1. Nya Evangeliepostillan av Lars Levi Laestadius ... - laestadiustexter

Nr 15 4 SÖNDAGEN EFTER TRETTONDAGEN 1855
de seglar i världens vind och för det lärjungar, som nog fruktar för under-
andra är världens vind förlig för dem. gången och därför väcker de Jesus med
Men Jesu lärjungar har för det första en nödrop. Men världens trälar förstår inte
liten båt och för det andra motvind. Där- att frukta något, även om Gud hade
för har världshopen alltid en glad för- vredgats på världen och därför straffar
hoppning, att Jesu lärjungar snart kom- med krig, hunger och farsot.
mer i nöd och förgås.
Judarna hade så stor tillit till Gud, när
Vad skulle världens trälar nu göra, fienden redan hade omringat deras stad,
om Jesu lärjungar hade drunknat i det att de blev dess högmodigare ju närmare
hårda ovädret? Vad skulle de väl göra stadens undergång var. Judarna trodde, att
annat än dricka gravöl, såsom deras sed Gud genom något under skulle rädda dem
är. Om nämligen en människa föds, är undan fiendens anfall. Men de kristna
de redo att dricka dopöl. Om en män- hade inte en sådan fåfäng förtröstan på
niska dör så är de redo att dricka gravöl. Gud, utan de flydde för sitt liv bort från
Därav ser man bäst, att de har buken till fördärvets stad, ty de visste mycket väl,
gud. Och jag har märkt, att världens att Gud hade vredgats på den stad, vars
barn alltid samlas för att supa, när de invånare hade utgjutit de heliga män-
förväntar sig något gott. De firar sin niskornas blod och förföljt de kristna.
glädje i förväg genom att supa, innan de Nu slutar vi denna betraktelse med
har fått det goda de hoppas på. Ty önskan, att alla oomvända och opånytt-
världens barn känner ingen annan glädje födda måtte börja ge akt på tidens tecken,
än denna köttets förnöjelse, fast Paulus som judarna inte har velat ge akt på. När
säger: ”Den som sår i köttet, skall av hav och vindar brusar i världen och folk
köttet skörda fördärv.” Så tror jag, att reser sig mot folk, är då inte sådana
världsträlarna skulle samlas för att dricka tidens tecken för handen, som tyder på,
gravöl, om Jesu lärjungar hade förgåtts i att en stor förändring skall ske i världen?
detta oväder, som fienden hade fram- Ack om denna förändring skulle ske först
kallat. Där har de sin glädje, men en i hjärtat och därefter i världen
alldeles kort glädje, ty Guds tveeggade
svärd blixtrar nu till över världen.
Och vem har nu framkallat detta
hårda oväder i världen? Om Gud har
framkallat det, så skulle det ju vara givet
åt världen till påminnelse om Guds
vrede. Det skulle nu vara anledning att
börja tänka efter, hur man hittills levt i
världen: i glädje, fåfänglighet, skörlevnad,
vällust, dryckenskap, girighet, vrede
och avund. Kanske kommer en ännu
större nöd över världen än över Jesu
6 . Men vi
hoppas7 , att den store vindens och
stormens stillare, som med ett ord har
stillat vinden och havet, ännu kan stilla
den hårda vinden och stormen, som
fienden har framkallat för att dränka Jesu
lärjungar. Så länge Jesus är i båten, om
han än skulle sova, skall Jesu lärjungar
inte ha någon nöd, ty de väcker honom
med sitt rop. De ropar i sin nöd: ”Herre,
hjälp oss, vi förgås!” Tror ni, sorglösa
hedningar, att Jesus sover så tungt, att
han inte hör sina lärjungars rop? Tror ni,
77