OSTEOLOGI BENENS VITTNESBÖRD

OSTEOLOGI 

BENENS VITTNESBÖRD 

Ebba During 

Red. Kristina Ambrosiani

© ARKEO-FörIaget och författaren 

Tryck och bind ARKEO-FörIaget, Gamleby 1996 

Distribution ARKEO-FörIaget 

594 00 Gamleby 

0493/65045 

Foto, om ej annat är angivet, ARKEO-FörIaget 

Teckningar, Asa Jägerhom 

ISBN 91 86742 15 9

FÖRORD 

Oftast förknippas arkeologi med utgrävningar och fynd, men dagens 

arkeologi består också av flitigt arbete i laboratorier, av bearbetning 

av stora fyndmassor med statistiska metoder och av samarbete med 

andra grenar inom humaniora och med naturvetenskap, samhällsvetenskap 

etc. 

Att arkeologin befinner sig som en del av tvärvetenskaplig forskning 

är naturligt med tanke på, att ämnet under senaste decennier gått från 

sakforskning till att också omfatta studiet av miljöhistoria, näringshistoria 

och därmed också studiet av de samhällen som föregått och 

deltagit i utvecklingen av det vi har idag. 

Med den innehållsliga bredd som arkeologin av i dag har, är det 

naturligt att intresset för ämnet är stort och sträcker sig till långt fler 

än de som har ämnet som sitt dagliga arbetsfält 

ARKEOGRAPHICA är en monografi serie, vars böcker i första 

hand vänder sig till alla arkeologiintresserade - såväl yrkesverksamma 

som amatörer. Men eftersom de enskilda böckerna huvudsakligen 

kommer att koncentreras till avgränsade specialområden, tror vi 

att även andra intressegrupper skall kunna finna läsning i serien 

Detta nummer behandlar vetenskapen osteologi, som fritt kan 

översättas med omen läran om ben. Osteologin har ett nära 

samarbete med arkeologin och Ebba During ger här en fyllig 

redogörelse för hur en osteolog arbetar och vilka metoder' som 

används för att nå önskat resultat. 

ARKEOGRAPffiCA låter i sin logotyp arkeologens klassiska 

grävredskap: skärsleven övergå i en skrivande reservoarpennas spets 

- symbol för spridning av arbete och forskning inom det arkeologiska 

flUtet 

Olof Möller 

ARKEO-förlaget 

Gamleby 1996 

Kristina Ambrosiani 

redaktör

FÖRORD 

INNEHÅLL 

EN PRESENTATION 

VETENSKAPEN OSTEOLOGI 7 

DE TIDIGASTE FYNDEN AV BENMATERIAL 9 

NÅGRA TILLBAKABLICKAR. PÅ OSTEOLOGINS mSTORIA 14 

HUR SER DÅ DET ARKEOLOGISKT FRAMGRÄVDA SKELETI- 

MATERIALET UT OCH V AR KOMMER DET IFRÅN? 20 

BEVARING AV SKELETI'MA1ERIAL FRÅN SÅ V ÅL MÄNNISKA 

SOM DJUR UNDER ÅRTUSENDEN. HUR ÄR DET MÖJLIGTI 24 

BENSUBSTANS OCH BEVARING 24 

JORDENS SAMMANSÄTINING 2S 

TAFONOMI - NEDBRYTNINGSPROCESSER 27 

UTGRÄVNING OCH TILLVARATAGANDE - 

EN KOMPLICERAD PROCESS 28 

BENMATERIALET OCH OSTEOLOGEN 30 

HUMANOSTEOLOGI 

VAD KAN EN ANALYS AV MÄNSKLIGT SKELETIMATERIAL 

FRÅN FORNA DAGAR BERÄTIA FÖR NUTIDENS MÄNNISKOR? 32 

BARN ELLER VUXEN? UNG ELLER GAMMAL? 3S 

HUR AVGÖRS ÅLDERN I BARNAÅREN? 36 

NÄR ÄR EN MÄNNISKA "OSTEOLOGISKT VUXEN" 

OCH HUR AVGÖRS ÅLDERN HOS DE VUXNA? 42 

KVINNA ELLER MAN? 55 

HUR KAN VI FÅ VETA HUR LÅNGA VI VAR FöRR? 63 

VAD VET VI OM KROPPSLÄNGDEN HOS vÅRA 

FÖRFÄDER OCH VARFÖR vn.L VI KÄNNA TILL DEN? 68

HUR VET VI HUR MÅNGA MÄNNISKOR SOM LÅG I GRAVEN? 7: 

SJUKA ELLER FRISKA BEN OCH TÄNDER 7! 

vaKA SJUKDOMAR? 7! 

SKADOR GENOM YTIRE VÅLD OCH OPERATIV A INGREPP 81 

MÄNNISKOOFFER, BROn OCH S1RAFF St 

DET FINNS DOCK MÅNGA FELKÄLLOR I SAMMANHANGET 9] 

ANIMALOSTEOLOGI 

VAD KAN EN ANALYS AV DJURBENSMAlERIAL FRÅN 

FORNA DAGAR BERÄTTA FÖR NUTIDENS MÄNNISKOR? 92 

DJURBEN - MnJÖ OCH EKONOMI 93 

EN FYNDORT - VILKA ARTER? vaKA DELAR? VIKT? 

FRAGMENTANTAL? ANTAL INDIVIDER? ARTFREKVENS? 

ÅLDER? KÖN? MANKHÖJD? SPRIDNING OCH LAGRING? 

ÅVERKAN? SJUKDOMAR? SVINN? 101 

ARlER 101 

SKELETTDELAR 104 

VIKT, ANTAL FRAGMENT, ANTAL INDIVIDER, ARTFREKVENS 106 

UNGA ELLER VUXNA DJUR? 108 

HANE ELLER HONA? 113 

VAR DJUREN STÖRRE ELLER MINDRE FöRR? 115 

SPRIDNING OCH LAGRING AV DJURBENEN 117 

HUR HAR DJUREN SLAKTATS OCH STYCKATS? 119 

GNAGSPÅR OCH BITMÄRKEN - VEM KAN HA GJORT DEM? 124 

VAD HAR MAN TILLVERKAT AV BEN, HORN OCH TÄNDER? 127 

SKELETIFÖRÄNDRINGAR HOS DJURENS BEN OCH TÄNDER 129 

SVINN - DET MATERIAL SOM EN OSlEOLOG ALDRIG SER 133 

AKTUELL OSTEOLOGI 

ALLMÄNT 134 

MORS MAGISTER VITAE - DÖDEN ÄR LIVETS LÄROMÄSTARE 140 

FRÅGAN OM ÅTERBEGRAVNING 142 

SLUTORD 143 

LITTERATUR 145

EN PRESENTATION 

VETENSKAPEN OSTEOLOGI 

I likhet med de svenska namnen på flera andra vetenskaper kan 

namnet osteologi härledas frän grekiskan. Orden osteon - ben och 

logos - ord kan fritt översättas med orden laran om ben. Det 

betyder i det här fallet ett studium av såväl människans som övriga 

ryggradsdjurs (vertebraters) skelett, bade utvec1dingsmässigt, fOIDlmässigt 

samt funktionellt. Tilläggas bör att även annat än direkta 

skelettdelar, t ex hår, naglar och homslidor också studeras. I Sverige 

heter osteologi som vetenskapligt ämne historisk osteologi, och man 

studerar främst framgrävt arkeologiskt material från bade förhistorisk 

och historisk. tid. Man brukar generellt indela ämnet i två stora 

kategorier nämligen humanosteologi som kan ses som en del av den 

fysiska antropologin (läran om människan) och omfattar skelettrester 

av människa och animalosteologi med anknytning till zoologin 

och som omfattar allt djurbensmaterial, från däggdjur och fågel till 

kräldjur, groddjur och fisk. Djurbensmaterialet kan i sin tur indelas i 

två fyndkomplex (tanatocoenoser), nämligen det som tillkommit 

genom mänsklig verksamhet i fOIDl av t ex måltidsrester, vapenoch 

redskapstillverkning (antropogena tanatocoenoser) och det som 

naturen själv åstadkommit (naturliga tanatocoenoser). En blandning 

mellan dessa två fyndkomplex förekommer också. 

Osteologin använder ofta naturvetenskapliga metoder och har ett 

nära samarbete med arkeologin. Tvärvetenskapliga kontakter upprätthålls 

även med ett stort antal andra omräden Som t ex patologi. 

(läran om sjukdomar), odontologi (läran om tänder), socialantropologi 

(studiet av samhällsformer och människors relationer till varandra 

och sin omgivning), genetik (ärftlighetslära), botanik, zoologi, 

geologi, fysik, kemi, matematik och statistik. När det gäller att 

registrera, ordna och bearbeta data från olika benmaterial är dagens 

datorer till ovärderlig hjälp. 

7

Fig. l. En polismans funderingar - kommer benet från en människa 

eller ett djur?

Det arkeologiska berunaterialet ger forskarna en djup brunn av 

infonnation att ösa ur när det gäller kunskap om förllistoriska och 

medeltida människor och samhällen de levde i. Resultaten frAn den 

osteologiska forskningen ger ett viktigt faktaunderlag, när man skall 

tolka uppbyggnad och ekonomi hos olika samhällsformer. För det 

förhistoriska samhället saknas skriftliga källor och vikten av att 

studera andra spar av mänsklig aktivitet som t ex benmaterial från 

gravar och boplatser framstAr desto tydligare. 

Ett annat område där kunskaperna inom osteologin kan umyttjas är 

rlJttsmedicin. Det kan t ex gälla att avgöra om ett anträffat skelettfynd 

härrör från människa eller djur eller bådadera, vilken djurart 

det rör sig om, hur mAnga individer som är inblandade. Osteologen 

kan ge upplysningar om ålder, kön, och kroppslängd. Tänderna hos 

ett mänskligt kranium kan ge t ex upplysning om huruvida det rör 

sig om modernt eller föIhistoriskt material. För en identifiering av 

en människa som rapporterats saknad, kan även sk superimposition, 

dvs en jämförelse mellan ett påträffat kranium och fotografier av 

tilltänkta försvunna personer, utföras. Samtliga dessa undersökningar 

kan hjälpa till att lösa brott eller avfärda att brott begåtts. 

DE TIDIGASTE FYNDEN AV BENMATERIAL 

Inga skelettfynd efter de aldsta milnniskorna (t ex Homo neanderthalensis) 

har anträffats i Sverige eller Skandinavien överhuvudtaget 

I Danmark har dock ett fynd gjorts av mer än 100000 Ar 

gamla. märglduvna dovhjortsben. Fyndet anses av forskare kunna 

tolkas så, att mänriiskor (neanderthalare) kan ha uppehållit sig och 

jagat i Sydskandinavien under den då rådande Eem-perioden, en 

extra vann mellanistid. Den senaste istidens (Weichel eller Warm) 

täcke av is hade sin största utbredning i Skandinavien för ca 20000 

Ar sedan. Hittills saknas några spar efter mänsklig aktivitet eller 

människan själv frAn denna istid och dess isfria värmefaser. Isens 

rörelser, sandavlagringar mm kan dock ha förstört eventuella spar. 

Möjligheten att det existerat vissa helt isfria partier, t ex i Nord- 

9

norge har visserligen diskuterats. men inga bevis för att människan 

vistats där under denna tid har hittats. 

De äldsta fynden i Sverige av mlJnskligt skelettmaterial, vilka gjorts hittills. 

kommer från en tid de södra delen av landet blivit helt isfri efter den 

senaste istiden. De äldsta svenska fynden som består av mer eller mindre 

hela skelett har daterats till att vara mellan ca 9800-7000 år gamla dvs 

från den tidsperiod som kallas mellanstenäldem eller mesolitikum. Flertalet 

lämningar har anträffats i Skåne, men även Gotland, Bohuslän och 

Västergötland har bidragit med skelettfynd från mesolitikum. Ett av de 

skånska skeletten tillhör en ung flicka mellan 12 och 17 är gammal och 

hittades i Store Mosse 1954. Ett annat fynd kommer från utgrävningarna 

i AgerlJd och består av enstaka skelettdelar. De äldsta gotländska gravfynden 

kommer från Kams och Stora FtJrvar, de bohuslänska från Uleberg 

och Huseby K/ev och det västgötska från Bredgård. 

I SJcateholm i Skåne har; under ledning av professor Lars Larsson, 

utgrävningar pågått sedan 1980 av tre 7000 är gamla gravfält Gravfälten har 

visat sig innehålla skeletten efter mer än åttio personer, både små barn och 

unga och gamla individer av båda könen. Samtliga fynd utom det från Store 

Mosse har daterats med hjälp av 14C metoden. Räknat i 14C-är är fynden från 

Ageröd och Kams ca 8000, fyndet från Stora Förvar ca 8500 och fynden frän 

Uleberg och BredgArd ca 7000 respektive 8650 är gamla. Store Mosse fyndet, 

daterat 1ilI att vara mellan ca 9800 och 8500 är gammalt, skulle möjligen 

kunna vara det äldsta. Det är dock hittills daterat endast med en tidig pollenanalys. 

En 14C analys vore därför önskvärd för att säkerställa dateringen. Ett 

annat mycket omtalat gravfynd, skelettet aven kvinna i 40-ärsäldem, påträffades 

1939 i Backaskog i Skåne och är ca 7900 är gammalt. Denna grav flODS 

utställd i Statens Historiska Museer i Stockholm. Hittills är fyndet frän Husebyklev 

det äldsta daterade, ca 9000 är gammalt 

Av djurben har vi däremot betydligt äldre fynd. Några fynd härrör 

från sk interstadiala perioder, dvs värmefaser, då inlandsisen tillflUligt 

dragit sig tillbaka från Skandinavien. I Sverige har t ex 

anträffats rester av mammut (Mammuthus primigenius) på ett tjugotal 

platser från Skåne i söder till Ångermanland i norr. De äldsta 

resterna är sannolikt mer än 50000 är gamla, andra har. daterats till 

att vara mellan ca 36000 och 13000 är gamla. Några djur som 

11

trivdes i samma miljö som mammuten var t ex vildhast (Equus 

ferus), visent (Bison priscus) och myskoxe (Ovibos moschatus). 

Fynd av såv!ll visent och myskoxe föreligger frän glaciala lager, 

men datering och ibland aven artbestllmning ar inte helt sllkra. 

Mammuten kunde inte överleva, nar den växtrika istidsstappen 

försvann, utan arten dog ut för ungefär 11000 år sedan. En bidragande 

orsak. kan också ha varit en alltför intensiv jakt från människans 

sida. Ett annat. numera utdött djur av vilket vi har ett fåtal 

svenska senglaciala fynd, ar den imponerande jättehjorten (Megaloceus 

giganteus) vars magnifika hornkrona hade en bredd av 3,5 m 

mellan skovelspetsama hos en fullvuxen tjur. Två av fynden ar 

Jättehjort 

Mammut 

Fig. 3. Mammut och Jdttehjort - ståtliga djur som fiJrekom i vdr 

flJrhistoriska fauna men som nu dr utdlJda. 

12

NÅGRA Tll..LBAKABUCKAR PÅ 

OSTEOLOGINS HISTORIA 

I Sverige finns en gammal tradition att intressera sig för såväl 

antropologi som osteologi. Redan vår berömda naturforskare Carl 

von Unne (1707-1718) intresserade sig för och uttryckte i skrift 

idoor om människosläktets utveckling. Den person som brukar anses 

som den svenska antropologins fader är dock Sven Nilsson (1787- 

1883), som också i hög grad studerade den subfossila faunan. Han 

hade, enligt tidens sed, en bred utbildning i många vetenskaper. Han 

var både zoolog, botanist, mineralog och arkeolog och var därför 

utomordentligt väl skickad att arbeta på det tvärvetenskapliga sätt 

han gjorde. Sven Nilsson fick professors titel i Lund 1821. Han 

publicerade en rad betydande skrifter bl a essäsamlingen "Skandinaviska 

Nordens ur-invånare" mellan åren 1838 och 1843. Genom 

att studera kraniematerial från stenkammargravar från yngre stenålder 

och jämföra detta med samtida kraniematerial kom han till den 

slutsatsen, att våra förfäder var lappar. Senare undersökningar aven 

annan berömd svensk antropolog från Lund Carl Magnus FQrst 

(1854-1935) visade dock att så icke var fallet, utan att fonnen på 

våra förfäders kranier uppvisade långt större variation. Furst är 

författare till bl a "Ndr de döda vittna", där han beskriver sina 

undersökningar av skeletten från svenska kungligheter och andra 

berömda personer. 

Vikten av att studera det förllistoriska skelettmaterialet påpekades 

även tidigt av den kände danske arkeologen och vetenskapsmannen 

Christian JQrgensen Thomsen (1788-1865), vilken så tidigt som 

1836 i sin bok "Ledetraad til Nordisk Oldlcyndighed" t ex framhåller 

studiet av bäckenet som det säkraste sättet att skilja mellan man och 

14

Fig. 5. Sven Nilsson (1787-1883), den svenska antropologins jader. 

(Ur B. Stjernquist, 1983. Fig. 1.) 

kvinna. Redan år 1823 hade dock boken "Anatomisk handbok jlJr 

UJkare och Zoologer; 1 :sta Delen, Osteologien, som beskrifver 

benen i menniskokroppen, jemte deras jlJrhållande hos de andre 

vertebrerade djuren" skrivits av Arvid Henrik Florman, som nog 

med rätta skulle kunna kallas Sveriges förste vetenskaplige osteolog. 

Florman (1761-1840) kom också han från Skåne. Han var bl a 

docent i anatomi vid Lunds universitet. därtill expeditionsmedicus 

vid den svenska örlogsflottan och tjänstgjOrde under Gustaf III:s 

ryska krig. 

15

Andra kända namn är Anders och Gustaf Retzius, far och son och 

båda professorer i anatomi vid Karolinska Institutet. Anders Retzius 

var jämngammal med Sven Nilsson och den som etablerade kraniologin, 

dvs mätningar av kraniet, som vetenskap i Sverige. Sonen 

Gustaf utgav 1899-1900 en stor monografi över våra äldsta kranier, 

"Crania Suecica Antiqua". Fotografiskt anses verket fortfarande 

oöverträffat Under l800-talet och början av 1900-talet fanns ett 

stort intresse för frenologin. Med frenologi menas läran om de olika 

själsfönnögenhetemas lokalisering på hjärnans yta. Följaktligen 

skulle man därför av skallens fonn kunna sluta sig till personens 

psykiska konstitution. Upphovsmannen var den österrikiske läkaren 

Franz Joseph Gall (1758-1828). Vetenskapligt är dessa idrer helt 

ohållbara men de spelade en viss roll för dåtidens forskning. Både 

far och son Retzius samlade kranier från all världens hörn och 

skapade den kända Retziuska kraniesamlingen som består av hundratals 

kranier. Carl Herman Hjortsjö (1914-1978) får kröna listan på 

eminenta forskare från Lund. Tekniskt var denne mycket skicklig 

och utvecklade ny apparatur för såväl antropologisk som odontologisk 

forskning och banade därtill väg för en statistisk utvärdering 

av resultaten. Även han var intresserad av våra berömdheters skelett 

och undersökte t ex kvarlevorna efter den heliga Birgitta, Erik XIV 

och drottning Kristina. 

Liksom sina föregångare Retzius och Furst hade Bo Inge Ingeimark 

(1913-1972) ett speciellt intresse för paleopatologi, läran om förhistoriska 

sjukdomar. Ingelmark var professor vid Anatomiska institutionen 

vid Göteborgs Universitet. Han har bl a undersökt skeletten 

från massgraven i Korsbetningen. Dessa skelett härrör från de män 

som föll i drabbningen 1361, utanför Visby stadsmur, mellan de 

gotländska bönder och den danske konungen Valdemar Atterdag. 

En del skelett med svåra skador från hugg och annborstpilar finns 

utställda i Statens Historiska Museer på Narvavägen i Stockholm 

och i Gotlands Fornsal i Visby. 

Folke Henschen (1881-1977) var en annan mångsidig professor med 

ett omfattande verksamhetsfält både i Sverige och i Kairo, Egypten. 

Han var den i Sverige som startade forskning i geriatri, åldrandet, 

16

-=- 

och i synnerhet dess sjukdomar. Han var också den som initierade 

och genomförde att en annan berömd svensk, Emanuel Swedenborg 

(1688-1772) den kände vetenskapsmannen och religiöse fIlosofen, 

återfick sin "rätta" skalle. I samband med Swedenborgs frånfälle i 

London stals nämligen hans skalle och ersattes med en "falsk". 

Swedenborg hade emellertid en ovanlig fonn på sitt kranium, då det 

var extremt längt, något som samtida avbildningar visar. Detta 

hjälpte till att avslöja falsariet men också att spåra den ursprungliga 

skallen. . 

Inom den animala osteologin finns flera kända namn frän slutet av 

1800-talet och början av 1900-talet, t ex Adolf Pira (1869-1924) med 

intresse främst för den svenska svinrasens utveckling, Herved Berlin 

(1890-1954) som studerade den svenska nötboskapens härstamning 

och professorn i zoologi Elias Dahr (1896-1983) som studerade 

ursprunget till den domesticerade hunden. Zoologen Ludvig HedelI 

(1844-1923) är också ett betydelsefullt namn. Han gjorde ett flertal 

viktiga och omfattande osteologiska analyser av arkeologiskt benmaterial 

från ett stort antal utgrävningar. På AT A (Antikvariskt Topografiskt 

Arkiv) i Stockholm finns många rapporter bevarade, men 

tyvärr har endast ett fåtal publicerats. Hedersdoktorn vid Lunds 

universitet paleozoologen Johannes Lepiksaar (f 1907) är verksam i 

Göteborg och har under 1900-talet gjort sig känd som en av Europas 

skickligaste kännare av skelettmaterial från såväl däggdjur som fågel 

och fisk. Hans forskningsresultat inom såväl animalosteologi som 

jaunahistoria har ett imponerande och bestående värde. I flera verk 

har han t ex skrivit om den vilda och tama faunan i Sverige efter 

istiden och fram i medeltiden. 

Professor Nils-Gustaf Gejvall (1911-1991) får avsluta detta axplock 

av föregångsmän. Gejvall, i dag ett internationellt väl känt namn, var 

frän början zoolog men fick tidigt intresse för både human och 

animal osteologi. Frän 1940-talet var han ansvarig för de osteologiska 

samlingarna på Statens Historiska Museer, och han började 

tidigt studera bränt skelettmaterial som fram till dess varit styvmoderligt 

behandlat i vetenskapliga sammanhang. Gejvall har här gjort 

banbrytande insatser och under loppet av 30 är undersökt mer än 

18

Fig. 8. Kremerat benmaterialfrån en grav daterad till yngre romersk 

järnålder (200-400 e Kr) från Folkeslunda på Öland. 

6000 kremeringar, både förhistoriska och moderna, och påvisat 

möjligheten att bestämma även bränt och hårt fragmenterat material 

med hjälp av skelettens anatomiska detaljer. Som initiativtagare till 

ett Osteologiskt Forskningslaboratorium knutet till Stockholms Universitet, 

blev han dess ftSreståndare 1967 och verkade där fram till 

1978. Genom att vara verksam inom såväl human- som animalosteologi 

riktade han laboratoriets verksamhet mot båda dessa områden. 

Laboratoriet ger också sedan 1974 ut en tidskrift, OSSA, som 

blivit ett forum ftSr human och animal osteologi från hela världen 

samt även ftSr rättsmedicinsk forskning. Professor Gejvall var, till sin 

nyligen timade bortgång i mars 1991, in i det sista verksam och hann 

slutftSra och ge ut en samling essäer, "In på bara benen", där han 

berättar livfulla minnen från sina många och rikt varierande forskningsföretag. 

19 

•

HUR SER DÅ DET ARKEOLOGISKT FRAMGRÄVDA 

SKELETTMATERIALET UT OCH V AR KOMMER 

DET IFRÅN? 

Fältarkeologin i Sverige har gamla anor och förknippas med namn 

som Magnus Bruzelius, Bror Emil Hildebrand och Sven Nilsson. 

De tidiga undersökningarna av våra fornlämningar har inneburit att 

man flin 1800-talets böljan mer på allvar böljade ta tillvara 

skelettmaterial. Att undersöka fyndplatser, där benmaterial förekommer 

har således tidigt varit attraktivt för arkeologer. I praktjken 

innebär den Svenska fornminneslagen flin 1942 att man tar tillvara 

allt benmaterial som påträffas i samband med arkeologiska grävningsföretag. 

Stora mängder föIhistoriskt och medeltida benmaterial 

har under senare år påträffats och tagits tillvara vid av arkeologisk 

forskning direkt påkallade undersökningar men också t ex vid 

markexploatering, byggnation av bostäder, affärshus, tunnelbana, 

vägbyggen och vägomläggningar, ombyggnationer, restaureringar av 

gamla byggnader samt sjöregleringar speciellt i norra Sverige. Allt 

detta material har sedan lagrats i magasin för en framtida bearbetning. 

Andra verksamheter som bidragit med benmaterial är plöjning, 

grustäkt, dikning och torvtäkt, då det är vanligt att man stöter på 

fornfynd av skilda slag under dessa arbeten. Mängden tillvarataget 

skelettmaterial uppgår för närvarande till mer än 120000 kg! 

Det nrlJnskliga skelettmaterialet kommer vanligen flin enskilda 

gravar, hela gravfält eller kyrkogårdar. Materialet kan vara både 

obränt och bränt. Det obrända härrör mestadels från stenålder eller 

medeltid, det brända mestadels flin yngre bronsålder, äldre jämålder 

samt yngre jämålder som omfattar vikingatid. Det obrända 

materialet består vanligen av mer eller mindre väl bevarade hela 

skelett eller delar av skelett, medan det brända vanligen består av 

små bitar av kremerade skelettdelar, vilka mera sällan utgör delar av 

ett fullständigt skelett. 

20

Flg. 9. Mer lJn 120000 kg benmaterlal har hittills tagits tillvara vid 

arkeologiska utgrlJvni.ngar. 

21

Djurbensmaterialet kommer vanligtvis från de avfallshögar av hushållssopor, 

slaktavfall eller annan verksamhet som dåtidens människor 

samlat på platsen och som arkeologerna tar tillvara i samband 

med arkeologiska utgrävningar av framför allt förhistoriska boplatser 

och medeltida anläggningar som städer och borgar. De större 

boplats- och stadsmaterialen består ofta huvudsakligen av obrända 

lämningar, bland vilka kan förekomma hårt brända men även endast 

lätt eldskadade rester. Materialet fran . t ex medeltida städer utgörs 

ofta av väl bevarade hela ben, ibland hela kadaver, medan djurbensresterna 

från t ex vissa stenåldersboplatser mera sällan består av väl 

bevarade hela ben. 

Rester av djurben förekommer även i gravar. Antingen har man 

begravt själva djuret i en egen grav, något som varit fallet alltsedan 

stenåldern med t ex hundar, eller också har djuret offrats och/eller 

anrättats och fått medfölja den döde på hans sista färd. I brandgravsmaterialet 

uppträder djurben redan i sen bronsålder/tidig jämålder 

och blir sedan allt vanligare till och med vikingatid. 

Fig. 10. Grav nr VIII frdn det 7000 dr gamla gravjlJltetvid Skateholm. 

Har har en hund/dtt medjlJlja den döde - sin husse? - i graven. 

(Foto. Lars Larsson.) 

22

Vad beträffar jiskskelettet finns här en stor, ursprunglig skillnad i 

bevaringsgrad mellan skelett från fiskar som t ex lax och sill jämfört 

med dem från t ex torsk och abborre. De förstnämndas skelett består 

nämligen av jettrlka ben, medan de sistnämndas består av jett/attiga 

ben, vilka har betydligt bättre förutsättningar att bevaras i jorden. 

Allmänt gäller också att stora, grova ben bevaras bättre än små, 

tunna benbitar. Mer exakt kan detta uttryckas så att, då benets 

volym dividerat med benets yta ger ett stort tal, detta ger en bättre 

förmåga till bevaring, än då divisionen ger ett litet tal. Dessutom har 

olika skelettdelar olika bevaringsförmåga såväl hos människa som 

hos djur. Detta i sin tur beror på om benslaget består till större 

delen av kompakt eller porös benvävnad. Vilka skelettdelar det rör 

sig om, kan dock variera stadd mellan olika varelser. Hos däggdjuren 

inklusive människan har t ex extremitetsben (rOrben) bättre 

förutsättningar än kotor att bevaras, medan t ex, kotor är bland de 

skelettdelar som bevaras bäSt hos fisk. Skelettets hårdaste material, 

emaljen, finns . hos tänderna och gör att dessa bäst kan motstå 

"tidens tand". 

JORDENS SAMMANSÄITNING 

En viktig faktor är jordens sammanslJttning. I täta lerskikt förstörs t 

ex skelettmaterial långsamt, i luckra sandjordar mycket snabbare. 

Gynnsamma bevaringsförhållanden råder i kalkrika jordar, där t ex 

obränt skelettmaterial av människa inte förstörs, medan i gengäld 

sura jordar med lågt PH-värde bevarar allt benmaterial mycket 

dåligt Sura jordar kan dock bevara organiskt material väl, något 

som konstaterats 1 samband med fynd av många mosslik t ex 

Tollund- och Grauballemannen i Danmark och Bockstensmannen i 

Sverige. För att närmare beskriva ett välbevarat mosslik, där både 

mjukdelar och skelett bevarats, kan Bockstensmannen tas som 

exempel Han påträffades i Halland vid midsommartid 1935, då 

lantbrukaren Albert Johansson harvade torv på sin gård Mute i 

närheten av Varberg. Mossfyndet visade sig vara de ytterst väl 

bevarade lämningarna (hAr, skäggstubb, hjärna och andra mjukdelar 

25 

.1 

'I 

l,

fanns t ex kvar) efter en man i 30 till 35-årsåldem, mÖJ1igen äldre, 

och som varit ca 172 cm lång. Mannen bar en fullständig medeltida 

klädedräkt bestående av hätta, mantel, kjortel och hosor. Han låg 

sannolikt framstupa i mossen och kroppen var genomslagen av pålar 

från ryggsidan. Skelettet visar emellertid inga andra tecken på att ha 

varit utsatt för yttre våld. Fyndet har daterats till ca 1350 och finns 

utställt på Varbergs museum. 

Fig.12. De vlJlbevarade lämningarna efter Bockstensmannen. 

(Ur M. Nocken, 1985. Fig. 3.) 

26

Benets ursprungliga substans kan dock ersättas eller omvandlas på 

kemisk väg till mineral. Denna process kan pågå i tusentals år fram 

till att omvandlingen tar överhanden och ofta helt förändrar benets 

kemiska sammansättning och en fiJrstening - fossilisering sker. 

Detta är en ur bevaringssynpunkt gynnsam process. då genom 

fossiliseringen form och även struktur av de ursprungliga skelettdelarna 

kan bevaras till eftervärlden. Att fossila libnningar av såväl 

människa som djur kan bevaras i miljontals år är ett välkänt faktum. 

Sammanfattningsvis kan sägas att graden av fysikalisk-kemisk påverkan 

och åtföljande bevaring kan i hög grad variera beträffande 

skelettmaterial. alltifrån att mjukdelarna avlägsnats/upplösts. benhinnor 

försvunnit och en begynnande urlakning av det organiska (kollagena) 

materialet i själva benet påbörjats till att i vissa fall ett totalt 

upplösande/försvinnande skett, medan i andra en fossilisering ägt 

rum. 

Ovan nämnda förutsättningar hos benmaterialet och de efterföljande 

tafonomiska processerna påveItar och försvårar givetvis arbetet med 

och tolkningen av detsamma och visar samtidigt på materialets 

begränsningar. En annan viktig faktor i sammanhanget är förstås 

tillvägagångssättet vid den aIteologiska utgrävningen och tillvaratagandet 

av benmaterialet 

UTGRÄVNING OCH TD..LVARATAGANDE 

EN KOMPUCERAD PROCESS 

Ytterligare en synnerligen betydelsefull process som kan "drabba" 

ett osteologiskt material är sålunda den arkeologiska utgrtJvningsprocessen, 

dess metoder och teknik. Här spelar givetvis i ett tidigt skede 

den mänskliga faktorn. representerad av utgrävarens förmåga att 

känna igen ben. en stor roll. Det är nämligen inte alltid lätt att skilja 

benfragment från sten- och träfragment. 

Rent allmänt sett kan sägas att ett obränt benmaterial mår bäst om 

det friläggs noggrant före upptagning. om man ej utsätter det för' 

starlct solljus och uttorkning, då det spricker, och om man undviker 

28

Fig. 13. Arkeologenjunderar - lir det en bit av ett ben, en sten eller 

ett jtJrstenat ben? 

att stoppa fuktiga ben i plastpåsar, där de snabbt möglar om påsen 

försluts. Man bör även undvika alltför ivrig rengöring i fält, endast 

lätt borsta bort eller på annat sätt avlägsna löst sittande "smuts". 

Det är vidare en fördel om en skelettdel som har gått sönder i flera 

bitar, men som ser ut att ha varit hel när den hamnade i jorden, kan 

tas upp och förpackas separat och ej sammanblandas med andra 

delar. På detta sätt kan osteologen, vid en senare analys, få bättre 

möjlighet att klistra samman benet till t ex ett helt lårben, vilket kan 

användas för mätningar av olika slag. Viktigt är också att förpackningama 

av ben mälts upp på ett beständigt sätt, så att senare 

sammanblandning av material från t ex olika gravar, lager och 

fyndnummer kan undvikas. I 

29

Med den moderna tekniken har införts effektiva metoder som finsållning 

och vattensållning av framgrävda material och sediment. Att 

dessa metoder tillämpas är synnerligen viktigt beträffande osteologiskt 

material, då i synnerhet små ben av människa t ex hörselbenen, 

ben och fjäll från fisk kan uppmärksammas .och tagas tillvara. 

På detta sätt kan en underrepresentation undvikas av vissa benslag 

och arter och ett bättre och pålitligare fyndmaterial erhållas. Vid 

äldre tiders fältarbete gjordes ofta bara en grovsållning av materialet, 

något som kunde medföra en kraftig underrepresentation av t ex 

fiskben med åtföljande felaktiga slutsatser som resultat, t ex att folk 

inte konsumerat fisk i någon högre grad. 

BENMA TERIALET OCH OSTEOLOGEN 

Resultaten som kan erhållas från en osteologisk analys påverkas i sin 

tur också av andra faktorer. Är t ex det material som skall undersökas 

en del av ett stort material eller är det, det totala materialet från 

en plats? Är den aktuella anläggningen störd alternativt plundrad av 

tidigare grävningar, något som kan dels ha rubbat benens ursprung- 

Fig. 14. Natten har fallit och en gravplundrare sätter sina lömska 

planer i verket. 

30

liga läge dels ha avlägsnat material från platsen. Finns det i så fall 

någon dokumentation från dessa tillfällen. Hur pass representativt 

kan benmaterialet bedömas vara för det gravfält eller den boplats 

eller annan fyndplats som det kommer ifrån och ((jr respektive 

befolkning och ekologisk miljö? Här spelar givetvis den enskilde 

osteologens kunnande och förmåga att beakta dylika fakta, att 

anatomiskt bedöma vilka benslag det är fråga om, att vid behov 

kunna skilja mellan människoben och djurben samt också artbestämma 

djurbenen en stor och viktig roll. Viktigt är också an 

uppmärksamma eventuella spår av skador på benen vilka kan 

härröra från t ex sjukdomar, frakturer eller annan åverkan, som t ex 

spår efter redskapstillverkning, slakt, styckning, gnag mm. Osteologens 

teoretiska kunnande och fönnåga an tillämpa moderna analysmetoder 

är också av avgörande betydelse för an få fram tillförlitliga 

resultat och för tolkningen av desamma. I det följande ges en 

kort översikt över vad en ånalys av olika benmaterial mer generellt 

kan innebära och ge för resultat. 

det ett ben/rån ett/år eller en get? 

31

HUMANOSTEOLOGI 

V AD KAN EN ANALYS AV MÄNSKLIGT 

SKELETTMATERIAL FRÅN FORNA DAGAR 

BERÄ TIA FÖR NUTIDENS MÄNNISKOR? 

Ett fullständigt skelett aven fullvuxen människa består i regel av 206 

ben och 32 tllnder. Vart och ett av dessa skelettelement. av vilka 

hörselbenen är de minsta och lårbenet det största, har sin egen 

karakteristiska form. En osteologisk analys identifierar i första hand 

vilka element som tillvaratagits. Genom att sedan närmare studera 

benen och tänderna kan man erhålla viktig information angående 

antalet funna individer, deras klJn, dlder, kroppslilngd och tandstatus. 

Man kan okulärt eller medelst röntgen notera sjukliga (patologiska) 

och/eller dldersbetingade (degenerativa) förändringar i skelettet, 

upptäcka spår av vitamin- eller nlJringsbrist, notera stlJrningar under 

utvecklingsfaser samt observera skador uppkomna i samband med 

våld, olyckshändelser, medicinska ingrepp eller dylikt. 

Genom mätningar av skalle och underldlke kan man få en uppfattning 

om individens utseende. Man kan t ex se om denne varit långmellan- 

eller kortskallig, om ansiktet varit högt och smalt eller lågt 

och brett, näsan smal eller bred. käkpartiet brett etc. 

Genom studier av den naturliga fraktioneringen av i benvävnaden 

lagrade stabila kolisotoper kan man försöka spAra skillnader i dietintaget 

hos individerna och se om vAra förfäder under t ex stenåldern 

levt huvudsakligen av föda från hav eller land. Genom kemiska 

analyser av spdrlJmnen som strontium, koppar, zink och selen kan 

man finna indikationer på huruvida födointaget från animalt eller 

vegetabiliskt protein varit mest betydande. Spårämnesanalyser kan 

även avslöja förekomst av förnöjda halter av tungmetaUer och vara 

tecken på t ex blyförgiftning. 

32

Frågan om slllktskap mellan individer eller befolkningsgrupper kan 

studeras genom mätningar av framfOr allt kraniet och genom au 

studera fOrekomst eller inte fOrekomst av små icke-metriska, genetiska 

särdrag i skelettet. Sådana särdrag kan t ex utgöras av extra små 

ben, hål och sömmar i kraniet. När det gäller an studera släktskap 

pågår även studier av rester efter DNA (byggstenarna i våra gener) i 

forntida benvävnad. Skeletbllaterialet kan också ligga till grund fOr 

en studie av paleodemograji dvs vetenskapen om foma befolkningsfOrhållanden. 

Skeletbllaterial, där kollagen finns kvar, kan även 

användas fOr datering med hjälp av Kol 14 eller 14C metoden, vilket 

är en teknik fOr åldersbestämning av organiskt material, framfOr allt 

arkeologiskt. Specialister kan även utfOra blodgruppsbestllmningar. 

En osteologisk analys av ett mänskligt skeletbllaterial sker i regel 

efter ett visst schema och omfattar i allmänhet IAngt ifrån alla ovan 

nämnda studier. Förutom en anatomisk identifiering av tillvaratagna 

delar, en bedömning av antal individer, deras ålder, kön samt 

kroppslängd och där olika, både kvalitativa och kvantitativa, metoder 

ligger till grund fOr bedömningen, noteras i allmänhet också skelettmaterialets 

grad av bevaring. Vidare noteras spår av t ex sjukdomar, 

frakturer samt kariesangrepp vilkas fOrekomst påverkat och fOrändrat 

skelettdelarnas ursprungliga struktur. Man kan i detta sammanhang 

konstatera att, när det gäller såväl förhistoriskt som medeltida skelettmaterial, 

det i allmänhet inte är den enskilde individens ålder, kön 

eller kroppslängd som är det mest intressanta forskningshistoriskt 

sett. I stället vill man med hjälp av benmaterialet kunna beräkna 

underliggande populations eller populationers ålders- och könsjlJrdelning 

med angivande av medelålder respektive maximal medelllJngd 

hos den aktuella befolkningen under en viss tidsperiod. Dessa resultat 

kan i sin tur ligga till grund för en bestämning av hur stor en viss 

population varit på en viss plats under en viss tidsperiod. 

33

BARN ELLER VUXEN? UNG ELLER GAMMAL? 

En dldersbedlJmning baserad på ett arkeologiskt skelettmaterial kan 

sällan bli exakt. Det är här inte frågan om att fastställa en absolut 

ålder, utan snarare att bestämma ett åldersintervall inom vilken 

individen i fråga kan befinna sig. Miljö, arbete, och andra slag av 

fysisk aktivitet, föda, honnonell status och sjukdomar är samtliga 

exempel på faktorer som påverkar skelettet både makro- och mikroskopiskt. 

Den osteologiska analysen ger således en bedömning av 

skelettets dlder (den biologiska åldern), vilken inte behöver sammanfalla 

med den egentliga kronologiska dldern. Olika principer 

gäller dessutom vid bedömning av barn och vuxna. En åldersbedömning 

är naturligtvis beroende av hur många för sammanhanget 

väsentliga delar av skelettet som finns identifierade och kan ligga till 

grund för bedömningen samt hur väl bevarade dessa är. Generellt 

gäller att ju fler och väl bevarade delar desto bättre och säkrare 

bedömning. I gynnsamma fall kan en individuell åldersbedömning av 

en vuxen göras med ett intervall på ±2,5 år med en säkerhet på 

mellan 80-85%. I regel utgör det obrända materialet från skelettgravar 

ett bättre underlag för en bedömning än materialet från brandgravar. 

Vilka skelettdelar med åldersavhängiga karaktärer är då osteologens 

mest använda hjälpmedel för att bedöma åldern hos både barn och 

vuxna? Jo, främst tanderna, skallens ben, de långa rörbenen samt 

höftbenet. 

35

HUR AVGÖRS ÅLDERN I BARNAÅREN? 

Det viktigaste grundmaterialet är här tänderna. Människan har, i 

likhet med andra däggdjur, tVå uppsättningar tänder, nämligen mjölktänderna 

och de permanenta tänderna. Hos människan liksom hos 

djuren påverkas tändernas uppbyggnad under anläggnings- och mineraliseringsperioder 

av individens närings-, växt- och hälsotillstånd. 

Anlagen till samtliga 20 mjölktänder bildas redan i fosterstadiet 

Deras utveckling, frambrott, färdigväxande och slutliga "tappande" 

sker enligt ett visst bestämt mönster och inom vissa tidsmässiga 

ramar. Vid ca 2 års ålder har i regel samtliga mjölktänder brutit fram 

och vid ca 3 års ålder är alla färdigutvecklade. 

Antalet permanenta tänder är 32. Vid i genomsnitt sex månaders 

ålder har anlagen till de permanenta framtänderna börjat bildas, och 

redan i 3-årsåldern kan samtliga tänder, utom visdomständerna, ha 

börjat anläggas. Vid i regel 6 till 7 års ålder har barnet fått sin första 

permanenta tand, sexårstanden, och lXirjat tappa mjölktänderna med 

början av framtänderna med åtföljande frambrytning av de permanenta. 

Vid 10 till 11 års ålder har vanligen samtliga mjölktänder 

förlorats och anlagen till visdomständerna börjat bildas. Vid 12 till 

13 års ålder har i allmänhet alla permanenta tänder, bortsett från 

visdomständerna, brutit fram. Man har dock att räkna med individuella 

variationer på ibland åtskilliga månader avseende frambrottet 

hos tänderna. Man bör även observera att tänderna bryter fram långt 

tidigare än de vuxit klart, dvs att rötterna färdigbildats. Det tar 

således två till fyra år för roten/rötterna till en permanent tand att 

växa klart sedan tandkronan väl brutit fram. Först i femtonårsåldern 

har t ex den sk 12-årstanden (den andra permanenta bakre kindtanden) 

vuxit färdigt. Med hjälp av tandmaterialet har dock osteologen 

stora möjligheter till en relativt säker åldersbedömning av unga 

36

Överkäke 

Underkäke 

Överkäke 

Underkäke 

Överkäke 

Underkäke 

2år 

±8mån 

9 år 

+24 mån 

15 år 

+36 mån 

Fig. 17. Tändernas utveckling och frambrott hos en 2-dring, 9-dring 

och 15-dring. (Ur D.H. Ubelaker, 1978. Fig. 62.) 

37

individer inom förhållandevis snäva åldersgränser. För att kunna 

bedöma stadiet av utveckling m m och göra bedömningen så bra som 

möjligt är en rlJntgen av käkar med befmtliga tänder ofta nödvändig. 

Även andra delar från kraniet än tandmaterial kan användas. Hos den 

vuxna människan är skalltaket uppbyggt aven yttre och en inre 

kompakt vägg, åtskilda av ett mera svampaktigt, spongiöst, skikt. 

Hos barnen är detta mellanskikt föga utvecklat och skalltaket har 

därför ringa tjocklek och är markant tunnare. 

Fig. 18. Kranium jrdn en nyflJdd med fontaneller och IJppna 

skallslJmmar markerade. (Ur D.R. BrothweIl, 1981. Fig. 2.3.) 

Fontanellerna, öppningarna mellan hjärnskålens ben, har nonnalt 

förbenats hos barnen vid 2 års ålder. Skallens olika individuella ben 

gränsar till varandra genom skallsömmar, vilka hos barn och unga 

inte böljat växa samman. Detta sker först i vuxen ålder. Hos nyfödda 

och barn upp i 3-årsåldem har dessa sömmar dessutom ett okomplicerat 

utseende med raka eller lätt vågiga konturer. sk harmonier. 

Efter denna ålder böljar så småningom de för den vuxne så typiska, 

vasst sågtandade, kompliceradt: sömkonturema att utvecklas. En del 

av tinningbenet, klippbensdelen, som utgör öronkapseln för hörselbenen 

kan även med fördel användas för åldersbedömning av små barn. 

Denna del böljar bildas redan tidigt i fosterstadiet och har utvecklats 

till ett komplett separat ben redan i slutet av sjätte fostennånaden. 

38

Dess utformning och storlek skiljer sig avsevärt mellan barn och 

vuxna. Detta ben har visat sig speciellt användbart för brandgravsmaterial, 

då det består av mycket kompakt benvävnad och ej sällan varit 

den enda bevarade skelettdel som kunnat identifieras från ett litet 

barn. Möjligheten att använda detta ben vid en åldersbedömning 

påpekades tidigt av pionjären inom forskningen på brända ben, 

Nils-Gustaf Gejvall. 

Fig. 19. Tinningben från ett mycket litet barn med A. Klippbensdel och 

hörselben: B. Stigbygeln; C. Städet; D. Hammaren. (Benen i naturlig 

storlek). 

De långa rörbenen dvs lJverarmsben, armbågsben, strålben. lårben, 

skenben och vadben består av ett skaft (diafys) med en övre (närmast 

bålen) och en nedre (längst bort frän bålen) leadel (epifys). Före 

14-ärsåldern har leddelarna i allmänhet ännu inte börjat växa samman 

med skaftet. De olika delarna hålls i livet samman av mjukdelar 

som muskler och ligament samt brosk. Då mjukdelarna relativt 

snabbt upplöses i jorden, återfinns skaft och leder frän unga individer 

som lösa delar eller också syns spår efter pågående sammanväxning. 

Tidpunkten för sammanväxning mellan leddel och skaft varierar dock 

39

mellan de olika fÖrbenen och mellan övre och nedre del hos de 

enskilda benen. Det kan t ex betyda att en individ i 16-årsåldem kan 

ha färdigväxta annbågsleder men inte skulderleder. I ett arkeologiskt 

material påträffas själva fÖrbensskaften från unga individers ben 

oftare hela än de pofÖsa och därför lättare förstörbara leddelarna 

Sålunda kan mätning av den totala ltingden hos dessa fÖrbensskaft 

även ge en indikation om åldern. Som exempel kan nämnas att ett 

lårbensskaft från en 7-åring är ca 25 cm långt. Man måste naturligtvis 

här poängtera de stora individuella storleksvariationer som finns. 

Fig. 21. Lårben från ett 7 år gammalt barn. A. Det lösa lårbenshuvudet. 

B. Den liJsa knlJleden. (1 cm på bilden = 3,3 cm i verkligheten.) 

41 

A 

I 

r

NÄR ÄR EN MÄNNISKA "OSTEOLOGISKT VUXEN" 

OCH HUR AVGÖRS ÅLDERN HOS DE VUXNA? 

Hos människan avslutas skelettets tillväxt någon gång under perioden 

18-25 år, hos kvinnan i regel tidigare än hos mannen. Man brukar 

beteckna en individ som "osteologiskt vuxen" från tidigast 18 år. En 

indelning i tre stora huvudgrupper som "lappar över" varandra kan 

sedan göras för åldrarna 18-44 år, 35-64 år samt 50 år och äldre. 

Inom dessa grupper kan sedan, om materialet tillåter det, göras en 

mer detaljerad bedömning av respektive individers ålder. 

Även vid en åldersbedömning av vuxna är tandmaterialet viktigt. 

Vid ca 20 års ålder har utvecklingen av visdomständerna avslutats 

och människans permanenta tanduppsättning är helt färdigutvecklad. 

Vad som sedan i första hand kan studeras både makro- och mikroskopiskt 

i en osteologisk analys är graden av nötning hos tandkronans 

tuggytor och då framför allt hos de tre bakre kindtänderna dvs 

sexårs-, tolvårs- och visdomständerna. Speciellt beträffande det förhistoriska 

materialet finns här dock ett stort osäkerhetsmoment, då 

det visat sig att våra förfäder i många fall redan tidigt i livet utsatt 

sina tänder för kraftig nötning med ett åtföljande "föråldrat" utseende 

hos tänderna. Man hade inga moderna bestick att finfördela födan 

med innan den stoppades i munnen. Man tuggade inte bara mat utan 

sannolikt även annat, som t ex läderremsor för att göra dem tillräckligt 

mjuka för att sy med. Tänderna användes kort sagt mera som 

verktyg i olika sammanhang än vad som är fallet i dag hos oss. 

Födans sammansättning var annorlunda med ett innehåll av sannolikt 

mycket hårda främmande ämnen som sand och mineralpaniklar i bl a 

mjölet, vilket kunde skada emaljen och även accelerera nötningen. 

En annan åldersindikator är rotkanalernas vidd och utseende som 

kan skilja mellan "unga" och "gamla" vuxna. I allmänhet blir 

kanalerna smalare ju äldre man blir. Sekundär hårdvävnad, dentin, 

42

kan hos hårt slitna tänder helt fylla kanalen så att den "försvinner". 

Genom röntgen kan dessa och andra åldersindikerande faktorer 

studeras mer i detalj som t ex graden av tillväxt an sekundärt dentin i 

pulpahålan, pålagring av tandcement (benliknande vävnad) runt roten, 

vilket bildas genom trycket från tuggandet, samt rotens grad av 

resorption och transparens. Resorption innebär, att delar av roten 

upplöses vilket ger defekter i både dentin och tandcement Transparens 

innebär, att mineraliserad vävnad fyller dentinets kanaler och 

gör det genomskinligt. 

En annan och mer förfmad metod för åldersbestämning av tandmaterial, 

och som kräver specialistkunskap, utarbetades tidigt under 

1940-talet av odontologen och sedermera professorn Gösta Gustafson, 

verksam inom rättsmedicinen. Han studerade de ovan nämnda 

åldersrelaterade karaktärerna genom att göra tunnslip på någon 10dels 

mm:s tjocklek på tänder. Ett tunnslip i detta fall innebär, att man 

Fig. 24. Ett tunnslip aven framtand. 

(Ur G. Johanson, 1971. Fig. 46.) 

44

i. I 

'I, , : 

Fig.25. Ett kranium sett ovanifrdn med de skallsömmar vars grad av 

sammanvllxning vanligtvis anvIJnds vid en dldersbedlJmning. 

46

Utseendet hos ytan på blygdbens/ogen mellan höftbenen är ett 

område som uppvisar viktiga karaktärer vilka varierar med åldern 

hos både kvinnor och män. Där finns i unga år tvärgående mer eller 

mindre "räfflade" åsar som slätas ut med tiden. Hos gamla människor 

blir ytan också uppluckrad och porös. Till slut försvinner 

åsarna helt och en fåra uppstår runt ytans kanter. Samtidigt förändrar 

de från böljan tämligen raka och jämna kanterna sin fonn och 

blir ojämna. Även en åldersbedömning på grundval av enbart 

blygdbensfogen. som generellt anses ge bättre resultat än J'Ö1'benen 

och framförallt än skallsömmarna. ger dock stora osäkerhetsintervall. 

Tyvärr tillhör detta område inte något av skelettets mest 

robusta och mot förstörelse resistenta partier. I de små och ofta hårt 

fragmenterade materialen från förhistorisk tid är fogen vanligen 

alltför skadad för att kunna användas för en bedömning. Den hittas 

dock oftare intakt på de stora och vanligen bättre bevarade medeltida 

materialen. 

A B 

Fig. 26. A. HlJjtbenfrån manlig och B. kvinnlig individ/rån medeltiden. 

(I figuren utpekas blygdbens/ogens yta.) , 

47

A 

B 

Fig. 27. U" .. nd

1 

2 

3 

4 

5 

Fig. 28. Blygdbens/ogens 5 olika åldersj'aser. 

(Ur G. Acsådi och J. Nemeskeri, 1970. Fig. 21.) 

49

Fig. 30. Lårbenets 6 olika dldersfaser. 

(Ur G. AcsQdi och J. Nemeskeri, 1970. Fig. 22.) 

51

F/g. 31. Foto av den inre strukturen hos övre delen av ett överarmsben 

från A. en yngre och B. en äldre individfrån medeltiden. 

Fig. 32. Foto av den inre strukturen hos övre delen av ett lårbenjrån 

A. en yngre och B. en äldre individjrån medeltiden. 

52

Den säkraste åldersbedömningen av individerna i ett arkeologiskt 

material fås om möjligheten finns att använda en kombination av 

ovan nämnda åldersindikatorer. Ett exempel på en sådan metod är 

användandet aven kombination av i vilka faser skallsömmarnas 

sammanvlixning, den inre strukturen hos lårben och överarmsben 

samt ytan hos blygdbens/ogen befinner sig. Med en säkerhet av 

80-85% erhållS det snävaste åldersintervallet på ±2,5 år, om man 

utgår från fasen hos blygdbensfogens yta och samtliga övriga karaktärer 

ingår i beräkningen. De ursprungliga värden och tabeller som 

ligger till grund för dessa beräkningar utarbetades 1960 av tre 

ungerska forskare J. Nemeskeri, /. Harsdnyi och G. Acsddl. Metoden 

har senare med hjälp av statistik utvecklats av professor Torstein 

Sj(Jvold och har kommit att bli en ofta tillämpad metod i humanosteologiska 

sammanhang. En stor fördel är om dessa data kan 

jämföras med en odontologisk undersökning av tandmaterialet. 

Goda resultat beträffande åldersbedömning har även nåtts av ett par 

amerikanska forskare vilka studerat förändringar hos den ände av 

revbenen (speciellt nr 3, 4 och 5) som vetter mot bröstbenet Tyvärr 

är det sällan dessa delar återfinns och kan identifieras i arkeologiska 

benmaterial. 

Histologiska dvs mikroskopiska undersökningar av benvävnaden är 

en viktig men kunskaps- och tidskrävande metod för åldersbedömning, 

som även kräver tillgång till en speciell vetenskaplig utrustning. 

Studiet utförs på inplastade tunnslip frän t ex lårbens- skenbens- 

och vadbenss/uf{t. Tunnslipen studeras sedan i mikroskop eller 

bildanalysator. Man noterar förändringar i antal osteoner, dvs beneeller 

med omkringliggande område, rester av osteoner samt sk icke 

Haverska kanaler. Förändringarna korrelerar med åldern. 

Någon tillfredsställande metod att på kemisk väg -bedöma åldern hos 

identifierade individer i ett skelettmaterial finns ännu inte. Undersökningar 

på benmaterial t ex kotor har visserligen bekräftat att 

halterna av fosfor, kalcium och kollagen kan avta mätbart med 

åldern, medan halten av karbonater i stället ökar. Variationerna i 

dessa förlopp är betydande, vilket ger mycket osäkra åldersuppskattningar. 

63

Fig. 33. Tunnslip av ett inplastat lårbensprov. 

a. osteon,· b. rest av osteon; c. lamell/ormad benvlJvnad; 

d. icke- Haversk kanal. (Ur D.H. Ubelaker 1978. Fig. 85.) 

54

KVINNA ELLER MAN? 

Det "säkraste" skelettmaterialet att basera en kiJnsbedömning på 

kommer i allmänhet från de gravar som innehållit obrända skelett 

efter ungdomar i övre tonåren eller vuxna personer. Vad beträffar en 

dylik bedömning är denna svår an göra på mycket unga individers 

skelen. där sekundära kiJnskaraktärer saknas dvs sådana som uppträder 

och utvecklas i samband med och efter puberteten Det finns 

dock vissa mÖJ1igheter som t ex att mäta de permanenta tandkronorna, 

speciellt på fram- och hörntänderna. men även på andra 

tänder. Dessa tänder är· i allmänhet större hos pojkar än hos flickor. 

De tänder som används har den fördelen att kronorna är färdigutvecklade 

vid 3 till 9 års ålder och erbjuder sålunda en möjlighet att 

könsbedöma mycket unga individer. Det ofta starkt fragmenterade 

skelettmaterialet från brandgravar gör resultaten aven könsbedömning 

där mycket mera osäker. 

Var i skelettet återfinner man då de mest pålitliga könsskiljande 

karaktärerna? Dessa finns framför allt hos höftbenet och dess sekundära 

kiJnskaraktlJrer. En gemensam benämning på höftben och 

korsben är bäckenet. Detta är generellt lägre och bredare hos kvinnan. 

och själva bäckenöppningen är bred, öppen, med en oval till 

rund form. medan öppningen är trängre och har en snarast triangulär 

fonn hos mannen. Vinkeln mellan bäckenhalvorna, vilken återfinns 

nedanför fogen mellan blygdbenen. är vid och brett öppen hos 

kvinnan. trång och mera spetsig hos mannen Ä, ven utseende och 

form hos blygdbenen runt fogens område visar könsskiljande drag. 

En annat exempel är den inskärning som återfinns på höftbenet 

nedanför leden mot korsbenet. Den är vid och öppet V-formad hos 

kvinnan. trång och U-formad hos mannen. 

55

Bäcken av kvinna Bäcken av man 

Sett uppifrån Sett uppifrån 

Bäcken av kvinna Bäcken av man 

Sett framifrån Sett framifrån 

Fig. 34. Schematiska bilder av ett kvinnligt och ett manligt backen. 

(Ur T. Petren, 1976. Fig. 215.) 

Skillnaderna i utseende hos dessa karaktärer mellan kvinna och man 

har sin förklaring i att kvinnans bäcken är anpassat till att btJra och 

jlJda barn. Som ytterligare exempel på skillnader kan nämnas en 

fåra/grop som uppträder framför allt hos kviImor, men som kan 

finnas även hos män. Den sitter på höftbenets insida strax nedanför 

leden mot korsbenet. Hos männen är fåran/gropen, om den finns, 

mycket svagt maIkerad. I samband med havandeskap och förloss- 

56

ning utsätts bäckenregionen för starka påfrestningar på muskler och 

senfästen. Blodkärl pressas in mot benväggen. och ligament- sträcks 

och vrids kraftigt med åtföljande småblödningar under dem. Skadorna 

läks dock ut, föItalkas. Förkalkningarna löses upp i jorden, 

men efterlämnar spår av intryckningar, fördjupningar i benet På 

detta sätt accentueras hos kvinnor fåran under leden mot korsbenet 

Liknande skador i fonn av större eller mindre gropar kan även 

uppstå på insidan av väggen vid blygdbensfogen men därtill även på 

utsidan av fogen i fonn av små ojämnheter, benutväxter. I övrigt kan 

nämnas att höftbenets ledyta mot korsbenet kan vara mer konkav hos 

mannen men snarast upphöjd hos kvinnan. Mätningar av kurvor och 

även avstånd inom vissa områden på höftbenet och en beräkning av 

deras förhållande till varandra kan även ge indikationer på om benet 

häntSr från en kvinna eller man. 

Höftben Höftben 

Leden mot 

korsbenet 

markerad fåra" obefintlig eller svag fAra 

a 

Fig. 35. Schematisk bild av ett kvinnligt och ett manligt höftben med 

slJrskiljande kiJnskarakttJrer markerade. 

(Ur D.R. BrothweIl, 1981. Fig. 3.1.) 

57

Att just använda vissa karaktärer hos bäckenbenen för att kunna 

avgöra könet hos ett mänskligt skelett, är den 7900 är gamla 

Blickaskogskvinnan från Skåne ett utmärkt exempel på. Skelettet, 

begravt sittande med uppdragna knän i en grop vid Oppmannasjöns 

strand, hittades redan 1937 av arkeologen Folke Hansen. Gravgodset 

bestod av ett par typiska jakt- och fiskeredskap. För dåtidens antropologer 

erbjöd bedömningen av den gravsattas k{ln ett problem, då 

både manliga och kvinnliga drag f{lrelåg. Arkeologerna ansåg att 

redskapen borde tillMra en man. Eftersom skelettet var förhållandevis 

litet och gracilt borde det kunna IÖra sig om en ung man. 

Benämningen blev "Den unge fiskaren från Barum". Denna benämning 

varade fram till februari 1970, då Nils-Gustaf Gejvall gjorde en 

närmare unders{lkning av bäckenets detaljer. Med hjälp av de nu 

allmänt vedertagna forskningsIÖn som fastslagit de mrändringar i 

fonn av gropar och fåror som nämnts ovan i samband med havandeskap 

och f{lrlossning hos en kvinnas bäcken, gjorde han svensk 

osteologis f{lrsta "könsbyte". Det f{lrvandlade den unge mannen till 

en 4O-årig kvinna som sannolikt f{ltt flera barn. Senare forskningsIÖn 

har visat att det exakta antalet födslar inte kan avgöras på detta sätt. 

Fig. 36. Den ca 7900 år gamla Blickaskogskvinnan. 

(Foto, N-G. Gejvall) 

58

Förutom höftben brukar kranium, lårben och överarmsben utgöra 

underlag för en bedömning. Det manliga kraniet är genomsnittligt 

större, tyngre och mera massivt än det kvinnliga. Vid uppmätning ger 

detta större mått. Det betyder även tjockare väggar, kraftigare muskelreliefer 

och större hjämskMsvolym. Det kvinnliga kraniet är 

genomsnittligt mindre, lättare och mera gracilt. Exempel på vissa 

enskilda karaktärer kan också framhållas. På pannbenet är i regel t ex 

omrAdet ovanför näsrot och ögonhålor mera utbuktat och markerat 

hos mannen, ögonhålans form fyrkantig, dess övre kant grov och 

avrundad samt pannan mera flyende. Hos kvinnan är omrAdet ovanför 

näsrot och ögonhålor mer slätt, ögonhålan har en mer avrundad 

form, den övre kanten är tunnare och skarpare. Pannan är mera 

välvd, har ett "barnsligare" utseende. På nackben och tinningben är 

muskelfästen och utskott i regel mer uttalat markerade och störrel 

kraftigare hos mannen. Även underkäkar uppvisar i regel skillnader. 

Fig. 37. Kranium av medeltida man t.V. och kvinna t.h. Kranierna 

ptltriiJfades vid utgrltvningen av Dominikanerklostret i Vasterås som 

var i bruk mellan tlren 1244 och 1527. 

59

Fig. 38. Till vlinster ett kvinnligt och till höger ett manligt kranium 

sedda från sidan. (Foto, N-G. Gejvall.) 

Den mer robusta manliga käken har t ex kraftigare muskelfästen på 

mittpartiet och rätare käkvinklar med utåtriktade hörn. Förutom den 

okulära besiktningen kan en skalle också mätas och vissa av måtten 

sättas in i en sk diskriminans;funktionsanalys. Resultatet innebär, att 

om man får ett slutligt framräknat värde som är högre än ett givet 

skiljevärde är skallen manlig, är värdet lägre är den kviImlig. Det 

anses dock allmänt att den bästa könsbedömningen av ett kranium 

utförs okulärt aven tränad fackman. Den största fördelen med en 

diskriminansfunktionsanalys är att den är objektiv. 

Mlitningar av lårbenets ledhuvud (mot höftbenet), mittparti och 

nedre leddel (mot skenbenet) samt mätningar av lJverarmsbenets 

ledhuvud (mot skulderbladet) och nedre leddel (mot underarmsbenen) 

används för att få fram kriterier för man eller kvinna. Här är 

det storleken hos måtten som avgör könstillhörigheten. Utseendet 

hos reliefer av muskelfästen m m kan likaledes bidraga vid bedömningen. 

Resultatet aven könsbedömning med hjälp av enbart langa 

rOrben och/eller kraniet kan dock betraktas som mer osäker än den 

där höftben eller hela bäckenet ingår. 

60

Exempel på övriga enskilda skelettdelar som kan användas vid en 

bedömning är ttinder, brtJstben, revben, korsben, skulderblad samt 

skenben. Som en generell regel gäller, att ju fler skelettdelar med 

bevarade könskaraktärer som står till förfogande vid en såväl okulär 

som metrisk bedömning, desto säkrare blir den. Säkemeten hos ovan 

nämnda metoder brukar som bäst uppges till mellan 85 och 92,5%. 

Här kan givetvis ifrågasättas om en metod som utarbetats med hjälp 

av stickprov från en viss befolkning kan direkt användas på material 

från en annan, kanske tusentals år äldre, befolkning. Man kan till sist 

tillfoga att en ren gissning ger 50% rätt vad gäller frågan man eller 

kvirma! 

En könsbedömning kan även göras på kemisk väg genom att studera 

andelen citrat som produceras av könshormonet och lagras i benvävnaden. 

Kvirmor i fruktsam ålder har mer lagrat citrat än män. En stor 

nackdel med denna metod är att man är beroende av att känna till 

kvirmans biologiska ålder. 

62

HUR KAN VI FÅ VETA HUR LÅNGA VI VAR FÖRR? 

Människor har tidigt intresserat sig Wr kroppslängder. Franska skriftliga 

källor i ämnet går tillbaka till 1600-talet. Under 1800-talet, när 

arkeologer m fl skulle mäta ett skelett Wr att få fram kroppslängden, 

var ett vanligt Wrfarande att försöka mäta totallängden hos skelettet i 

graven med hjälp av ett måttband. Detta är en metod behäftad med 

stora brister och som ger osäkra resultat, då skelettdelar faller 

samman, Wrskjutningar uppstår och det är långtifrån alltid skelettet 

befinner sig i lämpligt, dvs utsträckt, läge. Först i slutet av 1800-talet 

böljar mer tekniskt vetenskapliga metoder utvecklas med statistikens 

hjälp. Banbrytande verk skrevs 1892 av fransmannen L. Manouvrier 

och 1899 av engelsmannen Karl Pearson. Genom att mäta längden 

hos hela långa rörben och göra matematiska beräkningar fick man 

fram värden som relaterade de långa rörbenens längd till kroppslängden. 

Syftet med beräkningarna var att få fram individens maximala 

kroppslängd i livet och inom vilket intervall det beräknade värdet 

kunde variera. Under denna tid och långt fram under 1900-talet hade 

forskarna länge bara dissektionsmaterial att utgå från vid sina beräkningar. 

Man fick här felaktiga mätvärden, då ligament och broskskivor 

"slappnar av" efter döden vilket har till följd att kroppen 

"sträcks" och verkar längre. Genom att arbeta med dissektionsmaterial 

överförde man sålunda den kalkylerade kadaverlängden till att 

motsvara individens längd i livet, vilket var fel. Den bästa korrelationen 

med längden i livet har nämligen de torra benen (ben utan 

mjukdelar) och framför allt då, som det senare skulle visa sig, 

lårben, skenben och vadben. 

Med böljan under 19S0-talet nådde två kvinnliga amerikanska forskare, 

Mildred Troner och Goldine Gleser, nya banbrytande forskningsrön. 

De hade fått tillgång till omfattande torra skelettmaterial 

för sina beräkningar av kroppslängder och deras metoder skulle 

hädanefter komma att tillämpas världen över och är fortfarande i dag 

63

Resultaten av Trotter och Glesers arbeten frin 1952 och 1958 blev 

fonnler och tabeller som gör det möjligt att på ett enkelt sätt beräkna 

och jämföra värden för det egna osteologiska materialet Bland de 

väsentliga nyheter som tillkom genom deras beräkningar var att 

kroppslängden ökade i snitt med ca 4 cm, om deras metoder 

användes istället för tidigare kalkyler, samt att det även ingick en 

formel för korrektion för individens dlJdsdlder. Det har nämligen 

visat sig att människan "krymper" dvs kroppslängden minskar efter 

en viss ålder. Enligt Trotter och Gleser sker detta med böljan redan i 

30-årsåldem med ca 6 mm per decennium, medan senare forskning 

gör gällande att "krympningen" inte inträffar förrän efter ca 45 års 

aJ.der. Att en sådan minskning av kroppslängden inträffar, beror på 

att hållningen ändras och kroppens broskpartier förlorar volym och 

elasticitet med åren. 

65

I 

A , B 

I 

, I' I., 

I"ji!:: 

Fig. 40. Skelett med samtliga långa rörben markerade med svart. 

Uingsgående streckade linjer på A. ett lårben och B. ett överarmsben 

anger hur måtten tas för att få benets största längd. 

66

VAD VET VI OM KROPPSLÄNGDEN HOS V ÅRA 

FÖRFÄDER OCH VARFÖR VILL VI KÄNNA TILL DEN? 

I Sverige har vi belagt att kroppslängden generellt Okat från 1750 till 

nutid. En modem studie från 1987 av L.G. Sandberg och RE. 

Steckel registrerar kroppslängden hos män mellan 25 och 49 år från 

olika delar av Sverige och omfattar tidsperioden 1725 till 1854. 

Studien uppvisar att medelvärdet hos kroppslängden varierat från 164 

till 172 cm. Ett undantag från den generella Okningen uppmätt under 

denna tid är Stockholm, där medellängden i allmänhet synes ha varit 

låg i fOmållande till Sverige i Ovrigt åtminstone från 1830 och 

drastiskt sjunka under 184O-talet ned till ca 162 cm omkring 1850. 

Historiska källor betecknar Stockholm som en synnerligen ohälsosam 

stad att leva i vid 1800-talets mitt och en dålig miljö kan givetvis ha 

påverkat kroppslängden i ogynnsam riktning. 

Från 1840 har alla män som mOnstrat i Sverige också fått sin 

kroppslängd mätt Medellängden var ca 165 cm 1850 och från 1870 

till 1970 Okade den till ca 178 cm och 1986 var den ca 179 cm. Vi 

vet dock att den ända sedan 1840 flukturerat och att avbrott fOrekommit 

under krisperioder som t ex krig, då tillgången på mat varit dålig 

med sjunkande medellängd som fOljd. Den kvinnliga medellängden 

under denna period är inte lika klarlagd. En uppgift från Jämtland 

från 1953 anger t ex en medellängd på 162,5 cm. Dagens kvinnor har 

en medellllngd på 166 till 167 cm och mdnnen en på 179 till 180 cm. 

Dessa senare värden sammanfaller med danska mäns och kvinnors. 

En människas längd är beroende av· såväl genetiska som yttre 

faktorer. Kroppslängden kan på så sätt sägas reflektera befolkningens 

hälsotillstånd. Undermålig, näringsfattig och ensidig kost påverkar 

således kroppslängden i negativ riktning. Det kan givetvis även 

andra faktorer gOra som t ex miljOn i fonn av barnarbete samt dåliga 

bostadsfOmållanden och hygien. Upptäckten av vitaminerna och 

68

deras betydelse för hälsotillståndet har säkert betytt mycket. Som 

exempel kan nämnas brist på D-vitamin som i allvarlig form leder 

till engelska sjukan, rachitis. Sjukdomen drabbade förr framfOr allt 

de små barnen och ledde till deformationer hos skelettet i fonn av bl 

a kutrygg och hjulbenthet 

Vad vet vi då om kropps/iJngden hos våra för/Mer i Norden? Både 

svenska och danska undersökningar visar att kroppslängden varken 

varit speciellt stabil eller stigit i långsam, jämn takt från mellanstenåldern, 

mesolitikum, till i dag, dvs under ca 10000 år. Den har i 

stället sannolikt svängt mellan olika lrulturperioder. Generellt anses 

medellängden fOr kvinnor vara ca 93% av männens. Även om det 

arkeologiska benmaterialet som bildar underlag fOr studier av vår 

medellängd ofta är relativt litet, speciellt fOr den äldsta perioden, 

mesolitikum, så visar det att dåtida kvinnor och män med stor 

sannolikhet var förhållandevis småväxta, sedda med dagens mått. Ett 

exempel kan ges frän fångstsamhället Skateholm i Skåne, där medellängden 

fOr män anges till ca 168 cm medan kvinnorna var ca 155 

cm. Detta förhållande rådde också under den mellersta perioden av 

den yngre stenåldern, mellanneolitikum. Siffror från gotländska material 

kan berätta om att mannens medellängd för ca 4500 år sedan var 

ca 167 cm medan kvinnans var drygt 157 cm. Å andra sidan finns det 

siffror frän den senaste perioden av yrigre stenåldern, senneolitikum, 

som bygger på uppländskt material och som berättar om en avsevärt 

högre medellängd hos män på drygt 181 cm och hos kvinnor på 169 

cm. Samtida material frän Västergötland antyder en kroppslängd hos 

männen på mellan 170 och 180 cm. Danskt material från dessa 

perioder, vilket undersökts av den danska antropologen Pia Bennike, 

uppvisar liknande tendenser med ca 168 cm fOr män och 156 cm fOr 

kvinnor i den mellersta perioden, respektive 176 cm och 163,5 cm i 

den senare. Vi får dock komma ihåg att det benmalerial som används 

i många fall kan härröra från såväl geografiskt som sannolikt 

genetiskt avgränsade grupper av människor (detta gäller t ex de 

svenska materialen) och därför får en del resultat tas med viss 

reservation. 

69

Svenska siffror från bronsålder och till och med vikingatid föreligger 

hittills icke i den utsträckning, att några slutsatser beträffande medellängd 

kan dras. Avsaknaden av data kan till viss del förklaras med att 

från ca 1000 f Kr och till 1050 e Kr härskade brandgravskicket i 

stora delar av Sverige. Detta innebär att mätbara, dvs hela, långa 

rörben i regel saknas från denna tid. De danska siffrorna visar dock 

en trend av stabilitet från senneolitikum till och med de nännaste 

århundradena efter Kristi födelse. De anger ett medelvärde för män 

på ca 175 cm och ett för kvinnor på ca 160 cm. Danska och norska 

siffror från vikingatida material ger medellängder på mellan 171 och 

172 cm för män och mellan 156 och 162 cm för kvinnor. Dessa 

siffror kan möjligen överföras till förhållandena beträffande medellängden 

i Sverige vid denna tid. I början av medeltiden tycks dock 

en ökning ske framför allt hos männen med svenska och danska 

siffror på upptill ca 174 cm, medan siffrorna för kvinnorna är mer 

eller mindre oförändrade. Från ca 1300-1700-talet tyder samstämmiga 

siffror på att kroppslängden generellt minskat över hela Europa 

under denna tid. Medellängden hos de gotlänningar som stupade 

utanför Visby i slaget mot Valdemar Atterdag 1361 och begravdes 

vid Korsbetningen ligger t ex mellan 168 och 169 cm. Ett ungefärligt 

värde för de män som omkom vid regalskeppet Vasas förlisning i 

Stockholms hamn 1628 ger t ex en medellängd på 169,5 cm. 

Beräkningar på 1300-1500-tals material från Helgeandsholmen i 

Stockholm, och vilka bygger på ett större antal individer, ger ett 

något högre värde -170,5 cm. 

De siffror för arkeologiskt material som angivits ovan bygger samtliga 

på Trotter och Glesers metod. Denna kan betraktas som den 

generellt vedertagna metoden i detta avseende. Genom att använda 

samma metod görs samtliga analysresultat jämförbara med varandra. 

Av resultaten från de olika beräkningarna på arkeologiskt material 

genom tiderna kan man även se att den individuella variationen hos 

kroppslängden varit stor ända sedan den yngre delen av stenåldern, 

neolitikum, med män som varit mellan 160 och drygt 180 cm långa 

och kvinnor som varit mellan knappt 150 och 165 cm långa Att 

såväl mycket långa män på över 185 cm samt kvinnor på över 175 

cm funnits i Sverige åtminstone sedan den senare delen av yngre 

70

HUR VET VI HUR MÅNGA MÄNNISKOR 

SOM LÅG I GRAVEN? 

En grav kan innehålla rester av flera individer. Som exempel kan 

nämnas de stenkammargravar som uppfördes av våra förfäder under 

yngre stenålder och flera individer kan också ligga i en brandgrav 

från järnåldern. För att uppskatta vilket antal individer som finns i ett 

gravmaterial utnyttjar osteologen i regel det enkla faktum att skelettdelar 

uppträder i ental eller parvis i en människas kropp. Härvidlag 

använder man ofta delar från både kraniet, t ex tänderna och 

ldippbensdelen i innerörat, och från övriga skelettet, t ex de två 

första halskotorna som var och en har ett mycket karakteristiskt 

utseende. Även' de långa rörbenen som är pariga lämpar sig väl att 

använda. I en grav där endast en eller ett par människor begravts 

brukar bestämningen av antalet individer inte utgöra något större 

problem. Svårare blir det då ett material t ex innehåller rester av 

många personer kanske både unga och gamla, eller i ett material som 

är så fragmenterat att delarna ej har tillräckligt med användbara 

särdrag kvar för att bestämma om t ex ett par fragment från en första 

halskota kommer från en eller två första halskotor. Materialet kräver 

kanske att man "llJgger pussel" med många olika delar. Osteologen 

kan då beräkna minsta säkerställda individantal (mind) i materialet 

Begreppet mind kommer ursprungligen från djurbensosteologin, där 

det lange varit ett vanligt, om an ofta omdiskuterat och kritiserat, 

metodfOrfarande au kvantifiera antalet individer hos identifierade 

djurarter i ett material. Förfarandet bygger på ett hlnsynstagande till 

sidobestlmning (av pariga delar), åldersbedömning, i förekommande 

fall könsbedömning, storleks- och utseendemässiga karakteristika hos 

vanligtvis utvalda skelette1ement i det bestämda materialet 

I stort innebär metoden att man sätter en lägsta gräns för antalet 

identifierade individer i ett benmaterial, däremot inte en högsta 

gräns. Möjligheten att materialet representerar fler individer an 

73

Fig. 43. En stenkammargrav från yngre stenåldern. Hur många 

miJnniskor har varit begravda? 

angivet ligger således öppen. Denna metod lämpar sig väl att vid 

behov använda på ett mänskligt skelettmaterial. Som exempel kan 

nämnas skelettdelar från "omrörda lager" dvs störda gravar på en 

kyrkogård, från massgravar eller andra fyndplatser där flera skelett 

har blandats samman. 

74

SJUKA ELLER FRISKA BEN OCH TÄNDER 

Spär efter sjukdomar, olyckshändelser, yttre väld, operativa ingrepp, 

stress- eller äldersbetingade, ärftliga eller andra förändringar kan 

utläsas genom studiet av mänskliga skelettrester, såväl ben som 

tlInder, och evenwellt hjälpa oss att tolka hälsotillståndet hos såväl 

enskilda individer som en befolkning i ett samhälle under en viss tid. 

VILKA SJUKDOMAR? 

Beträffande sjukdomar finns det naturligtvis en stor mängd som inte 

avsätter spär och åstadkommer förändringar i människans skelett. I 

relation till det totala antal sjukdomar som kan tankas ha funnits och 

drabbat vära förfäder, ibland med d(sdlig utgång, är de vars följder vi 

ser i skelettet utan tvivel endast ett fåtal. Det osteologiska materialet 

är likafullt i detta sammanhang en källa till utomordentlig infonnation 

om, inte bara enskilda individers, utan även befolkningars 

hälsotillstånd. Vikten av att notera sjukliga förändringar och inte 

minst beskriva dem kan inte nog poängteras, även om de generellt 

sett är fåtaligt förekommande i arkeologiskt benmaterial. Med tank'e 

på att bakterier har förekommit i ca tre miljarder år här på jOrdet1 så 

är det inte underligt att man också hittar bevis i skelettmaterial för att 

t ex också bentumlJrer, ledsjukdomar och karies redan plågade 

Neandertalare och Cro-Magnon människor. Rent allmänt anses risken 

för parasit- och bakterieangrepp på människor ha tJkat i och med 

bondesamhllUets uppkomst under neolitikum. då hon blev mer stationär 

och permanent levde i sWrre grupper samt i nära kontakt med 

sina husdjur. Detta anses även ha (Skat dtsdligheten hos spädbarnen. 

Generellt gällde då som nu att dMig levnadsmilj(S nedsätter människans 

motståndskraft mot sjukdomar. Nedan ges några exempel på 

sjukdomar som visar sig i skelettjtJrtindringar av en eller annan fonn. 

75

A B 

Fig. 44. A. Tre "friska" brlJstkotor. B. Åtta "hopsmlJlta", jörstlJrda 

brlJstkotor från en vuxen medeltida individ. Kotorna visar sannolikt 

spdr efter ldngt gången tuberkulos. 

Fig. 45. Ett kranium med syfilitiska skador. 

76

Fig. 46. Sju flJrstlJrda och flJrslitna kotor i nedre bröstryggen (nr 

6-12) hos en person från medeltiden. Sammanväxning har skett av 

kotorna och förbening av ligamenten. 

Frän och med yngre stenåldern för fem tusen år sedan blir det allt 

vanligare att i arkeologiskt skelettmaterial notera spår av både ytlig 

och mera djupgående, kronisk beninjlammation. Ibland är det möjligt 

att härleda orsaken till en specifik sjukdom som t ex tuberkulos eller 

öroninflammation, andra gänger till ett slag eller fraktur. Svåra 

sjukdomar som tuberkulos, spetlJlska och syfilis kan avsätta allvarliga 

spår i skelettet Långt gången tuberkulos kan t ex yttra sig i förstörda 

"hopsmälta" bröst- och ländkotor samt genom kronisk inflammation i 

benvävnaden och resultera i förstörda rörben. SpetlJlska yttrar sig i 

tex förtvining, upplösning av benvävnaden runt näsOppningen, i 

hårda gommen samt runt området fOr framtänderna. Fmgerben, 

mellanfotsben och tåben defonneras och förstörs och sken- och 

vadben uppvisar spår efter inflammation av den yttre benväggen 

samt fåror efter nedpressade blodkärl. Vid syfilis i längt gänget skede 

uppstod förr, innan antibiotika fanns, grovkornig upplösning av och 

kraterliknande skador på skalltakets ben. Därtill kom att framför allt 

underbenen drabbades av kronisk inflammation av benvävnaden med 

förtjockning och igenväxt märghåla som följd. 

n

Förändringar i skelettet på grund av rachitis. engelska sjukan. och 

sklJrbjugg kan också RSrekomma. Bägge är bristsjukdomar orsakade 

av i det första fallet brist på vitamin D, i det andra brist på vitamin C. 

Rachitis visar sig i bl a RSrsening av skelettdelarnas tillväxt, böjning 

av lår-, sken- och vadben med hjulbenthet som RSljd samt skolios, 

böjning åt höger eller vänster av ryggraden. Utläkt skörbjugg visar 

sig som pålagring av benvävnad runt de långa l'Örbenens skaft. 

Ryggbesvär kan visa sig i skelettmaterialet i fonn av RSrstörda kotor, 

där leder RSrslitits, benutväxter och RSrbening av ligament samt 

ibland även sammanväxning av kotor kan noteras. Sådana skador är 

bland de vanligaste RSrekommande. De har obselVerats redan tidigt i 

svenska stenåldersmaterial och där ofta hos relativt unga personer. 

Orsakerna kan vara många och skadorna kan relateras till t ex hård 

belastning genom tungt arbete, RSr kvinnornas del även ett återkommande 

bamaRSdande, eller också helt enkelt vara åldersbetingade. 

Andra ben där RSrslitna och RSrstörda leder ofta kan iakttagas är 

höftben, långa l'Örben, hand- och fingerben. Där yttrar det sig i bl a 

sk eburnation. dvs att ben ledat, nött, mot ben Qedbrosken har 

RSrstörts) med blanknätning av ledytorna som RSljd, benutväxter runt 

ledytor samt sammanväxningar och deformationer. 

Ledsjukdomar kan ha flera orsaker. Viktiga faktorer i detta sammanhang 

är stark påfrestning på kroppen genom t ex tunga lyft, frakturer, 

reumatism, störningar i ämnesomsättningen och specifika sjukdomar 

som t ex syfilis. En av de kanske mest betydelsefulla orsakerna är 

den RSrsämring av ledbrosken som åldrandet i sig innebär. Svårigheterna 

är därRSr många, när det gäller att kunna ange en bestämd orsak 

till den uppkomna skelettskadan. Flera sjukdomar kan framkalla 

liknande skador på enskilda skelettdelar. Som exempel kan nämnas 

infektion med åt:Wljande inflammation av benvävnaden hos sken- och 

vadben, något som helt kan RSrstöra deras ursprungliga utseende och 

vara en RSljd av t ex ett svårartat benbrott, tuberlculos eller syfilis. 

För att ange en mer bestämd orsak behövs i detta fall flera delar av 

skelettet i fråga; RSr att konstatera syfilis t ex skallen. Andra 

sjukdomar som kan ge skelettskador är blodsjukdomar. vilka t ex kan 

resultera i onormal RSrtjockning av skalltakets ben eller perforering 

av ögonhålans tak. 

78

Även om kariesangrepp, kllkinflammationer och tandlossning konstaterats 

hos våra förfäder här i Sverige redan i mesolitikum, så är 

förekomsten av dessa skador relativt ringa på känt skelettmaterial. 

Man räknar i allmänhet med en ökning från neolitikum och framåt. 

Fallen från neolitisk tid är dock få även procentuellt sett i jämförelse 

med vikingatida och medeltida material. Redan i övergången mellan 

vikingatid och tidig medeltid kunde människorna ha extremt dåliga 

tänder innan 30 års ålder. Detta visar den genomgång av tandmaterial 

från Westerhus kyrkogård på Frösön i Jämtland som gjordes av 

professor Gösta Gustafson under 1960-talet. På tänder kan även 

observeras s k emaljhypoplasier. Dessa kan beskrivas som för blotta 

ögat väl synliga fåror, ibland gropar, vilka löper som ett eller flera 

"band" tvärs över tandkronan. De kännetecknar en felaktig utveckling 

av tandens struktur. Orsaken kan vara störningar t ex vitaminbrist, 

undernäring eller någon barnsjukdom, vars följder drabbat 

tandkronan och hämmat tillväxten under utvecklingsfasen. På grund 

av liknande orsaker kan tvärgående retardationslinjer, sk Harri3' s 

lines, iakttagas på de långa rörbenen och där framför allt på skenbenet 

i dess övre och nedre del. 

Fig. 47. KlJke frdn en medeltida tonåring, med ett flertal tydliga 

emaljhypoplasier, band/fåror, tvärs över tänderna. Käken kommer 

frdn utgrävningarna av kyrkogdrden i Westerhus (1070-1350) på 

FrtJsön i JtJmtland. (Foto, N-G. Gejvall) 

79

Skenben 

övre del nedre del 

Fig. 48. Skenbenets övre och nedre del uppvisar tydliga sk Harris' s 

lines. (Ur D.R. Brothwell, 1981. Fig. 3.6.) 

80

SKADOR GENOM YTTRE VÅLD 

OCH OPERATIVA INGREPP 

Människosläktet tycks i alla tider ha brukat vdld och detta bär det 

arkeologiska skelettmaterialet vittnesbörd om ända från Homo erectus 

liksom senare hos Neandertalare och Cro-Magnon och långt 

fram i medeltiden. Därefter talar historieskrivningen sitt klara sprAk. 

Givetvis har skador även uppkommit genom fall och olyckshändelser. 

Skadorna kan förekomma både oläkta och i olika stadier av 

läkning. Olakta skador talar sitt tydliga sprak - vassa, skarpa kanter 

visar att personen dött i samband med eller strax efter skadans! 

skadornas uppkomst Som tecken på liJkntng och att personen överlevt, 

kan man se avrundade, ej vassa kanter hos den öppna "trasiga" 

brottytan. Ny benvävnad har sålunda bildats och sammanväxningen 

startat 

Typen av skada på t ex ett kranium kan indikera vilket vapen som 

använts. Det har t ex varit både stora och små stenar, klubbor, spjut, 

pilar från båge och armborst, lansar, knivar, svärd och yxor. Materialet 

i vapnen har varierat från sten, flinta, brons och järn beroende på 

tidsperiod och samhällsfonn. På både kranier och andra skelettdelar 

kan spår efter såväl lättare som allvarligare slag av krossande, 

benbrott, stick-, skilr- och huggskador ses. 

En annan typ av skada är t ex spår efter operativa ingrepp som 

amputering och trepanering. Trepanering är sannolikt en av människans 

tidigast utförda operationer, där ett operativt ingrepp kan 

beläggas genom spår i skelettet Redan i slutet av 1800-talet beskrev 

fransmannen Broca de första franska kranierna från stenåldern med 

spår efter trepanationer. En trepanering innebar att man avlägsnade 

en eller flera skallbensbitar genom att, vanligen, skrapa loss dem. 

Aerta1et ingrepp har sålunda oftast resulterat i mer eller mindre 

81

A 

B 

Fig. 49. Manliga kranier från den medeltida kyrkogården i Westerhus. 

A. Kraniwn med dödande huggskada i hjässbenet. B. Kraniwn 

med läkt huggskada i pannbenet. 

82

A 

B 

c 

F/g. 50. A. Ett skenben frdn Västerdsmaterialet. Benet har drabbats 

av en svdrartad iriflammation och fdtt ett vanstliUt och "svullet" 

utseende. Observera den stora lJppning som bildats och dI1r var mm 

runnit ut. Benilf/lammationen kan ha orsakats av en komplicerad och 

svdrllJJa fraktur. 

B. Svdrartad men llJla arm- och handskadafrdn 'W.,esterhusmaterialet. 

De nedre delarna av denna 60-driga kvinnans vlJnstra armbdgsben 

och strdlben har, tillsammans med handrots- och mellanhandsbenen, 

krossats och sedan vlixt samman till en grotesk, stel enhet. 

C. Svdrartat men lIJkt sken- och vadbensbrottfrdn Westerhusmaterialet. 

Denne 6O-årige mans hlJgra underben har fdtt allvarliga fraktur 

skador. Vid lakningen har benets brottytor flJrskjutits och mannen 

har blivit ldghalt. 

83

unda hål, men även andra fonner förekommer. Skilda orsaker kan 

givetvis ligga bakom utförandet av denna, under vår förhistoria 

säkerligen mycket farliga operation, som t ex att man ville behandla 

en redan inträffad skallfraktur operativt, bota svår huvudvärlc, epilepsi 

eller fördriva "onda andar" eller kanske av magiska skäl förse 

sig med en amulett frän en levande eller död fiende. Förvånande nog, 

med tanke på operationsteknik och infektionsrisk, har mänga av 

ingreppen lyckats dvs uppvjsar läkning. Engelsk litteratur lämnar 

uppgifter om att 50% av kända trepaneringsfall visar total utläkning. 

Detta innefattar således även de tidigaste fallen frän stenåldern! 

Vanligast tycks ingreppen gjorts på pannben och hjässben på vänster 

sida. Detta kan i sin tur bero på att, under en strid, en högerilänt 

person slår, träffar och skadar då framför allt motståndarens vänstra 

sida av skallen. 

Fig. 51. Kvinnligt kranium daterat till tidig romersk järnålder 

(50-200 e Kr) från gravfältet "STnÖrkullen" i Alvastra, Östergötland. 

Kraniet visar en läkt trepanering på vänster sida av pannben och 

hjässben. (Foto, ATA, Statens Historiska Museer, Stockholm.) 

84

Att läkekonsten bland munkarna i Norden under medeltiden ibland 

varit utomordentligt väl utvecklad har belagts vid flera tillfällen. Som 

exempel kan nämnas de mycket svårt skadade skallarna från två män 

från 1400-talet, vilka enligt arkeologisk expertis kan ha varit soldater 

som omhändertagits och skötts av johannitellDunkama från klostret 

vid Kronobäck, nära Mönsterås. Enligt Nils-Gustaf Gejvall, som 

undersökte skeletten, har skadorna läkts mirakulöst väl och männen 

kunnat överleva i minst ett år. 

Fig. 52. De tvd kranierna från 1400-talet, funna nlJra MtJnsterås, 

med svårartade men läkta skallskador. (Foto, N-G. Gejvall.) 

85

MÄNNISKOOFFER, BROTT OCH STRAFF 

Delar av människans skelett kan naturligtvis också ha lemlästats på 

annat sätt vid t ex rituella utföranden eller rättsliga handlingar som 

stympning och avrättning. Vi har t ex i Sverige ett hittills unikt fall 

aven sannolik skalpering som är ca 5000 år gammal. Det mycket 

välbevarade kraniet kommer från Alvastra pållJyggnad i Östergötland. 

Anläggningen, som sannolikt utgjon en social och ceremoniell 

samlingsplats för en bygd, ligger strax nedanför Omberg och ca 2 km 

från Vätterns östra strand. Den ligger i Broby kalkhaltiga ldillmyr, en 

självständig, ganska märklig geologisk bildning som aldrig varit 

öppet vatten. Pålbyggnaden är med 14C analys daterad till en ålder 

som motsvarar ca 3000 f Kr, dvs mellanstenåldern. Genom dendrokronologisk 

datering (tidsbestämning med hjälp av trädens tillväxt 

som sker genom bildandet av årsringar) av träpålar från konstruktionen 

kan man fastslå att den använts under loppet aven, i förhistoriska 

sammanhang, anmärkningsvän kon tidsperiod - ca 50 år. De 

första spåren av pålbyggnaden, som är Skandinaviens enda hittills 

funna pålbyggnad från stenåldern, påträffades redan 1908. Som 

vanligt i arkeologiska sammanhang skedde det aven slump. Man 

grävde dräneringsdiken och skelettrester och andra fynd kom i dagen. 

Utgrävningar har skett på platsen i flera omgångar alltsedan dess. 

Parallellt lagda stockar, som bildar ett stockgolv , täcker en yta på 

drygt 1000 m 2 och närmare 1000 pålar har slagits ned lodrätt, ibland 

så tätt att de bildar rader, palissader. På stockgolvet har vid utgrävningarna 

påträffats rester av ca 100 oregelbundet grupperade eldstäder 

byggda av kalksten. Förutom skelettrester av människa har stora 

kvantiteter välbevarade djurben, förlcolnad spannmål bestående av 

kom och vete, samt kluvna, torlcade och förlcolnade äpplen och 

brända hasselnötsskal tillvaratagits. Dessutom har fler än 40 dubbeleggade 

stridsyxor av sten och olika verktyg av både ben, horn och 

flinta hittats. 

86

Fig. 53. Det ca 5000 år gamla Alvastrakraniet under utgrävning 

sommaren 1917. (Foto, Statens Historiska Museer; Stockholm.) 

87

Fig. 54. Bild p4 kraniets vänstra sida dI.lr skllrmilrkena syns p4 

pannbenet. (Kraniet !lJrstorat 1/2 g4ng.) (Foto, B.A. Zachrisson, 

Arkeologiska Institutionen, Stockholms Universitet.) 

Kraniet hittades sommaren 1917 och redan då noterade utgrävaren av 

anläggningen. dr Otto FrlJdin, sldlnnärken på pannbenet Senare 

undersökningar jag själv kunnat göra, har bestyIXt att dessa märken 

gjorts i "färskt" ben, dvs medan den unge, bara 20-årige mannen 

antagligen fortfarande levde eller nyligen hade dött. Genom att 

använda en avancerad mätteknik har spårens variationer i djup, bredd 

och form kunnat studeras. Märkena uppvisar dessutom stora likheter 

med de märken som man kan iakttaga på kranier från amerikanska 

indianer och vilka bevisligen skalperats. Då emellertid kraniet hittades 

strax utanför själva pålbyggnaden och vid sidan av den spång 

som ledde till torra land, kunde man inte vara säker på att det 

88

huvudet från kroppen. Ett annat exempel är ett danskt fynd från TisSf/J 

på Västsjälland, där två män grävts ned vid olika tillfällen invid en 

stor sten. Dateringen pekar på första hälften av lOOO-talet. Unders6kningen 

är gjord av Pia Bennike och Jf/Jrgen Christojfersen, vilka 

tolkar fyndet som två avrättningar. Den ene mannen har fått huvudet 

skilt från kroppen med ett hugg som delat den andra halskotan i två 

delar och även skadat underkäkens nedre kant. Den andre mannen 

träffades av ett hugg som gick in snett under skallbasen och ut under 

ögonhålorna. Riktningen på hugget ffirklaras med att den avrättade i 

sista stund kan ha tryckt hakan mot kroppen och således inte sträckt 

halsen tillräckligt. Denne 20-30 år gamle man har varit krympling. 

Enligt Bennike har han lidit en kraftig inflammation i höger Mftled. 

Inflammationen har lett till svåra ske1ettmrändringar och sammanväxningar. 

Med stel höftled och lårbenet i en egendomlig, sned, 

utåtriktad vinkel måste mannen ha gått staIkt krokigt b6jd och svårt 

haltande, om han överhuvudtaget kunnat ffirflytta sig till fots. 

90

DET FINNS DOCK MÅNGA FELKÄLLOR 

I SAMMANHANGET 

När man diskuterar tecken på sjukdom eller andra fOrändringar hos 

benmaterial. så får man givetvis vara medveten om att ben kan 

jlJrstöras i jorden på mångahanda sätt. vilket kan avsätta spår som 

liknar de som drabbar en person genom sjukdomar. väld m m. 

Benets yta kan t ex ha utsatts fOr erosion. frätts sönder. och det kan 

ge benet ett "sjukt" utseende. Även djur kan gnaga sönder. släpa bort 

eller på annat sätt störa skelettdelarnas ursprungliga "naturliga" läge. 

Vidare kan åveItan ha skett i efterhand i samband med att graven 

plundrats eller störts vid ett tidigare tillfälle. Dessutom kan själva 

utgrävningen och användandet av redskap göra häl i eller ha sönder 

ett ofta skört skelettmaterial. Här gäller det fOr osteologen att vara 

uppmärksam och medveten om jörekomsten av jelkIJllor och kunna 

"sdlla agnarna frdn vetet", dvs att t ex kunna skilja ett märke som 

gjorts i "levande" ben från ett som tillkommit efter det att benet 

hamnat./begravts i jorden. 

91

ANIMALOSTEOLOGI 

VAD KAN EN ANALYS AV DJURBENSMATERIAL FRÅN 

FORNA DAGAR BERÄTTA FÖR NUTIDENS MÄNNISKOR? 

Vi har här att gtsra med ett material som tagits tillvara dels i samband 

med utgrävningar av boplatser, städer, borgar, skeppsvrak etc, dels 

med det som hittats i gravar. Det ftsrra representerar sannolikt främst 

mat- och/eller slaktavfall, det senare antingen regelrätt begravda 

djurkroppar eller djurben i människogravar, där de sannolikt utgtsr 

matrester och/eller offer. Studier av djurbensmaterial ger oss ett unikt 

tillflUle att komma våra fiSrfäder inpå livet och då inte bara få veta 

vad som stått på deras matsedel utan också få mtsjlighet att tolka 

deras uppfattning om olika arters betydelse i samband med t ex 

rådande gravskick och ceremoniella offeIflandlingar. Ofta har man 

också använt ben och horn f tsr att tillverka redskap, vapen, smycken 

och prydnader av skilda slag. 

Fig. 56. Mesolitiska harpuner av ben och horn samt den berömda 

Gullrumskammen, också den av ben, från mellanneolitisk tid pd 

Gotland. (Ur O. Montelius, 1917.) 

92

DJURBEN - MILJÖ OCH EKONOMI 

En analys av djurben kan således ge oss en värdefull inblick i dåtida 

samhällens livsföring och ekonomi samt förutsättningarna för dessa 

samhällens existens, nämligen faunans sammansättning, olika biotoper 

och samspelet mellan dessa olika faktorer, det ekologiska 

systemet Det bör dock poängteras att ett arkeologiskt benmaterial till 

största delen sannolikt representerar ett mänskligt uNal och följaktligen 

inte alla arter som levde i ett område under en aktuell 

tidsperiod, då det vanligen är rester av framför allt anhopat matavfall 

som analyseras. Det är mera sällan som koncentrationer av djurrester, 

t ex från skalbankar och grottor och åstadkomna enbart av naturen 

själv, blir föremål för en osteologisk analys. Detta kan man bara 

beklaga, då man på grund därav går miste om värdefull dokumentation 

rörande den verkliga sammansättningen av foma tiders fauna 

både på land och till havs. Studiet av djurbenen ger emellertid 

mÖjlighet att påträffa spår av förändring alternativt förstöring av 

miljön. Man kan finna spår av numera utdöda vild/ormer av arter 

som inte längre finns i det aktuella området eller ens i landet. Som 

ett exempel på utdöda vildformer kan i detta sammanhang nämnas 

uroxen, vars lämningar påträffas relativt ofta i benmaterial från 

mellanstenåldem, medan de är praktiskt taget helt försvunna i materialet 

från och med yngre stenåldern. Orsaken anses i allmänhet vara 

en kombination av miljöförändringar och människors jakt. Under 

senare delen av mellanstenåldern ökar nämligen framväxandet av täta 

lövskogar beslående av bl a ek, lind och alm. Därmed försvinner 

öppna gräs- och våtmarker, en terräng som uroxen trivts i. Efter 

bildandet av Öresund levde också den inhemska · stammen isolerad 

från Europa i övrigt, vilket kan ha hämmat dess förnyelse och gjort 

den mera sårbar för jakt av människa och andra stora rovdjur som 

björn och varg. Som ett exempel på vildformer som inte längre finns 

i Sverige kan vildkatten nämnas. De arkeologiska fynden vittnar om 

93

Kärrhök 

Gfävling 

Rådjur 

Fig. 58. Några arter jrånjaunan i AlvastrajlJr 5000 år sedan. 

(Ur E. During, 1987. Sid 11.) 

96

längre malen kvar i vattendragen. ÖVerhuvudtaget är de exemplar 

som finns av mal i Sverige att betrakta som relikter, kvarlevor, från 

ett varmare klimat. I Tåkem finns i dag varken braxen, björkna, id 

eller sik. Den sutare som finns inplanterades på 1930-talet. Det kan 

antas att dessa arter fanns i dåtidens Tåkem. De finns dock, jämte 

samtliga övriga arter som identifierats i stenåldersmaterialet, fortfarande 

kvar i Vättem 

En annat exempel som kan belysa förändringar hos identifierade 

arter både ur storleks- och sammansättningssynpunkt samt också hos 

kringliggande natur under avgränsade tidsperioder, är djurbensmaterialet 

från Eketorps borg på Öland. Anläggningen har varit bebodd 

under två längre tidsperioder mellan 400 och 700 e Kr och mellan 

1000 och 1300 e Kr. Under en kortare period, mellan 300 och 400 f 

Kr anses den endast varit en tillflyktsort under perioder av oro och 

härjningar. Sedan blev den en pennanent bondby som tydligen 

övergavs omkring år 700. EketOIp låg så öde under 300-400 år för att 

sedan befolkas igen och då utvecklas till ett betydande handelscentrum. 

De första arkeologiska utgrävningarna här startades och leddes 

under 60- och 70-talen av professor Mårten Stenberger från Uppsala 

Universitet. Fortfarande pågår utgrävningar på platsen. 

Från grävningarna på 60- och 70-talen har ett stort osteologiskt 

material, mer än l miljon bendel ar med en vikt av ca 2,5 ton och 

o II 

Fig. 59. Eketorps tre olika bebyggelseskeden. 

(Ur Eketorp, The Monument, 1976. Sid 9.) 

97

huvudsakligen bestående av måltidsrester från framför allt tama arter, 

analyserats av flera osteologer under ledning av Nils-Gustaf Gejvall 

och den tyske professorn Joachim Boessneck från Milnchen. Genom 

att t ex studera mankhöjden hos husdjuren kan man se, att den ökar 

hos nötkreaturen med i snitt 2 cm under den sista perioden. medan 

den avtar hos både får och svin. Detta kan indikera. att man månat 

om nötkreaturen som varit den viktigaste animala proteinkällan och 

leverantören av värdefulla hudar. Fåren/svinen däremot fick måhända 

hålla tillgodo med ett försäinrat näringsunderlag. De kan också ha 

tillåtits bli för talrika, vilket i sin tur kan ha påverkat tillgången på 

befintlig föda. Hästarna från Eketorp har behållit samma storlek, 

medan hundarna förekommit i såväl stora och kraftiga som i rena 

dvärgexemplar under århundradena. Katterna i sin tur var samtliga 

små, spensliga djur. 

Bland de många fiskarterna finns stör, kolja och långa, arter som 

nonnalt inte längre finns i området. En viktig del utgör fågelbenen. 

Fynd av skedstork skulle kunna tyda på att ett klimatoptimum 

existerat under perioden 1000 till 1300. Mycket talar}ör att Alvarets 

utbredning ökat under denna tid. då frekvensen skogs- och fuktälskande 

arter minskar och ben från t ex stare och sparv respektive 

ökar och tillkommer. 

Av detta framgår att djurbenen inte bara avspeglar vad som kunde 

förekomma på dåtida Eketorpsbors matsedel utan även hur en miljös 

gradvisa förändring en gång kan ha skett/igångsatts genom både 

naturens och människans medverkan och sedan fortskridit. Ett bondesamhälle 

har ersatts av ett mer stadsliknande samhälle, där klimatoptimum 

möjligen förekommit, där betesmarkerna måhända inte 

längre räckte till i långa loppet eller förstördes, då skogen skövlades 

för bränsle och husbyggnad, jorderosionen ökade, Alvaret bredde ut 

sig och de hygieniska förhållandena innanför murarna blev allt 

sämre. Allt detta kan för människans vidkommande betytt att levnadsvillkoren 

blev mindre gynnsamma och bidragit till att Eketorp 

övergavs. 

Förflyttar vi oss norrut till Norrland under perioden 5000 f Kr till 

1500 e Kr så har det resultat som presenterades 1984 av docenterna 

98

EN FYNDORT - VILKA ARTER? VILKA DELAR? VIKT? 

FRAGMENTANTAL? ANTAL INDIVIDER? ARTFREKVENS? 

ÅLDER? KÖN? MANKHÖJD? SPRIDNING OCH LAGRING? 

ÅVERKAN? SJUKDOMAR? SVINN? 

ARTER 

Liksom hos människan bestar varje djurarts skelett av sitt bestämda 

antal ben och tänder, och de olika skelettelementen har sina artspecifika 

kännemärken. Bara genom att göra en lista över förekomsten av 

identifierade arter i ett material kan man få en uppfattning om deras 

betydelse för samhällets ekonomi och umyttjande av resurser. Baserades 

ekonomin på tama eller vilda arter eller en kombination av 

båda, dvs boskapsskötsel och/eller jakt och fiske? Hur var tillgången 

på villebråd? Har man umyttjat både resurser på land och till havs? 

Vilka tama ddggdjursarter har t ex producerat kött, mjölk, använts 

som drag- eller riddjur m m och kan t ex flertalet husdjur - 

nötboskap, får, get, svin och häst - finnas representerade i detta 

avseende. Om vilda ddggdjursarter förekommer, är det sådana som 

varit attraktiva könproducenter eller har jakten kanske koncentrerats 

på pälsdjur? Vissa arter, som t ex grävlingen, kan ha varit begärliga 

jaktbyten av andra orsaker än päls och kött. Från grävlingen kan 

man nämligen ta till vara ett lättsmält fett, utmärkt att smörja in 

lädervaror med. Fmns rester av både vild- och tamsvin, mahända 

även av övergångsfolDler mellan vild och tam? Kommer fiskbenen 

från fiskar som man kan ha fångat i närliggan@ insjöar eller ute i 

havet? Kanske anger fyndplatsens läge att man behövt hämta/importera 

fisken långväga ifrån. Är lågelbenen rester av fåglar som kan 

bedömas vara antingen mamyttiga eller tagna för sin ståtliga fjäderskruds 

skull eller både och? Förekommer kanske rester efter tamhöns 

eller bara skogshöns, flyttfåglar och/eller stannfåglar? Vid förekomst 

av olika vilda arter kan lämpliga jaktmarker funnits på nära håll eller 

inte. Lämningar av hund kan indikera att "människans bäste vän n 

101

Fig. 61. En stenålderskvinna anvllnder grllvlingens fen till att smiJrja 

in skinn och hudar. 

använts som sällskap och vid jakt. Ibland, som t ex i Eketorps borg, 

kan resterna ocksä visa att hundk.ött förtärts. 

I ett gravmateriai kan man se vilka arter som fätt medfölja den döde. 

Hela eller delar av djur som antingen kan vara symboliskt offrade 

eller utgöra rester efter en gravmMtid eller den dödes färdkost. Är 

arterna fä eller många? Vissa arter eller kombinationer avarter kan t 

ex tyda pä att den döde/döda haft en viss social status. Å andra sidan 

kan fynd av t ex sork vara tecken pä en "modem" inblandning! 

störning aven grav. 

102

SKELETIDELAR 

Genom att komplettera med att se vilka delar av djuren som finns 

representerade nyanserar man bilden ytterligare av olika arters betydelse 

för såväl ekosystem som ekonomi och människornas föreställningsvärld. 

Flnns det rester från djurens hela skelett eller endast 

delar därav? Genom att bestämma vilka skelettelement som finns 

representerade i materialet kan man t ex få en uppfattning om djuren 

slaktats på platsen eller om bara valda delar, lämpliga för köttkonsumtion 

eller som råvaror för verktygstillverlming m m, förts dit 

alternativt importerats. Här kan man även se om lämningarna skiljer 

sig mellan arterna avseende förekomsten av olika skelettdelar. 

Kanske har jägarna t ex inte styckat en älg på själva boplatsen utan 

på det stället där den nedlagts och där låtit vissa delar bli kvar, 

medan resterna tagits hem, möjligen burna i älgskinnet och med de 

nedre extremiteterna använda som handtag. Kanske hittar man i 

gengäld bara rester från huvud och fötter efter vissa pälsdjur, delar 

som fått sitta kvar i skinnet, då kroppen i övrigt inte tagits tillvara, 

utan endast skinnet och palsen varit värdefulla. Här finns också den 

aspekten, att vissa delar av ett djur kan ha utvalts i rituellt hänseende, 

som t ex häst- och bjömkranier. Att hela kroppar av djur deponerats 

på en förhistorisk fyndplats kan vara tecken på både en begravning, 

en offerned1äggelse eller att man gjort sig av med kroppen av andra, 

kanske praktiska orsaker. 

Benen berättar vidare om vårajlJrjiJders gravskick, bl a vilka delar av 

djuren som har fått följa med den döde i graven. Materialet visar om 

det rör sig om deposition av hela djur eller utvalda delar, vilka i sin 

tur kan vara rester efter symboliska offer, gravföljets måltid i 

samband med begravningen eller medsända för att ge den döde en 

färdkost på väg mot det okända. Som exempel på hela djur i gravar 

kan nämnas hundar, funna i gravmaterial ända sedan stenåldern och 

hlJstfynd från vendeltida gravar. Som exempel på tidiga symboliska 

offergåvor kan nämnas fynd av hela hjorthornskronor i svenska och 

danska gravar från mellersta stenåldern. 

104

VIKT, ANTAL FRAGMENT, ANTAL INDIVIDER, 

ARTFREKVENS 

För att vidare uppskatta mängden av, kvantifiera, de olika djurarterna 

brukar man vtiga och rtikna antal fragment per art. 

Mänga gänger har man i detta avseende ett material av starkt 

varierande karaktär framför sig. Direkta jämförelser mellan arterna 

med hjälp av deras fragmentantal och vikt anses inte vara speciellt 

pålitliga, då antal, storlek, och strukblr hos skelettelementen kan 

variera starkt mellan olika arter. Storlek och strukblr är i sin tur 

faktorer som i hög grad påverlc.ar sönderdelning och bevaringsförmåga 

hos de olika benen. Ett vanligt förfarande är då att gå vidare 

och försöka beräkna det minsta säkerställda individantalet (mind) för 

varje art. Då använder man de vanligast förekommande benslagen, 

vilka gått att sidobestämma, ålders- och i förekommande fall könsbedöma. 

Man tar även hänsyn till storlek, grovlek mm vilket kan skilja 

mellan individer av samma art. Det anses allmänt att denna metod 

ger orealistiskt låga värden i synnerhet med hänsyn tagen till 

tidsfaktorn. Individantalet kan också beräknas med hjälp av olika 

matematiska formler och statistiska utvtirderingar av materialet 

Dessa beräkningar bygger vanligtvis på att det finns ett förhållande 

mellan mind och antal fragment och kan ge en bättre uppfattning om 

osäkerheten i de framkomna resultaten. 

För att kunna uppskatta identifierade arters betydelse i ett fyndmaterial 

och sätta in det i ett större samhällsekonomiskt sammanhang, är 

det dock mindre viktigt att känna till det exakta antalet djur frän 

varje art än den relativa frekvensen arterna emellan. Beträffande 

tolkningen av material frän enskilda gravar och gravfält kan man 

också få en uppfattning om vilka arter som hade stor betydelse som 

gravgåvor. En mängd olika faktorer kan ha haft betydelse i sammanhanget. 

Antingen kan arterna t ex ha varit vanligt förekommande i 

106

UNGA ELLER VUXNA DJUR? 

Det är ur många synpunkter viktigt att kunna bedöma åldern hos de 

djurarter som identifierats i ett benmaterial. Djurens ålder vid dödstillfället 

kan t ex lämna upplysningar om vilka slakt- och jaktperioder 

som gällde, om man utnyttjat anläggningen säsongsmässigt eller 

året runt Vidare kan en uppskattning av åldern visa om t ex 

nötboskapen hållits framför allt som kött- eller mjölkproducenter och 

fåren som kött- eller ullproducenter. Med andra ord, representerar t 

ex benmaterialet framför allt rester av nötboskap och får som slaktats 

när de uppnått bästa slaktvikt och köttkvalitet, dvs innan skelettet är 

färdigväxt, eller representerar det framför allt rester av fullt utvuxna! 

gamla djur som man behållit som avelsdjur för att få fram avkomma 

och mjölkprodukter respektive hudar och ull av god kvalitet? Kanske 

visar materialet att djuren använts i både det ena och andra syftet. 

Liksom hos människan finns hos djuren ett flertal skelettelement att 

tillgå och metoder att tillämpa, vilka kan användas vid en åldersbedömning. 

Generellt anses att flertalet av våra matnyttiga husdjur är i 

det närmaste fullt utvuxna, vad det gäller skelett och tänder, vid 3 till 

4 års ålder. Här bortser man då från kotorna i ryggraden som inte är 

helt färdigväxta förrän vid 6 till 7 års ålder. Således kan fullt utväxta 

kotor tyda på en förekomst av t ex relativt "gamla" mjölkkor i ett 

material. Hundar och katter räknas som färdigvuxna redan vid ca 1 

1/2 års ålder. Beträffande vilda däggdjursarter är även hjortdjuren 

utvuxna rörande skelett och tänder vid 3 till 4 års ålder, medan t ex 

vargen är det vid ca 1 år, griivlingen vid ca 2 år, lon och biivern vid 

2 1/2 till 3 år samt skogsharen redan vid 7 till 9 månader. Våra 

viktigaste köttproducerande arter är dock könsmogna långt innan 

deras skelett vuxit färdigt, medan t ex vargen redan har ett fullt 

utvuxet skelett, då den bli könsmogen i slutet av 2-årsåldem. 

108

Fig. 66. A. En permanent kindtand frdn en ko. B. En mjölkldndtand 

frdn en kalv. 

Även hos de olika dlJggdjursanerna står utveckling och tillväxt hos 

skelettets olika delar till vårt förfogande vid en uppskattning av 

aIdem. De har både mjölktänder och permanenta tänder. Tandanlagen 

bildas och tänderna bryter fram enligt ett visst bestämt mönster och 

med vissa bestämda aIdersintervall, något som är karakteristiskt för 

varje art. Sedan tänderna brutit fram kan även graden av slitage 

användas vid bedömningen. Hos vuxna djur kan också studiet av 

tillväxtlinjer hos tandrötternas cement användas som aIdersindikator. 

Det är därtill möjligt att sttJdera vilken tid på året lagren av cement 

bildats. Man kan likna metoden vid den tidsbestämmning som görs 

genom att räkna årsringar hos träd. Metoden kräver dock tillgång till 

viss teknik och ett ganska omfattande förarbete med att göra tunnslip 

på tandmaterialet. 

109

Karakteristiskt för de "unga" benen är att t ex rörbenens leddelar är 

lösa och ej ännu växt ihop med skaftet, utan endast hålls samman av 

mjukvävnad. Tidpunkten för sammanväxningen varierar dock, liksom 

hos människan, mellan de olika rörbenen och mellan övre och nedre 

del hos enskilda ben. Som exempel kan nämnas, att hos nötboskap 

har i allmänhet överannsbenets nedre led växt samman med skaftet 

före 1 1/2 års ålder, medan den övre kan dröja tills djuret uppnått ca 

4 års ålder. 

Fig. 67. A. Ett ldrben frdn en ko. B. Ett ldrben med lösa ledändar 

frdn en kalv. 

På skallen kan graden av sammanväxning hos sömmarna mellan 

skallbenen användas jämte utvecklingen hos hornen. Hornkvicken 

(benet under homslidan hos slidhornsdjur som nötkreatur, får och 

get) hos ungdjuren har en porös struktur av benvävnad och en porig 

yta med många små näringshål. Slidhornsdjuren fäller inte sina horn. 

Ju äldre djuret blir desto hårdare och kompaktare blir hornets yta och 

de små hålen färre, medan den inre strukturen byggs upp av allt 

kraftigare benbalkar. Hos flertalet av. våra hjortdjur (undantaget 

renen, där både tjurar och kor bär horn) bär endast hanarna horn som 

110

Fig. 68. A. En stolt kronhjortstjur visar upp sin jlertaggiga hornkrona. 

B. Vdren har kommit och tjuren liar fällt sina horn. 

111 

A

fälls varje år. Älgen och rådjuret fäller t ex sina horn under 

november och december, medan kronhjorten fåller sina under februari 

till maj och dovhjorten sina under april och maj. Rentjuren 

fäller sina under november till april och renkon sina i maj-juni. De 

nya hornen växer ut större och kraftigare och försedda med fler 

"taggar" än föregående år. Hornens utseende och storlek kan indikera 

djurets ålder, och skalltak med kvarsittande horn kan t ex indikera 

vilken tid på året djuret dog/fälldes. Rent allmänt kan, bortsett från 

storleksskillnader, porös struktur hos benväggar och släta ytor känneteckna 

"unga" ben, medan tung, kompakt struktur hos benväggar, 

förbening av ligament och markerat uttalade muskelfästen kännetecknar 

ben från vuxna och gamla djur. 

Åldersbedömning av fågelben inskränker sig vanligen endast till att 

skilja unga fåglar från vuxna. Detta kan ske genom att materialet 

innehåller t ex lösa leddelar och rorben utan leddeiar. Med hjälp av 

fiskbenen kan åldern hos en fisk i viss mån uppskattas genom 

mätningar av storleken hos olika skelettdelar. En fisk fortsätter dock 

att växa, mer eller mindre, under hela livet och tillväxten är givetvis 

beroende bl a av miljöbetingelsema. För att kunna få fram en mer 

exakt metod avseende en fisks ålder, har studier gjorts genom att t ex 

räkna "årsringar" hos fogen mellan underlcäkens ben och genom att 

studera ytstrukturen hos otoliterna, balansstenarna. i fiskens öron. 

112

HANE ELLER HONA? 

Även hos djuren kan IWnsskillnader givetvis spåras i skelettet. 

Generellt finns hos mänga arter en avsevärd skillnad i storlek mellan 

hanar och honor. Denna skillnad är mätbar. Problemet är att osteologen 

sällan får hela oförstörda skelett att undersöka utan oftast hårt 

fragmenterade delar. Vissa skelettelement är dock speciellt lämpade 

att använda. Hos dlJggdjuren är det t ex skalle, horn, klJkar och 

tiJnder, biJckenben, mellanhands- och mellanfotsben. 

På skallen finns hos vissa rovdjur som t ex varg och grävling en 

benkam utvecklad mitt på hjässan. Benkammen är kraftigare marlcerad 

hos de vuxna hanarna än hos honorna Hos vår tamboskap kan 

man genom mätningar av storlek och fonn hos hornkvicken avgöra 

könstillhörighet och hos hjortdjur som älg, kronhjort och rådjur är 

det bara hanarna som bär horn. Hos svinen uppvisar hörntänderna 

dvs betarna både i över- och underlcäke stora könsskillnader. Hos 

galten har betarna öppna rötter och har alltså kontinuerlig tillväxt. 

Utseende, fonn och storlek hos galtens bete skiljer sig också kraftigt 

frän suggans. Dessa skillnader avspeglas naturligtvis också i själva 

käkarna. Hos hästen är också hingstens hörntänder kraftigt utvecklade. 

medan stoets är mycket obetydliga. Hos hjortarna har hanarna 

en speciellt fonnad hörntand i överlcäken. 

Hos biJckenet skiljer man först och främst på djur som nonnalt föder 

en unge t ex våra små och stora idisslare, både tama och vilda, samt 

hästen, och de som får en kull ungar t ex svin, hund och räv. Det är 

hos de förstnämnda med deras generellt smalare. mer långsträckta 

bäcken som man finner de uttalade skillnaderna mellan könen. Hos 

honorna blir t ex bäckenöppningen sWrre, bäckenväggen "tunnas ut", 

då benvävnaden bryts ned och muskelfästena får skarpare reliefer för 

varje födsel. Det ställer således större krav på en modifiering av 

bäckenet att föda en unge i taget än en kull ungar. 

113

Mellanhands- och mellanfotsbenen använder man genom att t ex 

mäta deras längd och bredd för att kurma skilja mellan ko och tjur av 

nötboskap och hjortdjur. Hos vissa djur som t ex sälar, björnar, hundoch 

mårddjur har hanarna ett penisben. För att gå vidare till fåglarna 

kan t ex hos hönsfåglar förekomsten av sporrar på mellanfotsbenen 

skilja ut tupparna från hönorna. 

Graden av fragmentering hos materialet är naturligtvis av mycket 

stor betydelse för förutsättningarna att göra en könsbedömning. 

Möjligheten att använda höftben från' t ex nötkreatur och får, minskas 

i hög grad av att på dessa delar sitter åtråvärda köttpartier och att de 

därför varit föremål för sönderdelning/förstöring redan i samband 

med slakt och uppstyckning av djuret Mätningar m m av ovan 

nämnda skelettelement kan även indikera att i ett benmaterial också 

förekommer rester av kastrerade djur. Sannolikt kände våra förfäder 

till möjligheten att kastrera både boskap och svin redan under den 

yngre stenåldern. Fördelarna med att kastrera handjur är många. Oxar 

bli t ex vanligen fetare än tjurar, ger ett bättre kött och får ett lugnare 

temperament och passar därför bra som dragdjur. 

114

VAR DJUREN STÖRRE ELLER MINDRE FÖRR? 

För att få en uppfattning om storleken hos både husdjur och vilda 

djur brukar man vanligen utftSra en mankhöjdsberäkning. Den går till 

så att man mäter största längden hos framför allt rörbenen. Här finns 

det sedan formler för att från en given benlängd räkna fram en 

sannolik mankhöjd. För att beräkna hur stor en hund var kan man i 

princip använda vilket rörben som helst för beräkningen, då samtliga 

har en god korrelation med mankhöjden. När det gäller våra köttproducerande 

arter som nötboskap, får, svin och hjortdjur har i allmänhet 

de långa rörbenen sönderdelats i samband med slakt och styckning 

och hittas sålunda sällan hela nog i ett material som består av 

avfallsrester från måltider m m. Det har dock visat sig att såväl 

mellanhands- som mellanfotsben från dessa arter lämpar sig väl för 

beräkningar av mankhöjden, och det är betydligt vanligare att hitta 

dessa ben hela i arkeologiska benmaterial. Beräkningar visar t ex att 

vår tidigaste boskap, från ca 3000 f Kr, kunde uppnå en avsevärd 

mankhöjd, ca 140 cm och väl i klass med flera av dagens förädlade 

raser, medan boskapen under medeltid hade en avsevärt lägre mankhöjd 

från medelvärden på ca 110 cm, ibland inte högre än 95 cm hos 

koma! Som jämförelse kan nämnas att uroxen, som är stamfonnen 

för all tamboskap, hade en mankhöjd på mellan 1,5 och 2 m. 

Även våra första mer eller mindre tama svin, från ca 3000 f Kr, var 

betydligt större än senare tiders tamsvin och hade sannolikt en 

mankhöjd som inte skiljde sig så mycket från vildsvinens, där 

mankhöjder på uppåt en meter är vanliga. Som jämförelse kan 

nämnas, att de medeltida svinen i Eketorps borg hade en mankhöjd 

på i medeltal ca 63 cm. Medeltida svin med mankhöjder under 60 

cm var inte ovanliga. Mätningar avslöjar också att vildsvinen under 

mellanstenåldern sannolikt var större än de under yngre stenåldern. 

115

SPRIDNING OCH LAGRING AV DJURBENEN 

Det är viktigt att försöka ta reda på om det förekommer skillnader i 

spridningen och lagringen av identifierade skelettdelar över fyndplatsen. 

En noggrann dokumentation kan i detta fall avslöja hur våra 

förfäder utnyttjat en anläggning, kanske också spegla skillnader 

mellan vad vi uppfattar som typiskt manliga respektive kviImliga 

aktiviteter samt ge en uppfattning om människornas föreställningsvärld, 

om urval gjorts av t ex vissa delar eller arter av rituella eller 

andra skäl. Här kan t ex etnoarkeologiska studier och jämförelser 

med kvarvarande naturfolk på olika ställen i världen hjälpa oss att 

tolka materialet 

Fig. 70. Fanns det måhI.lnda ett kvinnligt och ett manligt hörn av 

boplatsen hos vdraflJrjlJder? 

117

Har man t ex grävt ned hela djur på en boplats och betyder det att 

man gjort sig av med ett obekvämt kadaver, utfört en offerhandling 

eller en regelrätt begravning? Finns rester av köttrika delar på ett 

ställe och sådana med märken från t ex redskapstillverkning på ett 

annat? Består vissa nedgrävningar av mestadels enbart slaktavfall? 

Finns djurben både innanför och utanför anläggningen/huset och är 

det i så fall någon skillnad rörande arter eller skelettdelar på vad som 

fått bli kvar inomhus och det man deponeratlkastat utomhus. Har 

man behandlat vissa kroppsdelar annorlunda än andra och finns här 

skillnad mellan arter? Ett speciellt urval av djur som t ex björn och 

häst och speciella delar från dessa t ex kranier kan indikera ett fynd 

av offerplats. 

En omdebatterad fråga gäller benfynd från grottor. Här kan den 

osteologiska analysen måhända avgöra om det ror sig om en naturlig 

lagringsprocess eller om lämningarna deponerats av människan eller 

om det kanske är en blandning av båda. 

118

HUR HAR D,wREN SLAKTATS OCH STYCKATS? 

Att dokumentera förekomst av varjehanda spår efter åverkan som 

skett i samband med människans hantering av djurbenen är en 

mycket viktig del aven osteologisk analys. 

Studier av den åverkan som skett i samband med avpCllsning, slakt 

och vidare uppstyckning av pälsdjur och köttdjur ger inte bara 

upplysningar om dåtida teknik utan också om i vilken utsträckning 

man utnyttjat djurens skelett som råvara. Spåren berättar vilken typ 

av verktyg som använts. Rint- och stenredskap ger en annorlunda 

"spdrprofil". De lämnar ofta flera, ojämnare ibland djupare märken, 

än de som gjorts med redskap av metall. Spårens utseende, placering 

och i viss mån riktning kan hjälpa till att placera dem i, grovt räknat, 

tre olika kategorier avseende den mänskliga hanteringen. 

Kategori l: Spår som uppkommit då hudar och skinn flåtts av hittar 

man, där huden sitter spänt över skelenet t ex på skallen, nedre delen 

av fram- och bakbenen, fot- och tåbenen. På ben från djur som 

skogsmård, vilka sannolikt jagats främst för skinnet och pälsens skull 

kan skärmärken hittas framför allt på skallen och nedre delen av 

fram- och bakbenen, ovanför själva tassarna, då de ofta lämnats 

orörda kvar i skinnet 

Kategori 2: Stycka eller llJsglJra olika delar och i samband härmed 

lossa kött och senor från skelettet. Studier har visat att det mänskliga 

styckningsmönstret i många fall här följer ett djurskeletts naturliga 

sönderfall. Detta kan tolkas så att det som bestämmer mönstret till 

stora delar ligger inbyggt i djurens egen anatomi. Primära skäribland 

huggmärken koncentreras sålunda till strategiska muskel- och 

senfästen i närheten av lederna. 

Distinkta skärmärken kan sålunda återfinnas på t ex första halskotan, 

vilka uppkommit då man har lossat huvudet från resten av kroppen, 

119

J'!1I.,r 

GNAGSPÅR OCH BITMÄRKEN - 

VEM KAN HA GJORT DEM? 

En annan viktig faktor att obseIVera på fragmenten i ett djurbensmateria! 

är de gnagspår och bitmärken som framför allt olika djur kan 

ha Astadkommit. Forskarna är i allmänhet överens om att djurbensrester 

med gnagspår, vilka härrör från människans avfallshögar och 

kan antas ha gnagts av framför allt hundar och kringströvande 

rovdjur, i allmänhet utsatts för hårdare förstörelse än sådana ben som 

härrör från platser, där djuren själva dödat och nedlagt sitt byte. 

Spårens utseende, i viss mån placering och graden av förstörelse av 

benen framkallade av djurens tänder, gör det möjligt att grovt indela 

dem i fyra kategorier. 

Kategori 1: Ofta enstaka hål, gropar, som utgör bitmärken efter 

bitande i kompakt ben. 

Kategori 2: Enstaka eller parallella skrapsår, repor, i en eller flera 

riktningar. Dessa spår går ofta på tvären mot benets längdriktning 

och har uppstått, då en spetsig tand dragits över kompalq ben i 

samband med att djuret t ex vridit benet vid gnagandet. Fortsätter ett 

mer intensivt bitande och gnagande ger dessa två kategorier tillsammans 

benfragment med hackigt tandade kanter. Innanför kanterna har 

gropar och repor" ärrat" benet 

Kategori 3: Upprepad sönderbitning, urgröpning av poröst ben. 

Sådana märken hittas ofta på rörbenens ledändar. 

Kategori 4: Uppbrytande av ben i spiralliknande frakturer. Sådana 

rester kan bestå av t ex en led ände med skafldel och resulterar även i 

avbruma splitterbitar. Dessa spår uppkommer ofta i samband med 

uppbrytande av relativt färska ben. Det kan dock vara svårt att skilja 

speciellt dessa spår från annan åverlcan. Själva sönderbrytandet följer 

benets inneboende strukrur och liknande frakturer kan uppstå vid den 

mänskliga hanteringen, framkallas av väder, vind, uttolkning m m. 

124

Fig. 75. Lårben av ren dllr A. tre iJvre delar och B. en nedre del 

uppvisar olika sorters miJrken efter att ha gnagts och bitits av 

hundar. 

(Ur L. Binjord.1981. Fig. 3.48 och 3.47.) 

125

Förutom hundar och kringströvande rovdjur som varg och räv, vilka 

kan tänkas åstadkommit märken på benen från människans avfallshögar, 

kan också allehanda gnagare och allätare som svin och grävling 

komma i fråga. Märken från näbbar och klor hos rovfåglar och 

kråkor kan också sätta spår. Även människorna själva har givetvis 

gnagt på och tuggat sönder ben även om detta är svårt att belägga 

med hjälp av själva benmaterialet. Givetvis har all påverkan hjälpt 

till att fragmentera, ibland totalt förstöra och också bortföra material 

från en fyndplats . 

.---- 

Fig. 76. Förutom människan har olika sorters djur satt märken på 

benen. 

126

SKELETIFÖRÄNDRINGAR HOS DJURENS 

BEN OCH TÄNDER 

Även djwbenen har ibland drabbats av sjukdomar och skador vars 

följder kan avläsas i arkeologiskt skelettmaterial. Sjukdomar tolkade 

som parasitangrepp, tuberkulos och mjllltbrand finns t ex beskrivna i 

tidiga skriftliga källor som egyptiska papyrusrullar från 1900 f Kr, i 

Hammurabis lagar från Babylon ca 1700 f Kr och i Talmud från 

l000-talet f Kr. 

En av de vanligaste förändringarna som har noterats i arkeologiskt 

material har skett genom att ledsjukdomar drabbat skelettet med 

benutväxter, blanlcnötta leder och sammanväxningar i varierande grad 

som följd. Sådana förändringar kan t ex drabba höft- och knäleder 

och de nedre delarna av bAde fram- och bakben. Orsaken kan vara en 

skada eller långvarig överansträngning av leden. Sådana skador har 

iakttagits på framför allt tamboskap och hlJsrar. De kan vara tecken 

på åldersförändringar men också att djuren använts som dragdjur. I 

det senare fallet kan det indikera att lämningar av t ex oxar finns 

med i ett fyndmaterial. I sammanhanget får man givetvis inte 

glömma att även kor kan ha använts som dragare under vår förhistoria. 

Fig. 78. HlJjtben av nlJtkreatur. Benet kommer från utgrävningar av 

tidigmedeltida lager i kvarteret Apotekaren 4 i Lund. Höftbenet har 

en flJrslitningsskada (blanknlJtningJ i leden mot lårbenet. Pilen på 

figuren visar var skadan sitter J. 

129

A B 

Fig. 79. Två mellersta tåben av nötkreatur också de från kvarteret 

Apotekaren 4 och tidig medeltid i Lund. A. Tåben med en totalt 

flJrstlJrd nedre leddel. B. Ett helt och oskadat tåben. 

Liksom hos människan kan spår efter beninflammationer både mer 

ytliga och djupgående hittas på olika delar av skelettet t ex r(jrben 

och käkar. Djur kan också ha ononnalt hårt nedslitna tander och 

karies. Spår efter frakturer både läkta och oläkta återfinns inte så 

sällan hos både vilda och tama djur. I Danmark har paleobiologen 

Nanna Noe-Nygaard vid Köpenhamns Universitet t ex gjort undersökningar 

av de skador som människans jaktvapen åsamkat uroxar, 

kronhjortar, rådjur, vildsvin och även fågel redan under mesolitikum. 

Benmaterialet utgörs av bl a kranier, skulderblad, kotor, revben och 

överannsben vilka hittats på ett flertal olika boplatser och i torvmossar. 

I flera av benen sitter fortfarande bitar av tlintspetsar, ibland hela 

pilar kvar. Ej sällan är skadan läkt och nytt ben har bildats och vuxit 

över pilspetsen. 

130

Gnagspår vid 

skulderieden 

Vapenskada 

Vapenskada 

Fig. 80. a l. Ett ca 7000 år gammalt skulderblad av vildsvin från 

Svaerdborg i Danmark. Benet uppvisar en Ulla skada efter ett 

jaktvapen och ar dessutom stJndertuggat av hundår i sin ena ände. 

a 2. Skadan seddfrån utsidan av benet. Den ojämna kanten där nytt 

ben bildats syns tydligt. a 3. Skadan sedd från insidan av benet. 

b l. Ett ca 7000 år gammalt skulderblad av kronhjort från Jord/(Jse 

myr i Danmark. Benet uppvisar en läkt skada från ett jaktvapen. 

b 2. Skadan sedd från utsidan av benet. b 3. Skadan sedd från 

insidan av benet. 

(Ur N. Noe-Nygaard. 1974. Plate W.) 

'j31

SVINN - DET MATERIAL SOM EN OSTEOLOG 

ALDRIG SER 

Under rubriken tafonomi har vi redan diskuterat olika faktorer som 

kan ha påverltat ett arkeologiskt benmaterials möjlighet till bevaring 

och därför i slutänden identifiering. Bland dessa ingår, förutom 

naturens egna geologiska och biologiska processer, den mänskliga 

hanteringen av djwbenen i samband med aktiviteter som styckning, 

redskapstillverloling m m samt det bitande, gnagande och bortsläpande 

som olika djurarter åstadkommit. Samtliga dessa faktorer 

har förorsakat ett svinn av material, skelettdelar som vi inte kan hitta 

på platsen och identifiera. När det gäller kvantifiering av ett benmaterial 

är detta ett stort problem och en uppenbar jelklUla. Ett första 

steg att försöka komma tillrätta med problemet är t ex att, då man vet 

vilka olika skelettdelar och deras inbördes antal som en art har, 

multiplicera dessa tal med antalet bestämda individer fran arten! 

arterna i fråga. Ett enkelt exempel kan ges: I ett material som 

innehåller rester av ett beräknat antal på 20 svin, borde också finnas 

rester av 40 hälben, 20 från höger och 20 från vänster sida. Endast S 

från höger och 7 från vänster sida har identifierats. Ett relativt högt 

svinn av dessa ben kan således antas ha förekommit 

Rera olika faktorer kan givetvis vara orsaken till ett svinn. I 

diskussionen tär man t ex inte glömma an gåvor, byten eller 

försäljning av endast vissa delar av djurlcroppar kan ha förekommit 

på fyndplatsen. Vissa större djur som älg, kronhjort och även säl kan 

ha styckats på nedläggningsplatsen och delar av djuret lämnats kvar. 

Vid en stor jakt kan t ex också en fördelning ha skett mellan olika 

grupper av människor, vilket fätt till följd att djurlcroppar spritts åt 

olika håll. 

133

AKTUELL OSTEOLOGI 

ALLMÄNT 

Ingående kunskaper om det mänskliga skelettets osteologi fönnedlades 

förr genom studier vid medicinsk-anatomiska institutioner och 

om djurarternas genom studier vid zoologiska institutioner vid 

landets universitet. I dag är den utbildning i osteologi som ges vid 

dessa institutioner inte lika ingående och omfattande. En specialutbildning 

av osteologer framstår därför som en nödvändighet, 

osteologer som sedan kan gå vidare i sin specialisering och idka ett 

fruktbart samarbete med experter inom områden som arkeologi, 

. biologi, etnologi, etologi, geologi, kemi, odontologi, patologi och 

statistik för att bara nämna några. 

Vi har redan diskuterat många av de problemställningar som 

sysselsätter dagens forskare inom både human- och animalosteologin. 

Problem som t ex r6r hur benmaterial bevaras, hur kön, ålder, 

kroppslängd respektive mankhöjd skall kunna bedömas och beräknas 

och hur många individer som kan finnas representerade i ett 

material. Diskussioner som skett med utgångspunkt från skelettmaterialet 

självt, dess möjligheter och begränsningar samt tillämpade 

metoders styrka och svagheter. 

Analyser av benmaterial och forskning runt metod- och tolkningsproblem 

sker idag på flera håll i Sverige vid våra universitet och museer. I 

Solna finns det Osteologiska (idag kallat det Arkeoosteologiska) 

forskningslaboratoriet, beläget i det 1700-tals stall som tillhör Ulrik.sdals 

slott. Att planerna på ett osteologiskt laboratorium kunde förverldigas är 

i hög grad kung Gustav VI Adolfs förtjänst. Laboratoriet är, alltsedan sin 

tillkomst, knutet till den AIkeologiska institutionen vid Stockholms Universitet. 

Det är ensamt i sitt slag i Norden och det är här den akademiska 

utbildningen av osteologer i såväl human- som animalosteologi sker. Att 

denna utbildning sker under ett och samma tak är unikt för Sverige. Ut- 

134

pålbyggnad har använts för metodutveckling rörande artbestämning och 

dokumentation av skärmärken samt det 365 år gamla skelettmaterialet 

frän regalskeppet Vasa för jämförelse och utvärdering av metoder för 

bedömning av kön och ålder samt beräkning av kroppslängder. En avancerad 

teknisk utrustning (bildanalysator) finns tillgänglig vid laboratoriet 

Fig. 83. A. Manligt kranium och B. Kvinnligt kranium pdtrlJffade 

ombord pd det år 1628 kapsejsade regalskeppet Vasa. 

Doktorander och forskare vid laboratoriet studerar områden som omfattar 

så vitt skilda ämnen som åldersbestämning av nötboskap med hjälp av 

att räkna "årsringar" hos tandsnitt, studier av hundratals skelett från 

utgrävningarna av dominikanerklostret i Västerås, humant skelettmaterial 

frän Gotlands stenålder och medeltida urbana miljöer, kraniemätningarl 

jämförelser av förhistoriska och andra populationer med hjälp av avancerad 

datorteknik samt analyserar stora djurbensmaterial för att studera 

miljö och ekonomi hos bl a våra förfäder i norra Sverige på Åland och 

Gotland 

Förutom det viktiga samarbetet med avdelningar inom polisväsende 

och rättsmedicin utgör kontakten med allmiJnheten, föreningar, 

skolor och massmedia ett viktig inslag i den osteologiska verksamheten 

vid laboratoriet Det kan t ex gälla att någon vill ha ett speciellt 

benfynd bestämt, en visning av laboratoriet, en presentation av ämnet 

historisk osteologi eller en intervju angående nya forskningsrön. 

137

Osteologisk forskning bedrivs i Stockholm också vid det Naturhistoriska 

Riksmuseet, där fil dr Per G.P. Ericson, under flera år 

forskat bl a kring betydelsen av säl och säljakt i Östersjöområdet 

under både äldre och yngre stenålder, ett arbete som bygger på benmaterial 

från över hundra boplatser belägna vid såväl svenska som 

danska, finska, lettiska och estniska farvatten. Hans forskning omfattar 

även fåglarnas skelett, såväl från utdöda arter som från förhistoriska 

och nutida ejdrar. 

Här har redan upprepade gånger nämnts vilken utomordentlig stor 

betydelse det vetenskapliga arbete har tör osteologin, som den i 

Göteborg verk'lamme paleo zoologen Johannes Lepiksaar utför. Vid 

Riksantikvarieämbetets byrå för arkeologiska utgrävningar i Göteborg 

är Leif Jonsson verksam sedan många år som både arkeolog och 

osteolog. Han har bl a analyserat dj urbensmateri alet från de 

mesolitiska boplatserna vid Skateholm och bedriver för närvarande 

studier med tyngdpunkten lagd på marint resursutnyttjande längs 

svenska västkusten under neolitisk tid och med intresset koncentrerat 

kring olika torskfiskars släktskap och utvecklingshistoria. 

Vid den arkeologiska institutionen vid Lunds Universitet analyserades 

under många är /lera mänskliga skelettmaterial bl a de mer än 80 

skeletten från Skateholm av docent Ove Persson, innan denne 

pensionerades för några år sedan. Numera arbetar docenten i 

historisk osteologi, Elisabeth Iregren, där. Iregren har alltsedan 

70-talet varit verksam som osteolog både inom human- och 

animalosteologin, till att börja med med utgångspunkt från brandgravsmaterial. 

Hon har vidare bl a analyserat många arkeologiska 

djurbensmaterial samtidigt med studier av modernt material med 

målsättning att bl a studera storlek, åldersutveckling och könsskillnader 

hos älgens skelett. Hennes forskning omfattar även samernas 

ursprung. Hon har för närvarande initierat ett forskningsprojekt med 

målsättningen att studera medeltida barn osteologiskt, med avseende 

på växt- och hälsotillstånd samt även belysa deras diet och 

näringsval. Vid Lunds Universitet bedrivs också faunahistorisk 

forskning av fil. dr Ronnie Liljegren vid det Faunahistoriska 

138

laboratoriet, en del av den kvanärgeologiska avdelningen. Där 

utreds bl a jlJttehjortens, visentens, renens, uroxens och kärrsköldpaddans 

förekomst i Skandinavien. 

Förutom nu nämnda forskare arbetar ett flertal personer i hög grad 

aktivt med analyser av gamla och nya benmaterial frän arkeologiska 

utgrävningar frän olika delar av landet och frän vitt skilda 

tidsperioder. Mer än 120 ton till stora delar ej analyserat benmaterial 

visar att osteologi är en vetenskap som inte lider brist på "råmaterial" 

och behovet och betydelsen av aktivt arbetande osteologer - inte 

minst i fält - kan inte nog poängteras! 

Nedan följer endast några axplock för att belysa den spännande verksamhet 

som är en yrkesarbetande osteologs vardag. Några arbetar t ex med 

både mlJnnisko- och djurbensmaterial från Gotlands stenålder, Ölands 

eller MlJlaromrddets järnålder, andra med sent vilångatida/tidigt medeltida 

mlJnniskoskelett frän Lund. Några arbetar med medeltida djurbensmaterial 

frän Lund, Skara och den, under medeltiden, norska staden 

Kungahäila i Bohuslan. Från VuolIerim i Norrbotten och Trogsta i Hälsingland 

analyseras bränt djurbensmaterial från mesolitikum respektive 

äldre jämålder och från IlJmtland brandgravsmaterial från järnåldern. 

Vidare ger samiska boplatsgrlJvningar i dag mängder med fiskben att 

analysera. Avslutningsvis kan nämnas, att våren 1990 startades på nytt 

utgrävningar av det forntida Birka på B jörtc.ö i Mälaren under ledning av 

docenten i artc.eologi BjlJrn Ambrosiani. Dessa grävningar har gett ett 

mycket omfattande benmaterial som redan nu sysselsätter en av 

laboratoriets doktorander och sannolikt kanmer att sysselsätta osteologer 

under de nännaste åren. 

139

MORS MAGISTER VITAE - 

DÖDEN ÄR LIVETS LÄROMÄSTARE 

Latinet är osteologens arbetsspråk både avseende skelettmaterial från 

människa och från djur. Med ovanstående uttryck, hämtat från det 

gamla sigill som tillhör det Anatomiska Institutet vid Lunds 

Universitet, vill jag poängtera hur viktigt det är att, även efter en 

f(jrsta analys, hålla det mänskliga skelettmaterialet från såväl 

f(jrhistorisk som senare tid lätt tillgängligt för dagens och morgondagens 

vetenskapliga forskning. Nya forsknings inriktningar tillkommer 

och nya metoder utvecklas hela tiden som kan avlocka materialet nya 

upplysningar. Här kan bara nämnas några exempel. Datering med 

hjälp av traditionell 14C analys kräver minst 50 ibland 150 g 

benmaterial. I dag med ny apparatur - tandem acceleratorn - krävs 

blott ett eller ett par tiotal milligram, vilket ger helt nya möjligheter 

att datera ovärderliga material utan att förstöra dem. I dag ges även 

m(jjlighet att spåra variationer i dietintaget - har födan kommit från 

Fig. 84. A. Modern 14C analysmetod kriiver endast ett benjragment 

som viiger ett par tiotal milligram. B. Traditionell 14C analysmetod 

kan kriiva ett ben med en vikt av minst J 50 gram - lika mycket som 

det avbildade överarmsbenet viiger! 

140

land eller hav - genom studiet av lagringen av stabila kolisotoper i 

benvävnaden. Vidare kan kemiska analyser visa om proteinintaget varit 

övervägande animaliskt eller vegetabiliskt. Spårämnesanalyser kan 

göras genom att använda PIXE-metoden (protoner skjuts in och röntgenstrålning 

kommer ut), en kärnfysikalisk mätteknik som är ickeförstörande 

och visar benets kemiska sammansättning. Forskarna har 

lyckats med att få fram rester av DNA, byggstenarna i våra gener, ur 

förhistoriska skelettresters benceller. Detta kan få enonn betydelse ur 

antropologisk synpunkt, ge möjlighet att klarlägga det omdiskuterade 

genetiska ursprunget hos t ex våra förfäder i stenkammargravarna eller 

hos samerna. 

Flera exempel kan ges på redan tillvarataget mänskligt skelettmateria[ 

som behöver användas för att nya vetenskapliga analyser skall 

kunna utföras. Så har till exempel skelettmaterial, både ben och 

tänder, både förhistoriska och medeltida, från gotländska och 

öländska gravar och gravflllt samt från Westernus och Helgeandsholmen 

vid flera tillfällen utgjon ett viktigt grundmaterial för flera 

forskare, både svenska och utländska. Också skelettmaterialet från 

regalskeppet Vasa har använts för att tillämpa modem teknik i 

samband med bl a dietanalyser. Detta material återbegravdes i all 

hast 1963 efter endast en preliminär undersökning. I samband med 

färdigställandet av det nya Vasamuseet fick materialet ny aktualitet 

och togs upp 1989, efter 26 år i jorden, för en förnyad analys. 

141

FRÅGAN OM ÅTERBEGRAVNING 

Det finns en återkommande begäran från flera församlingar runt om i 

landet an, av pietetsskäl, få återbegrava de från kristen tid 

härrörande, uppgrävda skelettmaterialen. Återbegravning av mänskligt 

skelettmaterial är i dag en ston problem som sysselsätter 

myndigheter, arkeologer, osteologer m fl från hela världen. I USA 

och Australien t ex gäller det framför allt indianernas respektive 

aborigines hemställan om an få återbegrava sina förfäder. An vörda 

sina döda är naturligt och har så varit hos människan sedan 

årtusenden tillbaka. Önskan om återbegravning bör därför ses och 

behandlas med stor förståelse av berörda parter. Av tidigare anförda 

sakskäl framgår dock, hur viktigt det är an skelettmaterialet 

förvaras/bevaras väl och samtidigt är lätt tillgängligt så att det inte 

går förlorat för framtida forskning. Förvaring i jorden är inte 

tillfredställande i detta avseende. Bedömer myndigheterna an 

materialet skall återbegravas måste förvaringen ske på ett sådant sätt 

att det inte förstörs av t ex fukt, svamp- och mögel angrepp eller 

genom sammanblandning av skelettdelarna. I flera fall har den 

svenska myndigheten, dvs Riksantikvarieämbetet, rekommenderat 

förvaring efter noggrann dokumentation i för ändamålet speciellt 

konstruerade kryptor. 

142

SLUTORD 

I dagens samhälle finns ett utbrett intresse, inte bara hos fackfolk, att 

hitta fram till den forntida människans, våra förfäders, livsbetingelser 

och livssyn. Man vill med andra ord få reda på hur hon levde, vad 

hon gjorde, vetat, tänkt och känt. Levde hon under svåra och knappa 

förhållanden eller fanns det rentav ett överflöd på livsförnödenheter? 

Vilka naturliga såväl som kulturella faktorer har skapat hennes miljö, 

påverkat henne och hur har allt hela tiden förändrats med tidens 

gång. Vad kan bättre hjälpa till att skapa en helhetssyn än att studera 

henne själv, antropologiskt och osteologiskt, samt studera de 

lämningar efter hennes liv till vardags, till fest, i glädje och i sorg 

som djurbensmaterialet gett i form av matavfall, tillverlcning av 

redskap, smycken och vapen, gravgods, offer och mycket mer. 

Möjligheter finns för redan etablerade arkeologer, zoologer och 

paleopatologer att med osteologins hjälp fördjupa sig i, hitta nya 

viktiga frågeställningar och finna intressanta problemlösningar. 

Under de 26 år som Osteologiska Forskningslaboratoriet i Solna 

funnits till har intresset för att studera osteologi och insikten om 

ämnets betydelse bara ökat. Enligt professor Gejvall hände det ofta 

om man frågade 1930- och 4O-talets arkeologer vad de fått fram 

under en utgrävning, att man fick svaret: "Inte mycket av intressebara 

ben". I dag är jag säker på att flertalet skulle hålla med de som 

svarade: "Bara intressanta fynd - bara ben". Ett svar som gläder 

alla som liksom jag betraktar skelettforskningen som ett "livets salt". 

143

Eketorp The Monument. 1976. Kaj Borg, Ulf Näsman och Erik 

Wegraeus (red). 

Ekman, J. & GejvaH, N-G. 1972. Tre ton ben berättar. Forskning och 

Framsteg 5(70),18-23 

Ekman, J. & Iregren, E. 1984. Early Norrland 8, Archaeo-Zoological 

lnvestigations in Northern Sweden. Almqvist & Wiksell International, 

Stockholm. 

Faunahistoriska studier tillllgnade Johannes Lepiksaar. 1988. E. Iregren 

& R. Liljekvist (red). Univ. of Lund Institute of Archaeology Report 

Series No. 33. 

Fångstfolk för 8000 dr sedan. 1988. Göteborgs Arkeologiska Musewn. 

(GAM). Göteborg. 

Gejvall, N-G. 1947. Bestämning av ben från forntida gravar. Fornvllnnen,39-47. 

- 1960. Westerhus. Medieval population and church in the light of 

skeletal remains. Kungl. Vitterhets Historie och Antikvitets Akademiens 

Handlingar, Stockholm. 

- 1970. The fisherman from Barum - Mother of Several Children. Paleoanatomic 

Finds in the Skeleton from Bäckaskog. Fornvllnnen 4, 

281-289. 

- 1970. Fiskaren från Barum - Flerbamsmamma från Ancylustid. 

Forskning och Framsteg 5 (70), 13-14. 

- 1975. Unexpected identification. OSSA 2,69-70. 

- 1977. Förbränd men inte förintad. Några drag ur kremationsforskningens 

historia. Nordisk Medicinhistorisk Arsbok, 18-22. 

- 1981. Eketorp - Die Fauna. (Recension). Kungl. Vitterhets Historie 

och Antikvitets Akademiens Arsbok, 113-119. 

- 1990. In p;J bara benen. En skelettforskares minnen. (Boken kan 

skaffas genom Osteologiska Forskningslaboratoriet, Ulriksdals Kungsgård, 

171 71 Solna. 

Gejvall, N-G. & Johanson, G. 1976-77. Solving a mystery death. OSSA 

3/4, 169-181. 

Gejvall, N-G. & Pettersson K. G. 1976. Mirakulöst läkta skallskador 

på skelett från Kronobäck. Kalmar Nations Skriftserie LI, 89-95 

Glob, P.V. 1966. Mossarnas folk. JIrnMderns mllnniskor bevarade i 

2(){)() ;Jr. Natur och Kultur, Stockholm. 

146

Noe-Nygaard, N. 1974. Mesolithic Hunting in Denmark Illustrated by 

Bone Injuries Caused by Human Weapons. Journal of Archaeological 

Science 1,217-248. 

- 1987. Taphonomy in Archaeology with Special Emphasis on Man as 

a Biasing Factor. Journal of Danish Archaeology 6, 7-62. 

Petren, T. 1976. L/lrobok i Anatomi. Del I. RtJrelseapparaten. AB Nordisk 

Bokhandels förlag, Stockholm. 

Stjernberg, M. 1987. Farsoter under ftJrhistorisk tid. Dej J. Bakterier 

och rickettsier. I: Thesis and Papers in North-European Archaeology 

19. Interman Förlag, Fagersta. 

Stjernquist, B. 1983. Sven Nilsson som banbrytare i svensk arkeologi. 

I: Sven Nilsson. En Illrd i I800-talets Lund. Kungl. Fysiografiska S/illskapet 

i Lund, 157-212. Lund. 

Ubelaker, D. H. 1978. Human skeletal remains: Excavation, analysis, 

interpretation. Aldine, Chicago. 

Vendeltid. 1980. Statens Historiska museum. 

Werdelin, L. & Ericson, P.G. 1989. Stockholms egen mammut - "nytt" 

svenskt mammutfynd. Flora och Fauna 3, 106-114. 

148

OSTEOLOGI BENENS VITTNESBÖRD

Create successful ePaper yourself

Delete template?

Save as template?