1. Nya Evangeliepostillan av Lars Levi Laestadius ... - laestadiustexter

Nr 20 1 SÖNDAGEN I FASTAN 1855
denna dygdiga hora mot sådana frestelser
och befaller denne narr som tränger sig i
hennes närhet, att gå bort. Någon dygdig
hora klöser och luggar de narrar som vill
locka henne till hordom, och därefter
tänker hon, att hon har övervunnit frestelsen.
Men med vems kraft har hon övervunnit
en sådan frestelse? Många har
efter sin väckelse erkänt, att hedern har
bevarat dem för hordom, och fruktan för
fattigdom, om det skulle bli avkomma.
Men det är inte en sådan frestelse
som det talas om i dagens evangelium, ty
frestaren har inte sagt till Kristus 7 : ”gå
och gör hor” eller ”gå nu och stjäl, gå nu
och sup och slåss!” Den onde vet väl, att
Guds Son inte är som Absalom, som gick
uppenbart inför ögonen på hela Israel och
gjorde hor, då en djävulens tjänare 8 bad
honom göra så. Men frestaren lade sådana
frestelser för Kristus, i vilka inte i
och för sig hade varit någon synd, om
Gud hade befallt att göra så. Till exempel
den första frestelsen: ”Säg, att dessa
stenar blir bröd!” Det naturliga förnuftet
fattar det inte som synd, att man på
lovligt sätt stillar sin hunger, även om
man av sten och lera beredde bröd. Men
det skulle ha blivit synd på så vis, att den
onde skulle ha fått tillfälle att anklaga
och säga: ”Nu gjorde du ju som den onde
befallde!” Och därav skulle den onde ha
fått stor glädje, om Guds Son hade gjort
som den onde befallde.
Vi ser bara i denna församling, hur
stor glädje den ondes änglar får, om
någon kristen gör som de bjuder. Om en
kristen till exempel smakar kyrkovin på
krögarens befallning, så är den ondes
änglar färdiga att ropa för världen: ”En
98
kristen tog och söp vin” och: ”Sådana är
de kristna!” Men om en sorglös människa
skulle dricka ett kvarter eller en
halv kanna brännvin eller rom på en
gång, därom sägs intet. Och hur skulle
väl krögarnas goda erbjudande bli en
frestelse för den sorglöse och nådetjuven?
Det är ingen frestelse för den
som anser dryckenskapen för lovlig och
nyttig. Men de kristnas varning till fyllhunden,
att drinkarna inte skall ärva himmelriket
9 , gör drinkaren ont. Ty den onde
inbillar drinkaren, att denne villoande
kommer och hindrar honom att njuta av
Guds gåvor. Så är det även med en fräck
hora. Då föräldrarna vill hindra henne
från hordom 10 , vredgas hon på föräldrarna
och anser dem för frestare, som vill
hindra henne att njuta av köttets förnöjelse.
Men sin frestare och horkamrat
11 , som påskyndar henne till helvetet,
älskar hon.
Sådana är de sorglösas frestelser. De
är varningar och kärleksfulla förmaningar
från Guds sida, från föräldrarnas och de
kristnas sida, fast en blind syndaträl anser
dem för frestelser 12 . När föräldrarna
drar horan ur horsängen, 13 anser horan
sina föräldrar för fiender, vilka vill
hindra henne från hordom. Då föräldern
agar några barn för stöld, förargas dessa
små tjuvar på sin förälder som hindrar
dem att stjäla. För sådana horor och
tjuvar blir föräldrarna och de kristna
frestare, ty de lägger hinder för dessa
horors och tjuvars lycka och saliga
köttets förnöjelse, som de älskar, och i
vilken syndautövning de finner sin glädje
och salighet. Sådana är den sorglöses
frestelser. Gud blir i deras ögon en fresta-