket Candy på ötiGeylon» 

der Holländarne hittills åtnöjt sig med kusternas 

besittning. Sålunda kom dcii ena 

utvidgningen till den andras och Storbrit-» 

tanniska riket iick enallt meriögonenfallande 

likhet med det R.oine*ska, så väli 

anseende till olikhetenisina beståndsdelar* 

Som till dsras ofantliga vidsträökthet» 

finchh, Y. D

\ 

130 

Under det Storbrittannien utvidgade sig 

ialla verldsdelar, gick dess sträiVande der* 

hän, attidess egenhet bibehålla de Brittiska 

öarnes statsförfattning:. Det kundelikväl 

icke undvika, att åtminstoneien ange» 

lägenhet ställa sig på samma* linie med staterna 

på fasta landet, och detta bestodi 

Bath-Ordens utvidgande. Tillskapandet af 

nya ordnar hade på de sista tio åren blifvit 

en smittsam sjukdom, som efter hand 

meddelat sig åt alla regenter; ochEngland 

ensamt hadeidetta afseende troget förblif. 

yit vid sitt förra system, enligt hvilket det 

endast hade trenne Ordnar, nämligen Strumpebands-, 

Tistel- och Bath-Or.ien. Nu afsade 

det sig väl icke detta system genom 

införandet af en ny Orden, somiStorbrittannien 

skulle hafva möttstora svårigheter; 

men Bath-Orden iick en utvidgning, som 

bestod deri, attistället för en endaklass, 

Jivartill den förut var inskränkt, trennein» 

rättades, nämligen Riddare Storkors, 72 till 

antalet, Commendeurer, hvilkas antal för 

d^t första inskränktes till 180, och de ö£riga 

Riddarne till ett obestämdt antal. Till 

Stormästare för den på detta satt utbildade 

orden insatte» Hertigen af York, och såsom 

upphofsman till denna nyhet nämnde man 

Stats-Secreteraren för krigs-departementet, 

Grefve Bathurst. Afeigten med denna stiftelse 

gick ostridigt -»it på upplifvandet af 

"len militäriska andan. Just derföre mis»«

131 

hågade tlen alla af gamla troniEnglincl, 

hvilka icke underläto att med sitt åtlöje 

förfölja densamma och deraf härleda de 

skadligaste påföljder för constitutionen. 

»*^.ocoo@o

*■ 

132 

Ho1Ta n cl. 

Aå en tid, da de Förelade Monarehernas 

kamp med Napoleon ännu icke var slutad, 

men deras härar befunno sig på sitt tåg till 

Paris, erhöll Holland en mot sin nya bestämmelse 

svarande författning. Om detta 

å ena sidan var förhastadt, så var det å andra 

sidan så mycket lättare,' som Frankrikes 

nittonåriga inflytande på denna stat 

hade rodjt alla hinder ur vägen för en oinskränkt 

herrskaremagt och gj^rt dess 

medborgare likgiiltigare för allt hvad som 

kan kallas författning. Den sista ■ Arfståthållarens 

son fann således inga svårigheter 

att öfvervinna,då det kom derhän, att de 

former och villkor skulle fastställas, under 

och med hviika han borde regera. 

Hvad som aldramest låg honom om 

hjertat, var att på en fastare fot grundlägga 

sitt hus. Det blef derföre faststäldt, att 

souveraineteten öfver de förenadeprovincer, 

som kommo under namn af Nederländerna, 

skulle tillhöraPrinsen Wilhelm Fredrik 

af Oranien-Nassau såsom ärftlig egendom 

förhonom och hans efterkommande, efter 

forstfödslorätteninommanliga linien. Döttrar 

skola ärfva souveraineteten endastiden 

händelse, att ingen arfvinge är för hand. 

Om närvarande Furste ej skulle efterlemna 

några afkomlingar, hvarken af manliga 

eller qvinliga könet, så skulle souveraine- 

— ?

f- 

133 

teten tillfalla lians syster, En&eprinsessan 

af Braunsclrweig-JLunehurg,eller dess afkomlingar,-och 

i händelseafven denna Prinsessa 

icke hade hägra rättmätiga arfvingar, 

de manliga rättmätiga arfv/ingarne till Prinsessan 

Carolina af Oramen,enka ef&er den aflidneFurstenafNassau-Weilburg.Ifullkomlig 

brist på arfvinge skulle Regenten föreslå 

GeneralStaterna en efterträdare och, sedan 

dedertillgifvit sitt jbifali, offentligen kungöra 

detval, som var gjordt} meniden händelse 

den regerande Furslen ej hadeilifstiden 

sörjt derföre, egde GeneralStaterna att sjelfya 

utnämna en efterträdare. Regentensöfver 

Nederländerna civillista fastställdes till 

1,500,000 gyllen, Arfprinsens till 100,000. 

"Vid fyllda 18 år skulleden sednarevara myndig. 

Ihändelse af minderårighet, och om 

företrädaren ickeiförväg med Genera^StPterna 

öfverenskommit om förmynderskaper, 

skulle dessa draga försorg om en förmyndare 

och tillika om en I\egent under den 

souveraina Furstens minderårighet. Vid regeringens 

emottagande skulle denne aflägga 

en ed: "att upprätthålla författningen, 

och jemte statens oafhängighet med all sia 

förmåga skydda medborgarnas frihet och välfärd}" 

och efter denna ed, skulle General- 

Staterna, och efter dem ProvincialStaterne 

svärja honom trohetsed. Alla souverainetets-handlingar 

sknlle af Fursten enensamt 

utöfvaV och dessa handlingar bara 

till ölvtxsbtift: "Den souveraine Fursten

134 

\ 

aF de Förenade Nederländerna, efter Stats. 

Badets hörande,m. m." Tillika skullehan 

eea rättighet att rälja och entlediga Stats- 

Rådets medlemmar, att utnämna ministrarlie, 

att tillförordnaett Råd för handeln och 

icolonierna, att uteslutande besörja högsta 

ledningen af kolonierna och statens alla besittningar 

utom Europa, att förklara krig 

ocTi sluta fred, ratificerafördrag,förordnaon* 

arméerna och flottan, utnämna och entlediga 

officerare,reglera embetsmanna corpsens 

aflöning, slå mynt och pä dem låta prägla 

sin bröstbild, att upphöjatilladeligt stånd 

och stifta en riddareorden, föreslå GenexalStatérna 

utkast till- lagai samt att bifalla 

eller förkastade af General Staterna före* 

slagna, att afgöra tvistigheter, som kunde 

uppkomma mellan provincerna, om dessa 

icke kundeigodo biläggasj andtligen att 

benåda och afsätta, 

På detta sätt inrättades den del af regeringen, 

som är bestämd att framställa enlieten, 

och man kan icke neka, att juidenna 

anordning alla de fel undvikits, som den 

fordna republiken med en Ståthållare hade 

haft. För anordningen af den del, som är 

bestämd, att trygga samhälligheten, gick 

inan tillbaka till Hollands gamla författning, 

såsom den der lofvade, då Furstens souveyainetet 

en gång var fastställd, att deri gö\ 

ya det minsta iatritaget, Folketide före- 

■r** 

. 

.

135 

nade Nederländerna skulle bestå af invänarne 

ide nio prqvincer, som utgjorde Nederländernas 

områdeiEuropa, och detta 

folk representeras af General-Staterna. Dessa 

skulle då vara sammansatte a£ 55 medlemmar, 

somiföljandeförhållande voro ut» 

nämnde af Provinciai-Staterna: sex af Geldern, 

tjugutvå af Holland, tre af Zeeland, 

lika många af Utrecht, fem af Friesland, 

fyra af Öfver-Yssel, fyra af Gröningen, sju 

af Brabant, en af Drente. VatJa för trenjie 

år, skulle dessa medlemmar förhvart år 

afträda till en tredjedel, men den souveraine 

Fursten ega rättighet att föreslå en lag, 

hvarigenom ad«ln ihvarje province skulle 

försäkras om ett antal rumiGeneral-Staterna, 

så att de åtminstone utgjorde en ijerdedel 

af hela församlingen. För att kunna 

väljas, skulle man vara 50 år gammal 

och bofastiden province, förhvilken 

man blef vald,samt tillika ej vara slägt med 

någoni församlingen, närmare än itred- 

% 

je led. Tillika fastställdes, att man, såsom 

ledamot af General-Staterna, hvarken iick 

vara medlem af någon domstol, eller af 

räkningekammaren, eller eljest bekläda någon 

med ansvar förbunden post, hvarken;' 

vid militären elleridet civila ståndet. 

Dessa voro således de lagar, som skulle 

läggas till grund för Nederländernas 

regering. 

*" 

«"

136 

Om en förening, al Belgien med HoLland 

kunde pä denna tid ännu icke uppstå 

någon fråga, ehuru den väl kunde vara be* 

sluten af de Förenade Monarcherna,iden 

händelseatt fälttåget iick en lycklig utgång. 

Till antagande a£ dessa grundsatser samla* 

de nu Fursten ai Nederländerna iAmster*, 

dam notablerna inom sitt rike; och här var 

det, som han, den 28 Mars,iden så kalla* 

de nya kyrkan, efter ett af honam sjelf hål* 

let tal, meddelade dem sitt canstitutions* 

förslag. Presidentiförsamlingenvar Herr 

JN ag e 1 to t Ainpf e n» en gammal an-* 

.flängare af Oraniska huset, 

Vid omröstningen ofver constitutionena 

antagande, furmos bland' 600 medlemmar 

-endast 05, som önskadenågra förändringar,. 

Slutligen undertecknade alla. Sedan blef a-, 

cten atorburen till Fursten, att han skulla 

offentligen kungöra den samma såsom stats* 

lag; och genast följande dagen visade sig 

Fursten å nyo iförsamlingen och aflade 

sin ed, w att han med samyetsgrannhei: ville 

bibehålla constitutionen." Härpå följde tro* 

jheUeden å notablernas sida, och sålunda 

blef Fredik Wilhelm rättmätig Furste a£ 

Nederländerna på samma dag somParis er^ 

öfrades af de allierade härarna.^ och NapcH 

lepns herravälde nalkades sitt slut. 

Oinedelbariigeri derefter utnämndaHen 

nSCHiveraine Fursten af Nederländerna guver* 

fiöre?. för 4§ åtskilliga previncerna,

137 

presidenten iStats-Rådet samt ministrame. 

Öppnandet af General-Staternas första sessioner 

skedde den 2 Maj. Dessa General- 

Stater bestodo af idel genom Fursten sjelf 

valda medlemmar, och deras ringa antal 

gjorde, att all motverkan helt och hållet 

förföll. En* af deras vigtigaste öfverläggningar 

angick financerna, hvarvid ingenting 

var så märkvärdigt, som Financeministerns 

förklaring, att utgifterna för det Löpande aret 

fordrade 63-I millioner, dä inkomsten 

deremot endast utgjorde 58^ millioner. 

Hela Nederländska staten var på denna 

tid ännu knappt mer än ett blott utkast. 

■Genom fredeniParis ryckte den ännu närmare 

sin utbildning. De grundämnen till 

Jsraft, som den tillsatte utom Europa, återfann 

deniBelgien, äfvenfiomiallt hvad 

af det gamla Tyskland,iden afsigt, att 

det alltid skulle hafva samma intresse med 

den Tyska Förbunds-staten, med det samma 

införlifrades. Den 21 Juli 1814 sanctionerade 

Fursten af Nederländerna grunderna 

till de Belgiska provincernas införlifvande 

med de Förenade,uti åtta serskilda 

articlar. Öfverbefälet öh-er de Brittisk- 

Holländska tropparne erhöll Arfprinsen; 

för att upphjelpa handeln inrättadesiAmsterdam 

en bank för de förenadeprovincerna, 

hvars fond bestodiett capital af 5 millioner 

gyllen,i5,000 actier. D© tvärme 

tredjedelar af Holländska nationalskulden»

138 

som ''Napoleon tillintetgjort, skulle, efter en 

förklaring af den souveraine Fursten, icke 

anses som annullerade, ehuru rentans betalning 

derpå ännu ej kunde fastställas. Tryckfriheten 

återställdes och all eensurafskaffades, 

med det villkor, £tt skriftställare och 

förläggare skulle stå till ansvar, och 

hvarje skrift betraktas såsom libeil,om den 

ej vore försedd med författarens och boktryckarens 

namn samt uppgift på tiden och 

stället, der boken blifvit tryckt. För uni:versiteterna 

uppgjordes en ny plan. 

/ 

■

139 

Danmark, Norrige och 

Sverige. 

J- ör den tidpunct, hvarom här är fråga, 

fatta vi tillsammans historien om dessa trenne 

riken, emedan det öde, som förestod 

Norrige, medfördehändelser, hvilka gemensamt 

röra dem alla. 

Hvad Danmark erfarit från det ögonblick, 

då Köpenhamn bombarderades af Engelsmännen, 

ända till tractaten iKiel,i 

hvilken det till Sverige afträdde Norrige, 

var, kan hända, den naturliga följdenaf ett 

system, som små' stater aldraiuinst äroi 

stånd att genomdrifva; vi mena här neutralitets 

systemet, under det en 'hel verld äri 

uppror. fe 

Norriges afträdande inträffade under 

omständigheter, då det icke kunde undvikas, 

■ emedan Frankrike var sysselsatt med 

sig sjelft, men Kyssland och England lika 

mycket stodo på Sveriges sida; det förra, 

att förskaffa detta rike en ersättning för 

det förlorade Finland; det sednare, att icke 

hafva haft orättisitt förfarande år 1807, 

samt att belöna Sverige för denandel, som 

det, efter Fransmännens återtåg från Ryssland, 

hade tagit idet Tyska frihets-kriget, 

Omdelbarligen efter Kielska fredens afslutancU 

inkallade Konungen af Danmark

0 

l/Jo 

sina Norrska undersåtar från den trohetsed, 

de »honom svurit, och uppfordrade dem att 

med ordning och lugn örvergåtill en iege*» 

ring, som förbundit sig att bibehålla Norrska 

rikets privilegier och lagar. På denna 

tid varPrins Christian Fredrik Guvernör och 

StåthållareiNorrige, ett syskonebarn, till 

KorningeniDanmark, derjemte efter all 

sannolikhet arfvinge till Danska kronan,i 

den händelse att Fredrik den Sjette dog u* 

tan manliga arfvingar; för öfiigt en Prins., 

fom var mycket älskad af Norrmännen. 

Då man nuiNorrige sedan är och dag 

var underrättad om Sveriges plan att till 

ett helt förena den Skandinaviska halrön* 

hade man äfven tagit i,öfvervägande den 

möjligheten, att Danmark genom krigets 

händelser kunde blifva tvunget att afsäga 

sig all vidare besittning af Norrige, och för 

ett sådant fall fattat beslut, som för Sverige 

voro ingenting minre än gynnande., 

Knappt var derfore Prins Christian Fredrik 

underrättad öra innehållet af Kielska fredstractaten, 

förrän han begaf sig till Kammarherren 

Carsten Ankers landtgård, samlade 

der de förnämsta ernbetsmänrjen af civila 

och militära ståndet, samt förelade 

dem den frågan: "Om de voro af den tanken,. 

att Norrmännen kunde uppoffra fin 

urgamla sjelfstänsUghet, far Sveriges påståenden". 

Dessa icke blott r.ekade härtill, utan 

hÄåo äfven Prirtfpp, att han ville foibliivai 

\

141 

spetssn for ärendena, och tills vidare låta 

sig behaga att kallas Prinsen Regenten af 

Norrige. 

På detta sätt uppmuntrad, söktePrinsen 

att mer än snågonsin vinna folkets kärlek. 

Idenna afsigt gjorde han en resa 

genom hela Konungariket, först till veatra 

gränsen, sedan till Röraas och slutligen till 

bergsbygden pådenna sidanTrondhiem,Norriges 

gamla hufvudstad. På denna resa 

strömmade honom folket till mötes från 

alla håll; och då Norriges afträdande till 

Sverige iciê mer var någon hemlighet, mötte 

man honom allestädes med den försä* 

kran, att man för det gamla Norriges frihet 

ville segra eller dö, om Prinsen vore bsredd 

att leda striden. Aldra mest rörande 

var denna försäkraniGuldbrandsdalen, 

märkvärdig for Norrmännen, emedan der- 

Städes fordom en corps af femtonhundra 

Skottar, som under sin Öfverste Sinclair stodo 

i Svensk, sold, genom bergsboernas 

tappra motstånd så smält tillsammans, att 

icke en enda inan undkom med lifvet. 

Till minnesvård af denna grymma strid är 

en marmor-colonn upprest med denna inskrift: 

"Ve den Norrman, som icke känner 

sitt hjerta klappa vid åsynen af denna 

minnesvård." Då nu Prinsen ankommit till 

Guldbrandsdalen, steg han ur sin vagn vid 

denna colonn och frågade det på hans befallning 

der församlade folket; ! 'om de vo*

142 

to, likasom Seras förfäder,beredde att tipp* 

offra lif och blod för fäderneslandets heliga 

sak?'' Ett tusenstätnmigt hurra var svaret 

på denna fråga, och under folkets fröjderop 

intågade Prinseni der 

han emottog samma försäkringar, hvareftet 

han begaf sig till Christianiaé 

Under tiden hadeKonungen af Sverige 

utnämnt Generalen Grefve von Essentill GuvernöröfverNorrige,ochispetsenförungefät 

10,000 manhadeEssen framryckt tillgränsen» 

för att taga dét afträdda landetibesittning. 

Nu var fästnings- commendanternas* vägran 

att öfverlemna de dem*anförtrodda fästningarne 

första tecknet till en Äendtlig 

sinnesstämning. Andra bevis på Norrmännens 

beslut, att försvara sitt Fädernesland 

mot Sveriges anspråk, uteblefvo icke. Oförstäldt 

tackade de Konungen af Danmark 

för det goda, de åtnjutit under hans 

regering, förklarade dock derjemte, att otti 

hajn för sin del afstått den värdigheten att 

vara Norriges öfverhufvud,deraflikväl all-, 

deles icke följde, det han varit berättigad, 

affförordna om ett alliersdt Konungarike^ 

endast en congress kunde taâ under öfver* 

vägande de villkor, pa hvitka man kunde 

antaga en förening med Sverige, och förrän 

dessa villkor högtidligen blifvit gaxanterade, 

vore ' man ej sinnad att öppna 

de Norrska fästningarne för Svenska militären. 

Prinsen Christian Fredrik gaf ej

143 

3enna förklaring något efter. Ien proclamation 

af den 10 Febr. kungjorde han* 

att Norrska folket, frikalladt från sina fordna 

förbindelser och återlemnadt åt sina fullkomliga 

rättigheteriegenskap af ett fritt 

folk, vore fast beslutadt att icke ingå på 

någon lydnad under Sverige, men att försvara 

sin oafhangighet; och att han, såsom 

närmaste arfvingen till Norriges thron, och 

af Norrska folket kallad till den samma, 

höll det för sin skyldighet, att med yttersta 

förmåga arbeta fördetta folks frihet och 

säkerhet." Han anmärkte tillika: "att utvalde,upplyste 

män den 10 April skulleförsamla 

sigiEidsvold,iAggerhuus stift, för att 

fastställa en regeringsform, som fullkomligt 

och för alltid skulle trygga statens intresse." 

Genom en annan proclamation kungjorde 

han: att Norrska folket befann sig ifred 

med allainagter,den enda undantagen, som 

hade for afsigt att kränka Norrmännens 

sjelfständighet; Konungarikets hamnar voro 

öppnaför alla andranationerskrigs- ochhandelsfartyg, 

och alla förra anordningar om 

caperierna helt och hållet upphäfna." I 

ett serskildt bref till sin cousin, Konungen 

af Danmark, utvecklade han degrunder, som 

förmåtthonom till ettsådantförfarande,och 

iett öppet bref till Norriges presterskap 

uppmanade han det samma, att genom ed 

förpligta sina församlingar till rikets förivar.

144 

Alla steg satte Konungen af ÖanmaiH 

iså mycket större förlägenhet, som han endast 

afslutat tractateniKiel* för att ätet 

kunna rädda sig ur det isolerade tillstånd.* 

hvarihan biifvit försattgenom förflutnaårets 

händelser^ och efter hand åter kunna,komma 

isinagamlaförhållandentill magterna på fasta 

landet. J\edan var en tractat afslutad meå 

England,ihvilken detta utlofvat att återgifva 

Danmark alla under kriget borttagna 

besittningar och kolonier så när soiii 

på ön Helgoland, att för fortsättningen af 

kriget

I 

145 

I 

förklara nåriclelserna,iNorrige och, då han 

icko drogibetänkande att för!lära sin mening 

idetta hänseende, b!ef Kormngea 

>f Danmark ingentir.g annat öfrigt, an att 

a enf sidan gifva Kronp?"iasen å& VfaftigaSfe 

försäkringar, det Prins Christian Vilhelm 

handlade på eget beråd och a ardra sidan 

att frän Norrige återkalla icke allenast d«n* 

■na Prins, utan affren alla Dar>ska einbetsinän, 

så väl af militära som civila ståndet, 

samt att ännu en gång yria på de Noirska 

fästningames ö-fverlemnandetill Sverige- 

Men Prins Christian Fredrik hade 

Ig-att allt för långt, att kunna göra ettsteg 

tillbaka. Konungarikets oafhärrgipjhét var 

'förklarad, ett ■Noirrskt Regeringsråd inrättadt, 

hela landets befolkning genom ed- 

; för"pligtad till rikets försvar,och en Riksdag 

sammankallad till Eidsvold för den 10 

April. Heder och ära forbundo Prinsen^ 

"den 10 April infölIPåskhögtiden,och pä 

denna dag skulle Prinsen Regenten afläg- 

.ga sin ed och emottaga sina uildersåters 

hyllning. Man sysselsatte sig redaa rrf&tt 

,'Utkastet till en statsförfattning. Under 

de discussioner,detta vigtiga arbete föran» 

-ledde,uppstod, den frågan: under hvilka förbehåll 

nian borde öfverlåtahögsta rräagtett 

till Prinsen Regenten. Han sjeK härledde 

sin rättighet till Norrska tlitönea {rån sin 

&udh. V. D4, It.

146 

födsel, och bland hans anhängare furmoS 

äfven sådane, som visade sig mycket böjda 

att med arfsrätten forbinda begreppet om 

oinskränkt magt, och att följaktligen upp. 

draga honom en oinskränkt envåldsmagt. 

Men tidhvarfvets constitutionella idéer hade 

med alla sina brister äfên hunnit till 

Norrige; och som läran om magternas delning 

här också hade sina anhängare, förenade 

sig de föregifna bästa tänkarnei 

församlingen om en sådan författning, der 

Fursten ej bör vara annat än det första 

verktyget att verkställa lagar,ilvilkas stiftande 

han icke har någon andel. Knappt 

var likväl något ögonblick att förlora, om 

man ville hafva Prinsens samtycke öfver 

denna punct; ty den lode April var för 

hand. Idessa omständigheter bemödade 

sig Professor Svertrup vid universitetet 

iChristiania att öfvertyga Prinsen om nödvändigheten 

af en fri författning, äfvensom 

att anspråken på högsta magten ej kunde 

härledas från hans födsel ntan endast från 

eit helt folks enhälliga villja. Ehuru, som 

man berattsr,ibörjan studsande vid denna 

framställning, fann sig Prinsen likväl 

ganska hastigtisitt öde, och omfamnade 

Professorn samt uppfordrade honom att följaude 

dageniförsamlingennärmare utveckla 

livad han nn föredragit. 

Just under samma tid inträffadeiFrankrike 

denna stora hvälfning, hvarigenom 

L 

h 

I1

\ 

147 

Napoleons slutades; en Jivälfring-, 

som Prins Christian Fredrik ostri» 

tligt hade ansett omöjlig,emedan han eljest 

niinre raskt 'skulle haf a kastat sig i ett 

fcfvenJyr, som genom Norriges bistånd ensamt 

ej knncle komina till ett lyckligt slut. 

Banden, genom sitt redan gifna löfte och 

förvissad om Norrmännens mod, vågade han, 

att behandla Konungens af Sverige depute* 

rade på ett sätt, sotn mycket nära gränsa- 

de till förakt. Då de nämligen ankommit 

samma tid som mani C vi.tiania sys- 

£å 

selsatte sig med den nya författningens införande* 

bjödhan dem väl alt spisa hos 

sig, men undvek att tala med dem om alltaännä 

ärender och försäkrade demiförväg, 

att de följandedagen skulle få veta allt hvad 

de ville och behöfde veta. Denna dag, det 

var den lode April — Öppnades da med canoners 

dån och klockringning, och undeir 

det troppar af borgare paraderade pa sta* 

dens gator, begaf sig Prinsen till hufvudtyrkan. 

Dit beledsagade honom de Sven> 

ska deputerade, nyfikne att afhöra hvad 

Prinsen lofvat dem att få veta. Men hän* 

delsen gjorde, att deputalionen i samma 

ögonblick inträddeikyrkan, som Prin* 

sen fallit på Jsnä för altaret, för att aflagga 

sin ed som Kegent. Efter slutad hög* 

tidlighet frågade dem Prinsen, om Ae varit 

ikyrkan, och då åe, jakade dertill,svarad*

148 

han: "

149 

första^ hade genom fördrageni Stockholm 

och Åbo förbundit sig titI ert verksamt 

understödför Sverige, och hvarken Preussen 

eller Österrike kunde helt och hållet blifva 

efter Ryssland} en fredlig förmedlingsynteir 

de nämnda magterna ännu alltid förtjena 

företrädet. ' 

J denna afsigt skickade de Oomuiissa* 

jrier till Köpenhamn: Ryssland Generalen 

Orlow, Österrike Generalen Steigentesch, 

Preussen Majoren Mårten (densamme, som 

gjorde sig känd vid intagandet af Soiscons). 

Med dessa förenade sig, på _ Engelska sidan, 

Herr Forster, på Danska sid n Öfverste 

Lönbergoch Amiralen Steenbille. Alla dessa 

personer begåfvo sig öfver Gotheborg 

tillChristiania, för att beveka Prinsen Christian 

Fredrik till ett frivilligt afsägande 

af sina anspråk. Detta skedde omkring 

den tiden, då Kronprinsen af Sverige med 

sin här återkommit från Frankrike och 

stodibegrepp att med härsmagt tvinga 

Norrmännen till undergifvenhet. Comtnissarierne 

öfverlemnade,till Prins Christian, 

Fredrik ca skrifvelse från KonungeniDanmark, 

hvars innehåll man lätt fcan gissa 

till 5 tillika bemödade de sig att underlandla 

om ett vapenstillestånd. Men dessa underhandlingar 

upplöstes,"emedan Kronprinsen 

,af Sverige förkastade de honom af 

Norrska Regeringen förelaggda vi'ikoren, 

enligt hvilka,- bland annat, de Norrska

150 

gränsfästningarne skulle besattas,af rde aU 

lierades troppar, till dess riksdagens beslut 

biit vit bekant:. 

Junärmare detafg oräddeögonblicketMo m% 

desto osäkrare blefvo Norrmännen o,m det. 

beslut, som, borde tagas. Uppenbart; var % 

att de icke kunde bestå kampen mot Sverige, 

när den understöddes af de sarateliga^ 

irvagterqaiEuropa. Dertill kom, att den, 

inre ställningenilandet befann sig på en, 

fot, som var långt ifrån att kunna, tillåta, 

ihärdiga kraftyttringar. Förra årets skörd. 

hade slagit felt ien så hög grad* att ma,n 

hela, vintern igenom kämpat med hu,ngern,( 

och att endast en, tredjedel af den frugtbara 

jorden hade kunnat besås; i synnerhet 

var detta händelseni den norra delen. 

Under sådana omständigheter måste, det 

stå hvar och en fritt att yttra sin tanka. På 

riksdageniEidsvald undersökteRegerings- 

Rådet Aa! den frågan, om Norrige bord© 

försökaatt försvara sin sjelfstäßdighet, under 

den tredubbla synpuncten af fred, ett 

krig med Sverige, och ett med Sverige samt; 

England på en gång; och han fann, att sjeifv 

ständigheten i första fallet icke erbjöd 

stor vinst,i andra fallet var underkastad 

inånga svårigheter, ochisista fallet alldeles 

omöjlig. Förskräcklig var den tafla, 

som denne framställde af det allmänna eländetilandet,isynnerhet 

af den bedröfliga 

belägenhet,iliviJken denna nakna och «*

151 

frugtbara kust sig befann, som har hela 

sitt värde af fiskfångsten; och högtidligt 

förklarade han sin önskan att, om möjligt 

vore, förblifva i förbindelse med Danmark, 

hvarom icke, att underkasta sig Carl 

den Trettondes spira. Men han var ickö 

den enda» som så tänkte. En af de mest 

afgjorda motståndarne mot Prins Christian 

Fredrik var Grefven af Vedel Jarlsberg, 

hvilken några till och med ville upphöja 

på Norrska thronen. Visserligen upplöste 

sig dessa partier alldeles af sig sjelfvai 

öfverensstämmelse ined den stora hopen, 

som önskade"krig af skäl, alldeles motsatta 

dem, som dertill hade bordt beveka; imellertid 

kunde man lätteligen förutse,att dessa 

partier, efter de iorsta olyckshändelser, 

som träffade Norrmännen, åter skulle visa 

sig, och då blifva så mycket mer verksamma. 

Afstyrkt af Europas samteliga magter, 

alldeles ike, eller åtminstone högst svagt 

understödd af den insigtsfullare delen bland 

Norrmännen, endast upprätthållen af gunsten 

hos ett parti, hvartill den hjelplösadelen 

af nationen slöt sig, var Christian Fredrik 

ien belägenhet, hvars vidt utseende 

beskaffenhet ej kunde misskännas. Huru 

stor Norrmännens här var, kan ej med 

säkerhet uppgifvas. Man talade om 60* 

000 man- men landets fattigdom tillät ej, 

att hålla många krigare tillsammans, ock

152 

«iet kan vara allt för väl grundadt, att 

Prinsen af sattimi skäl såg sig tvungen att 

»terskicka mänga frivilliga, til! deras hem* 

Såsom goda skyttar, de der alltid nyttjat 

sin jagfcfrihet, voro Norrmännen ostridigs 

tatan undantag brpkbaraiett frihetskrig; 

anen så stort- ock antalet kunde vara af; 

so«j med framgång kuaîat sätfcat sig 

mot den Svenska. 

Dtrnrva närmade sig; redan Norriges 

gran?. Åtföljd af sin son, brötKronprinsen 

Bpp ikäii Stockholm, for att ställa sig i 

spetsen för densamma. Honom följde 6 

derefter Konungen» för alt öfver Uddevalla 

begifva sig till Strömstad' ombord 

på krigsskeppet Gnstaf de n Stor- ö 

oc\\ emottagahögstaledningen af flottan mot 

3N T 

orrsk-i ku- ten. Den 17^6 juli utfärdad© 

Kronprinsen en proclamation till sina soldater, 

däri; han g;orde ' dem bekanta* med 

ändamålet af detta krig: tio dagar derertef 

«kred han till iiendtligheternas öppnande. 

Jmellertiå had® krigsoperationerna redan 

tagit sin början, Amiral Puke hade nämligen 

seglat mot den vid Ebralöer befinE* 

Jiga Norrska flottaa, för att.öfverraskadensamma. 

Detta hade väl:icke lyckats honom, 

emedan Norrska flottan ananirattan 

tid^ dragit sig tillbaka till' archipelen fram* 

Jsr Fredriksstad; likväl, som Hvalflsköarne 

TSiidvy tidea fallitide af General Mörae* 

>

153 

anförda Svenska troppames hänäer» och Pula uppmaning; 

och redan den i Avg. ryckte Svenskarne 

inibägge städerna, der de funna 

hundra canoner. » 

Man kan påstå, att dessa rörelser voyo 

afgörande. Ty frän det ögonblick det 

gällde att försvara Norrige mot Svenskar- 

Hes anfall, hade ställningen vid Glommen af 

de mest erfarna officerare blifvit erkänd 

för den bästa, och det var den verkligen, 

likväl med det förbehåll, att Heralöer och. 

fästningen Fredriksstadbetäckte dess högra 

flygel. Då nu Svenskarne efter dessa bagge 

puncters eröfring kunde omkringränna 

Norrmännens högra flygel i deras ställning 

vid Glommen, så såg sig Prins Christian 

Fredrik,, som den 4 Avg, hade gåtts 

emot de öfver Berby och Svinesund framryckande 

tropparne, genast tvungen till 

återtåg ö.fvei Glommen, och satte derigen.» 

om KronprinseniStånd att förlägga sitt 

hufvudqvarter till Vestgaard, hvarifrån han 

genast lät genom General Vegesack {nstänga 

fästningen Fredrikshall. 'Men under 

det på samma tid Svenske Fältmarskalken 

von Essen med andra armeecorpsen gick 

öfver gränsen, och öfver Berby Prestebakke, 

der tillgångenihögsta grad är svår, 

inträngdeiNorrige, var Prinsen Christiaii

154 

Fredriks Sak helt och hållet- förlorad, och 

det kom endast an på, att kriget ej blef 

blodigare och, mer förstörande*än af nä-. 

den var. 

Men Kronprinsen förde krigetisam» 

ma anda,, hvarigenom han det förflutna å« 

i;et under sitt vistandeiTyskland så myc» 

ket utmärkt sig biand de allierades härför 

rare. Utan att vänta allt af vapnens magt, 

tog han sin tillflykt till föreställningar, 

och dessa måst© uträtta mycket iett land, 

der man redan före hans ankomst varit så 

oviss om det beslut man borde taga. Icke 

nog derföre, att han höll den strängaste 

manstukt vid magt och. allestädes,, der han 

visade, sig, gjorde den förutsättningen gällande, 

att kriget icke så mycket angick 

Norrmänneniallmänhet, som fastmer Prinsens 

parti, inrättade han ock föröirigtalla 

sina handlingar så, att. hvar och en måste 

fatta förtroende till honom. Krigsfångar 

blefvo genast återsända, hem till sitt; 

och,istället att göra svåra fordringar af 

landtmannen, skänkte han dem tillochmed 

lifsme.de!, när de ledo. brist derpå.. Ju 

minre man föreställt sig Sv.e.nskarne från 

denna sidan, desto större var ölverra.skningen; 

och denna uträttade» hyad svårligen 

på någon annan väg kunnat åstadkommas. 

AfFallet från Prinsen Christian Fredrik 

tilltog med hvarje dag, och efter hand utvecklade 

sig allt mer hos Norrmännea

155 

éen föreställningen, att för" dem ingen 

yäddning gafs utom i. föreningen med Sv.e-» 

Efter Prinsens återtåg öfver.Glammen, 

kunde nu, mer endast blifva fråga om att 

betacka hu,fvudstaden Christiania. Men de 

första motgångarne hade redan försvagat 

JCorrska soldaternas modj och då Sven* 

skarne på långt afstånd sköt;ooch träffade, 

tillintetgjorde den upptäckten,, $tt Svenska 

soldaten var försedd med bättre krut, all 

lust till vidare motstånd. Härtill kom, 

att de frigifna krigsfangarne utspridde de 

mest ofverdrifna rykten om fiendens oöfveryinnerlighet, 

och genom föregifvans.enx 

som skulle tjena till, ursäkt for deras, 

egetuppforande, injagade en allmän fruktan. 

Redan under de första, dagarne af 

Augusti månad togen, prinsens fördelmotverkande 

sinnesstämning så allmänt öfver 

liand, att något motstånd deremot näpp.ligea. 

mera var möjligt. Han kunde sjelf knappt 

dölja för sig» att hans roll var slutad. 

Han befann sig ännu.isitt hufvudqvarter, 

» 

156 

göra under sådana omständigheter? ÄHa 

föreställningar, hvarigenom man hittills 

velat förmå honom till vapnens nedläggande, 

hade kunnat afvisas med den invändningen, 

att han icke forsvarade sin egen 

utan Norrmännens sak, och att han, utan 

att svika det förtroende, man satt till honom, 

icke kunde handla för sin egen räkning. 

Nu var denna undflykt afskuren; 

det afgörande ögonblicket var inne, och 

önskade han att på anständigt sätt skilja 

sig från den kinkiga belägenhet, ihvilken 

ödet invecklat hanarna så var intet ögonblick 

att förlora. 

Prinsen kallade sitt Statsråd från Chri» 

stiania till sitt hufvudqvarter och kungjorde 

detsamma Kronprinsens af Sverige tillbud. 

Isakens natur låg, att den fråga, 

som dermed stodinärmaste sammanhang, 

skulle afgöras af militära personer} ty ar- 

Cieens belägenhet var just det, hvarpå 

man må*te göra mesta afseende, när det 

ankom på bibehållandet af de med en fri 

författning förbundna fördelar, som nödvändigt 

gingo förlorade, så snart man tvang 

Kronprinsen att eröfra hufvudstaden. General-Majorn' 

Segerstedt och Öfverste Hegerman 

Jlngo derföre det uppdraget att afgifva 

en berättelse om armeens belägenhet; 

men denna utföll-så, "att, som fiendens öf« 

verlägsenhet till sjöss ej kundemisskännas 

ochNorrska armeen deitörelätteligen kunde 

omkringiännas, endast det hopp återstod at£

■i 

157 

kanna afhålla honom från niifvudstaden| 

»men att äfven detta hopp kunde ans*»s som. 

ganska svagt, emedan fienden redan framträngt 

ofver Glomm n." , En sådan föridaring 

af män, till hvilkas insigter nationen 

och haren satte ett ovillkorligt fortroende, 

måste hafva ett betydligt inflytande på 

Statsßådets tanka. Tillä!v;ntyr* ankom det 

endast på att finna en tillräcklig ursäkt. 

Men, huru dermed ock måtte hafva förhållit 

sig, röstade nästan alla enstämmigt 

för antagandet af det tillbud, som Kronprinsen 

af Sverige låtit göra. Prinsen 

Christian Fredrik blef nu ingenting annat 

Öfrigt an att förklara,"det han voro beredd 

att liir Norrska folket uppoffra sina personliga 

rättigheter." Likväl tillade han: 

"att han endastinationens händer kun*. 

de nedlägga den magt honom blirvit 

anförtrodd, hvartill nödvändigt fordrades, 

att sammankalla ett utomordentligt 

Storthing. 

Den undflytt, som lågidetta svar, 

kunde omöjligenundgå Kronprinsens skarpsynthet. 

Fiendtligheterna börjadesderföre 

å nyo på hans sida och fortsattes med sä 

god framgång, att han allt mer närmade 

sig Christiania. Så snart derföre Öfverst- 

Ineutenant Stabeli, som skulle betäcka 

Norrska härens venstra flygel, vid Feit och 

Bakier hade dragit sig tillbaka öfver Glömmen, 

och således äfven Från desna sidan

158 

jngå hinder stoclo Svenskarna i vägétH 

blef å nyo den frågan företagen, hvad man 

hade att göra. General-Majorn Segerstedt 

skildrade ärmeens belägenhet såsom utan 

räddning, om fiendtligheternä skulle fortsättas; 

men sändebuden Aal, Christie och 

B-osensicilde» söm gjort ett nytt försöki 

England att vinna den Brittiska ministerert 

förNorriges sak, kommojust niilillbaka med 

det tröstlösasvar, att deiiFrån iögen hjelp 

Var att förvänta. Statsråden tego, emedati 

de icke gerna ville säga Prinsen, ätt ögon* 

blicket var inne för honom att godtgörå 

sin öfverilning. På detta sätt bestormad* 

beslötPrinsen att afsäga sig Nörriges kro* 

toa o:h skiökäde sändebud till Kronprinsens 

a£ Sverige högqvartei-o 

IMöss blef den 2/j. Åug. eti cbhveiiii 

tion afslutad, hvarigenom grähsfästningeil 

Fredikshall med Fredrikssteen öfverlemnaä» 

des till Svenskarna, den Norrska ärmeen 

Upplöstes, och Prins Christian Fredrik 

inskränkte sig till att sammankalla Norri* 

ges Ständer till en riksdag, Somibörjan 

af October skulle hållasiChristiania, meti 

Konungen af Sverige deremot åtog sig 

den förbindelsen att antaga deniEids* 

Vold uppgjorda constitutionen med förbe* 

håll om sådana ändringar, hvilka Norriges 

och Sveriges förening kunde fordra. Tit* 

lika fastställdes, att endast Norrmännens 

värfvade troppar skulle föiblifva under vä

159 

pen och af Svenska bären endast tvanné 

afdelningar stadnaiNorrige med deremot 

Svarande artilleri och rytteri* 

Så slutades detta krig, Prinsen ChrU 

Stian Fredrik begaf sig till Ladejardsöert 

igrannskapet af Christiania, hvarifrån hart 

rättfärdigade sitt förfarande och kallade de 

Norrska Ständerna till en riksdag. Storthi*nget 

öppnadesina sessioner den J October, 

och den 4 November beslötsföreningen 

med. Sverige. Samma dag ankom Prins 

Christian Fredrik till Åarhims i Jntland, 

under detiNorrige en deputation af sju 

Storthingets ledamöter begaf sig till Kronprinsen 

af Sverige, för att inbjuda honom 

till landets hufvudstad. Kronprinsen, åtföljd 

af sin son, höll den o,de Nov. sitt intåg 

iChristiania, der han blef högtidligett 

emottagen* Genast följande da,gen btgaf 

han sig till Storthinget och höll ett tal, 

som utmärkte sig genom den upprepade 

försäkran: "att Sverige, åtoöjande sig med 

de gransor, naturen anvist detsamma, och 

"öfvertygadt, attutom dem ingen verklig lycka 

vore att skörda, aldrig ville begynn* 

något krig utan alltid bibehålla ett godt 

förstånd med alla magter". Härpå aflade 

Storthinget, dertilluppmanadt af sin piesident 

Christie, hyllningseden, Som alla 

collegier, corporationer och militärer derefter 

upprepade. Kronprinsen insatte den 

nya regeringen,ispetsen förhvilken Fält*

160 

sanarskatken Grefve von Essen kom m&f! ett 

Statsråd, bvars medlemmar skulle föra titel 

af Éxcellencer. Den 29 November å* 

tervände Kronprinsen öfver Kongsvinger 

och Carlstad till Sverige, soai det ge«öni 

honom lyckats att vinna, livad dess Kon* 

tingar länge eftersträfvat, för att befria sig 

från det beroende, ibvari de befunnit sig 

ianseende tiil Danmark,.så länge " Norrige 

derrned varit förenadt. 

Den lyckliga ■_ följden af denna h^älf- 

Jning var, att Norrige Hck en författnings 

hvilken, om den behorigen ufv^cklas och 

fullkomnas, måste försätta detta lands in* 

vanare iett afundsvärdt tillstånd; ejn författning, 

som just derföre också fortjenar 

att närmare lära kännas» Enligt densamma 

ar Konungariket Norrige att betrakta som, 

€tt fritt, sjelfstäntligt, odelbart och oaf- 

.bäftgigt rike, som med Sverige är förenade 

Under en Konung. Den Evangelisk-Lutherska 

läran är statens, och alla invånare» 

s,om bekänna sig till densamma, äro förbundne 

att deruti uppfostra sina barn» 

Jesuiter och Munkar tå Jas ej", och för Ju-» 

darna ar all tillgång stängd till Konungariket. 

Den verkställande magten är hog 

Konungen, som alltid masts bekänna sig 

till den Evangelisk-Lutherska läran. Konungens 

person är helig, och all ansvarig-» 

het hvilar på hans Råder. Arfsrätten ari 

:ât*

161 

rätt nedstigande linie och agnatislc, efter 

den af Sveriges Rikes Ständt beslutna och 

af Konungen antagnathronfoljden. Fr.nes 

ingen rättmätig thronarfvinge, så ic^n Konungen 

föreslå en efterträdare åt Noniges 

Storthingj som, gemensamt med Sveriges 

Ständer, utväljer bland de sira en comitée, 

'hvilken har rättighet att bestämma valet,i 

händelse Konungens förslag ej skulle genom 

de flesta rösterna af bägge folkens representanter 

serskildt antagas. Konungens 

myndighetsålder är bestämd genom en lag, 

och så snart hans son myndig tillträder regeringen, 

aflägger han förStorthinget följande 

ed: jag lofvar och svär att regera Kon- 

Norrigeiöfverensstärm-nelse med 

dess författning och lagar, så sannt mig 

!gud hjelpe och hans heliga ord!ITrond- 

Jiiems kyrka sker Konungens kröning och 

smörjelse med ceremonier, som han sjel£ 

eger att fastställa. Om ej vigtiga förhinder 

kommai vägen, så uppehåller sig 

Konungen hvarje år någon tid iNorrige* 

-Konungen sjelf väljer ett råd af Norrska 

'medborgare, som icke få vara yngre än 30 

år. Oah detta rSd består åtminstone af en 

-Statsminister och sju andra medlemmar; pa 

'samma sätt tillförordnar Konungen en vice- 

Konung eller Ståthållare, som under hans 

frånvaro förrättar Tegeringen ihans namn 

och ställe. Men vice-Konung kan endast 

Kronprinsen eller hans son felifva, när haa 

Buehkoh Y> Ve\i 

*».

162 

uppnått sina myndiga ar. Hos Konungen 

förblifva ifader hans vistande i- Sverige den 

Norrska Statsministern och tvänne medlemmar 

af Sratsrådet, hvilka årligen ombytas. 

Konungen förordnar om alla offentliga kyrkans 

och gudstjenstens angelägenheter, alla 

sammankomster och församlingariafseenåe 

på religionssaker; han kan vidare utfärda 

och upphäfva förordningar, som röra 

handeln, tullen, näringsgrenarne och policen; 

dessa måste blott icke vara stridande 

mot constitutionen och de af Storthingee 

gifna lagar; han låter vidare indrifva de af 

Storthirvget pålaggda, skatter och afgifter; 

tnen den Njrrska statscassan stadnar i 

Norrige, och dess inkomster användas endast 

till Norrjges behoi Statsegendomen 

och regalierna måste af Konungen användas 

på det af Storthinget bestämda och för 

det allmänna bästa nyttigaste sätt. Konun. 

gen har rättighet att i statsrådet benåda 

förbrytare, sedan högsta domstolens utslag 

fallit och dess betänkande blifvit inhemtadt. 

Han väljer och tillsätter, efter sitt 

Norrska Statsråds hörande, alla kyrko-, ci» 

vila och militära embets- och tjenstemän,och 

desse svärja constitutionen s mt Konungen 

Jydnadoch trohet.Ingen kyrkansoch statens 

embets- eller tjenstemankan af Konungenförefskedas 

utan föregången dom; och de afskedade 

åtnjuta tvänne tredjedelar af sin 

förut innehafda lön,tilldess Storthinget för«»

163 

ordnat om deras person. Till belöniog för 

utmärkta Förtjenster kan Konungen utdela 

ordnar, men ungen rang eller titel, som 

ej tillika medför ett motsvarande embete. 

Inga personliga eller blandade ärftliga fö- 

Teträdesrättigliféter kanna förlänas någon 

för framtiden. Sin hofstat och sin hofbetjening 

väljer och förafskedar Konungen 

efter bejhag, Konungen har väl öfverbefålet 

cifver rikets landt- och sjömagt; -men dessa 

kunna, utan Storthingets samtycke, hvarken 

förökas eller förminskas,och lika litet som 

de kunna öfverJemnas till tjenst hos fremixiande 

magtcr, ätven så litet kan en fremmande 

msgts krigsfolk, med undantag af 

hjelptroppar mot fiendtligt anfall, utan 

Storthingets samtycke, dragas ini riket. 

har rättighet att sammank alla 

tropparne, börja krig och sluta fred, inga 

förbund och upphäfva dem, skicka sändebud 

och antaga dem; men vill han förkunna 

ett krig, så måste han meddela regeringeniNoirige 

sina tankar och inhemta 

dess betänkande tillika med en fullständig 

berättelse om rikets tilsstånliafseende på 

dess financer och försvarsmedel, hvarpå 

han är förpiigtad att sammankalla den Norr* 

ska Statsministern samt de Norrska och 

Svenska Statsrätten till ett utomordentligt 

Statsråd, samt med dem fastställa de grunder 

och oxnötändigheter, somisådant fall 

"jsilstc kommaibetraktande. IStatsrådet

164 

tan intet beslut fattas, om icke öfver lialfva 

antalst af medlemmarne ar tillstädes» 

Isjeifva Statsßådet hålles ett protocoll öfver 

de ämnen, som der af handlas,och hvarje 

dess ledamot är förpligtad att med frimodighet 

säga sin tanka. Alla af Konungen 

utfärdade befallningar (med undantag 

af militäriska eomrnandomål) contrasigneras 

af Norrska ministern; och alla beslut ? 

som Norriges regering under Konungens 

frånvaro vidtager, utfärdasidess namn och 

af vice Konungen eller Ståthållaren, samt 

undertecknas af Statsrådet, men contrasigneras 

af den» som "föredrager saken. Thronarfvingen 

till Norrige har, om han är Konungens 

son, titel af Kronprins, och så 

snart han tillryggalaggt sitt adertonde år,åt 

han berättigad att intaga sitt säteiStatsrådiet, 

likväl utan rösträttighet och ansvar. 

Utan Konungens tillåtand får ingen Prins 

af blodet förmäla sig; och handlar hanmot 

denna lag, så förverkar han Norriges krona. 

Dör Konungen, och 'thronföljaren ännu ät 

omyndig, så träda Nörrska och Svelaskia 

Statsråden tillsammans, för att gemensamt 

utfärda kallelse till StorthingiNorrige och 

Riksdag i Sveriges och tilldess bägge Vikens 

representanterhunnit församla sig och 

förordnat en regering tinder minderårigheten, 

förestår ett, af ett lika antal Nortska 

och Svenska Statsråd sammansatt Statsråd 

de bägge rikenas förvaltning landet

165 

iakttagande af deras ömsesidiga grundlagar, 

och presidium föres af en Norrsk eller 

Sven k statsminister, allt efter som lotten 

titfaliit. De, somien sådan händelse förestå 

regeringen, aflägga för Norrska Stortjiinget 

Konungens ed, antingen muntligen, 

om Storthinget är församladt, eller skriftligen, 

om sa ej vore. Så snart deras statsförvaltning 

upphör, aflägga de räkenskap 

inför Konungen och Storthinget; för den 

samma. Har den manliga Konungastammen, 

åöåt tit, o:h ingen thronföljare bljfvit vald, 

så inträder samma förvaltningssätr, tilldess 

en Konungaslägt biifvit vald. 

Folket utöfvar den lagstiftande magten 

genom Storthinget. (folkrepresentationen). 

Detta består af Ivanne afdelningar, ett lagthing 

och ett odalthing. Rösträttighet ega 

blott Norrska, borgare, som tillryggaja.ggt 

sitt 25 te Sr, fem år varit bofasteIlandet 

och tillika vistats der under denna tid, samt 

i)antingen äro eller, varit embetsniän,2) hafva 

egenrlotn på landet, eller äfven fem år 

odlat immatriculeradt landj 5),ärp borgare 

ihandeisstäd^rna, ellerien handels- eller 

uppstad hafva liggande fastigheter, som 

till värd-3 åtminstone utgöra 500 Riksdaler. 

Öiver alla röstberättigade invånare håU 

Jer, i,en handelsstad, magistraten,ihvatje 

socken fogden eller presten ettregister; och 

en hvar, måste, innan hanidetsamma upp» 

tages, ofFentligen svärja författningen %xc&

166 

het, Rästrätttgheten suspenderas genom» 

laga anklagelse for något brott, genom o~ 

myndighet eller banqueroute, till dess cre» 

clitorerne fått ful betalning, utom åen 

liändelse, att banqaerouten vore nförvållad; 

den, förloras* genom å.döm.dt-nesligt straff, 

så>o.m tiicrha», fastningsarbete m. m.., vidare 

genom intradeien frammanas inagts 

tjänst utan regeringens tillstånd, virSaregen* 

©ni bargare-rättighet ien främmande stat* 

andligeniåen liändelse nian öfverbevisas 

att hafva köpt rö-sts.r* sålt sia egen eller. 

rr;tatimar äa en fatsartiling.. Yalfo.rsam-. 

lingarns? hållas hvart tredje år och måste; 

vara-ti!1 ända fcire slutet af Drc^mber månad. 

Forsanalingsstäilet ar p.a la»dét mo« 

eterkyrkanifarsatalingen,i handelsstä-lerna 

kyrkan eller rädlmset., Rosternas afgif^ 

vande sker efter listan på d« mantalsskrif-» 

na. Stridi^heterne angåenrl^ rösträttighe« 

ten afgöras af församlingens föreståndare 

(på läflidet aP prästen och hans medhjelpare, 

istädarna af magistraten och. föreståndarne). 

Inaan, valen företagas, uppläses con* 

stituttio-nen. Istaderna utnämnes én valman 

f:')r hvärj.e röstegaad? femtionde man* 

I>assa valmän församla sig inom åtta da» 

gar, på det a£ öfverheten bestämda stallet:» 

och, utnämna, antingen bland sig sielfva 

eller da öfriâ roste2ande inom sitt väldi» 

strikt, en fjsrdedel af sitt eget antal, för att 

iniiana sig pä Storthinget* så att 3 till 6

167 

välja en, 7 till 10 två, 11 till 14 tre, 15 

till 18 fyra, som är det högsta antalet, en 

ort kan sända. Ihvarje socken på landet 

utnämna deröstegande invånarn©, iförhållande 

till sitt antal, valmän på det sätt, att 

ända till 100 välja en, 100 till 200 tvärme, 

200 till 500 trenne, och så vidareisamma 

förhållande. Dessa valmän församla sig 

derefter inom en månad på ett af amtmannen 

deltill bestämdt ställe, och ntnämna 

sedan, antingen bland sig sjelfva, eller 

bland de öfiiga röstegande inom amtet, en 

tionde dl af sitt eget antal, att infinna 

sig vid Storthinget, så att 5 till 14 välja 

en, 15 till 24 tvänne, 25 till 54 trenne, 35 

och derutöfver fyra, som är det högctaantalet. 

Om på nästa storthing befinnes,att 

representanterne från handlsf-taderca utgöra 

mer eller rninre än en tredjedel af rikets 

representanter, så förändrar Storthinget 

för framtiden dessa stadganden derhän, 

att handelsstädernas representanter förxiålla 

sig till landets öfriga som ett till två, och 

att hela antalet icke går und^r 75, men icke 

helier öfver 100. 

v 

Ingen Kan väljas 

till President ,som icke fyllt sina 30 år 

och de sista tio åren uppehållit sig iriket. 

.Ledamöterne af Statsßådet, de ejnbetsmän, 

som äro anställda vid dess expeditioner, 

hofbetjenter och hofvets pensionärer 

äro ur stånd att kunna bekläda en rtpresentants 

post. Endast sådana hinder, hvilka

168 

af valmännen blivit, er&sncle £om lagliga 

kunna frikalla från valets antagande} likväl, 

är man icke förtmndeia att emottaga valets 

om man tvänne gånger efter hvarandra varit 

representant vid ett ordentligt Storthing, 

Med en af öfverheten utfärdad fulJmagt visar 

man sig på Storthinget. Hvarje repre°. 

sentant är berättigad till ersättning ur statscassafa 

för sina reseomkostnader till och t 

från Sto»thin.get samt sitt underhåll, så län-» 

ge han bivistar samma Storthing; dessutom 

är han under denna tid befriad från allt 

personligt anspråk, så framt han icke ertappas 

med någon offentlig förbrytelse. De. 

på detta sätt valde representanter utgöra 

Konungarikets Storthing. Detta öppnas, 

vanligen hvarje tredje år, första, söckßeda-, 

geniFebruari månad. Iutomordentliga, 

fall har Konungen rättighet att sammankallariksdagen, 

icke allenast utom den vanliga 

tiden, utan äfven till ett annat ställe} så-, 

dana händelser äro ett fiendtligt infall, en ; 

smittsam sjukdom. Ett sådant utomordentligt 

Storthing kan af Konungen upphäfvas, 

om han så för godt finner. Medlemmarne 

af Storthinget göra såsom sädana tjenst 

itrenne på hvarandra följande år, så väl 

vid det utomordentliga, som ordentliga 

Storthinget, som under tiden hålles. Intet 

Storthing kan hållas, utan att tvänne tredjedelar 

af dess ledamöier äro församlade. 

Deras öfverläggningar öppnar Konungen el-

169 

Ser, den, som han dertill förordnar,med ett. 

t^Ji hvari han underrättar Storthinget, om 

jikets tillstånd och de ämnen, hvarpå haii 

isynnerhet önskar leda dess uppmärksam» 

het. Storthinget utväljer, en fjierdedel af 

sina medlemmar, som utgöra Lagthingetj 

de öfriga tre fjerdedelarne utgöraOdalsthinget. 

Hvarje thing håller sina sammankomster 

serskildt, samt utnämner sin egen president 

och secreterare» Det tillkommer 

Storthinget i) att gifva och upphåfva lagar3 

att pålägga skatter, afgifter och tall, äfvensom 

andra allmänna bördor, hviika likväl 

icke gälla längre än till deniJuli samma 

år, som det nya ordentliga Storthinget komjnit 

til!sammans; 2) att öppna lån på ri- 

Icets dreditj 5) att hafva uppsigten öfver 

rikets penningväsende; 4) att bevillja de 

till statens utgifter nödigapenningsummor^ 

5) att bestämma den summa,som börerläggas 

till Konungen och vice Konungen för 

deras hofhållning, och den Kongliga familjens 

apanage, som likväl icke får beståi 

fast egendomj 6) att låta sig föreläggas det 

iNorrige förda regeringsprotocollet samt 

alla offentliga berättelser och papper (med 

undantag af rmiitäriska comandomål)^ 7) 

att taga del af de förbund och tractater, 

som Konungen för statens räkning ingått 

med fremruande magter, likväl med undan^. 

tag af de hemliga artiqlarne, som dock ej 

böra varaiopposition med de offentliga;

170 

6) att instämma vederbörande förStorthinget, 

med undantag af Konungen och den 

Rangliga familjen, hârtiil likväl de Kong» 

liga prinsarne icke räknas, om de bekläda 

andra embcten än vice Konungens;9) att revidera 

de under tiden följda afiöuings- och 

pensionslistorna och deri företaga de förändlingar, 

som kunna anses vara af nöden; 

10) att utnämna 5 revisorer, som årligen 

böra genomse statens räkningar, och genom 

trycket kungöra utdragen derafj 11) att naturalisera 

fremlingar. Hvarje lag måste i 

Odalthinget först blifva föreslagen, antingen 

af dess egna medlemmar, eller a£ 

regeringen, genom ett statsråd. Har förslaget 

derstädes blifvit antaget, så skickas 

det till Lagtbinget, som antingen bifaller 

eller förkastar det,ihvilket stdnare 

fall det slnclcas tillbaka med bifogade anmärkningar. 

Dessa tagas af Odalthingetibetraktande,och 

lagges Lagförslaget på bordet, 

eller återskickas det till Lagtinget md eller 

utan anmärkningar. Har ett lagförslagaf 

Odaltbinget tvänne gånger blifvit förelagdt 

Lagthinget, och af detta för andra gången 

blifvit återskickadt till Odalthinget med 

förnyade anmärkningar, så träder hela Storthingét 

tillsammans, och Lagförslaget går 

igenom med 2 tredjedelar af hela församlingens 

röster. Mellan hvarje sådan rådplägning 

måste dock åtminstone trenne dagar 

förflyta. Har ett af Odalthinget före-

171 

slaget beslut vunnit Lagthingets eller det 

församlade Storthingets bifall, så sändes det 

genom en deputation till Konungen, om 

han är närvarande, ellerimotsatt fall till 

vice Konungen eller den Norrska regeringen, 

med anhållan om Konglig sanction. 

Samtycker Konungen till beslutet, så förser 

han det med sin underskrift, hvarigenom 

det förvandlas till lag. Samtycker han ej 

tjertill, sä skickar lian det tillbaka till Qdaithinget, 

med den förklaring att han för 

närvarande icke finner det lämpligt att sanctionera 

beslutet. Viddetta Storthing får beslutet 

icke vidare föreläggas Konungen af det 

clå församlade Storthinget. Konungen kan 

förfara på samma sätt, när nästa ordentliga 

Storthing å nyo föreslår samma beslut, 

Men blir det åter, sedan det å nyo kommitiöfvervägande, 

på det tredje ordentliga 

Stortb-nget oförändradt antaget af de 

bägge thingen och sedan förelagdt Konungen, 

med begäran, att Hans Majestät ej 

måtte vägra sin sanction till ett af Storthinget, 

efter mogen öfverläggning, som nyttigt 

erkändt beslut, så blir detta beslut en 

lag, äfven om Konungens sanction icke 

skulle ankomma, förren Storthingetatskilj.es. 

Stortinget blifver tillsammans, så länge 

det vill, dock ej öfver trenne månader, utan 

Konungens tillstånd. Om det af Konungen 

upphäfves, sedan det slutat sina göromål, 

eller varit tillsammans den bestämda

172 

tiden, sa lemnar Konungen genast,sin resa* 

Jntion på de ännu ej afgjorda besluten,i 

det han antingen stadfäster eller, förkastar 

dem; och alia.de, hvilka han icke utrycka 

ligen antager, betraktas af honom såsom 

förkastade. Alla lagar kungöraspå Norrska 

språket o;hiKonungens namnunder Norrska^ 

rik ts sigill, med undantag af sådana, 

som icke erhållit. Konungens sanction. 

Denna fordras ej för Stor^hingets beslut,i) 

hvarigenom det.förklarar sig enligt, con- 

stitutionen församladt såsom Storthingj 2) 

■ 

livarigenom det utofvar sin polios 3) hvarigenorn 

det gillar eller förkastar de närvarande 

medlemmarnas fuilmagter; 4) hvarigenom 

det stadfästereller gillar utslag öfver 

valtvister; 5) hvarigenom dt t naturaliserar 

fremlingarj 6) icke heller till det beslut, 

hvarigenom Odalsthioget instämmer Statsrådet 

eller andra till ansvar. Storthinget 

hålles för öppna dörrar, och dess rådplägningar 

kungöras genom trycket. Till förräderi 

mot fäderneslandet gör sig hvar och 

en skyldig, Som. lyder någon befallning, 

den der;, skulle åsyfta att störa Storthingets 

frihet och säkerhet. 

Ledamöterne af Lagtlnnêtutgöra,iföreuing 

med högsta domstolen, Riksrätten,* 

som iförsta och sista instancen dömer öfyer 

mal, som af Odalthinget blifvit giordss 

Onhängiga mot medlemmar af Statsrådet eller 

högstadomstolenianledning af förseel-

173 

9 

seritjensten. IRiksrätten presiderat presidenten 

förLagthinget. Den anklagade kan, 

utan att behöfva dertill uppgifva någon or- 

£ak f af Riksrättens medlemmar utvotera 

en tredjedel» likväl så, att Riksrätten icke 

får utgöra minre än 15 medlemmar. Isista 

instancen dömer högsta domstolen; men 

den får ej bestå af minre än justitiarien 

och 6 bisittaré. Ifredstider är högsta 

domstolen med tvänne af Konungen dertill 

förordnadeofHcerare den andra och sista instancenialla 

de miiitäriska mål, som antingen 

röra lifvets eller ärans förlust, ellet 

ock frihetens på längre tid än trenne månader. 

Ifrån högsta domstolens utslag eger 

intet vad rumi något fall; cle kunna icke 

heller underkastas någon revision. Före 

30 års ålder kan ingen upptagas till medlemihögsta 

domstolen» , 

Till statens embeten kunna endast 

Norrska m dborgare antagas. Norrige 

häftar för sin egen, men ej för någon annan 

nationalskuld. Ingen får der annorlunda 

dömas än efter lag, ing^n bestraffas utan 

dom och ransakning. Med de sportler, 

som tillfalla rättens betjenter, få inga afgiftet 

till statscassan vara förbundna. Ingen, 

kan häktas utomide fall, som lagen föreskrifver. 

Regeringen är icke berattigaii 

*att använda den militäriska magten mot 

statens medlemmar, utomide fall, som 

af lagen bestämmas! och i den händelse?

I 

174 

Ätten folksamling störer lugnet samt b] gennäst 

skingrar sig, så snart de articlarilan« 

dets lag, som angå uppror, tredje gången 

blifvit med hög röst af vederbörande civila 

myndighet kungjorda. Tryckfriheten. 

ar antagen, och ingen kan straffas för en 

tryckt skrift, så framt han icke med föresats 

och uppenbarligen ådagalaggt olydnad 

mot lagarne, förakt för religionen, sederna 

eller de constitutionella magterna, eller ock 

mot någon förebragt falfeka och äran kränkande 

beskyllningar. Frimodiga utlåtelser 

öfver statens förvaltning eller hvilket annat 

ämne Som heldst äro en hvar tillåtna,, 

Inquisitioner inom ens hus och hem tillåtas 

blotticritninella mål. Grund- och annan 

egendom kan i intet fall förverkas. 

Leöitiaä lös eller fast egendom till ofientligt 

bruk, så tillfaller den förra egaren 

fullkomlig ersättning af statscassan. För 

framtidenfå inga grefskaper, baronier, stamhus 

och fideicommisser inrättas. Hvar 

och en borgareistaten äriallmänhet lika 

mycket förpligtadatt på någon tid försvara 

sitt fädernesland, utan afseende på 

stånd eller förmögenhet} en närmare lag 

idetta ämne gifver Storthinget. Norrige 

har sin egen bank och sitt eget myntväsende, 

äfvenså sin egen handelsflagg. 

Dessa voro de lagar, som Norrige 

gaf sig sjelft, efter sin söndring från Danmark, 

dessa de villkor, under hvilka det

175 

forenaäe Sjg med Svsrige. ,Carl den Trettondeantog 

den med förbehåll om Sveriges 

Kikes Ständers co i>titutionelia rättighet i 

de stycken, som innefattade förändringar 

eller modifikationeriSvenska Rikets regeringsform. 

Aldrig, detta kan man med 

full öfvertygelse säga, har tvanne rikens 

förening blifvit på ett ädlare sätt verkställd. 

Såsom föreningen med Norrigeidenna 

period för Sverige var ä£ högsta vigt, 

var ock Noriigas förlust för Danmark en 

oersättlig skada, så mycket oersattligare, 

som detta Konungarike lidit ialla sina delar 

och nästan helt och hållet var ruineradt. 

Icke nog dermed, att Köpenhamn år 

1807 blifvit bombarderadt, hade Fransmännen 

derefter öfver år och dag huseratiDanmarks 

södra provincer; kriget med England 

hade medfört stilleståndihandel samtnäringar, 

och midt under riksmyntets djupaste 

förfall hade landet år 1813 undergått 

alla olägenheter af ett nytt krig, somi 

Synnerhet iorhäriat Hollstein. Här hade 

epidemiska sjukdomar till en ganska betydlig 

del förminskat invånarnes antal, då en 

boskapssjuka utbröt, som varade från December 

1813 till Mars 1814» bortryckte mån- 

ga tusen creatur och på dettasätt skadade 

åkerbruketisina grundvalar. Deraf hände, 

att efter upphäfvet handelstvång cursen 

likväl icke förbättrades» Hvad regeringen

176 

ock gjorde, föratt afhjeipa det onda, lam

Schweiz. 

177 

Af alla författningar, som kunna gifvas, är 

den så kallade förbundUförfattningen den 

aidra sämsta, emedan den utesluter den 

centralmagt, utom hvilken ingen regelhundeD, 

mot sin eviga bestämmelse svarande 

regering kan gifvas. Alldeles förgäfves 

gör man det påståendet: att en samfundsanda, 

som uppoffrar allt smått för det 

stora, sig sjelf och allt enskildt för det allmänna 

edsförbundet,ersätter centralmagten. 

Häda detta sin grund i tingens natur, så 

vore ock intet skäl för handen att antaga 

en annan regering än den förbundsstater 

pläga hafva, så borde alla riken vara förbundsstater. 

En förbundsstat uppkommer 

nödvändigt, der delarne, som skola utgöra 

ett helt, allt för mycket stå imotsats med 

hvarandraj men i sig sjelf är en förbunds- 

Stat aldrig något vidare än ett tpolitiskt 

embryon, som endast så vida liar någon 

borgen för sin varaktighet, som det med' 

framgång försvararsig mot utvärtes fiender; 

ty inskränkt till sig sjelft, kommer det nödvändigt 

uti inbördes krig med sig sjelft. 

Bvad som fattas detsamma för att njuta ett 

varaktigt lugn, nämligen centralmagten, finner 

det gemenligei)utomlands,antingen detta 

uppställer sig somfiende o:hförenarallamot 

sig till gemensamtförsvar, elleriegenskap 

Buehkolz V- Del. 12.

178 

af protector, 1 

som tar förbundsstaten i"sife 

sold. Före Franska revolutionenhadeSchweiz 

sjunkit tiij en gemensam magt, som bibehöll 

sig dciigenom, att den år in och år 

ut entledigade sig frän tillyexten i siij 

befolkning till alla d^ Europeiska tnagterv, 

som hade något intresse att befatta sig meå 

detsamma; hela dess lycka berodde und< t 

denna period påVless förhållande till det 

måogfalldiga Tyskland, hvartili det ursprungligen 

hörxLvoch hvarifrå/i det heller 

aldrig hade helt och Lållct söndrat sig0 

jEfter Franska revolutionens första verkningar 

på Schweiz uppstod hosmvå arné 

i de åtskilliga cantonemä behofve-t att höja 

sis till en bättre författningän den hitilis 

varande bund författnings varit. Imeller- 

tid blef dettabehofej tillfredsställt, dels för 

'de anspråk, som canton y 

rna g;orde, dels 

derföre, att de utlands!1' a 'ma.gteriia blandade 

sig i deras angelägenheter. Hvaå 

som lå£ for öppen dag, var, att de vanor 

den gamla federativa författningen efterlemnat, 

endast småningom kunde utplånas. Jnseende 

och begagnande detta, uppkastade 

sig Napoleon 1803 till lagstiftare för 

Schweiz. Den författning, han gaf dess 

invånare, hade det egna, att under det 

den för hvar och en af de nitton cantonerv 

som skulle utgöra Schweiz, bibehöll dess 

egna lagstiftning, alla cantoner sattesieh 

i

i 

t 

179 

>i

180 

Ostadigt låg det éj i cle mct Franliri* 

ke vid slutet af år 1815 förenade monar* 

chernas intresse,att bevillja Schweizarns den 

neutralitet de begärde, lméliertid härledde 

sig från denna vägran en upplösning af den 

hittills varande författningen,ihvars ställe 

en annan skulle införas, då likväl, Som bekant 

är, återförandet af det gamlaiallmänhet 

är förbundet med långt större svårigheter 

än tillskapandet af det nya. Det löfte 

om ett fullkomligt oberoende, som 

Schweizame erhöllo, om de ville göra gemensam 

sak med de allierade, var väl ocksåisig 

sjelft omöjligt att uppfylla, emedan 

den gamla federativa författningen 

Sjjelf innebar det största hindret för oafliangigheten. 

Också hade ej de allierade uppnått 

sitt mål, förränSchweizarne redan delade 

sigipartier. 1 den häftigaste striden 

råkade Canton Bern med Cantonerna Aargau 

och WåadtjiöfveramletInterlakeir dämpades 

ett uppror först genom militärisfc 

magt, ochiSolothurn kom det till ett uppror, 

som endast kunde stillas genom 150 

man Bernska troppars mellankomst. Trötta 

vid sådana uppträden/ gåfvo Ö terrike, 

Ryssland och England Schweizarne sitt 

misshag tillkänna öfver den bland dem 

fortfarande ofredligheten, under det de tillade,att 

de stridt, för att befria Schweiz 

från ett tryckande ok; och ville detta upp. 

fylla sin bestämmelse, så måste det utgöra

181 

en förenad föfbundsstat utan någon söndring 

af dess medlemmar. Denna de allierades 

förklaring verkade, att deniZiirich 

samlade landtdagen förenade sig om en 

federal förbundsact, som den 8 Sept. 1814 

enhälligt blef antagen, och från denna tidpunct 

sattesiverket. Efter förbundsactens 

antagande utnämnde landtdagendeputerade, 

som skulle å Schweiziska förbundets vägnar 

uppträda iWien,, nämligen borgmästarne 

von Reinhard, Wieland ocn Monte- 

»ach. Gastonernas privata fordringar och 

ömsesidiga anspråk blefvo uppskjutna och 

öfverlemnades till ett utskott af skiljedomare. 

Sådana anspråk gjorde Bern gällande 

på Waadtlandet och Aargau; Uri pä Livinerdalen; 

Glarus på Sargansj Schweiz med 

Glarus påUtenach ochGäster, samt Wesenzug 

på några fria amter; och de fleste af dessa 

cantoner skickade dessutom serskilda 

fuilmägtiga till Wien, för att bevaka deras 

enskilda fördelar. Genf,lösrycktfrån Frankrike 

och vid sin förening med Schweiz 

upphöjdt tillen serskild canton, hadeäfvenledes 

sin fullsaägtig i Wien. Men det 

m?irkvärdigasta phenomen t på" Sch-vveiziska 

jorden var, att det af Preussen återtagna 

furstendömet Neufchatel jemte Valentia 

intogosidet Schweiziska förbandet. 

kbt

182 

Italien, 

J-ên Italienska halfStv som viiiniedmn?. 

gen till denna del endast vidrört med afseende 

på Påfv^, såôm den gudomliga 

Jagens värdare* för

%JJ: 

183 

gammal häfd, for att införa en saker- 

nas ordning, som svarade mot deras på egen 

harid uppg oida ideajer. Ty förbindelser 

af detta olag äô blott så länge ©« 

skyldiga, som det politiska systemet Léjr nog 

styrka att hälla dem inom tillbörliga gran- 

SOfj och d.r dt sednare börjar vackla, 

kunna de endast förökade, derftf, uppkom-* 

apande olagenh?ter o 

Da vi fii

184 

Påfven, alldeles som fjente det bästa politiska 

system till ingenting, men korkan deremot 

till allt. Ett af Vi:tor Emanuels första 

påbud som regnt var derfore ett uttryckeligt 

förbud mot alla slags göromål 

och befattningar på sön- och högtidsdagarne: 

ett forbui, livarlfrån endast harhetnre 

och hårfriseurer varo undantagne. 

På samma gång införda Konungen äfvea 

de gamla högtidsdagarna, som likväl, till" för 

stor mäagdj, skada sedligheten, och tvinga 

farvirfsfliten. Icie ntijd härmed, !at hal 

i Turin äfveasom ihela sitt rike stärfga 

alla frimurareloger; och t som Påfveo, 

trängt Judarna åter tillba :a till deras gam- 

Ja gata, åt-Tatillde ooV. Vi;tor Emaauesl 

de gamla stränga förordningarna mas denna 

klassisarahäUet, obekymrad om de följder 

ett sådant förfarande kunde frafva för 

deras sedlighet. Af alla Enropas monatcher 

var han dan första, som på PåJvems 

anmodan antod sig Jesuiterna och till siia 

stater återkallads d?nna orden. M ad allt 

detta fartorada icke Victor Emanuel sin politiika 

bastämm^be ur sigte. På dat Savoyen, 

såsom tillföreue, skulle biifva Italiens 

förmur m>t Frankrike, blefvo, utom 

gärderna oza artillerist, nio regementen 

fotfolk o:h rytteri upprättade. Samma po» 

litiska idéer, som återkallat honom från 

Sardinien, hals Victor Emanuel att 

ta^ka for Géiuîska fristaten, som 

han liok i ersättning för h«/ad som

185 

genom tractateniParis blifvit af Savoyen 

afträddt tiil Frankrike. Genom denna tillökning 

fick befolkningen af hans ccrotinen* 

talstater ett tillägg af 4 

tilI 500,000 inen- 

niskor. Ingenting v»r idetta fall så afgörande 

som Engelsmannens intresse. Hade 

Genua förbli [vit en fristat, så skulle det 

efter sina e:^na insigter hafva förfogat om 

sina handelsfördelar. Sedan det deremot 

blifvit en del af en monar:hie, må te det 

följa de föreskrifter, som gåfvos det af dess 

regering; och då ett sådant forhållande dldra 

mest svarar mot Engelsmännens önskningar; 

så var der väl intet under, att det 

löite, Lord Be tinck vid sitt första inryckande 

gifvit Genuesarne, för att beveka dem 

till affail från Frankiike, åtsr blef ryggadt. 

Genua var från d~tta ögonblick en stödjepunct 

för Engelsmännen att verka på Norra 

Italien och långt merideras äniKonungens 

af Sardinien vål'4. 

Gynnad eller gynnande, fann Vi:tor Emanuel 

sin fullkomliga motfatsi Joachim den 

Första,Konung af Neapel. Denne Konung 

liade förgätit, att det aldrig ar tillåtet att 

skilja sig från sitt ursprung. Den lättsinnighet, 

hvarmsd han uppgifvit Bonapartes 

sak, måste hos honom minre hafva varit 

tn följd af dåligt thnkesätt än af bri 4 tpå 

erfarenhet icLn verkning?krtts, h~vaii han 

råkat alldeles oberedd; men på dotta sätt 

skulle han ock allt för snart göra den

186 

upptäckten, att efter Bonapartes fall ides^ 

Europeiska verlden intet stöd var honom, 

Qfrigt. Blott allt för ha,tigt utvecklade, 

sig hans öde', och ehuru vi, först längre, 

fram kunna berätta, utgången, deraf, s';all 

det IL väl här icke vara. på orätt ställe, 

som vi villia,i förhand Kiätta, på hvad 

väg J'»achi«i Murat kom till Neapolitanska 

thronen, och g^nom4 hviika Snillets och 

hjertats egenskaper ha...n,> var. i, tillfälle att 

kun.ia bibehåila. sig på, densamma. 

Joachim Murat, föddi departementet 

I-iOt, var son af en värdshusvärdiCahors. 

Hans fader bestämd? honom, till andeliga 

ståndetj men hans böjelsec svarade så föga 

deremotj att han,redanien ålder af fjorton 

år återvände till sitt fädernehem. Nu L 

förrättade hap i, dess ställe sin tjenst som, 

uppassare. L. dsen vid. detta lefnadssätt, 

sedan han hunnit manlig ålder, lät han 

värfva, sigiArdennernas regemente, som^ 

då låg i garnison ien af det södraFrankrike» 

sjöstäder. Genom sin lättsinnigjet 

förstördehan till den grad sina för;ållanden 

i detta regemente8 att han endast ku ;de. 

rädda sig genom en rymping. Paris upp-, 

toa honom. Hit' vände hanib ujan tillbaka 

till uppassaretjensten, men fann snart 

derefter en platsiLudvig den Sextondes 

constitutionella lifvakt. Sedan denna corps 

blifvit upplöst, blef han anställd som und^r- 

Heutenant i det tolfte Jägarö'regement,©^ 

\

187 

och, åk, un

\ 

188 

derhandlmgar, men isynnerhet de meå 

smärre stater, voro högst förenklade och 

knappt fordrade något annat än den skickligheten 

att kungöra sin öfverb*fälhaf~ 

vares befallningar. Genom honörn lät 

ock Bonaparte föra tiii Paris t ugnen, 

från Österrikarna och Sardinierna tagna 

fanor, för att leda allmänna uppmärksamheten 

på honom. Iexpeditionen från Li. 

vorno utmärkte sig ock Murat, som då 

anförde General Vaubois's f rtrah vid ö£« 

vergång-ja öfver Mincio och vid anfallet 

på det förskansade lägret utanför Mantua. 

Han försökte derpå att afskära General 

Wurnnen återtåget; men, sedan han kastas 

flera fiendtliga corpser, Uef han öfvermannaå 

och sårad. Under iidana vapenbragder 

förflötoåren 179goch 1797; och då 

Murat; följande aret iRom förde befälet 

under Berthier, om Kyrkostatens invånare 

uppreste sig mot det Franska tVranni-t, var 

det Murat, som tvang iovånarne af Albano 

och Castella iililyd iad, hvarvid hanisynnerhet 

rasade mot pr-sterskapet. Full af 

äregirighet och full af lust för äfventyr, 

beledsagade han Banaparte på dess tåg till 

Aegypten, der han stainade efter, då öfvergeneralen 

framträngde till Syrien och 

förolyckades vid belägringen af St. Jean 

d'Åcre. Murat hade under tiden bestått mången 

hård katqp, så väl med Araberna som 

med da Asgyptiska rebdbrnaj juen då

189 

Bonaparte förtviflade om framgången af 

sitt företag, ofverlemnade öfvercommando 

till Kleber och gick tillbaka till Frankrike, 

hörde Murat till de förtrogna,som åtföljde 

htroom. Han hade vid denna tiduppstigit 

till rangen af DiviîonsGeneral. Idenna 

egenskap inträngde han, efter Bonapartes 

ankomst till Paris, ispetsen för femtio 

grenadierer,ide femhundrades sal, upplöste 

denna Corporation och befordrade på det- 

Sa sätt directorialregeringens förvandling 

till Congularisk, och erhöll, till belöning 

för sina tjerster, icke blott en af första 

Consulns systrar, utan äfven commando öf- 

ver Cansulargardet. 

1 en ålder af 32 år var sonen aF en 

värdshusvärdiCahors blifven svåger till 

d?n första öfverhetspersoneniFrankrike; 

och denna förbindelse innebar, som, man 

lätt kan föreställa sig, nya befordringar 

och öfver hufvtid en bestämmelse, som,i 

Europas då varande läge, endast kunde 

föra till den högsta plats i samhället. 

Vid krigets förnyade utbrott förde 

Murat befälet Öfver resrvens förtrab; 

ochi spetsen for sin division inträngde han 

iVercelli, bemägtigade sig de der befintliga 

magazin«rna, gick sedan Öfver Sesia, 

drog sig till Novarro och tog en ställning 

längs högra stranden af Tecino. Härigenom 

tvangs öfvergången öfver denna flod, 

"ch Murats division var den första, som

■ 

190 

ankom till portame för Mailanrl. Knappt 

hade han emottagit stadens nycklar, förräri 

han lat kringränna citadellet, vid Nocetto 

gick öfver Po, intog Piacenza ooh bemigtigade 

sig de liendtliga magazinerna. I 

slaget vid Marengo förde han befälet ofver/ 

hela Franska rytterLt; och så vidt detta 

dervid segrade* bidrog han >genom sin beslutsamhet 

till denna seger. D riY.re '];]■.'£ 

han ock af Franska regeringen ; bt*gåivad 

med en h«derssabel. 

Ånnd hade han i^Ve f vt befälet öfver 

någoa annee, Hå han år 1801 fick commahclo 

ofver den obsérvationpcoups, som f-«tte 

sigimarche mot Ånco dels for *'tt berätta 

de genom vapenstiilestårjds-tractatc n i 

Treviso afträdda länderna, tlrls t»u furh»elpa 

Påfven till återfåendet af sina stat ra 

Ödet hade således gjort Murat till Päfveus 

beskyddare, seHan han några år föiut varit 

hans förföljare. Efter d n fred, som vid denna 

tiden slöts med Ferdinand den Fjerde, 

Konung af Neapel, nppfodrade Murat de 

Neapolitanska llylvtingarne att återvända tilI 

sina hem. Han regerade derefcer den Ci*~ 

alpinska republiken, Bivistade Consultani 

Lyon, ochinstallerade år 1802 de nya alitoriteternaiMayland. 

En dyrbar sabel, 

gom den Provisoriska Regeringen erbjöd 

honom, afslog han, på det, som han sade, 

dess värde skulle komma armeens behofvé* 

till godo. £)å hansnart derefter återkom till

191 

Frankrike, presiderade haniD partementet 

*Lots valcollegium, och inträdde dereftér, 

ehuru blott på en kort tid, i det Lagstiftande 

Råd. t. Ju närmare den tid 

kom, då CiTMisiilsvärdigheten på lifstid 

skiil'e förvandlartill en ärftiig 'Ktjsarevärdijhet, 

desto högre st?g Murat,,IJan, ißozj. 

TUiiämnd till Gouverneur af Paris,blef hani 

Maj samma år, med mänga andra Generaler, 

uppnöjd till Riksmarskalk; och iFebr. 

lÖOS befordrade honom Fransmännens Kejsare 

till 'värdighet af Fransk Prins, med 

titel ät Riks-Stor-Åmira!. Det stora bandet 

af hederslegionen föTde denna di-tinction, 

och icke långt derefter prydde Preussiska 

och Bajerska ordnar d n Franska Prinsen. 

IiöÖ5 års krig förde Murat å nyo 

befälet öfver ! 

det Franska ryiterietj han 

gick med reserven öfver Rhen vid Kehl, 

besatte utgångarne af Schwaz-wald, drog 

sig öfver Mil c.en till Ulm och förfölide 

Ärchéhertig Ferdinand på dess at rtåg 

till Böhmen. A nyo förenad med arnaeen, 

dref han Rys?arne öfv r St. Pölten, höll 

deniiNov. sitt intågiWien, "bemägtiga- 

'de sig, iinder föregifvande af »Ville Stånd, 

den stora Donaubryggan, o:h slog sedan 

Ryssarne vid Kollabrunn» Islaget vid Austerliz 

gjorde han vigtiga tjenster; och 

som kriget dermed var slut, begagnade Napoleon 

Preussens förlägenhet till flera afsom 

genom utbyte skulle bidra»

192 

ga till bildande af ett Storliertigdöme för 

Murat. Samme nian, som, så länge 

fcan varit i sirr faders hus, tagit emot 

drickspenningar af resande, fick irån denna 

stund titeln of Storhertig af Berg, emedan 

Napoleon, för att upplyfta sig sjelf, 

framft allt måste omgifva sina första 

verktyg med en lysande glan*. 

Denna förändring, somiTyskland gi k 

för sig om sommaren år 1806, und r ch :t 

den murkna byggnad, som man hittills kallat 

den Tyska författningen, plötsligen 

störtadetillsammans och ersatt s genom ett 

Rhenförbund,under Frankrikes protectoratj 

denna förändring lofvade den nya Storhertig* 

n ännu andra di-~tinctioner. Ikriget 

med Preussen, som var den närmaste 

följden deraf, tvarg Murat,i förening med 

Prinsen af Ponte Corvo, Prenzlow och Liibeck 

till capitulation, och sedermera hade 

han äfven sin andeli slagen vid Pultnsic 

och Eilau, äfvensomi det vid Friedland. 

Efter freden vid Tilsit tog Storhertigeh 

sitt Tyska hertigdöme i besittning, likväl 

endast på kort tid. INapoleons hufvud 

rådde då ideen om ett federativsystemj och 

äfven som han redan ibörjan af år 1806 

både gjort sina bröder till Konungar af 

Neapel och Holland, och, genom tractaten. 

iTtlsit birättigad dertill,inrättat Konungariket 

Westphalen för sin yngsta broder Hierönymus,på 

samma sätt tänktehan från denna

193 

stund endast på att diifva Bourbonska Kuset 

från Spa* ien, f/ir att äfvsn besätta denna 

thren m d någon af m a anTorvandter. 

Redan var huset Braga» za fördrifvet, och 

Drottning n af Hetruri n skickar! tillbad 

till Spa' ien, då genasti första månaderna 

af år 1808 ancta!ter träffades mot de Span- 

ska Bourbonerna. Storiiertiên 

af Be!g, 

utnämnd til! Kt_ jsarens I_,i«utft«a tiSpanien, 

ledde händelserna, som slutades medBourbonska 

dynasti: ns fErsätta d;tiilFrankrike, 

och så venart den littiils yarande Kolingen 

af Neapel blifv it uppsatt på Spanska 

thronen, tillföll

194 

och strömmen voro missgynnande, eifer 

emedan all hjelp af Franska flottan éfftfe 

blifvitj och Murat kunde skatta sig ty(fa 

Jig att hafva stadnat qvär på denna sidan* 

ty allt hvad som nådde kusten af Sicilien^ 

råkadeifångenskap. Aret 1811 förflötunder 

rustningar till Ryska kriget. Då detta 

utbrast följande år^t-, var det Murats bestämmelse 

att anf"Yta rytteri t till den 

ofantliga krigshär, som gick mot Ryssland. 

Härideisernö af detta fälttåg hafvai 

detta verk redan blifvit "b.skrifha, och på 

samma gång Murats deltagande deruti Efter 

Vans afresa< från Pohleni början af år 

18V3 var hans fästa föresals ostridigt att 

icke vidare understödå sin Svåger i hans 

éröfiingsföretag dock, som Ö terrik l 

e för- 

ika^tade iians tillbud, lät han likväl, efter 

slaget vid Bauzen, ännu en gång Ölvertala 

sig att dela Napoleons öde. Så visade 

han sig å nyo i Sachsen, der hans andeli 

Fransmännens seger vid Dresden icke var 

obetydlig. Slaget vid Liitzen sade honom 

först, att det stöd han egde iNapoleon', 

icke var orubbeligt; men hvad dtt icke 

tyckes hafva uppenbarat honom, är att den, 

som vill vara uppiätthållen, måste också å 

sin sida hjelpä till att uppehålla. Val kaii 

man icke med säkerhet säga, huru hån, efter 

sin återkomst till Neapel, kan hafva.beräknat 

sin framtid; likvisst trodde han väl 

Svårligen på Napoleons falJ, då han iBl4

195 

förnyade sina anbud hos Österrike och 

denna gången fann gehör. Hans uppförande 

från denna stund var en mans, som, 

emedan han fruktar det afgorande ögonblicket, 

på allt satt söker att aflägsna detta. 

Ju mer all Europeisk pplitik var en 

hemlighet fördenna uppkomling, desto minre 

hade hanicabin. ttet det mod, som. 

hån på slagfältet bevisat,desto mer var han 

blottställd för misstag. Då Napoleons fall 

jnot all hans formodan inträffafle, och alla 

hatts fjrra förhållandenbl fvo upplösta,då 

törstinsåg hän itikfe allenast,ihviixet farligt 

sptl hän inlålit sig,utan afven huru sannolikt 

allt förhonom var förlorad 1 :. Det var 

jck" lätt att motstå den Franska r-geriigens 

inflytande; men det var ärnm minre lätt att 

uppehålla den »I'naänr.a opinionens ström 

och styra förbi alla de klippor, som hotade 

dtisig sjelft svaga fartyget. All ånger 

kom för sent) och d«t gällde ett mod 

och en själsnärvaro, som endast falier på 

ovanHga menni.kor. 

Pafvens äterkoaist till Kyrkostaten 

Söåste af m r än ett slril vara oangenäm 

för Konungen af Neapel, menisynnerhet 

emedan säkerheten af hans regering hittills 

berott på den omständigheten, att Kyrkostaten,iFranska 

Kejsarens händ;r, blifvit 

regerad efter franska rikets allmänna lagar, 

Och emedan denna omstaaligaet nu på en 

gång upphörde. Då det icke stod i haas

196 

magt att hindra ctanna åtsrkoiust, ?öktelian 

åtminstone att förvandla den tiil en f: rtjenst 

för sig. Han förkunnade dej före 

Romarne från Bologna, huru ifrigt h-aa 

arbetade för denna Påfvens återkomst. 

Det synes, sade han, som ville Hiöilea 

gynna de känslor af tillgifver»faet, som fäst 

honom vid Romarne allt från den tid, dä 

han genom kriget första gången blifvit förd 

inom deras murar, likasom ville Gudomen 

vedergalla honom det goda han variti 

Stånd att göra, i det den valt honom 

att förkunna Romarne en &å märkvärdig 

och lycklig händelse. Mera som vän än 

cröfrare hade han besatt d:ras land; han 

brukade sin rätt endast för att mildra deras 

öde, och trots krigets beliofver hade de 

allmänna pålagorna blifvit minskade. AUt 

hvad han gjort för dem, allt hvad han för 

dem velat göra,skulle de bevaraitacksam 

hugkomst. pen Hel. Fadrens vänskap 

och staternas granskap gåfvo honom det 

hopp, att han skulle kunna gifva dem ännu 

flsra bevis af sin tillgifvenhet. Dock, 

huru omständigheterna än kunde skicka 

sig, skulle hono** likväl hvarje tillfälle 

vara kärkommet att ku na lemna Hans Helighet 

prof af djup vördnad och de Romerska 

staternas invånare bevis på sin 

vänskap. 

Med allt detta ville likväl Konung 

Joachim ej återlemna Kyrkostaten på an-

. 

197 

nat satt än som Pius den S ; unde under de 

si?ta tiderna innehaft densamma. Hvad 

tillförne derifrån blifvit af^Öndradt, skulle 

slås till Konungariket Neapel och tjena 

till belöning for det Joachim bidragit till 

Napoleons fall. Det blef derfore fråga 

om ingenting minte än en Införlifriing af 

deparietne Htrna Tronto, Metauro och 

Busono med konungariket Neapel. Huruvida 

Konung joa.him å de allirrades sida 

var berättigad tiil en sådan fordrar, är osäkvrt; 

nog af, han hade ej gjort den, om 

hanbättre skärskådat sin politiska belägenhet. 

Ganska b-Stämdt utmärkte han Metauro 

såsom den gräns, hvilken tills vidare 

(hvarmed han ostridigt hade afseeade på 

Wienska Congressen ) skulle skilia Konungariket 

Ne-apel från Påfvens besittningar. 

M~'n detta vaj- att på det känbaraste förolämpa 

den Hel. Fadren; ty huru det ock 

må förhålla sig med en Påfves fromhet, 

räcker den likväl aldrig derhän att med 

lugn betrakta föiluften af verldsliga egodelar; 

och den Hel. Petri fördel är en 

alltfir god förevändaing, at* man icke skul- 

le 2Öra bruk deraf. Väl såg éfg PåKen 

-B ' r. 

ur stånd attisp-tsen för en armee återtaga 

dessa d partementer; men om den allmann? 

opinionen redan börjat att förklara 

sig mot Konungen af Neapel, så förstärkte 

Pius den Sjunde densamma genom allt, 

somkunde sätta nämnda departementers un-

198 

dan: ållande iden förhatligaste dager- af 

usuipation oci tyratjrje. 

1 ri~

199 

raoter, tillhörde Påfven afven så väl 

som Rom och Littoralen } de måste derföre 

återkomma under Hans Helighets spira; 

och att viilja undanhålla cUtta gtbiet för 

Fåfven, utan att dertill ega det ringaste 

rättmätiga skäl, vore en handling af ärelystnad 

och tyrannie, som fullkomligen svarade 

mot den sista despotens uppförande, 

men som sannolikt icke skulle ega längre 

bestånd än hans orättvisa; ty ds högaallie- 

rade magterna fordrade rättvisa o:h kunde 

icke tillstädja några iöfvj ri r, sådana som 

de hvilka förefallit under det skändligaste 

af alla tyyanniero 

Ett sådant språk förkunnade förhållanden, 

hvilka, om de an icke egde rura p 

Ijitteljgen kunde blifva farliga för. Konungen 

ihaas un^d.ersaters tanka. Utan al£ 

autorisatijin å de allierades sida. försvarade 

han i:ke besättandet af de. Kämnda departeinenterna; 

ty då deitracta.ten.iFontainebleau 

förbundit,,sig att fdrskaffa Prinsen 

Euên B?auharnois någon skadeersättning, 

antingen i Tyskland eller Italien,,, så måste 

de vara angelägne, om, att på, Italienska 

halfön.några vacacta. länderi-r voro att 

tillgå. Men olyckligtvis föll det; hat, ett 

sådant steg medförde,på Konungenaf Neap.2l- 

attnu förebygga verkningarna deraf £ 

finseendetill N,eapoHtanarnep gjorde Joachim 

hva.dihans förmåga stod, han. lade af tili — 

s^mnet Napoleonj han upphäfde conscri-

t 

200 

psionâgen: hén lofvade en constitution och 

förorenade på förhand, att itatens embeten 

i an K?tingarUe endast 'skulle anförtros 

åt Neapolitan?' a borgare: han till och med 

n«dät,«ig til] d hagaideifolkets vidskepeher 

och bivi *ade processionerna. Men 

hans önskan aft bibehålla sig på Neapolitanska 

thronen lå^ ingenting så mycketi 

v 'gen som dt Fra«sedan det å nyoblifvit insattisila 

fordtm rätiigli t ;r, genast var oratätikt, 

huru det skulle kunna återupprätta 

siTia gamla förhå!land?n. 1Pari- utkamma 

skrifter, som rent afpåsjodo: att NapoleonS 

fall endast kunde fullandas genom den lagliga 

dynastiensåt^rstäHand ■ på denNeapolitanska 

thronen, ociiPrinren af Benevent, 

Ludvig den Adertondes Cabinettsminister, 

hade Joachim en verksam fiende, om hvilken 

man kan antaga, att han skulle uppbjuda 

allt, att på Wienska Conaressen skada 

Ko amgen af Neapel hos de höâallierade. 

IsjellFvä Storbritrannisn häda Joachim 

inga vänner; ty dåiparlamentet fråâ 

vä kt?s om de m d hooora afslutade tractater, 

nekade Ministraene,att några såda \a 

fnn.ios, och försäkrade, att Storbrittanni n 

under hög^t kritiska omständigheter endast 

rättat sig efter Ö tjrriki-?ka husets intresse. 

Isjelfva v rket berodde hela den hållning, 

som Konung J:>a;iim i den Europeiska 

veilden ännu kunde gifva sig, endast på

201 

cJen.nncler den Ii Jnn. med fhterri- e äfsltitade 

Uactaten; och rfen-a skulle Svårligen 

ha J va blifvit underte lera-*, om man då 

kunnat tio på rncjH :1; ren eller sannolikhets,naf 

Bofiftparti-ka dynastiens fall. Då 

nu, under h'i delsemas lopp, såiotti vanligt, 

Jångt m^r blifvit gjordt an man väntat,blef 

för Konungen af Neapel ingenting så far- 

-3i;^r, som det begr pp om Tagiighet (legitimit 

t) som utveckiarle sigianledning af 

Bourbonernas återställande på Franska 

tlironen; ett begrepp, som för honom förvandlade 

sig till en elak demon. För att 

bibe! alla sig, blef honom r.u ingenting annat 

öirigt än den upprepade försäkrat), att 

hans ■förhållanden till de Europeiska magterna 

voro de bästa iveridenj men en sådan 

försäkran finner ingenstädes tro, emedan 

den förutsätter omständigheter, rom 

bekräfta motsatsen. Joachims mest afgjorda 

fiende var och blef Påfven, som, när 

lian såg Bourbonerna så böjde att tiJlfyllestgöra 

alla hans önskningar, gjorde deras 

intresse till siit.Eftergifvande motEngland 

till och med ända derhän "att formligen 

afsäga sig alla anspråk på de katholska 

biskopsvalens bekräftande — var den 

Hel. Fadren så mycket ifrigare omtänkt 

att än fastare grund'ägga sitt Kyrkoväldeidet 

sydvestra Eur-.pa, hvarvid ingenting 

sk mycket låg ho om i vägen 

Som grannskapet med ta monarch, hvilkea

-K 

202 

s egenskap af en den Franska. revoltitiGnens 

elev måste försvara densamma, tiUj 

och med mot sin egen viilja. Vi skola 

längre fram få se, huru alla Joachims bes-, 

mödanden att h^bekålla sig på den Nêapo-, 

litanska thropen blifva fåfänga, och huru, 

han, drifven af sin förtvifUn, u; der icke. 

alldeles missgynP.ando omständigheten, försöker 

att bana sig med, vapeni hand en, 

väg;, som han likväl måste uppgiFva, emedan 

han icke blir understödd; vi skola då 

se, huru han först räddar sig till Frankrike, 

och der vSgar sigiäfveatyr, till dess 

han på kusten af Calabrien finner sin 

död. Föratt fullända tafiau af Italien»,, samhällstillstånd,, 

villja vi nublost anmärka, att, 

Storhertigen af Toscaaa regerade med den ( 

anspråkslöshet, som, bä^c. passar försiotighet 

och. godhet; och att Österrike, i be- 

"sittning af norra Italien, hade den lyckat^ 

att i.födseln qyäfva alla försök af Carbonari 

att upphöja'ltalien till enhet} som skedde 

derigenom, att huivudmännen för/lesammansvurna 

(Gc:nt ralerne Lecchi ochDemetri, 

med fljre andra) biefvo, arresterade. Panna, 

riacenza,»*och Guastalla togosibesittning af 

Grefv^ Marescalchi fpr Ärchefoertiginnan 

Maria Lovisa, Kejsar Napoleons gemål, 

som hösten derpå gjorde en resa till 

Italien. Modena hade fallit tillbaka till 

huset Este. IVenetianska gebietet räk-

203 

jia&e några på, repu' li':ens återställande; 

de gipg'"» ut från den tankan, att allt hvad. 

som s :ett till följe af Franska revolutionen 

skulle komma att gå til1b«ks, så att. dst 

gamla satrW ällstillstår.dtt i Europa åter 

fjlefve upplifvadL Den förena Sju Öarjnes 

republik anförtroddesi förväg åt Engelsmännens 

skydd, iivilka, sedan de 

xt dao tiUförene satt »ig i,besittning af de 

ofriga öarna, nu ock^å fipgb Corfu och 

spekulerade p|. Catraro 9 för att, deraf 

göra ett annat Gibraltar för de Q terrikiska 

staterna. Ferdinand den Fjerde församlade 

imellertid ett parlament, i 

Palermo» Dess öppnande sked.de den. 

10 Juli genom ett tal, som Konungen lät 

uppläsa genom en PKotonotarius. Eftetf 

Brittisk plägsed följde derpå, tacksägelseadresser 

från de b;?da camrarnej, och redan 

gjorde man förberedelser till öfverläggningarnes 

böi|ande s då i, hast, fem 

dagar efter parlamentets första sammanträde, 

en upplösning deraf inträffade 

under den förevändning, att Palermo, Syjakusa 

och nära 80 andra orter icke skickat 

några representanter. Upplösningen 

skedda genom Fursten di Trabia, som gaf 

ledamöterna, när de skildes, det iöfte,att 

Konungen med görligaste första skuJle 

gifva dem en. Statsförfattning, grundad på 

förfadrens lagar och tillika afpassad efter 

tidens fordringar.

204 

Ifrån Elba sag Napoleon på alla dessa 

uppträden och tilldragelser med den 

hemliga glädje, som den otillfredsställda ärelystnaden 

känner, när den ser nya vägar 

sig beredas. Sedan den 5 Maj hade han 

varit på Elba, och villigt hade denna öns 

invånare de följande dagarna hyllat honom. 

Genom sitt närvarande läge dömd till en 

overksamhet, som måste vara för honom så 

mycket mer plågande, Ju störreoch lifligare 

hans förra verkningskrets varit, gaf han 

sig välibörjan det utseendet, som kunde 

han spela en Diokles' roll}han träffade derföre 

anstalter'till uppbyggande af nya hus, 

till ett bättre begagnande af öns odlingstillfafién, 

till att förse staden Porto Ferrajo 

med friskt vatten. Men längtan efter 

den verld, han lernnat, fick snart öfverhanden. 

Af hans slägtingar var Prinsessan 

Bojghese den första, som besökte honomi 

hans landsflykt. Snart derefter följde 

hans moder. Mer än allt väckte ankomstea 

af den del af hans gamla lifvakt, som blifvit 

honom bevilljad af de allierade, åtan. 

kan på hans förra storhet. Militäriska skådespel, 

förr uppfördaistort, blefvo nu 

upprepadeismått, och bibehöllo bilden 

af kriget vid lif, så väl hos honom som 

hos hans följeslagareiolyckan, som plågade 

af kdsnad och återlängtan till Frankrike 

voro Färdiga till hvarje företag. Nya 

väckelser föranledde deras nyfikenhet, för- 

*

205 

hvilfca Napoleon hiifvit ett slags märkvärdighet, 

som man måste hafva sett, för 

att kanna dömed lugn. Många missnöjde 

utbytte fasta landet mot ön Elba, der de 

funno tje.nst och,ibrist på något bättre, 

uppehölio sig med förhoppningar. Den 

vändning, som sakerna tagit i Frankrike, 

bidrog icke litet, att de band åter blefvo 

knutna, som man önskade kunna anse som 

för alltid upplösta. Napoleon, ställd mellan 

Frankrike och Italien, blef ganska snart 

en stödjepunct för alla dem, somibägge 

länderna ansågo sig kränkta och tillbakasatte, 

eller ockisjelfva verket voro bäggedera. 

Engelsmännen, som skulle kunnat 

bevaka honom, gåFvo honom endast bevis 

af deltagande, till och med af beundran; 

lord Bentinck, lord Douglas, herr 

Sylverthorp och oräkneliga andra besökte 

honomihans ensamhet, och några deri« 

bland drefvo afguderiet så långt, att de reste 

till Corsica, för att se det land, der 

han var född. Konungen af Neapel drefs 

af nöden till försoning med honom, och 

ehuru han gaf sig det utseende, som kände 

han ingen annan fördel än de allierade 

xnagternas, kände han likväl så lifligt sin 

isolering och hjelplöshet, att ingenting 

kunde vara honom mer om hjertat än en 

ny hvälfning, det enda hvarigenom lian kunde 

bestå. Under sådana omständigheter 

förhindrades en landning i Frankrike en-

206 

dast genom Franska fartyg, som hade be« 

fällning att kryssa för E!ba. Men som 

partiandan iFrankrike förlamadealla Kon. 

''ungens'befallningar, så kunde d- a n afven allt 

för ]?it jacka dem, som hade afseende på 

IVapolöons bevakning. Ingenting var mer 

gynnende för ett vågsäznt ''foretag än den 

säkerhet, hväri Bourbonerna lefdeiFrankiclcej 

en säkorKet, som hvilade på de bevis 

af trohet och tillgifvéhhet, Hvårmed 

cle dagligen öfverhdpades af sina vänner", 

meni synnerhet af sina hemliga Jiendér» 

De kunde icke tro, att Napoleon,trots siri 

högtidiiga afsägelse och trots de hinder» 

som, efter deras tanUe, hotade honörn,så 

väli Frånkuke som det öfrigå Europa, 

skulle företaga något emot sig; och under 

det da dömda} till en äfventyrares djerfhet 

efter lagliga souêrainers tänkesätt, före« 

brår man dem till ozh med, ehuru ufäh 

tillräckliga bevis, det de försummade att 

uppfylla förbindelser, söm genom tractateniFöntäihebleau 

blifvit dem älaggd& 

>1» " goooopooco» '"C 1

■ 

207 

Tyskland och Wienska 

Congressen. 

| . ■; . v.i... 

i. Tyskland var or-dau knappt minre än 

pa Italienska halfön. Franska revolutionen 

hadeike kunnat verka tillbaka på de gamla 

Germanernas land, utan att först skaka 

och slutligen alldeles störta denna Göthiska 

byggnad, som man kallade den Ty;ka 

föifattningen. Genom venstra rvhenstran» 

dens förlust hade de trenne asdliga churfur 

r tendörnena försvunnit och eierigenom 

en refva uppkommit, som icke kunde blifva 

utan stora följder. Valexisterade ännu de 

verldsliga Churfurstarne; men de voro, säsom 

sådane, utan all bestämmelse, ja,man 

kunde säga, utan all mening,, emedan dem 

fattades den motsats, som genom de andliga 

churfurstarne hade pifvit dem någon betydelse. 

Päfve och Kejsare förloradehärigenom 

lika mycket för sitt anseende, och 

tillskapandet af en Furst Frimas förTyskland 

(denna uivext af Liinevillska freden) 

kunde ingenting ersatta, först emedan det 

var beräknadt för ett rike, hvars större 

hälft var Protestantisk; för det andra, emedanisjelfvä 

de kathoiska staterne a£ 

Tyskland den politiska andan börjat gifvä 

utslaget ötVer den ekklesiastiska; ändtligen 

för det tredje, emedan Påfven under dé

208 

stormar, som skakade hela Europa, endast 

kunde éxisfera på nåder. På hvilka orimliga 

grundsatser Tysklands politiska byggnad 

också från början varit uppförd, hade likväl 

centralmaktens förfall, sk vidt denna 

bildas genom en Kejsare, aldrig visat sig 

påtagligare. Huru svagt det förhöllsig 

med Tysklands enhet, uppenbarade sig vid 

slut t af ar 1805, rlå, efter fredeniPress- 

Jiurg, tvärme Churfurstars- förvandling till 

Konungar genom en man, som ansågs för 

u&urpa or, plötsligen förändrade alla förhållanden. 

Skulle de Tyska Furstameikraft 

af sin souverainetet haf a rättighet att 

mot Tyska ritéet öfverhufvud göra ge* 

mensam sak med fremmande lä der, så 

kunde det ej mer gifvas någon Ty*,k Kej~ 

sare. En oundviklig fcljd af detta onaturliga 

system var Rbenförbund t, hvaruti 

Furst »Primas genast fick den bestämmelsen 

att kungöra Tysklands lujfStar deras beskyddares 

befallningar. Revolutioner måste 

från denna stund följa på revolutioner. 

Som Tysklands minre stater endast kunde 

gynnas på de störres bekostnad, om protectoratet 

skulle fortfara, så blef intet annat 

öfrigt än att oupphörligen hota Österrike 

och Preussen, och så länge förminska 

dem, tilldess de för.vunno utur tingens ordning. 

Isig sjelft var således Rhenförbundet 

ingenti g annat än en mot Tyskland 

rigtad kraft, som, så länge den egde bestånd,

209 

måste åstadkomma den énå förändringen 

efter den andra, tilldess af det gamla 

Samhällstillståndeti Tyskland intet spar 

sner var öirigt; äfven med den bastå vijlja 

att bibehålla en viss ordning i Tyskland, 

hade ej Franska Kejsaren dettaisin magr, 

lön den motsägelse, hvariTysklands furstar, 

såsom souverainer,hvilka likväliafseende 

på sin beskyddare ej borde vara annat än 

prefecter, råkade med sig sjelfva. Då författningens 

band voro upplösta,gällde slägrskapen 

intet, och d n hos

210 

erade, ökte förvirringen. KomingarJLefc 

Sachsen förblefi Ryssames händer, som 

förvaltade det efter sina grundsatser, undei? 

det Konungen lefde ihalf fångenskapiBer* 

)in« Storherfigen af Fraakfmt hade ned- 

Jaggt insignierna af den hertigliga värdigheten, 

lemnat sitt Hertigdöme och begifvit 

sig till Constanz. Samma öde hade öfvergått 

furstame af Ixcnbufg och Leyen så* 

sam bestämda anhängare af Franska Kejsaren. 

De beståndsdelar, som btgjbtifaj Kobungariket 

Westphelrn, h^Öe väl åter tillfallit 

deras fordha egare; men tvänne deribJand 

(Hessen Cassel och Bratinsclavei^) 

funno, nar de återvände till fina stater,icke 

mer den hållnings soi» Ty;la författningen 

fordom gifvit dem. Hertigdöm^t Berg, 

tillbytt emot Ansbach och f(Jrstoradt genom 

beståndsdelar af det Preussiska Westphalén^ 

kunde betraktas som ledigt. Bajern och 

Wiirtemberg stodo der som stater, hvilka, 

sedan deras furstar erhållit den Kongl. värdigheten, 

sfskydde allt, som liknade någon 

Underdånighet, så mycket mer moné om 

sin rang, som den var ny. Baden var ganska 

benäget att finna sig på samma sätt. 

På andra sidan Rhen hade, sedan fredeni 

Pari?, eröfringarblifvit gjorda, om hvilkaS 

begagnande och fördelande man ännu icke 

var ense. Alla smärre furstar längtade tillbaka 

efter eft ©fverhufvud, icke så mycket af 

kärlek till en bättre tingens ordning, soiti 

eiifredan de> utan ett jådgnt öfveiMuvud

\ 

211 

aldrig mer laiftde komma till något anseende. 

Hvad de åstundade, afskyddes af de 

störra furstame, som, när en centralmagt 

'gåfves, fruktade att deri finna sin untiert 

gång. Hvad Ö tenvi isVa fiiuet sedan århundraden 

hade erfarit, kunle ej uppväcka 

fcågot begär efter Ty " :~a K ;jsårevärcii:]het'ns 

återfående; fa tm:r bhrdé d-ettå dertfrån 

afskräcka. Att öfverflytu denna iKt ja- 

Vevärdighet på ett annat !us,' fann man önmllgij 

ochisielfva vferket skulle ert sådan 

öfverflyttning varit det. Uidcr dcSsä 

omständigheter hiaste nödvändigt deri frågan 

nu upp: tå, hvad som fkulle biifva a£ 

Tysklaid. Öm 'en författning, sådåri den 

'tillkommer hvafje ståt, 'öit!.fastställénäfct 

af en ctntrålmagt, denna forsla grundläggning 

för all enhet, Idincle icke vara frågaj 

'ty der-mot satte Sig de stfirLa^te intressen. 

Ätt gifvå Tyskland en fövbundsftäts författtiing, 

syntes vara den enQa utvägenj men 

hvad är en forbnndsstat, Som vill bestå.af 

och genom sig.sjelf? Sådari vår såsernas 

stållnirigji så'dan den allmänna sinnesstämningens 

ovisshet efter freden'iParis. Men det 

pro y ;!em, Tyskland hade, att upplösa, var så 

knyckt t. mer invckladt,jii mer,,hvad som vår 

iitom Tyskland, därmed stod iförbindelse. 

iFramförallt måste Pohlens och Italiens öde 

åfgör^s; och jnmer åsigterna häråf voroolika, 

desto roer"blefvo Tysklands angelägenheter 

hela Europas. Mer an ( någonsin upp~nba»

212 

rade sig, att Tyskland, beläget injertataf 

denna verldsdel, endast så vida kan befordra 

sin egen fördel,som denna svarar mot 

alla Europeiska magters och om det å nyo 

blef ett ro£ för fremmande intressen, skedde 

dcii ingenting, hvartill ej grunden sedan 

århumJraderi var laggd. 

Wienska Congressen, som efter första 

anordningen, skulle öppnas de» iS«pt., hade 

biifvit uppskjuten till den i Oct. Omkring 

denna tid skyndade man sig från alla 

stater till Wien, som på detta sätt blef en 

medeipunct för den Europeiska verlden. 

Huvudpersonerna vid Congressen voro de 

trenne souverainer, somiegen person ledt 

kriget 

mot Napoleon: Kejsaren af Ryss- 

land, Kejsaren af Österrike och Konungen 

afPreussen. Utom dem infunno sig trenne 

Konungar vid. Congressen, nämligen Konungen 

af Danmark, Konungen af Bajern 

och Konungen af Wiirtemberg, sederxnera 

äfven Konungen af Sachsen, likväl 

så att han ej uppträddeisjelfva Wien, u« 

tan från Pressburg besörjde sina angelägenheter. 

Svårligen uteblef väl någon 

furste af det gamla Tyska riket, om han 

hade någon utsigt att genom sin personliga 

närvaro vinna några fördelar. Tillika 

fanns det väl aldrig en mer lysande 

församling af befullmägtigade. Iförsta liuien 

stodo de åtta hof, som undertecknat 

Parisiska fredstractaren 5 for Österrika 

( 

!

213 

Fursten af Metternich och Friherren af 

Wcssenberg; för Ryssland Grefve Rasuxnowsky, 

Grefve Stackelberg och Grefve 

Nesselrode, Statssecreterare för utländska 

angelägenheterna, för Frankrike Fursten af 

Talleyrand, Hertigen af Dahlberg, Grefve 

la Four du Pir, Grefve AlexisNoaillcs; för 

England Lord Castlereagh (sedermera aflöst 

genom Hertigen af Wellington), Lord 

Clahcarty, Lord Stewart, ca broder till 

Lord Castlereaghj för Preussen StatsCancellern, 

Fursten von Bardenberg och 

Friherre von Humboldt; för Sverige Grefve 

Löwenhjelrn; för Spanien Iliddaren 

Labrador,Stotsrådidepartementet förutrikes 

angelägenheterna- för Portugal Grefve 

Palmella Souza 11-»lstein, Grefve Saldanha 

de Garna och Riddaren Lobo de Silveira. 

Påflig Legat vid .Congressen var Cardinal 

Gonsalvi. Konungörne af Neapel och Sicilien 

hadei Wien endast agenter. Nederländernas 

scmverain representerades af 

Baron von Spaen. Bajerns fullmägtig var 

den/i iurstestånd upphöjde Fältmarskalk, 

Wréde. Hannover representerades af Grefve 

Mynster och Grefve? Harderjbergj Wiirtembergs 

angelägenheter bestredos, under 

Konungens omedelbara tillsyn, af Grefve 

Wujzingorode och Friherre von Linde.Hvarje 

Tysk Furste (med undantag kanske af 

$e alldeles för små.) hade sin serskilda 

fullmägtig, äfvenså de fria och Hanse-

214 

starna- På det nu ingen clen anctar, foa^ 

hadeiWienska Cungre? s>n»5>n» resujf^j a»st= 

te folifva b^röfvad, viiija vi %c\:é förgäta 

att anföra namnen på de Tyska Fur ! tarnes, 

och städernas cer?':ilda fullmäktig'-. För 

CfmrHe~s.n var Grefye von Kollar förste^ 

och Grefve $': von Tj^pell a d,ve fuilför 

Sforr ertir.■''.'"o:!11 H ssen Friherren 

von Tu'i

215 

|*V lätt förutseddt, att till

216 

f jrsamtaäe: er* Europeiskt och ett Tyskfc% 

Huivu1föremålto f»r det f.';rsta voro: i^ 

P-.» 'ilens åur&lällande, helt och hållet,, 

eller tiU en Ael, såsoa> sjtlfitändig 

s ■.'!■" 2) Konungariket Sachscis och åu 

»killiga a dra Ty^ka staters öde; 3) BaU 

gins bestämmelse och gra >cor- 4 )ItalienS 

öde; 5) Spaniens arr pråk på H*rUgdö,n*eiaa 

Panna o h Piacenza 6) Dt a[ Porfugal 

hos Spaniqo giorâ anspråket om f ä t,«iru 

geo Olivenzas .Ttergifva de: 7) Org«*ii atio% 

nen af Schweiz sasotn n

217 

«Jet kan man med ofverlygelse och sanning 

tillägga, hade man sysselsatt sig med ett 

förslag,mera värdigt denEuropeiska menskligheten. 

Tyskland, betraktadt såsom piedestalen 

för all Europeisk politik, kunde 

icke förbättras eller förädlas, utan 

att hela Europeiska verlden derigenom 

vann. Om det man iörehade kunde 

genomdrif vas, måste va! försöket visa; 

jmen blott alltför ofta tillintetgöresimenniskolifvet 

ändamålet genom samma medel, 

med hvilka man tänker uppnå det. 

Strax efter sitt satttcnantfäde i Wien 

gjorde de fullmäktige, som undertecknat 

traciatniParis, bekant, "att, sedan de moget 

öfvervägat sin belägenhet och de dem 

åliggande pligter, de endast så vida trodde 

sig kunna fullgörade sednare,som de mellan 

samteliga hofvens fullmägtiga inledde fria 

och förtroliga öfverläggningar* och att för 

ett sådant ändamål ett allmänt samman' 

Jkallande af de befullmägtigade skulle uppskjutas 

till den tidpunct, då de frågor, 

Som af dem skulle afgöras,hunnit den grad 

af mognad, hvarförutan ett med folkrättens 

grundsatser, Parisiska fredens stadganden 

och samtidens rättvisa förhoppingar i 

rnö/ligaste måtto överensstämmande re-, 

sultat icke kunde uppnås." Congressens^ 

formliga öppnande uppsköts derföre till 

deni Nov., under det de befullmägtigade? 

sninistrarne lefde iden förhoppning, att 

$e arbeten, som under tiden skulle företa- 

I

218 

gas, vasendtHgen borcfe bidraga till idee?«a 

nas rättande, de olika åsigternas jemkningn 

och till befordrande af dit stora verk, som, 

var föremålet för deras gemensamma säncU 

iiing, När de sålunda förklarade sig, föreställde 

de sig de svårigheter, hvarpå de 

Skulle stöta, ostridigt mpre, än de i sjelfva 

verket voro. Der^s önskan var, att på, 

sa kort tid som möjligt se Corigresseh shitad,iden 

förutsärtiiing, att de sista månaderna 

af år 1814 dertill skulle göra, 

tillfyllest. Denna vanta(n blef ej uppfylld. 

Hvilken rollFrankrike tänkte spela på 

CongrcsseniWien, visad,e sjy, så snart 

denna 4e befallrnägtigade ministrames förklaring 

blifvit kn.ngio.rdiFrankrike, En. 

commentar deröfver, infördi Moniteuren, 

för den 22 October, tillkännagaf dess cabinetts 

tänkesätt blott alltför bestämdt. 

"Denna förklaring, hette det, vore den för-, 

sta underpanten af den vishetens anda, son\ 

skulle 3eda de församlade fullmägtiges arbeten; 

ty endastirådslagens mognad och 

alla passioners tystnad kunde en skyddande 

autoritet ega rum för de i den sista> 

Parisiska tractaten påkallade och erkända 

folkrättens grundsatser. Således skola 

samtidens stora förhoppningar uppfyllas; 

ty mtå säkerhet kunde man af de förestå-» 

$xide Tiaaderliainåliagarna vänta ett resultat^ 

som svaraåe raot allt hvad folkrätten och\ 

%m Ui«i-änQ* lättyijao nationerna inaeHan

219 

föreskreivo. På en tid, då de störstamagter 

förenat sig att i staternas ömsesidiga 

förhållanden införa aitningea För cgande 

jätt och thronernås säkerhet, kunde man 

fndast förvänta politiska \indeihandlingar, 

som stämplans af samma billighetens 

anda. Europa antoge dessa lyckliga förebud, 

o h Franktie, utan att på minsta 

sån au das de f rdelar, andra stater furpuftizfvis 

kunde bev&x-** vitle endast biäraga 

tiil fasmällandrt, af en raUvis ]eravigt. 

På det iiom sitt stöt? egde alla grundijrnnen 

för kraft och ly ka, ca sökte det «j 

sådana utom si a r täospr. Det tilhlöte 

sitt öra för alla insinuationer, Som åsyftade 

år.evir.förandet af blott*; conveniencens 

systennr; och åt r upptagande sin roll, 

som fordom tillskyndat det alla nationers 

aktning och erkänsla, tftersträfvade

220 

då Congressen sammanträdde, föliande:Portugal 

och Spanien hade återgått inom sira 

gamla gränsor; Parisiska tiactaten hade 

bestämt Frankrikes område; Österrike 

hade betnägtigat sig de lllyriska provincerna, 

hertigaöniet Venedig och Ltombardiet; 

och Storhertigen af Wiirtzburg, en 

broder till Kejsaren af Österrike, hade åter 

kommitibesittning af Toscana. Ryssland 

fcflde på förhand underlaggt sig Hertigdömet 

Warschau och fordrade återlemnandet 

af allt hvad fordom tillhörde republiken 

Pohlcn. Storbritannien gjorde det, som 

genom Parisiska tractaten tillfallit detsamma 

pl Frankrikes bekostnad, äfven så litet 

till föremål förvidare undersökningar, som 

Helgoland och Goda Hoppsudden,ihvilkas 

besittning det kommit genom revolutionskriget. 

Till och med Bajern hade följt 

Österrikes, Rysslands och Storbrittanniens 

exempel, då det utan dröjsmål bemägtigat 

sig Wiirz-hurgska landet, som blifvit det 

samma lofvadt, dels såsom en belöning för 

dess biträde till den stora alliancsn år 

3813, dels såsom en skade-ersättning för 

dess andeliTyrolenj Preussen hade, efte

221 ! 

tiess Frankiska stater befunne sig ännu i 

Konungens af Bajern händer, hvilken Kejsaren 

af Österrikeifjerde artikeln af alliancetractateni 

Ried lofvat en fullkomlig 

ersättning föralla afträdelser, som han till 

befordrande af en förbägge staterna passande 

militärlinie, komme att göratill Ö.terrike; 

tillkom honom skadeersättning for det som 

han sedan år 1806 tillsatt, så tillkom honom 

äfven belöning för hans förtjenster 

om Europas befrielse, hvilka icke kunde 

misskännas. 

Måttstocken för dessa skadeersättningar 

och belöningar kunde svårligen vara 

någon annan än det territorial område 

och den befolkning, som tillhört Konungariket 

förekriget år 1806.Men hufvucjpuncten 

härvid var, att,somKejsaren af Ryssland 

oafbrutet fullföljde ideen om Pohlens återställande, 

och genom inga föreställningar 

kunde förmå» att afstå derifrån, det så kallade 

Siidpreussen, som Sedan år 1807 burit 

namn af Hertigdömet Warschau, icke m«r 

kunde åter tillfalla Preussen. Hvad som än 

på andra sidan Rhen kunde tillfalla Konungen 

af Preussen, stodo dock dessa provincer 

blottien svag förbindelse med rikets 

ofriga beståndsdelar, och kundeianseende 

till grannskapet med Frankrike mer betraktas 

som en börda. Under sådana omständigheter 

blef -svårligen något annat öfngt 

än att slå Konungariket Sachsen till ?r>\is*

222 

sen. Så vida detta skedde, gafs detiTysklåriå 

ett Konungarike och en dynastie minre;»eri 

forlust somTysklandîanseende till mängderi 

öf sina dynastier och oafhänîga stater, e) 

skulle hafva kätit, då deremot en sådan. 

anordning skulle blif/it ert utmärkt välgerning 

för Europa-, hvärs tvister genåai 

ingenting sa mycket underblåsas, som gétoom 

Tysklands mångVäl 

\ 

de; Efter alla Hittills 

varande begrepp om jemvigt, vår dertna 

förening till och med nödvändig; ty, 

om Puiihns återställande lyckades, ja om 

ock Ryssland endast genom Hertigdömet 

Warschau förökade sin styrka, så låg iningenting 

närmare än Preussens förstätkan?!© 

genom Sachsens, så vida Tyskland 

Mslle hafva någon underpant för "Sitt liigrt 

och dess ostörda framtida bestånd. För 

Körningen af Saclisen gåfvos jflere möjliga 

eershttniugar, om man icke vilie på hononnf 

såsom Napoleons trög-a te anhängare, 

otofva all rättvisåns srränghet; och det 

Sachsiska huset hade så mycket biinre atfc 

beklaga sig, som Fredrik Augu;t icke hade 

några bröstarfvingai* af matiJiga liniehj 

hvilka fcans Konungarike borde tillfalla. 

Allt detta talade för Sa^hsens införlifvande 

med Preussen; och man kunde än* 

im tillägga, att invånarne af det fötraKotiitngariket, 

såsom de der hade språk, religion 

och sysselsättning gemensamma Qied

223 

Preussarns > förofrigt alltid varit af dem beberoende 

och alldeles icke kunde hafvå 

jnågon orsak att beklaga sig öfver det öde 

dem förestod. tJnder kriget hade de uttryckeligaste 

löften härom blifvit gifna; 

och i föitroende till dem hade Preussen 

infunnit sig vid Congressen. Ryssland 

hade gifvit sitt Icfte, emedan det endast på 

detta villkor kunde erhålla Hertigdörnet 

Warschau; icke ininre Österrike, emedan det 

ganska väl käride, huru mycket det hade 

Preussens ansträngningar att täcka för sina 

landvinningar uti Italien; äödtligen äfven 

England, hviiket med mera likgilHighet betraktar 

förändringar, som Continentalstaternas 

besittningar undergå. ÅTt afväntla 

från sig det förhatligaiett våldsamt tillegnande* 

hade Preussen under kriget öf- 

Verlemnat förvaltningen af Konungariket 

Sachsen lill Ryssarne^ Imellertid var det 

ögonblick kommet, då detta Konungarikes 

öde skulle afgöras. Den 27 October nedlade 

tlysékä Gouverneuren Furst TVepnin^ 

till följe af en mellan Ryssland och Preussen 

afslutad öfverenskommelse, som Österrike 

och England hade biträdt, förvaltningeniPreussiska 

Cotnmissariers händler, och 

tillkännagafiförväg de Sachsiska autoriteterna, 

att Sachsens förening med Preussen 

snart på ett ännu formligare oc hhögtidligare 

satt skulle kungöras. Strax deréftet 

tögo Preussiska fujimagtige Konumgarikefe

224 

Saehsen i provisorisk besittning; ochi 

Dresden nedsattes en RegeringsCornmissior>% 

som omfattade förvaltningens alla grenan 

Ingen, eller åtminstone blott få, tvifladé 

på Sachsens Förening med Preussen. Väl 

protesterade Konungen af Saehsen, på en 

Isndtgård, I

» 

225 

Det larm, Sacfisens besittningstagande 

ai Preussen uppväckte, gaf ejgodt hopp 

om någon lycklig utgång på hela afairen. 

Det utgick frän personer, som, hotade med 

förlusten af sina privilegier, sökte afvärja 

föreningen derigenom, att detadlade Preussens 

politik och framställde den såiom isynnerhet 

farlig förÖst rrike. Så inskränkt 

ock dt. t begrepp v»r, som förråddesigides"a 

tal, gåfvo de likväl tillfälle att se,ihvUken 

dager Preussens förtjs ;«ter om Tyskland 

betraktad.s, och huru litet man var 

hö}å att låta detsamma rattvisa vederfaras, 

om det kom ftn på att rädda Ty ~fe-a ds 

snå^gvälde» Dd» SachsiskiJ skriftstallar/ies 

producter voro val något» som man Smycket 

lättare kunde sarta iig öfvtr,sotn det 

icke felades hufvuden, hvi!!;a antr-go cig 

Preussens sak; men knappt hadebullret blitvit 

allmännare;, förrän Franska sändebudet 

iWien antog sig Konungen af SacLseni 

en skrift, och mrd sådan skicklighet förvände 

den synpunct, ur hvilken SachsenS 

förening med Preussen borde betraktas, 

att ifrån denna Stun3 en tydlig insigt i 

saken knappast var möjlig. 

Det ankom.på att afgöra, hvilka följder 

det skulle bafva för Tyskland och hela 

JÉuropa, om tvänne miUioner menniskor, 

som hittills haft sina egna furstar, komma 

Buchh. V Dt ii-

226 

tander omedelbart skydd af en Större tnagt» 

somisanning icke var känd för att pä rå* 

got sätt våldföra sina undersåter. Denna 

fråga besvarade nu Frankrike, om ej med 

den förolämpades hela fiendtlighetj som ej 

kunde förglömma, huru mycket dtt lidit 

genom Preussens affal!» dock med all den 

dolda list, hvarmed det alltid blandat sigi 

Tysklands samhällstillstånd, för att grunda 

sin egen styrka på detta rikes svaghet» 

Frågan om Sachsens och dess souverains 

öde, trodde det, kunde betraktas ur den 

dubbla synpuncten af rätt och nytta. Mari 

talade om Konungariket såsom ett vacant 

land» om Konungen såsom en förbrytare» 

Som på sin höjdkunde hafva att förvänta 

nåd* Men denne Konung hade icke lemnat.någon 

afsägehe; och om han förlorat 

sina rättigheter» så måste man antaga 

ett af bägge, nämligen antingen att eröf* 

ringens rätt gjort honom den förlustig* eller 

att domstolens utslag beröfvat honom 

desamma. Då' Europas förtryckare förfogat 

om det af honom eröfrade Hannover* 

hade England,istallet att erkänna rättmätigheten 

af denna anstalt, förklarat den 

magt krig, som skulle funnit sigiatt emottaga 

det af honom; och då, för att ittöiva 

repressalier, England afträdt Guadeloupe 

till Sverige, Hade samma Europas undertryckare 

å sin sida förkastat den läran» att 

"röfringeni och för sig sjeli kunde be*

\ 

227 

rofvä någott cless souveraina rättigheter 

ofver ett land. England och Frankrike hade 

således bägge lika mycket förkastatdenna 

lära; och genom blotta eröfringen hade 

Konnrigariket Sachsen icke kunnat 

blifvit vacant! Ötvifvelaktigt ha3e Konlingen 

af Sachsen ej blifvit dömd; man 

hade hvarkea kallat honom för rätta eller 

bort,honom; han befunne sig såledesisamtna 

tillstånd som en anklagad, d. V. s.ittt 

tillstånd* då man icke förlorar rättigheten 

att anses oskyldig» till dess domen fallit. 

IVlåste Körningen af Sachsen dömas,så uppfetode 

den frågan; af: hvilken? Till äfventyrs 

af sina ånklaâre? Kanske af dem, som 

tänkte rikta sig al hans land? Kanske af dem, 

hviikas politik tillskapat denna nödvändighet) 

som Inkallar honom från alla de fel, 

han kiiniat begå? Skulle han dömasaf Sach- 

Sen? Men Sachsen önskade enträget att få 

liöftomtillbaka.Af Tyskland? Men Tyskland 

6ii«kade framför allt att se honom åter in- 

Jsattisina tättjgheter. Åf Congressen? Hvilken 

af de ministrar» som bilda den, har då« 

erhållit ett sådant uppdrag? Och hvartill 

alla dessa frågor? B uöfde man säga Europas 

soitverainefj att Konungarne ej nafva 

någon annan domare än den, som rätt dömer? 

Öch behöfde Dian väl fru :ta, att af 

dessa souverainers ministrar andra maximer 

skulle fastställas? Konungen af Sachsen hade 

ej blifvit dömd,emedan han ej kunde dömas. 

/

228 

Huru skulle han då kunna fälla??Dock, om 

man ock medgåfve, att han kunde biifva, 

atthan redan verkligen vore det, på hvilka 

rättsgrunder kunde det honom ådömda 

straflet äfven gälla för Prinsar e af ha 

blod, för dem af {jer.tig i a iir.ien,som f,Jk« 

tatide allierades leder, utgjutit sitt blod 

och uppoffrat allt för den gemensamma 

saken? Skulle den, af upplysta nationer ur 

deras strafflagar bannlysta conJi cationen införasiEuropas 

aHmaara folkrätt? -Skulle 

cor.fiscationen af ett Konungarike vara tninre 

förhatlig än d.n af en usel trädkoja? 

Carl den Femte, hade efter Johan Fredrik, 

Som var hans vasall,icke öfverlemnat ChurfurstendCmet 

till ett irenimande huS5 och 

skulle det förenad Europa, om det kunde 

döma öfverFiedrik August, vara miqre rättvist 

än Carl den Femte varit? Kunde Europas 

förenade isagter, såsom dess åt rställa» 

re, få det infallet att följa exemp 1, som 

Carl den Femles regering erbjöd?Iall ting 

ma c te man öfverväga de följder, som ett 

beslut kan medföra. Att handla, så om 

gåfve eröfringen äfven souverainsrätt, skulle 

vara att tillintetgöra Europas statsrätt, och 

Ställa hela denna verldsdel under godtycket» 

obundna välde. Att uppsatta sig till domare 

öfver en souverain, ville såga detgaixw 

ma som att på förhand samtycka till alla 

möjliga revolutioner, ville säga att anse 

den redan iälld, som ej eu gång kunde dö-

229 

ivac;vi'le sâ att trampa under fötterna 

rättvisans och förnuftets första grundsatser. 

Och hvem skulle det, som man iafsende 

på Sach en förenade, ku^na landa till någon 

fördel? Tillafventyrs Preussen? Tvärnia 

millioner undersåter, som kanske först etterett 

århundrades" uile1rsona,sig med den 

nya dyna tien, anse sig fur undertryckta och 

med nöje begagna hvarje tillfälle att slippa 

detta förtryck, kunde för Preussen endast 

bilfva ett ämne till förlägenhet, oroligheter 

och faror. Istället således attökaPreussens 

styrka, skulle man endast försvagadet. Hvilfcen 

rättightt htde. Prfuên för öfrigt, att 

ti!legna -ig si,u egendom? Hademan 

ctå fr ?tit, hvilket skyddsvärn detvarit för 

Tysklind vid underbandlingarne i BaêJ, 

Rasradr, och 1805iWien? S;ul- 

-1» Ty klatid deraf draga någon fördel?För 

att kännk angelågeriheter, måste 

man höra d:-' - önskniiigar. Dess furstar 

s''ulle vib?t "ke befinnas tvehogse hvad 

de borrte ;aska eller frukta; men alla, en 

enda undantagen, vore af den tanka, att 

det v

230 

skådar,e af den inre tvedrägten? Fastmei? 

vore det sannolikt, att det skulle begagna 

densamma, och tilläfventyrs gjorde det e] 

orätt deri. Och hvad fördel skulle England 

draga af Saqhsens förening med Preussen? 

Ljipz,iger marknaden skulle blifva för 

detsamma tillstängd. En förevändning, så-, 

dan som 

nighet vore nödvändig för Tysklands lugn 

och säkerhet} men det sätt, hvarpå man vo* 

re sinnad 3tt hoppa öfver Sachsen, skujle k 

nyo upptända den gamla täfUn mellan desâ 

bägge riken. 

Så förklaradesig det Franska sändebud" 

skåpet ö ver förevarande ämne: så uppväck-» 

te det, strax efter sitt uppträdande iWien, 

fciJa gamla antipathier; så sökte det, under 

vänskapens, oväldighetens och vishetens 

täckmantel, att återställa Frankiikes förlo-» 

rade öfvervigt. J sjelflva Paris itadnade maa

231 

fc&e efter dessa förklaringar. Moniteuren, 

som ännu alltid förblef den officiella tidningen, 

lapprepade dem under andra vändningar, 

och foga fattades, att han ej förde 

samma fpråk, som tijhört honom under 

IMapoleon. Åtminstone behöllhan sinagamla 

konstgrepp. Itn från Barnberg daterad 

artikel, framställde hao Sachseps förening 

med Preussen såsom något, hvilket vore 

underâstadt stora svårigheter, och tillade 

derpä: att, om CongresseniWien vore böjd 

att a nyo blottställa Europas lugn, Försynen,iolyckans 

och resignationens sköte, 

åtminstone bevarat en souverainfri från den 

allmänna smittan; och att denna scmverain, 

återgifven sina rättigheter, fremraande för 

ärelystnaden som för Jiämnden, och endast 

betänkt på attisin regering anväsda ädelmodets 

°ch moderationens grundsatser, 

tiilafventyrs ensam vore berättigad att döma 

öfver Konungen af Sachsen, Men Lud* 

yig den Adertonde frikallade denna fur-te, 

icke af någon egennyttig politik,utanikraft 

af sina grundsatser, hvilka det vore önsk» 

ligt, att de blefvo allmänt rådandeiEuropa, 

Sålunda ajitog sig Ludvig den Adertonde en 

man, som (detta kan icke nekas) gjort allt 

hvadihans förmågastod, att hindraBourbo*- 

,nernas återkomst till Frankrike; och på samsna 

gång lade samme Ludvig den Aderton» 

de hinderi vägen^ för en Monarch, som 

tiilafventyrs hade blott allt för ovedersäg»

232 

liga anspråk på hans tacksamhet. Men liar 

afgjorde andra saker; och under det Konungens 

af Sachsen sak fann så varmt försvarareiFrankrike, 

var svårligen den önskan 

att skydda denna monarch för en orättvisa 

driffjedern dertill; fastmer styrdas man 

af den önskan, att göra sig betydandeide 

nya tvisterna, och att af allakrafter försvara 

det Tyska mångvälder, *den förstagrundvalen 

för Frankrikes relativa styrka. 

Men knappt hadeiFrankrike tecken 

blifyit gifvet till Konungens af Sa:hsen 

försvar, förlän samma ämne äfveniStorbrittannien 

började att sysselsatta,sinnena. 

Oppositionspartiet iparlamentet, alltidtillreds 

att göra sig gällande och gå in på 

folkets fördomar,fordrade af ministrarna en 

förklaring öfver den frågan: huruvidai 

sjelfva verket en öfverenskommelsevore för 

handen, hvarigenom Sachsens föreningmed 

Preussen Wifvit af England samtyckt. Det 

fatt, hvarpå man förklarade sig öfver sjelfva 

saken, bevisade, att man i sitt omdöme 

deröfver rättade sig efter vanliga rättsbegrepp, 

hvilkas användning på politiska förhållanden 

alltid är förbunden med stora 

svårigheter; men aldramest var den Brittiska 

handelsverlden intresserad afmarknacieniLeipzig, 

som den icka ville förlora. 

Bdiuistrarnes svar var undvikande och föTblef 

ået\ ända till dess sakernaiWien tagit en 

sådan vändning, att de,,ienlighet med san-

233 

ningen» kunde säga, att nu icke mer någon 

fråga vore om Sachsens föreningm?å Preussen. 

lmel'ertid hade det oväsende, oppositionspartiet 

gjort, alltid så vida varit till 

Konungens af Sachsen fördel,som de Brittiska 

mini trarne gerna gifva efter, när det 

ankommer på alt undgå förebråelser, som 

göras dem af deras motståndare. 

Österrike synes idenna angelägenhet 

haFva förhålijt sig temligen neutralt. Vi 

lemna det derhän, nuru vida dt,i handelse 

af Sachsens förening med Prcufsen, endast 

gjort det villkoret, attDresden icke finge 

befastas. Likgilltig kunde icfce sjelfva 

saken vara detsamma, dols i anseende till 

dess slägtforhåJlandei"; med Sachsiska hofvet, 

delsi anseende tili Rysska K isårens idé; att 

återställa Pohkn; en idée, som Österrike 

iriåste vägra att inrå på, om det ville rädda 

Gailicien, till hvars bibehållande deti 

hvarje afseende sag sig uppfordradt. 

Hvil a svå)ighfcter som än satte sig 

mot Sachsens ffirerir-g medPreusVen, inå?te 

doc 1- krut npå något sätt upplösas; Helt 

och hållet ku A de men ej visa By-sland tillbaka 

med dess pä-tåerden; ty de härledde sig 

från. den betydliga andel, som det tagit i 

sista kriget. IVltn, var detta händelsen,och 

oåste Preussen afstå hvad som tillfallit 

detsamma gerom Pohlens sista delning, så 

måste det hällas skadeslöst derföre. Nu 

gafs det väl på andra sidan Rhen tillräck*

234 

liga utvägar till skadeersättning; men mccl 

dessa kunde icke Preussen directe befatta 

sig, emedan de, allt förlångt belägna från, 

monarchiens kropp, ålade detsamma en förbindelse,som 

svårligen kunde uppfyllas, om 

Preussen skulle ensamt bafva den på sitt 

ansvar,den nämligen att försvara hela Tysk-, 

land emot Frankrike, Ovanliga combinatjo- 

»er voro här af nöden, för att finna den, 

rätt i utvägen. Innan dessa blefvo uppgjorda, 

var Congressenibegiepp att med oför>» 

rättadt ärende åtskiljas. Fast beslutet att 

försvara Gallicien, satte Österrikiska hofvet 

den Rysska Kejsarenisådan förlägenhet, 

att han skickade sin broder, Storfursten 

Constantin, till Warschau, för att kungöra 

Pohlackarne, så väliStorhertigdömet Warschau 

som de öfriga provincerna,hans vi11.ja 

i anseende till återställandet af deras oberoende. 

Franska sändebudet erhöll, så 

mycket vi veta, den antydan af de alliera-, 

de souveraina, att iangelägenheter, som 

angingo Tyskland, nedstämma sin ton, så 

framt det ville undgå den kränkningen att 

få sina pass. §åluncia inträffade för ögon* 

blicket ettstillestånd iunderhandlingen, som 

ostridigt icke bidrog litet att bringa allatill 

bättre besinning. Under tiden hade i det, 

andra rådet, som bearbetade Tysklands constitutionell.a 

angelägenheter, sakerna afven 

tillräckligt utvecklat sig, att man med myckfi» 

säkerhet kunde förutse, huru mycket £

235 

cjetta afseende skulle ja^nns göras, och hii, 

ru mycket icke; och, då rådplägningarna 

öfver Tysklands tillkommande constitutio** 

pella gestait hade ett allt för stort inflytan.- 

---d? på de sista författningarnaiafseende på 

gach»;en; så är det nu tid att, med förbigår 

ende, tills vidare, af många andra ämnen, 

S».:m fordrade det stora Europeiska rådet* 

uppmärksamhet, nu tala om de förra. 

Den författning,irsaq tänkte gifya Tyskland, 

skulleihufvudsakep vara en förbundsförfattning, 

men ianseende till de verknin» 

gar, en sådan åtfölja, skilja sig derifrån på 

det sätt, att den icke alhleles uteslöt den 

för hvarje statskropp så nödvändiga centraljuagten, 

utan blott lämpade den efter de 

Tyska furstames oafhängighets*anâ« Idenlia 

tanka, den förståndigaste och mest 

liberala, som under närvarande omständigjieter 

kunde fattas,voro Österrike ochPreus* 

sen ense, och gemensamt ville de hilda 

Tysklands centralmagt, Flera constitutions-i 

fcirsiag hadeidetta afseende blifvit uppsatta. 

Det af dessa förslag,,ihvilket Österrike, 

Preussen och Hannoverinstämde, här» 

rördefrån den Preussiska Fullmägtigen, Fri-» 

herre af HutoboJdt, och var af följande 

Innehål!,- 

Tysklands stater, Österrike och Preus-. 

$ei\ för sina Tyska länder med inbegripna, 

förenade sig till ett förbund, som hade 

uai«n af Tyska Förbundet;och hvarje in*

236 

i 

trådarde afsäger sig all råttigliet att, ntan 

de öfrigas samtycke, söndra sig derifrån. 

Ändamålet med detta förbund är bibehållandet 

af yttre lu^n och oberoende» samt inom 

förbundet skydd för alla constitntionella 

rättigheter, tillhörande,hvarje klassinationen. 

Då förbundets ledamöter sammanträda 

till uppnåendet af deUa ändarna!, behålla 

de alla, samt hVatf och enisynnerhet, 

fullkomlig och fri utofmng af fina rättigheter 

som regenter,så vidt de samma icKe bliva 

inskränkts genomnyss anfördavtftT&ta prulamål 

ined det hela, och d-.-ssä mskrarkranar 

icke tydligen äroiF'örj?undsac,t«n intag a. Ändamålet 

med forUund,t uppnås i) genom 

denvid Tysklands indelningiett vis;t aniaX 

kret c ar förbundna anordningen af en förbu"dsFö"rsamling, 

som testar iett rad af 

kretsöfverstar och ettråd aFdeöfiiga start-derna 

52) genom den magt,som hvar ; e kféts- 

Öfverste, enligt Förbundsactrns innebåll och 

under Förbundsför amlingens appse< nde, eger 

ofver ständernaisinkrets. T.kretsöf.cistarnes 

råd irjfinna sig: Ö-terrike m d tvänne, 

Preussen m?d tv^nre, Baifrn med en, Hannover 

med en, Wiirtfmberg med en röst. 

Det församlas beständigt i en o h samma 

Stad, afgör efter röfteruasplura'itet, och så 

inånga leretsar bildas, som röster finnas i 

rådet. Detta eger a) uteslutande och allena 

förbundets:utöfvande magt, dess representation} 

så snart det såsom ett helt måste upp-*

237 

träda till afgörande beslut i afseende på 

utländska magter, att besluta om krig och 

fred; b) jemte ständernas och furstames råd 

besörja det af de, föremål, som utgöradenna 

sednares verkningskrets. Ständernas råd 

bestar: i) af ett antal furstliga hus, kritsöfve.rsten 

med inberäknad,med virilröster, 

bus,en sjelfva väljas efter Furstevärdighetens 

ålder, slägterias glans,, och folkmängden, på 

sådant satt, att, utom alla gamla furstehus, 

någia nya sittairådet, likväl endast sådana, 

hvilkas länder hafva en befolkning a£ 

200,000 själar; 2) a£ dg öfr.iga furstliga husen 

och fria st derna med eurialröster. Detta 

råd eg.r,likväl endastiför?ning medkretsöfverbtens 

råd och det så, att bägê likvälrådslåiserskilda 

carrnar, förbundets lagstiftande 

magt, och det sysselsätter sig derföra 

med allmänna,på deninre välfärden syftande 

förbättringar. Dat församlas endast en 

gång om året, o:h stadnar ej längre tillsammans 

än tilldess de förevarande göromålen 

äro afgjorda. Krelsöfverstarne äroi 

sina rättigheter fu'lkomligt lika; Österrike 

liar blott,ibhgge råden af forbundsförsamlingen,directioiien 

öfvêr ärendena,hvarunder 

likväl blott en formell ledning deraE 

förstås. Kretsöfverstarne tillhör: 1) Förbundets 

representation,och att upprätthålla 

förbundets beslut; q) att leda kretsforsaralingarne; 

3) att utöiva högsta uppsigten öfver 

krigsväsendet inom kretsenj i\) att med

238 

sina domstolar utgöra liogsta instansen for 

de kretsständer, som enligt förbundsacteii 

sjelfva ej hafva någon högstainstans. Deras 

förhållanden tillde serskilda kretsständerna 

bestämmes olika, allt efter deras större eller 

minre betydlighet, hvarvid den ofvan* 

nämnda indelningen i dem med civil- och 

éuriaträster försedda kan tjend till rättesnöre. 

De rättigheter, som enligt törbundsäcten 

tillkomma kretsöfverstarne,titöfva deSsa 

icke af någon egen, néå deras egenskap 

af landsherrar förbunden magt* då fa tmer 

alla öfriga Tyska ständeri detta afseendtf 

hafva lika rättigheter, utan såsom förbundets 

fullmägtige ochikraft af det embete* 

Förbundet dem uppdragit. Att förekomma* 

det ej en ,serskild förbundsstat måtte kunna 

sätta Tysklands yttie Säkerhet i fara # 

förpligtar sig en hvar, som ej eger några 

länder utom Tyskland* att ej på egen hand 

föra några krig med utländska rnagter, ej 

jheller derati deltaga, icke heller att^ titart 

ined förbehåll om Förbundets Samtycke, in* 

gå inågra dermed gemenskap egände för* 

bundeller tractateromsubsidier ochutlemnan* 

deafhjelptroppar. Öm de störstastaterna,sotti 

äfven ega länder utom Tyskland, blifva inveckladeikrig 

med attdra magter* så öfver* 

lemnas det till förbundets rådplägningar atfc 

på den krigförande magiens förslag deltaga 

deri eUer icke. De TyskaFurstame afstå 

likaledes från all rätt att bekriga hvar*

239 

andra* och underkasta Sina tvister (så framt 

tie ej kunna bilaggas genom Austragalinstan» 

gen) dendom,somkan fällasikretsöfverstarnes 

?ådiförening med en Förbundsdomstol. 

Denna Förbundsdomstol afgör äfven klagomal, 

som hos den samma andragas öfver förbundsactens 

öfverträdandeiserskildta län* 

der. Förbundsac^.en fastställer nödvändiga 

heten af en representativ författning genörn 

ständeri hvarje serskild förbundsstat, 

och bestämmer ett minimum af representativa 

rättigheter, öfverlemnandes föröfrigt 

åt de sexskilda staterna, att icke allenast 

bevill ja sina ständer större rättigheter, utan 

äfven gifva dem en, efter landets seder, 

Snvånarnes charak-ter och häfder afpassad 

inrättning. Föibtindsacten bestämmer vissa 

rättigheter, som hvarje Tysk man bör ega okränkta, 

tiil ex. den till utvandring under 

vissa förbehåll, och den ättiandra 

Tyska stater kunna antaga krigs- eller civil 

tjenst. Men derjémte förblifver Österrike 

och Preussen obetaget deras afseende på. 

Sina olika förhållandeni anledning af detas 

störreomfång och deras sammansättning 

af länder, som ej hörati!l Förbundet* 

Man måste tillstå, att detta utkast in* 

ttehöllidéer, hvilka> om Tyskland då nödvändigt 

måste betraktas som ett rike, hvilket 

ej kan tillåta någon centralrnagt, förtjänte 

det störstabifall; blotta tankan, att till en« 

het återföra Tyskland, trots dess, enh«tea

240 

förstörande ©lementer, förutsatte en icke 

ringa grad af s arpsin ighet ekh politisk 

vishet. Ehuru Hannover i för ta dagarne 

af Co igresse 1 upphöjt sig ti!l ett Konungarike, 

gillade det likväl dessa anordningar. 

Icke på psirjnna isätt. Bai m och Wurtirtiberg. 

Ideâ bägge stater hacie, geuoin^den 

Konungatitel, £oni deras souver

241 

Ben feöngliga magtén. Om förkastandet a£ 

dessa tjrejihe punccer voro bägge öfverens; 

inert dö kunde ej gerna vara det, utan att 

tillintetgöra ideen om en förbundsstat,som 

med någon reg i:undenhet skall förvaltas. 

Baitrn,ikänslan af, den roll, som det 

-spelatiTyskland sedan år iBo6> yrkade på 

jemlikhet irösterikr:tsöfverstarnes råd. 

Iallmänhet förklarade drt,' att det r>?frä'J.de 

förbundet, emedan detta allmä t öns':ades, 

hien alldeles icke af något e-êt int! esse^, ty 

alla de fördelar, Föibutidet lofvade, kunde 

d-;t erhålla g°nom sersjcilda aliiancer^ För» 

blindsråd^t unge kan hat/da i:!:e Röra af» 

seende på, hvad Österrike o h Preussen 

vilU uier eller rtiinre bidraga till för■v^f 

af Tyska förbundetsoberoende. Men eft r 

Österrike oöh Preussen vore Bajern den 

iriägtigaste stateo, och ville *rian v ock*å äme 

det maxmiiim, som denna stat kitnde l«-m- 

-tyi till iörbundets fnrsvai- såsom en måttstock, 

hyarefter Österrike ooh Preussen med 

i6ina statskrafter dertill borde bidraga, så 

Skulle, hohlst som dj bägge statirna häda 

Så långt afgides liggand, provincei 1, ett Tyska 

Förbundstaten icke ku de letrakta dem 

som integrerande delar af sin kropp, äfven. 

allt skäl förlalJa för en af dessa bagge hb£ 

önskadpiuralitetiröster^ om också de bag* 

ge öfriga rnedfemmame af förbandet, oaktadt 

sina obetydligare gtridekraiter^ erhöll^ 

Buchh. y. p. ié 

il 

la

242 

lika roster. Vore xlen satsen rigtig, att 

Preussen och Österrik©, för sin större folk* 

mängd, borde hafva tvänne röster,så skul* 

le ock Baiern göra den gällande mot de 

tvänne öfriga medständerna, och således 

kunna fordra en röstmer än de. Lätteli* 

gen kunde af den artikeliutkastet, som 

handlade om ledningen af Förbundets utöf* 

vande magt, och om dess repre-entationj 

den uttydningen härledas, att de Konungar* 

som utgjorde utskottet och Förbuncjsrådet» 

måste afstå den rättighet de egde att ut* 

natnna sändebud vid fremmande hofj nieH 

denna rättighet, scm tillkomme Konungavärdigheten, 

kundeicke afstås. t anseende 

till den punct, som angick ständernas råd, 

måste väl Baiern utbedja sig närmare For* 

klarings likväl anmärkte detiförväg» att 

det äfven härutinnan åberopade sig den si* 

Sta besittningsrätten Samt de derom afsluta* 

de alliancetractater, och icke kunde efter* 

gifva något af det sakerftas tillstånd, som 

då egt och ännu egde rum. 'En uteslutande 

direction vid Förbundsrådet torde icke 

vara svarande mot ändamålet af elt fritt 

och jemlikt förhållande, och en hvarje åt 

afvexlande direction vara mer antaglig» 

För öfrigt hade Hans Maj:t Konungen af 

Baiern redan förut beslutat, att gifva sina 

stater en mot deras värdighet, deras yttre 

och inre förhållanden svarande författning» 

ech ansågs (Let derförq icke passande att

243 

låta det tillkommande Förbundsrådet afgora 

otn det maximum eller minimum af rattig 

eter, som han borde gilva den ena eller 

andra af sina stånden 

Sålunda Baiern* 

Icke alldeles sf samma, men doet af 

en föga bättre motsäg^lseanda styrdes Wurtemberg. 

Dt erkände, att Tyskland, beläget 

imedelpuncien af Europa, genooi detta 

läge vore kalladt att upprätthålla jem- 

Vigten och på samma gång ittdenidenna 

Verldsdel, och att till uppfyllande af denna 

höga, för menskligheten välgörande kallelse,de 

mägtigare Tyska souverainernas magt, 

fcå mycket möjligt vore, måste förenasj men 

då det billigade Tysklands indelningikretisar, 

insättandet af kretsdirectorer och ett 

öfverdirectorium,darrade d_jss Konung fötr 

bibehållandet af sin souverainetet. Isina 

(anmärkningar till det honom meddeladeUtkastet 

fordrade han först,att Österrikes och 

Preussens deltagandeiTyska Förbundet noga 

bestämdes genom Utmärkandet af de dertill 

bestämda stater. Derjemte Vore han. 

iaf den tankan: att den inre tryggheten för 

livarje samhällsklass att förblifva okränkt 

i sina laglikmätiga rättigheter, detta andra' 

ändamål med förbundet, fordrade en utförligare 

förklaring,på det man bestämdt måtte 

veta, om och huru vida detta andra ändamål 

stodé i förbindelsa med det första 

och hufvudäfidamåkt. Ostridigt borde

i 

244 

ined regeringsrattigheter förstås gövJve-falnia 

tetsrättigheter jmen dessa bagge vore tvännö 

serskildä säker, och de förra eödast att an^ 

se som ett utflöde af de förra. Uttrycket 

Öfverherrskap, oafhängfghet, skulle varamej 1 

bcstamdt', Ifreöiålia tall måste den ansnarkning 

göras, att under det uttryck, forrt 

Valdes* dö eljest ilnder ordet souverainetets* 

rättigheter inbegripna rättigheter åsyftades^ 

£ det Hans Kongl* May.t ansåg© sig full* 

feomligeri öfvertygad, att mari ej kunde umgås 

meå något förslagtill inskränkning el« 

ler förminskningide högst densamma be* 

villjade, på tractater och erkännande grun« 

tlade souverainetetsräftigheter. *) Emot re* 

gressen till förbundet vore ingenting att tn* 

Vända, om blott icke många betänkligheter 

*) Det eftertryck,hvartned Konungen af Wiirtenv 

berg yrkade pS souverainetet, som han forblan» 

dademed oinskränkt envälde,hade ostridigt sirf 

grundid!e förhållandeo,som den honom' af Napoleon 

bevilijade Konungatiteln ej ftunde fela 

afet medföra. Fursten af Metternich förklarade 

» »ig öfver detta ämneiconfereucen a. 20 Oct. 

"'Otvifvelaktigt, sade denne statsman till Baron 

von Linden, såsom Könungens af Wurtemberg 

fullmagtig, fordras ett lagligt fastställande at 

undersltarnes rättigheteride Tyska staterna. 

Förtrycket under de sista åren har gjort det af 

aöden. Han anförde härefter några exempel på 

skriande förtryck, som händt honom »jelf i«« 

ganskap a£ f, cl, Ri.ksgrefve. 

v

245 

uppstocle vid användningen genom deni 

de följande anicârne fa>tstä!ida olikheten 

irösterna. Ö terrike och Preussen voro 

ju, för den större ut träckning af Stater, 

Jhvarmed de deltogo i förbundet och dess 

bördor, r.fven Herigenom 'kqdesfija, att def 

gåsom större stater, lättare och oftare kun-* 

d? kommaitillfälle att anlita de öfriga 

förbundsstaterna ti'ideltagandeinågot dem 

angående krig. Sä- vida torde det nu näp* 

peligen vara alldeles svarande mot ända* 

rnål«t, att söka afhjelpa det, genom deras 

yösters fördubblande upjJkomna rnissför-* 

hållandet derigeoom, att de deltogeiför-» 

pundet meå en jnot de öfrigas svarande 

folknumtijer, och clerföre äfven blott had§ 

en enkel röst. Om än Emellertid ingenting 

vore att invända mot antalet af sju 

Jirttsar och deras fördelande mellan de fem 

jßest ansedda eouverainernö,synes dock dea 

beständiga arvänci "*ngen af dubbla röster 

hos Ö terrike o:h Preussen, för de med 

enkla ro:ter försedda 'Baiern, Wiirtemberg 

ocK Hannover, börj fofamleda en så oför» 

delaktig pkira'itet 'och deraf uppkommande 

Subordination och afhängighet, att man vore 

berättigad till den önskan, det dennu 

olägenhet kunde afhje!pg c, cm ock för blott 

OöjJiga fal!. Såsom ett medel till jerrsvigtens 

återställande torde tilläfventyrs kunna 

antagas, attialla de fall, då Ö terriks 

och Preussen a en» sidan, och de öfriga å

246 

3en an^ra » befunnes vara af olika tankars 

de sednare tillsammans erhölle en röst till, 

Ihänseende till Ständernas råd, syntes, 

hâd gamla o h nya hus angick, en be-* 

folknina af 200,000 själar \ rara för litet 

och åtminstone böra uppsattas till 500,000, 

IDirectorinm fordrade billigh' ten en Turnus. 

Staternas sjelfständighet kunde icke> 

förnärmas, om blott souverainerne i sina, 

rättigheter ej komme att stå efter de fordna 

Churfurstarne; och hvad anginge delta* 

gandetiutländska krig, må?te väl det firbehail-t 

göra:,atr utomförJmndsstatens gran* 

Sor inlet deltagar.de ku >å* fordras. Mot; 

austragaldom^t > f .ar vore ingenting att invända: 

men e;^ dom-tol fr rouverainer skulle 

återföra Rik^hofrFtt :n el ! er kammarômstolen. 

Om än den allmänna skyldigheten^ 

att gifva hvarje stat en ordentlig författning, 

erkändes, kunde likväl bestämmandet 

af ett minimum, såsom kränkande hvarjfö 

Jandsherres rättigheter, icke gillas. Iett 

statsfördrag kand3 e< bli T va fråga om en-. 

skilda undersåters förhållandeötillsina re-> 

spectiva stater. 

Då Baiern och Wurtemberg förde ett; 

sådant språk, kunde man lätt förutse, att 

det gamla Tyska Rikets organiska lagstift-* 

ning skulle möta större svårigheter, än man 

vid första sammanträdet hade påräknat. På 

intet sätt var nu begripligt, huru en cen* 

trål magt skulle kunna bildas, om Baiem

247 

och Wurtemberg satte sig emot den, som 

Preussen och Österrike tänkte att gemensamt 

bilda. Ide befullmägtigades conference 

den 22 Oct. förklarade Furst Wrede å 

nyoiBaierska hofvets namn: "att försakelsen 

af fria fördrag med utländska magter 

tillfördel för Tyska Förbundethvarken med 

skäl kunde fordras af hans hof eller af det 

samma b?villjas." Förgäfves upprepade 

Furst Matternich deniförra conferencen 

gjorda anmäri.ningen: "att, då ändamålet för 

närvarande sammankomst vore afsliltandet 

at ett förbund,m n detta icke kunde bestå, 

sa framt ej en inskränkning infördes,hvarigenom 

de.s enskilda medl.mmar förhindra* 

des att sätta samfundetifara, d n som,i 

Jikh t rr.ed Ba^srn, ville ändamålet, icke 

ku"sde vägra att nyttja de dertill nödiga 

medlen." Gerna medgåfve Baierns ombud; 

"att förbundet rênom Baierns fordran sattes 

ifara, men det förutsatte tillika, att krig 

vore tänkbara,ihvilka d tta icke vore fallet; 

och om Preussen samt Österrike gen-» 

om sitt makliga inflytande på förbundet, 

kunde inveciJa det ikrig, vore det nödvändigt, 

att Baiern, genom sin rättighet 

att förklara sig för den ena eller andra deleq, 

försvarade detta inflytande på krigets 

Utförande; för öfrigtfattades det Baiern tillräckliga 

skäl att afstå från denna rättighet, 

Vinder det Österrike och Preussen önskade 

att bibehålla densamma alldeles oafkortad."

248 

Häraf yar ganska tyéligt, att Baiern, åk defc 

biträdde det Tyska Förbundet,såsom Tysk 

inellanstat, sökte rädda en Europeisk magts 

företrädesrättigheter; ett anspråk, som lika 

*nyc

249 

ligiieten af denna inrättning och erinrade, 

ianseende till den af Baiern begärda större 

rättighetenidetta afseende, att det, vid 

bedömandet af det inflytande, som borde 

fyvarje enskild medlem bevilljas, i~ke a!le«» 

riast ankonime på folknumnurn utan äfven 

på andra saker, och att, l.vad Hannover 

anginge, dess förhällande till Storbittanni* 

en borde kommai beräkning; ett förhål* 

lande, somialla de fal!, då förbundet ha* 

de alt göra med--fremmande magter, nöd* 

vändigt måste öka dess vigt. Tillika för-» 

klarade Österrike o :h Preussen, att de, till 

bevis på, Iuru litttdt vore deras afsigt 

att begagna de fe r deras räkning föreslag* 

»a tvänne rösterna tiil utverkande af en 

beständig majoritet, voro färdige att gå in. 

på det"af Wiirtemberg gjorda icx laget, att 

ialla de fall, då de öfiiga kretsöfver?tarna 

enstämmigt vore af olika tanka me-d öster» 

rike och Preussen,dessa trenneröster skulle 

vara tilIr cklige att förhindra ett beslut 

per rnajora; de till och med gjorde det 

förslaget, atti en sådan händelse tvänne 

andra Tyska Furstehus, t. esc. Baden och 

Hessen, kunde tillkallas. Men Baierns 

och Witrtembergs afundsjuka var nu en 

gång i rörelse; deras Jullmägtige gåfvo 

ej efter, och underhandlingen idetta ämne 

slutades dermed, att bägge urskuldade sig 

jmed bristande instruetiofler för närvaran* 

iäe fall. 

-:. 

t

250 

Som nu frågan om rösternas antal { 

kretsöfverstarnes råd stodinärmare förbin* 

delss med kretsames antal och bestämrnelt 

se, så bl«f å nyo den frågan utvecklad, om, 

kretsar öfver allt borde iorättasiTyskland, 

eller om och huru, på något annat sätt, 

det åsyftade ändamålet kunde uppnås genom 

inrättandet af ett directorialråd, eller 

öfver hufvud genom blotta inrättningen af 

militär- och jiutitie-kretsar, utan att sträc* 

ka indelningen till sjeliva administrationen. 

1 denna underhandling deltogo Baiern 

och Wiirtemberg utur alldeles olika, 

synpuncter: Baiern, så vidt det kunde vara 

detsamma likgilltigt, om det gafs kretsar 

eller ej, då hela konungariket en gång var 

anseddt utgöra en kyetSj Wiirtemberg deremot 

vannianseende genom indelningen 

ikretsar, emedan en sådan- ej kunde fela 

att förskaffa detsamma ett betydligt inflytande 

på alla de stater, som jemte detsamma 

voro bestämde att utgöra den Schwa-. 

biska kretsen. Bägge hade således ingenting 

mot bildandet af kretsar; Furst Wrede 

yrkade blolt, att ej sju sådana, utan blott 

fem borde inrättas, till hvilket ändamål han 

önskade se Hannoverska kretsen till den 

grad utvidgad genom flera statersiNorra, 

Tyskland biträde till densamma, att ett rigtigt 

förhållande på detta sätt kunde åter* 

ställas, Hvilket ha,n, som han forsäkradea

251 

t) anförde af något serskildt Baierns in* 

tresse, utan för det allmänna bästa skull. 

Under förbehåll om vidare öfverlägg-. 

ning öfver hittills förenafda ämnen, skred 

jrianiconferencen den 28 OctoLer till be- 

Svaraidet aF don frågan: "om det öfverallt 

vore nödvändigt att inråtta tvänne lamrar, 

nämligen Kretsöfversterådets o^h de cfriga 

ständernas", Då denna fråga enhälligt besvarades 

derhän, att, utom den öfre, en 

hammare till borde inrättas, så bltf den andra 

fiagan: hvil! en som borde ega röstrattighet 

i an^jra kammaren, då Furstar 

och städ r skulle hajva plats i densamma, 

Lättare för nar man sig om det som rörer 

andra, ån hvad som angår oss sjelfva, I 

anseende till Furstame fann man för godt, 

att alla de, rom ännu voroibesittning af 

regerin^srättigheter och hvar för sig hade 

att uppvisa en befolkning af 100,000 själar 

och derutöfv?r ? 

skulle hafva en viril röst 

iFursterådet; och på samma sätt skulle äfyen 

de hus, soro väl> icke hvart för sig, 

men likväl genom sammanräknandet af ledamöternai 

en familj, tillsammans egde en 

lika befolkning, vara berättigade till en 

virilröst. I,anseende till städerna,iSynnerhetHamburg,Bremen 

och Liibeck,gjordes 

d:t förslaget, att de skulle hafva en 

eller tvänne curiat-rösteriandra kammayenj 

likväl blef härutinnan ingenting afgjordt, 

emedan Baierns och Wiirternbergs 

T>

252 

fullmägtige gjorde den anmärkning, att för 

närvarande uttrycket: "fria städer", så länge 

ingen offt iel kungörelse derom existerade, 

icke kunde godkännas. Härpå kom den 

frågan under öfverläggning: "om och huru 

vida kretsöfverstarnes råd skulle hafva del 

iden lagstiftande magien, elier om denna 

skulle tillkomma andra kammaren ensamt"; 

Danna fråga delade sig snartiHora, nämligen: 

i) om kretsöfverstarnes råd afverj 

skulle fatta ett så kalladt beslut om lagar, 

Som borde föreslås, och utom dess genom, 

sina röster deltagaiandra kammarens bs» 

slut} eiier 2) om kretsöfverstarnes råd, 

som alltid var församlade, endast egde att 

göra utkast lill lagar och otverlemna de£ 

St andra kammaren ttil ö£v-erlaggning och. 

beslut, utan att därigenom medlemmarna 

aE detta sednare rättigheten vore betagen 

att äfven för sin dal komma in med för* 

slag till lagar) 5) huruvida det lagbeslut, 

som af andra kammaren skulle uppgöras, 

ännu först behöfds kretsöiverstarnes san» 

ction. Frågor af denna beskaffenhet, så 

passande de o:k kunna vara till irleen om, 

en furbundsstat,inleddeici iabyrinth, hvarur 

man v:ke hade lätt att reda sig. Furst 

Metternich gjorda derFöre det förslaget,att 

man skulle vippskjuta

A 

253 

ga längs, måste så plåga sigifrågan orii 

Villkoren för sitt framtida bestånd. Enhälligi.et 

rådde endastinågra vissa oväsendtliga 

pitncter, då dessa voro af den beskaffenhet, 

att de smickrade Baierns och 

Wurtembergs fåfänga eller stolthet* Sålunda 

fann de Preussiska fulltnägtiges förslag, 

att man skulle förvandlabenämningen 

kretsöfversteräd till den af Konunparnes 

fråd, odeladt bifall, endast ined den anmärkning 

af Furst ifJetternich, att fördet 

lurs ta det väl vore mer passande att kalla 

detta rad cTet första. Iliufvildsaken kom 

man icke ur fläcken, och alldeles, som hade 

Tyskland af gammalt varit be&tämdt att 

aldrig -få någon passande författning, förklarade 

sig just de, som aldramest bordt 

vara stämda för en sådan, aldra starkast 

ttexemot. 

Aldra mest försvårade Baierns politik 

ttnåevhandlingarnt s gång. Dess fullmägtig 

upprepade vid hvarje tillfälle, att Baiem 

"endast biträdde förbundet, emedan detta 

allmänt önskades, men alldeles icke eme- 

-dan detsamma vote nödvändigt för dess bitehållande. 

Så afgjordt falskt ett ?ådant 

påstående än var, var det derföre icke minjre 

besvärligt. Af eFtergifvenhet för fci ir.ycken 

anspråksfullhet försöktesåtskilliga for- 

Iclaringssätt af det provisoriska constilution^förslagetj 

men stötestenen var och Mef 

elitid, att jâiern måste suboidiaera sig.

254 

Vid detta tillfälle bekräftade sig, livad Som 

vid så måriga andra visat sig, då det varit 

fråga om att föihjelpa Tyskland till cii 

varaktig författning: att inan nämligen ej 

Ville lemna de politiska byggmastarne någon 

fri disposition om de materiaiiei% al 

hvilka byggningen skulle uppföras» De 

Tyska Furstames stolthet afslog hVarje 

subordination; och likväl skall det alltid 

blifva omöjligt,att utan subordination sammansätta 

en någorlunda regelbunden re* 

gering. 

Rådplägningarne mellan de fem Tystcå 

hofven, som utgjorde comitéen för Tysklands 

angelägenheter, hade varat från den 

14 Öctober till den 16 Nov>, då plötsligen 

ett stillestånd inträffade, hvartili orsaken, 

lätt är gissad. För alla af Preussen ock 

Österrike gjorda förslag har den tanken 

legat till grund, att Sachs-h skulle försvinna 

ur ordningen af oberoende stater och> 

om ej en omedelbar bestånd? del af Preussen, 

åtminstone blifVa fen blott bistat för 

detta sednare Konungarike* Helt annorlunda 

kommo sakerna att stå, om man 

måste antaga, att Sachsen räddade sin sjelfständighet; 

tyidenna förutsättning måste 

förbundsacten få ett helt annat utseende. 

Då nu den Sachsiska dynastien, så väl UU 

omlands somiTyskland, hade funnit vänner, 

som framför allt voro angelägne oni 

Konungariket Sachsens bibehållande» då

255 

följaktligen» ihvad angående detta Konunga* 

Jrike tillförne varit aftaldt mellan Ryssland, 

Österrike, Storbrittaniiien och Preussen, 

icke lätreligen kunde komma till verkställighet, 

så upplöste sig ock de hittills 

i afseende på Tyska förbundet gjorda förslag 

så länge till ett intet, som det ännu 

icke var aFgJordt, hvad Sachsen skulle 

blifva. Deriirån således det tillstånd* 

somimedlet af November inträffadeiunderhandlingarna» 

rörandeTysklands författning. 

Troligt är, att den envishet, Baiern 

Viladeidessa underhandlingar, äfven stödde 

sig på den önskan* attidess arfrike åter 

insätta Konungen af Sachsen, som var 

en svåger af KonungeniBaiern;åtminstone 

blir Furst Wredes förhållande derigenom 

begripligare, så vida Baiern, för sia 

egen fördel, hade all orsak att hålla med 

Preussen,i synnerhet för att förblifvai 

besittning af Ansbach och Baireuth, till 

hvilkas återgifvande det lätteligen kund« 

blifva nödsakadtianledning af fredeniParis. 

Det var väl icke så mycket fråga om 

en artighet mot Preussen som om ett behjertande 

af det allmänna Tyska, kanske 

till och med hela Europas intressej men 

hvilken Tysk furste har icke från gammalt 

betraktat sin stat som en axel, hvaromkring 

Europas intressen " böra vända sig? 

Baiern kunde vara så mycket dristigare»

256 

Som det iFrankrike och i sjelfva Stör-* 

brittannien hade funnit en stöjdepun~t. 

Efter de fem cönstituerantts hofvens afsigter 

skulle de öfriga Tyska furstarneå 

och städernas fullmägtige ej förr inträda 

iöfverläggningarne än nian förenat sig oni 

grundlagarne för den Tyska författningen! 

och dessa afsigter voro dels rättfärdigade 

derigenom, att ett större antal af radplagande 

skulle hafva varit [underligt for än» 

damålet, dels ock därigenom, att furstame 

och städerna, genom sina itieA d« allierade 

afslutna tractater,iförväg underkastat sig 

ds bestämningar, som den till Tyska frihetens 

upprätthållande nödig ansedda och 

fastställda ordnirigeri skulle fordra. På detta 

sätt var det utom allt tvifvel, att åetn in* 

gen rättighet tillkom att bivlsta d n constituerande 

församlingen. En hel månad 

hade de funnit sigisitt öde, Men så snart 

man märkte,hviika svårighetergrundia.aarneg 

iaststhllande var Underkastadt, begynte de 

att blifva oroliga. Redan den 15 October 

hade Storhertigen af Baden beklagat sig deröfver, 

att man uteslutit honom och hans 

fullmägtig från utskottet, och å ena sidan 

åberopat sitt Storhertigdömes areala betydenhet 

ochfol 1 nummer, å den andra de uppoffringar, 

hvarmed han bidragit »ill det sta* 

ra ändamålets vinnande, Tysk oafhängig. 

het och frihet; men, som det synes, Kade 

det lyckats Furst Metternich att ställa Stor^

\ 

257 

hertigen tillfredsidenna sa . Då nu seder» 

mera ingenting skett, som lofvade ett snart 

afslutande af den stora angelägenheten, .så 

trodde de små furstames och städerna.*» 

fullmägtige, sedan dei första dagarne af 

November öfverletnnat sina fullmaster, att 

icke längre bfhöfva tiga; och, tjugunie till 

antalet, förenade de sig till en note,ihvil- 

Icen dte fordrade att få deltagaiunderhandlingarne 

om Tysklands tillkommande författning, 

på samma tid, som dessa under* 

handlingar råkati stillestånd* 

De sade: "efter siette artikeln i Parisiska 

tractaten, skulle de,Tyska staterna vara 

oberoende och förenade genom ett federativt 

förbund. Nu hade väl deras comttiittenter, 

likasom andraisamma förhallande 

stående stater, med skälkunnat vänta 

att få deltagaide underhandlingar, som 

angingo Tyska fäderneslandets tillkommande 

författning och förening; men detta hade 

hittills ej skett, och utom de iegenskap 

af paciscenteri Pariviska troctaten 

delaktiga magterna, Österrike och Preus* 

sen, syntes några, under samma katej?orie^ 

med flera icke tillkallade, ståendo Tyska 

hof villja uppträda såsom representanter: 

för phiraliteten af sina öfriga Tyska med* 

stater. Idetta tillstånd af Tysklands' vig* 

tigaste angelägenheter, voro de, sedan Con« 

Euchh. V.D. *7«

\ 

258 

gressens öppnande blifvit Ittiflgfofflfc, och 

dera? fullmagter öfverlemn^de,skyldiga sina 

committenters värdighet äfvensotn dé 

piigter de hade iill Tyska fäderneslands 

och Ap dem anförtrodda millioner» alt titt 

bryta sin tystnad. De Tyska staternas sov- 

Verainetét vore erkänd och garanteråd af 

dfe'höj?ä allierade; ochi om dereriioti de 

aF öé flesta Tyska Furstar afslutade scceÅsiDnsfördragieh 

bllfvit utlofvatjt, att de ville 

terfcäiiriå de matt och steg^.- som konde anses 

nödiga' till upprätthållande af Tysklands 

sjeifstäiidighet* laga likväl idetta 

löfteingen älsageldé at rättigheten att medverka 

till anordnandet' af dessa författningar, 

ty, alt domsrältighötesi i, den frågan: 

4 *hvi.lkä författniiigair till nämnda högslaän* 

dftttial Vore nödvändiga," litesltitaßde och 

på ett afgöråndösätt skulle ittöfvas af några 

Tyska Furstar och det ixiintp antalet; 

Jnttessenier, derom hade accessioiisfördra- 

ej nämnt ett ord och lemti®å& såle- 

des idess gaiula ht?lgd oantastad den jemlika 

i-ättigheten för allä^ som ingingoiTyi 

ska statsförbundets äaihiiälisförclrag» ait afa 

lemnä sin fria röst till de organiska lagar* 

som borde antagas* fördet tiilernade statsförbundet 

i stöd af dessa fördrag skulle 

de aldrig afstå från sitt rättmätiga delta* 

gande £ förbundets stiftelse. De fästttiei 5 

yrkadef att denna^ alla Tyska folkstammarna 

tållfeommande rättighet^ äfven blefve titöf^ 

v

259 

vad, efter på billighet grundade föreskrifter, 

af alla regeringar* Deremot skulle 

de med tacksamhet erkänna* om Öster» 

rike och Preussen, till fri öfverJägghirig 

och fritt béslutj ville öfverlemna dem de 

pä grundvalen af jemlika rättigheter och alla 

förbiindsledamötersfullständiga representation 

hvilatide förslagen till en framtida 

författning,- samt de mått och steg, som 

kunde anses nödiga till tryggande af Tysklands 

samt Tyskames frihet och sjelfstäntöightt. 

Deras beredvillighet, att till förimön 

for det allimanna bästa underkasta sig 

'de föralla lika förbindandeanseddainskränk*iiingarneisin 

Souverainétet, sä välidet 

inre af deras stater^ somideras förhållande 

till iitlähdningen, låge utom allt 

'tvifvöl. Isynnerhet voro de ense derorn^ 

ätt allas i geSiien samt hvar och ens godtyckeisynnerhet^ 

så idet hélä genom 

sjelfva förburidsacteri,somidet éhskildta 

genom införande af representativa författ» 

ningar, borde förebyggäSj och att ständerna 

borde ega rättighet att bevillia och reglera 

de allmänna utgifterna* rättigheten 

att äfslå eller bevillja nya lagar, rättighet 

lill granskning öfver iitskyldernas användande 

för statens bästa, äfvenserh rättighet 

ätt besvära sig öfversig yppande missbruk 

af alla slag. 'Äfvenså vore deras önska'n, 

att rättvisans vårdialla afseehden blefve 

oberoende af magien, ochisynnerhet hvar«

260 

je samhällsklass ställd under sina KöturTfga 

domare. Ändtligen ansågo de sig ftfyerfy* 

gade om nödvändigheten af ett öfverhuf» 

vud för hela förbundet, som,i egenskap 

af Tyska nationens högstarepresentant, vore 

ett föremål för den allmänna vördnåden. 

Så lydde furstames och städernas önskningar. 

Man föreställe sig nu rådplägningarne 

Öfver Tysklands organiska lagstiftning, 

utvidgade genom mer än tjugunie 

fulimägtiga (ty deras antal ökades snart 

genom furstame af Hohenzollern-Hechingen 

och HohenzollernSiegmaringen, äfvensom 

genom Hertigen at Oidenburg) — > 

och döme, hurudant resultatet kunde blifva 

af dessa rådplägningar! Furstar, söm,lila 

till rättigheter, görautkastet till en författning, 

hvilkenutesluter all subordination, 

emedan souveraineteten ej kan stå tillsammans 

med något sådant, dettaisiit slag 

alldeles enda skådespel, som föreställer ett 

sällskap af gudar, de der villja demokratiskt 

existeraibredd med hvarandra, skullei 

Tyskland hafva förnyat siginittonde århundradet, 

om serskilda omständigheter ej 

Isommit imellan. De full.mrgtiges note var 

ställd till F,urstarne af Mett< inich och Harcienberg 

ssmt till Grefven af Miinster. En- 

Bast den sednare besvarade den, likväl utan 

att inlåta sig på något annat än på den 

af fullmägtige yttrade önskan, att se Työka

261 

Kejsarevärdigheten återställd, livaraf han 

sökte bevisa dem omöjligheten derigenom, 

att han anförde: "vore frågan om de medel, 

som man ville öfverlemna en tillkommande 

Kejsare att vidmagthålla sina 

rättigheter, så måste man blott betänka, 

att Kejsarevärdigheten, om den saknade en 

permanent riksarmee, skulle blifva utan 

kraft och inflytande." En anmärkning, som 

blott var alltför mycket grundad, och skul«« 

le hafva gifvit tillräcklig upplysning om 

det ialla tider äfventyrligaiTyska K-ejsarevärdigheten, 

om det ej hörde till Tyskames 

natur, attipolitiska saker begära 

det omöjliga, förblanda medel och ändarnål, 

och vanligen eft^rsträfva det sednare 

utan att vill ja de förra. 

Just der*före låto ej heller de Tyska 

furstame det bero vid detta svar: ostridigt 

tänkte de mer på den glans, som genom 

Kejsarevärdighetens återmförande skulle återfalla 

på deras committenter än pa den 

afbräck, som denna led genom Furstames 

souverainetetsrättigheter. Aldra mest arbetade 

för Kejsarevärdigheter>s återställande 

den efter slaget vid Leipzig till sin stat 

aterkomne Hertigen af Rrannschweig, efter 

utseendet minre af karlek tor Österrikiska 

huset, än af hat till Preussen. Han lät genom 

sin fullmägtig, Geheimeßadet Schmidt, 

kallad Phi«eldecJe, förstå, Ätt, då det blefve 

fråga om attributerna för en förbunds-

t 

262 

chef, Följande borde anses såsom, vas.esi.ch-?. 

liga: 1) uppsigten öfver iakttagandet ocf^ 

utförandet af törbuudets beslut, utan anseende 

till personen, 2) uppsigten Qfver lag;-, 

skipningeo ochisynnerhet å,en domstol, 

so ii dömdaiforbundschefens namn, meå, 

rättighet att utnämna personerna dertill^ 

och verkställa domarne, der sådant kunde, 

tarfva*; 3) Praesidiumi förbundsrådet,som 

i synnerhet afgjorde, öfver krig och fred, 

men utomlands förnämligast representerades 

genom förbundschefenj 4) Direction, 

Öfêr krigsväsendet och anförandeti krig» 

Samma språk förde de öfriga, sma furstar* 

nes fullmägtige. "betraktade man, sade, 

dle, såsom ock alla de serskilda. staternas 

förklarade afsigt äfven vore, den Tysk^ 

nationen, såsom ett till samstämmighet 

fö.renadt helt, så blefve allas deras förenade 

villja uttryckt på förbundsdagen och, 

genom den Kejserliga sanctionen, som sedermera 

närmare iinge bestämmas, en allnian 

lag, om hvars verkställande det ålåge 

Kejsaren att tillse. För detta ändamål 

anförtroddes honom laglikmatig dispositionsrätt 

öfver den af förbundsledamöter» 

nas contingenter bestående förbtindsarmeen, 

dels för att använda den utomlands, 

der faran hotade, men också för att derrned 

ilaga ordning upprätthålla lugneti 

det inre, samt gifva kraft och eftertryck 

JU förbundets beslut, älvensotn öfveicloavs

263 

gtrjs^s utslag. En sådan dispositionsrätt; 

Q?vet förbundsarmeen borde så rnycke-fc 

gninre gjfva anledqing till någon grundad 

farhåga för möjligt missbruk, som genom 

sjelfva förbundsacten utöfningen 41f dessa, 

rättigheter kunde inskränkas efter constitutionella 

föreskrifter och derjernte en nö* 

$ig motvikt bevilljas de mägtigare för- 

Jöiindsstaterna, 'Efter- all theojie och historia 

luvide intet mägtigt och varaktigt 

statsförbund bildas iita.-n ett öfverhulvud." 

För fullmägtige, som sä kunde tala. var 

rikets historia, tiU sitt verkliga innehåll, 

alldeles icke tillf mert aldra minst 

voro de i stånd att begripa, hviiå, Tysk« 

|ands förhållanden till Europa å ena sidan 

och a den andra Tyska Furstames sin§ 

imellan för närvarande fordrade. Qsterri» 

jkiska huset kunde val känna sig smickradfc 

af sådana bev^s pä tillgifvenbet och förtroende;, 

men, då det iinder de sista 150, 

åren lärt känna den Tyska Kéjsarekronaa 

såsom en icke blott onyttig utan äfvep 

hög

264 

af dessa försökskall intet enda lyckas — * 

utaf intet annat än det ganska enkla skälet, 

att elementernaiett palitisk system ej få 

vara af en sådan beskaffenhet, att de stri-» 

da mot 'nelfva systemet. Man kan medgif* 

Va, att detidetta afseende aldrig stått sära-» 

re till med Tyskland äninärvarande pe-. 

riod} men man måste så mycket tninve för-% 

lora modet» som höjden af det onda plä-* 

gar vara en börian till. det goda. 

Då Sachsens föreningmed Preussen och 

£;ir r ?öket att gifva Tyskland en varaktig för-* 

b.undsförfattningbägoe kantrat oqh på visst 

sätt mot samma klippor, så måste man va* 

ra betänkt på att finna sådana utvägar, som 

pä samma gång beredde Preussen skadeer-» 

sättning och skyddade Tyskland mot nya 

anfall från vester. Men, innan vi förtälja 

hvad som idetta dubbla afseende åtgjordes4 

blir det nödigt att nämna de öfriga upp-» 

gifter, som Gongressen hade att lösa. 

Istort gjorde man sig om Congressen 

det begrepp, som hade den ej någon annan 

kallelse än att godtgöra all den orättvisa* 

som blifvit begången under loppet af Frän-, 

ska revolutionen. Derjemte troddemånga» 

att det vore, om ej lätt,åtminstoneicke omöji 

ligt att återställa enredan försvunnen sa.m-< 

hälhonlning genom blotta lagar, som för 

detta ändamål kunde giivas. Utan att tagai 

öfvei'vägande, det Europas tillstånd år 1789 

sjeifl var ett resultat af mångfaUdiga hvaU»»

265 

ningar, fordrade de återförandet af detta 

tillstånd, hviljket de ensamt ville anse för 

Jaglikmatigt (legitimt).. Allt hvad som bildat 

sig under de sist förflutna 25 åren, 

skulle ej hafva anspråk på någon varaktighet. 

DeiWien församladesouverainer och 

deras fullmrgtige voro alltförupplyste, att 

gå in på sådana fordringar; men det är der* 

f .»re icke minre säkert, att de derigenom 

blefvo försatteimånga ledsamma bryderier. 

Knappt h héde 

Congressens rådplägnin- 

gar tagit sin början, färrsö f. d. Konungen 

af Sverige, Gustaf IV. Adolph, lade sin sons 

angelägenheter de församladesouverainerna 

på hjertat. Hans böneskrift, utan tillkännagifvandle 

af vistelseort, dateradiNovember 

1814 och undertecknad med Gustaf 

Adolph, Hertig af Holstein-Entin,öfverlem-i 

nades under form af förklaringgenom Brittiska 

Amiralen Sir,Sidney Smith. Deri sades: 

"Han hade år 1809 blifvit offer fur 

en revolution,itiyilkéq Svenska nationen 

trott sig böra uppoffra sin Konung för sina 

politiska intressen. Väi hade hans afsägeise 

varit en följd deraf, och som fånge 

hade han med egen hand skrifvit och underttcknat 

denna afsägelse samt afvenledes 

förklarat, att denna handling varit frivillig. 

Men ur stånd att vackla i frågan om sitaa 

pligter, förklarade han, det han icke,våsom 

man velat Mand allmänheten nt c prh]& t ii- 

»soß i sin sons namT gjwt sia afsageise.

266 

PertiUbåde han $j varit hsrättjgad; åeffca fcfti 

([le han såledesicke heller kunnat göra,utanatt 

vanhedra sig. tian hoppades, dethans so^ 

Gustaf skulle, på den dagh^n inträdde \ sins 

fyndiga är, yeta att för;Jara sigp|ett sätt, 

värdigt sin fader qeh Svenska nationen, som, 

ujteslqtit hpnqm från tronen."' Gustaf IV. 

gjorde således legitimitets-grundsatsen gällande 

mot Kronprinsen af Sverige,hvilken d< t 

jpst nu Jyckats, qtt med SverjgeförenaNorrige, 

Congressen kunde ingenting göra för 

$en f.d.Konynprn af Sverige"elJer dess sonj 

pchGustaf den JY< antraclde snart derefter ep 

tiJlJeriisaltm.Underrättadomf.d. Konun.gens 

§teg vid Congre^Bn, fattade Svenska 

Riksdagen, ett beslut,, \ kraft hv^raf 

den atiftenljgä föjrrn,ögenhet seqnesterades, 

som Gustaf Adolöh hade ats fordra af sig, 

*noders, en Dansk Pritiseasas^qvariåtenskap, 

|"ör stolt att antaga, dea på en föregåenda 

yiksdag honom., anslagna pension, sig sig 

6enne Konung från denna sjund bragt der-; 

h : in % 

att b.svida sina mgifier af deti för* 

mogenhet, han. aWt af sia far» 

Utom fo 4, Kanungeq af Svje-rige gjor.» 

åe äfverj en L d, Drottning asi^pråk"pg Con., 

gressens medlidaiide, D^tta var Dj-ott ingen 

af Hetrurien, dotter af Carl de« Fjer^ 

$e af Spanien, enka efter I,ndvig den 

Första. Konung af Hetrnrieu. Stifiare af 

detta Konungarike hade Napoleon Ban^« 

|>arts hlifo.it på tn tiå, då han, alt tillika, fö^«

267 

tykVfva sig Ba ;raia och göra sig Spansk^ 

hqfvet förbundet, förvandlat Storhertigdöjnet 

Tosca

268 

några bland hennes förtrogna lifvet och 

henne sjelf friheten. På Franska Kejsarens 

befallning insperradiett Romerskt kloster, 

hade hon Jetvat der skild från verlden, tilldess 

Konungen af Neapel, efter sitt afFall 

fila Napoleon, åter satt henne ifrihet. En 

privat man hade sedan förskjutit henne en 

summa penningar, på det hon skulie kun» 

na lefva mera enligt sitt stånd och sin vardiphet. 

Sådana hade denna Drottnings öden 

hittills varit. UppehållandesigiRom, 

bibehöll hon ännu för sig och sin son den 

titel, hvarför hon hade Napoleon att tacka, 

utan att på minsta sätt ega de medel, gom 

ensamt kunna skaffa aktning åt en sådan titel. 

För henne talade härkomst, ungdom, 

enketillstånd; och oui någonsin ett indivithmm 

var berättigadt att beklaga sig öfver 

ett hård t öde, var det hon. Irntl-, 

lertid hade Congressen inga Konungariken 

stt bortskänka. Hennes anspråk pa skadeersättning 

blefvo med största värma understödde 

af Frankrikes och Spaniens fuHmägtige 

5 men om Farrna hade redan tractaten 

iFontainebleau disponerat, om ToTcana 

Sforhertigens af Wiirzburg besittningstagande. 

Hvad som kunnat ske, om ej Paris 

blifvit eröfradr, ooh Spanien icke varit 

skadeplatsen för en sexårig förstöring, kan 

väl lämnas derhän; men såsom sakerna nu 

en gång stodo, kunde man föraBourbonerna 

till sinnes den iycka, de redan gjort gen- 

\

269 

om utgången på den stora striden med Na» 

poleon, och åt dem sjeliva öfverlemna omsorgen 

om en bigren af sin familj: tiil 

ett sådant förfarande var man till och med 

tvungen derigenom» att Tysklands säkerhet,äfvensom 

kela Europas, hufvudsakligen 

berodde på Österrikiska taisets besittningar 

uti Italien. Vi skola längre fram se, hvad 

Som gjordes for Drottningen af Hetrurien» 

Hvad Påfven aagår, så voro hans for* 

driflg;;r hos Congressen af dubbel beskaf* 

fenhet, ty den ena gick ut på återställandet 

af aiit, som under Franska revolutionen 

biifvit densamma fräntaget, den andra 

på en förbättring af kyrkans tillstånd. Hans 

lulhrsägîgvarCardinal-legatenGonsalvi,som 

efter eröfringen af Paris knappt ett ögonblick 

lemnat de Förenade Monarcherna ur 

sigt

270 

genom tractaten tmed Konungen af Neaplei* 

en tractat, som tillerkände denna monarch-, 

för hans affall frän Napoleon,ibefolkning 

gen en tillökning af 4oöiOöö själar, som endast 

på Påfvems bekostnad kunde förvärfvas. 

Denna, svårighet försvann genom d*é 

näst påföljande händelserna, Som befriade 

de allierade från det besväret ätt hålla ord 

mot Konungen af Neapel; och på det säfc 

tet inträffade* att Påfveh kunde blifvå tillfredsställdisina 

verldsligä angelägenheter; 

Så mycket minre egde detta rum iafseende 

på de■■ändfcligäs. Hvad den Hel. JFädreri 

ifrigast öriskade, var återställandet af dé 

trenne andliga' Churfurstendömena 5 ty föt 

en Påfve giives det inga framsteg af tnéni 

nisko^nilieti och hCafje tuveckling^ soni 

lägger sig i vägen för hans aiitorkfet, kari 

af honom endast betraktas söm gudlöshet. 

Men nu kunde det ej fälla deiWien för* 

Samlade soiiveraina in ätt bifalla ett sådantförslag:först 

ocli främst, emedan de skulle 

efterskänkt af sitt eget anseende hvad de 

bevilljat den Hel. Fadren, att föröka sitt; 

för det andra, emedan de fordna ändliga 

Churfurstarnes utstyre just var det» som ma- 

Ste begagnas ätt trygga Tyskland för alla 

anfall vester ifrån. Én stor fördelför dem 

Var, att* som Pius den Sjunde hade, föratt 

kunna uppstiga på den JPåfliga thronen,måst 

låta sig behaga de andliga Storfurstendömetiås 

secularisering, mari genom åberojjaridö

271 

af fofra tractater tttriäe !m!la honom tillbaka 

inom måttans gläntor. Ihemlighet 

Vår CardinaiXcgaten Gorisalvi mycket flitig 

att recomtiietideva jesiiiterorden} men* 

saf östeniÄe och Pretisseri tillbakavist ined 

dessa insiniitioner, förloradehan efter hand 

modet och tron> att verldeti ännuinittonde 

århundradet kikade regeras från I\onn 

Genom flera phenoniener, som åtföljde1815 

års krig^ hadö Pju^ den SÛndfe hlifvit förledd 

att anse KyrkanS återupprättande som 

föremålet fördeStora ansträngningar, hvilka 

slutades möd eröfringen af Paris; men om 

något skulle vara i stånd att tägå honom 

ur dess villfarelse* var det den kosniol&ratiska 

atidaîhvilken Congrsssen rege* 

rade; en anda, sotnisynnerhet uppenbarade 

sigibemödandet att,genom författningames 

förbättring,göra,icke religionen,men 

Kyrkan öfverilödigare, såsom stöd för de- 

Samma. Ännu S(>kte Romerska stolen att 

"rädda' sig deiigenoai, att han tog bäggedera 

för ett och detsamma. Men de tider) 

voro förbij då han derigenom ktipde bedragaj 

öch så mild Protestantismen än under ti* 

dernas lopp nu blifvit, var han likväl alidrig 

mer bestämd o:h beslutsam, emedarl 

han aldrig varit understöddaf en högre cuU 

tmr. Derföre bevisade ock framtiden, attPiuS 

den Sjunde misstagit sigisina förutsätt-* 

iiingar, och medJesuiternas,de öfriga munk* 

ördnarnes och feodalrältigheternas återställ

272 

lande* endast vidtagit författningar, som 

han efteråc blott fick ångra. 

Knappt hade Gongressen blifvit öpp* 

nåd, förrände förenadesouverainerne gjorde 

den upptäckten, att de £enom tractateni 

Fontainebleau, till Napoleons förmon, för*. 

fogat om ett land, som tillhörde en Itali* 

ensk Prins. Detta var Prinsen Louis 

Buoncompagni Liidovisi( sorti 

bevisade, att hans famiJi i tvänne århun-» 

draden varitioafbruten besittning af Pi* 

ombino och ön Elba, samt att han 

Napoleon Bonaparte på ett oförsvarligt säte 

blifvit densamma beröfvad. Nämligen, år 

1624* under Kejsar Ferdinand den Andres 

regering, hade den Kejserliga Kammaren 

uteslutit alla pretendenter från arfsrätt till 

det ända dittills af familjen Appiani bestuna 

furstendernet Piombino, men - Kejsaren 

af billighetskänsla utnämnt en Agnat af 

samma familj, med den förbindelse alt be* 

tala åtta hondra tösen floriner för subinve» 

stisturens förnyande. 

Då nu denna förbindelse icke hade* 

blifyit uppfylld, trots al!a wppskof, som 

Kejsaren bevilljat, så hade Hans MatesiäE 

afträtt furstendömet Piombino till Don Ni* 

colaus Ludovisi,Hertig af Venosa och bror- 

Son till Påfven Gregorius den Femtonde, 

för det stegrade priset af en million och 

femtio tusen floriner; och sedan denna för 

dessa tider ganska stora summa blif*

273 

vit betald, hacle Grefve Monterey, vice 

K,onung af Neapel, hvilken Kejsaren gifvic 

de för detta ändamål nödiga fullmagter, subinvesterat 

prins LudovisiiKonung Pliiiip 

den Fjerdes och dess efterträdares namn 

löveveildeliga tider,iallaiältigheter och privilegier, 

och satt honomi be ittning a£ 

furstendönaet Piombino samt önElba, likval 

med det villkor, att det skulle vara 

Hans Katholska Majestät tillätet, att såsom 

vän hafva en garnison på ElLa. Häraf 

vore nu klart, att detta furstendöme tillkomme 

den närvarande Prins Ludovisi, så» 

som afkoftiling af denftirra, somår1634 i* 

kläddes besittningen af fursténdömet Pioinbino 

och ön Elba. När Neapolitanska 

kronan blef skild från den Spanska, hade 

den sednares rättigheter, år 1759, öfvergått 

till Ferdinand den Fjerde, Kouung af N«a» 

apel, och denne monarch hade, under sin 

länga regering, blott utöfvat den souverai-» 

xjetetsrätt, att på sin egen kostnad hålla en 

garnisoniPiornbino och Porto Lon.g-one-j 

ynen nu vore den lid kommen, då de hc* 

■ligaste anspråk, den äldsta besittningsrätt 

■måst försvinna för ett naagtens toch väldets 

system. 1 Florentinska tractaten(1801) Ift"de 

Ferdinand sett sig nödsakad att till 

Frankrikes formen afsäga sig alla sina rättigheter 

iafseende pä Porto Longons qch 

/ 

Butik. Y.P* 

.'ig. 

1

274 

Fiombino: rättigheter för öfrigt, hvilka 

blötttillkännagifvit souveraineteten. Pa intet 

sätt hade det fallit Konungen af Nea* 

pel in att till Frankrike afträda totala egande 

rätten af önElba, detta bevisade till 

Och Jtued uttryckenitractaten. Icke desto 

xninre hade FörsteConsuln beröfvat familjenLudovisiallvälförvärfvadsouverainejetsrätt, 

samttill och med bernägtigat sigdess egendom 

ochenskildainkomster. Attådagaläggaorättvisanidettaförfarande,voreöfveiflödigt. 

Alla Het Neapolitanska hofvets bemödanden 

hade varit frugtlösa,och ett seuatsconsult 

af den2 Mars 1805 hade, trots 

alla den rättmätiga furstens protestationer, 

tillerkänt Napoleons äldsta syster furstendömetPiombino. 

Hade de förbundnamakterna 

haft kännedom om Prin? .Ludovisis 

heliga rättigheter, så skulle kärleScen till 

rättvisan afhållit dem att; genom tractateni 

Fcntainebleaa, på lif e ti rltill Napoleon afträda 

önElba med all souverainetets- och egendomsrätt. 

Fursten af Piombino skulle 

tro sig förolämpa den adelsinnade souverain, 

som de förbundna magterna återfört 

till Toscana^, genom den förmodan, 

att han skulle villja fråntaga honom 

dess egendom på fasta landet; Iafseende 

på ön Elba, hade han aldrig misskänt Stor» 

hertigaroes af Toscana souverainetetsrätt 

öfverPortoferrayo;mendennasouverainetetsrätt 

utsträckte »ig blptt öfver nämnde stad

275 

och en omkrets af tvänne Italienska mil, 

samt härrörde Från den tractat, som den 29 

Maj 1757 afslöts imellan Philip den Andre, 

Konung af Spanien, och Jacob Appiani, 

Hertig af Piombino, samt bekräftades af 

Cosmus den Andra, Storhertig af Toskana. 

För öfrigt trodde Prinsen, att det icke fordrades 

mera för att vinna de högamonarchernasbistånd 

och genom dem återfå furstfcnaömet 

Piombino och ön Elba, än att 

hafva gjort dem uppmärksamma på rättvi* 

San af hans anspråk och fordringar, ty der- 

Vid knyter sig, såsom af sig sjelf, ideen 

om ett billigt skadestånd förlidna förluster. 

Så lydde Prins Ludovisis deduction; och 

enligt den var intet klarare, än alt de förbundna 

souverainerna till en tredjes nachtlel 

disponerat öfver ett stycke land, som 

intet afseende tillhördedem. Huru stor deras 

förlägenhet deröfver kunde vara, låter 

icke säga sig. Efter få månader inträffade 

händelser, hvilka gjorde det för dem 

omöjligt, att åter insätta Prins Ludovisii 

besittning af sina gamla rättigheter. 

Hvad som ännu vå* qy&t af Maltheser 

orden, uteblef icke heller med sina anspråk 

på återupprättande. Utaf ett memorial, 

undertecknadt af Balli Miari och 

Comthur Berlinghi, som ofverlemnades till 

Congressen, kunde ses, att Orden ännu fortföre 

efter dess förvisning ifrån Maltha; att, 

efter KejsarensiRyssland, Paul den Förstes,

276 

död, dess efterträdare anvancit sitt Inflyta»'-* 

åe, att förskaffa orden ett öfveri* -vad, 

en af alla Europas magter erkänd Sioi;-a- 

-----stares att Johan Baptist Pommasi vore af 

Pius den Sjunde utnämnd till Stormästaie 

och af alki Europas tnagter blifvit erkändj 

att han tagit sig bostadiSicilien, och återställt 

Ordensrädet och klostret, samt afven 

inträdtiförbindelse med alla Priorier, 

ds Franska endast undantagna; att, eftex* 

hans bortgång år 1805, Ordens statsråd 

genast vak en Ståthållare, enligt magisterium, 

och då deiklostret befintliga ricU 

dåres antal icke var talrikt nog, at£ 

kunna företaga ett Stormästare-val, enligt 

meå hv-uå Ordens statuter föreskrifva, så 

hade de till Påfven öfverleiainatstadfästel-» 

sen af dess val) att Pius den Sjunde, utan af>£ 

i något annat hänseende ' ogilla Ordens 

förfarande, icke Stadfäst detta val, och att, 

ifölje deraf, tyglame för Ordejns styrels© 

qvarblifvitiden Ståthållares bänder, som 

af magisteriuni och det heliga rådet blifvit 

valdj etti förhand och tills vidare taget 

steg, bvilket man tillkännagivit alia mag-« 

ter och alla priorier. Des?a voro nu Ordens 

öden, efter dess fördrifvande fråia 

Maltha år 1798. Isjelfva memorialet gjordes 

gällande, att Orden, under dess sjuhun* 

éraåriga tillvarelse, intet ögonblick upphört 

att uppfylla hufvudändamålet för dess 

nyttiga stiftelse, och göra sig förtjent af

?, 

277 

Europas välvillja. Ville således åe församlade 

monarcherne anvisa Orden en förden 

passande bostad, återgifva den de flestaoch 

Gästa af dess egendomar, och åtminstone 

de första åren förse den med hvad som er- 

Fordrades för sjöröFvarnes bekämpande, så 

skulle intet vara säkrare, än alt den ännu 

framgent skulle göraden nytta, genom hvilken 

deniförra tider utmärkt sig. De 

som voro memorialets författare,menade till 

och med, att dessa tjenster kunde bliiva änsm 

ansenligare, då sjöröfverietpå ingentid 

blifvit med mera fräckhet id.kadt,än för det 

närvarande. De fastade tillika uppmärksamhetenpåhuru 

Orden vore en plantsohola för 

sjö-fart och militärisk tapperhet,ochpå sätt 

och vis brännpuncten för den, hos de Europeiska 

monarchierna så nödvändiga adeln. 

Alt föra religionskrig, låge väl visserligen, 

nu mera, icke iOrdens bestämmelse, sedan 

alla omständigheter så väsendtligen förändrat 

sig} meri beskyddande handel och 

sjöfart, skulle den visserligen ega tillräcklig 

förtjenst detigenom, att den sönderbröt 

de kedjor, som tyngde deislafveri suckande 

Christna och skyddade andra föi r sam-» 

Ina Öde. Efter uppräknande af hvad Orden 

ännu egdeibehåll på Sicilien och Sardinien, 

af hvad &am blifvit den^ atergifvet i 

Kyrkostaten samti hertigdömena Panna och 

Piacenza, för den bevarades iBohusen,iVesietianska 

landet och Lombardiet vore &tt

278 

erhålla,iSpanien och Portugal gått förlo, 

radt,iFrankrike, ehuru försåldt,genom 

!Ludvig den Adertondes ädelmod, likväl 

vore att återgifva, uppfordrar den Kejsaren 

af Ryssland, Konungen af England 

och Konungarne af Preussen, Sverige, Danmark 

och Baiern, att ännu vidare åtaga sig 

dess befordrande. Såsom vistelseort åstundade 

den, så vida Maltha icke skulle återlemnas 

till Orden, en ö,om möjligt vore,imedelpuncten 

af Medelhafvet, försedd 

med,en hamn, som kunde härbergera alla 

slags skepp och fartyg, tillika försedd med 

en arsenal och ett lazareth och slutligen 

äfven ekande en förOrden passande bonirgj 

detta kallade denett utstyre,hviiket befriade 

Orden ifrån dennödvändigheten att, vid företa 

grundläggningen för en nyttig verksamhet, 

nödgas uttömma alla sina medel. Men 

en Orden, som öfverlefvat sinbestämmelse,en 

Orden,som numera blott såsom enruinegde 

bestånd; en Orden, hvars mesta godsiItalien, 

Frankrike och Tyskland, dels voro bortgifna, 

dels sålda, en Orden slutligen, somi 

mer Un ettafseendestodirak motsägelse med 

århundradets anda,kunde ickefinna serdeles 

gehör försina fordringar. Från Maltha ville 

icke England skilja sig,ianseende till de 

stora fördelar, somdenna ötillskyndade det 

iM-delhafvetj menistället för Maltha gafs 

det svårligen en ersättning, emedan det 

för sjöröfvarnes bekrigande var den aldra-

279 

bäst belägna piatsj och Corfu skulle icke 

hafva gifvit samma fördsiar,om det än icke 

varit Englands afsigt att bemägtiga sig protectoratet 

ofver den så kallade de SjuÖarnas 

Republik. Öfverhufvud måste äfven 

helt andra steg tagas mot sjöröfvarnei 

Medelhafvet, än de, hvilka kunde utgå från 

återställandet af en Orden, som, atVen under 

sin mest blomstrande tid, förmådde så föga 

för dess hämmande. Af alla dessa skäl 

dertill föranledd,kunde således Congressen 

ickebesvara MaltheserOrdensg/orda anspråk. 

Önder det Congressen lät en i Europas 

historia icke obetydlig Ordens angelägenheter 

alldeles förfalla, sysselsatte den. 

6ig irieå en, h^la menskligheten rörande 

fråga. Denna hade blifvit brågt å bane af 

Storbrittannién, och angick slafhandelns afskafrancle. 

Mativar ense om afskyt ärdheten 

af denna bandel, hvnlken sedan århundraden 

tillbakaiAaika ' förorsakat krig, vid hvilka 

man icke egde någon annan afsigt än 

att »öra fångar, hvilka man kunde sälja till 

Européerna. Blottiafoeende på tiden, då 

denna handels anskaffande kunde ega rum, 

voro meningarne delade, ty under det att 

Storfcrittannien yrkade, att den genast måste 

upphöra, gjorde alla magter, hvilkas kolonial-system 

grundade sig på införseln af 

Negerslafvar, den omständighet gällande, 

att de, om man så finge säga, blefvo ställda 

Xfcidt imellan tvänne orättvisor,af hvilka den

280 

ena r*gtade sigtnot Afrikas invånareor.h den 

endramot derasegna undersäter, så vidt som 

dessa,ikolonierna bosatta, genom en hastig 

föiändringideras näringsgrenar, Inpofara att 

lida skada tillderas rörelse.Intet kundeioch 

försig sjelf varaförnuftigare,än denna invändning, 

vid hvilken blott derpä ank-ortf, att så 

smäningominforaNegerhandeln* afshaffande-, 

attdenblefve alldelesoskadlig.IEngland hade 

det nästanitjugu års tid varitfråga ornslaft>andelnsafskaffande,förr 

ändenår 1807verkligenegderum. 

Sedandennatid hade England 

icke upphört, att påtruga alla öfriga magter 

denna del af sin lagstiftning} odh for 

att desto säkrare ernå sitt ändamål, häda 

clet sedan år 1810 till och med börjat, att 

på Afrikanska kustenntöfva en police, hvilien 

alit för mycket utgick på ett positivt 

störande af Negerslafhandeln. Denna utomordentliga 

ifver utsatte det för den; kanske 

icke alldeles ogrundademisstanka, attlika 

så mycket, somdet vorefrågaom attpåengång 

förminska alla dessa gräsligheter, det afven. 

vore afsigten attlägga oöfvervinneliga hinder 

ivägen för återställandet af deicke- Engelska 

kolonierna. Det var derföre g&nska 

naturligt, att man på Congressen frågade 

de Brittiska befullmägtigade: hvårföreEngland, 

då det hade så mycket förbarmand© 

öfver Negrerna, likväl förblefve så likgiltigt 

och känslolöst emot alla de .olyckliga, 

som år frän år, såsom Christna skfvar, £öl«

281 

loiAlgirernas och Tunesernas händer; ett 

antal, som för jlet närvarende stege till iche 

minre än 40.000 !" Det mesta motståndet, 

så vidt som det var fråga om ett afskaffande,genast 

för ögonblicket, af all Negerslafs 

handel, gjorde Grefve Palmella och 

RiddarenLabrador, den förre såsom Portugals 

befullmägtigade, och densednare såsom 

Spaniensj de återkommo alltid till den 

grundsatsen: att de magter, som icke hade 

kolonier, icke kunde anses såsom opartiska 

ien sak, hvilken de till dess föjjder icke 

luindeöfverse.EhuruLord Castléreagh sätten 

triumph uti att på Congressen utverka 

Negerhandelns fullkomliga afskaffande, 

roå^te han likväl, efter fem åt detta föremål 

egnade sammankomster, nöja sig med den 

utgång:" att bestämmandet af den tidpunct, 

då Negerslafhandeln helt och hållet borde 

upphöra, skulle blifva ett föremål förunderhandlingar 

magterna imellan: välförstaende, 

attmanickeville försummanågot, för att försäkra 

och påskynda deras fortgång." Härofrer 

blef den 8 Februari en formlig förklaring 

uppsatt, och med den återreste Lord 

Castléreagh till England. 

Oräkneliga kunde man kalla de reclamationjer, 

hvilka från Tyskland bestormade 

Gongressen. De voro dels grundade på 

Kiksdeputationsbeslutet af år 1803, dels pä 

Kehnförbunds-acten af år 1806, dels på sednare 

händelser. Hogkomsten af alla de

282 

förändringar, hvilka Tyskland genom re« 

volutionskriget fått erfara, var på långt 

»är icke så utdöd, att de, hvilka hade li— 

difc vid dessa förändringar, icke skulle velat 

eftersträfva det förra tillståndet. Ä andra 

sidan åter, ville icke de, hviika genom 

dessa händelser vunnit,släppa ifrån sig de 

förvärfvade fördelarna. De sednarö forsvarade, 

hvad de förra trodde höra förkastas; 

men alla åberopade sig de förbundna magternas 

karlek för rättvisan, utan att det blef 

fråga ©in verkan och följderna af den gamla 

sakernas ordning, eller om hvad som 

$kulie blifva af Tyskland. 

Framför allt begärde den Tysk-katholska 

kyrkan, att åter få inträdaisitt 

förra tillstånd. På Congressen visade sig 

en deputation från densamma, hvilken. 

bestod af Friherre von Wambold, Dechant 

från Worms, af Johan HelfFerich, Praebcndarius 

vid DomkyrkaniSpeier, ocii af 

Syndicus Schies. De öfverlemnade till 

Congressen en framställning af kat'\olska 

kyrkans tillståndi Tyskland, hviiket de 

kallade faderoch moderlöst och beröfvadfc 

all sin egendom. Huru hade de väl kunnat 

undgå, att genastiinledningen framställa 

denna kyrka såsom en väsendtlig andeliTysklands 

lyckliggörande författning! 

"M^d venstra Rhenstrandens afträdande till 

Frankrike, hade Tyskland förloratsina förnämsta 

Ärchebiskops- ochBiskopstiftoch sett

283 

sina Domkapitel och Collegiatnift, Abbotstift 

och mest välgörande inrättningar gå 

förlorade; och, af all denna förmögenhet, 

hade för den så väl begåfvade kyrkan intet 

vidare blifvit öfrigt, än allmosornas frikostighet 

till ett njuggt underhåll för 

dess ännu varande tjenare. Men nu hade 

de förbundna monarchernas välsignade vapen 

återgivit fäderneslandet venstra Rhenstranden, 

och dfcrigenorn upphäfvit det 

proclamerada förvandlandet af dessa stater 

till verldsliga. Alla andeliga furstendömen 

kunde således, inför rättvisans opartiska 

domstol, göra de giltigaste anspråk på återstä!landet 

af deras fflrra tillstånd, värdighet 

och rättigheter; så mycket mera, 

sotn det icke kunde undgå upplysta statsmäns 

vishet, att den välgörande religionen 

aldrig haft mera behof af stora medel, för 

att kunna återföra ett urartadt tidehvarf 

till vördnad mot sina regentcr och lydnad 

mot lagarna. Hvad kyrkan återfordrade, 

vore icke af någon verldslig magt,utan af 

Gud sjelf med uteslutande befallning till 

henne öfverlemnadt, för att dermed regera 

Guds kyrka. De återfordrade således 

en egendom, på hvilken de aldrig 

kunde våga att afstå eina anspråk; och när 

reclamationer vore hvarje enskild man tilllåtna, 

huru mycket mer skulle de då 

icke vara det för den ärevördiga modren, 

som endast använde sin förmögenhettill

284 

människornas lyckliggörande! Just för att 

uppfylla en så hög bestänfmelse, återförärade 

de: i) alla deras ännu icke föryttrade 

besittningar» 2) de föryttrade, så vidfc 

som de, efter bestånd bafvande rättsgrunder, 

vore inlcsbara; 3)ianseende till det 

Öfriga af deras egendom anförtroddede sig 

till de höga regenternasrättvisa,hvilken åtminstone 

så vida skulle förskaffa en tillräcklig 

ersättning, genom tillbörligt skedestånd 

.i orubbliga besittningar, som, för 

grundläggandet af Biskopsdöoien,deras Kapitel, 

Seminarier, prosterier och andra inrättningar 

erfordrades. Hvad kyrkan här 

återfordrade, vore hennes egendom. Närvarande 

egare kunde ickeisina samveten 

anse sig såsom rättmätiga ©gare; och hvad 

som efter det fulla återbärandets rättsgrunder, 

af den obeveklig* rättvisans domstol,, 

tillerkändes såsom återgående, det kunde 

blott mildras af den fogliga anda, som 

tillkommer kyrkan." På detta sätt yttrade 

sig kaiholska kyrkan, utan att Öfver- 

väga, att, genom henne och hennes oförmåga 

att beskydda Tyskland, så många o-> 

lägenheter kommit öfver Tyska riket. 

En deputation af Tyska friherrar,i 

hvilkas spets ett fruntmrmer, Furstinnana£ 

Furstenberg, såsom förmyndare, befann sig, 

återbfegärde den andel, som de före år 180G 

egdsiTysklands statsförfattning. De villeundandraga 

sig det subordiaerade tillstånd* 

/

285 

till hvilket ds, genom Rhenförbundsacten, 

blifvit dömda; ett läge, hvilket var så 

mycket mera smärtsamt för dem, som 

de uti deras förra meciständer voro nödsakade 

att ära souverainer. För att åter 

erhålla dessa politiska rättigheter, vände 

deputationen sig till Österrikiska Kejsaren, 

såsom om denne aldrig upphört att vara 

Tysklands Kejsare, och den ordförandefurstinnan 

prisade den trohet,med hvilken hon 

varit Tysklands författning och Kejsarehus 

tillgifven; en trohet, för hvars skull hon, 

aflagsnad ifrån sina medfödda rättigheter, 

ifrån det välförvärfvade arfvet af hennes anor, 

ja till och med aflagsnad från sin egeridom, 

blifvit försatt uti et^ vida uslare 

tillstånd än den lägsta bland hennes förra 

undersåter. Österrikiska Kejsarens svar 

var öfverensstämmande med de omständigheter, 

uti hvilka han just nu befann sig, 

att. icke kunna §ifva något afgörande svar. 

Lika klagan förde de furstliga stamhusen 

Solms och Wied, hvilka genom Rhenförbundsacten 

blifvit subordinerande under sina 

förra medständer Hessen samt till och 

sned Nassau. Båda dessa stamhus åstunaade 

att blifva återställda till deras förraoberoende, 

hvarjemte de icke afskydde något 

högre än de anspråk, hvarmed Nassau 

ijade velat nedtrycka dem tillblottaLandt- 

Stäncler. 

":. -

286 

Å de förra riksomedelbara furstames och 

grefvarnes vägnar, hvilka genom Rhenförbundsacteti 

hade blifvit nedsatta till så 

kallad ståndsherrerätt, uppträdde en viss 

herr von Gärtner; och då massor mest be* 

falla öfver inbildningskraften, gjorde han 

sig till representant för mer än en million, 

hvilkas rättigheter icke kunde blifva miss» 

kända. 

Få gjorde mera buller på Congressen 

än denne herr von Gärtner, Som visserligen 

genom mångordighet måste ersätta, hvad 

somivärde felades den sak han försvarade. 

"De företrädesrättigheter,hvilka hans mandanter 

gjorde anspråk pa, erhollo, som 

han menade, genom 6te artikehi af Pari» 

serfreden ett omisskänneligt eftertryck, ty 

idenna artikel vore icke fråga om Rhen» 

förbundets souverainer, såsom redan upplöst, 

utan om Tysklands stater, att förenas 

till «tt förbund. Men till detta hörde 

hans mandanter tilL en del med ännu stötrerätt, 

sfivälianseendetill själarnesa'.talsom 

i anseendetill åldern och glansen af deras 

hus, än flere förbundets medlemmar. Den 

säkraste tillförsikten gåfvelikvälden allmänna 

folkrättens grundsatser, ty just utaf des* 

sa följde det, med den aldra största 

klarhet, att slutna fördrag pä intet vis 

kunde görastill en tredjes förfång, Som deröfêr 

hvarken blifvit hörd, eller dertill 

gifvit sitt samtycke. Utan tvifvel hade dt

287 

förbundna tnonarcherna i denna mening 

funnit för godt att bifoga till detiFrankfurt 

avlutade accessions-fördraget den 

clavisul: "till Tysklands bastå." Hans mandanter 

protesteradei följe deraf mot det 

öfverherrskap, som Rehnförbundets souverainer 

ännu ytterligare ämnade att öfvti 

dem ntöfvaj och om ett medverkande 

\lå rådslåendet öfver Tysklands tillkommande 

iörfattning blefve souverainerne af 

KAcx.ir,r mndet roedgifvet, så trodde hans 

a herrar mandanter, att en lika tillåtelse 

icke kunde blifva dem nekad, då de 

voro liiv^de af en lika hög känsla för det 

Tyska fäderneslandets väl." 

Betänker man, att den hufvuduppgift, 

som Congressen hade att lösa,icke var nå» 

gon annan, än att försäkra Europas tillkommande 

säkerhet, genom en god organisk 

lagstiftning för Tyskland, så begriper 

man det besvärligaidessa fordringar, 

hvilka väl kunde beskrattas såsom barnsliga, 

men icke tillbakavisas såsom obetänksamma, 

emedan en god författning icke 

måste vara stridande mot allas villja. 

Men det stadnade icke härvid. Missförståndet 

gick sa långt, att man försökte 

att förvandla en sammankomst af lagstiftare 

till en rättegångsdomstol, till ett slags 

Rikskammarrätt. Ividlyftiga deductioner 

föredrogo Furstar, Grefvar och Friherrar, 

fom blott utgjorde grenar af sina hus,

288 

sina klagomål. Clmrfurstens af Hessen be« 

fullmägtigade återfordrade de fyra Hanauska 

amterna, som Napoleon hade gifvit åc 

Hessen-Darmstadt, och protesterade mot 

anträdandet af det öfriga Hanau-Miinzen* 

bergska Jandet till Baiern. Det hertigliga 

Arenbergska huset, som, för hvad de£ 

under revolutionskriget förloratiFrankrike 

och Brabant, år 1803 fått såsom skade* 

stånd det till fordna Furstendömet Mun* 

ster hörandeAmtet Meppen, och Chrjreöll* 

niska Grefskapet Recklin, men sedermera 

afträdt dessa till Franska Kejsaren emofi 

en ärftlig renta af 240,702 francs, begärde 

att åter blifva insattibesittningen af alla 

sina fordna rättigheter öfver FurstendömeÉ 

Arenberg, med bibehållande af de i Meppen 

och Recklinghausen belägna domänerna, 

men ialla händelser den utloivade 

ärftliga rentan. Haset Stollberg gjorda 

fordringar gällande, hvilka dels gingo vE 

på förnärmanden under sista tiden, dels 

afven hade afseende på sådant, som redan 

egt bestånd allt sedan sextonde århundradet: 

det fordrade för de trettio tusen gyllen, 

hvilka rviksdeputations-hufvudbeslutet 

anvisat för dess anspråk på Grefskapet Rochefort 

och Königstein, icke blott en anvisning 

på del? inrfestående af denna renta, 

af hviiken blott ett hälft års belopp vore 

utbetald, utan äfven en förvandlingaf densammaifast 

egendom, och en den lidna 

I

N. 

289 

förlusten motsvarande skadeståridsersättning. 

Grefve Bentinck, herre till Ino- och 

Kniphausen, åstundad t 1 att icke vidare 

behöfv» anses såsom undersåte under Hertigen 

af Oldenbur^, att få släta *ig till de 

32 förenade fria furstar och stäcLr. Preussiska 

general-lieutti^nten von der Kuesebeck 

påminde om de anspråk aah-s familj egde 

på det den samcia, förft af Biskop: -sti t: t 

Xjiittich, och sedan af Frankrike, undandragna 

grefskapet Horn-Weerdt på venstra 

stranden af Maas, iin*lian det fordna hogstiftet 

Liittich och Hertigdöntena Geld m 

och Brabant. För detta Riksarfmarskalken, 

vGrefve Pappenhaim, anhöll om återställandet 

af sitt arfsatut, iall händelse 

om en biJlig ersättning f&r all den oundgängliga 

kostnad han och hans förfäder 

gjort sig iTyska rikets .tjenst. 

Nästan uti den rakaste motsägelse med 

dessa fordringar stodo de, hvi!ka gjordes 

af personer, som genom hvälfninên år 

1815 hadö kommit till korta. Sädaria voro 

for detta Konungens af Westphalen och 

Storhertigens af Frankfurt Financetninistrar; 

män, hvil!s:a sökte att rädda da fordelar, 

som de på sina poster förvärfvdt sig. Vi 

nämna demidetta sammanhang, blott för 

att kunna säga, att de gjorde apsprak på 

samma rättrådighetskäniila hos de förbund- 

Buehh. V. D. »9

290 

nå mönarcherna, af hvilken de andra blött 

väntade sig återställandet af Tysklands gam^ 

la statsförfattning. 

Nästan ingen fordrade en bättre saker» 

näå ordning än. den som före 1806 hada 

egt bestånd* så framt man icke vill 

räkna dertill en deputation från Tysklands 

bokhandlare, som hoS Corigresseh anhöll 

om afskalFandet af allt eftertryck; ett åfskaffande» 

hvilket blott iså vida ktinde egå 

fraörgångj som en våsendtlig förändringi 

Tysklands författning iörtitgingej väsendtlig 

isynnerhet derägenöm* att den fråntoge de 

«må iurstarna eh söilverainetetj som för 

dem blött kimfcle vara ettföremål för miss* 

bruk. Kanske tnåste iftäh äfven täkna deftill 

det försök,§om Hathbtirgs, Bretwens och 

JLiibecks invånare af Judiska nationftn pjorde, 

genom en utskickad vid namn 'Éuehholz* 

till att förbättra sitt borgerliga tillstånd; 

försök» hvilkä tå mycket mer thåste vinna 

frairigåfig» somiJPrettssieka cmh Öster& 

rikiska staterna redan ansenliga framsteg 

för detta ändamål biifvit gjorda. 

tlii.ru ktinde, under sådana omständiglieteir, 

Goiigteäseh fetnickra sig med åci hopp6 

ätt såiordning ställa Tysklands angelägenheter, 

att fcurojpas Itign bléfve försäkradfca 

t)et låg för öppen dager* att förTyskland 

genom den omhvälfning^ det nnder de sista 

tjugu åren måst unÅergå, på ena sidaö 

biiivit /ÖV mycket^ på den afcdra åter Jöf

291 

litet nträttadt; för mycket, sa vidt som det 

icke var att tänka på sakernas gamla ordning; 

för litet, så vidt som sinnena vo- 

Vo ailt för litet böjda att låta sig behaga 

en bättre, hvilken blott derigenörri kunde 

kommaidagsljuset, ått man thinre betraktade 

och uppfattade Tyskland efter deras 

individuella behof, hvilka hitintills der utofvät 

magt ooh myndighet, än etter det hela 

Europeiska statsystemets. Genom den 

dubblastrid,som uppstått öfverPohkns åter- 

ställande och öfver Sadistens förening med 

Preussen, hade* som vi redan hafva sett,de 

först! constitutiva idéerna öfyer Tyskland 

olifvit ställda i fonden. Så snart denna 

Storrri efterhand lade sig-, trädde de åter 

småningom fram till avant-scenen, men 

likväl bloU, föratt ähniien gång blifva uppskjutna. 

Déh hårdnakenhet nämligen, hvarmed 

cjskå dynastien försvarades,rlelsal Frankrike, 

dels af England, och sjutllgéö äfven 

bi" några Tyska magter, kunde icke besegras 

af Ryssland och Preussen. Häraf följåe 

éftergifvenhet. Väl uppfordrade Preussen, 

förrän det derlill beqvämade sig, ännu 

fen gång alla förnuftsgrunder, hvilka talatie 

emot Sachsens sönderstyckandej och en 

skfTTt med titel t Preussen och Sachscn> skall 

aldrabästidet tillkomrr-rande försvaraPreussen 

för förebråelsen af en låg åtrå tiJIbe- 

»ittniogar^ tyidenna skrift blefvo följder-

292 

ne af Sac-is^ns styckande på det me?t be* 

stämda sätt förutsagda. Men i Tysk!and 

går det ifölje af territorial famiijan/jflägenhet,mas 

anda, långt mera derpå ut, art 

FibehnlJa en dynastie, an på deras öde,som 

aro stillna und«r densamma. När, c åsoui 

del iTyskland på ett omisskänneligt sate 

är händelsen, inom ett gifvet rum ett större 

antal oberoende furstar Jefva under 

mångfalldiga pressningar emot hvarandra, 

så är den naturliga följlen deraf den, att 

de förminskningar, som träffa den ena eller 

andra bland dem, lika så mycket

293 

provincer, flels till sitt förstärkande, utom. 

andra förvärtningar, äfven skulle med^sig 

ioföYlifva en stor del af Sachsen, så blef 

Konungen af Sachsen uppfordrad, att lemna 

sitt vistande iFriedricn felde o:h komma 

till Pressburg, för att* om just icke vara närvarande 

vid de sista besluten öfver hans 

Konungarike, åtminrtone hålla sig igrann- 

skapet. Han ankom dit d. n 4 

Mars, dit 

vill sr- ga, vid en tid, då allt var afgjordt. 

S dan man frän många sidor Uggt sig 

ut för Sfchsen, efter många protester och 

utredningar från motsatta anspråk, efter 

inskränkningar och ett partielt afsägande, 

hade det, under loppet af Februari månad 

1815, fyra månader efter det första beslut, 

ikraft h«-araf hela Sachsen hade blifvit lagdt 

under Fredrik den Tredjes spira, änddigen 

kommit till ett närmare bestämmande 

af hvad som framdeles skulle anses såsom 

bestä.ndsdi *r af KonungariketSachsen. D:eta. 

Kpru jgaiike bljf på det sätt kringskuret, 

att dt erhöll gestalten af en trabbvinklig 

triangel, hvars bas gick ifrån Seidenburg 

iLav Itx öfv:r Elben, följande Böh* 

miska grrinsen 1ill den Frankiska, och med 

sin trubbiga vitfke,! sträckte sig något utöfver 

L ipzig. Hflo, NeuStkdtei- kretsen, det 

kiifSachsiska HenneWrg och de Sachsiska 

inneslutnin >arne eller enclsvefna blefvo använda 

dels till ati bilda en bättre £Trhin,d !se 

imellan Schlesien och Mark, deis till Mar-

294 

kiska gränsens förstärkandeförfo^scUm, o.s\ 

Berlin. Genom de afskurna delarne, hvilk^ 

kallas de Merseburg.ka, Naumbvirgska, Wei- 

Senfeldska och Thuringska gebieten, ble£ 

Saaikretsen med Nordhaven, Mii.Mhausen' 

och Eichenfjid fullkomnad; dei We«tpha« 

liska freden fiåi* Magdeburg bortryckta, 

ochmed Sachsen förenadeAmternaoueerfurt9 

Dame och Jiittxhoc^, likasom, hela gi:ef-" 

skåpet Mansfdd, Eideben och \ViUeyber%v 

blefvo,nulikaledes laggda underPreussen. Så 

slutade sig denna storaprocess,hvarvid intet 

var så märkvärdigt, som au Just den ma^t, 

hvilken genom Sachsen skulle utvidga.?, va^ 

den enda, som antog sig detta lands invånares 

bästa. Konungen af Sachsen förlorade 

på detta sätt något mer än ha*l f ten 

af sitt omtåde, och något minre än hälften 

*K si« B befolkning, och kom. följakt!igen. att 

stå på samma linje med Konungarne af; 

Wiirtemberg o.ch flannover,, 

Af sina förra besittningariP-ohlen erhöllPreussen 

det veatraPreussen och Netz- 

€ka districtet inom de hvilkAbäd^ 

det från år 1772 till Tilsiter, freden hahaft, 

men dessutom äfyen städerna, 

Danzig och Tho.rn, af hvilka dea( förra, re» 

dan vid 1813 års slut varidess händer och 

den, se^naieiQc(Q..h.er hx 1815 af Ryssland: 

ätcriQaina.aes^ slutligen, af det; förra,hertigclörnet 

Yvûsohau den del, som floderna ?J- 

--skära, ut åt den liîe,, bildas genoiis,

295 

$e l\\\ Rollien fallna städerna Wilczln, vid, 

gränsen afNetz districtet,Povidz, Schlupce, 

J*e£sern, Kalken, Grabow, intill tracten af 

gehlesjska. gränsen vid den lilla staden Pi|schen, 

så *t% Woiwödskaperna Posen och 

(xnesen helt och hållet, oqhaf Wohvodskaperna 

Kalisch och Siradien. den på ve,nstrå 

$tra,nden a.£ liggande deien tillföllo» 

Preussen, och Warte, allt ifrån, dess hi£al? 

landeiPro.sna, blef Preiissisfe. 

IWestphnleri erhöllPreussen, till sin^ 

gamla besittningar* Stoyhertigdömet Berg s 

Xjneå de d jrvui liggande fo^dna kurcöJJnl- 

S&a besittningarne, Hertiigdörnet Wes^pha- 

J(?n» — hyarföreHessen Darmstadt skiiHe vin-* 

pa skadestånd på venstra Ilhenstranden. -— 

Corvey, Dortipund och Prinsens af Qranien 

gamla ariländert Diez, Hadamar, Beilstein, 

1)111enburg oqh §iegen, 

Slutligei\ förenade Preussen, sêd sin^ 

förraländer på venstifa jE\,henstrandsn, C!eve e 

Geldern, och Meurs, en la^dtsträcka, som, 

pied undantag af Hess^ska andelen vidßhein» 

|els, g|orde det till herye öfver hela Rhenströmmen 

ifrån Holländska, gränsen intill 

$»h'ra vid Mains.. IVlaas med sina båda stränder 

fjrblef .Hollands o.ch Iîlgiens^ men en 

half mil frän denna ström b!ef Preussulsti 

gränsen dragen ifrån Genepp upp till Sit- 

%&rd, och följde Sedan gränsen irnellan her;tigdömet 

r^jmburg och Jiilich, ända till 

\iacuri vÄd Aa.;''eö ft en svA som Äfven Wel

296 

Preussisk. På denna sidan skulle Canto.» 

nerna Eupen, Malmedy och St. Veiihiförra 

Wildsrdepartementet, utgöra gränsenj 

derpå Saar tiliConz,. Derifrån skulle d«n gå 

rakt öfverFlundsriick tillGlan midt emotLautezêjck, 

åtföljande loppet af Glan och Nahe t 

förbi Meisenheim och Kreutz.nach, och vid 

Binên sluta v\å Rhen. Vid denna ström 

förvariVade således Preussen hertsgdömet 

jfiT'ich utom en obetydlig del, nästan hela 

Churfurstendömet Colln och Trier, det sista 

på båda sidor om floden Mosel, ocb 

isörier om denna flod ansenliga stycken 

af det gamla MainzisVa gebrctet. Det hela 

erhöll b~rörnning af StorhertigdömeS :Nedrq 

Rhen, och till dess skydd voro å ena sidan 

Mainz (i förhand redan bestimdr. till 

en förbundsfästaing) och Luxemburg sasoai 

förmurar, a den aodra åter Wesel, Jiilich 

och Ehrenbieitstein ansedda såsom skyddsvärn. 

Ansbacfi och Baireath stadnade sås'om 

Baievns tiilbörighet. Det furdna biskopsdöt»et 

fltldéshertti var redan från år 1815 

afträddt ti?' Hannover. Dertill kommo Ostfriesland 

og iEtnden,' ett district af 22,000 

invånareinorra delen af Lingen och Miinster, 

och den fordna riksstaden Goslar. Men 

idessas ställe erhöll Preussen Lanenburgska 

gebictet, hvilket sedan åter aftraddes 

tjll Danmark, för att förvärfva Sênsk^

297 

Pommern oc'i Ön Bugen, och på detta sätt 

förena hela Pommerska kusten. 

Konungen af Preussen ökade sina förra 

titlar rru

298 

trettiofyra, titr en påeunnelse-notaii\\ 

starna Hardenberg oclp Metternich, yttys£ 

den önskan, "att den Tyska Congressen^ 

»led tillkallande af delarne af det tillkommande 

hela, snar^ matte bUfva öppnadj" 

och de hade cienna gången erhållit ettsvar, 

*Ö }m svarade mot deras, brinnande längtan» 

Jmellertjd hade genom bibehållandet af ett 

serskildt Konungarike Sachsen alla deidéer 

blifvit förän4xade,hvilka man til.Hörne hade 

fatta^ öjve^Tysklands tillkommande författning. 

Frûssens befuUmägtigade häda 

utarbetat tyänne. planer, af hvilka den ena 

var uttänkt ined, den andra, utan kretsin.n 

delning och de förberedande öfverläggningarne. 

éfver de samma fortfora änn\i, naif 

atiågol; skedde, som af måi3ga anadt, af ingen 

förbindracUi måste gi.fva Congresaen eo^ 

alldeles ny rigtning, vid det icke? 

kunde fela, att; underhandlingarne öfver 

Tysklands författning å nyo måste draga 

sig tillbaka, tiii fonden, DetJa var Napo-t 

leon BonaparEes åter uppträdandeiFrankrike, 

under omMändigheter, hvilka voro,, 

Jföx honom allt för gynnande. 

Tio månader hade Fransmännens för»,, 

re iêjsare tii.lbragt på, den, imellan s,talicao.ch 

Frankrike belägna ön £iba, när, han,, 

tip.pmuntrad af de många missnöjdaiFranka 

rike och Italien, fattade det heslut, att at 

xiya sätta sigibesittning af Pranska thra« 

Hen, pch, för andra. gång;ea åtey,- törjasia

-4- -" 

299 

i; ELirppa,, Tillutförandet af ett sådant 

|öietag, var för honom intet så gynnande, 

S,om den omständighet, att Engelska öfver=» 

Sten. Campbell, hvars uppdrag det var att 

bevaka honom,istället för att vara på E.lb.a, 

begifvit sig til! Livorno, och att äfven 

Engelska sj.ömagt, soej slculle förhindra 

ba.ps undankommande från Elba, dragit sig 

derifrån tillbaka. En flouille, bestående 

sf Briggen Inconstant och_ fem transport;fartyg 

stodo under Napoleona. disposition, 

D^n 25 Februari a,nade bana soldater ännu 

icke, hvad han, förenade; men genast 

följande dagen blef befallning till inskepp- 

»iag gifveji, och under det muntra tumult,, 

scm denna befallning förorsakade,, ropade 

Kejsarens, moder och syster tttur. sina fenster: 

"Paris eller dödenY f Klockan L efter- 

riiiddagen var allt om bo^d, tillsamman^ 

1,140 man, bland h.vilka voro 4.00 af gam» 

\a gardet, 209 man infanteri, 100 Pohlska 

lansförare till häst, och 200 nian lätta tropj>ar; 

hvad som ännu feladesidet förstnanind,a 

antalet, uppfylldes genom Cor*icaner 

och Eibaner. Klockan fem begaf sig Kepsarsn, 

med Grefvarne Bertrand och Drouot t 

GeneraJerne Cam|>rone, Molet, Raoul, JerzcaanoAxsky 

Qfch, andra pfficerare om bord, 

gå b4riggen. Himrnelen var klar, Napoleon 

lugn och nmnter; det v\d stranden för° 

samlade, folket önskade lycka för öfverfar- 

\§nj ett canonskott gaf signalen, och mÂ

f 

300 

utropet: "Paris eller döden!" gick man till 

segel?. Ett infallande lugn besvek hoppet, 

att man ännu samma natt skulle kunna forbisegla 

Cap St. Andreas; och redan ville 

sjöfolket af fruktan för Engelsmannen återvånda 

till Porto Ferrajo, när Napoleon 

gaf befallning till fartens fortsättande.Hvarken 

Engelsmän eller Fransmän uppehöllo 

honom. Icke l«ngt derefter stötte man 

på Franska briggen Zephir, förd af capten 

Andrieu; men äfven denna störde icke 

farten. Anblicken af ett 74 canoners 

linieskepp ingat väl någon farhåga, som 

likväl försyaun ifrån de-t ögonblick, man 

märkte, att detta seglade till Saidii \ a; 

Kort efter en trenne dagars frfrt gick floltillen 

den 1 Mars uti viken Juan till ankare. 

Landsti^ninoen skeddo utan tid -förlust. 

Idet samma som Napoleon lîr.nzAr skeppet, 

kastade han ifrån sisr ön Elbas c^^card 

och påsatte den trefärgad^. Detta exempel 

följde soldaterna med utropande af: 

*\Lefve Kejsaren! LeiVe Frankrike!" På detta 

sätt uppträdde man på fasta landet, och 

Napoleon utsände genast en capten med 

25 man, för att bemagtiga fig kustbafteriet,ihändelse 

ett sådant ."kulle finnas. Denna 

capten begaf sig genast till Antibes,i 

deij öfvertygelse, att det skulle blifva honom 

lätt, att för Kejsaren vinna den der 

befintliga batailions men man nedsiappte

301 

efter honom vindbryggan och gjorde honom 

till fänge. Huru 1 rarglig också derna 

händelse måtte hafva varit, så kunde 

man likväl icke gitva akt derpå. Invånarne 

i Cannes em.ottogo äfventyrarne desto 

vänligare, ju mera de bleiVo öfverraskade 

deraf, att icke sjöröfvare,utan Fransmän, 

hade landstigiu Efter kort hvila, 

uppbröt Napoleon den följapde natten till 

Grasse. Har qvailemnade han de medförda 

canonerna, antingen derföre att det felades 

förspann, eller emedan marchen genom 

berg ej tillät fortskafFandet af tungt 

artilleri. Ifrån Grasse gick vägen öfver 

St, Vailior, genom byen Cerenon, och derif-råti 

ofver Barétne till Dig»e, der Napoleon 

den 4 gjorde en kort halt. Mer Kn 

en gång hade han, gående till f^ts 

med de öfriga, stapplat och fallit, till åtlöje 

för sina soldaler, hvilka, efter dera* 

vana på Elba, i sitt språjc plägade kalla 

honom Hans af Värjan, och voro af den 

tanke, alt han icke iiuge falla, förrän han 

blifvit lians af Paris. General Cambrone, 

som med 4° grenadierer till häst utgorde 

avantgardet, bemä^tigade sig den 5 bron 

och den fasta platsen vid Sisteron. under 

det att Napoleon tillbragt natteniGay. 

Hitintills hade man icke stött på något 

hinder. Men dessa kunde icke längre 

nteblifva, då, på föranstaltande af FranLrike3 

första bsfullxnägtigade vid Congressen

302 

iWien,i denna delen af Frankrike irfteU 

lan 25, till 50,000 man voro samlade, hviikas 

bestämmelse det var, att ingifVa ChterrikärneiItalien, 

om icke misstanka, åt» 

xmnstone aktning. Unelfet dét Napoleon 

den 6 hvilade öfver hatteniGorp^ 

framträngde General Lambtoné med sin 

lilla tropp ända till Mure. Här stöttehän 

på förtropparna för éta 6006 man stark division, 

hvilken, vid underrättelsen om Nåpoleons 

märche, utryckt ifrån Grenoble-, 

för att sätta sig emot hans vidare framryc= 

kanrle. 

Frugtlöstbegärde Lambroiie, att få tala 

meå de befaihafrande ofHcerarhe för dessa 

förtroppar; hän erhöll ett yägrande svan 

Imellertid drögo sig dessa förtroppar, Som 

tillhörde divisionen frari Grenoble, tillbaka 

en och en half Tysk mil, och togé iinîllan 

sjöar en ställning nära vid en by. 

Härom underrättad^ b-egaf sig Napoleon till 

ort och ställe; och sedan han genom rytU 

litästaren Raoul gjort det andra friigtlöså 

försäket att komma till en förklaring,ställde 

han sig sjelfispetsen för några grehadierer, 

hvilka måste taga geväret under 

örinen, och gick mot förtroppen med de 

orden: "här är jag, eder Kejsare, och, ont 

rsågon ibland eder vill döda mig, så ma 

han göra det." Svaret blef: "Lefve Kejsaren 

!" och i samtna ögonblick utbyttes 

livita cocarden mot den Uelärgadej och 

«

303 

det Viifitiå regetilfeVitet begärde att först få 

inarchera emot divisionen, som betäckte 

Grenoble. t*å detta sätt kom inan under 

fröjdebetygtelser, hvilka landtfolket förökade, 

till VizilleSj en och en hälf mil ifråii 

Grenoble. 

Imellertid hade garnisonen i Grenoble 

Förökat sig genom tvänne linieregementei% 

hvilka kommit ifrån Ghambery, likasorja 

genom fjerde hUsar-regerrentet ifrån Vienfre, 

Heniic de Labedoyere var öfversie 

för ijunde linie-regemehtet, en ung man, 

&om full af anda för sin profession, bos 

sig hyste en förgudande vördnad för Napo* 

leon; hans regemente delade hans tänkesätt. 

Snart kom det imelian honom och 

Grenobles invånare till en förklaring öfver 

hvacl som iinder så trängande omständigheter 

borde görasij och under det 

passionen öfver^prang eftertankan och ga£ 

utslaget, gick Labfedoyere med sitt regemente 

öfver till Napoleon. Honom följde f|er& 

de hiiPår-regementet; ochiGrenoble stad* 

fciade blott il:te linjeregementet, tvänne 

batailloher afdet £te och §A]e fortificationsjregementet 

och l\åe artilleri-regementet, 

(det samma, vid hvilket Napoleon tillföriie 

hade tjent såsom capten). Väl blef* 

vo stadsportarne tillslutna, och GeneralMaf- 

Chatid tog nycklame till sig; men man kun* 

Öe förutse,att intet allvarligt motstånd skul* 

lé komma att ega rum. Och verkligen

304 

hade Fohlska 1an rl

305 

Vergkhos, skulle blifW äter Försatta dit, 

der de sedan nitton år tillbaka förebuntsig 

regera. Iden sedoare sades: "att Frankrike, 

med sina nya inrättningar och sin nya 

iira, icke kunde regeras af en dynrisli?;, som 

stödde sigpå enafskaffad rättighet, nämligen, 

feodalrätten. Fortfore denna, såskolie såväl 

Frankrikes infe som yttre säkerhet för al* 

tifl gå förlorad. Uti sin 'landsförvisning 

hade deras Kejsare erfarit deras klagan och 

tillika deras önskan. De hade återfordrat 

deras sielfvalda regering, såsom den enda 

rättmätiga; de hade gjort honom den förebråelsen, 

att han för sist lugn uppoffrat 

Fäderneslandets fördelar. Välan, han vore 

nu här> for att återfordra rättigheter, hvfl* 

ka voro deras» Hvad enskilde, sedan intagandet 

af Pari»}, gjort, sagt, skrifvit,derom 

ville han icke hafva någon kännedom, och 

icke heller glömma de tjenster, sådana personer 

tillförne gjort honom; ty det gifves 

händelser, hvilka pfverstiga den menékligft 

förmågan. För ofrigt hade det ännu aldrig 

.■gifvits en, om ock än så liten nation, som, 

icke haft srätt, att undandraga sig en, at 

de för ögonblicket segrande fienderna tillsatt 

furste. När Carl den Sjunde återkom* 

mit till Paris, hadehan icke Prinsen tlegenten 

af England, utanblott sina modiga krigares 

tapperhetatttacka förbibehållandet af sin 

Buchh. V. D. 

j 

\

306 

thron. Och på satnmi sätt skullehan skat* 

ta sig lycklig, att allenast hafva Franska 

folket och tapperhetenide Franska härarne, 

att tacka förallt." Ibredd med dessa, 

hvilka utgingo från Napoleon, blefvo äfven 

andra utspridda, uti hvilka Officerarns 

och soldaterne af hans lifgarde uppfordrade 

Franska arineen, " att med dem göra gemensam 

sak, så. val för att återställa Fäderneslandets 

förlorade ära, som för att rädda 

dessa fyra hundra millioneriutomordentliga 

domäner, hvilka varit armeens arå?lott« 

Underrättelsen om Napoleons landstigningvidCannes 

nåddeförstTuilleriernaspalatä 

den 5 Mars; hvad intryck den gjorde, låter 

icke med visshet säga sig. När den samma 

följande dagen utbredde sigihufvudstaden, 

var det många, som icke ville sätta tro dertillj 

ty de sågo deruti endast en äventyrare, 

somblott förtjenteatt bespottas. Iden mon 

trovärdigheten tilltog, genom de omständigheter, 

som man bifogade berättelserna, fela. 

des det föga, att man icke från förvåning 

genast öfvergick till en otyglad glädje; ty 

man fann intet lättare, än att Undertrycka 

thronröfvaren; och under det man för 

sig sjelf dolde, att det gifves omständigheter, 

då med små medel det stora låter sig 

göras,blef man desto lugnare. Ludvig 

den Ade^tonde erhöll under dessa omständigheter 

ganska många bevis af trohet och 

tillgifvenhet, likväl icke af sin militär; u*

307 

from så vidlt som Marskalkarne skyndade, 

att ifrån sig afvältra hvarje misstafrka om 

ett deltagande i denna sammansvärjning. 

Parlamentets bada kamrar voro vjd deima 

tiden prorogerade. Konungen, som fast beslutat 

attisitt närvarande låê icke ut"f- 

Va någonannanmyndighet,än denconstitutionen 

gåfve honom, kallade de båda kamr me 

tillsamman, for att med dem öfverenskomtna 

om de mått och steg, som voro- att 

taga. IPairemas kammare inställde sig 

Cancelleren*ide befullmagtigades kamnfare 

Ministern förinre angelägenheterna. Bada 

Voro lipprigtiga nog> för att tillstå, att af 

Ministeren fel kunde vara begångna; men 

de tillade, att, under så befallande omständigheter 

som de närvarande, derom icko 

kunde vara fråga; Karmarne funno deita 

ganska väl; och så stor än olikheteni 

meningar äfven inom dem kunde vara, 

togo de likväl ickeibetänkande, att bifalla 

en lag, hvarigenom Napoleon förklarades 

för en förrädare och upprorsstiftare, emedan 

han med väpnad hand inträngtidepartementet 

Var, och genom hvilken tillika 

alla guvernörer och befälhafvare erhöl- 

)o tillstånd, att efterspana, häkta och ofördröjligen 

inställa honom för en krigsrätts 

honom, sä väl som hans anhängare. 

Detta skedde vid samma tid, som Napoleon 

befann sigiGrenoble, upphöjdgenom 

en rebellisk arnaees ynnest, och tänk-

308 

te pä fortsättningen af sin inardfie till Lyon. 

Båda städernas afstånd från hvarandra 

steg till åtta och två tredjedels Svenska 

mil. Det berodde från hofvets sida på ett 

försök,att förhindra den förmätnes offergång 

öfver Rhone. För detta ändamål begåfvo 

eig Grefven af Artois och Hertigen 

af Orleans till Lyon. De beledsagades af 

Marskalken Macdonald, som skulle under 

dciii anföra tropparne. GarnisoneniLyon 

bestod af 24.de Infanteri regementet och af 

■15de Dragon regementet, med hvilka det 

2pde ifrån Montbrisson äfven förelade sig. 

Denna rriagt var mer än tillräcklig, för atE 

hämma Napoleon isitt lopp. Men hvarken 

militären eller borgerskapet visade minsta 

lust, att uppoffra sig för Bourbonerna' 

den förradertöre,au den ännu hade tillgifvr-nhet 

för Kejsaren; det sednare derföre, 

att han åter upprättat-» dess verkstäder och 

gynnat dess handel. Knappt hade Grefven 

af Artois börjat att uppmuntra soldaterna 

till ett tappert motstånd, förr än en af dem 

svarade: "Prinsen misstoge sig;ingen soldat 

bekrigade sin far; man kunde blott ropa: 

lefve Kejsaren!" Gervast instämde de öfriga 

i detta utrop; och Prinsarne irisågo, att 

intet annat var dem "ofritt än att åter be» 

gifva sigtil Paris. Beledsagade &i en gensd'armes, 

anträdde de sin återresa. Marskalken 

Macåonald blef väl qvar att försöka 

det yttersta; han talade om heder, om

309 

trohet, för att fängsla soldaterna vid Konungens 

fanor. Men man svarade honom: 

Konungen vore for armeen obekant} den 

som svurit honom trohet, måste ostridigt 

blifva honom trogen; menidetta fall befunne 

sig icke soldaten, som genom förräderi 

skild från sin fältherre, skattade sig 

lycklig att nukunnaåter förenasigmed honom." 

På detta satt blef intet annat ofritt 

för Marskalken, än att lemna Lyon och. 

följa Prinsarne. Det samma gjorde GuvernöreniLyon, 

Grefve de Damas, och prefecten 

Herr deChabrol. Helé garnisoniLyon 

gick öfvertillNapoleon, som den 11 Mars om 

aftonen under de mest högljudda glädjerop 

höll sitt intågiFrankrikes andra hufvudstad; 

Imellertid hade General Lefebre-Desnouettes 

inorra delen af Frankrike gjort 

ett försök att understödja Napoleons företag 

genom en diversion emot Paris. Hans 

plan var att bemM^tiga sig tyghusetila 

Fere, och öfver Noyon framträngatill hufvud;taden. 

Flera regemciter af hans division 

visade sig dertill beredvilliga} men 

företaget emot la Fere misslyckades genom 

General Majoren Lions motstånd; och härigenom 

foi-de till eftersinnande, skilde sig 

många Officerare ifrån Lefebre-Desnouettes, 

sompä detta sättsågsignödsakad att uppgifva 

sitt förehafvande.

310 

Napoleon begagnade de ernådda föi* 

delarna, att a nyo för samteljga Fransmännen 

framträda såsom Kejsare. Ien 

mängd beslut, Iivilka samteligen äro daterade 

den 15 Mars, återställde han alla 

domares oafrättlighet; afsatte alla gene* 

raler inom landt- och sjömakten, hvilka 

blifvit utnämnde sedan den 1 April 

aBi4s införde den trefärgade fanan och 

cocardeniden hvjtas ställe 5 afdankade 

Schweizergardet; Igde beslag på allaBourbon:mas 

gods och inkomster så väl som 

på a.lla utvandrades, hvilio derförinoan, 

tillhört hederslegionen » välgörenhetsan* 

fitaltsr, försarolingarne eller afbetalningscassanj 

förvisade utur riket alla de utvanvandrade, 

hvilka sedan den 1 Januari år 

1814 fe återkommit, återtog allaiHederslegionen, 

sedan hans afläg^nande, gjorda 

befordringar; upphäfde parlamentets båda 

kamrar, såsom sådana, hvilkas flesta leds-a 

mot r önskade eller bedrefvo feodalrättigheternas 

åter införande: och återställde 

shitligen Franska adeln inom gränsorna a£ 

blotta titulaturen, med upphäfvande af stilnaden 

imellan gatr.mal och ny adel, Ialla 

dessa saker handlande såsom dictator, 

hade han blott

311 

Städerna Macon, Chalons, Dijon, Tournus, 

nästan hela Burgund, förklarade sig för 

honom; ochiParis fmgo sakerna ett allt 

allvarsammareutseende, Militairen fortfor 

uti sitt kalla tigande, men väntade desto 

otåligare det ögonblick, då denskulle kunna 

gå Napoleon till mötes, H la vintern 

hade man icasernerna talat om en Fad v 

Lilja, 9om med det första skulle komma; 

nu var han till alla soldaters glädje kommen. 

Frugtlöst bemödade sig hofvet att 

vinna deras ynnest, Hertigen af Bexry 

besökte under denna tid casernernas och, 

för att visa soldaterna sitt deltagande, åt 

han af den soppa, som var bestämd, till 

deras aftonmåltid, Afsigten med denna 

nedlåtenhet kunde1 icke vara tvifvejaktig; 

men mcdl mycken fintlighet sade en gammal 

grenadier, som var vittne dertill,med 

äkta soldat qvickhet: "Prins, ni kommer 

för sent; soppan är redan kall," Qfvergifvet 

af militairen, måste nu hofvet tänka, 

på sin räddning. Fast besluten att icke 

öfverila siginågot, dröjde Konungen ännu; 

men omständigheterna blefvo förhvarje 

ögonblick mer påträngande, och faran 

vexte med hvarje minut. En märkvärdig 

omständighet bidrog dertill. 

Efter Napoleons landande vid (Jannes, 

hade Marskalken Ney, Furste af Moskwa, 

kallad tilf Paris från sia gods i nejden 

omkring Orleans, den 9 Mars inställt sig 

«r

312 

hos Ludvig den Adertonde, och af manar» 

cben trhållit befälet öfver en arrnee, som 

skulle församla sig vid Lons le-Saulnser» 

Svarande mot det förtroende,, som Ludvig 

Jiyste för honörn, reste Marskalken genast, 

för att uppfylla sin bestämmelse» icke u« 

tan att hafva gjort sig ansvarig, att göra 

det yttersta för Bourbonernas sak, och le£vande 

eller död lemna Napoleonideras 

händer; det sista med ett soldat skryt, hviU 

ket var ganska naturligt hos en General, 

som utgått från folkets drägg. När Ney 

den 12 ankom till Lons-le-Saulnier, fan» 

lian soldaternas stämning annorlunda, än 

han väntat sig. En del af ofEcerarne voro 

allvarsamma och kalla, ochideraa ansigten 

fastheten uttryckt af deras beslut. 

En ann«an del, oroliga och bekymrade, 

vacklade imellan böjelse och pligt. Gan* 

ska få voro beredvilliga till trohet. Ney 

församlade dem och talade med dem öfver 

sakernas läge, och visade, huru mycken 

olycka skulle komma öfver Frankrike» 

så fratnt Napoleon icke misslyckades:isitt 

företag. "Dessutom, sade bars,är lydnad soldatens 

företapligt,"Ja, svarade man; men fér, 

hvilken? Visserligen för den godkändaGeneralen, 

den rättmätiga Fursten» den» som 

liar folkets(fr-ia val att tacka för sin var» 

dighet. Vi lyda således Kejsar Napoleon, 

som befallerifrihetens och segerns namn.'* 

Bestört begaf sig Ney derifrån* Nu kan.» 

(,

313 

de han för förstagängen, att han, var uppammad 

af revolutionen, gått utur sin roll, 

och måste blygas för sig sjelf. Idenna 

stamning träffade honom Napoleonshemligautskickade,hvilkaöfverlemnadetillhonom 

bref från General Bertrand. Han läser 

och finner till sin förvåning, att Napöleon 

vid sitt företag handlar enligt öfverenskommelse 

med Österrike; att Enj*land 

-gynnar det; att Kouungen af JNTeapel 

är ibegrepp, att gifva honom handen; att 

Ryssland och Preussen under dessa omständigheter 

intet förmå. Tillika gjorde brefvet 

honom uppmärksam på obetydligheten 

af den ställning, hvaruti hans armee befann 

sig, och på den ofelbara framgången 

af det sfora företag, hvars ändamål vore 

att återställa Frankrikes ära. Hvad sjiulle 

Marskalken göra? Hans hierta svällda af 

tusende minnen, hvilka fastade honom vid 

Napoleon; ochidet han sade till sig, att, 

da man,ianseende till personernas förgänglighet, 

vid sin ed till Regenten egentligen 

Jblott kunde svärja fäderneslandet 

trohet,så vore han alltför mycket böjd, 

att följa dem, hvilka han dagen förut sökt 

öfvertala att följa sig. Allt blir honom, 

lättadt genom en proclamation, söm General 

Bertranrl skickat honom, för hans. 

jßoldater, och som -han blott behöfver att 

underskrifva. För att rä^lda sitt samvete, 

sUrifver han tillbaka till Napolton; "att

314 

han väl icke kommit, for att sluta sig till 

bonom, men att han gåfve sig åt honom, 

så framt Napoleon ville snärja honom, att 

åter godtgöra all den olycka, som: han, 

bringat ötVer Frankrike, och blott föra 

vapnen till Franska gränsomas försvar, samt 

afsäga sig alla eröfri-ngar." Med dessa tänbesätt 

utdelade han de honom tillskickade 

proclarnationernaj och, under det han, 

for sin eg«n person stadnade, ilade hans 

armee, att förena sig med Napoleon, 

Marskalken Neys och den honom anförtrodda 

armeens ■ affall försämrade icke 

litet Bourbonernas läge. Förr än man i 

Paris derornkundeblifva underrättad, önska* 

de Konungen att vederlägga en ganska allmän 

fördom, till följe af hvilken m»n trodde, 

att Prinsarne af hans hus voro fiender 

till den af honom gifna constitutionen,och 

blott väntade på hans frånfälle, för att åter 

införa sakernas gamla ordning. Idetta 

ändamål församlade han parlamentet ide 

befullmägtigades kammare. Omgifven af 

Prinsarne, så många som voro närvarande, 

tillika af Rikets hög etac ta embetsmän, öppnade 

han dtfn 16 sammankomsten med ett 

tal, hvaruti han sade: "i detta ögonblick 

af en krisis, då statens fiende inträngti 

den ena delen af hans Konungarike och 

hutade den återstående delens frihet, vore 

han kommen, att ännu fastare sammanknyta 

dessa band, hvilka utgöra statens styr*

315 

la, Sedan han återsett sitt fädernesland, 

och försonat de fremmande magternamed 

det samma, hade han oafbrutet arbetat på 

sitt folks lycka, och erhållit de mest rÖ- 

:randa bevis af kärlek och tillgifvenhet» 

Jûnde han,isin lefnads sextionde år, skönare 

sluta sin bana, än dä han doge för 

sjtt folks försvar? Han fruktade intet för 

sig, men de*to mer för Frankrike. Han, 

satn tandt inbördes krigets fackla, medförde 

äfven det utvärtes krigets gissel;ialla 

händelser komme han, att smida Fransmänneniett 

jernok ocia tillintetgöra denna författningslag, 

för hvilken Fransmännen hade 

den återkomna herrskare-stammen att tac- 

Isa. Han ville icke dölja för dem, att 

han, såsom Konung, grundade alla sin 

äras anspråk på denna lag. Jag svär — 

fortfor Konungen, och jag har fast beslutat, 

att upprätthålla den. Församlom oss 

derföre omkring denna urkund! Hon vare 

yårt heliga baneri Henrik den Fjerdes affcomlingar 

uppställe sig aldra först omkring 

det, och sedan alla Fransmän! och måtte 

slutligen de bada kamrarnas medverkande 

gifva dess myndighet all kraft, soai den behöfver! 

Detta fullkomligt nationella krig 

bevise då, genom dess lyckliga utgång, 

hvad ett stort folk förmår, som är föreyiadt 

genom kärlek för sin Konung och 

statens grundlns*!" När Konungen slutat tala, 

skållade genom salen utropen: Väl Kon- 

?

316 

ungen! döden for Konungen! förKonungéts 

ilif och död! och detta sinnenas upprörda 

tillstånd, tog icke slut, förr än 'Grefven 

af Artois närmade sig till Konungen otfh 

utbrast i dessa ord: "Tillät, Sire, att £ 

dag, om också emot ordningen, mitt och 

edert hus här låter höra och tillkännagifva 

sin stämma. Vi svärja vid vår are, att 

lefva och döitrohet för Konungen och 

lör den författnings-urkund, sora skyddar 

Fransmännens säilhet." Konungen räckte 

Grefven af Artois sin hand, hvilken den~ 

ne med innerlighet kysste. Derpä slötKon» 

ungen honom isina armar, och slutade på 

detta sätt en scene, som visserligen var 

beräknad på hela Frankrike, menisakernas 

närvarande tillstånd blott kunde haf« 

va en ringa verkan. 

Kan hända smickrade sig höfvet ännu 

med något hopp; men detta försvann alldeles, 

när man erfor Marskalk Neys affall. 

På linietropparnes bistfnd rar ku 

jnera intet att räktsaj och hvilken också 

nationalgardets goda vilija måtte vara, så 

Kunde manlikväl taga' for afgjordt, att det 

icke inlät sigi strid emot armeen; et£ 

ofFer dessutom,hvilket man icke utan grym* 

het kunde begära. Napoleon närmade sig 

m-^d hvarje dag mot hufvudstaden. Hans 

väg gtclÉ öfver Villöfranche,Macon, Tour- 

»lii och Chalons. Den 15 stadnade han 

öfver naUeniAutun*. hvarifråa han bega^

317 

Sig till Avalon. Verraanson och Auxerre 

sågo honom den 17. AiFallet ifrån Bour* 

bönerna förökade med hvarje ögonblick. 

Én afdelning af Konungens garde 

var utsänd, att antingen förstöra bron 

vid Montereau eller spränga deniluften; 

men blotta åsyn af sjette husar-regementet 

var tillräcklig, for att diiiva dem på flykten. 

R'dan utgjorde Napoleons armeé fyra 

divisioner, hvilka begärde att blifva 

förda till Paris; och ifrån östfa gränsen 

Jiade gamla gardet satt sigirörelse,för att 

å nyo förena sig med sin chef. Emot dessa 

krafter kund© man icke ställa något, som 

hade tillförlitlighet. Ide befullmägtigades 

kammare, blefvo den ißde ännu flera förslag 

gjorda,Iivi!ka hade Bourbonernas räddande 

tiil andamål; dertill hörde, att en 

tredjedel af under-lieutenants beställningarne 

skulle leomas åt armeens underofficerare, 

och att icke några lönetörminskningar 

skulle kunna tga rum utom till följe af en 

formlig lag. Men dessa sä väl som mänga 

andra förslag kommu för sent, och det 

kom nu långt mer derpä an, huru Kong- 

Jiga familjen med framgång skulle kunna 

rädda, än huru den skulle kunna hibehälla 

sig. Den armee-corps, som var bestämd 

att betacka Paris,gjorde, under Hertigens 

af Berry och Marskalk Macdonalds ledning, 

den ena ovissa rörelsen efter den 

andra; aldraniest visade sig regeringena för-

318 

lägenhet genom de fördelaktiga ryktéilj 

som utspriddes på en tid, då redan allt 

var förloradt, och man icke längre kunde 

misstaga sig om den utväga man hade att 

tillgripa. 

Det synes, som om ett ällmänt råd 

hade blifvit hållet, r«atteh imellan den 18 

och 19 Mars, hvilket Prinsarne,Ministrar* 

ne* och Genetälerne hivistat, och att man 

idetsamma derom blifvit ense* huru hvarje 

försök i att försvara hufviidstaden mot 

ett anfall af Népoleov-, skulle vara frtigt* 

löst, Genast på morgonen utkom en Konglig 

befallning, genom hvilken sammankomsterna 

för Pairemas och de Befullmägtigades 

kamrar bléfvo inställda, men tillika 

tillkännagafs, att inan skulle kungöra 

den ort, der de åter borde församla sig. 

Det låg således för öppen dag, att Konungen 

ville lemna Paris, detta blefisynner* 

het derigenom tydligt, att han, iinledningen 

till denna befallning, afböjde de trogna 

Parisames bistånd, för att ifrån deras 

murar afvärja krigets olyckor. 

Den 19 förflöt,hvad Paris angår, under 

en sällsam omvexling åf fruktan och 

hopp, smärta och glädje. Till och med 

Napoleons mest afgjorda anhängare voro 

icke så säkra på sin sak, att de vågade 

framträda. Napoleon var sysselsatt med 

fin marche till Fontainebleau och räknade 

pä, att han, aftonen den följande dagen,

319 

skulle tunna inträffa iParis» Konungen, 

beledsagad af sin bror och dess ena son, 

tillika med Hertigen af Orleans, lemnade 

hufvudstaden natten imellan den 19 och 

£0, nästan vid samma tid som Napoleon 

ankom till Fontainebleau. Hedan klockan 

7 på morgonen blef han underrättad om 

Konungens afresa. Alla hans "anhängare 

bland de higre stånden foro emot honom, 

for att bedja honom vara välkommen. Redan 

skedde 1 hans namn afsättningar; åtminstone 

bemagtigade sig den utträngde 

General-Postmästaren la Valette a nyo po«tförvaltningen. 

1 annat afseende undergin- 

£o de allmänna göromålen intet afbrolt. 

På torgen och på gatorna hvimlade folk 

fram och tillhaka, och under det, att några 

ropade: 'Xefre Konungen!" ropade åter 

andra: "Lefve Kejsaren!" Omkring kl. 

2 eftermiddagen uppsattes på General Excelmans 

befallning den trefargade fanan 

på Tuilleri-paiatset; och vid denna anblick 

förändrade de fjorton legionerne af national 

gardet genast deras cocarder och gåfvo 

deriênom alla hufvudstadens invånare 

en vink till en lika förvandling. Med otålighet 

väntade man frän detta ögonblick 

Napoleons ankomst. General Lemarrois, 

hans fordna adjutant, hade skickat emot 

honom en med sex hästar förspänd statsvagn, 

att det icke måtte fela hans iritäg 

i glansj men Napoleon försmådde

320 

allt utmärkande, emedan lian ansåg det fojf 

säkrare, attien .simpel caleche genomfara 

Paris. Ju.mer natten nalkades, dess tntt 

tilltog röreisen, 

Den arnree, som Prinsen af Berry skul* 

le anföra, gick emot honom till den port* 

genom hvilken han väntades; och, hvilka 

nu också de eftertänksammes känslor må 

hafva varit — så var likväl glädjen «ofver 

hans ankomst utomordentlig, när hanimelr 

lan klockan 8 och 9 på aftonen verkligen 

anlände. Det mesta larmet gjorde ås otaliga 

officerarns, som voro nedsatta till half 

soldj de kallade honom Fader Lilja, öfverliopade 

honom med andra smickrande ord, 

trängde sig, då han ankom till Tiniierierna, 

meå så mycken våldsamhet omkring honom, 

att han hade möda att komma uppför? 

trapporna, Q.ch. fö y 

r att gifva honom etc 

ännu synbarare bevis af deras tiilgifvenhst 

och nit, lagrade de den kommande 

natten öfver på Caooussels platsen. 

Så förhöll det sig med Napoleons å* 

terkomst, som å ena sidan var en följd af 

otillfredsställd äregirighet, och af forvild* 

ning å den andra. Imellerlid begaf sig 

Ludvig den Adertonde till Lille,iden afsigt, 

att försvara denna fästning och äfvenle.des 

alla de andra på norra gränsen, och 

derifraniförening med Vendeé, dit Hertigen 

af Bourbon begifvit sig, och södra 

Frankrike, dit Hertigen af Angoulems hade 

I

321 

rest, försvara sitt riks mot tisurpatorn, 

Jtittll dess ett utländskt biträde åter skulle 

förhjelpa honom på hans fäders thron. 

Men denna aföigt blef ej ernådds ty knappt 

var Konungen arikommen till Lille, förr 

an militärens rebelliska anda åter fördref 

honom utur denna Fästning, och icke ga£ 

honom något annat val, än att begifva sig 

öfver sitt rikes gränsor och nedsätta sigi 

Gent, der han förblef till efter den seda.n> 

inträffande första och afgörande slagtningen. 

En så vigt?g händelse, som Napoleon^ 

återkomst till Paris, kunde icke blifva utan. 

inflytande på alla Europeiska Bngelägenheter. 

Witnska Congressen, hvilken blott till 

följe af Parisertractaten af den 50 Maj 

hade kunnat församla sig;, såg sig derigen» 

om, så va! till sin behörighet, som till sin 

verksamhet, afbruten. Äfven derföre vaf 

det första intr^^cket, som undeiiättels«en oai 

Napoleons landstigning vid Cannes gjorde,, 

Sika så förvånande som förlamande. Imellertid 

räckte detta ej länge. En lycka va£ 

det, att man redan blifvit ense öFver en af 

hufvudpuncrterna, nämligen ofver Sach» 

cens och Pohlsns tillkorajnande ode. Så 

mycket lättare kumie man nu förstå hvarandra, 

öfver'frågan om hvad som nu vore 

att göra. Denna fråga blef, såsom billigt. 

Suchk V. D. 31.

322 

äfgjordirådet för de Europeiska angela* 

genheterna» Den 5 Mats hade Lord Wellington, 

som ankommit frän Paris, ochi 

Hiord Castlereagh's ställe inträdtiCongressen> 

ifrån Italien erhållit första Underrättelsen 

om Napoleons afvikande från Elba^ 

och öm hans landandeiSödra Frankrike!; 

och redan deri 15 Mars d. v. s. Just vid 

den tid då Napoleon nyss lemnat Lyon* 

Uppträdde de sjumagter, hvilka undertecknat 

Parisep-tractaten, med, en förklaring 

emot honörn^ hvilken icke lemnade något; 

tvifvel öfrigt, öfver deras fasta beslut att 

icke längre tåla honom iEuropa. De sa* 

de: "att han, gsnom sitt infalliFrankrike, 

mcdi väpnad hand, förstört den enda 

rättmätiga titel» Under hvilken hans Hf vo* 

te skyddadt; han hade följaktligen, genom 

sin återkomst, sjelf beröfvat sig lagarneä 

beskydd, och inför hela Verlderr gjort det 

kunnigt, att,iafseende på honom, det 

iivarken vore att tänka på fred eller vapenstillestånd. 

Ehuru det nu kunde förutsättas, 

att Frankrike, om det hölle sig 

troget intill sitt rättmätiga öfverhufvud» 

skulle bringa detta sista försök af en brottslig 

och vanmägtig vansinnighet på skam} 

så vore likväl alla Europas sottverainer,i 

händelse att någon fara ifrån detta försök 

skulle uppkomma, färdige att gifva Konun* 

gen af Frankrike eller Franska nationen, så 

snart det begärdes, allt nödigt bistånd, fö* 

\

323 

att återställa det allmänna lugnet. Och 

ifölje dera? förklarade de, att Napoleon 

Bonaparte befunne sig utom alla borgerliga 

och samhällsförhållanden, samt» såsom fiende 

och 3törare af den offentliga säkerheten, 

sjelf gifvit sig till pris för offentlig 

hänincL Fast beslutne att upprätthålla 

Pariseiftractaten och de idensamma sanfctionerade 

beslut, skulle de använda alla 

sina niödel för att icke låta stöta den allmänna 

freden, denna Europas önskan,detta 

mål för alla deras bemödanden." \id. 

Sitt landande iCannes hade Napoleon kallat 

Congressen upplöst; vid sin ankomst 

till Paris blef han ernottagen af denna 

Congressens förklaring, som gaf honom utsigt 

till ett krig ined hela Europa^ en tttsigt, 

hvilken rör honom måste bli(Va så 

tuycket mer förskräckande, ju minre han 

Var förberedd derpa, att uthärda ett sådant 

krig. Ludvig den Adertonde erhöll Congressens 

förklaring, framför Lilles portan 

Vi förbigå här med stillatigande allt 

ftvad som har afseende pä de förestående 

Itrigen» och ehuru Congressens rigtniog under 

denna period var en dubbel» nämligen 

en krigisk och en fredlig, följa vi likval 

blott den sednare, ijnder det att vi åt> 

nöja oss med attiallmänhet blott näm

v 

324 

ställning å® yoro sinnade att iakttaga emot 

Frankrike. , 

För att bringa Congressens angelägen» 

hetertill ettsnartslut,erfordrades blotten sådan 

pådrifvande kraft som Napoleons åter 

uppträdande på Europas fasta land; tyd-en återförde 

enigheten, hvilken ditintills mer än 

en gång vacklat; éen gaf beredvillighet till 

uppoffringar, liviika, ehuru ogerna de ock 

måtte göras, under nu rådande omständigheter 

likväl blifvit oundvikliga. De Franska 

befuiltnägtigade antogo en lägre stämma; 

och äfven dexigenom var mycket vunnet. 

Nu följdeen förening mellan Ryssland 

och Österrike i afs

325 

teslutandebesittning af saltverken vid Wieliczka, 

hvilken det år 1809 hade ' förlorat. 

Blott hvad som, nämnda år, ifrån vestra 

Gallicien blifvit lagdt till Hertigdö» 

met Wa^rschau, fötblef detsamma tillhörigt. 

Weichselns lopp skulle skilja den fria staden 

Krakaus gebiet från Gallicien,och äfven 

utgöra gränsen mellan Gallicien och. 

den del af Hertigdömet Warscfrau, hvilken 

vore bestämd att förenas med Rysska Kejsarens 

stater, ända till tracten omkring staden 

Zawichost. Så blef Hertigdömet "vVarschau, 

med undantag af hvad som återgick 

till Preussen, bestämdt till ett Konungarike 

Pohlen. 

Emot söder utvidgade sig Österrike, 

därigenom att det åter inträdde i besittning 

af allt hvad det afträ.dtisöder, genom 

tractaternaiCampo Formio, Liineville, 

Pressburg och Yvien. Det erhöll hela Ifitrien, 

Dö4matien, de Venetianska öarnai 

Adriatiska hafvet, mynrjingarne af Cattaro, 

staden Venedig, Lagunerna, så väl som de 

öiriga provincerna och districterna på fasta 

landet, hvilka, liggande pä venstra stranden 

af Etsch, förut tillhört Venedig, slutligen 

hertigdömena Mailond och Voralberg, 

Österrikiska Friaul, det fordna Venelianska 

Friani, gebietet Montefalcone, guvernementet 

och staden Triest, Kärnthen, öf« 

re Kärnthen, Croatien på högra stranden af 

Save, Fiuaie, Ungerska Littoralen och di-

326 

"trictet Casino. Utom dessa delar, blefvq 

dalörne Vehlin, Borrnio och Ghiavenna, li* 

ka som den förra republiken Raöusas' gebiet, 

förenademed Österrikiska jmoriarohien* 

Osterrjfeés gränsor blefvo på följande 

sätt bestämda: i), emot Sardinien,såsom de 

voro den i Januari år 17925 q) på den s%i 

dan, som gränsar till staterna Panna, Pia^ 

cenzaoch Guastalla, loppet af flodenPo,så att 

tlemarcation.s-linien följde denna flods strömfåra; 

5) emot Modena, såsom år 1792- 4) 

emot de Påfliga, staterna, floden Pos lopp 

till mynningen af Goro; 5) emot Schweiz* 

I^ömbardiets gamla gräns, och den som 

skiljer Dalarna Veltlin, Borrnio och Ci>ia~ 

venna frän cantonerna Wallis cch Tessin, 

Men Italiens angelägenheter erhölloen, 

desto varaktigare utbildning genom det hastigt 

slutade kriget, uti hvilket Österrike vay 

inveckladt med Konungen af Neapel. 

Joachim Murat, Konung af Neapel, 

ländödet tvetydiga af sitt läge,ien verld, 

som upphöjt thronernas rättmätighet tUI 

en af sina för-ta grundsatser. Hâd som 

ensamt bibehöll {»ononi, var Östejrrikes in^ 

tresse, hrilket genom Bourhon?ka husets 

återkomst på NeapaSitanska thronen,uti Italien 

hade minre säkerhet. Flärmed icke 

tillfreds, tillika äfven uppbragt, dels^ af de 

Steg, som Franska Konungahuset vis Con-» 

gressen tagit för Ferdinand den Fjerde, dels 

§iVe* Gangressens dröjsmål, att gifva hgn*

327 

om de på Pafvens bekostnad för honom 

Stipulerade fördelar, fattade Joachim Murat, 

det beslut, att begagna Napoleons återkomst 

till Frankrike,till en förbättringisina för- 

Jiållanden. Härvid gick han med en list 

till väga, som var så beräknad, att hvad 

som svårligen vore att vinna genom magt, 

genom öfverraskning likväl skulle eröfras. 

Så snart, den 5 Mars, första underrättelsen 

om Napoleons afvikands var ankommen 

till Neapel, lät Joachim genast kalla till 

sig Österrikiska sändebudet vid sitt hof, och 

förklarade, att han skulle vara och förblifva 

Förbundet trogen. Samma försäkran eaf 

han de Österrikiska och Engelska cabinet* 

tenj och fUjden deraf var, att inan på 

Congressen mer än någonsin tänkte på 

skadestånd för Konungen af Sicilien, derfore 

att man ej insåg, huru man skulle 

kunna återföra honom till Neapel, utan att 

bryta tractatar, hvilkaen gång voro ingångs 

na. s lmellertid afsände Murat på samma 

lid en af sina adjutanter till Frankrike,med 

det uppdrag, att uppsöka Napoleon och tillbjuda 

honom understöd, och knappt hade 

man i Neapel fått underrätt«ls.e om att 

ISfapoieon anländt tiil I^yon, förrän Konungen 

af Neapel lät förklara b-ofvetiRom, 

jmed hviiket han varitien oafbrqten ovänskap, 

att han betraktade Napoleons sak såsom 

sin egen, och aldrig vidare skulle 

skilja sig ifrån den gamma. Tillika for-

328 

ärade han genomtag genom Romerska 

gehietet för tvänne sina divisioner, hviika 

långt ifrån att iiendtligt framtåga, icke 

«l:ulle störa den Heliga Fadrenidess hufvudstad. 

Påfven protesterade enaot dem 

förnärmande af sitt gebiet, och begaf sig, då 

det likväl inträffade, från Rom till Florens. 

För att så lnnge som möjligt för Wienska 

hofvet dölja sin räfcta afsigt, Vit Joachim 

ännu den 8 April, genom sin befullmägtigadeiWien, 

öfverlemna en note, hvilken, 

under försäkringarom dess herres vänskapliga 

tänkesätt och hans orubliga villja, 

att aldrig söndra sig från Österrike, innehöll 

den underrättelse: "att lian, efter sakernas 

forandra.de läge, ochikraft af det 

«teg, som alla magter hade ansett nödigt 

att taga, ock å sakte att gifva sina stridskrafter 

en mera utsträckt uppställning." Kriget 

var redan börjadt. 

För den lyckliga framgången af sitt 

företag påräkntde Joachim Murat intet så 

mycket, som bistånd af det politiska parti, 

hvilket, under benämningen Carbonari, utbredt 

sig öfver hela Italien, och hvars 

ändamål var hela Italiens enhet och oberoande. 

Knappt hade han derföre satt 

»ig irörelse, förr än han, uti en från Rimini 

utfärdad proclamation, ropade till Italienarne: 

"att den timma nu vore slagen, 

clå ett start öde måste ernå sin uppfylleU 

se; att ifrån Alperna till haisviken vid ScyU

329 

la, blott ett rop hördes',nämligen Italiens 

oberoerde, att hvarjj fienimandeherravälda 

måste försvinna från den Italienska jorden; 

ött 80,000 Italienare,under deras Konungs 

befäl, uttågade ifrån Neapels omräcle, och 

svuro att icke hvila, förr an Italien vore 

befriadt; att in^yggarneiandra tracter a£ 

Italien borde understödja detta höghjertade 

beslut, på det att folkets kra£t imassa och 

under alla former skulls kunna utveckla 

sig." Utur denna prociamation frambröt en 

mans tänkesätt, som hads revolutionen att 

tacka för allt och derföre sökteatt foreviga 

den. Helt och hålletidenna anda gick han 

till strids, utan förutgången krigsförklaring 

anfallande Österrikiska förposternaiLegationerna. 

Dessa, under öfverste Gavendas 

befäl, drogo sig tillbaka; krigstillståndet 

var ifrån detta ögonblick tillkännagifvet. 

Mftd största hast förstärkte Ö terrike 

massan af sina troppar iItalien; Österrikiska 

hufvudarnven drog sig tillsammans imellan 

Casal-Maggiore och Piadena, under 

Generalen vid kavalleriet, Baron Frimonts 

befäl} ochiförbindelsemed denna o-pererade 

en serskild Österrikisk corps, anförd 

af Fältmarschalks-lieutnanten Bianchi, en 

född Önerri!:are, efter en lika så klokt 

anlaggd somlyckligt utfördplan. Bianchilät 

Muratiall fred få intågaiBologna,och tog 

sedan en ställning vid Panaro,ihvilken 

han sedan afbidade Neapolitanska styrkan»

330 

Med ännu Ic&e 50,000 man, bacle Kon« 

tingen af Neapel beträdt krfgets < fcåd plats 8 

och denna arroee bestod af idel Neapoiita* 

ware, som till det mesta voro anförde af 

Franska officerare. Murat använde sina bä» 

sta troppar, för att gifva den första slagtningen, 

pä hvitken hoppet om hans segrar 

skulle tunna byggas.. Denna sl-agming före* 

gik den 4 April vid Panaro, aan ehuru Neapolitanske 

Generalen,FiUnîeri, med några, 

hundrade soldater,i detta slag blef tillfångatagen, 

slutades det likväl med Österrikarnes 

retrait, som äter uppställde sig 

bakom canalen Bentivoglio ochibroskansen 

Borgoforte vid Po. Ifrån detta ögon-» 

blick vände si j Murat till Modena och 

visade sig,, efter flere förställda mardier 

framför Ferrara, hvars ännu icke fulländade 

citadel1 itycktes vara föremål för ett lätt 

anfall, Men General Lauer, åt hviiken. 

citadellets försvar var uppdraget, slog icke 

allenast tillbaka Neapoiilanarnes förnyade 

stormningar, utan bemägtigade sig afvenåter 

staden Ferrara, som de intsgit. Med icke 

ringa tapperhet, blef broskansen vid Ochio- 

Bello försvarad af Fälxnarskalks-lieutenanten 

Mohr; och den«a brosUaas var den 

klippa, mot hvilken Murats planer ledo 

sitt skeppsbrott. Genom sju förnyade stormar, 

hviika kostade honom 2000 man af 

hans bästa troppar, öfvertygade han sig,

331 

att det för honom icke gåfves någon 

fiarngång. 

Ifrån denna stund tillbakaförd från anfall 

till blott försvar, befann han sig icke 

litet öfverraskad,när, den io April, General 

Bianchi ifrån Gonzaga angrep hans venstra 

flLnk och bragte honom till en betydande 

förlust. En dylik lörelse af Österrikarne 

frän den högra sidan befriade staden 

och fästningen Ferrara.Ifrån broskansen vid 

Ochio-Bello,framryckte General Mo.hr emot 

Bavale och Cesaglia; och äfven här veko 

Neapolitanarne, så snart deras venstra flank 

hotades af General Neippergs division. Qfver 

al!t slagen, forstörde Murat sina egna 

förskansningar och drog sig, natten imellan, 

den 12 och 15 April, tillbaka från Ferra.» 

ra, Under det Österrikiske Generalen Nugent,iförening 

m?d Toscanas inbyggare, 

slog de båda mot Florenz; 

vid Pistöja ' 

framryckta divisionerna 

Livron och Pigna- 

telli,samt åt^r eröfrade det af Storhertigen/ 

qch fcåfven öfvergifna Florens. 

Murat utrymde Réggig och Modena, 

\\tan att vidare tänka på någon lycka och 

framgång, samt lemnade Pos stränder, för 

att å nya uppställa sig bakom Pana.ro med 

sin slagna armee. Men, så snart han såg, 

att Bianchi den i/f April gjorde anstalter 

till öfvergång öfver denna flod, utrymda 

han till och med Bologna, som genast bes&ttes 

af Österrikarn«. Dessa upphörde ig-

332 

ke att förföljahonom} och hans eftertroppar 

ledo vid mångatillfallen förluster» aldramest 

vid Castel-Franco. Bedragen ialla sina förhoppningar, 

ville Konungen af Neapel öppsia 

underhandlingar} men ett visst L-egationsräd 

Ouestiaux, som han med vigtiga 

uppdrag afskickade til! Triest, blef icke emottagetj 

och ined lika beslutsamhet afglog 

Österrikiska Qfvergeneralen vapenstillestånds-förslagen» 

hvilka han lät göra genom 

chefen för sin Generalstab, Millet de 

Villeneuve. Kriget venn en afgörande charakter, 

så snart General Neipperg, med ,sin 

division, gått öfverRanco, och tvungit Neapolitanarne, 

att öfvergifva sin ställning vid 

C?senas men Bianchi,hvars armeecorps antagit 

benämning af arraeen för Neape!, hade 

uppbrutit från Bologna öfver Florenz 

till Foii^no, för att afskära Murat derifrån. 

ÖsterrikiskeGeneralens afsigt insågs 

icke genast af honom; men så snart han 

icke längre derom kunde förblifva okunnig, 

fördubblade han sina marcher, för. att 

undgå den fara, som genomBianchis framryckande 

bereddes honom. För detta ändamål 

sökte han att upphinna stora landsvägen 

från Asicona genom Foligno. Mea 

här stodo honom de båda Österrikiska colonnerna 

till möte, hvilka sedan deniMaj 

ifrån motsatta rigtningar närmat sig. Bao 

förstod att draga sig undan den ena, som 

kom ifrån Sinigaglia, derigenom att han

♥ 

333 

gat sina eftertroppar till Spillo} den andra 

trodde han sig genom öfvermagt kunna 

krossa. Denae var Bianchis armee. Framför 

Tolentioo stötte han på den. Tvänne 

dagar (den 2 och 5 Maj) var striden å båda 

sidor hårdnackad; men alia Murats och 

hans Generaler Pignatellis och Ambrogios 

bemödanden voro frugtlösa, och när de båda 

sednare blifvit sårade, ställde Murst sitt 

återtåg till Fermo, utan att nu hajEVa ett 

annat val öfrigt,än att på östrakusten framtåga 

genom oväg-ade tracter, der hans armee 

ännu mera stympades c:h nästan upplöstes. 

Istörsta oordning skyndade Murat 

den 11 Maj med lemningarne af sin armee 

genom Popbli. Redan från några dagar 

tillbaka hade citadellet Aquila gifvit sig, och 

Ancona var både till lands och sjöss inneslutet 

af Engelsmännen. General Mohr, som 

förföljdeKonungen, tog från honom öfver 

2000 fångar, och General-Majoren Eckardt 

dref honom utur hans ställning vid Tronto 

och vid Pescara. Detta drama närmade 

sig nu sitt slut. 

Idetta sakernas läge visade sig, den ]1 

Maj, Brittiska Commodoren CampbeJl, med 

linieskeppet Tremendous, fregatten Alkmene 

och slupen Patridge,iviken vid Neapel, 

och hotade att beskjuta staden med 

bomber. Carolina,Murats Drottning, hade 

qvarblifvitiNeapel med sina barn. Fruktan 

för en bombardering och ännu mer

334 

fruktan for ett Upplopp bland folket* fot?* 

iiiådde henne, att ingåialla Engelska CommodorenS 

fordringar} och då denna begär* 

de utlämnandet af krigsskeppen och marinens 

förråder* så framt han skulle förskona 

siadem öfveriemnadehon utan betankande 

bida delarne,och artaladeredanotn sitt 

öfverförandetillFrankrikeiden händelse,att 

hennes gemåls företaghelt och hållet skulle 

misslyckas, hvarom hon inom sig sjelf 

väl icke längre lär hafva tviflat. 

Förstärktgenom 8000 inan,hvilka komrriit 

från det inre af riket, ville Murat besätta 

passet vid San Geimano, för att uppe-, 

hållaFältmarskalks«.!ieutenanten Ntigent, sota 

framryckte från Kom; men knappt var han 

ankommen till ort och ställe, förr ån han 

ändrade beslut, tjtan att på något satt blifva 

uppehållna, strömmade nu Österrikaine 

irtot ISfeapel. Murat gjorde ännu en gång 

anbud} men, då äfven dessa icke hlefvö 

antagne» förtviflade han om sitt öde, öch 

flydde den 1^ om aftonen m«d chefen 

iör sin Generalstab och flere Neapoliran- 

Ska Hertigar, hvilka förblifvit honom trogna, 

till ön Ischia, hvarifrån han begaf sig 

om bord på ett litet handelsfartyg, som öfveriördé 

honom till Fraoferike. 

Sålunda hade Konungariket Neapel för 

honom gått forloradt på samma, sätt, som 

han vunnit det, nämligen genom krig. Ke* 

dan åsn följande dagen blef, genom Mi*

335 

liistern Marchese de Gallos Försorg, en öfvérenskommelse 

afslutad, som återlemnade 

Konungariket Neapel till Ferdinand den 

Fjerde. Österrikarna, hviika, enligt samma 

öfverenskommelse, först den 25 Maj skulle 

inryckaiNeapel, blefvo uppfordrade att 

påskynda sin ankomst, att förhindra ett 

folk-upplopp, som var nära till utbrott 

och hotade palatserna. Tvänne kavalleriregementer 

återställde ordningen. Drottningens 

öde blef på det satt förändradt, 

ött bon med sina barn fördes till Triest* 

hvanfrån hon begaf sig till det inre af 

Österrikiska staterna, och der fann en tillflyktsort. 

Joachim Murats afgång från antalet af 

Europas regenter bilade många svårigheter, 

med hvilka Congressen ditintills kämpat, 

och varidetta afseende att anse så- 

Som en stor lycka. 

Ferdinand den Fjerde kunde nu» för? 

sig och sina efterkommande, uppsättas på 

Neapolitanska thronan och erkännas såsom 

Konung öfver båda Siciiierna; sch detta 

skedde. Ännu fördelaktigarevar Murats försvinnande 

förPåfven,tillhvilkencoan nu kun* 

de återlemnaMarkerna medCamerino och dess 

underliggande landerier så väl somhertigdömet 

Benevent ochFurstendömetPonteCorvoj 

till och medibesittning af Legationerna 

Ravenna,Bologna och Ferrara, inträdde han 

åter, likväl med undanlag af den del af

336 

Ferrara, som är belägen pa vensira strart* 

den af Po, och äfven så, att Kejsaren a» 

Österrike bibehöll garnisonsrätt öfver Fetrara 

och Commachio. Storhertigen af Toscana 

blef åter insatt uti alla souverairietets 

rättigheter, som tillhöraStorhertigdömet af 

detta iiamn; och med det samma blefvo äfven 

.införlifvade: Stato degli Presidij den dal 

aF ön Elba och dess tillhörigheter,s«m före 

år 1801 stod under Konungens af båda 

Sictlierna länsherrskap; slutligen öfverläns» 

herrskapetoch souverajnsteten öfverfursten» 

dörrsetPiomblno. Fursten JLudovisi Buon* 

compagni behöll, för sig och^ sina efterkommande, 

all den egendom, som hans 

familj, i furstendötnetPiombino och på ön 

Elba, före år 1799 egt. Furstendömet Luc- 

ca blef afträddt till för detta Drottningen 

af Hetrurien och dess afkömlingarirakt 

nedstigande manlig linie; oih det så, att 

det blef förvandladttill ett hertigdöme, och 

att Österrikiske Kejsaren och Storhertigeil 

af Toscana förbun*do sig, alt bifoga én fen» 

ta af 500,000 francs till hertigd nuets inkoßister. 

Sedan denna stam utdött, skuJle 

hertigdömet Lucca förenas med Sfcorfoertigdomet 

Toscana, ehuru med det. villkor, att 

Storhertigen till Hertigen af Modena af* 

trädde: 1) Toscanska districterna Fivrzano, 

Pietra- Santa och Bärga; 2) Luccas distri ter 

Casti"lione och Gailicano, så väl'som Minuc» 

ciano och Moute«lgnoto. De Modenska sta*

\ 

337 

terna Massa och Carrara stadnade hos hu* 

set Este, med bibehållande af arfsiätten 

inom Ärchehertigliga slägtlinierna. Likale» 

des bibehöll Kejaarinnan Marie LouiseHer-i 

tigdömena Panna, Piacenza och Guastalla» 

med undantag af dê på venstra stranden 

af Po liggande enclaver, bvilka tillfölloÖsterrike. 

Dessa länders tillbakagående skulle 

gemensamt bestämmas af Österrikiska, 

Rysska, Franska, Spanska, Engelska och 

Preussiska hofv^n, likväl med afleende på 

Österrikes och Sardiniens rättigheter vid 

ett sådant tiilbakalemnande. 

Detta var den gestalt, som Italienska 

foalfön erhöll genom Wi_nska Congressens 

en gestalt, hvarvid allt så mycket var till 

Österrikiska husets fördel, det man utan all 

iifverdrift kan säga» att det underskastade 

sig hela halfön. 

För Monte Napoleon iMailand bibe* 

hölls all den fasta och liggande egendom^ 

hvilken satte det istånd, att uppfylla'sina 

förbindelser emot dess fordriqgsegare. 

Konungen af Sardinien blef å nyo an» 

sedd såsom Italiens portvakt. Han måste 

till Ganton Geneve afträda den del af 

Savoyen, som ligger mellan floderna Årvö 

och Rhone, gränsorna för den trill Frankrike 

afträdda delen af Savoyen och berget 

Saleve ända till Veiryj vidare den del, som 

Buckk V» D» £2.

338 

befinner Sig iroellan stora SimplonslcÄ vä* 

gen, Genever sjön och Canton Geneves när» 

varande gebiet, ifrån Venejas till den pnnct^ 

éler floden Hermance afskär gamla lands» 

Vägen och derifrån följe? denna flod 

till dess Utlopp i Genever sjön,iö>tst om 

byen Hermance. Hela Simplonska landsvägen 

blef Konungens egendom; han måste 

l)lott bevilija, att comtrmnicationen mellan 

Canton Geneve och Wallisr.rland öfver den* 

»a landsväg blefve pä samma sätt bestämd, 

Som Frankrike medgifvit imelian Geneve 

och Canton de Vaud> på vägen frän Versoy. 

Deremot förenade Konungen af Sardinien 

för detta Liguriska republiken med sina 

stater, och bifogade till sina öfriga titlaf 

denaf Hertig af Genua; Jikval skulle Genuesarne 

åtnjuta alla de privilegier och rättigheter, 

som voro upptagnai en serskild 

act, som hade till titel: fîllkor, som sko- 

Ja ligga till grund for Genuesisha stater» 

tias förening med Hatts Majestät Konun* 

gens af Sardinlen stater. Hvad som, så* 

som Kejserligt län* tillhört förraLiguriska 

republiken» blef under samma villkor före- 

»adt med Konungens af Sardinien stater, och 

besittningsrättigheten, efter Pariser tracta» 

tens innehåll af den50 Maj, tillika Konun* 

gen medgifven. Konungariket Sardinien^ 

gränsor fastställde man på följande sätt: 1) 

emot Frankrike, såsom de år 1792 egå® 

arum, likväl ined undantag af de genom Pa«-

339 

liset* tractaten gjorcla Förär^ringarjö) emot 

Schweiz, säôin de voro den 1 Januari 

år 1792, med undantag af de förändringar* 

hvilka aftradelserna till Geneve Liifvit 

föranledda; 5) emot Österrikiska Kejsa* 

Irens stater, såsom de befunnos deni Januari 

ar 17925 4) enaot Panna och Piacenza* 

&åsottt'åé förr varit. Genua ochdeKejserliga 

länen blefvo således en serskild stat» 

Bom icke stodinågot omedelbart sammanhang 

med Sardinien^ Utan fastmer genoni 

Alperna Voro skilda derifrån. Såsom Italiens 

formur bibehöll Konungariket Sardifoien 

den olägenhet^ att dess utgångar icke 

ledde,till Italieö, och att det således var 

beröfvadt all sann motståndskraft» 

De Schweiziska angelägenheterna voro 

svåre att bringa till ordning. En serskiidl 

Commission tlef nedsatt för detta ändamål, 

DéBS medlemmar voro, för Österrike, Kriherre 

Von Wesênberg; för Ryssland, Friherre 

von Stein och Gréftfé Capo d'I s ts:iä> 

lörFrankrike (ifrån tredje sammankomsten) 

Hertigen af Dahlberg för Storbrittannien» 

JLord StéWart och Sir Stratford Canoi^g; föl? 

Preussen, Frilierre von Humboldh Öfverlaggningarne 

varade under tolf sammankomster 

ifrån den 11 November tiil deti 

15 Mars. Deras resultatet voro liljande: 

De nitton Ca tonernasintegritet, sådan som 

den var, såsom politisk kropp, vid Conven-. 

tionens afslutandeden £0 December år 1815,

340 

blef erkänd såsom grundval för; Schwéi* 

tziska systemet. Med dessa nitton cautoner 

blefvö Walliserland* Geneves gebiet, utvicU 

gadt genom de ofvan anfördaKonungens af 

Sardinien aftradelser^ och furstendömet 

Neufchatel, på det sätt förenade,att de bildade 

trenne nya cantoner. Biskopsstiftet 

Basel och staden Biel med deras gebieter 

skulle utgöra en del af canton Basel och 

Bern; men följande districter voro undantagne 

ifrån detta förfogande: i) ett district 

af omkring tre Franska qvadrat miliomlerets, 

som innehöll följande församlingar; 

Altechweiler, Schönbach, Oberweiier, Ter* 

Weiler, Ettingn, Fiirstenstein,Plotten, Pfaflingen, 

Aesch, Biuck, Reinach, Arleaheim; 

skulle förenas med canton Basel; 2) en liten 

enclave, vid byerhNeufchatelois.de Lig* 

nieres belägen, hvilken Hitintillsianseende 

till civil jurisdictionen varit beroende af 

canton Neufchatel, meniafseende på criminal 

elotnsrätten stått under Biskopsdömet 

Basel, skulle nu med fullkomlig souve* 

rametet tillhöra furstendömet Neufchatel. 

Så blefvo de anspråk tillfredsställda, 

som Bern gjort på flere cantoner, med 

fovilka den under tidernas lopp kommit uti 

de mest invecklade förhallanden. Föröfrigt 

blef faststäldt, att Biskopsstiftet Basels 

invånare, så väl som deiBiel, vid deras 

förening!med Bern och Basel,ihvarje afseend© 

och utan åtskilnad i religioner

\ 

341 

skulle njuta samifta politiska och borgerliga 

rättigheter som invänarne ide gamla 

delarne af denna Canton ega och njuta. 

Staden Biel biet försäkradom bibehållandet 

af dess jurisdiction, och hyarne om säkerhet 

för sina gamla munL.ipal privilegier; 

länsrättigheterna och tionden afskaffade. 

De puncter,öfverhvilka partierna icke kunde 

iörena sig, skulle genom en af Lardt» 

dagen vald skiljoman afgöras. Kejsaren af 

Österrike afsade sig sina anspråk på det 

genom Wiener tractaten herrskapet 

IVazuns,till föruion för canton Graubuhdenj 

och Frankrike bevilljade en sådan uppställning 

af dess gränitullslinie,- för att 'lätta 

och befordra handels- ochmilitära communi* 

cationen från Geneve till canton Vaud och 

de öfriga delarne af Schweiz, att den väg» 

som ifrån Geneve genom Versoy gar 

till Schweiz, skulle blifva fullkomligt fri, 

så väl för poster och rasande, som för varutransporter. 

För att fastställa de ömsesidiga 

convei tionerna, förordnade Congressen, 

ött Cantonerna Airgaii, de Vaud, Tessin, St, 

Gallen, den gamla canton Sc-ayeiz, Unter* 

walden,Uri; Glarus, Zug och Appenzel (den 

inre Rhodan) skulle erlägga en summa för 

d?n allmänna iv rVrvisningen Oi h de allmanna 

förvaltningskostnaderna, det vill saga, 

ett capital af 500 000 Schweiziska Ihres, 

af hvilket de bidragande Cantonema skulle 

utgifva rentap för deras andel med 5 pro«

342 

c«r*t. Stridigheterna mellan Cantonerna 

Ziiricb och Bern, öfver deiEngland befintliga 

fonderna, skulle på följande sätt skiljas; 

i) att Cantonerna Bern och Ziirich bltfve 

ibesittring af capital rna, såsom de voro 

det år 1803 vid den tid, då Schweizer regeringen 

upplöstes, och från den 1 Jamia» 

xi 1815 fing^ åtnjuta de utfallande rentorjia, 

år 1814 dervid inbegripet, för betalan* 

343 

3e recommenclerarle det skyndsammaste antagande; 

och S v.eiziska Cantonerna utfärdade 

icke långt dere^r (den 27 Maj 

1815) en act, hyaruti de tillkännagåfvodetta 

deras antagande. På detta sålt blefvo de 

Schweiziska angei?ger>riterna slutade. 

Förrän vi öfv till de Tyska angelägenheterna, 

blir det nödvändigt,att gifvft 

akt på de förändringar, hvilka genom Congressen 

blefvo utveckladei förhållandet 

mellan Portugal, Spanien och Frankrike. 

Prinsen Regenten af Portugal och Brasilien 

återfordrade de, genom tractateni 

Badaioz år 18Q1 till Spani n afträd4a territorier, 

tillika med den befattade staden. 

Olivenza. Då nu rättmätigheten af denna 

reclamation, enligt de en gång fastställd» 

grundsatserna, voro intet tvifvel underkastade; 

så färpligtade sig samt.eliga,iWien 

församlade magter till utverkandet af 

dessa territoriers aterlemnande, såsom till 

ett steg, hvarigenom det goda förståndet 

jnelf an bada den Pyreneiska halfons riken 

skulle befordras, Imeilertid blef återlemnandet 

fjrdröjom Prinsen Regentens 

fortfarande vistande i Rio Janeiro; en vi» 

Stelseort, som pjorde Ht ovisst, om icke 

Portugal,, äfven sa väl Kund^ bJifva en pro* 

vins und^r Brasilien, som detta iörr var eu 

provins under Portugal, 

För att mi r ska de svårigheter, som ratificeiandet 

af Pariser tractaten den 50 Maj

344 

år 1814 funnit ifrån Prinsen-lUgentens sida» 

blef, med annulierande af tionde artikeln, 

faststäldt: att Prinsen Regenten af Portugal 

och Brasilien till Frankrike skulle återgifva 

det Franska Guienne till floden Oyapok, 

hvars mynning ligger itnellan fjerde 

och femte graderna nordlig bredd. Ty denna 

gräns hadj Portugal alltid ansett såsom 

den, hviiken gecom Utrechter tractaten blifvit 

fastställd. Detta var det enda steg, som 

Congressen togiafseénde på de Förändringar, 

hviika revolutionskriget föranledtidel 

Europeiska kolonial-systemet. 

Tysklands angelägenheter voro aF dubbel 

art: ty de hade både afse tiåa på territoriernas 

fördelning, och på fastställandet 

af ca sådan författning, genom hviiken 

detta rike vunne sannolikheten, att ostördåre, 

än hitintills, kunna få fortvara. Vi 

följa först den förra. 

Belgiens förening med 

hade, genant efter Pariser tractatens kungörande,formligen 

Mifvit förklaradj men titeln 

för Nederländernas souveraina furste 

hade blifvit obestämd, till dess, efter Napoleons 

åtftr uppträdande, denne sauverain 

antog Konungatitel. Congressen bekräftade 

denna titel med aHa dermed förbui^na 

företräden och rättigheter, förhuset 

Oranien-Na^sau, och fastställde den. 

gränslinje, som om r attar Konungariket Nederlandb 

gebiet, på följande sätt: Från

345 

hafvet på Nederländska sidan, långs Franska 

gr-nsen till Maasj sedan utåt samma 

gränä till det fordna hertigdömet Luxemburg; 

derjfrån, imellan dessa hertisdömen 

och det fordna biskopsdömet Liittich intill 

vestra gränsen af canton DeifFelt, och 

till d

346 

som den å,r 1795 var imellan Cleve och 

de förenade provincerna, och, genom e», 

af Preussiska och Nederländska regeringarne 

m~å aldraförsta utnämnd cornmission, 

noga blifva bestämd} under det man. 

i förhand fastställde, att enclaverna Huis- 

Sen, Maibme, Lymers med staden Seve.naer, 

och herrskapet Weel skulle lägga§ 

till ICoiungariUet Nederländerna, 

Konungariket Nederland hördeväsendt* 

Hgen till Tyskland. Att förhindra, att 

det, såsom förr, skulle skilja sin politik 

från den Tyska statskroppens, blef 

liertigdöaiet Luxemburg, såsom ett skadestånd 

för Furstendömena Nassau-Dillenburg, 

Siegen, Hadamar och Diez, satt i 

förbindelse med detta Konungarike, under 

titel af ett Storhertigdöme. Detta Stor» 

hertigdöme skulle bestå af det gebiet, som 

ligger tmellan Konungariket Nederland ? 

sådant som det nu hlifvH utvisadt, imellan 

Frankrike, Mosel till mynningen af Sure, 

och längs med Sure och Our ända till 

gränsen af fordna Franska canton St. Veit. 

Nederländernas souverain vore berättigad 

att bifoga till sin titel den af Storhertig 

©f Luxemburg, och, öfver successionsföljden 

mellan prinsarna, sina söner, afsluta 

ett sådant familjfördrag, som han funne 

öfverensstämmande med sina faderliga afsigter 

och sin monarchies interesse. Meri 

som Storhertig af Luxemburg skulle Kqsx* 

.

347 

ungen aF Nederländerna höra till det Ty* 

ska Förbundet, och deltagaiallarättigheter 

ochprivilegier, som tillkomma detta förbund. 

Blottimilitariskt afseende, skulle 

staden Luxemburg anses såsom enFörbundsfästning, 

och derföre Storhertigen ega.r^tt 

att utnämna Guvernör och militär-commendant, 

blott", med samtycke dertill att dea 

verkställande magten stadnade hos Förbundet, 

*) Deretnot skulJe det vara sam« 

ma Storbertig me^gifvet, att, för sig och 

Sina efterkommande, såsom fullkomlig souverain 

egendom besitta ochidetta afseende 

jroed StorliertigdömetLuxemburg förena den, 

del af Storhertfgdömet Bouillon, som icke 

blifvit afträd 1 till Frankrike. 

FörStorhertisdömetLuxemburg afträd* 

åe Konungen af Nederländerna till Konun« 

gen af Preussen husetNassau-Qramens sov- 

Veraina " besittningar i Tyskland, det vill 

Säga, furstendömena .Dillenburg, Diez, Siegeioch 

Hadamar tillikamed herrskapet Biel» 

Stein, Äfven-lades afsade han sig fursten» 

dömet Fulda och de »friga districter och, 

territorier, hvifka blifvit honom tillerkända 

genomdenutomordentliga riksdeputationens 

hufvudrecess af den 25 Febr, 1805, och 

sedan genom Napoleon, såsom Rhenttirbun* 

*^ Denna punqt här sedan genomett serskildt föra 

drag blifvit ändrad, och den rättighet Konungen 

af Preussen öfverlåten, att utnämna guvernor 

och nailitär*couamendantiLuxemburg.

348 

clets Protector, åter honom fråntagne. Den" 

rättighet och succes,sionsföljd, som sedan 

år 1783 .egt bestånd imellan da båda grenarne 

af huset Nassau, blefvo bibehållna 

oGh öfverförda på StorhertigdömetLuxemburg. 

Om Preussens afträdetser till Hannover, 

och tvärtom, har ofvanföre blifvit 

uätndt. Båda dessa Konungariken bevilljade 

h varandra, å.hvar sin sida, trenne militär-vägar 

genom deras gebietér; en ifrån 

Halberstadt genom Hildesheims område till 

Mindenj en annan ifrån Altmark genom 

Gifhorn och Neustadt till Minden; och åen 

tredje frln Osnabrii:k genom Ippenbiirn 

och Rheina til) Bentheim: de båda första 

till förmon för Preussen, och den tredje 

till förmon för Hannover. Amtet.Meppen, 

tillhörigt Hertigen af Aremberg, och dea 

del af Kheina-Wolbeck» som tillhört-Her« 

tigsn af Looz Corswaren, blefvo sattaisådana 

förhållanden till Konungariket Hannover, 

som Tyskiands federativa constitu^ 

Sf 

tion beslutat att bestämma. Förljållandena 

imelian Hannoverska regeringen och 

Grefskåpet Bentheim skulle fortfara, såsom 

de genom bestående hypotheks-tractater voro 

reglerade; och först sedan de derpå beroende 

rättigheter utdödt, skulle Grefskåpet 

Bentheim inträdaide förhållanden till 

Konungariket Hannover, som af förbundsactenbestämmas. 

Hannover förpligtad© sig 

y.

349 

ått till Hertigen af Oldenburg afträda'ett 

distrikt med en befolkning af 5000 invånare. 

Hertigarne af Oldenburg,Mecklenburg- 

Schwerin ochMecklenburg-Strelitz,slutligen 

äfven Sachi-en-Weimar antogo titlar af Storhertigar,ikraft 

af de familj-förbindelser,i 

hvilka de stodo med de förnämsta busi 

Europa- Härmed stodo utvidgningar i för~ 

bindelse, hvilka mer sammanhängde meå 

familj-intresse än med någon politisk idee. 

Preussen afträdde till Sachsen-Weimar, 

af sina stater, districter som innehöllo 

en befolkning af 50,000 invånare^ 

dessutomifurstendömet Fulda ett district 

med 25,000 i.ibytigare. Till dessa afträdelser 

börri;: herrskapet Blankenhayn, med 

undantag af Amtet Wandersleben;herrskapet 

Kranichfeld, TyskaOrdens commanderier 

Zwaetz^n, Leheslen och Liebstädt, belägna 

inom Sachsen-Weimars gebiet; Am* 

tet Tausenburg, med undantag af Droitzin, 

Horschen,Wethaburg, Wetterscheid o.- s. v. 

hvilka förblefvo Preussiska; byen Remsla f 

tillika med Klein Brenbach och Brelstedt, 

hörande till furstendömetErfurt; eganderätten 

till byarneBischofsroda och Prohsteinz°l!a, 

liggande inom Eisenachs gebiet. Ut* 

vrtdgningarne. för Hertigarne af Oldenburg 

och Mecklenburg-Strelitz blefvo förläggda 

till förra departementet Sarre,'vid gränsorna 

till Konungens af Preussen staterj dao

350 

förra erhöll ett gebiet med £o,oöö, åca 

sednare ett område med 10,000 invånare» 

Här fmgo äfven Hertigarne af Sachsen^Co* 

feiirg ochLandtgrefven af Hesse;>Homburg 

sinaj och till dessa slöt sig Grefve Pappen» 

heim med ett gebiet af t)öoöinvånare} denna 

Sednaste under Preussiskt välde» Efter 

gammalt Tyskt bruk, blef souverainetetett 

liar utdelad» alldeles såsom en simpel egendom; 

och då dessa förvärfningar, För 

de flesta Furstarne > lago allt för aflägse, 

så blef beslutadt,att de till deras fördel så 

länge skulle förvaltas getiom Preussen» 

tilldess bättre inrättningar kmnde träfFas. 

Storhertigert af Hessen Darmstadt efjhollj 

for det till Konungen af Preussen af« 

träddahertigdometWestpiialen,iförradepar* 

tementét Mont^Tonnerjre, på venstra Khenstranden, 

en landsträckamed en befolkning 

af 140,000 inbyggare, hvilken han skulle 

besitta såsom souverain egendom^ ocfeså blef 

för honom en del af saltverken vid Kreuz» 

snach bestämd, nämligen den, som ligger på 

venstra stranden af Nahe* 

Baiern fann ersättning, för hväcl det 

äfträdt till Österrike» genom Storhértigdöjnet 

Wiir!&burg och Furstendömet Åschaffenburg, 

hvilket ditintills utgjort en del 

af Storhertigdömet Frankfurt. 

Wiirtemberg erhöll ingen förökning 

och led ingen förminskning. 

Alla gebieter och besittningar^ så väl

351 

på venfitra Rhenstranclen ide förta departe* 

meriterna Sarre och Mont-Tonnerre, somi 

öe förra departementerna Fulda och Frankfurt,hvilka 

efter dessa utdelningar ännu voro 

öfverblefna,skulle såsom souverain egendom 

tillhöraKejsarenaf Österrike. Furstendömet 

Isenburg kom äfven under Österrikes souvetainetet* 

För f. d» Fnrst-Primas blef sörjdfc 

genom ew pension af 100,000 gyllen,hvars utbetalande 

föll de souverainer till last,under 

hvilkas herravälde Storhertigdomet Frankfarts 

provincer eller districter fallo," tillika 

skulle till FurstPiimas återlemnasalla de redbarheter,somutgjordehansenskilda 

egendom* 

och hans, for furstendömetFulda gjorda, förskötter,till 

honom återbetalas. StadenFrankfurt 

"blef .förklarad fri, med det gebiet den 

egde år 18055 och såsom fri stad, skulle 

den vara medlem af Tyska förbundet. Der» 

emot blef Wétilar med sitt gebiet laggd 

till Preussen* De besittningar, hvilka Furstame 

af Salm-Saim och Sfilm-Kyrburg, de 

så kallade Rhen- och Wild-Grefvarne och 

Hertigen af Croy erhållit genom den utomordentliga 

riksdeputations^-hufvud-recessenaf 

den 25 Februari år 1805,iden fordna Westphaliska 

kretsen, så väl som herrskaperna 

Anholt och Gehmen,Hertigens af Loos-Cors* 

waren besittningar (så vidt de icke stodo 

Under Hannoverskt välde), Grefskapet Stein» 

furt, tillhörigtGrefven af Bentheim; Grefska* 

pst Eeckiinghausen, tillhörajade Hertigen af

352 

Areinberg; Herrskaperna fthecU, Giiterstofi 

och Gronau, såsom (Jrefvens af Benthéim* 

Tecklenburg egendom, Gréf skåpet Rirtberg* 

Fursten Kaunitz tillhörigt; Herrskaperna 

Neustadt och Gimborn, tillhörande Gref* 

ve Wallmoden 9 

och Herrskapet Homburg, 

Fursten af Sayn-Wittgenstein-Berleburg till* 

höfigt — blefvo, såsom mediatiserade gebie* 

ter» ställda i de förhållanden till Preussiska 

monarchien, som Tysklands federativa 

författning kommer att bestämma. Deremot 

skulle dengamla immediati&erada adelns 

besittningar, så vidt som de voro inneslut* 

naiPreussens gebiet, tillhöra Preussiska 

monarchien, det vill säga, Herrskapet WaidenhergiStorhertigdömtt 

Berg, och Baroniet 

SchaueniFurstendömet Halberstarlt, 

Det är må hända icke svårt, att utfinna 

den idee, hvilken såsom ledtråd föref 

genom detta labyrinthiska förordnande. Då 

detihvarp afseende var omöjligt,att återställa 

Tysklands' 5 gamla författning, då följaktligen 

den del af Tyskland, som låg på 

andra sidan om Rhen, måste användas till 

förmon för den veridsliga magtenj så blef 

svårligen något annat öfrigt, än att de tvän* 

ne största Tyska magterna, Österrike och 

Preussen,uppställde sig såsom skyddsvärn, 

på andra sidan om Rhen» Detta var sä 

mycket nödvändigare, sömalla idéer, genom 

hvilka man sökt att bringa Tyska 

förbunds*författningen till enhet, hade för-

353 

olyckats emot Baierns och Wurtembergs 

egensinnighet, och de minre Furstames, 

hvilka föringenting burit så mycken vedervill/a, 

som för att biifva ställda under personer,ihvilka 

de sågo sina likar. 

Vi komma nu tillbaks till de öfverlägg* 

ningar, som hadetill föremålTysklands iörfattning. 

Napoleons åter uppträdande iFrankri. 

Ice hade på dessa mål det väsendtligaste in- 

Hytande; ty likasom den öfverhufvud påskyndade 

Gongress-underhandlingarnes gäng, sä 

föranledde den äfven,att öiverläggningame 

om Tyska förbrtndet fingo for sig utsätta 

ett kortare mål. Dessa utförligare utkast, 

hvilka kommo från Preussen eller Österrike, 

blefvo öfverîfna, ochideras ställe 

trädde ett aflsortidt utkast, uti hvilket 

de allmänna grunderna för deti komman^ 

de författningen mer än de enskilda delarne 

af den samma voro utvecklade. Det Var 

uppsatt af Preussens befaJlmägtigade, Friherre 

von Hwmboldt,' Somisynnerheti 

denna angelägenhet visade sig serd.les verksam. 

En kretsinrättning kom deruti icke 

ifråga, emedan de flesta {»übundsledamöternas 

vedervillja derföre blifvit allt föi* 

synbar. Detta utträngdes af tvänne andra 

utkast, af hvilka det ena var uppsatt af en 

Preussens befullmägtigade och det andra af 

Österrikes, hvilka åter hade det ödet atr 

Buchh. V. D. £« 

1

354 

Utträngas af en! plan till en grundlägg* 

ning för Tyska statsförbundets författning," 

som af Österrikes första befullmägtigade, 

Fursten von Metternich, framlades 

med den förklaring, att det skedde enligt 

«£ verenskommelse med Preussen. Ändtligen 

var man såled?s målet närmare. 

Imellertid uppenbarade sig ännu framgent 

den motsträtviga anda, som var rådande 

hos nägra Tyska Furstar. Napoleon 

hade icke kunnat för andra gången uppstiga 

på Franska tiironen, utan att nos flere 

bland dem uppväcka, om icke förhoppningar, 

åtrninetone farhoga af mångfafldig art, 

iden händelse det skulle lyckas honom, att 

besegra sina hufvudrknder. Deras befullmägtigade 

aflägsnade sig således, så snart 

det blef fråga därom, att confefencen öfver 

det sista utkastet till en författning för Tyskland 

skulle taga sin början. Ty sjelfva 

hade de redan för fl re månader sedan åter 

begifvit sig herq till sina stater. Wurtembergs 

andra beftilimägdgade, Baronvon Linden, 

begaf sig T ut pä landet;och Wiirtemfoeigs/första 

be f uilmägtigade, Grefve Winzingerode, 

urskuldade sig med sin sjuklighet. 

Sachsens béftillm^tigade, Herr von 

Globig, föregaf brist på instructioner, för 

att, undvika att förklara sig; och Storhertigens 

af Baden bifullniägtigade, Friherre 

von Berstädt, bivistade väl första conferen- 

■oe»-. men urskuldade sigianseende till de

355 

följande,med sin fullmagts inskränkthet, till 

dess Badiska hofvet slutligen lat förklafa, 

att det förenade sig med Baierska och 

Wiirtembergska hofvens yttranden, af hvilka 

det förstå lät bivista conferencerna, det 

andra åter icke* På gamma tid afl^tnnade 

de förenade Tyska Furstames och städerttas 

befullmägtigade en förklaring,ifölje 

hvaraf den deputation, som skulle bivista 

conferencerna, endast kunde göra afseende 

på underhandiingarnes method och gäng, 

men alldeles icke på underhandlingarne öfver 

sj olfva fsrbundsförfattning?n, Ivaruti da 

samteliga" xnåste deltaga på sarucna sätt som 

de Öiriga Tyska staterna. Så uppenbarade 

sig genast en anda, som icke var något 

minre an gynnande för ordningiTyska riknt» 

Itrots af alla dessa svårigheter togo 

Conferencerna sin börjanden 23 Maj. Fursten 

Metternich öppnade dem med ett tal, 

titi hvilket han uppgaf de grunder, hvar-» 

före de definitiva underhandlinaarne öfvef 

Tyska förbundets fastställande så länge blifvit 

uppskjutna, och hvarföre det ä(v n nu 

blott stadnade dervid, att fastställa grunderna 

for denna statsförbindelse, '-vars vidare 

utveckling skulle blifva förbundsda* 

gen förbehållen* Derpå blef det »mellan 

Österrike och Preussen cfverenskomna utkastet 

meddeladt, sominitton articlar hand* 

lade om förbundets inrättning, om dess ändamål, 

om egenskapen af förbunds*me4lem>

356 

om förbundetsrepresentätioa, om förbunds-» 

församlingens säte, om ordförandeoch omröstning, 

om första rådslåendet, om dom* 

stolar af första och tredje instancen, om 

förbundsmedlemmarnes inbördes garantie, 

om landt«tändernas författning, om friherrarnes, 

ständsherrarnes(Standesherren), och 

riksriddarnes ' formoner, om bekräftelsen 

för riks-deputations-hufvndiit?kottets tagna 

beslut,om postinrättningen, såsom ärftliginom 

Thurn och Taxiska huset, om Religi» 

onsväsendet, om de allmanna författningarne 

till förmon för de Tyska undeisåtarne, 

och slutligen om de allmänna välfärdsanstalterna. 

Conferencerna räckte till den 2 

Juni. Sju sammankomster erfordrades, för 

att blifva ense om grunderna för en förbundsförfattning. 

Ifrån den 3 deltogo 

Furstame och städernaiöfrerläggningar» 

21a. Ett utförligt meddelande af alla de 

invändningar, som blefvo gjorda, skulle 

här icke vara på sitt ställe; de återfinnas 

iconference-protocollerna. Uppfattandet af 

det sista formliga utkastet blefisjette sammankomsten 

uppdraget åt en commission, 

hvilken utgjordes af Furstliga Schaumburgiska 

regerings-presidenten Herr von Berg 

och Senatorn ifria Hansestaden Bremen, 

Herr Schmidt. 

AFslutadiden aldraheligaste och odelbara 

Treenighetens namn,innehöll/öV&w/zJsacten 

eller Tyska förbundetsgrundfördrag:

I 

357 

I. Allmänna Bestämningar. 

i. Artikeln. Tysklands souveraina Furstar 

och fria städer, afven inbegripna hans 

Majestät Kejsaren af Österrike och Konungarne 

af Preussen, Danmark och Nederländerna, 

och det så, att Kejsaren af Österrike 

och Konungen af Preussen, bada 

for deras samteliga, förr till Tyska Riket 

hörande besittningar, Konungen af Danmark 

för Ho/stem,,Konungen »i Nederländerna 

för StorhertigdömetLuxemburg, förena 

sig till ett beständigt förbund,som skall 

kallas det Tyska förbundet. 

2 Artikeln. Dess ändamål är: bibehållandet 

aE Tysklands yttre och inre säkerhet, 

och de serakilda Tyska staternas ofoeroende 

och oangriplighet. 

3 Artikeln. Alla förbundets medlemmar 

hafva, såsom sådana, lika rättigheter. 

De förpligta sig alla lika, till förbundsactens 

obrottsliga efterlefnad. 

4 Artikeln. Förbundets angelägenhe- 

ter blifva genom en förbunds-församling 

utförda,ihvilken alla detsammas Biedlemniar, 

genom deras befullmägtigade, dels enskildt, 

delsi förening med andra, ega sina 

röster. , 

5 Artikeln. Österrike presiderar vid 

förbundsförsamlingen. Hvarjs förbundets 

medlem sr befogad, att göra och föredraga 

förslager, och den ord£öxande_ är för-

358 

pligtaä, ött inom en tid, som sltall bestäm» 

mas, öfverlemna dem till öfverläggning. 

6 Artikeln, Då det blir fråga om 

uppfattande eller förändrande af förbundets 

grundlagar, om beslut, hvilka angå sielfva 

förbiind&acten, om organiska förbundsinrättningar 

och gemensamt nyttiga anordningar 

af annan art, bildar sig församlingen 

till ett plenum, hvarvid likväl,med afseen» 

éle på olikhetenistorlek hos de serskilda 

förbund? staterna, följande beräkning och. 

rösternas fördelning blifvit öfverenskomxnen. 

Österrike, Preussen, Sachsen, Baiern, 

Hannover och Wiirtemberg erhålla hvardera 

fyra röster; Baden,KurHessen, Storjhertigjdömet 

Hessen, Halstein, Luxemburg, 

hvarderatre röster;Braunschweig, Mecktenburg-Schwerin, 

Nassau, hvardéra två röster; 

Sachsen-Weimar. Sachsen-Gotha,Sachsep 

Coburg, Sacheer; Meinunên, Sacbs«n- 

Hildburejshausen, Mecklenburg-Streliz,Holstein-OSdenbur^, 

Anbalt ~Dessau, Anhalt- 

Bernburs:, AnbHlt-Cöthen,Schwarzburg Sonder^hausen, 

Schwarzburg-Rudoi=tadt» Ho. 

henzallern Heckingen,Lichtenstein,Hohen- 

!Z,ollern Siegm^ringen, Wafdeck, Reuss (äldre 

Hnien), Reuss (yngre linien), Schaurnburg-Lippe, 

de fria städerna Liibeck,Frankfurt, 

Bremen, Hamburg, hvardéra en röst} 

sammantaget sexbionie röster.

359 

Om det afven skall blifva de mediatiseradé 

fördetta Riksstånden några curiat» 

röster bevilijadeiplenum, skall förbundsförsamlingen 

tagaiöivervägancievid rådslåendet 

öfver de organiska förbundslagarna. 

7 Artikeln. Huruvida ett ämne är 

lämpligt för ett plenum efter ofvanstående 

förordnande, bliri den triinre församlingen 

genom flesta rösterna afgjordt. 

De utkast till beslut, som skola underkastas 

pleni afgörande,blifva j den minre 

församlingen förberedda och bragta till 

den mognad, att de antingen skola anta* 

gas eller förkastas* Sa väl å den minre 

församlingen somiplenunr», blifva besluten 

fattade genom de flesta rösterna.- likväl 

på det sätt, attiden första den absoluta, 

meniden sednare blott en af tvänne 

tredjedelar beroende pluralitet afgör omröstningen, 

Vid rösternas likhet, i den 

minre församlingen afgör den presiderande. 

Men då det är fråga om antagande eller* 

förändrande af grundlagar, om organiska 

förbundsinrättningar, om jura singulorum 

eller religions - angelägenheter, kan, 

hvarke?iiden minre församlinget. elleri 

plenum, ett beslut fattas genom de $esta 

rösterna. 

Förbundsförsamlingenär beständig, men 

har likväl rätt, att, när de till de«s rådslå, 

ende öfverleinnade ämnen äro afgjorda, på

360 

en utsatt tid uppskjuta sina sammankomster, 

likväl icke längre än fyra månader. 

Alla nannare bestämningar, så val 

rörande sammankomsternas uppskjutande, 

som om de under dessa förekommandeangelägna 

görotnål, blifva förbundsförsamlingen 

förbehållna, vid uppsättandet af de 

organiska lagarne. 

8 Artikeln. Beträffande omröstnings» 

ordningen imellan förbundets medlemmar, 

blir faststäldt, att, så länge församling 

gen är sysselsatt med uppsättande af förbundets 

organiska lagar, foäröfver intet fastställande 

eger rum, och den tillfälligt sig 

erbjudande ordningen icke på något satt 

l;an blifva menlig för någon medlem, eller 

lägga grund för någon regel. 

Sedan de organiska lagarne äro uppsatta, 

skall förbunds-församlingen tagaiöfvervägande 

den omröstningsordning, som 

framdeles 

såôm beständig skall följas, och 

■dervid så litet som möjligt aflägsna sig 

från den ordning, som fordom iakttogs på 

riksdagarna ochisynnerhetiöfrerensslämmelse 

med den, som blef följd vid Riks-de» 

putatJons-hufvudbesluttt år 1805. Men den* 

na ordning kan icke utöfva något inflytande 

på förbundsmedlemmarnes rang öfverhufvud 

och på deras företräden utom förbundsförsamlingens 

förhållanden. 

9 Artikeln. Förbundsförsamlingenhar 

sitt säteiFrankfurt vid Main. Dess opp-

361 

nancie är faststklclt till deni September. 

10 Artikeln. Förbunds-jförsamlingens 

första goromål, efter dess öppnande, blir 

uppsättandet af förbundets grundlagar, och 

den organiska inrättningen,iafseende på 

dess utvärtes militäriska och inre förhållanden. 

11 Artikeln. Alla förbundetsmedlemmar 

utlofva, att skydda så väl hela Tyskland, 

som hvarje enskild förbundsstat emot 

hvarje anfall, och garantera hvarandra inbördes 

deras samtliga, under förbundet inbegripna 

besittningar. 

Vid ett en gång förklaradt förbundskrig, 

är det ingen medlem tillåtet, att med fienden 

ingå serskilda underhandlingar, eller 

serskildt vapenstillestånd eller fred. 

Förbundets medlemmar bibehålla vpA 

rättigheten till förbund af alla slag, men 

förbinda sig likväl att icke inga i sådana 

förbindelser,som kunde vara r".gtade mot 

förbundets eller enskilda förbundsstaters 

säkerhet. 

Förbundets medlemmar göra sig äfvenlerles 

förpligtade, att under intet förebärande 

bekriga hvarandra, eller med våld utföra 

sina stridigheter, utan angifva dem vid 

förbundsförsamlingen. Dennes skyldighet 

är det sedan, att försökaförlikningen medelst 

ett utskott,iden händelse åter att 

detta försökskulle misslyckas, och följaktligen 

ett dcmsbeslut voreaf nöden, då gif°

i 

362 

va det samma genom en väl ordnad au» 

stragalinstance, hvars dom de stridande par> 

terna genast hafva att underkasta sig. 

11. Enskilda bestämningar. 

Utom dei föregående articlar bestämda, 

på förbundets fastställande "yftar.de puncter, 

hafva de förbundna medlemmarne härmed 

om följande ämnen överenskommit, 

att taga deinedanstående articlar innefattade 

beslut, hvilka med ofvan anförda 

articlar skola ega lika kraft. 

12 Artikeln. De förbundsmedlemmar, 

hvilkas besittningars folknummer icke uppstiger 

till ett antal af 500,000 menniskor, 

skola förena sig med de dem beslägtade 

hus, eller med andra förbundsmedlemmar, 

med hvilka de åtminstone utgöra ett 

sådant antal, för att bilda en gemensam 

högsta domstol. 

Istater under denna folkmängd, der 

sådana domstolor af tredje instansen redan 

aro för hand, blifva de likväl bibehållnei 

deras förra egenskap, så framt folknumern, 

öfver hvilken de utsträcka sin domsaga, öfverstiger 

150,000. menniskor. 

De fyrafria städerna är denrättighet 

bevilljad, att förena sig till upprättande af 

en sådan gemensam högsta domstol.

363 

Vid de på detta sätt upprättade gemensamma 

högsta domstolar, skall hvardera 

parten hafva rättighet att begära 

acternas öfv^rsändande till en Tysk faoultet, 

eller till ett lagfarenhets-collegium, 

till slutdomens uppsättande. 

13. Artikeln. Ialla förbundsstater 

skola landtständer ega rum. 

14. Artikeln. För att förskaffa de år 

iB»6 och sedermera medelbar blifna, för 

detta Riksständer och Rikstilihcrige 1,iöfverensstämmelse 

med närvarande förhållanden,ialla 

förbundsstater ett likformigt 

varaktigt rättstillstånd, hafva förbundsstaterne 

öfverens&ommit; 

a) att dessa Furstliga och Grefliga hus icke 

desto minre skola räknas till den 

högsta Adeln i Tyskland, och deras 

anor vara dem bibehållna enligt det hit- 

" intills dermed förbundna begrepp. 

b) D^ssa familjers Capita äro de första 

friherrar, ståndsberrar (Standesh^rren) 

i

364 

dom samt deras ostörda åtnjutande, oc!i 

icke höra till statsväldet och den högre 

regeringsrättigheten. 

Under nyssnämnde rättigheter äroi 

synnerhet inbegripna och till nämnandes: 

i) Den oinskränkta friheten, att välja 

sin vistelseortihvilken som heldst af de 

förbundet tillhöriga eller med det samma 

ifred lefvande stater. 

2) Biifva, enligt den förra Tyska förfaitningens 

grundsatser, de ännu bestånd 

©gande familjfördragen upprätthållna, och 

dem den rättighet tillerkänd, att öfverderas 

gods och familjförhållanden taga kraftegande 

författningar, hv-jlka likväl skola 

föreläggas der is souverain och vid landets 

hössta rätter blifva meddelade till kännedom 

och efterföljd. Alla hitintills deremot 

utfärdade förordningar skola icke 

mer vara användbara för tillkommande 

fall. 5) Privilegierad underrätt och hcfri* 

else för all militärskyldighet för dem och 

deras familier. 

4) Utöfvand?t af den borgerliga och 

brottmåls lagskipningeniförsta och, när 

besittningen är af erforderlig storlek, äfveniandra 

instancen,domsrättialla, s#ogarnes 

förvaltningo~h uppsigt beträffande 

mål, polisuppsigt och domsrätt, uppsigt 

öfver kyrko- och ,sc&o/-angelägenheter, äfven 

öfver välgörenhetsanstalter, likväl en»

365 

ligt landets lagar, hvilka de äro underkastade, 

så väl som regeringens militärbe* 

fattning och högsta uppsigt öfver alla dessa 

bevilljade förmoner. 

Vid det närmare bestämmandet af de 

anförda besluten, så väl som öfver hufvud 

ochialla öfriga puncter, skall-, till vidare 

grundande och fastställande, ett genom alla 

Tyska förbundsstater öfverensstämmande 

rättstillstånd för de medelbar blifna Furstar, 

Grefvar och Herrar fastställas, till grund 

och norm hvarföre, den angående detta 

föremål af Könsliga Baierska regeringen 

utfärdade förordningen af år 1807 kommer 

att tagas. 

Den f ordna Riksadeln blir tillerkänd 

de under numrorna 1. och 2. anförda rättigheter, 

andelilandtständerna för de, som 

ega egendom, patrimonial och skogsrättigheter, 

ortspolis, patrons rättighet öfver 

kyrkorna (jus patronatus) och privilegierad 

underdomstolsratt. Dessa rättigheter 

blifva likväl blott enligt landets lagar 

utöfvade. 

Ide genom fredeniLiineville af den 

9 Febr. 1801 från Tyskland afträdda och 

nu äter denned förbundna provincerna 

skall, vid användandet på den omedelbara 

Riksadeln,de inskränkningar ega rum, som 

de der bestående serskilda förhållanden 

erfordra.

i- 366 

Artikeln, Förbundet garanterar 

fortfarandet af de på Rhenskeppsfarts octro- 

jen anvista, directd och subsidiara räntorna, 

fovilka genom riksdtputationsbeslutet den 

25 Febr. 1805 blifvit träfTade,iafseende 

på skulderna och de 'fastställda pensionerna 

till andeliga och världsliga individuer. 

Medlemmärne i de fordna Dom- och 

fria liiksstiften hafva rättighet, attihvarje 

med Tyska förbundetifred varande stat 

utan afdrag förtära d n oafkortade pension, 

som dem genom iiks-deputationsbesiutet 

blifvit tillerkänd» 

Medlemnjarne af Tyska Orden skola 

äfvenledes erhålla pensioner efter de 1 

rit:s-deputationsbe

367 

16. Artikeln. Olikheten af de Christnct 

religionspartierna kan icke inom Ty:,ka 

förbundetsländer och gebieter grundlägga 

någon åtskilnad vid åtnjutandet af borgerliga 

och politiska rättigheter. 

Förbunds.församlingen skall tagaiöfvervägande, 

huru, på ett möjligastöfverensstämmande 

sätt, de borgerliga förbättring 

garneiTyskland skola xunna utföras till 

förmon för bekännnre af Judiska nationen, 

och huru,isynnerhet, åtnjutandet af alla 

borgerliga rättigheter, emot antagandet af 

a»la borgerliga pligter,i förbundets stater 

skola kunna blifva dem förskaffade och 

försäkrade. Likväl skola intilldess denna 

bekännelses irosförvandt^r bibehålla de dem 

i de serskilda förbimdsstaterna gifna rättigheter. 

17. Artikeln. Furstliga huset Thurn 

och Taxis förblifveribesittning af det, 

genom riks-deputations-beslutet af den 25 

Februari år 1805, eller sednare fördrag, 

belastade åtnjutandet af Posterna inom 

cle åtskilliga förbundsstaterna, till dess, 

Ican hända, gepom fri öfverenskommelse, 

andra fördrag skulle blifva träffade. Ihvarje 

händelse skall det,ifölje af 13 Artikeln 

ianförda riks-deputations-hufvudbeslut ,vara 

försäkradt om uppfyllandet af de grundade 

anspråk på ett billigt skadestånd, som 

kunde föranledas af ett posternas öfverhinnande.

368 

Detta skall äfven ega rum, der posternas 

upphäfvande redan skett, emot riks» 

deputations hufvudbeslutets lydelse, så vida 

skadestånden derföreicke redan genom fördragblifvit 

definitivt fastställda. 

i8» Artikeln.. De förbundna furstame 

och fria städerna komma öfverens, att försäkra 

alla förbundsstaternas undersåter följande 

rättigheter: 

a. Att förvärfva och besitta fast egen» 

dom, utom den stat, der,de äro bosatta, 

utan att derföreiden fremmande staten vara 

underkastade flere utlagor och bördor än 

dess egna undersåtar. 

b. Tillåtelser: 

1. Att fritt afflytba, utur en förbundets 

stat till den andra, som bevisligen vill antaga 

den flyttande till dess undersate; äfven 

2. att trädaidess civil och militär tjenstj 

bada delarne likväl . bott, så vidt ingen 

förbindelse till militär tje stidet förra 

fäderneslandet deremot liggerivägen. 

Och på det de tillförene olika befunna 

lagliga föreskrifterna öfver militär skyldigheterna 

härvid icke måtte föranleda ett olikartadt,förserskilda 

förbundsstatermenligt 

förhållande, så skall vid förbundsförsamlingen 

tagas i öfvervägande, huru mÖjligasb 

likformiga grundsatser ofver detta ämne 

skola kunna fastställas. 

c. Friheten för alla efter-utskylder (jus 

detractus, gabella emigrationis), så framt för-

369 

Knögenheten öfvergar till en annan förbundets 

stat, och med den samma ickeserskilda 

förhållanden ega rum,genom fördragom 

fri öfvcrflyltning. 

d. Förbundsförsamlingen skall, vid sin. 

Första sammankomst, sysselsatta sig med 

uppsättandet af likformiga lagar f.ir tryck- 

friheten 

och författares samt förläggares 

rättigheter och skydd emot eftertryck. 

19, Artikeln. Förbundets medlemmar 

förbehålla sig att, vid förbunds-församlingens 

Första sammankomst iFrankfurt, skrida 

till fttvervägan de öfver handel och rörelse 

imellan de åtskilliga förbandets stater, 

så väl som öfver.heppsfarten, enligt anledningar, 

hemtade af de grundsatser^ hvilkapå 

Congresseni Wien blifvit fattade. 

20. Artikeln. Närvarande fördrag skall 

af alla contraherande delar ratificeras, och 

latificationerna skola inom sex veckor, eller, 

om möjligt är, ännu förr, insändas 

till Wien och det Kejserliga Österrikiska 

Hof " och Stats - Cancelliet, och vid förbundets 

öppnande nedläggasidess archiv. 

På detta sätt blcf flenuppgiftlöst.attmeclel-t 

Tysklands författning trygga Europa* 

tillkommandelugn. Det behöfverejsägas, att 

Buchh. V. D, 24.

370 

detta upplöjande,likasom det isig sjelfvar 

ganska bristfälligt, åfven pä långt pär icke 

vann allmänt Bifall. Men de tadlande hade 

bordt besinna,attimensLliga angelägenheter 

icke det absoluta blir afgörande, och atfc 

det öfver hukud är omöjligt, att tillvägabiinga 

enpolitisk lagstiftning, >om är stridande 

mot deras iördeiar,som dervid äro inbegripna. 

Vi anmärka ännu blott följande; 

Att Wiirtemberg och Baden,hvilka »i grund* 

fordraget angifvas såsom med - paciscenter, 

icke inställde sig vid förbundets afslutande; 

hvarföre äfven acten afingenblef undertecknad 

och besegladideras namn. Sachsens befuilmagtigade 

undertecknade, blott under 

förutsättande af sitt hofs saratycke. Danmark 

undertecknade väl; dock biträdde 

det först uti Augusti, på en tid då striden 

redan för tvänne månader sedan var afgjord, 

detiWien slutna förbundet emot Napoleon. 

Underskridandet och beseglandet genom 

de öfriga befullmägtigade skedde i 

Wien den åttonde Juni år ett tusen åttahundrade 

femton. 

Imellertid voro de förbundnamagternas 

härar ifull rörelse mot Frankrike,för att 

afjjöra den nya strid,som Napoleonsäteruppträdandeidetta 

rike föranledde. Monarcherna 

hade efter hand Jemnat Wien, dels för 

att' återvända till deras stater, dels för 

att ställa sig i spetsen för sina arméer. 

Man kunde förutse, att Napoleon skuHa

371 

uppfordra allt, for att bibehålla sig på Franska 

thronen. Icke utan fruktan såg nian 

således den första slagtningen till mötes. 

Men allt hvad som föregick den ochnärmast 

fö!ide derpå, skall blifva föremålet för 

följande del.

..■ i'. S i-« './ "■ '.' ■■ ■ '■' .'■■'■

Page 1 I f' 'i1 '^ .»l.vi: * ..";"" ""':.;." :.'":._

You also want an ePaper? Increase the reach of your titles

Delete template?

Save as template?