1. Nya Evangeliepostillan av Lars Levi Laestadius ... - laestadiustexter

Nr 20 1 SÖNDAGEN I FASTAN 1855
Min son, vill du vara Guds
tjänare, så bered dig för
frestelse. Syr. 2: 1
Av dessa Syraks ord hör vi, att envar
som vill vara Guds tjänare bör bereda sig
att bli frestad, ty man har ännu inte hört,
att djävulen skulle fresta världens barn.
Därom finns det inte ett enda exempel i
Bibeln, att den onde skulle ha frestat sina
egna, som troget tjänar honom. Men
Guds barn frestar han rysligt, såsom till
exempel Job, David, Luther, och till och
med Guds Son frestades av djävulen.
Därav ser och förstår vi, att Syrak har
erfarit något, då han skriver till sin son i
andra kapitlet och första versen: ”Min
son, om du vill vara en Guds tjänare, så
bered dig för frestelse.” Detta låter som
om Syraks son ännu inte hade känt några
djävulens frestelser.
Och vi vet, att de sorglösa vet knappast
något om djävulens frestelser, ty inte
vill fienden fresta dem som troget tjänar
honom med tankar, ord och gärningar.
Visserligen anser de sorglösa det för en
stor frestelse, om brännvinet tar slut eller
om en häst kommer bort, eller om de har
ett grinigt barn, eller om någon skada
eller motgång drabbar dem i världen.
Men detta är inte en sådan frestelse,
varom Syrak talar till sin son, ty han talar
här om den andliga och inre frestelsen.
Sådana inre frestelser har inte syndaträlen,
ty alla sorglösa säger så: ”Vi har
intet att skaffa med djävulen.” Och vi vet
och tror det fullkomligt, att de sorglösa
världsträlarna inte har något med djävulen
att skaffa, ty de känner inte den ondes
frestelser. Och varför skulle den onde
96
fresta dem, som troget tjänar honom?
Nog ger den onde dem en lugn frid. Men
Guds barn frestar djävulen förfärligt 1 såsom
alla heliga klagar. Och då fienden
inte lämnade Guds Son i fred, utan vågade
fresta även honom, vad skall han då
göra med andra Guds barn som han tror
sig övervinna, såsom han också övervunnit
några, till exempel David, då denne
gick in till Batseba och bedrev hor. Och
även då djävulen eggade honom att räkna
folket. Då reste sig satan emot Israel och
uppväckte en sådan tanke hos David, att
han skulle räkna folket. Men David fick
samvetskval och en uppriktig ånger över
den synden, då profeten Natan bestraffade
honom, och därför förlät Gud
honom denna synd. När frestar nu djävulen
de sorglösa på det viset? Jag har inte
hört de sorglösa klaga, att fienden frestar
dem. Men de väckta och troende klagar
stort, att fienden inte ger dem någon frid.
Då nu fienden inte frestar de sorglösa,
utan blott de väckta och de kristna, så får
alla sorglösa och nådetjuvar nu tillägna sig
detta kännetecken, att de inte har något att
skaffa med djävulen, ty just de är djävulens
och världens spenbarn som sitter
såsom stillsamma barn i den ondes famn,
eller uppfyller så troget alla djävulens
tankar, att den onde inte har någon anledning
att fresta sina egna barn. Världens
barn känner inga andra djävulens verkningar
än blott gamle Adams kraft och
hordomens 2 verkningar, vilka de ändå anser
för lovliga. Gamle Adam omskapar sig
i deras hjärtan till sanningens förkunnare,
och hordomen blir kärlek. Girigheten blir
ett lovligt näringsfång, dryckenskapen
blir himmelsk glädje och brännvinet blir