1. Nya Evangeliepostillan av Lars Levi Laestadius ... - laestadiustexter

Nr 20
1 SÖNDAGEN I FASTAN 1855
läkemedel, äran blir välvillighet och egenrättfärdigheten
blir dygd. Djävulen skulle
inte ha så stor makt över det sorglösa
folket om han inte förvandlade sig till
ljusets ängel, såsom till exempel det andliga
hatet blir samvetskrav. Gamle Adam
blir sanningens förkunnare, egenrättfärdigheten
blir Guds rättfärdighet och äredjävulen
blir Guds ära.
Då dagens evangelium beskriver
Guds Sons frestelser, om vilka de sorglösa
inte vet något, så skall vi i dag förklara,
vilka fiender de är som hindrar de sorglösa
från ånger. Ty samma frestelser, som beskrivs
i dagens evangelium, kommer över
alla väckta och kristna. Och samma
frestelser får de sorglösa på fall, fast de
inte känner dem. Vi ser att änglarna tjänar
dem, som 3 övervinner 4 förut visat, att de sorglösa inte har sådana
frestelser som de väckta och de kristna
som känner likadana frestelser som
Kristus, så kan vi inte för de sorglösa
förklara dessa Kristi frestelser så, att det
skulle bli uppbyggande för dem. Ty de
sorglösa borde först vakna innan de kan
känna sådana frestelser som Kristus
frestelser. Himlens
änglar gläds då Guds Son har övervunnit
djävulens frestelser. Himlens änglar
gläds, då de kristna övervinner frestelser.
För himlens änglar blir det glädje över
en enda syndare som omvänder och bättrar
sig. Om en enda syndare omvände sig
till bättring idag, så skulle himlens änglar
få stor glädje över honom.
Vi hoppas och ber, att Guds Son,
som övervunnit alla fiendens frestelser,
ber för de få själar, som är i stor frestelse,
då han var frestad liksom vi, dock utan
synd. Hör du store frestelsernas övervinnare
deras suckar som är i stor
frestelse. Fader vår o.s.v.
Evangelium: Matt. 4: 1 - 11
Vi hör av det upplästa evangeliet,
hur Jesus fördes av Anden ut i öknen för
att frestas av djävulen. Men då vi redan
5 har
känt. Somliga sorglösa tror, att det är den
onde som frestar dem, när de kristna
kommer och dömer6 dem. De säger sig
vara hatade av världen, då de kristna
framställer Guds stränga rättfärdighet för
dem. Nådetjuvarna anklagar de kristna,
att dessa är de kristnas förföljare, som
inte ger hederliga människor samvetsfrid.
De kristna låter inte nådetjuvarna i
frid gå till helvetet. De fördärvar nådetjuvens
veka hjärta och uppretar sin nästa
till vrede, och därav får nådetjuven ett
ont och gnagande samvete. Han får ett
ont och gnagande hjärta genom de kristnas
dom, så att nådetjuven inte mer orkar
tro, att han i ett sådant tillstånd och med
ett sådant hjärta kommer till himlen.
Sådana frestelser känner de sorglösa
på de orter, där det finns några kristna,
vilka inte ger de sorglösa samvetsfrid.
Den onde förvänder deras syn, så att de
betraktar de kristna som frestare och de
kristnas förföljare. Men på de orter där
det inte alls finns några kristna, där har
de sorglösa inte sådana frestelser. Där får
alla sorglösa i frid fara till helvetet.
Det finns några sorglösa som frestas
av djävulen på detta sätt: när hedern och
egenrättfärdigheten bevarar en dygdig
hora för horsbrott i gärning, och om
någon frestare kommer och frestar henne
i detta tillstånd att bedriva hor, så strider
97