Nr 2 - Epilepsiföreningen i Stor-Stockholm

Får Atlas behålla sitt gula tjänstetäcke och fortsätta
som sevicehund? Ja, förhoppningsvis. Efter många
om och men får han avlägga årsprovet i hemmiljö.
Synapsen har flera gånger tidigare skrivit
om Britta Blomqvist och hennes collie
Atlas, den första examinerade servicehunden
för epilepsi i Europa. Atlas tog examen
hos Svenska Service- och Signalhundsförbundet,
SoS, i oktober 2007.
I höstas var det dags för det årsprov
som måste till för att säkerställa kvaliteten
och för att Atlas ska få fortsätta arbeta
med sitt gula tjänstetäcke som alarmerande
servicehund.
Ω Först var det meningen att årsprovet
skulle göras i Täby centrum. Men det är
ingen lämplig miljö för Britta Blomqvist,
det är för stressigt. Hon har tidigare fått
status epilepticus i den typen av miljö.
Överläkaren på Karolinska Universitetssjukhusets
neurologiska klinik skrev intyg
om detta och att provet borde genomföras
i hemmiljö.
Detta fick inget gehör hos SoS. Britta
Blomqvist kallades till årsprov i Hagaberg
utanför Södertälje med motive-
Årsprov med
många förhinder
ringen att ”det är en så lugn plats”.
Så på morgonen den 6 november var
Britta Blomqvist och Atlas på plats i Hagaberg
för att avlägga årsprovet.
Minnesanteckningar, gjorda av en av instruktörerna,
och som lämnats in till Svenska
Service- och Signalhundsförbundets styrelse,
berättar om vad som hände.
”Hon tog då Atlas och började gå åt mitt
håll och precis då jag var på väg att vända
mig om såg jag att Britta började ”ragla”
så jag gick fram till henne och hann
precis fånga henne i armarna innan hon
föll till marken. Hon var först livlös men
började sedan skaka, varför jag tog fram
hennes medicin och vatten för att ha i beredskap,
samtidigt pratade jag med M
och sa att vi kanske måste ringa 112.
Britta tog en medicin och vatten och
pratade en liten stund, varför jag sa åt M
att avvakta med att ringa, men då Britta
åter började skaka och jag uppfattade
åter föll i koma och skakningarna kom
titt som tätt fattade jag beslutet att vi skulle
ringa 112 vilket M gjorde.
Jag tror att M i detta läge även larmade
genom att rycka i Atlas “larmtamp”.
Under tiden vi inväntade ambulansen
kvicknade Britta till igen och frågade efter
medicin och vatten och tog ytterligare
en tablett.
Som det kändes tog det en evighet för
ambulansen att komma, då Britta hade
upprepade anfall med skakningar och
jag låg på marken bredvid henne och
höll hennes huvud så att hon inte skulle
skada sig, men det kan inte ha rört sig
om mer än 10–15 minuter men i det läget
kände jag det som en evighet. Då ambulanspersonalen
kom på plats och de
“tog över” och ställde frågor om hennes
epilepsi som jag tyvärr inte kunde besvara
på ringde en av ambulansmännen
upp Brittas man från min telefon, medan
den andre tog hand om Britta.
Efter ett tag hörde jag den av ambu-
synapsen 2/2011 3