10 team UGGLARPS tidning – nr 3/2010

Livdjursförmedlare
– ett liv på vägarna
En vacker höstdag hemma på Ulf
Holmgrens gård utanför Höör träffas
fyra erfarna livdjursförmedlare
från Team Ugglarp. Det är ett väl
sammansvetsat gäng som skämtar
friskt, dricker kaffe och pratar djur.
Av Åsa Hansdotter
L
ivdjursförmedlarna kör många mil
per vecka då upptagningsområdet
sträcker sig från södra Sverige,
Östergötland, Västergötland och Öland. Det
den här veckan har jag kört 278 mil, berättar
Peter Svensson son till Jan ”Morfar”
Cartbo, båda livdjursförmedlare.
– Ja, runt 50 mil per dag är inget ovanligt
när man kör djur, bekräftar Uffe Holmgren.
Han borde veta, Uffe har jobbat på Team
Ugglarp sedan 2006.
– Jag trillade in på detta av en händelse.
Vid den tiden jobbade jag på en sluten
avdelning för värstingar när en kollega
fick jobb på Team Ugglarp. En dag ringde
han mig och frågade om jag inte ville köra
djurbilen på helger. Så började det.
Hur är det då att sitta i lastbil så många
mil, tröttnar man inte?
– Nej, jag har ljudböcker som jag lyssnar
på och så har man förstås telefonen, menar
Peter.
– Kioskerna är viktiga och att man hittar
bra ställen att äta på, fyller Jan ”Morfar” i.
kRAFtIG ökNING
Vad räknas då som bra matställen? Hela
gänget ger snabbt några riktlinjer. Det
ska vara lätt och säkert att stanna med
djurtransporten, stora matportioner, gärna
buffé och goda köttbullar. Det är inte
ovanligt att chaufförerna ringer varandra
och försöker hitta ett gemensamt ställe
att träffas och äta på. Den sociala gemenskapen
blir viktig när man sitter så mycket
6 team UGGLARPS tidning – nr 3/2010
blir många timmar på vägarna för Team Ugglarps livdjursförmedlare. Från vänster
Jan ”Morfar” Cartbo, Agne Nilsson, Roger Tillgren, Peter Svensson och Ulf Holmgren.
själv på vägarna. Mat är en viktig del, det
ser man lätt på de runda magarna!
Livdjursförmedlingen på Team Ugglarp har
ökat dramatiskt de senaste åren, från runt
1 400 djur år 2006 till nästan 8 000 djur förra
året. Uffe poängterar vikten av teamwork.
– Det bygger på förtroende mellan livdjursförmedlarna
och bönderna. Vi har haft
en fantastisk utveckling. Hjärtat i slakten är
livdjuren, det går hand i hand.
tvÅ GRUPPER
Gunilla Seijsing på Team Ugglarp sköter
den administrativa delen. Det är till
henne man ringer och anmäler sina
förmedlingsdjur. Även hon understryker
vikten av förtroende mellan förmedlarna
och bönderna.
– Vi har korta beslutsvägar med mycket
personkännedom. Det ska finnas en
personlig relation i förmedlingen, det är vår
affärsidé, säger hon.
Livdjuren delas upp i två grupper:
Livkalvar är mjölkraskalvar som väger
runt 80–120 kg som förmedlas vidare till
en köttproducent för vidareuppfödning. De
är oftast få och hämtas varannan eller var
tredje vecka.
Övriga livdjur är dikalvar/amkalvar, oftast
från köttrasdjur, som förmedlas vidare till
köttbönder för slutgödning. Detta sker i
huvudsak under hösten när kalvarna väger
runt 250–300 kg.
– Vi har även en del avelsrådgivning
där uppfödarna kontaktar oss när de har
tjurar till salu. Då har vi möjlighet att förmedla
rätt avelstjur till rätt dikobesättning,
berättar Gunilla.
SERvIcE vIktIGt
Varje dag uppdateras förmedlingslistan
och Uffe Holmgren med kollegor åker runt
och hämtar och lämnar kalvar. Det bästa är
naturligtvis att uppfödaren har framförhållning
vid försäljningen, då blir det kortast
väntetid.
– Vi tar ut verklig kostnad för transporten
av säljare och köpare vid livdjursförmedlingen.
Vi vill ge våra producenter bra
service och hjälp vid förmedlingar av olika
djur, allt ifrån att hitta rätt tjur till besättningen
till att förmedla livdjur. För oss är
det en del i att säkra kvaliteten på djuren
och trygga slakten framöver. Förmedlingen
av livdjur är navet i tillförselarbetet,
avslutar Gunilla.