Sista fracken inga fickor har 647.7 KB pdf - SNS

Den sista fracken ... 04-02-18 13.25 Sida 59
sista donation 1937 stod stiftelsen som ägare till 9 200 aktier i banken
(lotter hade bytts ut mot aktier), vilket motsvarade drygt 20 procent av
bankens aktiekapital. Stiftelsen hade därmed övertagit K.A. Wallenbergs
tidigare position som bankens störste aktieägare. Samtidigt hade
han skapat förutsättningar för ett fortsatt ägarinflytande i banken för
familjen Wallenberg, vars medlemmar också dominerade stiftelsens
styrelse. Ett viktigt motiv bakom donationerna var uppenbarligen att
förhindra utspädning av aktiekapitalet och minskat inflytande i den
egna maktsfären.
Den andra donationen vid grundandet av Knut och Alice Wallenbergs
Stiftelse var 10 000 aktier i Investor. Aktiebolaget Investor hade
bildats 1916 som ett förvaltningsbolag för att ta över ett antal aktier från
bankens holdingbolag Providentia respektive banken själv. Överföringen
av aktierna bottnade i ett planerat lagförslag om att förbjuda banker
att äga aktier, eftersom detta ökade risken för insättarnas medel. Genom
donationen av Investoraktierna blev stiftelsen ägare till knappt 14
procent av Investors totala aktiekapital, som 1918 uppgick till 36 miljoner
kronor. Ägarandelen, som senare kom att utökas, innebar att stiftelsen
hamnade i centrum av svensk näringslivsutveckling. Vid denna
tid innehöll Investorportföljen betydande innehav i skf, Ostasiatiska
kompaniet, Atlas Diesel, Stora Kopparberg samt en rad andra inhemska
och utländska industribolag.
Makarna Knut och Alice Wallenberg följde upp de ursprungliga donationerna
med en rad mindre donationer. Under 1930- och 1940-talen
överfördes betydande innehav i Stockholm-Saltsjön, Svenska Ostasiatiska
Kompaniet, Hambros Bank, Orkla Grube, Norsk Hydro-elektrisk
Kvaelstofaktieselskab och Förvaltnings AB Providentia. Posterna
speglade de intressen i svenskt och utländskt näringsliv som K.A. Wallenberg
dels fått ärva av sin far, dels själv kommit att initiera och utveckla.
Överföringen av aktierna i Providentia 1947 gjorde att stiftelsen
kraftigt stärkte sitt ägarinflytande i svenskt näringsliv.
I rollen som störste ägare i Investor och Providentia ingick att delta i
offentliga ekonomiska och politiska diskussioner kring industriell omvandling
och ägarmakt. Efter andra världskriget, när Wallenberggruppens
inflytande över svenskt näringsliv tydliggjordes i ännu högre grad
59