1. Nya Evangeliepostillan av Lars Levi Laestadius ... - laestadiustexter

N:o 18 SÖNDAGEN SEXAGESIMA 1857
Då vi för det första ser på den stora
världshopen, vars hjärtan är som den
trampade vägen, hos vilka Guds ord
inte verkar något, inte ens så mycket
att de skulle stanna i syndaloppet och
börja sörja för sin själ, och för det andra
betraktar dem som tror till en tid
och likväl avfaller i frestelsens stund,
och för det tredje betraktar dem, hos
vilka den goda säden blir förkvävd av
törnen på grund av världens sorg, rikedom
och livets vällust, så återstår inte
många själar som i sanning bär frukt
för himmelriket. Sädens Herre får inte
samla många vetekorn i sin lada på
skördetiden. Nu har vi dessutom en sådan
tid, att världens sorg med våld
tränger sig i de kristnas hjärtan.
Och fast dödens ängel med blottat
svärd står över folken, såsom David såg
honom stå med blottat svärd i himlen,
och såsom Johannes såg den samma
dödsängel sittande på en mushårig
hingst, likväl vågar människorna leva i
sorglöshet och uppenbar ogudaktighet,
varigenom de smädar sin Skapare. Men
när döden kommer, då känner de nog
sin olycka, men då är det för sent. De
måste slutligen döma sig själva och bekänna,
att de har vandrat på en ond väg.
Men det hjälper inte mer att ropa och
klappa, då nådens dörr är tillsluten, såsom
många döende i dessa tider har klagat:
”Gud hör inte mer mina böner.”
Betänk nu alla sorglösa, avfallna och
av världens sorg, rikedom och livets
vällust förkvävda, hur kort nådatid ni
har och hur lång evigheten är, och hur
dyrt återlösta själar går förlorade för er
sorglöshets skull, för er ogudaktighets
skull och för er motsträvighets skull.
90
Frälsaren har i dagens evangelium målat
för era ögon vars och ens belägenhet,
så att ni borde känna igen er själva och
se på vilken åker ni är. Men då djävulen
tar bort ordet ur hjärtat allteftersom det
predikas, så finns inget hopp att sådana
vaknar innan möjligen i döden, då det
inte mer finns någon nådatid, inte heller
ångerns nåd. Så har det gått med många
döende även detta år, att ångerns nåd
inte getts dem, som genom en hastig
död bortryckts från världen till evigheten.
O, Jesus, hjälp oss att undfly villovägar!
4. Det finns ännu en fjärdedel av den
stora åkern, som kallas den goda jorden,
där den välsignade säden ger hundrafaldig
frukt. Men detta ställe skall inte så
förstås, att en fjärdedel av människorna
blir saliga, ty inte heller på apostlarnas
tid blev fjärdedelen av människorna
kristna, och ännu har inte fjärdedelen
antagit den kristna läran i yttre mening,
och de är mycket färre som i sanning
blir saliga. Men vi tror 3 ändå, att det
ännu finns en del i Guds åker, som
verkligen bär god frukt. Dessa är de i
sanning botfärdiga och troende, som hör
ordet enligt Frälsarens uttydning och
bevarar det i ett gott och förståndigt
hjärta och bär frukt i tålamod. Det är
märkligt, att de bär frukt i tålamod. Och
vi vet även, att tålamod är nödvändigt
innan det blir rätt frukt. I denna onda
värld måste man ha stort tålamod, innan
kristendomen blir bestående. De är
många, som har mist den rätta trons
frukt genom otålighet. Många har klagat,
att otåligheten har fördärvat hans
tro. Och det är sant, att många har genom
otålighet förlorat tron. Men vi har