1. Nya Evangeliepostillan av Lars Levi Laestadius ... - laestadiustexter

N:o 18 SÖNDAGEN SEXAGESIMA 1857
Vem tror vår predikan och för
vem skall Herrens arm uppenbaras?
Jes. 53: 1.
Profeten Jesaja klagar, att ingen tror
hans predikan, ty de människor för vilka
han predikade, var förhärdade, så att
de inte brydde sig om att höra Guds ord,
då det predikades så, att det kom emot
förnuftet. Och alla dåtida profeter klagar,
att den tidens människor inte trodde
vad profeterna predikade. Först efter
profeternas död började somliga tro, att
profeterna hade predikat rätt, då de såg
att profeternas förutsägelser gick i fullbordan.
Inte heller på Frälsarens tid
trodde många, att hans predikan var
sann. Och när Luther började predika
bättring för de påviska, trodde inte
många att hans predikan och lära var
rätt, utan han ansågs för villoande. Men
efter Luthers död kunde hans lära breda
sig längre ut. Så har alla andliga lärare
haft anledning att fråga som profeten
Jesaja: ”Vem tror vår predikan?”
Vi har märkt, att somliga först på
dödsbädden tror vår predikan, och de
flesta har då måst bekänna, att det har
predikats rätt. Men den bekännelsen har
inte hjälpt dem, då de inte har trott förut.
Somliga har trott vår predikan en tid,
men då världens frestelser kommit, har
de upphört att tro. Inte hjälpte ens den
tron dem, utan detta medförde endast en
större dom, när döden började ängsla
deras hjärtan. Somliga tror, att predikan
är rätt, men de gör inte därefter. De
uppskjuter sin bättring från år till år och
från dag till dag, tills det blir för sent.
Och då måste de säga: ”De behagar mig
inte.” Somliga känner, att de inte orkar
86
tro så mycket, att de skulle bli fria. Vi
måste alltså fråga som profeten Jesaja:
”Vem tror vår predikan och för vem
skall Herrens arm uppenbaras? 1 ”
Vi vet inte vem som slutligen tror
vår predikan, men såsom profeterna
har predikat, fast ingen trott deras predikan,
så måste även vi predika, även
om ingen mer trodde. Ty vi är övertygade
om, att den tid en gång kommer,
att de måste tro, då ögonen öppnas för
att se, att predikan var rätt, att vägen
till himlen blivit framställd för dem. O,
att de trodde här i nådatiden, innan nådens
dörr tillsluts.
Och då vi idag försöker förklara
Frälsarens liknelse om fyrahanda åkerjord,
så ber vi, att den store trons upphovsman
och fullbordare ville förläna
oss rätt förstånd, så att envar måtte förstå
till vilken åkerjord han hör. De få
själar som har öron till att höra, har utan
tvivel förstått, att i den stora åker, vari
sädens Herre har sått välsignad säd,
finns många slags jordmån, där den
mesta säden går förlorad. Det är ovisst
om han ens får utsädet tillbaka, då
frosten så svårt har härjat på åkern 2 . Be,
ni åkermän, att den store sädens Herre,
som har sått den goda säden, måtte bevara
åkern så att säden måtte börja gro
och bära frukt, och att fienden inte skulle
få tillfälle att så ut så mycket tistel,
medan människorna sover, att de kväver
vetet. Ty nu är det uppenbart, att törne
och tistel kväver åkern, så att det inte
finns många vetekorn kvar. Och den säd
som i år på få ställen erhållits, torde
vara så dålig, att den inte gror, fast man
skulle så den. O, du sädens Herre, bevara
oss, att inte all säd måtte gå förlorad.