Nr 2 - Epilepsiföreningen i Stor-Stockholm

• De exekutiva funktionerna – igångsättning,
planering och genomförande,
problemlösning, tidsuppfattning
Brister i lärarutbildningen
Varje lärare träffar på få barn med epilepsi
under sin yrkeskarriär.
– Det finns ingenting i lärarutbildningen
om hur man undervisar barn
med epilepsi, säger hon. Inte heller på
Specialpedagogiska skolmyndigheten.
Föräldrar är experterna och kan påverka
lärarna. För barn med epilepsi är det
bra med lärare som använder raka, enkla
meningar utan för många ord i satsen.
Hon betonar att varje barn är unikt.
Med ett neuropsykologiskt utlåtande är
mycket vunnet.
– Be en neuropsykolog tala med skolpersonal
om både de psykologiska och de
pedagogiska konsekvenserna av epilepsin.
Paus ger tid för återhämtning
Barn med epilepsi är ofta normalbegåvade
men saknar reservkapacitet. De behöver
återhämtning och tar längre tid
på sig för att komma fram till svaret på
en uppgift.
– Har man ingen reservkapacitet är
det återhämtning som gäller. Tar man
paus för sent kan tiden för återhämtning
förlängas väldigt mycket.
Ett vanligt tidsintervall för ett arbetspass
är 20–25 minuter.
– Gör något som det enskilda barnet
mår bra av: lyssna på musik, gå ut på skolgården,
eller bara vila. En lagom paus är
fem till tio minuter.
Skapa en bra rytm
En bättre rytm behövs kring barnet i skolan.
Föräldrarna känner barnet bäst och
kan komma med tips. Det är inte frågan
om vanlig trötthet som botas av att man
sover. Det här är hjärntrötthet eller mental
uttröttbarhet. Graden av trötthet bestämmer
vad man kan göra.
En struktur behöver utvecklas med ett
veckodagsschema som kombineras med
strukturerade lektionsmoment i små delar.
Barnets dagsform spelar in.
– Man kan skapa en övergripande rytm
för en lektion som kan tillämpas på de flesta
lektionerna, menar Barbro Bergman.
– Om hela skolveckan kräver mer är
eleven uttröttad på fredagen. Det är inte
bra om helgen går åt till återhämtning.
– En förälder som ser att barnet har
en dålig dag på morgonen med en dagsform
som inte är på topp, kan skicka ett
meddelande till läraren.
Prov i omgångar
Ofta är individanpassad studiegång lämpligt.
Ett barn behöver paus. Att missa en
dag är bättre än att missa en vecka.
– Vilket är viktigast? Att barnet mår
bra eller att uppfylla skolans krav? Senare
finns komvux och folkhögskola.
Barbro Bergman är en omtyckt föreläsare
och speciallärare med stor erfarenhet.
– Prov kan delas upp på flera tillfällen.
Det är bättre än förlängd tid vid ett
tillfälle. Ofta ser man att ett provresultat
hos barn med epilepsi är bra i början av
provet, sedan blir resultatet sämre och
sämre.
Alla behöver information
Information om epilepsi en gång i en skola
räcker inte. Minst en gång per stadium
är det nödvändigt att föräldrar och någon
yrkesexpert kommer och berättar
om epilepsi. Lärare slutar, nya kommer,
förhållanden ändras.
Kamrater kan reagera när barnet som
processar svaren långsamt svarar på den
fråga som ställdes för en stund sedan.
– Också bland klasskamraterna behövs
information, säger Barbro Bergman.
Det brukar medföra förståelse.
– Med uttröttbarhet och långsam processhastighet
hinner man inte lika mycket
som andra. Läraren måste granska
vad som kan tas bort, till exempel längre
texter.
Nivån sänks inte men man lägger in
tid för återhämtning. Att tänka långsammare
är inte alls det samma som att
man har problem med förståelsen.
Gör en plan
Skolan ska göra en individuell utvecklingsplan
och dokumentera allt.
– Upprätta en plan några veckor, ha
sedan utvärdering. Efter många anfall
kanske takten ska sänkas mer, eller om
det gått bra kan barnet ta ett skutt i utvecklingen.
Korta perioder som kan utvärderas
och är enkla att mäta är bra till
att börja med.
På raster sker mycket oplanerat. Barn
med epilepsi kanske hellre stänger in
sig på toaletten eller går till skolsköterskan
för att orka med sin dag.
– Har barnet problem med att orka
lyssna kanske barnet ska slippa det och
hellre få instuderingsfrågor. Kostar det för
mycket energi att läsa finns datorer som
läser, andra apparater och inlästa läromedel
på Daisyspelare.
Skaffa strategier
Alla barn mår bra av att veta hur de lär
sig på bästa sätt. Om läraren vet att ett
barn inte riktigt orkar lyssna kan läraren
ge information på andra sätt, exempelvis
med staplar, kurvor och illustrationer.
Ett svårt moment för många är tidsuppfattning.
Hur lång tid behövs för en
viss uppgift? Kan man träna tidsuppfattning?
– Man kan skaffa strategier, säger
Barbro Bergman. Mäta, klocka alla moment,
göra timstockar i skolan med hjälp
av lysdioder.
Det är bra att medvetandegöra barnet
så långt möjligt. Barnen glömmer ibland
att ta initiativ. Då kan det räcka att läraren
pekar och säger: ”Kan du börja?”.
Barn som ofta kan svaren men som glömmer
att räcka upp handen kan ha en bild
på bänken som en påminnelse. π
synapsen 2/2011 17