1. Nya Evangeliepostillan av Lars Levi Laestadius ... - laestadiustexter

N:o 18 SÖNDAGEN SEXAGESIMA 1857
mjuka utanpå men hjärtats undersida är
så hård som torr jord och stengrund.
Även där gror utsädet, då evangelium
om Kristus predikas, ty även sådana tar
emot ordet med glädje, men i frestelsen
avfaller de. Deras hjärta är inte ett förkrossat
hjärta. Det är hårt på undersidan,
fast det är mjukt på ovansidan.
Sådana gråter nog, då det predikas ljuvligt,
men de skrattar också, då lättsinnigheten
råder. Och om någon kristen
börjar gräva litet djupare i deras hjärtan,
reser sig själviskheten och sedan säger
de: ”Den där villoanden fördärvade den
Helige Andes verk i mig.” Men då
Frälsaren säger ”de tror till en tid”, måste
även vi tro, att han åsyftar sådana
människor, som verkligen är väckta och
har med glädje mottagit evangeliets predikan,
men de har inte fuktighet eller
sådan hjärtesorg som David, lärjungarna
och andra botfärdiga har haft. De har
inte heller rot, eller en sådan samvetsväckelse,
som visar sig i vakande, självförsakelse
och kamp mot synden. Därför
avfaller de under frestelsen. Här
finns det många exempel på sådana
människor, som har trott till en tid men i
frestelsens stund avfallit. Och vad är
det, som fått dem på fall? Intet annat än
hordom, världskärlek och världsligt sinne,
världens ära, själviskhet och girighet.
Ack om dessa stackare ännu i nådatiden
såg i vilket uselt tillstånd de är.
”Betänk varifrån du har fallit och gör de
första gärningarna!”
3. Hurudana människor är de, vilkas
hjärtan är som en åker där törnen förkväver
vetet? Sädens Herre har själv uttytt
detta ställe så: ”Men det som föll
ibland törnen, är de som hör och går
89
bort, och blir förkvävda av omsorger
och rikedomar och livets vällust, och
bär ingen frukt.” Här målas för våra
ögon sådana människor, som följer kristendomens
yttre bruk och bekänner
tron, men hjärtat är fäst vid världen så,
att de på intet sätt kan slita sig lösa från
världen. Inte blott världens sorg som
åstadkommer döden — världens sorg är
som en mardröm över dem och trycker
dem till jorden — utan även rikedomen
eller världens ägodelar upptar deras tankar
natt och dag. De ville först samla sig
världens ägodelar och först därefter
göra bättring. Och den tredje synden,
som hindrar dem att ångra och tro, är livets
vällust, såsom giftermål och annat
sådant. Livets vällust hindrar de unga
att ta emot sann kristendom, och världens
sorg hindrar de fattiga att komma
till salighetens kännedom. De rika åter
kan för rikedomens skull inte slita sig
lösa från världen.
Men alla dessa anser sig ha omsorg
om själens salighet. De är inte sådana
som de fullständigt sorglösa människorna
som super, svär, gör hor och
slåss, utan de är sådana som härmar efter
kristendomens sed. Ty i den åker
där törne förkväver vetet finns strån,
men axet är inte annat än skal. De
följer kristendomens yttre bruk, men i
hjärtat finns inte sanning. De har inte
rätt ånger, även om de gick på de kristnas
sammankomster. Och många sådana
finns det även här, som ser ut att ha
omsorg om själens salighet, men själens
salighet har inte blivit hjärtesak.
Ack, på hur många ställen går inte den
välsignade säden förlorad, och hur lite
får inte sädens Herre för sin möda!