Sista fracken inga fickor har 647.7 KB pdf - SNS

Den sista fracken ... 04-02-18 13.25 Sida 63
ledde till att svenska forskare kunde etablera samarbete över ämnesgränser
och förhindra negativa tendenser i forskningsklimatet. Bland
tidiga mottagare av medel från Rockefellerstiftelsen fanns Hans von
Euler, Manne Siegbahn och The Svedberg, alla så småningom Nobelpristagare.
I samtliga fall ägde den amerikanska finansieringen rum
i nära samverkan med Knut och Alice Wallenbergs Stiftelse (se även nedan).
5
Trots en ökning av de privata stiftelsernas verksamhet vilade ständigt
ett hot över den svenska donationskulturen i form av indragen skattebefrielse.
I Knut och Alice Wallenbergs Stiftelses fall aktualiserades
skattefrågan första gången 1930 i samband med att skattemyndigheten
företog en granskning av stödmottagare. Av hävd var stiftelser, vars avkastning
gick till allmännyttiga ändamål, befriade från kommunalskatt.
Vad som ansågs vara allmännyttigt kunde emellertid alltid diskuteras.
Denna diskussion resulterade 1938 i att ett stöd på 190 000
kronor till Skansens rulltrappa från Knut och Alice Wallenbergs Stiftelse
ifrågasattes. Taxeringsmyndigheten menade att ett sådant stöd
inte kunde ligga inom ramen för en vetenskaplig stiftelses verksamhet.
Principfrågan stöttes och blöttes i flera år, samtidigt som en statlig
skattekommitté från 1936 hade i uppdrag att arbeta fram riktlinjer på
området. Ett betänkande lämnades 1939, med förslag om skattebefrielse
för stiftelser med huvudsakligt ändamål att stödja undervisning och
utbildning samt främja vetenskaplig forskning. Regeringens proposition,
som dröjde till våren 1942, gick på skattekommitténs förslag och
följdes upp av ett riksdagsbeslut med samma innebörd. Departmentschefen
Ernst Wigforss klargjorde att även kulturminnesvård i regel var
att hänföra till vetenskaplig forskning, vilket öppnade för en generös
medelstilldelning även inom kulturområdet.
De nya bestämmelserna, som trädde i kraft 1943, innebar klarare
spelregler samtidigt som stiftelserna gavs ett ökat handlingsutrymme.
Taxeringsnämnden hävdade dock sin rätt att även för 1942 taxera hela
Knut och Alice Wallenbergs Stiftelse, i kraft av att regeringsrätten 1941
slagit fast att stiftelsen inte uppfyllt kriterierna för skattebefrielse.
Skatteskulden för enbart de första fyra åren uppgick till ett belopp som
motsvarade ett helt årsanslag från Knut och Alice Wallenbergs Stiftel-
63